https://sockipedia.se/w/api.php?action=feedcontributions&feedformat=atom&user=JanoSockipedia - Användarbidrag [sv]2026-07-22T22:49:52ZAnvändarbidragMediaWiki 1.43.9https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=47024Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-17T07:05:46Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
<poem><br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kristendomen gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk om det som skedde. Dessutom ansågs folk ofta vara motsträviga. De var helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. Kyrkan var katolsk. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romansk stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var bara för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Ordet skog knöts nu till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema sjö. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<p style="text-indent:6em;">Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. <p style="text-indent:6em;">År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar. Detta för att betala Sveriges enorma skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogs stom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <p style="text-indent:6em;">Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Dessa kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började att bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och hela Tydje med omnejd brändes ner. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet och ersatt med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, detta var dessutom brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad. Att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och det påtvingade uppbrottet med katolska kyrkan med i Tösse pastorat. Detta på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk. Både vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som fanns smälts och blir material till en lite större klocka år 1722. Beställdes på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta av penga brist trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop. Dessa har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Nils Falk flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klara 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas altare och predikstol 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur jämte Henrik Måneskäld. Som 1645 hade ändrat namnet på Ön till Henriksholm. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Man fick där mot en avgift förvara kistor i det som kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort och stenen användes i norra muren. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn när Peter Svanström från Krubbenäs får i uppdrag att bygga. Därför dimensioneras väggarna redan nu för eventuellt kyrktorn. Det innebar även att man fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra togs bort 1928. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla vapenhuset till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Det hade för övrigt tidigare klagats på att den var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret. <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet. Den är förmodligen fraktad över Vänerns is från Kinnekulle, på uppdrag från Skara stift. I dag tycker vi detta förfarande är märkligt. Man kalkar även över draperimålningen. runt koret Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. Under nödåren 1867-1868 var svåra för prövningar Ånimskog. Folk svalt, man vandrade omkring längs vägarna. Man tiggde eftersom bönderna inte hade inte ens mat till sig själva och hade inte mat så att de kunde ha några anställda . Folk dog i flera fall av svält. Detta påverkar även kyrkan som går in i en tid med lite underhåll. Man hade visserligen installerat en kamin och dragit ut rökröret via ett fönster. Man såg inte på estetik på samma sätt då som nu. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första präst som blev kyrkoherde blev den dåvarande prästen V. Björen. Han tillträdde kyrkoherde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krusenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. Man ansåg att den var i stort behov av detta. Man lyckades väl med insamlingen och renoveringen sattes i verket mellan 1920-1930. År 1920 insattes dessutom en ny pampig orgel från Nordströms i Lidköping . Man hade haft en mindre i några år och innan dess i några år ett psalmodikum (ett ensträngat stränginstrument som klockaren vanligtvis hanterade). Man plockade nu även ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade samtidigt bänkraderna så de blev mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå. Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta och det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats, istället för som då vara stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. Målarna låg på ställningar på rygg och målade (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog även fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"><br />
</poem></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=47023Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-17T07:05:24Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
<poem><br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kristendomen gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk om det som skedde. Dessutom ansågs folk ofta vara motsträviga. De var helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. Kyrkan var katolsk. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romansk stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var bara för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Ordet skog knöts nu till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema sjö. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<p style="text-indent:6em;">Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. <p style="text-indent:6em;">År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar. Detta för att betala Sveriges enorma skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogs stom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <p style="text-indent:6em;">Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Dessa kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började att bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och hela Tydje med omnejd brändes ner. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet och ersatt med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, detta var dessutom brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad. Att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och det påtvingade uppbrottet med katolska kyrkan med i Tösse pastorat. Detta på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk. Både vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som fanns smälts och blir material till en lite större klocka år 1722. Beställdes på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta av penga brist trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop. Dessa har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Nils Falk flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klara 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas altare och predikstol 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur jämte Henrik Måneskäld. Som 1645 hade ändrat namnet på Ön till Henriksholm. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Man fick där mot en avgift förvara kistor i det som kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort och stenen användes i norra muren. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn när Peter Svanström från Krubbenäs får i uppdrag att bygga. Därför dimensioneras väggarna redan nu för eventuellt kyrktorn. Det innebar även att man fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra togs bort 1928. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla vapenhuset till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Det hade för övrigt tidigare klagats på att den var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret. <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet. Den är förmodligen fraktad över Vänerns is från Kinnekulle, på uppdrag från Skara stift. I dag tycker vi detta förfarande är märkligt. Man kalkar även över draperimålningen. runt koret Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. Under nödåren 1867-1868 var svåra för prövningar Ånimskog. Folk svalt, man vandrade omkring längs vägarna. Man tiggde eftersom bönderna inte hade inte ens mat till sig själva och hade inte mat så att de kunde ha några anställda . Folk dog i flera fall av svält. Detta påverkar även kyrkan som går in i en tid med lite underhåll. Man hade visserligen installerat en kamin och dragit ut rökröret via ett fönster. Man såg inte på estetik på samma sätt då som nu. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första präst som blev kyrkoherde blev den dåvarande prästen V. Björen. Han tillträdde kyrkoherde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krusenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. Man ansåg att den var i stort behov av detta. Man lyckades väl med insamlingen och renoveringen sattes i verket mellan 1920-1930. År 1920 insattes dessutom en ny pampig orgel från Nordströms i Lidköping . Man hade haft en mindre i några år och innan dess i några år ett psalmodikum (ett ensträngat stränginstrument som klockaren vanligtvis hanterade). Man plockade nu även ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade samtidigt bänkraderna så de blev mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå. Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta och det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats, istället för som då vara stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. Målarna låg på ställningar på rygg och målade (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog även fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=47022Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-17T06:47:27Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
<poem><br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kristendomen gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk om det som skedde. Dessutom ansågs folk ofta vara motsträviga. De var helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. Kyrkan var katolsk. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romansk stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var bara för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Ordet skog knöts nu till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema sjö. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<p style="text-indent:6em;">Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. <p style="text-indent:6em;">År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar. Detta för att betala Sveriges enorma skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogs stom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <p style="text-indent:6em;">Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Dessa kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började att bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och hela Tydje med omnejd brändes ner. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet och ersatt med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, detta var dessutom brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad. Att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och det påtvingade uppbrottet med katolska kyrkan med i Tösse pastorat. Detta på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk. Både vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns smälts och blir material till en lite större klocka, som beställts på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta av penga brist trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop. Dessa har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Nils Falk flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klara 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas altare och predikstol 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur jämte Henrik Måneskäld. Som 1645 hade ändrat namnet på Ön till Henriksholm. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Man fick där mot en avgift förvara kistor i det som kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort och stenen användes i norra muren. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn när Peter Svanström från Krubbenäs får i uppdrag att bygga. Därför dimensioneras väggarna redan nu för eventuellt kyrktorn. Det innebar även att man fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra togs bort 1928. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla vapenhuset till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Det hade för övrigt tidigare klagats på att den var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret. <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet förmodligen fraktad över Vänerns is från Kinnekulle, på uppdrag från Skara stift användes nu som stöd. Man kalkar även över draperimålningen. runt koret Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första präst som blev kyrkoherde blev den dåvarande prästen V. Björen. Han tillträdde kyrkoherde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krusenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. Man ansåg att den var i stort behov av detta. Man lyckades väl med insamlingen och renoveringen sattes i verket mellan 1920-1930. År 1920 insattes dessutom en ny pampig orgel från Nordströms i Lidköping . Man hade haft en mindre i några år och innan dess i några år ett psalmodikum (ett ensträngat stränginstrument som klockaren vanligtvis hanterade). Man plockade nu även ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade samtidigt bänkraderna så de blev mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå. Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta och det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats, istället för som då vara stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. Målarna låg på ställningar på rygg och målade (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog även fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=47021Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-16T21:38:31Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
