Sockipedia - Användarbidrag [sv]

Dalsland/Ånimskog/Tomten 2 2 (Salebol)

2026-02-02T14:40:27Z

Lars:

{{NyPlats
| socken = Ånimskog
| landskap = Dalsland
| hemman = Salebol
| namn = Tomten 2:2
| knord = 58.879136
| kost = 12.492528
| typ = Gård
}}
[[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.2.jpg|miniatyr|500x500px]]
Tomten 2:2 är belägen ett par hundra meter från landsvägen, och är det första boningshus man upptäcker, när man tar av mot väster strax söder om missionshuset. Byggnaden är en dalslandsstuga i två våningar, där dock den övre våningen inte når full takhöjd. Huset är troligen byggt omkring 1850, men ett flertal reparationer har utförts under årens lopp. Under de senaste årtiondena har huset tidvis bebotts året runt, men mestadels har det använts som sommarbostad. En lada som ligger nära landsvägen påminner om att fastigheten en gång varit en lantgård, vars ägor sträckte sig ner mot [[Dalsland-Ånimskog-Ånimmen|Ånimmen]] men också omfattade ett område i väster beläget mellan västra Tomten och [[Dalsland/Ånimskog/Övre Salebol|Övre Salebol]].

Den förste ägaren av östra Tomten som faller inom ramen för vår historieskrivning är Erik Nilsson som föddes 1764 och gifte sig med Lisa Göransdotter från västra Tomten i slutet av seklet. Deras dotter Stina föddes 1799, sonen Nils 1804, Jan Magnus 1807, Maria Lisa 1809, Johanna 1812, Gustaf 1814, Cajsa 1816 och Johannes 1819.

Erik Nilsson avled 1839 och sedan var gården i hustruns ägo tills hon gick bort 1847. Året därpå gjordes en hemmansklyvning av [[Dalsland/Ånimskog/Salebol|Salebol]] 1:3, varvid Andreas Nilsson, som tidigare varit gift med dottern Cajsa fick 1/32 mtl 1:9, sonen Jan Magnus Eriksson 1/32 mtl 1:10, medan sonen Gustaf Eriksson erhöll 1/16 mtl 1:11. 1:9 kom att läggas samman med [[Dalsland/Ånimskog/Övre Salebol|Övre Salebol]] som vid den här tiden ägdes av Andreas Nilsson. 1:10 var i Jan Magnus Erikssons ägo till 1884 då markområdet köptes av lärarparet Anders och Wendla Lindgren.

1:11 som efter hemmansklyvningen får betraktas som stamfastighet brukades av Gustaf Eriksson redan från omkring 1840, då han gifte sig med Lena Cajsa Svanbom från [[Dalsland/Ånimskog/Båga|Båga]] i [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn|Anolfsbyn]]. Det utmärkande för denna kvinna var att hela hennes vuxna liv var en enda följd av barnsbörder. Från det hon gifte sig vid 20 års ålder tills hon dog 45 år gammal födde hon elva barn. Sofia föddes 1841, Laura 1843, Erik Gustaf 1845 (dog samma år), Erik Magnus 1846 (blev endast fyra år), Lars Gustaf 1848, Ida 1849, Carl Johan 1852, Gustaf 1854 (dog i späd ålder) David 1857, Lotta 1859 och Joseph 1862 (dog i späd ålder).

När Lena Cajsa avled 1865 var redan hälften av hennes barn borta, bl.a. den äldsta dottern Sofia som avled 1863. Laura gifte sig med Petter Eriksson i [[Dalsland/Ånimskog/Årbol|Årbol]] och Ida med Malkus Magnusson från [[Dalsland/Ånimskog/Djupslund|Djupslund]]. Carl Johan, David och Lotta emigrerade till Amerika.

Efter Lena Cajsas död splittrades ägandet upp mellan fadern och barnen på ett komplicerat sätt som vi inte kan fördjupa oss i här. Emellertid tycks alla barnen ha lämnat hemmet kring slutet av 1870-talet, medan fadern fortsatte att bruka gården så länge krafterna stod bi. 1896 avyttrade han sin del i fastigheten till Sven Pettersson som senare också förvärvade den resterande marken och således blev ägare till hela den östra gården på Tomten.

Sven Pettersson föddes i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn|Västra Korsbyn]] 1846 och var son till Petter Andersson och hans hustru Maja Lisa Hesselbom. Han gifte sig 1894 med Kristina Nilsdotter från [[Dalsland/Ånimskog/Brötteln|Brötteln]]. I november 1896 tog makarna sin gård i besittning och den förre ägaren Gustaf Eriksson fick en fristad under deras tak den korta tid han hade kvar att leva. Dessutom flyttade Sven Petterssons ogifta systrar, Augusta och Lena, in på gården. De var båda i 60-årsåldern och hade tidigare tjänat sitt uppehälle som hembiträden. Lena kallades för "Jungfrun på Tomta" och lär enligt uppgift aldrig ha hälsat på en karl utan handskar på händerna, hon hade nämligen tjänat hos fina familjer i Stockholm.

Man får anta att julen 1896 firades i god gemenskap. Den gamle hemmansägaren var kanske för skröplig för att delta i firandet, ty fyra dagar in på det nya året avled han. Ett och ett halvt år senare skulle döden göra ännu ett tillslag på Tomten, nu betydligt mera tragiskt och dramatiskt.

Sven Pettersson gav sig den 16 september av på ett ärende norrut och lämnade hustrun och systrarna ensamma hemma. Korna, som gick i beteshagen, bröt sig under dagens lopp ut genom stängslet, och när Kristina skulle mota dem tillbaka blev de bångstyriga och hon måste springande försöka att samla ihop dem. Under den häftiga ansträngningen segnade hon plötsligt ned död.

När maken kom hem och fick dödsbudet visade han märkligt nog ingen förvåning utan sade bara: "Jag vet, jag mötte henne vid [[Dalsland/Ånimskog/Strömmen|Strömmen]]." Det ligger långt bortom vår fattningsförmåga att denna övernaturliga kommunikation mellan man och hustru i dödsögonblicket kan existera, men liknande händelser har inträffat så vi måste nog acceptera att Sven verkligen "mötte" sin hustru vid [[Dalsland/Ånimskog/Strömmen|Strömmen]].

Sven Pettersson fortsatte att bruka gården med hjälp av drängen Olof Larsson. 1902 sålde han emellertid egendomen till Carl Josef Larsson som nu innehade [[Dalsland/Ånimskog/Tomten 2 1 (Salebol)|granngården]], men det finns mycket som tyder på att Sven och hans systrar stannade kvar på östra Tomten långt efter försäljningen, och vissa uppgifter bestyrker att de bodde där till sin död som för Lena inträffade 1913, för Sven 1916 och Augusta 1922.

