Sockipedia - Användarbidrag [sv]

Dalsland/Ånimskog/Brorsberg

2026-03-30T13:45:25Z

Baingvar: Skapade sidan med '{{NyPlats |landskap=Dalsland |socken=Ånimskog |namn=Brorsberg |typ=Gård |hemman=Bolet |kartkod=39 }}'

{{NyPlats
|landskap=Dalsland
|socken=Ånimskog
|namn=Brorsberg
|typ=Gård
|hemman=Bolet
|kartkod=39
}}

Dalsland/Ånimskog/Bolet

2026-03-30T13:43:43Z

Baingvar:

Genom Bolet går den så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Kungsvägen|Kungsvägen]]. Den var den väg som pilgrimmerna gick på när de skulle vandra till Nidaros i Norge. Den går tvärs igenom Ånimskog längs Ånimmens östra sida eftersom gränsen mot Norge gick i Ånimmen. Den går uppe på bergsryggen vid Bolet, ner förbi [[Dalsland/Ånimskog/Hensviken|Hensviken]] och vidare mot Furusjöns nordspets, uppför vid torpet [[Dalsland/Ånimskog/Härskogsbräckan|Härskogsbräckan]] och ner vid avrättningsplatsen och vidare mot Norge och Nidaros. {{NyPlats
|landskap=Dalsland
|socken=Ånimskog
|namn=Bolet
|sortnamn=Bolet
|typ=Hemman
|knord=58.874755
|kost=12.539392
}}
== Platser som hör till hemmanet ==
{{#ask:
[[ har hemman::Bolet]]
[[ har socken::Ånimskog]]
|? har typ =Typ
| mainlabel = Namn
}}

Dalsland/Ånimskog/Paris

2026-03-30T13:27:28Z

Baingvar: Lagt in text

{{NyPlats
|landskap=Dalsland
|socken=Ånimskog
|hemman=Bolet
|namn=Paris
|typ=Torp
}}
'''Alternativt''' namn: '''Paaris''' eller '''Pa'ris'''.

Torpet heter egentligen Paaris, med långt a ljud. Bl.a. Fridolf Sandin stred för att det skulle få 2 an. Men språkvetarna ville inte det. Grammatiskt blir det då Å sa de. Inte ens en accent över a godkändes. Därför står det med enkel a. Vilket ingen av de som bott i och i närheten av har sagt, inte ens i modern tid. Dålig respekt och nervärdering för de som bott och verkat i bygden. (Jan Olsson)

Anders Andersson bodde här 1845 då han var dopvittne.
{{TorpruinerÅmål|platsnummer=36}}

Vid torpruinen '''Paris''' är det en svacka i vägen, som min far kallade '''Partdalsbräcka.''' Han sade att om man gick där sent på natten, så kunde man möta en kvinna som inte hade något huvud, men det lyste ett blått ljus ovanför axlarna

Dalsland-Ånimskog-Ånimmen

2026-03-16T15:48:36Z

Baingvar: /* Ånimmens fiskevårdsområdesförening */

N:o 89. Ånimmen.

I Tössbo och: Nordals härader, Ånimskogs och Skålleruds

socknar 1. Höjd ö.h.: 46,8 m. 2. Tillflöde elf från Ärr.

3. Aflöde: elf vid Kärrkil till Vänern samt kanal vid Snäcke

till Branddals- (el, Snäcke-) viken af Svanfjorden, en vik af Vänern

4. Längd 12,800 m. 5 Bredd; 1,400 m. 6. Areal: 1,637,8

har. 7. Djup: sötrsta djup 28 m. 8. Stränder: mestadels be-

vuxna med blandskog, devis äfven odlade; oftast bergiga, höga,
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-ÅnimmenÄldre.jpg|miniatyr|500x500px]]
på några ställen, i synnerhet på västra sidan låga. 9. Botten:

lera och sandblandad lera samt något gyttja; sten och berg stupar

merendels tämligen brant ned; dock finnes långgrunda stränder,

särskildt vid Korsbyn och Arnolfsbyn. Leran var af olika be-

skaffenhet; så erhölls med sänklodet mellan Arnolfsbyn och Hen-

riksholms södra_udde tre olika färgade leror, nämligen blå, röd

och grå. 10. Vatten: Ijust och klart; klarskifvan vid mulet

väder synlig 6 m., vid solsken 6 1/2 m. Säges hafva varit kla-

rare; skillnaden beror väl på vattnet från Ärr, som ju står långt

efter Ånimmens i klarhet. 11. Istid: (Jan.)-—-April (Maj).

12. Fiskarter: Abborre, Storspigg, Småspigg, Gers, Stensimpa,

Gädda, Mört, Löja, Braxen, Alkufva, Sik, Siklöja, Nors, Lake,

Ål, Kräftor. Fisken i allmänhet stor och fet. Särdeles är sik-

löjan (»Ånimsvimman») bekant för sin. godhet. Stora fångster

såväl å denna som af gädda ha gjorts. På Brukspatron A. Un-

gers i Henriksholms initiativ och bekostnad skola försök göras

med inplantering af Röding och Amerikansk Regnbågsforell, för-

sök, som otvifvelaktigt ha stora utsikter att lyckas. 14. Strand-

vegetationen är till följd af de höga stränderna ej särdeles rik.

Ljung, En, Al, Sälg och Pors, samt å lägre om våren öfver-

svämmade stränder gräs- och starrarter, krypande, Ältranunkel,

Svalting, Nålsäf; bottenvegetationen är å de långgrunda ställena

ymnig, och bildar ordentliga mattor ut till ett djup af 5,5 m.,

å de mer tvärtstupande ställena är den sparsammare. Den ut-

göres af: Vass, Sjö-, Knopp- och Nålsäf, Dyfräken, Vattenslinga, Not-

blomster, Braxengräs, Gädd-, Ål- och Smånate, Lektåge, Igel-

knopp, Flotagräs, Mannagräs, Missne, Skäkteblad, Topplösa, Vi-

deört, Gul och Hvit Näckros. 14. Lägre djurvärld riklig: Skif-

snäckor, Dammussla, Dammsnäcka, Pisidium, Plattmarkar, Lum-

bricider, Märlor och talrika hinnkräftor af små och större arter.

15, Temperatur: I luften 20°, i vattenytan 18,5°, på 3,5 m. 18°,

på 5 m. 18°, på 7,5 m. 16°, på 10 m. 12°, på 12,5 m 9,5°,

på 15 m. 7°, på 20 m. 6°, på 22 m. 5,75°.

Förutom ön Henriksholm med en längd af 3,150 m. och

bredd af 600 m., finnes flera smärre holmar. Sten- och berg-

grund finnes ock. Risvasar finnes utlagda.