<poem><br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kristendomen gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk om det som skedde. Dessutom ansågs folk ofta vara motsträviga. De var helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. Kyrkan var katolsk. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romansk stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var bara för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Ordet skog knöts nu till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema sjö. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<p style="text-indent:6em;">Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. <p style="text-indent:6em;">År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar. Detta för att betala Sveriges enorma skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogs stom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <p style="text-indent:6em;">Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Dessa kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började att bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och hela Tydje med omnejd brändes ner. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet och ersatt med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, detta var dessutom brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad. Att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och det påtvingade uppbrottet med katolska kyrkan med i Tösse pastorat. Detta på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk. Både vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns smälts och blir material till en lite större klocka, som beställts på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta av penga brist trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop. Dessa har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Nils Falk flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klara 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas altare och predikstol 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur jämte Henrik Måneskäld. Som 1645 hade ändrat namnet på Ön till Henriksholm. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Man fick där mot en avgift förvara kistor i det som kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort och stenen användes i norra muren. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn när Peter Svanström från Krubbenäs får i uppdrag att bygga. Därför dimensioneras väggarna redan nu för eventuellt kyrktorn. Det innebar även att man fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra togs bort 1928. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla vapenhuset till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Det hade för övrigt tidigare klagats på att den var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret. <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet förmodligen fraktad över Vänerns is från Kinnekulle, på uppdrag från Skara stift användes nu som stöd. Man kalkar även över draperimålningen. runt koret Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första präst som blev kyrkoherde blev den dåvarande prästen V. Björen. Han tillträdde kyrkoherde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krusenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. Man ansåg att den var i stort behov av detta. Man lyckades väl med insamlingen och renoveringen sattes i verket mellan 1920-1930. År 1920 insattes dessutom en ny pampig orgel från Nordströms i Lidköping . Man hade haft en mindre i några år och innan dess i några år ett psalmodikum (ett ensträngat stränginstrument som klockaren vanligtvis hanterade). Man plockade nu även ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade samtidigt bänkraderna så de blev mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå. Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta och det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats, istället för som då vara stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. Målarna låg på ställningar på rygg och målade (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog även fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"><br />
</poem></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=47020Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-16T21:37:35Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
<poem><br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kristendomen gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk om det som skedde. Dessutom ansågs folk ofta vara motsträviga. De var helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. Kyrkan var katolsk. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romansk stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var bara för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Ordet skog knöts nu till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema sjö. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<p style="text-indent:6em;">Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. <p style="text-indent:6em;">År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar. Detta för att betala Sveriges enorma skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogs stom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <p style="text-indent:6em;">Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Dessa kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började att bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och hela Tydje med omnejd brändes ner. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet och ersatt med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, detta var dessutom brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad. Att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och det påtvingade uppbrottet med katolska kyrkan med i Tösse pastorat. Detta på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk. Både vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns smälts och blir material till en lite större klocka, som beställts på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta av penga brist trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop. Dessa har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Nils Falk flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klara 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas altare och predikstol 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur jämte Henrik Måneskäld. Som 1645 hade ändrat namnet på Ön till Henriksholm. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Man fick där mot en avgift förvara kistor i det som kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort och stenen användes i norra muren. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn när Peter Svanström från Krubbenäs får i uppdrag att bygga. Därför dimensioneras väggarna redan nu för eventuellt kyrktorn. Det innebar även att man fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra togs bort 1928. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla vapenhuset till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Det hade för övrigt tidigare klagats på att den var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret. <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet förmodligen fraktad över Vänerns is från Kinnekulle, på uppdrag från Skara stift användes nu som stöd. Man kalkar även över draperimålningen. runt koret Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första präst som blev kyrkoherde blev den dåvarande prästen V. Björen. Han tillträdde kyrkoherde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krusenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. Man ansåg att den var i stort behov av detta. Man lyckades väl med insamlingen och renoveringen sattes i verket mellan 1920-1930. År 1920 insattes dessutom en ny pampig orgel från Nordströms i Lidköping . Man hade haft en mindre i några år och innan dess i några år ett psalmodikum (ett ensträngat stränginstrument som klockaren vanligtvis hanterade). Man plockade nu även ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade samtidigt bänkraderna så de blev mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå. Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta och det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats, istället för som då vara stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. Målarna låg på ställningar på rygg och målade (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog även fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=47019Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-16T21:01:23Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
<poem><br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kristendomen gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk om det som skedde. Dessutom ansågs folk ofta vara motsträviga. De var helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. Kyrkan var katolsk. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romansk stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var bara för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Ordet skog knöts nu till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema sjö. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<p style="text-indent:6em;">Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. <p style="text-indent:6em;">År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar. Detta för att betala Sveriges enorma skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogs stom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <p style="text-indent:6em;">Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Dessa kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började att bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och hela Tydje med omnejd brändes ner. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet och ersatt med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, detta var dessutom brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad. Att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och uppbrottet från katolska kyrkan med i Tösse pastorat. Detta på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk. Både vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns smälts och blir material till en lite större klocka, som beställts på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop. Dessa har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klara 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas altare och predikstol 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur jämte Henrik Måneskäld. Som <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Hade för övrigt klagats tidigare på att det var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet och fraktad över Vänerns is från Kinnekulle. Man kalkar även över draperimålningen. Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första kyrkoherden som var kyrkoherde blev nu den dåvarande prästen V. Björen som tillträdde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krsenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. man lyckades väl med detta och den sattes i verket mellan 1920-1930. man plockade ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade bänkarna till mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå.Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta. det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats istället för som då stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=47018Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-16T20:37:28Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
<poem><br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kristendomen gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk om det som skedde. Dessutom ansågs folk ofta vara motsträviga. De var helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. Kyrkan var katolsk. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romansk stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var bara för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet som ersattses med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns blir smälts och blir material till en lite större klocka på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop som har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klart 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur.<p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Hade för övrigt klagats tidigare på att det var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet och fraktad över Vänerns is från Kinnekulle. Man kalkar även över draperimålningen. Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första kyrkoherden som var kyrkoherde blev nu den dåvarande prästen V. Björen som tillträdde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krsenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. man lyckades väl med detta och den sattes i verket mellan 1920-1930. man plockade ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade bänkarna till mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå.Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta. det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats istället för som då stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=47001Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-16T11:45:43Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
<poem><br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kristendomen gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk om det som skedde. Dessutom ansågs folk ofta vara motsträviga. De var helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. Kyrkan var katolsk. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romansk stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var bara för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet som ersattses med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns blir smälts och blir material till en lite större klocka på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop som har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klart 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur.<p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Hade för övrigt klagats tidigare på att det var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet och fraktad över Vänerns is från Kinnekulle. Man kalkar även över draperimålningen. Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första kyrkoherden som var kyrkoherde blev nu den dåvarande prästen V. Björen som tillträdde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krsenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. man lyckades väl med detta och den sattes i verket mellan 1920-1930. man plockade ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade bänkarna till mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå.Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta. det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats istället för som då stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"><br />
</poem></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=47000Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-16T11:45:29Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