1911 förvärvar Josef Larsson också 1:10 och blir då ägare av all mark tillhörande Tomten. I början av 1920-talet låter han renovera östra Tomten ([[Dalsland/Ånimskog/Tomten 2 1 (Salebol)|Tomten 2:1]]) och bosätter sig där. Han är då i 70-årsåldern och ägnar sig nu uteslutande åt sina kommunala uppdrag. 1926 säljer han västra Tomten och i samband därmed sker en omfördelning av marken mellan de båda gårdarna. Från 1927 benämns östra Tomten 1:15 och 1:16 i jordregistret, där 1:15 är liktydigt med en mindre avsöndring från västra Tomten, benämnd 1:2, medan 1:16 utgör en avsöndring på 3500 kvadratmeter från 1:11.

Josef Larson dog 1937 i en ålder av 87 år. Hans hustru Elisabeth överlevde honom ett femtontal år och bodde hela tiden kvar på gården tills hon slöt sina ögon för gott 1952.

Under 60-talet skedde markfördelningen som gav fastigheten en ny registersiffra, Tomten 2:2, och reducerade arealen till 1450 kvadratmeter.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 203-205.</ref>
== Källor ==
<references />

Dalsland/Ånimskog/Richard DybeckFolksägnerIDalsland

2026-01-31T11:18:56Z

Lars:

{{DISPLAYTITLE:Richard Dybeck - Folksägner i Dalsland}}
Sägen #76

”''I sjön Ånimmen uti Ånimskog socken, Tössbo härad, äro några rös eller har, som kallas jättekast. Det bodde i forna tider en jätte på hvardera sidan om sjön. De blefvo oense och började kasta stenar mot hvarandra. Men stenarna hunno icke övfer sjön, utan bildade sig i de synliga jättekasten. Dessa stenar böra icke användas till grunder o.d. emedan de aldrig hänga samman.''”''

== Sägen #91 ==
”''Någre fiskare blefvo en gång af storm drifna mot Vermlandslandet. Der låg vid ett berg en jätte och drogs med döden. Det satt en stor nyckel vid hans bälte. Fiskarna frågade honom hvartill nyckeln hörde. Jätten sade: ’kistan i Ånskobräckan’. De togo nyckelen och begåfvo sig till Ånimskog, men kunde der icke finna någon kista. När de en tid derefter sökte jätten, för att härom vidare tala med honom, var han död. De kastade då nyckelen i sjön.''”

== Källor ==
* ??

Dalsland/Ånimskog/Lågan

2026-01-31T09:11:12Z

Lars: Lagt in bild

{{NyPlats|landskap=Dalsland|socken=Ånimskog|namn=Lågan|typ=Hemman|knord=58.892326|kost=12.591512|bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Lågan.jpg}}
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Lågan.jpg|miniatyr|Flygfoto från 1959]]
Hemmanet som låg mellan [[Dalsland/Ånimskog/Hult|Hult]] och [[Dalsland/Ånimskog/Östra Berg|Östra Berg]] kallades '''Lågan'''. Namnet kommer från svenska språket att ligga an. Låg alltså an mot Hult och Östra berg. Senare språk vetare på myndigheterna tyckte att grammatiskt ska det heta Lågen. Men då vet man ju inte varför det hette Lågan. Norr om gamla ladugårdens ruin finns kallkällan som var samfälld med [[Dalsland/Ånimskog/Ressbyn|Ressbyn]]. Den kallades "Lågeholken". [[Dalsland/Ånimskog/Drankås|Drankås]] brännvinsbryggeri och även andra tog vatten här vid torrtider. Följ länken till Ressbyn för att se karta över Drankås.

Sigfrid Larsson f den 22 juni 1869 i Hökenäs, Vårvik i norra Dalsland. Hans hustru Wilhelmina Karlsson f. den 4 augusti 1878 kom även hon från Vårvik. De gifte sig den 13 juni 1903 och flyttade hit den 5 augusti 1904. De får sonen Elof Sune den 9 februari 1905. Agda Ingeborg f 16 juli 1909. Sigrid Ingegärd f 15 september 1911, Märta Teresia f 27 april 1913, Karl Herbert f 30 december 1914, Lars Arne Sigfrid f 18 november 1916 och Frits Verner f 28 november 1918.

Av Sigfrid Larssons barn , var det Herbert som köpte Lågan. Märtha byggde ett nytt sommarhus ( Märthas) och Sigrid flyttade in i det som sedan kallades (Sigrids)

[[Dalsland/Ånimskog/Lågan Olles|Lågan '''Olles Hus''' (nu Lågan 113)]]
== Platser som hör till hemmanet ==
{{#ask:
[[ har hemman::Lågan]]
[[ har socken::Ånimskog]]
|? har typ =Typ
| mainlabel = Namn
}}

Dalsland/Ånimskog/Kingebol

2025-11-10T16:18:41Z

Lars:

{{NyPlats|landskap=Dalsland|socken=Ånimskog|namn=Kingebol|typ=Hemman|knord=58.919382|kost=12.528920|hemman=}}

== KRONOSKATTE HEMMANET KINGEBOHL ==
på Dahls Land i Tössbo Härad och Ånimskogs Socken

1 helt mantal

=== Ägarförhållanden ===
Nedanstående ägarförhållanden är hämtade i avskrifter av Tingsrättens Fastighetsregister.
Genom arvskiften ägdes fastigheterna eller andelar därav tidvis av flera personer.
Andra uppgifter kommer från Lantmäteriet Historiska kartor, kyrkoböcker, folkbokföring och från personer i trakten.
/May Norell 2011

=== Fastigheter ===
Beteckning 1:30

Kingebols gård 1:39

Skackerud sommarstuga 1:20

Högen 1:26

Sandkullen 1:32 ” sommarstuga 1:24 1:33 ” sommarstuga 1:25 1:38 ” sommarstuga 1:37 Torpet 1:36

Skackerud 1:28

Bergehagen 1:40

Skackerud 1:41

Bergehagen 1:34 ” sommarstuga 1:2, 1:3, 1:4, 1:35 ” sommarstuga 1:19 och 1:18

Bilagor:
Röstlängd 1946
Soldatförteckning
Fiske i Ånimmen

Från ”Enskifte av Inägorna i Kingebol år 1818 – 1825”
”År 1818 den 20 november inställde sig undertecknad Lantmäteri Directören och tjänstgörande förste Lantmätaren i hemmanet Kingebohl 1 mantal Krono Skatte, som är beläget på Dals Land i Tössbo Härad och Ånimskogs socken, för att i följd av Konungens Hög- Respektive Befallningshavandes remiss under d 28 i ”sistvekne” augusti månad, förrätta Enskiftesutbrytning å de inägor som tillhöra sökanden Dan Thybergs härstädes ägande hemmansdel.”

Enskiftesarbetet tog 7 år och under denna tid hade ägandeförhållanden till viss del ändrats. Några delägare hade avlidit och mark hade sålts, så att vid fördelningen av inägorna år 1825 var det även arvingar och några nya delägare som fick mark.