Af områdets 27 fiskevatten ligga endast tre öfver 150 m öfver

hafvet och dessa äga alla abborre, en därjämte mört. Ingen af… (text slut)

=== Ånimmens fiskevårdsområdesförening ===
[[Fil:Dalsland-Ånimskog Åfvof sid.1.jpg|vänster|miniatyr|Första protokollet i Ånimmens fiskevårdsområdesförening 1930]]
[[Fil:Dalsland-Ånimskog Åfvof sid 2.jpg|miniatyr|Andra sidan]]

Ånimmens fiskevårdsområdesförening fyller snart 100 år, och i samband med 75-årsjubileet sammanfattade dåvarande ordföranden Karl-Ivar Jennersten de gångna åren så här:

Dalsland-Ånimskog-Ånimmen

2026-03-16T15:48:01Z

Baingvar: /* Ånimmens fiskevårdsområdesförening */

Dalsland-Ånimskog-Ånimmen

2026-03-16T15:44:53Z

Baingvar: /* Ånimmens fiskevårdsområdesförening */

Fil:Dalsland-Ånimskog Åfvof sid 2.jpg

2026-03-16T15:35:20Z

Baingvar: Första protokollet i Ånimmens fiskevårdsområdesförening 1930

== Sammanfattning ==
Första protokollet i Ånimmens fiskevårdsområdesförening 1930

Dalsland-Ånimskog-Ånimmen

2026-03-16T15:33:33Z

Baingvar: /* Ånimmens fiskevårdsområdesförening */

N:o 89. Ånimmen.

I Tössbo och: Nordals härader, Ånimskogs och Skålleruds

socknar 1. Höjd ö.h.: 46,8 m. 2. Tillflöde elf från Ärr.

3. Aflöde: elf vid Kärrkil till Vänern samt kanal vid Snäcke

till Branddals- (el, Snäcke-) viken af Svanfjorden, en vik af Vänern

4. Längd 12,800 m. 5 Bredd; 1,400 m. 6. Areal: 1,637,8

har. 7. Djup: sötrsta djup 28 m. 8. Stränder: mestadels be-

vuxna med blandskog, devis äfven odlade; oftast bergiga, höga,
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-ÅnimmenÄldre.jpg|miniatyr|500x500px]]
på några ställen, i synnerhet på västra sidan låga. 9. Botten:

lera och sandblandad lera samt något gyttja; sten och berg stupar

merendels tämligen brant ned; dock finnes långgrunda stränder,

särskildt vid Korsbyn och Arnolfsbyn. Leran var af olika be-

skaffenhet; så erhölls med sänklodet mellan Arnolfsbyn och Hen-

riksholms södra_udde tre olika färgade leror, nämligen blå, röd

och grå. 10. Vatten: Ijust och klart; klarskifvan vid mulet

väder synlig 6 m., vid solsken 6 1/2 m. Säges hafva varit kla-

rare; skillnaden beror väl på vattnet från Ärr, som ju står långt

efter Ånimmens i klarhet. 11. Istid: (Jan.)-—-April (Maj).

12. Fiskarter: Abborre, Storspigg, Småspigg, Gers, Stensimpa,

Gädda, Mört, Löja, Braxen, Alkufva, Sik, Siklöja, Nors, Lake,

Ål, Kräftor. Fisken i allmänhet stor och fet. Särdeles är sik-

löjan (»Ånimsvimman») bekant för sin. godhet. Stora fångster

såväl å denna som af gädda ha gjorts. På Brukspatron A. Un-

gers i Henriksholms initiativ och bekostnad skola försök göras

med inplantering af Röding och Amerikansk Regnbågsforell, för-

sök, som otvifvelaktigt ha stora utsikter att lyckas. 14. Strand-

vegetationen är till följd af de höga stränderna ej särdeles rik.

Ljung, En, Al, Sälg och Pors, samt å lägre om våren öfver-

svämmade stränder gräs- och starrarter, krypande, Ältranunkel,

Svalting, Nålsäf; bottenvegetationen är å de långgrunda ställena

ymnig, och bildar ordentliga mattor ut till ett djup af 5,5 m.,

å de mer tvärtstupande ställena är den sparsammare. Den ut-

göres af: Vass, Sjö-, Knopp- och Nålsäf, Dyfräken, Vattenslinga, Not-

blomster, Braxengräs, Gädd-, Ål- och Smånate, Lektåge, Igel-

knopp, Flotagräs, Mannagräs, Missne, Skäkteblad, Topplösa, Vi-

deört, Gul och Hvit Näckros. 14. Lägre djurvärld riklig: Skif-

snäckor, Dammussla, Dammsnäcka, Pisidium, Plattmarkar, Lum-

bricider, Märlor och talrika hinnkräftor af små och större arter.

15, Temperatur: I luften 20°, i vattenytan 18,5°, på 3,5 m. 18°,

på 5 m. 18°, på 7,5 m. 16°, på 10 m. 12°, på 12,5 m 9,5°,

på 15 m. 7°, på 20 m. 6°, på 22 m. 5,75°.

Förutom ön Henriksholm med en längd af 3,150 m. och

bredd af 600 m., finnes flera smärre holmar. Sten- och berg-

grund finnes ock. Risvasar finnes utlagda.

Af områdets 27 fiskevatten ligga endast tre öfver 150 m öfver

hafvet och dessa äga alla abborre, en därjämte mört. Ingen af… (text slut)

=== Ånimmens fiskevårdsområdesförening ===
[[Fil:Dalsland-Ånimskog Åfvof sid.1.jpg|vänster|miniatyr|Första protokollet i Ånimmens fiskevårdsområdesförening 1930]]

Ånimmens fiskevårdsområdesförening fyller snart 100 år, och i samband med 75-årsjubileet sammanfattade dåvarande ordföranden Karl-Ivar Jennersten de gångna åren så här:

Fil:Dalsland-Ånimskog Åfvof sid.1.jpg

2026-03-16T15:29:20Z

Baingvar: Första protokollet i Ånimmens fiskevårdsområdesförening 1930

== Sammanfattning ==
Första protokollet i Ånimmens fiskevårdsområdesförening 1930

Dalsland-Ånimskog-Ånimmen

2026-03-16T15:08:54Z

Baingvar: /* Ånimmens fiskevårdsområdesförening */

N:o 89. Ånimmen.

I Tössbo och: Nordals härader, Ånimskogs och Skålleruds

socknar 1. Höjd ö.h.: 46,8 m. 2. Tillflöde elf från Ärr.