<poem><br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kristendomen gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk om det som skedde. Dessutom ansågs folk ofta vara motsträviga. De var helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. Kyrkan var katolsk. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romansk stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var bara för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet som ersattses med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns blir smälts och blir material till en lite större klocka på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop som har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klart 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur.<p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Hade för övrigt klagats tidigare på att det var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet och fraktad över Vänerns is från Kinnekulle. Man kalkar även över draperimålningen. Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första kyrkoherden som var kyrkoherde blev nu den dåvarande prästen V. Björen som tillträdde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krsenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. man lyckades väl med detta och den sattes i verket mellan 1920-1930. man plockade ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade bänkarna till mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå.Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta. det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats istället för som då stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46999Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-16T11:41:20Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
<poem><br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kristendomen gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk och som dessutom ofta var motsträviga eller helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romansk stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var bara för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet som ersattses med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns blir smälts och blir material till en lite större klocka på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop som har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klart 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur.<p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Hade för övrigt klagats tidigare på att det var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet och fraktad över Vänerns is från Kinnekulle. Man kalkar även över draperimålningen. Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första kyrkoherden som var kyrkoherde blev nu den dåvarande prästen V. Björen som tillträdde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krsenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. man lyckades väl med detta och den sattes i verket mellan 1920-1930. man plockade ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade bänkarna till mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå.Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta. det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats istället för som då stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46998Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-16T11:38:33Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
<poem><br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kristendomen gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk och som dessutom ofta var motsträviga eller helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romansk stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var bara för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet som ersattses med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns blir smälts och blir material till en lite större klocka på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop som har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klart 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur.<p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Hade för övrigt klagats tidigare på att det var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet och fraktad över Vänerns is från Kinnekulle. Man kalkar även över draperimålningen. Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första kyrkoherden som var kyrkoherde blev nu den dåvarande prästen V. Björen som tillträdde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krsenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. man lyckades väl med detta och den sattes i verket mellan 1920-1930. man plockade ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade bänkarna till mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå.Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta. det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats istället för som då stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"><br />
</poem></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46997Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-16T11:38:06Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
<poem><br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kristendomen gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk och som dessutom ofta var motsträviga eller helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romansk stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var bara för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet som ersattses med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns blir smälts och blir material till en lite större klocka på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop som har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klart 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur.<p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Hade för övrigt klagats tidigare på att det var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet och fraktad över Vänerns is från Kinnekulle. Man kalkar även över draperimålningen. Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första kyrkoherden som var kyrkoherde blev nu den dåvarande prästen V. Björen som tillträdde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krsenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. man lyckades väl med detta och den sattes i verket mellan 1920-1930. man plockade ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade bänkarna till mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå.Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta. det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats istället för som då stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46996Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-16T11:36:15Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
<poem><br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk och som dessutom ofta var motsträviga eller helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet som ersattses med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns blir smälts och blir material till en lite större klocka på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop som har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klart 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur.<p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Hade för övrigt klagats tidigare på att det var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet och fraktad över Vänerns is från Kinnekulle. Man kalkar även över draperimålningen. Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första kyrkoherden som var kyrkoherde blev nu den dåvarande prästen V. Björen som tillträdde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krsenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. man lyckades väl med detta och den sattes i verket mellan 1920-1930. man plockade ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade bänkarna till mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå.Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta. det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats istället för som då stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Hulteberget&diff=46992Dalsland/Ånimskog/Hulteberget2026-07-16T08:34:39Z<p>Jano: </p>
<hr />
<div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|kost=12.578434|knord=58.896785|socken=Ånimskog|hemman=Hult|typ=Soldattorp|namn=Hulteberget}}<br />
<ref>'''Källa:'''''Torpboken'' , Arkiv Digital </ref><br />
'''''Soldattorp 728, Stora Mossens rote'''''<br />
<br />
Rotegårdar, Måsen Stora hemman 1, år 1694 förmedl. I alt. 3/4, Hult 1/4, Bräcke Lilla 1/4<br />
<br />
En indelt soldat skulle vara minst minst 5 fot och 8 tum lång (172 cm) . Skulle helst vara ogift, stark och kry, ha gottryckte. Så Anders August med sina dryga 2 meters längd höll verkligen längd måttet. <br />
<br />
På soldatstommen Hulteberget har många personer passerat revy. Bl.a Corpralen Hans Ersson med sin hustru 1736-1745 och ytterligare en period 1756-1764 (han var för övrigt i krig i Pommern mellan 1757-1761). Skrivaren klockaren och rustmästaren Anders Wennergrund med sin hustru Stina och barn bodde här 1771. <br />
<br />
Sven Hultberg *1782 3 april och hans hustru Annika Arvidsdotter *1788 2 februari. Barnen Johan *1810 25/4, Erik Jan *1812 28/8, Olof Fredrik *1815 2/6, Aron * 1818 23/9, Anna Cajs 1820 21/4, Johanna 1822 7/12, Maja Lisa 1825 22/9 bodde här. Svens fru Annika ärvde en markbit år1827 efter sin far i Hults by Arvid Eriksson och fick därför vara med vid laga skifte 1832 och tilldelades då en bit mark vid nuvarande [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget|Fågelberget]]. Så Sven brukade både soldatstommen och marken vid Fågelberget några år. Han byggde även huset där och flyttade dit när Skoog blev soldat. Fågelberget såldes 1872 till Petter Eliasson. <br />
<br />
År 1870 tillträdde soldat Anders August Nilsson Skog f. 24 september 1848 i Svanskog med sin första hustru Johanna Danielsdotter och deras barn Maria,Karl, Anna, Emma och Charlotta. Hans andra hustru Maja Kajsa Andersdotter och deras barn Gustav, Oskar, Otto, Johan, Elin, Johanna och Erik.. Skolan som var byggd här på soldatstommen på gränsen mot Krusebol , revs någon gång på 1890-talet. och flyttades till "Lilla skolan" på östra Korsbyn. Soldattorpet upplöstes 1901 och gick då över till Petter Eliasson. Skog flyttade då till [[Dalsland/Ånimskog/Starremyra|Starremyra]] där han började renovera ett gammalt torp. Men torpet var för nedgånget och gammalt så han tog en del material. Troligtvis taket som plockades ner och lades på ett nytt hus som byggdes upp på [[Dalsland/Ånimskog/Resebacken|Resebacken]]. Huset byggdes av sågat lösvirke. <br />
<br />
Är du intresserad av hur indelningsverket och Rote systemet fungerade. Kolla länken till artikel om i[[Dalsland/Tösse/Indelningsverket|ndelningsverket]] eller [[Dalsland/Ånimskog/Myran|Myran]] där det förklaras. Man kan även nämna lite om hur soldater fått sina namn. Det var kompani eller regementschefen som bestämde en soldats namn. Många hette ju ett son namn vilket blev svårt när de var många. Ofta fick de rotens namn eller namn där soldattorpet låg. T.ex. Hultberg som var rekryterad till Hulteberget. Det var vanligt att soldater från samma rote hette samma namn. Om soldaten betett sig illa kunde man byta namn på soldaten. Ibland var chefen på skoj humör och gav namn som Julafton, Igelkott och Smör.<br />
<br />
==== Soldater ====<br />
1721 Hans Olofsson Hultengren f.1686? <br />
<br />
1736 får Hans problem med synen, får då avsked. Ersätts med Hans Ericsson Hultgren 22 år gammal. <br />
<br />
1736 Hans Ersson.<br />
<br />
1744 Han blir nu noterad som boende på Hult. Krig i Pommern 1757-1761<br />
<br />
1767 Nils Nilsson Måsengren f. 1743? i Värmland. 5 fot 10 tum lång. Undfått reg.chefens interimsavsked den 27 mars 1789. Sjuk i Wirböle.<br />
<br />
1771 Anders Wennergrund och hustru Stina.<br />
<br />
1789 Ersätts av Bryngel Gunnarsson Måsengren f. 1762? bördig från Dalbo. 6 fot 1/4 tum lång<br />
<br />
1809 Sven Jonsson Hultberg f. 1782 Bördig från Dalbo 5 fot 9 tum lång. Jö(o)nsson.<br />
<br />
1835 Noterat Bevistat fyra fälttåg, tjent utmärkt väl, nu oförmögen till krigstjänst, får på begäran afsked, med anmälan till underhåll enligt Kongl. Brefet den 10 april. Hultberg afskedad vid 1835 års gen. mönstring.<br />
<br />
1841 Petter Olsson Hultberg f. 1811? bördig Dalbo. 5 fot 8 tum lång. Approberas.<br />
<br />
1870 Anders August Skog. Till upplösningen av soldattorpet.<br />
<br />
Länk tillbaka till [[Dalsland/Ånimskog/Hult|Hult]]<br />
==Källa == <br />
<references /></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Hulteberget&diff=46991Dalsland/Ånimskog/Hulteberget2026-07-16T08:32:12Z<p>Jano: </p>
<hr />
<div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|kost=12.578434|knord=58.896785|socken=Ånimskog|hemman=Hult|typ=Soldattorp|namn=Hulteberget}}<br />
<ref>'''Källa:'''''Torpboken'' , Arkiv Digital </ref><br />
'''''Soldattorp 728, Stora Mossens rote'''''<br />
<br />
Rotegårdar, Måsen Stora hemman 1, år 1694 förmedl. I alt. 3/4, Hult 1/4, Bräcke Lilla 1/4<br />
<br />
En indelt soldat skulle vara minst minst 5 fot och 8 tum lång (172 cm) . Skulle helst vara ogift, stark och kry, ha gottryckte. Så Anders August med sina dryga 2 meters längd höll verkligen längd måttet. <br />
<br />
På soldatstommen Hulteberget har många personer passerat revy. Bl.a Corpralen Hans Ersson med sin hustru 1736-1745 och ytterligare en period 1756-1764 (han var för övrigt i krig i Pommern mellan 1757-1761). Skrivaren klockaren och rustmästaren Anders Wennergrund med sin hustru Stina och barn bodde här 1771. <br />
<br />
Sven Hultberg *1782 3 april och hans hustru Annika Arvidsdotter *1788 2 februari. Barnen Johan *1810 25/4, Erik Jan *1812 28/8, Olof Fredrik *1815 2/6, Aron * 1818 23/9, Anna Cajs 1820 21/4, Johanna 1822 7/12, Maja Lisa 1825 22/9 bodde här. Svens fru Annika ärvde en markbit år1827 efter sin far i Hults by Arvid Eriksson och fick därför vara med vid laga skifte 1832 och tilldelades då en bit mark vid nuvarande [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget|Fågelberget]]. Så Sven brukade både soldatstommen och marken vid Fågelberget några år. Han byggde även huset där och flyttade dit när Skoog blev soldat. Fågelberget såldes 1872 till Petter Eliasson. <br />
<br />
År 1870 tillträdde soldat Anders August Nilsson Skog f. 24 september 1848 i Svanskog med sin första hustru Johanna Danielsdotter och deras barn Maria,Karl, Anna, Emma och Charlotta. Hans andra hustru Maja Kajsa Andersdotter och deras barn Gustav, Oskar, Otto, Johan, Elin, Johanna och Erik.. Skolan som var byggd här på soldatstommen på gränsen mot Krusebol , revs någon gång på 1890-talet. och flyttades till "Lilla skolan" på östra Korsbyn. Soldattorpet upplöstes 1901 och gick då över till Petter Eliasson. Skog flyttade då till [[Dalsland/Ånimskog/Starremyra|Starremyra]] där han började renovera ett gammalt torp. Men torpet var för nedgånget och gammalt så han tog en del material. Troligtvis taket om plockades ner och nytt hus byggdes upp på [[Dalsland/Ånimskog/Resebacken|Resebacken]] av sågat lösvirke. <br />
<br />
Är du intresserad av hur indelningsverket och Rote systemet fungerade. Kolla länken till artikel om i[[Dalsland/Tösse/Indelningsverket|ndelningsverket]] eller [[Dalsland/Ånimskog/Myran|Myran]] där det förklaras. Man kan även nämna lite om hur soldater fått sina namn. Det var kompani eller regementschefen som bestämde en soldats namn. Många hette ju ett son namn vilket blev svårt när de var många. Ofta fick de rotens namn eller namn där soldattorpet låg. T.ex. Hultberg som var rekryterad till Hulteberget. Det var vanligt att soldater från samma rote hette samma namn. Om soldaten betett sig illa kunde man byta namn på soldaten. Ibland var chefen på skoj humör och gav namn som Julafton, Igelkott och Smör.<br />