Inägorna till Hemmanet Kingebohl på
Dals Land i Tössbo Härad och Ånimskogs Socken år 1825.
(Anm. Td=Tunnland, Kd=Kappland. 32 Kappland =1 Tunnland)

Ägornas innehåll Rösning Taxering
både efter Rösningen och Taxeringen Td Kd Td Kd
Täppor och kålgårdar med åker 55. 29,7 32. 19,962
Äng 86. 7,0 36. 17,675
Avrösningsmark 113. 15,7 3. 18,164
Ler och sandtag 1. 19,8
Vägar och källor 4. 3,5
Kingebols hela areal 261. 11,7

Ägare vid fördelningen Mantal Procent
D Tyberg 1/32 3,125
John Svensson 1/32 3,125
Sven Jansson 1/32 3,125
Magnus Jonasson 5/64 och Nils Svensson 1/16 9/64 14,06
Nils Svensson 1/96 och dess systerdotter Katarina 1/192 1/64 1,56
Jonas Larssons arvingar och delägare 1/4 25,0
Lars Bergqvist 7/128 5,47
Anders Silanders arvingar 1/16 6,25
Änkan efter Magnus Eliasson tillika med dess man Tomas Andersson 9/128 7,03
Anders Anderssons arvingar 1/8 12,5
Jonas Olofssons arvingar 1/8 12,5
Olof Jonasson 1/16 6,25
1/1 100 %

=== KINGEBOL 1:30 ===
Den största fastigheten i hemmanet Kingebol heter 1:30.
I dagligt tal kallas gården för Kingebol.

Det var på och i närheten av Kingebols gårdsplan som de så kallade byatomterna låg före enskiftesutbrytningen år 1818-1825.

Vid enskiftet bestämdes bl a att:
”ett allmänt kreatursvallningsställe skulle uttagas, jämte därvid befintlig källa eller brunn, med utrymme däromkring, emellan Hagarna och tomtberget vid Stallbyggnaden, under nr [?], samt ett annat vallningsställe under nr [?] eller mellan [?], med behövligt utrymme där omkring, tillika med vägar till dessa bägge vattenställen av 20 alnars bredd, till vardera, beräknad från allmänna bergevägen som leder från körervägen, emellan åkerjorden även berget och ned till Sjön, vilken väg uttages med lika bredd eller 20 alnar.”
Och att ”ler och sandtäkter skulle uttagas, vilket skedde på 4 särskilda ställen, som å Cartan är utmärkta.”

Det var troligen 1825 som samfälligheterna utmättes på gårdsplanen och längs med landsvägen. Detta för att alla hemmansägarna i Kingebol skulle få väg till sjön och tillgång till andra viktiga ställen. Samfälligheterna försvann genom lantmäteriförrättning år 2006. De kom därefter att tillhöra fastigheten 1:30. Fastigheterna på östra sidan av landsvägen 1:24, 1:25 och 1:26 fick i samband med förrättningen parkeringsplatser vid Ropareberget vid Ånimmens strand och andelar i Kingebols samfällighetsförening, som förvaltar vägen till sjön.

Nu finns det bara en samfälld mark kvar i Kingebol. Den ligger i nordost, vid Torpet, och gränsar till Galmen och Säbyn.

Genom arvskiften ägdes fastigheten 1:30, eller andelar av densamma, tidvis av flera personer.

31/64 mtl
Hela fastigheten, nuvarande 1:30, är 31/64 mtl, nästa halva hemmandet Kingebol. De södra fastigheterna (15/64 mtl) i Kingebol, 1:18, 1:19, 1:4, 1:3 och 1:2 ägs sedan många år tillbaka av Gyltungebyns ägare.

1831-1864 ägare/delägare Carl Svensson
Brukaren och nämndemannen Carl Svensson (1797-1872) flyttade från Säbyn till Kingebol 1831. Han var född i Långerud i Fröskog. I husförhör från år 1861 står det att han var ägare och häradsdomare. Hans hustru hette Lisa Pettersdotter, f 1797 i Sannebohl, Ånimskog. Hennes föräldrar var nämndemannen Petter Andersson och Britta Olofsdotter. Carl Svensson och Lisa Pettersdotter fick 8 barn. Första barnet Sara Maja föddes 1818 och år 1841 föddes det åttonde barnet Gustaf Adolf.

Carl Svensson flyttade med sin hustru till Vingnäs 1/11 1864 och Kingebol överlät han samma år till yngsta sonen Gustaf Adolf. Carl Svensson dog i Vingnäs 8/1 1872.
Enligt bouppteckningen ägde han ingen fast egendom vid sin död. De många gårdar, som han hade köpt i trakten, hade han redan överlåtit på sina barn. I bouppteckningen står det att han och hustrun genom testamente överlåtit ”1/2 mtl Wingnäs med Strömens qvarn” till den avlidne sonen Sven Petters fyra barn, som sedan de blivit föräldralösa bodde hos farföräldrarna i Vingnäs.

1864-1879 ägare Gustaf Adolf Karlsson, son till Carl Svensson
Enligt husförhör avseende åren 1863-1871 bodde Gustaf Adolf Karlsson (1841-1879), i Kingebol, tillsammans med sin första hustru Maja Kajsa Larsdotter (1845-1871) från Fröskog.

De fick barnen:
Karl Linus f 1863
Maria Adolfina f 1865
Lisa Kristina f 1866
Anna Laura (1868-1872) och
Lars Gustaf (1871-1871).

Den första hustrun avled 23/12 1871 och Gustaf Adolf Karlsson gifte sig en andra gång, 22/11 1872, då med Inga Sofia Eriksdotter, f 1844 i Bollsbyn. De fick sonen Erik Johan Adolf den 11/6 1873. Gustaf Adolf Karlsson avled 11/1 1879.

1879-1896 ägare Gustaf Adolf Karlssons dödsbo
Nya ägare till gården blev änkan och den bortgångne makens omyndiga barn i första äktenskapet och deras gemensamma son Erik Johan Adolf Karlsson (som senare fick namnet Kignell).

Änkan Sofia bodde med sin son Erik Johan Adolf i Bollsbyn under tiden nov. 1883 – nov. 1884. Sen flyttade de tillbaka till Kingebol.

Delägaren, sonen som flyttade till USA 1885, (Charles) Karl Linus Gustavsson sålde sin del till syskonen år 1890.

Enligt avskrift av annons i Åmålsposten januari 1889 utböjds Kingebol 31/64 mtl till arrende. Arrendator blev Gustaf Adolf Hahne, f 1852 i Bjurkärn i Värmland. Han flyttade till Kingebol 1890 tillsammans med sin hustru. Hahne gjorde konkurs i december 1893 och familjen flyttade från Kingebol i oktober 1894.

1896-1896 ägare Jan Petter Larsson från Laxarby
G A Karlssons arvingar, änkan Sofia Karlsson, Adolfina Karlsson med hennes man S Hedlund, Elise [Lisa] Karlsson med hennes man A E Jansson och Erik Johan Adolf Karlsson-Kignell, sålde sina 31/64 mtl till Jan Petter Larsson (1834-1896) enligt köpebrev 12 mars 1896.