3. Aflöde: elf vid Kärrkil till Vänern samt kanal vid Snäcke

till Branddals- (el, Snäcke-) viken af Svanfjorden, en vik af Vänern

4. Längd 12,800 m. 5 Bredd; 1,400 m. 6. Areal: 1,637,8

har. 7. Djup: sötrsta djup 28 m. 8. Stränder: mestadels be-

vuxna med blandskog, devis äfven odlade; oftast bergiga, höga,
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-ÅnimmenÄldre.jpg|miniatyr|500x500px]]
på några ställen, i synnerhet på västra sidan låga. 9. Botten:

lera och sandblandad lera samt något gyttja; sten och berg stupar

merendels tämligen brant ned; dock finnes långgrunda stränder,

särskildt vid Korsbyn och Arnolfsbyn. Leran var af olika be-

skaffenhet; så erhölls med sänklodet mellan Arnolfsbyn och Hen-

riksholms södra_udde tre olika färgade leror, nämligen blå, röd

och grå. 10. Vatten: Ijust och klart; klarskifvan vid mulet

väder synlig 6 m., vid solsken 6 1/2 m. Säges hafva varit kla-

rare; skillnaden beror väl på vattnet från Ärr, som ju står långt

efter Ånimmens i klarhet. 11. Istid: (Jan.)-—-April (Maj).

12. Fiskarter: Abborre, Storspigg, Småspigg, Gers, Stensimpa,

Gädda, Mört, Löja, Braxen, Alkufva, Sik, Siklöja, Nors, Lake,

Ål, Kräftor. Fisken i allmänhet stor och fet. Särdeles är sik-

löjan (»Ånimsvimman») bekant för sin. godhet. Stora fångster

såväl å denna som af gädda ha gjorts. På Brukspatron A. Un-

gers i Henriksholms initiativ och bekostnad skola försök göras

med inplantering af Röding och Amerikansk Regnbågsforell, för-

sök, som otvifvelaktigt ha stora utsikter att lyckas. 14. Strand-

vegetationen är till följd af de höga stränderna ej särdeles rik.

Ljung, En, Al, Sälg och Pors, samt å lägre om våren öfver-

svämmade stränder gräs- och starrarter, krypande, Ältranunkel,

Svalting, Nålsäf; bottenvegetationen är å de långgrunda ställena

ymnig, och bildar ordentliga mattor ut till ett djup af 5,5 m.,

å de mer tvärtstupande ställena är den sparsammare. Den ut-

göres af: Vass, Sjö-, Knopp- och Nålsäf, Dyfräken, Vattenslinga, Not-

blomster, Braxengräs, Gädd-, Ål- och Smånate, Lektåge, Igel-

knopp, Flotagräs, Mannagräs, Missne, Skäkteblad, Topplösa, Vi-

deört, Gul och Hvit Näckros. 14. Lägre djurvärld riklig: Skif-

snäckor, Dammussla, Dammsnäcka, Pisidium, Plattmarkar, Lum-

bricider, Märlor och talrika hinnkräftor af små och större arter.

15, Temperatur: I luften 20°, i vattenytan 18,5°, på 3,5 m. 18°,

på 5 m. 18°, på 7,5 m. 16°, på 10 m. 12°, på 12,5 m 9,5°,

på 15 m. 7°, på 20 m. 6°, på 22 m. 5,75°.

Förutom ön Henriksholm med en längd af 3,150 m. och

bredd af 600 m., finnes flera smärre holmar. Sten- och berg-

grund finnes ock. Risvasar finnes utlagda.

Af områdets 27 fiskevatten ligga endast tre öfver 150 m öfver

hafvet och dessa äga alla abborre, en därjämte mört. Ingen af… (text slut)

=== Ånimmens fiskevårdsområdesförening ===

Ånimmens fiskevårdsområdesförening fyller snart 100 år, och i samband med 75-årsjubileet sammanfattade dåvarande ordföranden Karl-Ivar Jennersten de gångna åren så här:

Dalsland-Ånimskog-Ånimmen

2026-03-16T14:58:26Z

Baingvar:

Dalsland/Ånimskog/Ånskolund

2026-03-02T19:40:29Z

Baingvar: Ändrat årtal

{{NyPlats
|landskap=Dalsland
|socken=Ånimskog
|namn=Ånskolund
|sortnamn=Ånskolund
|typ=Hemman
|knord=58.854163
|kost=12.536001
}}
[[Fil:Ånskolund Gästgivaregård i början av 1900-talet.jpg|vänster|miniatyr|Ånskolund Gästgivaregård i början av 1900-talet. Källa okänd/foto taget från boken "Ånimskog -Vårt Land" (sida 371).]]Gästgiveriet i Ånskolund, eller "Lunden" som det också kallades, i Ånimskog socken, Älvsborgs län, drevs under slutet av 1600-talet och i början av 1700-talet av [https://www.hosserudkullen.se/forskning/tavla_hbe_r3-12.html Anders Månsson Wall]. Av alla gästgivare vid Ånskolund är [[Anders Månsson Wall]] den mest kände. Vid vilken tidpunkt han tillträdde som gästgivare är osäkert. Troligen drev han verksamheten från år 1680 och tillsammans med Örjan Svensson från år 1681. Att nämnde man Örjan Svensson var gästgivare framgår av 1703 års dombok. Örjan Svensson blev år 1723 häradsdomare. År 1716 hade tinget att behandla anklagelsen att avskedade ryttaren Erik Holm okvädat gästgivaren Anders Månsson Wall i Lunden. År 1720 finns antecknat att Anders Wall var kyrkovärd i Ånimskog.

Husesyn genomfördes år 1721 i Lunden "''där gästgivare Anders Månsson Wall innehar gästgivaregården under förpantning av kronan''".

År 1732 kom Anders Wall i konflikt med sin f.d. kompanjon, Örjan Swensson, som nu arrenderade själva gården, medan Wall drev gästgiverirörelsen. Enligt Wall misskötte Swensson sitt arrende och bröt mot gällande kontrakt, varför Wall lät kalla på krono-betjäningen, för att avhysa Swensson. Detta lät sig nu inte göras så lätt. Örjan Swensson författade en skrivelse med okänt innehåll till landshövdingen. Det hela resulterade i att Örjan Swensson inte bara skulle få behålla sin åborätt, utan dessutom få rätt att köpa det fjärdels hemmanet Lund!

Anders Wall blev naturligtvis bestört och skrev ett långt klagobrev till landshövdingen där han krävde upprättelse, menande att Swensson föredragit en rad besynnerliga och oriktiga omständigheter. Han kunde inte nog beklaga sitt öde att "''på detta sättet måste hamna i svårigheten att draga med trotsig och egenvillig åbo''". Tvisten löstes så småningom i en västgötaklimax, allt fick bli vid det gamla och båda verka som tidigare.

Källa: '''Conny Källvik.'''