<br />
==== Soldater ====<br />
1721 Hans Olofsson Hultengren f.1686? <br />
<br />
1736 får Hans problem med synen, får då avsked. Ersätts med Hans Ericsson Hultgren 22 år gammal. <br />
<br />
1736 Hans Ersson.<br />
<br />
1744 Han blir nu noterad som boende på Hult. Krig i Pommern 1757-1761<br />
<br />
1767 Nils Nilsson Måsengren f. 1743? i Värmland. 5 fot 10 tum lång. Undfått reg.chefens interimsavsked den 27 mars 1789. Sjuk i Wirböle.<br />
<br />
1771 Anders Wennergrund och hustru Stina.<br />
<br />
1789 Ersätts av Bryngel Gunnarsson Måsengren f. 1762? bördig från Dalbo. 6 fot 1/4 tum lång<br />
<br />
1809 Sven Jonsson Hultberg f. 1782 Bördig från Dalbo 5 fot 9 tum lång. Jö(o)nsson.<br />
<br />
1835 Noterat Bevistat fyra fälttåg, tjent utmärkt väl, nu oförmögen till krigstjänst, får på begäran afsked, med anmälan till underhåll enligt Kongl. Brefet den 10 april. Hultberg afskedad vid 1835 års gen. mönstring.<br />
<br />
1841 Petter Olsson Hultberg f. 1811? bördig Dalbo. 5 fot 8 tum lång. Approberas.<br />
<br />
1870 Anders August Skog. Till upplösningen av soldattorpet.<br />
<br />
Länk tillbaka till [[Dalsland/Ånimskog/Hult|Hult]]<br />
==Källa == <br />
<references /></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Hulteberget&diff=46990Dalsland/Ånimskog/Hulteberget2026-07-16T08:31:48Z<p>Jano: </p>
<hr />
<div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|kost=12.578434|knord=58.896785|socken=Ånimskog|hemman=Hult|typ=Soldattorp|namn=Hulteberget}}<br />
<ref>'''Källa:'''''Torpboken'' , Arkiv Digital </ref><br />
'''''Soldattorp 728, Stora Mossens rote'''''<br />
<br />
Rotegårdar, Måsen Stora hemman 1, år 1694 förmedl. I alt. 3/4, Hult 1/4, Bräcke Lilla 1/4<br />
<br />
En indelt soldat skulle vara minst minst 5 fot och 8 tum lång (172 cm) . Skulle helst vara ogift, stark och kry, ha gottryckte. Så Anders August med sina dryga 2 meters längd höll verkligen längd måttet. <br />
<br />
På soldatstommen Hulteberget har många personer passerat revy. Bl.a Corpralen Hans Ersson med sin hustru 1736-1745 och ytterligare en period 1756-1764 (han var för övrigt i krig i Pommern mellan 1757-1761). Skrivaren klockaren och rustmästaren Anders Wennergrund med sin hustru Stina och barn bodde här 1771. <br />
<br />
Sven Hultberg *1782 3 april och hans hustru Annika Arvidsdotter *1788 2 februari. Barnen Johan *1810 25/4, Erik Jan *1812 28/8, Olof Fredrik *1815 2/6, Aron * 1818 23/9, Anna Cajs 1820 21/4, Johanna 1822 7/12, Maja Lisa 1825 22/9 bodde här. Svens fru Annika ärvde en markbit år1827 efter sin far i Hults by Arvid Eriksson och fick därför vara med vid laga skifte 1832 och tilldelades då en bit mark vid nuvarande [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget|Fågelberget]]. Så Sven brukade både soldatstommen och marken vid Fågelberget några år. Han byggde även huset där och flyttade dit när Skoog blev soldat. Fågelberget såldes 1872 till Petter Eliasson. <br />
<br />
År 1870 tillträdde soldat Anders August Nilsson Skog f. 24 september 1848 i Svanskog med sin första hustru Johanna Danielsdotter och deras barn Maria,Karl, Anna, Emma och Charlotta. Hans andra hustru Maja Kajsa Andersdotter och deras barn Gustav, Oskar, Otto, Johan, Elin, Johanna och Erik.. Skolan som var byggd här på soldatstommen på gränsen mot Krusebol , revs någon gång på 1890-talet. och flyttades till "Lilla skolan" på östra Korsbyn. Soldattorpet upplöstes 1901 och gick då över till Petter Eliasson. Skog flyttade då till [[Dalsland/Ånimskog/Starremyra|Starremyra]] där han började renovera ett gammalt torp. Men torpet var för nedgånget och gammalt så han tog en del material. Troligtvis taket om plockades ner och nytt hus byggdes upp på [[Dalsland/Ånimskog/Resebacken|Resebacken]] av sågat lösvirke. Anders var drygt 2 meter lång<br />
<br />
Är du intresserad av hur indelningsverket och Rote systemet fungerade. Kolla länken till artikel om i[[Dalsland/Tösse/Indelningsverket|ndelningsverket]] eller [[Dalsland/Ånimskog/Myran|Myran]] där det förklaras. Man kan även nämna lite om hur soldater fått sina namn. Det var kompani eller regementschefen som bestämde en soldats namn. Många hette ju ett son namn vilket blev svårt när de var många. Ofta fick de rotens namn eller namn där soldattorpet låg. T.ex. Hultberg som var rekryterad till Hulteberget. Det var vanligt att soldater från samma rote hette samma namn. Om soldaten betett sig illa kunde man byta namn på soldaten. Ibland var chefen på skoj humör och gav namn som Julafton, Igelkott och Smör.<br />
<br />
==== Soldater ====<br />
1721 Hans Olofsson Hultengren f.1686? <br />
<br />
1736 får Hans problem med synen, får då avsked. Ersätts med Hans Ericsson Hultgren 22 år gammal. <br />
<br />
1736 Hans Ersson.<br />
<br />
1744 Han blir nu noterad som boende på Hult. Krig i Pommern 1757-1761<br />
<br />
1767 Nils Nilsson Måsengren f. 1743? i Värmland. 5 fot 10 tum lång. Undfått reg.chefens interimsavsked den 27 mars 1789. Sjuk i Wirböle.<br />
<br />
1771 Anders Wennergrund och hustru Stina.<br />
<br />
1789 Ersätts av Bryngel Gunnarsson Måsengren f. 1762? bördig från Dalbo. 6 fot 1/4 tum lång<br />
<br />
1809 Sven Jonsson Hultberg f. 1782 Bördig från Dalbo 5 fot 9 tum lång. Jö(o)nsson.<br />
<br />
1835 Noterat Bevistat fyra fälttåg, tjent utmärkt väl, nu oförmögen till krigstjänst, får på begäran afsked, med anmälan till underhåll enligt Kongl. Brefet den 10 april. Hultberg afskedad vid 1835 års gen. mönstring.<br />
<br />
1841 Petter Olsson Hultberg f. 1811? bördig Dalbo. 5 fot 8 tum lång. Approberas.<br />
<br />
1870 Anders August Skog. Till upplösningen av soldattorpet.<br />
<br />
Länk tillbaka till [[Dalsland/Ånimskog/Hult|Hult]]<br />
==Källa == <br />
<references /></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Hulteberget&diff=46989Dalsland/Ånimskog/Hulteberget2026-07-16T08:24:25Z<p>Jano: </p>
<hr />
<div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|kost=12.578434|knord=58.896785|socken=Ånimskog|hemman=Hult|typ=Soldattorp|namn=Hulteberget}}<br />
<ref>'''Källa:'''''Torpboken'' , Arkiv Digital </ref><br />
'''''Soldattorp 728, Stora Mossens rote'''''<br />
<br />
Rotegårdar, Måsen Stora hemman 1, år 1694 förmedl. I alt. 3/4, Hult 1/4, Bräcke Lilla 1/4<br />
<br />
På soldatstommen Hulteberget har många personer passerat revy. Bl.a Corpralen Hans Ersson med sin hustru 1736-1745 och ytterligare en period 1756-1764 (han var för övrigt i krig i Pommern mellan 1757-1761). Skrivaren klockaren och rustmästaren Anders Wennergrund med sin hustru Stina och barn bodde här 1771. <br />
<br />
Sven Hultberg *1782 3 april och hans hustru Annika Arvidsdotter *1788 2 februari. Barnen Johan *1810 25/4, Erik Jan *1812 28/8, Olof Fredrik *1815 2/6, Aron * 1818 23/9, Anna Cajs 1820 21/4, Johanna 1822 7/12, Maja Lisa 1825 22/9 bodde här. Svens fru Annika ärvde en markbit år1827 efter sin far i Hults by Arvid Eriksson och fick därför vara med vid laga skifte 1832 och tilldelades då en bit mark vid nuvarande [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget|Fågelberget]]. Så Sven brukade både soldatstommen och marken vid Fågelberget några år. Han byggde även huset där och flyttade dit när Skoog blev soldat. Fågelberget såldes 1872 till Petter Eliasson. <br />
<br />
År 1870 tillträdde soldat Anders August Nilsson Skog f. 24 september 1848 i Svanskog med sin första hustru Johanna Danielsdotter och deras barn Maria,Karl, Anna, Emma och Charlotta. Hans andra hustru Maja Kajsa Andersdotter och deras barn Gustav, Oskar, Otto, Johan, Elin, Johanna och Erik.. Skolan som var byggd här på soldatstommen på gränsen mot Krusebol , revs någon gång på 1890-talet. och flyttades till "Lilla skolan" på östra Korsbyn. Soldattorpet upplöstes 1901 och gick då över till Petter Eliasson. Skog flyttade då till [[Dalsland/Ånimskog/Starremyra|Starremyra]] där han började renovera ett gammalt torp. Men torpet var för nedgånget och gammalt så han tog en del material. Troligtvis taket om plockades ner och nytt hus byggdes upp på [[Dalsland/Ånimskog/Resebacken|Resebacken]] av sågat lösvirke.<br />
<br />
Är du intresserad av hur indelningsverket och Rote systemet fungerade. Kolla länken till artikel om i[[Dalsland/Tösse/Indelningsverket|ndelningsverket]] eller [[Dalsland/Ånimskog/Myran|Myran]] där det förklaras. Man kan även nämna lite om hur soldater fått sina namn. Det var kompani eller regementschefen som bestämde en soldats namn. Många hette ju ett son namn vilket blev svårt när de var många. Ofta fick de rotens namn eller namn där soldattorpet låg. T.ex. Hultberg som var rekryterad till Hulteberget. Det var vanligt att soldater från samma rote hette samma namn. Om soldaten betett sig illa kunde man byta namn på soldaten. Ibland var chefen på skoj humör och gav namn som Julafton, Igelkott och Smör.<br />
<br />
==== Soldater ====<br />
1721 Hans Olofsson Hultengren f.1686? <br />
<br />
1736 får Hans problem med synen, får då avsked. Ersätts med Hans Ericsson Hultgren 22 år gammal. <br />
<br />
1736 Hans Ersson.<br />
<br />
1744 Han blir nu noterad som boende på Hult. Krig i Pommern 1757-1761<br />
<br />
1767 Nils Nilsson Måsengren f. 1743? i Värmland. 5 fot 10 tum lång. Undfått reg.chefens interimsavsked den 27 mars 1789. Sjuk i Wirböle.<br />
<br />
1771 Anders Wennergrund och hustru Stina.<br />
<br />
1789 Ersätts av Bryngel Gunnarsson Måsengren f. 1762? bördig från Dalbo. 6 fot 1/4 tum lång<br />
<br />
1809 Sven Jonsson Hultberg f. 1782 Bördig från Dalbo 5 fot 9 tum lång. Jö(o)nsson.<br />
<br />
1835 Noterat Bevistat fyra fälttåg, tjent utmärkt väl, nu oförmögen till krigstjänst, får på begäran afsked, med anmälan till underhåll enligt Kongl. Brefet den 10 april. Hultberg afskedad vid 1835 års gen. mönstring.<br />
<br />
1841 Petter Olsson Hultberg f. 1811? bördig Dalbo. 5 fot 8 tum lång. Approberas.<br />
<br />
1870 Anders August Skog. Till upplösningen av soldattorpet.<br />
<br />
Länk tillbaka till [[Dalsland/Ånimskog/Hult|Hult]]<br />
==Källa == <br />
<references /></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46972Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-15T14:06:21Z<p>Jano: </p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
<poem><br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk och som dessutom ofta var motsträviga eller helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet som ersattses med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns blir smälts och blir material till en lite större klocka på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop som har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klart 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur.<p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Hade för övrigt klagats tidigare på att det var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet och fraktad över Vänerns is från Kinnekulle. Man kalkar även över draperimålningen. Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första kyrkoherden som var kyrkoherde blev nu den dåvarande prästen V. Björen som tillträdde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krsenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. man lyckades väl med detta och den sattes i verket mellan 1920-1930. man plockade ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade bänkarna till mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå.Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta. det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats istället för som då stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"><br />
</poem></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46971Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-15T14:03:47Z<p>Jano: </p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<poem><br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk och som dessutom ofta var motsträviga eller helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet som ersattses med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns blir smälts och blir material till en lite större klocka på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop som har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klart 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur.<p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Hade för övrigt klagats tidigare på att det var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet och fraktad över Vänerns is från Kinnekulle. Man kalkar även över draperimålningen. Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första kyrkoherden som var kyrkoherde blev nu den dåvarande prästen V. Björen som tillträdde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krsenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. man lyckades väl med detta och den sattes i verket mellan 1920-1930. man plockade ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade bänkarna till mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå.Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta. det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats istället för som då stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"><br />