Jan Petter Larsson från Heden i Laxarby flyttade till Kingebol den 4/4 1896 tillsammans med hustrun Maria Olofsdotter f 1838 och två barn Olof Adolf f 1870 och Edla Maria f 1876.

De hade äldre barn, några var utflyttade och några var avlidna:
Elisabeth f 1856
Alma f 1858
Anders Alfred (1860-1862)
Hedda Wilhelmina (1863-1863)
Anders August f 1864 och
Gustaf (1866-1867)

Ägaren Jan Petter Larsson avled efter att ha bott knappt 1 månad i Kingebol,
den 28/4 1896.

1896-1898 ägare Jan Petter Larssons dödsbo
Enligt bouppteckning 27 juni 1896 blev de nya ägarna till 31/64 mtl änkan Maria Olofsdotter, sonen Olof Adolf, dottern Elisabeth med maken Mårten Jansson, dottern Alma med maken Alfred Wingberg och dottern Edla Maria.
Kingebol 31/64 mtl var upptaget till taxeringsvärdet 13400 kr i bouppteckningen.

1898-1911 ägare Kristina Olsson i Steneby
Den 14 mars 1898 blev, enligt köpebrev, hemmansägare Kristina Olsson (1829-1911)
i Enet, Steneby, ny ägare till 31/64 mtl. Kristina Olsson var änka sedan 1876.
Uppgifter har inte hittats som visar att hon var släkt med tidigare ägare och inte heller att hon flyttade till Kingebol.

Den 30 november 1908 flyttade tre av Kristina Olssons barn, från Steneby till Kingebol.
Torsten Albert Olsson, Emil Olsson och Kristina Amalia Olsson.

1911-1912 ägare Kristina Olssons dödsbo
Änkan Kristina Olsson avled 1911 i Steneby, och nya ägare blev barnen Gustaf Hjalmar Olsson f 1859, Olof Gottfrid Olsson f 1861, Torsten Albert Olsson f 1863, Anton Olsson f 1866, Emil Olsson f 1868 och Kristina Amalia Olsson f 1870.

1912-1917 ägare syskonen Torsten Albert, Emil och Amalia Olsson
Gustaf, Olof och Anton sålde sina andelar till syskonen. Nya ägare blev Torsten Albert Olsson, Emil Olsson och Kristina Amalia Olsson,
enligt lagfarter 30 sept. 1912 och 16 febr. 1914.

1917-1919 ägare AB Mangan
Enligt köpebrev av den 10 januari 1917 sålde syskonen Olsson gården till AB Mangan. Syskonen Olsson flyttade till Skållerud 18/10 1917 och därifrån, som hyresgäster, till Gyltungebyn 22/11 1919.

1919-1922 ägare AB Mangano-Silicium
Enligt avhandling 28 dec 1918 och lagfart 14 april 1919 sålde bolaget AB Mangan Kingebol till AB Mangano-Silicium.

Disponenten för AB Mangan, Ernst Albin Ericson med hustru flyttade från Kingebol till Stockholm 22/11 1921. De hade då bott i Kingebol i 3 år.

1922-1922 ägare Petter Eliasson och Thor Westin
Vid exekutiv auktion den 8 februari 1922 inropades Kingebol 31/64 mtl av nämndemannen Petter Eliasson i Hult, Ånimskog, och f d förvaltaren och arrendatorn Thor Westin i Kingebol. Detta enligt köpebrev 22 mars 1922 och lagfart 10 april 1922.

1922- ägare syskonen Albert, Emil och Amalia Olsson
Samma dag som Eliasson och Westin köpte de 31/64 mtl sålde de dessa till de tidigare ägarna, syskonen Albert, Emil och Amalia Olsson, enligt lagfart 10 april 1922. Syskonen Olsson flyttade tillbaka till Kingebol år 1922.

--1963 ägare syskonen Olsson och dödsbon efter syskonen
Albert Olsson avled 1939, Amalia Olsson 1959 och Emil Olsson i nov 1961.
Emil bodde den sista tiden på ålderdomshemmet Lilla Bräcke.

AB Mangans tid
Under AB Mangans tid i Kingebol byggdes det fyra hus på gården. Grus hämtades på Ekekullen söder om Sandkullen. Ett sågverk uppfördes vid ”Vassen” intill Ånimmen. Grundstenarna till sågverket finns kvar än idag. Dessutom uppfördes en transformator som gav 110 V, som levererades ut till husen i trakten.
Malmen som bröts i gruvorna på Kingebols skog transporterades under vintern till en brygga vid Ånimmen, nedanför gården, och hämtades senare med båt.

Boende

Hus nr 1
Det här är det äldsta huset, så i det bodde troligen häradsdomaren Carl Svensson, hans son Gustaf Adolf Karlsson och Jan Petter Larsson med sina familjer.
På Mangans tid var det förmodligen disponentbostad.

År 1930 flyttade kontoristen och ordf. i kommunalnämnden Erik Olsson, f 1881 i Fröskog, till Kingebol, och till detta hus, med sin mor Gustafva Fredrika Johansson
f 1855.

I hus nr 2
Här bodde ägarna, syskonen Albert, Emil och Amalia Olsson, från 1922 och tills de dog, med ett undantag, Emil bodde den sista tiden på ålderdomshemmet Lilla Bräcke.

Hus nr 3
Virket till huset kommer delvis från torpet V Ulverud. Huset höjdes på Mangans tid. Änkan Hedvig King bodde där på 40-talet.

Hus nr 4, arrendatorbostaden
Huset består av två lägenheter.
Under åren 1920-1930 var Thor Westin arrendator i Kingebol. Han kom med sin familj från Skaraborgs län.

21/8 1931 flyttade arrendatorn Josef Oskar Martin Nilsson, f 1894, från Fagerhult i Kalmar län, till Kingebol. Han var ensamstående.
Den 22/11 1935 flyttade han därifrån.

Från 1935 var Karl Frödén arrendator.
Karl Frödén och hustrun Nanna Wik kom inflyttande från USA till Kingebol 1910. Deras son Harry föddes 28/9 1910 i Ånimskog.
Karl Frödén var son till Alfred Magnusson, som 1906 blev ägare till fastigheten nuvarande 1:24 i Kingebol. Troligen bodde Frödéns hos föräldrarna den första tiden.
Karl Frödén köpte fastigheterna Galmen 1:2 och 1:3 i mars 1913 och familjen flyttade dit 1914. Från 1935 var Frödén arrendator i Kingebol och bodde där.

Karl Frödén köpte omkring 1940 skolhuset i Skogsgården.

Ekplantering
Vid torpruinen Vinterhålet finns en ekplantering bestående av ca 25 träd, som Emil Olsson planterade på 40-talet.

=== KINGEBOL 1:20 HÖGEN ===
På västra sidan om landsvägen och vid gränsen mot Säbyn ligger Kingebol 1:20, Högen, som omfattar 3/32 mtl.