'''Artikel ur en tidning'''

Ånskolund ett centrum för sekler tillbaka

MED STOR GÄSTGIVARGÅRD

Här fanns hantverkare, handelsbod. m.m.
-Karl Johan i all sin ståt har övernattat där.
Ånskolund i Ånimskog eller — som det förr hette endast
Lund — vandrar man kring i åldrig kulturbygd, där troligen boplatser funnits sedan tusentals år tillbaka.- Bönderna hitta rätt vad
det är i sina åkrar flintverktyg, och agronom G. A. Hesselbom, som
vi just besöka visar oss en flintkniv och en yxa, som han fått upp,
da han en gång plöjde. Det låter lite; underligt, att dylika föremål
ligga så långt uppe i jordytan, men de ha väl så småningom pressats uppåt.
Man har också funnit lämningar, som inte gärna kunna!
vara annat än från en fornborg, i närheten av sjön: tvenne parallella
murar, som tycks ha stängt av något slags förvaringsplats i
händelse av ofred.

Det äldsta huset i Ånskolund är den gamla gästgivargården, som
räknar sina anor från 1820. Den byggdes samtidigt med
mangårdsbyggnaden på Henriksholm, men man vet säkert att det funnits
tvenne gestgivarhus före detta. Gästgiveri vet man bedrevs här på mitten
av 1600-talet och slutade först vid sekelskiftet. D.v.s. matskyldigheten fortsatte
fram till 1912. men det är troligt att före dessa tre gästgivargårdar
fanns andra. Lund har alltså sedan århundraden tillbaka varit
en hållplats mellan Mellerud och Torpane i Tösse.

Karl Johan och Linné som gäster i Lunds gästgiveri.
Två betydande svenskar ha övernattat i Lunds gästgiverigård.
Främst då Karl XIV Johan eller rättare sagt Kronprins Johan.
Han var nämligen på resa till fälttåget mot Norge när han rastade
Här. Det är sparsamt med sägnerna kring denna kungaresa
man vet endast, att Hans Kongelige Höghet ansträngde sina hästar
alldeles förfärligt, och att somliga stupade av ansträngning.
Kungsvagnarna voro stora och tunga; konungen förde nämligen
med sig salongsvagnar och köksvagnar, och det borde ha varit en!
syn for gudar att se när det kungliga matsilvret dukades upp i den
troligen ganska torftiga gästgivarematsalen. Just då fanns det en gästgivare
som festade bra, och som särskilt inför kungabesöket skulle stärka sina nerver
med spiritus concentratus, vilket medförde, att han måste föras bort för att
icke störa Hans Höghet.

Ännu senare, eller i mitten på 1700-talet, gästade Linné gästgivargården, enligt hans
Egen beskrivning ha ätit av den delikata Ånimmens ”vimba”. I sin reseskildring
meddelar han, att taket var täckt med taklök vilket ju betyder, att gästgiveriet
påden tiden hade torvtak. Han lär även ha funnit några sällsynta växter i Ånimskog,
vilket f. ö. också senare botaniker ha konstaterat förekomsten av. Linné var ju
blomster- och matälskare, det faller sig helt naturligt, ”vimba” och taklök forekomma
båda i hans beskrivning. Innan järnvägen kom till och i länge sen
svunna tider, var Lund eti verkligt centrum, där det bodde en hel del hantverkare.
Det fanns då inga handelsbodar i socknen annat an i Lund och Kärrkil och
bönderna på västsidan fick ro över sjön för att hämta varor.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-UrklippÅnskolund.jpg|miniatyr]]
Det goda ’Kaanans land!! På västsidan.
-Varför i all världen. fråga vi, kalla ni denna landsträcka för
”Kaanans land’? — Ja, det är väl någon gubbe,som kommit
upp med uttrycket! Det är ett gott land, och man reder sig
bra där Ja, det bör agronomen känna till. ty han är född på västsidan
hans far ägde S:a Vingnäs gård, och själv har han en tid brukat
den i kompanjonskap med den nyligen avlidne Richard Johansson
Den gamla gästgivargården köpte han en gång i tiden av (..oläsligt)
som halft motvilligt måste lägga sig till med den efter en ‘Snickerifirma, som köpte den och tagit vara på skogen.
Men återväxten har varit god. Byggnaderna voro ytterst
förfallna, när agronom Hesselbom fick hand om dem
i den nyare gården användes en de av rummen till sädesmagasin.
Dyrbarheter i grotta räddades undan norrmännen.
I en glanstid var gästgiveriet ganska omfattande
området måste ständigt hålla 15—20 hästar i beredskap.
De norska fejderna ha satt sin prägel på Ånimskogs
dåvarande centrum, liksom på så många andra dalorter.
Under en av dessa hemsökelser gömde ortsborna sina
tillhörigheter av större värde i en grotta, där dessa undgingo
fiendens ögon. och där de kunde hämtas sedan stormen
väl var över. Den grottan är belägen ungefär en km. väster om gården.
De drevo också en stor del husdjur ut p& en udde i sjön
där man inte kunde komma åt dem. Lignel omtalar, att sådana
hemsökelser inte mindre än tre gånger gått över socknen.
Vid ett tillfälle, då Anskolund avbrändes helt togo de norsk-danska
stridskrafterna det i närheten av kyrkan upplagrade tiondet Som god pris.
Gifte sig vid 80 års ålder fick se barnbarn växa upp.

Bland gästgivarna märkes särskilt en, som var 102 år gammal
vid sin död —han levde omkring 1750—1850. Han donerade till
kyrkan predikostolen och begrovs i koret, där en minnessten omtalar
hans bedrifter. Som ett kuriosum kan nämnas, att han gifte sig vid
80 års ålder för tredje gången och hade den glädjen att få se barn-
barn i detta sista gifte växa upp.
Han hade varit ryttare under Karl XI och troligen drabant under
Karl XII. Ryktet omtalar honom som en särskilt storvuxen och vital karl,
Vid en restaurering Ånimskogs kyrka, då man måste bryta upp golvet för
att draga in värmeledningsaggregat fann man ett kranium av ett särskilt
imponerande huvud — det var tydligen hans.

“Änkans julafton” fick tydligen pris i Paris.

Agronom Hesselbom är brorson till den store Otto Hesselbom; och
det är tydligt att farbroderns rykte ger glans åt det hesselbomska
hemmet på Asklund. Åtskilliga av mästarens verk pryda väggarna
i förmak och arbetsrum, men där saknas heller inte representanter
for den unga dalslandskonsten.
Agronom Hesselbom har som vi tidigare nämnt donerat tavlan "[https://dms-cf-06.dimu.org/image/012uPWUPCwBb?dimension=1200x1200 Julafton vid graven]” till Ånimskogs kyrka,

där den nu hänger mellan ett fönsterpar på en långvägg.
Han berättar, att han bland Ottos tillhörigheter funnit en adresslapp,
som tydligen suttit i botten på en transportlåda till denna tavla,
å vilken anges konstverkets namn till ”Änkans julafton”. Man har aldrig förr
hört talas om något konstverk. (''ev. fortsättning saknas'')
== Platser som hör till hemmanet ==
{{#ask:
[[ har hemman::Ånskolund]]
[[ har socken::Ånimskog]]
|? har typ =Typ
| mainlabel = Namn
}}
== Mera information ==
slakt_se_anskolund.html Ånskolunds Gästgiveri på hosserudkullen.se]
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Ånskolund1.jpg|miniatyr]]
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Ånskolund.jpg|vänster|miniatyr]]
Huset till vänster på bilden var en affär.