</poem></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46970Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-15T14:01:46Z<p>Jano: </p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<poem><br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk och som dessutom ofta var motsträviga eller helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet som ersattses med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns blir smälts och blir material till en lite större klocka på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop som har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klart 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur.<p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Hade för övrigt klagats tidigare på att det var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet och fraktad över Vänerns is från Kinnekulle. Man kalkar även över draperimålningen. Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första kyrkoherden som var kyrkoherde blev nu den dåvarande prästen V. Björen som tillträdde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krsenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. man lyckades väl med detta och den sattes i verket mellan 1920-1930. man plockade ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade bänkarna till mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå.Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta. det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats istället för som då stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46969Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-15T13:59:15Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk och som dessutom ofta var motsträviga eller helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet som ersattses med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns blir smälts och blir material till en lite större klocka på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop som har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klart 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur.<p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Hade för övrigt klagats tidigare på att det var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet och fraktad över Vänerns is från Kinnekulle. Man kalkar även över draperimålningen. Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första kyrkoherden som var kyrkoherde blev nu den dåvarande prästen V. Björen som tillträdde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krsenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. man lyckades väl med detta och den sattes i verket mellan 1920-1930. man plockade ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade bänkarna till mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå.Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta. det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats istället för som då stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46966Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-15T13:47:55Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk och som dessutom ofta var motsträviga eller helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet som ersattses med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns blir smälts och blir material till en lite större klocka på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop som har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klart 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur.<p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Hade för övrigt klagats tidigare på att det var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet och fraktad över Vänerns is från Kinnekulle. Man kalkar även över draperimålningen. Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första kyrkoherden som var kyrkoherde blev nu den dåvarande prästen V. Björen som tillträdde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krsenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. man lyckades väl med detta och den sattes i verket mellan 1920-1930. man plockade ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade bänkarna till mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå.Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta. det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats istället för som då stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. <p style="text-indent:6em;"></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46961Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-15T13:24:01Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk och som dessutom ofta var motsträviga eller helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. <br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet som ersattses med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns blir smälts och blir material till en lite större klocka på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop som har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klart 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur.<p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Hade för övrigt klagats tidigare på att det var för trångt för prästen att byta om i.. <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet och fraktad över Vänerns is från Kinnekulle. <p style="text-indent:6em;"></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46960Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-15T13:17:02Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk och som dessutom ofta var motsträviga eller helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
<p style="text-indent:6em;">På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia). Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster.<br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet som ersattses med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns blir smälts och blir material till en lite större klocka på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop som har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klart 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur.<p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Hade för övrigt klagats tidigare på att det var för trångt för prästen att byta om i.. <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet och fraktad över Vänerns is från Kinnekulle. <p style="text-indent:6em;"></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46958Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-15T13:06:52Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk och som dessutom ofta var motsträviga eller helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
<p style="text-indent:6em;">På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia). Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster.<br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet som ersattses med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns blir smälts och blir material till en lite större klocka på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop som har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klart 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur.<p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. <p style="text-indent:6em;"></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46957Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-15T12:54:10Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk och som dessutom ofta var motsträviga eller helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
<p style="text-indent:6em;">På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia). Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster.<br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns blir smälts och blir material till en lite större klocka på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop som har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klart 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur.<p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. <p style="text-indent:6em;"></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46956Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-15T12:45:57Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk och som dessutom ofta var motsträviga eller helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
<p style="text-indent:6em;">På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia). Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster.<br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns om gjuts som material till en lite större klocka på Petreus gjuteri i Örebro. Man pratar igen om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop som har anlitat Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klart 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur.<p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka Petraus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring mot avgift, av de som dog när tjälen var för hård att gräva sig igenom. Kallades "Torstens grav". men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anliades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade delvis över den gamla takmålningen som delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. <p style="text-indent:6em;"></div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46955Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-15T09:35:28Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk och som dessutom ofta var motsträviga eller helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
<p style="text-indent:6em;">På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia). Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster.<br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större.<br />
<br />
Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskog blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan.</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46954Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-15T09:34:31Z<p>Jano: /* Församlingshemmet */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk och som dessutom ofta var motsträviga eller helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
<p style="text-indent:6em;">På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia). Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster.<br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, som nu dessutom var brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad, att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och avbrottet från katolska kyrkan. med i Tösse pastorat, på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större.<br />
<br />
Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskog blev ett nytänk vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan.</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46953Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-15T09:01:29Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<p style="text-indent:6em;">Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk och som dessutom ofta var motsträviga eller helt enkelt rädda för det nya.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
<p style="text-indent:6em;">På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia). Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster.<br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Ånimskogsstom säljs. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
<p style="text-indent:6em;">Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1650. Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen.Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd.<br />
<br />
Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Man hade infört sittbänkar och befolkningen hade växt. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd och den hade även fått brutet tak. Takspånen var utbytta mot Glava skiffer och fönstren blev större. Klockstapeln i söder fanns, men samtidigt redan nu diskuterades att bygga klocktorn i väster. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Man var eget pastorat</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46952Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-15T07:30:01Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten här var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
<p style="text-indent:6em;">På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia). Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster.<br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Ånimskogsstom säljs. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
<p style="text-indent:6em;">Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.<br />
När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1650. Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen.Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd.<br />
<br />
Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Man hade infört sittbänkar och befolkningen hade växt. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd och den hade även fått brutet tak. Takspånen var utbytta mot Glava skiffer och fönstren blev större. Klockstapeln i söder fanns, men samtidigt redan nu diskuterades att bygga klocktorn i väster. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Man var eget pastorat</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46951Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-15T07:09:20Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten här var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
<p style="text-indent:6em;">På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia). Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster.<br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Ånimskogsstom säljs. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <br />
<p style="text-indent:6em;">Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag.<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1650. Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen.Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse.<br />
<br />
Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Man var eget pastorat. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Man hade infört sittbänkar och befolkningen hade växt. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes en typ av kyrko skatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd och den hade även fått brutet tak.</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Resebacken&diff=46950Dalsland/Ånimskog/Resebacken2026-07-15T06:55:10Z<p>Jano: </p>
<hr />
<div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|kost=12.572565|knord=58.897608|socken=Ånimskog|hemman=Krusebol|typ=Torp|namn=Resebacken|bild=Fil:Resebacken ca 1916-18.jpg}}<br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AASkog-minnesord.jpg|miniatyr|207x207px|Minnesord efter Anders August Skog|vänster]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-MKSkog-dödsruna.jpg|miniatyr|211x211px|Minnesord efter Maja Kajsa Skog (f. Andersdotter)|vänster]]<br />
[[Fil:Resebacken ca 1916-18.jpg|miniatyr|Krusebol, Resebacken ca 1916-18 (fotot kommer från Lars Lundin)|vänster]]<br />
Anders August Skog byggde huset efter det indelningsverket upphörde 1901. Hade tidigare sedan 1870 varit soldat på närbelägna [[Dalsland/Ånimskog/Hulteberget|Hulteberget]] (se där). Med honom flyttade hans andra hustru Maja Kajsa Andersdotter, f. 1856 i Bolet, Ånimskog, samt deras nio barn. Efter soldattiden var Skog byggnadssnickare. Han avled 1930 och Maja Kajsa 1940. Han renoverade ett torp på Starremrra. Men torpet var för dåligt. Var ingen ide' att fortsätta renovera. Utan byggde Resebacken av sågat lösvirke. Tog en del material med sig hit, troligen också taket. Huset byggdes på ett för den tiden modernt sätt med liggande panel utvändigt. Han var ju snickarkunnig och det fanns flera i grannskapet att inspireras av. <br />
<br />
Det som var kvar av skiffertaket togs omhand av hembygdsföreningen den 10 juli 2026. Man skulle renovera skiffertaket på hembygdsstugan och göra en byteshandel med Grythyttevikens skiffer AB som var anlitade till detta. Länsatikvarien ville att stugan skulle ha skiffer nock, vilket de skulle fixa, mot att de fick detta skiffer . (finns foton längst ner). <br />
[[Fil:AAS.jpg|miniatyr|304x304px|Dödsruna för Anders August Skog]]<br />
Huset revs i slutet på 40-talet. Norr om huset mellan den så kallade "Blixtebacken" (i öster) och "Lagmanskällan" (i väster) byggde Johan Skoog sitt nya hus. <br />
<br />
<br />
<br />
'''Lars Lundin skrev följande om denna bild:'''<br />
<br />
===== '''RESEBACKEN''' =====<br />
Ett foto på Resebacken eller ”Mor Skogs”, som vi sa’, när jag var liten och bodde på Norget. På bilden ser man fr.v. Oskar Skog, Anna King, f. Skog, Filip King, Anders August, 2x?, Maja Kajsa och Klara Skog. Fotot bör vara taget 1916-18 eftersom Filip här bör vara 10-12 år (f. 1906). Till höger om Anders står två personer, som jag inte har noterat namnen för, annat än att en skall vara Algot Skog. Min gissning är att det är Algot (f. -97) t.v och Frans (f. -01) t.h.<br />