1768 [ägare?] Nils Hendrichsson
Enligt husförhör 1768 bodde klockaren Nils Hendrichsson på Högen. Han var född 1696. Redan 1736 bodde han i Kingebol med sin hustru Marit Andersdotter och barn, men det står inte i husförhörsboken på vilket ställe de bodde då. Han kan alltså ha bott på Högen före 1768.

1843-1865 ägare Katrina Pettersdotter och hennes make Lars Gustaf Nilsson
Katrina Pettersdotter (1834-1880) blev ägare till Kingebol 1:20, 1/64 mtl, enl. arvskifte 1843 efter fadern Petter Jonasson (1802-1837), som var sonson till Annicka Persdotter (1728-1785) i Kingebol. Katrina var gift med Lars Gustaf Nilsson från Bröteln och de var bosatta i Bröteln.

1865-1869 ägare Johannes Pettersson
Enligt köpebrev 1865 och lagfart 1875 blev hemmasonen Johannes Pettersson (1836-1869) ny ägare till Katrinas 1/64 mtl. Johannes var bror till Katrina.

1869-1880 ägare Johannes Petterssons dödsbo
Johannes Pettersson avled 1869 i lungsot. Johannes var ogift. Katrina Pettersdotter blev därmed ägare/delägare igen.

1880-1881 ägare Katrina Pettersdotters dödsbo
Enligt bouppteckning i mars 1880 efter Katarina Pettersdotter blev Katarinas barn Karl Peter, Nils Fredrik, Johannes och Olof Larsson och Anna Laura Larsdotter nya ägare till 23/768 mtl, enligt lagfart 1892.

1881-1890 ägare halvbrodern August Bryngelsson (King)
Enligt köpebrev 18 mars 1881 köpte Katrinas Pettersdotters halvbror August Bryngelsson (1844-1890) 23/768 mtl. (Lagfart 1892.) August Bryngelsson var son till Stina Jonasdotter och Bryngel Jonasson (1813-1876).
August Bryngelsson var fältjägare och fick namnet King. Han gifte sig 1872 med Anna Kajsa Olsdotter, född 1849 i Glava, Värmlands län, och de bosatte sig på Högen.

Deras barn föddes i Ånimskog:
Anna Augusta (1873-1879). Hon dog i scharlakansfeber 3 okt.
Stina Lisa (1876-1879). Hon dog också i scharlakansfeber, den 10 okt.
Johannes (1878-1956)
Adolf (1880-1928)
Stina Lisa (1882-1887)
Betty (1885-1971)
Karl (1887-1912)
Mathilda (1889-1969).

Efter August Bryngelsson Kings död 1890, ägdes Högen av änkan/modern Anna Kajsa (Lisa) Olsdotter och övriga arvingar i olika konstellationer. Enligt arvskifte 1891 och lagfart 1892.

Vägen till Högen
På 50-talet fanns det bilväg till Högen gent över Kingebols (1:30) ägor, med början till höger om Lidret. Nu är den gamla vägen i ordningställd. Den går i skogskanten väster om Kingebols gärden.

Avstyckade fritidstomter
På Högens mark har tre fritidstomter avstyckats vid sjön Ånimmen.

Torpruinen Högtorp
På fastigheten Högen finns en torpruin efter huset Högtorp. Den ligger sydväst om Kungerud nära gränsen till Galmen.

I boken ”Torpruiner i Åmåls kommun” har torpruinen nr 111.
Där står det följande;
”Sven Petter Pettersson, f 15/9 1870, var skicklig byggnadssnickare. Han förfrös båda benen, som måste amputeras, och satt sedan i rullstol på L. Bräcke.”

Efterforskning visar att han hette Eriksson och var son till Erik Johan Eriksson f 1834 och hans hustru Märta Kristina (Fredriksdotter) Silander f 1864, i Kingebol.

Stugan på Högtorp såldes till brännved för 150 kr den 16 december 1945. Huset revs två dagar senare.

Från Öfvre Luleå kom i maj 1911 familjen Holmberg inflyttande till Högtorp.
Familjen bestod av Johan Axel, gruvarbetare, född 1872 i Karbinning,
hustrun Karolina Eliasson född 1875 i Söderbärke och deras fyra barn Gustaf Ragnar, Märta Axelia, Sven Axel och Bror Helge.
Familjen flyttade år 1926 till Vassåker i Fröskog.

Högtorps närmaste ställe är Galmen 1:7.

Mellan Högtorp på Högens skog och Galmen 1:7 ligger en smal skogsremsa tillhörande Kingebol 1:30.

Till Högtorp och till Galmen 1:7 kom man via ”Torpegatan”.
I samband med en grusgrops tillkomst [på 1950-talet?] på Galmen 1:3 byggdes det bilväg över Galmens åkrar till fastigheten Galmen 1:7.

=== KINGEBOL 1:36 SKACKERUD ===
Skackeruds mark, 4/32 mtl, ligger på båda sidor om landsvägen.
Husen ligger på västra sidan.

Från 1800-talets slut - 1898 ägare Jan Petter Jansson
I slutet på 1800-talet ägdes Skackerud av Jan Petter Jansson och hans hustru Anna Kristina Andersdotter, båda var födda i Ånimskog år 1830.
Jan Petter var son till Jan Andersson och Ingrid Bryngelsson i Kingebol.
Anna Kristina avled 1896 och Jan Petter avled 1912.

Dottern Anna Julia, född 1864, träffade vid sin vistelse i Amerika smeden Johan Jansson, som var född 1860 i Ånimskog. Johan var även finsnickare och han lär ha tillverkat inredningen till handelsboden i Stora Strand. Julia och Johan gifte sig 8/1 1898.

1898-1938 ägare Julia och Johan Jansson
Julia och Johan bosatte sig på Skackerud 1898.

De fick barnen:
Oskar Henry f 1898
Mabel Axelia f 1900
Maria Amalia (1906-1912)
Henning f 1908

Julia Jansson dog 1933 och Johan Jansson dog 1948.
Vid arvskifte 10 augusti 1938 erhöll barnen fastigheten.

=== AVSTYCKNINGAR FRÅN SKACKERUD ===
KINGEBOL 1:34 , 1:35 och 1:39

Tre tomter för fritidshus har avstyckats från Skackerud. Den första skedde 1939. Då avstyckades en strandtomt vid ”Malmmyra”. Denna tomt har på senare år delats och tomterna har fått beteckningarna 1:34 och 1:35. Båda är bebyggda.

Den tredje avstyckade tomten, också den en strandtomt, ligger på Tomasudden väster om ”Malmmyra”. Tomten är bebyggd.

Livet på Skackerud
En fin skildring av livet på Skackerud på 1930-talet, skriven av Nils Petersson, är insatt i Ånimskogs byablad nr 85 juni 2008.