Mannen till vänster på bilden är troligtvis Gustaf Bäckström, gästgivare i Ånskolund

Gustaf Bäckström f. 18/6 1836 i Bollsbyn i Torrskog. Gift 22/4 1859 med Lisa Maria Andreasdotter f. 22/4 1838 I Tarsnäs Vårvik.

Familjen levde först som lantbrukare i Torrskog och Vårvik.

1870 – 1888 bodde familjen på Hannebol i Tösse, därefter på Tydje Stom ( arrende ). Senare köptes Säbyn i Ånimskog och 1897 Ånskolund, som även var gästgiveri. Familjen sålde Ånskolund 1918.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Bäckström.pdf|centrerad|miniatyr]]
Barn: Alfred f. 16/8 1859

Axel f. 20/11 1861

Johan f. 22/4 1865

Maria f. 30/6 1868

Frans f. 28/8 1872

'''Lite kuriosa''': En gång när jag gick i klass 4 i Kyrkskolan Ånimskog och hade Siv Hede'ns som lärare. Vikarierade hennes far Gunnar för henne en vårdag. Han tog med oss på en vandring till Ånskolund. Det var en bra bit att gå, men vi skulle få lte kunskap om gästgiveriet och lite annat. Vi stannade utanför magasinet som tidigare hade använts för att lagra den spannmål, som bönderna hade ålagts att betalt sin skatt med. Säden lagrades i detta på stora stenar byggda magasin för att råttorna inte skulle ta sig in. Gunnar berättade att fattiga personer hade gått dit nattetid, krupit under golvet och borrat hål i golvet för att stjäla spannmål. Sedan sprang de över ängarna bakom med lyktor i sina händer och folk trodde det var lyktgubbar som var där och härjade. Ett väsen man trodde fanns på den tiden.

Extern länk om: [https://www.hosserudkullen.se/forskning/

Dalsland/Ånimskog/Ånskolund

2026-03-02T15:35:18Z

Baingvar: */ Lagt till foto Bäckström

{{NyPlats
|landskap=Dalsland
|socken=Ånimskog
|namn=Ånskolund
|sortnamn=Ånskolund
|typ=Hemman
|knord=58.854163
|kost=12.536001
}}
[[Fil:Ånskolund Gästgivaregård i början av 1900-talet.jpg|vänster|miniatyr|Ånskolund Gästgivaregård i början av 1900-talet. Källa okänd/foto taget från boken "Ånimskog -Vårt Land" (sida 371).]]

Gästgiveriet i Ånskolund, eller "Lunden" som det också kallades, i Ånimskog socken, Älvsborgs län, drevs under slutet av 1600-talet och i början av 1700-talet av [https://www.hosserudkullen.se/forskning/tavla_hbe_r3-12.html Anders Månsson Wall]. Av alla gästgivare vid Ånskolund är [[Anders Månsson Wall]] den mest kände. Vid vilken tidpunkt han tillträdde som gästgivare är osäkert. Troligen drev han verksamheten från år 1680 och tillsammans med Örjan Svensson från år 1681. Att nämnde man Örjan Svensson var gästgivare framgår av 1703 års dombok. Örjan Svensson blev år 1723 häradsdomare. År 1716 hade tinget att behandla anklagelsen att avskedade ryttaren Erik Holm okvädat gästgivaren Anders Månsson Wall i Lunden. År 1720 finns antecknat att Anders Wall var kyrkovärd i Ånimskog.

Husesyn genomfördes år 1721 i Lunden "''där gästgivare Anders Månsson Wall innehar gästgivaregården under förpantning av kronan''".

År 1732 kom Anders Wall i konflikt med sin f.d. kompanjon, Örjan Swensson, som nu arrenderade själva gården, medan Wall drev gästgiverirörelsen. Enligt Wall misskötte Swensson sitt arrende och bröt mot gällande kontrakt, varför Wall lät kalla på krono-betjäningen, för att avhysa Swensson. Detta lät sig nu inte göras så lätt. Örjan Swensson författade en skrivelse med okänt innehåll till landshövdingen. Det hela resulterade i att Örjan Swensson inte bara skulle få behålla sin åborätt, utan dessutom få rätt att köpa det fjärdels hemmanet Lund!

Anders Wall blev naturligtvis bestört och skrev ett långt klagobrev till landshövdingen där han krävde upprättelse, menande att Swensson föredragit en rad besynnerliga och oriktiga omständigheter. Han kunde inte nog beklaga sitt öde att "''på detta sättet måste hamna i svårigheten att draga med trotsig och egenvillig åbo''". Tvisten löstes så småningom i en västgötaklimax, allt fick bli vid det gamla och båda verka som tidigare.

Källa: '''Conny Källvik.'''

'''Artikel ur en tidning'''

Ånskolund ett centrum för sekler tillbaka

MED STOR GÄSTGIVARGÅRD

Här fanns hantverkare, handelsbod. m.m.
-Karl Johan i all sin ståt har övernattat där.
Ånskolund i Ånimskog eller — som det förr hette endast
Lund — vandrar man kring i åldrig kulturbygd, där troligen boplatser funnits sedan tusentals år tillbaka.- Bönderna hitta rätt vad
det är i sina åkrar flintverktyg, och agronom G. A. Hesselbom, som
vi just besöka visar oss en flintkniv och en yxa, som han fått upp,
da han en gång plöjde. Det låter lite; underligt, att dylika föremål
ligga så långt uppe i jordytan, men de ha väl så småningom pressats uppåt.
Man har också funnit lämningar, som inte gärna kunna!
vara annat än från en fornborg, i närheten av sjön: tvenne parallella
murar, som tycks ha stängt av något slags förvaringsplats i
händelse av ofred.

Det äldsta huset i Ånskolund är den gamla gästgivargården, som
räknar sina anor från 1820. Den byggdes samtidigt med
mangårdsbyggnaden på Henriksholm, men man vet säkert att det funnits
tvenne gestgivarhus före detta. Gästgiveri vet man bedrevs här på mitten
av 1600-talet och slutade först vid sekelskiftet. D.v.s. matskyldigheten fortsatte
fram till 1912. men det är troligt att före dessa tre gästgivargårdar
fanns andra. Lund har alltså sedan århundraden tillbaka varit
en hållplats mellan Mellerud och Torpane i Tösse.