<br />
Anders byggde huset själv, troligen omkring 1901, då hans soldattjänst avslutades. Han lär först ha timrat upp huset i skogen öster om Lågan, på en plats som kallas Starremyren. Troligen hade han avtalat med ägaren om att få ta timmer där. Grundstenarna till detta bygge skall finnas kvar i skogen. Jag har letat efter platsen, men ej funnit den. Sedan flyttade han huset till dess permanenta plats. Han hade köpt ett stycke mark av J.P. Johansson i Krusebol. Enl. protokoll av lantmätare Bäverfelt på St. Bräcke, den 16 Maj 1900, var storleken av marken 34/2304 mantal. Anders sökte dock aldrig lagfart för fastigheten, utan den blev en s.k. sämjedelning.<br />
<br />
Idag återstår av huset bara ett stort s.k. spisröse, som är utmärkt med en namnskylt. <br />
<br />
<u>'''Se Ånimskogs torpruiner:'''</u><br />
<br />
https://www.google.com/maps/d/viewer?mid=13i8-ivPCW8LROwaFWxrUCRPpjz8&msa=0&ll=58.897608000000005%2C12.572565000000013&spn=0.005022%2C0.013207&dg=feature&z=18<br />
<br />
{{TorpruinerÅmål|platsnummer=124}}<br />
<br />
I boken står följande: "''Skogs eller Resebacken. Byggnadssnickaren och soldaten August Skog, född Skarbol, Svanskog, gift med Maja. August var över två meter lång''."<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Resebacken1.jpg|vänster|miniatyr|Skiffer grävs och plockas på Resebacken.]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Skiffer Resebacken.png|centrerad|miniatyr|Nästan 1000 st (7 pallar). Skifferplattor togs omhand på Resebacken]]</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Resebacken&diff=46925Dalsland/Ånimskog/Resebacken2026-07-13T15:30:12Z<p>Jano: </p>
<hr />
<div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|kost=12.572565|knord=58.897608|socken=Ånimskog|hemman=Krusebol|typ=Torp|namn=Resebacken|bild=Fil:Resebacken ca 1916-18.jpg}}<br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AASkog-minnesord.jpg|miniatyr|207x207px|Minnesord efter Anders August Skog|vänster]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-MKSkog-dödsruna.jpg|miniatyr|211x211px|Minnesord efter Maja Kajsa Skog (f. Andersdotter)|vänster]]<br />
[[Fil:Resebacken ca 1916-18.jpg|miniatyr|Krusebol, Resebacken ca 1916-18 (fotot kommer från Lars Lundin)|vänster]]<br />
Anders August Skog byggde huset efter det indelningsverket upphörde 1901. Hade tidigare sedan 1870 varit soldat på närbelägna [[Dalsland/Ånimskog/Hulteberget|Hulteberget]] (se där). Med honom flyttade hans andra hustru Maja Kajsa Andersdotter, f. 1856 i Bolet, Ånimskog, samt deras nio barn. Efter soldattiden var Skog byggnadssnickare. Han avled 1930 och Maja Kajsa 1940. Han renoverade ett torp på Starremrra. Men torpet var för dåligt. Var ingen ide' att fortsätta renovera. Utan byggde Resebacken av sågat lösvirke. Tog en del material med sig hit, troligen också taket. Huset byggdes på ett för den tiden modernt sätt med liggande panel utvändigt. Han var ju snickarkunnig och det fanns flera i grannskapet att inspireras av. <br />
<br />
Det som var kvar av skiffertaket togs omhand av hembygdsföreningen den 10 juli 2026. Man skulle renovera skiffertaket på hembygdsstugan och göra en byteshandel med Grythyttevikens skiffer AB som var anlitade till detta. Länsatikvarien ville att stugan skulle ha skiffer nock, vilket de skulle fixa, mot att de fick detta skiffer. <br />
[[Fil:AAS.jpg|miniatyr|304x304px|Dödsruna för Anders August Skog]]<br />
Huset revs i slutet på 40-talet. Norr om huset mellan den så kallade "Blixtebacken" (i öster) och "Lagmanskällan" (i väster) byggde Johan Skoog sitt nya hus. (finns foton längst ner). <br />
<br />
<br />
'''Lars Lundin skrev följande om denna bild:'''<br />
<br />
===== '''RESEBACKEN''' =====<br />
Ett foto på Resebacken eller ”Mor Skogs”, som vi sa’, när jag var liten och bodde på Norget. På bilden ser man fr.v. Oskar Skog, Anna King, f. Skog, Filip King, Anders August, 2x?, Maja Kajsa och Klara Skog. Fotot bör vara taget 1916-18 eftersom Filip här bör vara 10-12 år (f. 1906). Till höger om Anders står två personer, som jag inte har noterat namnen för, annat än att en skall vara Algot Skog. Min gissning är att det är Algot (f. -97) t.v och Frans (f. -01) t.h.<br />
<br />
Anders byggde huset själv, troligen omkring 1901, då hans soldattjänst avslutades. Han lär först ha timrat upp huset i skogen öster om Lågan, på en plats som kallas Starremyren. Troligen hade han avtalat med ägaren om att få ta timmer där. Grundstenarna till detta bygge skall finnas kvar i skogen. Jag har letat efter platsen, men ej funnit den. Sedan flyttade han huset till dess permanenta plats. Han hade köpt ett stycke mark av J.P. Johansson i Krusebol. Enl. protokoll av lantmätare Bäverfelt på St. Bräcke, den 16 Maj 1900, var storleken av marken 34/2304 mantal. Anders sökte dock aldrig lagfart för fastigheten, utan den blev en s.k. sämjedelning.<br />
<br />
Idag återstår av huset bara ett stort s.k. spisröse, som är utmärkt med en namnskylt. <br />
<br />
<u>'''Se Ånimskogs torpruiner:'''</u><br />
<br />
https://www.google.com/maps/d/viewer?mid=13i8-ivPCW8LROwaFWxrUCRPpjz8&msa=0&ll=58.897608000000005%2C12.572565000000013&spn=0.005022%2C0.013207&dg=feature&z=18<br />
<br />
{{TorpruinerÅmål|platsnummer=124}}<br />
<br />
I boken står följande: "''Skogs eller Resebacken. Byggnadssnickaren och soldaten August Skog, född Skarbol, Svanskog, gift med Maja. August var över två meter lång''."<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Resebacken1.jpg|vänster|miniatyr|Skiffer grävs och plockas på Resebacken.]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Skiffer Resebacken.png|centrerad|miniatyr|Nästan 1000 st (7 pallar). Skifferplattor togs omhand på Resebacken]]</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Resebacken&diff=46924Dalsland/Ånimskog/Resebacken2026-07-13T15:29:21Z<p>Jano: </p>
<hr />
<div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|kost=12.572565|knord=58.897608|socken=Ånimskog|hemman=Krusebol|typ=Torp|namn=Resebacken|bild=Fil:Resebacken ca 1916-18.jpg}}<br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AASkog-minnesord.jpg|miniatyr|207x207px|Minnesord efter Anders August Skog|vänster]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-MKSkog-dödsruna.jpg|miniatyr|211x211px|Minnesord efter Maja Kajsa Skog (f. Andersdotter)|vänster]]<br />
[[Fil:Resebacken ca 1916-18.jpg|miniatyr|Krusebol, Resebacken ca 1916-18 (fotot kommer från Lars Lundin)|vänster]]<br />
Anders August Skog byggde huset efter det indelningsverket upphörde 1901. Hade tidigare sedan 1870 varit soldat på närbelägna [[Dalsland/Ånimskog/Hulteberget|Hulteberget]] (se där). Med honom flyttade hans andra hustru Maja Kajsa Andersdotter, f. 1856 i Bolet, Ånimskog, samt deras nio barn. Efter soldattiden var Skog byggnadssnickare. Han avled 1930 och Maja Kajsa 1940. Han renoverade ett torp på Starremrra. Men torpet var för dåligt. Var ingen ide' att fortsätta renovera. Utan byggde Resebacken av sågat lösvirke. Tog en del material med sig hit, troligen också taket. Huset byggdes på ett för den tiden modernt sätt med liggande panel utvändigt. Han var ju snickarkunnig och det fanns flera i grannskapet att inspireras av. <br />
<br />
Det som var kvar av skiffertaket togs omhand av hembygdsföreningen den 10 juli 2026. Man skulle renovera skiffertaket på hembygdsstugan och göra en byteshandel med Grythyttevikens skiffer AB som var anlitade till detta. Länsatikvarien ville att stugan skulle ha skiffer nock, vilket de skulle fixa, mot att de fick detta skiffer. <br />
[[Fil:AAS.jpg|miniatyr|304x304px|Dödsruna för Anders August Skog]]<br />
Huset revs i slutet på 40-talet. Norr om huset mellan den så kallade "Blixtebacken" (i öster) och "Lagmanskällan" (i väster) byggde Johan Skoog sitt nya hus. (finns foton längst ner). <br />
<br />
<br />
'''Lars Lundin skrev följande om denna bild:'''<br />
<br />
===== '''RESEBACKEN''' =====<br />
Ett foto på Resebacken eller ”Mor Skogs”, som vi sa’, när jag var liten och bodde på Norget. På bilden ser man fr.v. Oskar Skog, Anna King, f. Skog, Filip King, Anders August, 2x?, Maja Kajsa och Klara Skog. Fotot bör vara taget 1916-18 eftersom Filip här bör vara 10-12 år (f. 1906). Till höger om Anders står två personer, som jag inte har noterat namnen för, annat än att en skall vara Algot Skog. Min gissning är att det är Algot (f. -97) t.v och Frans (f. -01) t.h.<br />
<br />
Anders byggde huset själv, troligen omkring 1901, då hans soldattjänst avslutades. Han lär först ha timrat upp huset i skogen öster om Lågan, på en plats som kallas Starremyren. Troligen hade han avtalat med ägaren om att få ta timmer där. Grundstenarna till detta bygge skall finnas kvar i skogen. Jag har letat efter platsen, men ej funnit den. Sedan flyttade han huset till dess permanenta plats. Han hade köpt ett stycke mark av J.P. Johansson i Krusebol. Enl. protokoll av lantmätare Bäverfelt på St. Bräcke, den 16 Maj 1900, var storleken av marken 34/2304 mantal. Anders sökte dock aldrig lagfart för fastigheten, utan den blev en s.k. sämjedelning.<br />
<br />
Idag återstår av huset bara ett stort s.k. spisröse, som är utmärkt med en namnskylt. <br />
<br />
<u>'''Se Ånimskogs torpruiner:'''</u><br />
<br />
https://www.google.com/maps/d/viewer?mid=13i8-ivPCW8LROwaFWxrUCRPpjz8&msa=0&ll=58.897608000000005%2C12.572565000000013&spn=0.005022%2C0.013207&dg=feature&z=18<br />
<br />
{{TorpruinerÅmål|platsnummer=124}}<br />
<br />
I boken står följande: "''Skogs eller Resebacken. Byggnadssnickaren och soldaten August Skog, född Skarbol, Svanskog, gift med Maja. August var över två meter lång''."<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Upptagning skiffer.png|vänster|miniatyr|Skiffret fick delvis grävas fram på Resebacken]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Resebacken1.jpg|vänster|miniatyr|Skiffer grävs och plockas på Resebacken.]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Skiffer Resebacken.png|centrerad|miniatyr|Nästan 1000 st (7 pallar). Skifferplattor togs omhand på Resebacken]]</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-Resebacken1.jpg&diff=46923Fil:Dalsland-Ånimskog-Resebacken1.jpg2026-07-13T15:28:23Z<p>Jano: </p>
<hr />
<div>eget foto</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Resebacken&diff=46922Dalsland/Ånimskog/Resebacken2026-07-13T15:25:48Z<p>Jano: lagt in foto</p>
<hr />
<div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|kost=12.572565|knord=58.897608|socken=Ånimskog|hemman=Krusebol|typ=Torp|namn=Resebacken|bild=Fil:Resebacken ca 1916-18.jpg}}<br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AASkog-minnesord.jpg|miniatyr|207x207px|Minnesord efter Anders August Skog|vänster]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-MKSkog-dödsruna.jpg|miniatyr|211x211px|Minnesord efter Maja Kajsa Skog (f. Andersdotter)|vänster]]<br />
[[Fil:Resebacken ca 1916-18.jpg|miniatyr|Krusebol, Resebacken ca 1916-18 (fotot kommer från Lars Lundin)|vänster]]<br />
Anders August Skog byggde huset efter det indelningsverket upphörde 1901. Hade tidigare sedan 1870 varit soldat på närbelägna [[Dalsland/Ånimskog/Hulteberget|Hulteberget]] (se där). Med honom flyttade hans andra hustru Maja Kajsa Andersdotter, f. 1856 i Bolet, Ånimskog, samt deras nio barn. Efter soldattiden var Skog byggnadssnickare. Han avled 1930 och Maja Kajsa 1940. Han renoverade ett torp på Starremrra. Men torpet var för dåligt. Var ingen ide' att fortsätta renovera. Utan byggde Resebacken av sågat lösvirke. Tog en del material med sig hit, troligen också taket. Huset byggdes på ett för den tiden modernt sätt med liggande panel utvändigt. Han var ju snickarkunnig och det fanns flera i grannskapet att inspireras av. <br />
<br />
Det som var kvar av skiffertaket togs omhand av hembygdsföreningen den 10 juli 2026. Man skulle renovera skiffertaket på hembygdsstugan och göra en byteshandel med Grythyttevikens skiffer AB som var anlitade till detta. Länsatikvarien ville att stugan skulle ha skiffer nock, vilket de skulle fixa, mot att de fick detta skiffer. <br />
[[Fil:AAS.jpg|miniatyr|304x304px|Dödsruna för Anders August Skog]]<br />
Huset revs i slutet på 40-talet. Norr om huset mellan den så kallade "Blixtebacken" (i öster) och "Lagmanskällan" (i väster) byggde Johan Skoog sitt nya hus. (finns foton längst ner). <br />
<br />
<br />
'''Lars Lundin skrev följande om denna bild:'''<br />
<br />
===== '''RESEBACKEN''' =====<br />
Ett foto på Resebacken eller ”Mor Skogs”, som vi sa’, när jag var liten och bodde på Norget. På bilden ser man fr.v. Oskar Skog, Anna King, f. Skog, Filip King, Anders August, 2x?, Maja Kajsa och Klara Skog. Fotot bör vara taget 1916-18 eftersom Filip här bör vara 10-12 år (f. 1906). Till höger om Anders står två personer, som jag inte har noterat namnen för, annat än att en skall vara Algot Skog. Min gissning är att det är Algot (f. -97) t.v och Frans (f. -01) t.h.<br />
<br />
Anders byggde huset själv, troligen omkring 1901, då hans soldattjänst avslutades. Han lär först ha timrat upp huset i skogen öster om Lågan, på en plats som kallas Starremyren. Troligen hade han avtalat med ägaren om att få ta timmer där. Grundstenarna till detta bygge skall finnas kvar i skogen. Jag har letat efter platsen, men ej funnit den. Sedan flyttade han huset till dess permanenta plats. Han hade köpt ett stycke mark av J.P. Johansson i Krusebol. Enl. protokoll av lantmätare Bäverfelt på St. Bräcke, den 16 Maj 1900, var storleken av marken 34/2304 mantal. Anders sökte dock aldrig lagfart för fastigheten, utan den blev en s.k. sämjedelning.<br />
<br />
Idag återstår av huset bara ett stort s.k. spisröse, som är utmärkt med en namnskylt. <br />
<br />
<u>'''Se Ånimskogs torpruiner:'''</u><br />
<br />
https://www.google.com/maps/d/viewer?mid=13i8-ivPCW8LROwaFWxrUCRPpjz8&msa=0&ll=58.897608000000005%2C12.572565000000013&spn=0.005022%2C0.013207&dg=feature&z=18<br />
<br />
{{TorpruinerÅmål|platsnummer=124}}<br />
<br />
I boken står följande: "''Skogs eller Resebacken. Byggnadssnickaren och soldaten August Skog, född Skarbol, Svanskog, gift med Maja. August var över två meter lång''."<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Upptagning skiffer.png|vänster|miniatyr|Skiffret fick delvis grävas fram på Resebacken]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Skiffer Resebacken.png|centrerad|miniatyr|Nästan 1000 st (7 pallar). Skifferplattor togs omhand på Resebacken]]</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-Skiffer_Resebacken.png&diff=46921Fil:Dalsland-Ånimskog-Skiffer Resebacken.png2026-07-13T15:23:56Z<p>Jano: </p>
<hr />
<div>Eget foto</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Resebacken&diff=46920Dalsland/Ånimskog/Resebacken2026-07-13T15:22:27Z<p>Jano: Lagt in foto</p>
<hr />
<div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|kost=12.572565|knord=58.897608|socken=Ånimskog|hemman=Krusebol|typ=Torp|namn=Resebacken|bild=Fil:Resebacken ca 1916-18.jpg}}<br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AASkog-minnesord.jpg|miniatyr|207x207px|Minnesord efter Anders August Skog|vänster]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-MKSkog-dödsruna.jpg|miniatyr|211x211px|Minnesord efter Maja Kajsa Skog (f. Andersdotter)|vänster]]<br />