TRE GÅRDAR MED GEMENSAM HISTORIA

Gårdarna 1:24, 1:25 och 1:26, på östra sidan om landsvägen, har en gemensam historia. En person som figurerade tidigt i sammanhanget var Anders Silander. På senare tid var det Silanders styvson Anders Otto Andersson, född 1826. Både han och hans ättlingar kallade sig för Silander och flera bodde kvar i Kingebol till mitten av 1900-talet.

Enskifte år 1818-1825
Vid Enskifte av Kingebols inägor erhöll avlidne skräddaren Anders Silanders (1784-1823) efterlämnade änka Märtha Nilsdotter (1788-1867) och barn, som tillsammans ägde 1/16 mantal av hela Kingebol, nuvarande fastigheterna 1:24, 1:25 och 1:26.
Familjen Silander blev då tvungen att flytta sitt hus, som de troligen hade på kullen norr om Skackerud. Märtha Nilsdotter gifte sig för andra gången 1825, då med Anders Jonasson (1799-1831) och tredje gången 1832 med Johannes Andersson.

Framlidne Lars Bergqvists (1756-1821) son Olof Larsson och dotter Katarina Larsdotter, som tillsammans ägde 7/128 mantal, flyttade från gamla Bytomten, där de flesta hus var samlade, och fick troligen sina ägor på torpet Ekekullen, söder om Sandkullen.

Änkan efter Magnus Eliasson (1770?-1820), Maria Andersdotter (1783-1859), då gift med Thomas Andersson, fick bo kvar på gamla Bytomten med stugbyggnaden, men hennes ladugård fick flyttas. Hon ägde 9/128 mantal.

Maria Andersdotter var styvdotter till ovan nämnde, Lars Bergqvist. Maria Andersdotters mor Maria Olofsdotter hade gift sig för andra gången (1791) med Lars Svensson Bergqvist och de hade 3 barn tillsammans.

I protokollet från första mötet år 1818, när Enskiftesprojektet startade, står det, att
”Magnus Eliasson närvarande, som tillika med Lars Bergqvist och dennes omyndiga barn äger tillhopa 1/8 mantal”. År 1825 när skiftet fastställdes, hade både Magnus Eliasson och Lars Bergqvist, samt hustrun Maria Olofsson avlidit, och det blev deras arvingar som erhöll ägorna, se nedan.

KINGEBOL 1:26 SANDKULLEN

1832-1859 Första kända ägaren är Maria Andersdotter
Maria Andersdotter, föddes i Skållebyn 1783 och var dotter till ovan nämnda Maria Olofsdotter, f 1762 i Kingebol, och Anders Svensson, f 1758 i Skållebyn.

Maria Andersdotter hade en bror, Göran f 1780 och en syster, Annika f 1785, som föddes i Skållebyn. Systern Kerstin föddes i Kingebol 1788, men hon dog 4 månader gammal.

Pappan, Anders Svensson, dog när var Maria 6 år och hon fick 1791 en styvfar, Lars Svensson Bergqvist i Kingebol (1756-1821). Tre halvsyskon föddes, Sven (1791-1804), Catharina 1795 och Olof 1800.

I den svårlästa bouppteckningen efter pappan Anders Svensson, upptas fast egendom till 1/8 del av skattehemmanet Kingebol, samt ägor köpta av Marias syster Katharina Olofsdotter och bröderna Petter och Jonas Olofssöner.

Mamman dog 1801 och Maria fick 1805 en styvmor, Elin Andersdotter f 1756 i Hensbyn, Fröskog.

Maria Andersdotter gifte sig 1803 med Magnus Eliasson, från Fröskog Stom.
Maria och Magnus bodde i Skållebyn åren 1812-1819. 1820 flyttade familjen till Kingebol. De fick barnen Ingrid 1803, Anders 1805, Lisa Maria 1807, Cajsa 1812, Elias 1814 och Johanna 1818.

Magnus Eliasson dog 1820 och Maria gifte sig 1825 med Thomas Andersson, född 1793 i Laxarby. Vid Enskiftet 1818, som avslutades 1825, fick Maria och Thomas bo kvar på gamla Bytomten. De erhöll för sina 3/128-delar mark på västra sidan om landsvägen och bergsträckan Getaryggen.

Ett upphittat dokument visar att Maria Andersdotters arvejord, 1/32-del i Kingebol, bortbyttes år 1832 till nämndemannen Carl Svensson och hans hustru Lisa Pettersdotter ”mot dess ägande 1/32-del i nämnde hemman och beläget i östra Ängen” mot Märta Sillanders ägande av 1/32-del. Detta förklarar varför gårdarna ligger på östra sidan av landsvägen.

År 1832 ansökte Thomas Andersson och Maria Andersdotter att Laga skifte skulle göras av ägorna, nuvarande 1:24, 1:25 och 1:26. Maria ägde då 1/32-dels mantal.

Avskrift: Utvalda delar av Laga skifte
”År 1832 den 28 juli inställde sig undertecknad Commissions Lantmätare uti Skatte Krona Hemmanet Kingebohl på Dals Land i Tössbo Härad och Ånimskogs Socken för att till följes av nedan intagne förordnande i Laga Skifte fördela Inägorna till 1/16 dels av detta hemman varvid efter förut i laga tid kungjort dag, sig infunno ägarna där av Martha Nilsdotter genom dess man Johannes Andersson äger 1/32 dels och Hustru Maria Andersdotter även genom dess man Thomas Andersson för 1/32 dels mantal.”

”§5 Efter gjord besiktning å ägorna befanns de vara så belägna att deleslinjen inte kan givas någon annan sträckning än från öster till väster längs efter lotten om icke någon av delägarna skall bliva lidande.”

”§8 Genom lottning bekom Martha Nilsdotter norra och Maja Andersdotter södra
1/32-dels lotten.”

Maria (Maja) Andersdotter blev därmed ägare till Kingebol 1:23, som nu heter 1:26, och är Sandkullen.

År 1859 avled Maria Andersdotter och Thomas Andersson gifte sig 1863 med Maja Larsdotter från Tveta. Hon hade ett oä barn, Maja Kajsa f 1847.

Om Maria och Thomas bosatte sig på Sandkullen har inte framkommit av framtagna dokument, men år 1852 flyttade Maria och Magnus Eliassons dotter, Lisa Maria Magnusdotter, född 1807 i Skållebyn, till Sandkullen med sin familj.

Lisa Maria Magnusdotter var gift med Gustaf Persson Lundin, f 1811 i Tydje. De bodde i Skållebyn 1834, sen flyttade de till Tösse, Säbyn, Åmål, Tydje och till Kroken i Skållerud och därifrån till Kingebol 1852.
De fick barnen Maja Cajsa 1834, Carl Fredrik 1836, Mauritz 1838, Laura 1841, Anna Christina 1843, Johannes 1845 och Clara 1848.

Familjen Lundin flyttade 1859/1960 till Tveta.