Karl Johan och Linné som gäster i Lunds gästgiveri.
Två betydande svenskar ha övernattat i Lunds gästgiverigård.
Främst då Karl XIV Johan eller rättare sagt Kronprins Johan.
Han var nämligen på resa till fälttåget mot Norge när han rastade
Här. Det är sparsamt med sägnerna kring denna kungaresa
man vet endast, att Hans Kongelige Höghet ansträngde sina hästar
alldeles förfärligt, och att somliga stupade av ansträngning.
Kungsvagnarna voro stora och tunga; konungen förde nämligen
med sig salongsvagnar och köksvagnar, och det borde ha varit en!
syn for gudar att se när det kungliga matsilvret dukades upp i den
troligen ganska torftiga gästgivarematsalen. Just då fanns det en gästgivare
som festade bra, och som särskilt inför kungabesöket skulle stärka sina nerver
med spiritus concentratus, vilket medförde, att han måste föras bort för att
icke störa Hans Höghet.

Ännu senare, eller i mitten på 1700-talet, gästade Linné gästgivargården, enligt hans
Egen beskrivning ha ätit av den delikata Ånimmens ”vimba”. I sin reseskildring
meddelar han, att taket var täckt med taklök vilket ju betyder, att gästgiveriet
påden tiden hade torvtak. Han lär även ha funnit några sällsynta växter i Ånimskog,
vilket f. ö. också senare botaniker ha konstaterat förekomsten av. Linné var ju
blomster- och matälskare, det faller sig helt naturligt, ”vimba” och taklök forekomma
båda i hans beskrivning. Innan järnvägen kom till och i länge sen
svunna tider, var Lund eti verkligt centrum, där det bodde en hel del hantverkare.
Det fanns då inga handelsbodar i socknen annat an i Lund och Kärrkil och
bönderna på västsidan fick ro över sjön för att hämta varor.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-UrklippÅnskolund.jpg|miniatyr]]
Det goda ’Kaanans land!! På västsidan.
-Varför i all världen. fråga vi, kalla ni denna landsträcka för
”Kaanans land’? — Ja, det är väl någon gubbe,som kommit
upp med uttrycket! Det är ett gott land, och man reder sig
bra där Ja, det bör agronomen känna till. ty han är född på västsidan
hans far ägde S:a Vingnäs gård, och själv har han en tid brukat
den i kompanjonskap med den nyligen avlidne Richard Johansson
Den gamla gästgivargården köpte han en gång i tiden av (..oläsligt)
som halft motvilligt måste lägga sig till med den efter en ‘Snickerifirma, som köpte den och tagit vara på skogen.
Men återväxten har varit god. Byggnaderna voro ytterst
förfallna, när agronom Hesselbom fick hand om dem
i den nyare gården användes en de av rummen till sädesmagasin.
Dyrbarheter i grotta räddades undan norrmännen.
I en glanstid var gästgiveriet ganska omfattande
området måste ständigt hålla 15—20 hästar i beredskap.
De norska fejderna ha satt sin prägel på Ånimskogs
dåvarande centrum, liksom på så många andra dalorter.
Under en av dessa hemsökelser gömde ortsborna sina
tillhörigheter av större värde i en grotta, där dessa undgingo
fiendens ögon. och där de kunde hämtas sedan stormen
väl var över. Den grottan är belägen ungefär en km. väster om gården.
De drevo också en stor del husdjur ut p& en udde i sjön
där man inte kunde komma åt dem. Lignel omtalar, att sådana
hemsökelser inte mindre än tre gånger gått över socknen.
Vid ett tillfälle, då Anskolund avbrändes helt togo de norsk-danska
stridskrafterna det i närheten av kyrkan upplagrade tiondet Som god pris.
Gifte sig vid 80 års ålder fick se barnbarn växa upp.

Bland gästgivarna märkes särskilt en, som var 102 år gammal
vid sin död —han levde omkring 1750—1850. Han donerade till
kyrkan predikostolen och begrovs i koret, där en minnessten omtalar
hans bedrifter. Som ett kuriosum kan nämnas, att han gifte sig vid
80 års ålder för tredje gången och hade den glädjen att få se barn-
barn i detta sista gifte växa upp.
Han hade varit ryttare under Karl XI och troligen drabant under
Karl XII. Ryktet omtalar honom som en särskilt storvuxen och vital karl,
Vid en restaurering Ånimskogs kyrka, då man måste bryta upp golvet för
att draga in värmeledningsaggregat fann man ett kranium av ett särskilt
imponerande huvud — det var tydligen hans.

“Änkans julafton” fick tydligen pris i Paris.

Agronom Hesselbom är brorson till den store Otto Hesselbom; och
det är tydligt att farbroderns rykte ger glans åt det hesselbomska
hemmet på Asklund. Åtskilliga av mästarens verk pryda väggarna
i förmak och arbetsrum, men där saknas heller inte representanter
for den unga dalslandskonsten.
Agronom Hesselbom har som vi tidigare nämnt donerat tavlan "[https://dms-cf-06.dimu.org/image/012uPWUPCwBb?dimension=1200x1200 Julafton vid graven]” till Ånimskogs kyrka,

där den nu hänger mellan ett fönsterpar på en långvägg.
Han berättar, att han bland Ottos tillhörigheter funnit en adresslapp,
som tydligen suttit i botten på en transportlåda till denna tavla,
å vilken anges konstverkets namn till ”Änkans julafton”. Man har aldrig förr
hört talas om något konstverk. (''ev. fortsättning saknas'')
== Platser som hör till hemmanet ==
{{#ask:
[[ har hemman::Ånskolund]]
[[ har socken::Ånimskog]]
|? har typ =Typ
| mainlabel = Namn
}}
== Mera information ==
slakt_se_anskolund.html Ånskolunds Gästgiveri på hosserudkullen.se]
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Ånskolund1.jpg|miniatyr]]
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Ånskolund.jpg|vänster|miniatyr]]
Huset till vänster på bilden var en affär.

Mannen till vänster på bilden är troligtvis Gustaf Bäckström, gästgivare i Ånskolund

Gustaf Bäckström f. 18/6 1836 i Bollsbyn i Torrskog. Gift 22/4 1859 med Lisa Maria Andreasdotter f. 22/4 1838 I Tarsnäs Vårvik.

Familjen levde först som lantbrukare i Torrskog och Vårvik.