[[Fil:Resebacken ca 1916-18.jpg|miniatyr|Krusebol, Resebacken ca 1916-18 (fotot kommer från Lars Lundin)|vänster]]<br />
Anders August Skog byggde huset efter det indelningsverket upphörde 1901. Hade tidigare sedan 1870 varit soldat på närbelägna [[Dalsland/Ånimskog/Hulteberget|Hulteberget]] (se där). Med honom flyttade hans andra hustru Maja Kajsa Andersdotter, f. 1856 i Bolet, Ånimskog, samt deras nio barn. Efter soldattiden var Skog byggnadssnickare. Han avled 1930 och Maja Kajsa 1940. Han renoverade ett torp på Starremrra. Men torpet var för dåligt. Var ingen ide' att fortsätta renovera. Utan byggde Resebacken av sågat lösvirke. Tog en del material med sig hit, troligen också taket. Huset byggdes på ett för den tiden modernt sätt med liggande panel utvändigt. Han var ju snickarkunnig och det fanns flera i grannskapet att inspireras av. <br />
<br />
Det som var kvar av skiffertaket togs omhand av hembygdsföreningen den 10 juli 2026. Man skulle renovera skiffertaket på hembygdsstugan och göra en byteshandel med Grythyttevikens skiffer AB som var anlitade till detta. Länsatikvarien ville att stugan skulle ha skiffer nock, vilket de skulle fixa, mot att de fick detta skiffer. <br />
[[Fil:AAS.jpg|miniatyr|304x304px|Dödsruna för Anders August Skog]]<br />
Huset revs i slutet på 40-talet. Norr om huset mellan den så kallade "Blixtebacken" (i öster) och "Lagmanskällan" (i väster) byggde Johan Skoog sitt nya hus. (finns foton längst ner). <br />
<br />
<br />
'''Lars Lundin skrev följande om denna bild:'''<br />
<br />
===== '''RESEBACKEN''' =====<br />
Ett foto på Resebacken eller ”Mor Skogs”, som vi sa’, när jag var liten och bodde på Norget. På bilden ser man fr.v. Oskar Skog, Anna King, f. Skog, Filip King, Anders August, 2x?, Maja Kajsa och Klara Skog. Fotot bör vara taget 1916-18 eftersom Filip här bör vara 10-12 år (f. 1906). Till höger om Anders står två personer, som jag inte har noterat namnen för, annat än att en skall vara Algot Skog. Min gissning är att det är Algot (f. -97) t.v och Frans (f. -01) t.h.<br />
<br />
Anders byggde huset själv, troligen omkring 1901, då hans soldattjänst avslutades. Han lär först ha timrat upp huset i skogen öster om Lågan, på en plats som kallas Starremyren. Troligen hade han avtalat med ägaren om att få ta timmer där. Grundstenarna till detta bygge skall finnas kvar i skogen. Jag har letat efter platsen, men ej funnit den. Sedan flyttade han huset till dess permanenta plats. Han hade köpt ett stycke mark av J.P. Johansson i Krusebol. Enl. protokoll av lantmätare Bäverfelt på St. Bräcke, den 16 Maj 1900, var storleken av marken 34/2304 mantal. Anders sökte dock aldrig lagfart för fastigheten, utan den blev en s.k. sämjedelning.<br />
<br />
Idag återstår av huset bara ett stort s.k. spisröse, som är utmärkt med en namnskylt. <br />
<br />
<u>'''Se Ånimskogs torpruiner:'''</u><br />
<br />
https://www.google.com/maps/d/viewer?mid=13i8-ivPCW8LROwaFWxrUCRPpjz8&msa=0&ll=58.897608000000005%2C12.572565000000013&spn=0.005022%2C0.013207&dg=feature&z=18<br />
<br />
{{TorpruinerÅmål|platsnummer=124}}<br />
<br />
I boken står följande: "''Skogs eller Resebacken. Byggnadssnickaren och soldaten August Skog, född Skarbol, Svanskog, gift med Maja. August var över två meter lång''."<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Upptagning skiffer.png|vänster|miniatyr|Skiffret fick delvis grävas fram på Resebacken]]</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-Upptagning_skiffer.png&diff=46919Fil:Dalsland-Ånimskog-Upptagning skiffer.png2026-07-13T15:21:30Z<p>Jano: </p>
<hr />
<div>Eget foto</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Resebacken&diff=46918Dalsland/Ånimskog/Resebacken2026-07-13T15:19:05Z<p>Jano: </p>
<hr />
<div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|kost=12.572565|knord=58.897608|socken=Ånimskog|hemman=Krusebol|typ=Torp|namn=Resebacken|bild=Fil:Resebacken ca 1916-18.jpg}}<br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AASkog-minnesord.jpg|miniatyr|207x207px|Minnesord efter Anders August Skog|vänster]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-MKSkog-dödsruna.jpg|miniatyr|211x211px|Minnesord efter Maja Kajsa Skog (f. Andersdotter)|vänster]]<br />
[[Fil:Resebacken ca 1916-18.jpg|miniatyr|Krusebol, Resebacken ca 1916-18 (fotot kommer från Lars Lundin)|vänster]]<br />
Anders August Skog byggde huset efter det indelningsverket upphörde 1901. Hade tidigare sedan 1870 varit soldat på närbelägna [[Dalsland/Ånimskog/Hulteberget|Hulteberget]] (se där). Med honom flyttade hans andra hustru Maja Kajsa Andersdotter, f. 1856 i Bolet, Ånimskog, samt deras nio barn. Efter soldattiden var Skog byggnadssnickare. Han avled 1930 och Maja Kajsa 1940. Han renoverade ett torp på Starremrra. Men torpet var för dåligt. Var ingen ide' att fortsätta renovera. Utan byggde Resebacken av sågat lösvirke. Tog en del material med sig hit, troligen också taket. Huset byggdes på ett för den tiden modernt sätt med liggande panel utvändigt. Han var ju snickarkunnig och det fanns flera i grannskapet att inspireras av. <br />
<br />
Det som var kvar av skiffertaket togs omhand av hembygdsföreningen den 10 juli 2026. Man skulle renovera skiffertaket på hembygdsstugan och göra en byteshandel med Grythyttevikens skiffer AB som var anlitade till detta. Länsatikvarien ville att stugan skulle ha skiffer nock, vilket de skulle fixa, mot att de fick detta skiffer. <br />
[[Fil:AAS.jpg|miniatyr|304x304px|Dödsruna för Anders August Skog]]<br />
Huset revs i slutet på 40-talet. Norr om huset mellan den så kallade "Blixtebacken" (i öster) och "Lagmanskällan" (i väster) byggde Johan Skoog sitt nya hus. <br />
<br />
<br />
'''Lars Lundin skrev följande om denna bild:'''<br />
<br />
===== '''RESEBACKEN''' =====<br />
Ett foto på Resebacken eller ”Mor Skogs”, som vi sa’, när jag var liten och bodde på Norget. På bilden ser man fr.v. Oskar Skog, Anna King, f. Skog, Filip King, Anders August, 2x?, Maja Kajsa och Klara Skog. Fotot bör vara taget 1916-18 eftersom Filip här bör vara 10-12 år (f. 1906). Till höger om Anders står två personer, som jag inte har noterat namnen för, annat än att en skall vara Algot Skog. Min gissning är att det är Algot (f. -97) t.v och Frans (f. -01) t.h.<br />
<br />
Anders byggde huset själv, troligen omkring 1901, då hans soldattjänst avslutades. Han lär först ha timrat upp huset i skogen öster om Lågan, på en plats som kallas Starremyren. Troligen hade han avtalat med ägaren om att få ta timmer där. Grundstenarna till detta bygge skall finnas kvar i skogen. Jag har letat efter platsen, men ej funnit den. Sedan flyttade han huset till dess permanenta plats. Han hade köpt ett stycke mark av J.P. Johansson i Krusebol. Enl. protokoll av lantmätare Bäverfelt på St. Bräcke, den 16 Maj 1900, var storleken av marken 34/2304 mantal. Anders sökte dock aldrig lagfart för fastigheten, utan den blev en s.k. sämjedelning.<br />
<br />
Idag återstår av huset bara ett stort s.k. spisröse, som är utmärkt med en namnskylt. <br />
<br />
<u>'''Se Ånimskogs torpruiner:'''</u><br />
<br />
https://www.google.com/maps/d/viewer?mid=13i8-ivPCW8LROwaFWxrUCRPpjz8&msa=0&ll=58.897608000000005%2C12.572565000000013&spn=0.005022%2C0.013207&dg=feature&z=18<br />
<br />
{{TorpruinerÅmål|platsnummer=124}}<br />
<br />
I boken står följande: "''Skogs eller Resebacken. Byggnadssnickaren och soldaten August Skog, född Skarbol, Svanskog, gift med Maja. August var över två meter lång''."</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Resebacken&diff=46917Dalsland/Ånimskog/Resebacken2026-07-13T15:09:28Z<p>Jano: </p>
<hr />
<div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|kost=12.572565|knord=58.897608|socken=Ånimskog|hemman=Krusebol|typ=Torp|namn=Resebacken|bild=Fil:Resebacken ca 1916-18.jpg}}<br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AASkog-minnesord.jpg|miniatyr|207x207px|Minnesord efter Anders August Skog|vänster]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-MKSkog-dödsruna.jpg|miniatyr|211x211px|Minnesord efter Maja Kajsa Skog (f. Andersdotter)|vänster]]<br />
[[Fil:Resebacken ca 1916-18.jpg|miniatyr|Krusebol, Resebacken ca 1916-18 (fotot kommer från Lars Lundin)|vänster]]<br />
Anders August Skog byggde huset efter det indelningsverket upphörde 1901. Hade tidigare sedan 1870 varit soldat på närbelägna [[Dalsland/Ånimskog/Hulteberget|Hulteberget]] (se där). Med honom flyttade hans andra hustru Maja Kajsa Andersdotter, f. 1856 i Bolet, Ånimskog, samt deras nio barn. Efter soldattiden var Skog byggnadssnickare. Han avled 1930 och Maja Kajsa 1940. Han renoverade ett torp på Starremrra. Men torpet var för dåligt. Var ingen ide' att fortsätta renovera. Utan byggde Resebacken av sågat lösvirke. Tog en del material med sig hit, troligen också taket. Huset byggdes på ett för den tiden modernt sätt med liggande panel utvändigt. Han var ju snickarkunnig och det fanns flera i grannskapet att inspireras av. <br />
[[Fil:AAS.jpg|miniatyr|304x304px|Dödsruna för Anders August Skog]]<br />
Huset revs i slutet på 40-talet. Norr om huset mellan den så kallade "Blixtebacken" (i öster) och "Lagmanskällan" (i väster) byggde Johan Skoog sitt nya hus. <br />
<br />
<br />
'''Lars Lundin skrev följande om denna bild:'''<br />
<br />
===== '''RESEBACKEN''' =====<br />
Ett foto på Resebacken eller ”Mor Skogs”, som vi sa’, när jag var liten och bodde på Norget. På bilden ser man fr.v. Oskar Skog, Anna King, f. Skog, Filip King, Anders August, 2x?, Maja Kajsa och Klara Skog. Fotot bör vara taget 1916-18 eftersom Filip här bör vara 10-12 år (f. 1906). Till höger om Anders står två personer, som jag inte har noterat namnen för, annat än att en skall vara Algot Skog. Min gissning är att det är Algot (f. -97) t.v och Frans (f. -01) t.h.<br />
<br />
Anders byggde huset själv, troligen omkring 1901, då hans soldattjänst avslutades. Han lär först ha timrat upp huset i skogen öster om Lågan, på en plats som kallas Starremyren. Troligen hade han avtalat med ägaren om att få ta timmer där. Grundstenarna till detta bygge skall finnas kvar i skogen. Jag har letat efter platsen, men ej funnit den. Sedan flyttade han huset till dess permanenta plats. Han hade köpt ett stycke mark av J.P. Johansson i Krusebol. Enl. protokoll av lantmätare Bäverfelt på St. Bräcke, den 16 Maj 1900, var storleken av marken 34/2304 mantal. Anders sökte dock aldrig lagfart för fastigheten, utan den blev en s.k. sämjedelning.<br />
<br />
Idag återstår av huset bara ett stort s.k. spisröse, som är utmärkt med en namnskylt. <br />
<br />
<u>'''Se Ånimskogs torpruiner:'''</u><br />
<br />
https://www.google.com/maps/d/viewer?mid=13i8-ivPCW8LROwaFWxrUCRPpjz8&msa=0&ll=58.897608000000005%2C12.572565000000013&spn=0.005022%2C0.013207&dg=feature&z=18<br />
<br />
{{TorpruinerÅmål|platsnummer=124}}<br />
<br />
I boken står följande: "''Skogs eller Resebacken. Byggnadssnickaren och soldaten August Skog, född Skarbol, Svanskog, gift med Maja. August var över två meter lång''."</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46889Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-11T10:02:01Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten här var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
<p style="text-indent:6em;">På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia). Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster.<br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Ånimskogsstom säljs. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Spänningarna mot Danmark steg. Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form.<br />
<p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1650. Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen.Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan Duncan hade sin här vid Tösse och brände ner hela Tydje med omnejd. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse.<br />
<br />
Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Man var eget pastorat. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Man hade infört sittbänkar och befolkningen hade växt. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes en typ av kyrko skatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd och den hade även fått brutet tak.</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46888Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-11T09:54:01Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten här var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
<p style="text-indent:6em;">På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia). Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster.<br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Ånimskogsstom säljs. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Spänningarna mot Danmark steg. Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form.<br />
Nu kom Hannibal fejden 1650. Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen.Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan Duncan hade sin här vid Tösse och brände hela Tydje med omnejd. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuvade befolkningen.<br />
<br />
Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Man var eget pastorat. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Man hade infört sittbänkar och befolkningen hade växt. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes en typ av kyrka skatt. När precis detta sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd och den hade även fått brutet tak.</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46808Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-08T10:33:08Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten här var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
<p style="text-indent:6em;">På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia). Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning mot öster.<br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Ånimskogsstom säljs. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Spänningarna mot Danmark steg. Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form.<br />
<p style="text-indent:6em;">Nu kom Hannibal fejden 1650. Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen.Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan Duncan hade sin här vid Tösse och brände hela Tydje med omnejd. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen.<br />
<br />
Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Man var eget pastorat.</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46807Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-08T10:32:00Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson.<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten här var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
<p style="text-indent:6em;">På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia). Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning mot öster.<br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Ånimskogsstom säljs. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Spänningarna mot Danmark steg. Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form.<br />