1860-1867 ägare Fredrik Larsson
Fredrik Larsson, född 1833 på Höglund i Tisselskog, köpte Sandkullen av Gustaf Lundin, enligt köpebrev 1859 och med tillträde 1860. Han flyttade från Bocklarud i Fröskog till Sandkullen tillsammans med hustrun Brita Maja Petersdotter, f 1828 i Bön, Ödsköld, och dottern Sofia Fredriksdotter (1858-1932) född i Fröskog.

På Sandkullen föddes barnen:
Torsten (1861-1861)
Mathilda (1862-1862)
Johan Yngve Fredriksson (1864-1930)

Dottern Sofia utbildade sig till lärarinna och gifte sig 1893 med metodistpredikanten Otto Magnusson från Fröskog. De flyttade till bl a Alingsås och Vallda. De återvände många år senare till Dalsland.
Ägaren Fredrik Larsson dog 1867 och Brita Maja blev ensam med två små barn.

1867-1893 ägare änkan Britta Petersdotter och barnen Yngve och Sofia
Änkan Britta Pettersdotter bodde kvar och drev gården vidare. Yngve blev hemmason och han tog säkert över många sysslor när han blev äldre. Han sysslade även med snickeri och har efterlämnat många fina arbeten.

1893-1930 ägare Yngve Fredriksson Wikman
Brita Maja dog 1893 och sonen Yngve tog över fastigheten och bodde ensam på Sandkullen i 11 år. 1904 gifte han sig med Hulda Wass, född 1871 i Backen.
Yngve var fältjägare och fick namnet Wikman.

Yngve och Hulda Wikman fick barnen:
Selma Maria f 1905 och Anna Sofia f 1909

Hagmarken
Till Sandkullen hör en hagmark, som ligger intill ”Torpegatan”. Den är markerad på kartan från Laga Skiftet 1818-1825 med W. På denna hagmark finns torpruinen Berga.

Berga, Kingebol
Torpruinen, som ligger på Sandkullens hagmark, Kingebol 1:26, består av rester efter spismuren och en trappsten. Det finns även en källargrund öster om torpruinen.
Det har sagts att på torpet bodde Lisa i Berga, men vem var hon? Det finns en berättelse om henne och hennes familj i Torpboken.

KINGEBOL 1:24 – ”Silanders”

Vid Enskifte av inägorna i Kingebol år 1818-1825 erhöll avlidne Anders Silanders (1784-1823) efterlämnade änka Martha Nilsdotter (1788-1867) och barn, som tillsammans ägde 1/16 mantal av hela Kingebol, ägorna nuvarande 1:24, 1:25 och 1:26.

Martha Nilsdotter föddes 1788 i Berg Westra och dog i Kingebol 1867.
Hon gifte sig 1810 med skräddaren och drängen i Säbyn Anders Silander, född 1784 i Sillerud, och de fick barnen:
Stina född 1809, oäkta, fadern skräddaren Anders Carlsson (Silander?) Fröskog.
Carl Andersson f 1811 i Berg Westra
Fredrik Oskar Silander f 1812 i Säbyn, dog 1846 i Tösse
Lisa Maria Silander f 1815 i Säbyn
August Silander f 1818 i Säbyn
Johannes Silander (1821-1821) född i Kingebol
Augusta Silander (1822-1823), född i Kingebol.

Anders Silander dog 1823 i Kingebol och Martha Nilsdotter
gifte sig 1825 med Anders Jonasson (Jonsson) född 1799 och han flyttade från Gyltungebyn till Kingebol.
De fick två barn:
Anders Otto Andersson f 1826 (han kallade sig senare för Silander som halvsyskonen)
och Anna Cajsa Andersson (1830–1830).

Maken Anders Jonasson dog 1831 och Martha Nilsdotter gifte sig för tredje gången 1832 med Johannes Andersson, född 1802 i Tisselskog.
Samma år som de gifte sig skedde ”Laga Skifte” efter ansökan från Thomas Andersson och Maria Andersdotter av inägorna 1/16 dels mantal i hemmanet i Kingebol.

Och, det står i ”§8 Genom lottning bekom Martha Nilsdotter norra och Maja Andersdotter södra 1/32dels lotten.” Martha Nilsdotter blev därmed ägare till Kingebol 1:22, nuvarande 1:24. Familjen Silander hade troligtvis bott där sen ”Enskiftesdelningen 1825”, då de blev tvungna att flytta sitt hus från gamla Bytomten.

Avskrift av valda delar av ”Laga Skiftet 1832” finns under Sandkullen här ovan.

År 1867 dog Martha Nilsdotter och i bouppteckningen efter henne står det att hon efterlämnade änkemannen Johannes Andersson, utan barn.

I giftet med Anders Silander fanns arvingarna:

1. avlidne sonen Fredrik Oskars barn: Augusta, Märta Stina och Elisabet
2. avlidne sonen Augusts barn: August Alfred och Emma
3. och i andra giftet med Anders Jonsson, sonen Anders Otto. Både han och hans barn kallade sig Silander.

Och, i bouppteckningen står det ”Fastighet 1/32 dels mantal Kingebohl var redan den avlidnas egendom före nu upplösta 3dje äktenskapet enl föreviste handlingar”.

Arvingarnas familjer:
1. Sonen Fredrik Oskar Silander, f 1812, flyttade till Tösse och gifte sig där med Ulrika Bergqvist (1814-1869) och de fick barnen:
Augusta f 1838
Märta Stina f 1841 (1883-1923) ägare till 1:25 åren 1867-1927 se nedan
Anders Gustaf (1845-1845)
Elisabeth (1846-1886).

2. Sonen August Silander, skomakare, f 1818, var gift med Brita Maja Andersdotter, f 1815 och de fick barnen:
Emma 1841, Ida (1846-1847), Fredrik Oskar (1847-1849), Jan August 1849.
Familjen bodde på Östra Berg.
August Silander dog i lungsot 1850 på Skogsegården och i bouppteckningen står det att han inte hade någon fast egendom.

3. Änkans son i andra giftet Anders Otto Andersson Silander, (1826-1910), gifte sig med Anna Sofia Bryngelsdotter, (1830-1900) i Ånimskog. De fick barnen:
Fredrik Oskar (1857-1903) ogift, Johan August (1860-1861), Alfred (1862-1862), Augusta 1863, Johan Alfred 1866 (till USA 1893), Gustaf Adolf 1869 (till Norge 1888).
Otto Silander blev änkling år 1900. Han flyttade till Fattighuset Lilla Bräcke
1909 och han dog där 1910.

Ägarförhållanden

1867-1905 ägare Otto Andersson Silander och barn
Vid arvskifte 1867 efter Otto Andersson Silanders mor, Martha Nilsdotter, erhöll han en tredjedel av den fasta egendomen 1/96 mtl. 1882 köpte han Augusta Silanders 1/288 mtl. Vid bouppteckning 1901 efter hustrun Anna Sofia Bryngelsdotter, som avled 1900, så ägde dödsboet 1/36 mtl.