1870 – 1888 bodde familjen på Hannebol i Tösse, därefter på Tydje Stom ( arrende ). Senare köptes Säbyn i Ånimskog och 1897 Ånskolund, som även var gästgiveri. Familjen sålde Ånskolund 1918.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Bäckström.pdf|centrerad|miniatyr]]
Barn: Alfred f. 16/8 1859

Axel f. 20/11 1861

Johan f. 22/4 1861

Maria f. 30/6 1868

Frans f. 28/8 1872

'''Lite kuriosa''': En gång när jag gick i klass 4 i Kyrkskolan Ånimskog och hade Siv Hede'ns som lärare. Vikarierade hennes far Gunnar för henne en vårdag. Han tog med oss på en vandring till Ånskolund. Det var en bra bit att gå, men vi skulle få lte kunskap om gästgiveriet och lite annat. Vi stannade utanför magasinet som tidigare hade använts för att lagra den spannmål, som bönderna hade ålagts att betalt sin skatt med. Säden lagrades i detta på stora stenar byggda magasin för att råttorna inte skulle ta sig in. Gunnar berättade att fattiga personer hade gått dit nattetid, krupit under golvet och borrat hål i golvet för att stjäla spannmål. Sedan sprang de över ängarna bakom med lyktor i sina händer och folk trodde det var lyktgubbar som var där och härjade. Ett väsen man trodde fanns på den tiden.

Extern länk om: [https://www.hosserudkullen.se/forskning/

Fil:Dalsland-Ånimskog-Bäckström.pdf

2026-03-02T15:30:30Z

Baingvar:

Dalsland/Ånimskog/Ånskolund

2026-02-24T14:42:28Z

Baingvar: Lagt till text om affären

{{NyPlats
|landskap=Dalsland
|socken=Ånimskog
|namn=Ånskolund
|sortnamn=Ånskolund
|typ=Hemman
|knord=58.854163
|kost=12.536001
}}
[[Fil:Ånskolund Gästgivaregård i början av 1900-talet.jpg|vänster|miniatyr|Ånskolund Gästgivaregård i början av 1900-talet. Källa okänd/foto taget från boken "Ånimskog -Vårt Land" (sida 371).]]

Gästgiveriet i Ånskolund, eller "Lunden" som det också kallades, i Ånimskog socken, Älvsborgs län, drevs under slutet av 1600-talet och i början av 1700-talet av [https://www.hosserudkullen.se/forskning/tavla_hbe_r3-12.html Anders Månsson Wall]. Av alla gästgivare vid Ånskolund är [[Anders Månsson Wall]] den mest kände. Vid vilken tidpunkt han tillträdde som gästgivare är osäkert. Troligen drev han verksamheten från år 1680 och tillsammans med Örjan Svensson från år 1681. Att nämnde man Örjan Svensson var gästgivare framgår av 1703 års dombok. Örjan Svensson blev år 1723 häradsdomare. År 1716 hade tinget att behandla anklagelsen att avskedade ryttaren Erik Holm okvädat gästgivaren Anders Månsson Wall i Lunden. År 1720 finns antecknat att Anders Wall var kyrkovärd i Ånimskog.

Husesyn genomfördes år 1721 i Lunden "''där gästgivare Anders Månsson Wall innehar gästgivaregården under förpantning av kronan''".

År 1732 kom Anders Wall i konflikt med sin f.d. kompanjon, Örjan Swensson, som nu arrenderade själva gården, medan Wall drev gästgiverirörelsen. Enligt Wall misskötte Swensson sitt arrende och bröt mot gällande kontrakt, varför Wall lät kalla på krono-betjäningen, för att avhysa Swensson. Detta lät sig nu inte göras så lätt. Örjan Swensson författade en skrivelse med okänt innehåll till landshövdingen. Det hela resulterade i att Örjan Swensson inte bara skulle få behålla sin åborätt, utan dessutom få rätt att köpa det fjärdels hemmanet Lund!

Anders Wall blev naturligtvis bestört och skrev ett långt klagobrev till landshövdingen där han krävde upprättelse, menande att Swensson föredragit en rad besynnerliga och oriktiga omständigheter. Han kunde inte nog beklaga sitt öde att "''på detta sättet måste hamna i svårigheten att draga med trotsig och egenvillig åbo''". Tvisten löstes så småningom i en västgötaklimax, allt fick bli vid det gamla och båda verka som tidigare.

Källa: '''Conny Källvik.'''

'''Artikel ur en tidning'''

Ånskolund ett centrum för sekler tillbaka

MED STOR GÄSTGIVARGÅRD

Här fanns hantverkare, handelsbod. m.m.
-Karl Johan i all sin ståt har övernattat där.
Ånskolund i Ånimskog eller — som det förr hette endast
Lund — vandrar man kring i åldrig kulturbygd, där troligen boplatser funnits sedan tusentals år tillbaka.- Bönderna hitta rätt vad
det är i sina åkrar flintverktyg, och agronom G. A. Hesselbom, som
vi just besöka visar oss en flintkniv och en yxa, som han fått upp,
da han en gång plöjde. Det låter lite; underligt, att dylika föremål
ligga så långt uppe i jordytan, men de ha väl så småningom pressats uppåt.
Man har också funnit lämningar, som inte gärna kunna!
vara annat än från en fornborg, i närheten av sjön: tvenne parallella
murar, som tycks ha stängt av något slags förvaringsplats i
händelse av ofred.

Det äldsta huset i Ånskolund är den gamla gästgivargården, som
räknar sina anor från 1820. Den byggdes samtidigt med
mangårdsbyggnaden på Henriksholm, men man vet säkert att det funnits
tvenne gestgivarhus före detta. Gästgiveri vet man bedrevs här på mitten
av 1600-talet och slutade först vid sekelskiftet. D.v.s. matskyldigheten fortsatte
fram till 1912. men det är troligt att före dessa tre gästgivargårdar
fanns andra. Lund har alltså sedan århundraden tillbaka varit
en hållplats mellan Mellerud och Torpane i Tösse.

Karl Johan och Linné som gäster i Lunds gästgiveri.
Två betydande svenskar ha övernattat i Lunds gästgiverigård.
Främst då Karl XIV Johan eller rättare sagt Kronprins Johan.
Han var nämligen på resa till fälttåget mot Norge när han rastade
Här. Det är sparsamt med sägnerna kring denna kungaresa
man vet endast, att Hans Kongelige Höghet ansträngde sina hästar
alldeles förfärligt, och att somliga stupade av ansträngning.
Kungsvagnarna voro stora och tunga; konungen förde nämligen
med sig salongsvagnar och köksvagnar, och det borde ha varit en!
syn for gudar att se när det kungliga matsilvret dukades upp i den
troligen ganska torftiga gästgivarematsalen. Just då fanns det en gästgivare
som festade bra, och som särskilt inför kungabesöket skulle stärka sina nerver
med spiritus concentratus, vilket medförde, att han måste föras bort för att
icke störa Hans Höghet.