<p style="text-indent:6em;">Nu kom Hannibal fejden 1650. Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen.Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan Duncan hade sin här vid Tösse och brände hela Tydje med omnejd. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen.<br />
<br />
Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Man var eget pastorat.</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46805Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-08T10:28:25Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
En tidslinje skriven av Jan Olsson.<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten här var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
<p style="text-indent:6em;">På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia). Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning mot öster.<br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Ånimskogsstom säljs. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Kyrkorna började så småningom få medel så att underhållet började ta lite form.<br />
<br />
Nu kom Hannibal fejden 1650. Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen.Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan Duncan hade sin här vid Tösse och brände hela Tydje med omnejd. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen.<br />
<br />
Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Man var eget pastorat.</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskogs_Kyrka&diff=46803Dalsland/Ånimskogs Kyrka2026-07-08T10:27:01Z<p>Jano: /* Historik om Ånimskogs Kyrka. */</p>
<hr />
<div>{{NyPlats<br />
| landskap = Dalsland<br />
| socken = Ånimskog<br />
| hemman=Ånimskogs Stom<br />
| namn = Ånimskogs Kyrka<br />
| typ = Kyrka<br />
| knord=58.89184<br />
| kost=12.541828<br />
| bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka.jpg<br />
}}<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrka intreör.jpg|vänster|miniatyr|Interiör predikstol]]<br />
<ref>'''Källa:'''''Info Kyrka'' , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson </ref><br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan. <br />
<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Dopfunt.jpg|vänster|miniatyr|Dopfunt av sandsten, tidigt 1200-tal]]<br />
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Kyrkan Mässhake.jpg|miniatyr|Mässhake, krigsbyte 30-åriga kriget]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren [[Anders Månsson Wall|'''Anders Månsson Wall''']] (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning. <p style="text-indent:6em;"><br />
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar. <p style="text-indent:6em;"><br />
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. <br />
<br />
Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården. <br />
<br />
==Församlingshemmet==<br />
[[Dalsland/Ånimskog/Församlingshemmet|Ånimskogs församlingshem]] ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.<br />
<br />
=== Historik om Ånimskogs Kyrka. ===<br />
<p style="text-indent:6em;">Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kyrkan gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.<br />
<p style="text-indent:6em;">Centrum för kristenheten här var Skara stift. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs.<br />
<p style="text-indent:6em;">På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romans stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia). Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning mot öster.<br />
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus.<br />
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Skog knöts till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<br />
<br />
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. <br />
<br />
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Ånimskogsstom säljs. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Kyrkorna började så småningom få medel så att underhållet började ta lite form.<br />
<br />
Nu kom Hannibal fejden 1650. Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen.Danske generalmajoren Gyldenlöve började nu bränna. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan Duncan hade sin här vid Tösse och brände hela Tydje med omnejd. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen.<br />
<br />
Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Man var eget pastorat.</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/Tydje/Fisken%C3%A4ring&diff=46793Dalsland/Tydje/Fiskenäring2026-07-07T16:09:54Z<p>Jano: </p>
<hr />
<div><p style="text-indent:6em;"> <ref>{{TorpruinerÅmål| |omrade=Tydje}}</ref><br />
För bönderna och torparna utefter Vänerkusten var fisket en stor tillgång. För torparna var det den säkraste möjligheten att hålla svälten från dörren, då de små torplyckorna inte gav någon större avkastning. I Tydjeån mellan Forsnäs och utloppet i Vänern vid Slädekärr förekom s.k. malegårdar. En V-formad fast träkonstruktion, som ofta hade ett V mot strömmen och ett V med strömmen. I änden av V var en öppning med slider på sidorna. Här anbringades en strut av bundet garn. 2-3 sådana kunde sättas uppå varandra, beroende på vattendjupet. Dessa kunde under dec/jan, då laken lekte, ge fångster på hundratals kilo. På våren användes malegårdarna för gäddfiske. Även sutare och annan s.k. vitfisk kunde fångas i dessa. Längre ut i vikarna användes med fördel lakestrutar. Dessa fästes vid nerslagna pålar. Rätt placerade gav de under lakens lekperiod stora fångster.<br />
[[Fil:Dalsland-Tydje-Fiske 2.jpg|centrerad|miniatyr|436x436px|Modell av Malegård, tillverkad av Börje Anderssoni Slädekärr 1995]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
När vattnet var isfritt användes nät, som lades ut efter båt. Långrev var också flitigt använt. Den lades ut på e.m. eller kvällen och vittjades på morgonen efter. <br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Även notdragning förekom på en del ställen där stranden var lämplig för detta fiske. Det bör då helst vara ganska jämn sandstrand eller fast lerbotten. En del platser benämns fortfarande för Notvarpet, Notänget eller liknande. Själva notdragningen gick till på följande vis. Flera fiskare gick samman och med 2 båtar tog man ett långt nät mellan sig. Sedan roddes det mot land där nätet drogs upp. Främst förekom notdragning inne i vikarna och fångsten blev oftast vitfisk. Not drogs också ute på djupt vatten, där gös och sik var den huvudsakliga fångsten. Någon gång kunde man även få lax men den var besvärlig då den gärna hoppade över nätkanten. <br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Lars Larsson berättade att han och hans far, fiskaren Adolf Larsson i Gubberönningen, vid notdragningen en gång fått så mycket panka, att hans morfar i Kroken kunde köra flera lass med gödselkärran för att lägga fisken som gödsel i plogfårorna. Utter var ett redskap, som användes. Denna hängdes efter båten med en styrfena så att den gick långt utanför sidan på båten. I uttern var fästat fiskedrag, ungefär som nutida trolling. Uttring kunde ske vid lämplig segelvind, men blev mer använt då motorbåtarna började användas. Farten kunde därmed regleras bättre. Länsstyrelsen kunde utfärda licenser till fiskare, som då fick rätt att fiska även innanför hundrametersgränsen. Fisket innanför denna gräns var annars privat och tillhörigt markägaren. Ovannämnde Adolf Larsson hade licens från Gullsudden utanför Vänsberg i Tösse sn, ner till Hjortens udde utanför Mellerud. En sträcka på ca 3 mil. Flera fiskare kunde ha licens på samma sträckor. <br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Från 1914 bedrev Adolf närapå reguljär trafik med motorbåt ifrån Tydje in till Åmål. På onsdagar och lördagar for han nämligen in med fisk för avsalu ‘i stan’. Grannar passade då på att åka med, för att sälja kött på torget eller för att inhandla livets förnödenheter. Det gick så långt att han fick söka tillstånd för passargerartrafik. Båtresan tog ca 11/2 timme. Den här trafiken fortgick fram till i början på 1950-talet. <br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Rune Eriksson berättar hur han och hans far ofta åkte med på lördagarna för att handla. Ett besök hos Göranssons järnhandel var vanligt. Där fanns det mycket spännande för en 4-5 åring. Ett starkt minne var den dag 1945 då han var med och, troligen med lite tjat, fick en trehjulig liten barncykel. Den trampade han sedan från det att de stigit iland vid Rönningen, de ca 3 km hem till Topperud. En annan höjdpunkt var när Alvar Sandelin var med till staden för att sälja sina egenodlade jordgubbar. Enligt en avräkningsnota för såld fisk till fiskhandlare i Åmål från den 21 nov 1914, utställd på Adolf Larsson, ser man att gädda betalades med 1:50/kg, sik 45 öre/kg, lax 1:50/kg och lake med 40 öre/kg. Detta var priset som han fick av uppköparen. Först hade han själv sålt en del av fångsten på fisktorget tidigare på dagen. <br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
August Fredriksson och hans son Karl rodde ibland in till Åmål för att avyttra fisk, när det inte fanns plats i Adolfs motorbåt. Andra som fiskade mycket under 1920-talet var Otto och Sven Torstensson samt Gunnar Boqvist. Boqvist hade en fiskebod på Orrholmen. <br />
[[Fil:Dalsland-Tydje-Fiske.jpg|centrerad|miniatyr|366x366px|Adolf Larsson iGubberönningen. Foto taget<br />
<br />
1962]] <p style="text-indent:6em;"><br />
När sedan järnvägsanhalten vid Slädekärr anlades blev det lättare att avsätta vinterns fisk. Den transporterades då upp till anhalten och lastades på tåget i en särskild godsvagn till Åmål. Där mötte ‘bil-Johan’ upp och körde fisken till torget där den försåldes. Ibland kunde så mycket som 30-40 lådor med fisk tas med, enligt Lars Larsson.</div>Janohttps://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/Tydje/Fisken%C3%A4ring&diff=46792Dalsland/Tydje/Fiskenäring2026-07-07T16:07:37Z<p>Jano: </p>
<hr />
<div><p style="text-indent:6em;"><br />
För bönderna och torparna utefter Vänerkusten var fisket en stor tillgång. För torparna var det den säkraste möjligheten att hålla svälten från dörren, då de små torplyckorna inte gav någon större avkastning. I Tydjeån mellan Forsnäs och utloppet i Vänern vid Slädekärr förekom s.k. malegårdar. En V-formad fast träkonstruktion, som ofta hade ett V mot strömmen och ett V med strömmen. I änden av V var en öppning med slider på sidorna. Här anbringades en strut av bundet garn. 2-3 sådana kunde sättas uppå varandra, beroende på vattendjupet. Dessa kunde under dec/jan, då laken lekte, ge fångster på hundratals kilo. På våren användes malegårdarna för gäddfiske. Även sutare och annan s.k. vitfisk kunde fångas i dessa. Längre ut i vikarna användes med fördel lakestrutar. Dessa fästes vid nerslagna pålar. Rätt placerade gav de under lakens lekperiod stora fångster.<br />
[[Fil:Dalsland-Tydje-Fiske 2.jpg|centrerad|miniatyr|436x436px|Modell av Malegård, tillverkad av Börje Anderssoni Slädekärr 1995]]<br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
När vattnet var isfritt användes nät, som lades ut efter båt. Långrev var också flitigt använt. Den lades ut på e.m. eller kvällen och vittjades på morgonen efter. <br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Även notdragning förekom på en del ställen där stranden var lämplig för detta fiske. Det bör då helst vara ganska jämn sandstrand eller fast lerbotten. En del platser benämns fortfarande för Notvarpet, Notänget eller liknande. Själva notdragningen gick till på följande vis. Flera fiskare gick samman och med 2 båtar tog man ett långt nät mellan sig. Sedan roddes det mot land där nätet drogs upp. Främst förekom notdragning inne i vikarna och fångsten blev oftast vitfisk. Not drogs också ute på djupt vatten, där gös och sik var den huvudsakliga fångsten. Någon gång kunde man även få lax men den var besvärlig då den gärna hoppade över nätkanten. <br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Lars Larsson berättade att han och hans far, fiskaren Adolf Larsson i Gubberönningen, vid notdragningen en gång fått så mycket panka, att hans morfar i Kroken kunde köra flera lass med gödselkärran för att lägga fisken som gödsel i plogfårorna. Utter var ett redskap, som användes. Denna hängdes efter båten med en styrfena så att den gick långt utanför sidan på båten. I uttern var fästat fiskedrag, ungefär som nutida trolling. Uttring kunde ske vid lämplig segelvind, men blev mer använt då motorbåtarna började användas. Farten kunde därmed regleras bättre. Länsstyrelsen kunde utfärda licenser till fiskare, som då fick rätt att fiska även innanför hundrametersgränsen. Fisket innanför denna gräns var annars privat och tillhörigt markägaren. Ovannämnde Adolf Larsson hade licens från Gullsudden utanför Vänsberg i Tösse sn, ner till Hjortens udde utanför Mellerud. En sträcka på ca 3 mil. Flera fiskare kunde ha licens på samma sträckor. <br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Från 1914 bedrev Adolf närapå reguljär trafik med motorbåt ifrån Tydje in till Åmål. På onsdagar och lördagar for han nämligen in med fisk för avsalu ‘i stan’. Grannar passade då på att åka med, för att sälja kött på torget eller för att inhandla livets förnödenheter. Det gick så långt att han fick söka tillstånd för passargerartrafik. Båtresan tog ca 11/2 timme. Den här trafiken fortgick fram till i början på 1950-talet. <br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
Rune Eriksson berättar hur han och hans far ofta åkte med på lördagarna för att handla. Ett besök hos Göranssons järnhandel var vanligt. Där fanns det mycket spännande för en 4-5 åring. Ett starkt minne var den dag 1945 då han var med och, troligen med lite tjat, fick en trehjulig liten barncykel. Den trampade han sedan från det att de stigit iland vid Rönningen, de ca 3 km hem till Topperud. En annan höjdpunkt var när Alvar Sandelin var med till staden för att sälja sina egenodlade jordgubbar. Enligt en avräkningsnota för såld fisk till fiskhandlare i Åmål från den 21 nov 1914, utställd på Adolf Larsson, ser man att gädda betalades med 1:50/kg, sik 45 öre/kg, lax 1:50/kg och lake med 40 öre/kg. Detta var priset som han fick av uppköparen. Först hade han själv sålt en del av fångsten på fisktorget tidigare på dagen. <br />
<p style="text-indent:6em;"><br />
August Fredriksson och hans son Karl rodde ibland in till Åmål för att avyttra fisk, när det inte fanns plats i Adolfs motorbåt. Andra som fiskade mycket under 1920-talet var Otto och Sven Torstensson samt Gunnar Boqvist. Boqvist hade en fiskebod på Orrholmen. <br />
[[Fil:Dalsland-Tydje-Fiske.jpg|centrerad|miniatyr|366x366px|Adolf Larsson iGubberönningen. Foto taget<br />
<br />
1962]] <p style="text-indent:6em;"><br />
När sedan järnvägsanhalten vid Slädekärr anlades blev det lättare att avsätta vinterns fisk. Den transporterades då upp till anhalten och lastades på tåget i en särskild godsvagn till Åmål. Där mötte ‘bil-Johan’ upp och körde fisken till torget där den försåldes. Ibland kunde så mycket som 30-40 lådor med fisk tas med, enligt Lars Larsson.</div>Jano