Ännu senare, eller i mitten på 1700-talet, gästade Linné gästgivargården, enligt hans
Egen beskrivning ha ätit av den delikata Ånimmens ”vimba”. I sin reseskildring
meddelar han, att taket var täckt med taklök vilket ju betyder, att gästgiveriet
påden tiden hade torvtak. Han lär även ha funnit några sällsynta växter i Ånimskog,
vilket f. ö. också senare botaniker ha konstaterat förekomsten av. Linné var ju
blomster- och matälskare, det faller sig helt naturligt, ”vimba” och taklök forekomma
båda i hans beskrivning. Innan järnvägen kom till och i länge sen
svunna tider, var Lund eti verkligt centrum, där det bodde en hel del hantverkare.
Det fanns då inga handelsbodar i socknen annat an i Lund och Kärrkil och
bönderna på västsidan fick ro över sjön för att hämta varor.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-UrklippÅnskolund.jpg|miniatyr]]
Det goda ’Kaanans land!! På västsidan.
-Varför i all världen. fråga vi, kalla ni denna landsträcka för
”Kaanans land’? — Ja, det är väl någon gubbe,som kommit
upp med uttrycket! Det är ett gott land, och man reder sig
bra där Ja, det bör agronomen känna till. ty han är född på västsidan
hans far ägde S:a Vingnäs gård, och själv har han en tid brukat
den i kompanjonskap med den nyligen avlidne Richard Johansson
Den gamla gästgivargården köpte han en gång i tiden av (..oläsligt)
som halft motvilligt måste lägga sig till med den efter en ‘Snickerifirma, som köpte den och tagit vara på skogen.
Men återväxten har varit god. Byggnaderna voro ytterst
förfallna, när agronom Hesselbom fick hand om dem
i den nyare gården användes en de av rummen till sädesmagasin.
Dyrbarheter i grotta räddades undan norrmännen.
I en glanstid var gästgiveriet ganska omfattande
området måste ständigt hålla 15—20 hästar i beredskap.
De norska fejderna ha satt sin prägel på Ånimskogs
dåvarande centrum, liksom på så många andra dalorter.
Under en av dessa hemsökelser gömde ortsborna sina
tillhörigheter av större värde i en grotta, där dessa undgingo
fiendens ögon. och där de kunde hämtas sedan stormen
väl var över. Den grottan är belägen ungefär en km. väster om gården.
De drevo också en stor del husdjur ut p& en udde i sjön
där man inte kunde komma åt dem. Lignel omtalar, att sådana
hemsökelser inte mindre än tre gånger gått över socknen.
Vid ett tillfälle, då Anskolund avbrändes helt togo de norsk-danska
stridskrafterna det i närheten av kyrkan upplagrade tiondet Som god pris.
Gifte sig vid 80 års ålder fick se barnbarn växa upp.

Bland gästgivarna märkes särskilt en, som var 102 år gammal
vid sin död —han levde omkring 1750—1850. Han donerade till
kyrkan predikostolen och begrovs i koret, där en minnessten omtalar
hans bedrifter. Som ett kuriosum kan nämnas, att han gifte sig vid
80 års ålder för tredje gången och hade den glädjen att få se barn-
barn i detta sista gifte växa upp.
Han hade varit ryttare under Karl XI och troligen drabant under
Karl XII. Ryktet omtalar honom som en särskilt storvuxen och vital karl,
Vid en restaurering Ånimskogs kyrka, då man måste bryta upp golvet för
att draga in värmeledningsaggregat fann man ett kranium av ett särskilt
imponerande huvud — det var tydligen hans.

“Änkans julafton” fick tydligen pris i Paris.

Agronom Hesselbom är brorson till den store Otto Hesselbom; och
det är tydligt att farbroderns rykte ger glans åt det hesselbomska
hemmet på Asklund. Åtskilliga av mästarens verk pryda väggarna
i förmak och arbetsrum, men där saknas heller inte representanter
for den unga dalslandskonsten.
Agronom Hesselbom har som vi tidigare nämnt donerat tavlan "[https://dms-cf-06.dimu.org/image/012uPWUPCwBb?dimension=1200x1200 Julafton vid graven]” till Ånimskogs kyrka,

där den nu hänger mellan ett fönsterpar på en långvägg.
Han berättar, att han bland Ottos tillhörigheter funnit en adresslapp,
som tydligen suttit i botten på en transportlåda till denna tavla,
å vilken anges konstverkets namn till ”Änkans julafton”. Man har aldrig förr
hört talas om något konstverk. (''ev. fortsättning saknas'')
== Platser som hör till hemmanet ==
{{#ask:
[[ har hemman::Ånskolund]]
[[ har socken::Ånimskog]]
|? har typ =Typ
| mainlabel = Namn
}}
== Mera information ==
slakt_se_anskolund.html Ånskolunds Gästgiveri på hosserudkullen.se]
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Ånskolund1.jpg|miniatyr]]
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Ånskolund.jpg|vänster|miniatyr]]
Huset till vänster på bilden var en affär.

Mannen till vänster på bilden är troligtvis Gustaf Bäckström, gästgivare i Ånskolund

Gustaf Bäckström f. 18/6 1836 i Bollsbyn i Torrskog. Gift 22/4 1859 med Lisa Maria Andreasdotter f. 22/4 1838 I Tarsnäs Vårvik.

Familjen levde först som lantbrukare i Torrskog och Vårvik.

1870 – 1888 bodde familjen på Hannebol i Tösse, därefter på Tydje Stom ( arrende ). Senare köptes Säbyn i Ånimskog och 1897 Ånskolund, som även var gästgiveri. Familjen sålde Ånskolund 1918.

Barn: Alfred f. 16/8 1859

Axel f. 20/11 1861

Johan f. 22/4 1861

Maria f. 30/6 1868

Frans f. 28/8 1872

'''Lite kuriosa''': En gång när jag gick i klass 4 i Kyrkskolan Ånimskog och hade Siv Hede'ns som lärare. Vikarierade hennes far Gunnar för henne en vårdag. Han tog med oss på en vandring till Ånskolund. Det var en bra bit att gå, men vi skulle få lte kunskap om gästgiveriet och lite annat. Vi stannade utanför magasinet som tidigare hade använts för att lagra den spannmål, som bönderna hade ålagts att betalt sin skatt med. Säden lagrades i detta på stora stenar byggda magasin för att råttorna inte skulle ta sig in. Gunnar berättade att fattiga personer hade gått dit nattetid, krupit under golvet och borrat hål i golvet för att stjäla spannmål. Sedan sprang de över ängarna bakom med lyktor i sina händer och folk trodde det var lyktgubbar som var där och härjade. Ett väsen man trodde fanns på den tiden.

Extern länk om: [https://www.hosserudkullen.se/forskning/