1905-1906 ägare Olof Fredriksson
1905 säljer Otto och barnen Johan Alfred och Augusta Silander 1/36 mtl till Olof Fredriksson och h h Emma Kristina Sträng. Köpbrev 21 mars 1905. Lagfart 5 okt 1909.
(Fredriksson blev 23 april 1906, enligt köpehandling, ägare till Torpet Erikslund, Kingebol 1:37.)

1906-1920 ägare Alfred Magnusson
Alfred Magnusson (1852-1933) född i Edsleskog blev ny ägare enligt köpebrev 1906 och lagfart 1910. Han kallades ”Friden”. Hustrun, som också kom från Edsleskog, hette Sofia Persdotter (1852-1914).
De fick barnen:
Karl Johan 1881 (fick senare namnet Frödén)
Gustav Teodor 1883
Amanda 1885 (gift Lundberg, Åmål)
Emma Kristina 1887 (gift Ström, Slätterud)
Maria 1890
Anna 1892
Knut Hilmer 1897, han kallades för Hilmer Friden, utflyttade till USA 1922.

1920-1922 ägare Viktor Blom
Ny ägare Viktor Blom. Köpbrev 20 mars 1920.
Viktor Blom var gift med folkskollärarinnan Anna Maria Lennberg.

1922-1923 ägare Johan Edvard Engström
Ny ägare blev Johan Edvard Engström, enligt köpebrev 2 mars 1922.
År 1916 gifte han sig med Olga Torborg Andersson f 1892. De bodde i Yttre Bodane och där föddes barnen Signe Alice 1917 och Jon Filip 1922.
Hemäg Johan Edvard Engström dog i Slobol 1925.

1923-1936 ägare Carl Emil Björklund
Carl Emil Björklund, (f 1879) vistades i USA 1901-1918. Han flyttade från Skogsgården till Kingebol 1922. I avskriften av Fastighetsregistret står det ”Lagfart vilande 2 okt 1922 (12 febr 1923)”. Han var gift med Hanna Sofia Brännfeldt, f 1892 i Holms församling. De fick sonen Emil (Ernst) Bertil 1925 i Kingebol.

1936-1941 ägare Ester Frideborg Eriksson
Märta Stina Silanders son, Karl Ferdinand Eriksson, (1883-1923) gifte sig 1916 med Ester Frideborg Andersdotter från Laxarby och de fick dottern Alice Karin Vilhelmina samma år. De flyttade till Kingebol, troligen till gården (1:30) 1917.
Karl Ferdinand avled i Kingebol 1923. Han bodde nog aldrig på fastigheten 1:24.
Ny ägare till 1:24 blev änkan Ester Frideborg Eriksson enligt köpebrev 3 juni 1936.

KINGEBOL 1:25
År 1897 gjordes hemmansklyvning av inägorna till 1/16 mantal och Kingebol 1:25 bildades. Av okänd anledning hade fastigheterna 1:22 och 1:23, som delades vid ”Laga Skifte 1832”, slagits samman igen. Nu fick de beteckningarna 1:24 och 1:26. Och 1/16 dels mantal delades till 1/32, 1/36 och 1/288 dels mantal. Se nedanstående utdrag.

Hemmansklyvning å inägorna till 1/16 mantal
”År 1897 den 18 oktober inställde sig undertecknad kommissionslantmätare uti hemmanet Kingebol, i Ånimskogs socken, Tössbo härad och Elfsborgs län, för att på grund av Kongl Majt Befallningshavande förordnande verkställa hemmansklyvning å inägorna till 1/16 mantal i nämnda hemman, varvid efter från predikstolen i socknens kyrka i laga tid uppläst kungörelse, kommo tillstädes delägarna

Otto Silander ägare av 1/36 mantal
Erik Johan Eriksson ägare av 1/288 ”
och Yngve Fredriksson ägare av 1/32 ”

Vid arvskifte efter Martha Nilsdotter 1867 tillskiftades sondottern Märta Stina Silander Eriksson 1/288 mtl.

1867-1927 ägare Märta Stina Silander (och Erik Johan Eriksson)
Fredrik Oskars dotter, Märta Stina Silander, arbetade 1857 som piga på Lilla Bräcke i Ånimskog. Där träffade hon drängen Erik Johan Eriksson, f 1834 i Ånimskog. Han kallades för Erik-Jan. I april 1864 gifte de sig och i maj samma år föddes sonen Fredrik Oskar. De fick ytterligare 6 barn:

Kristina Eriksdotter f 1866
Sven Peter f 1870
Johan Adolf (1874-1879)
Augusta Amalia (1877-1879)
Gustaf Adolf f 1880
Karl Ferdinand f 1883 (se ovan under 1:24).

Familjen flyttade från Myran till Kingebol 1:25 år 1868. Erik Johan Eriksson avled 1909.

Märta Stina Silander dog 1927.
Vid bouppteckning 1927 tillskiftades 1/288 mtl till barnen Fredrik Oskar Eriksson, Kristina Eriksdotter, Sven Petter Eriksson och Karl Ferdinands dotter Alice Karin Vilhelmina Eriksson, enligt lagfart 1928 och bouppteckning 1927.

1928-1949 Carl Gustaf Olsson
Ny ägare blev Carl Gustaf Olsson och hans hustru Kristina Eriksdotter, som var dotter till Erik Johan Eriksson och hans hustru Märta Stina Silander.
Detta enligt köpebrev 1928, vilande lagfart 1 okt 1928 ?. (22 dec 1928)
”Anm 1928 den 1 okt, förklarades ansökan vilande.”

KINGEBOL 1: 37 TORPET
Fd Soldattorpet till hemmanet Kingebol i Ånimskogs socken kallas i husförhörsböckerna för Löfås. I köpeavtal från början av 1900-talet heter det ”Erikslund nr 1 i Kronans jordbok”. I bygden kallas stället enbart för Torpet.

1717-1767
Enligt en soldatförteckning hette den första soldaten på soldattorpet Kingebol 724 Mattis Gunnarsson Landahl. Han var 26 år 1721, gift och hade då varit i tjänst i 4 år.
Han blev kasserad vid 1767 års General Mönstring.

Soldatnamnet Kingren
Soldaterna som tillsattes efter 1767 var inte släkt, men alla fick namnet Kingren.

1767-1788
Enligt husförhörsboken för åren 1780-1786 var Anders Andersson Kingren, f 1742 i Tydje, soldat i Kingebol. Han var gift med Annica Andersdotter, f 1746, och de fick tre barn, Maria (1775-1788), Anders (1779) och Cajsa (1786-1787).
I nästa husförhörsbok från 1787-1792 står det att Anders var avskedad och i soldatförteckningen står det ”avskedad på kassationsmöte den 16 juni 1788”.
Han ersattes 7 aug samma år med nedanstående.

1788-1809
Corp Anders Svensson Kingren, f 1764 i Tösse, blev ny soldat.
Hans hustru hette Lisken Ersdotter och hon var född 1764 i Ånimskog.

De fick barnen:
Anders f 1785
Maria f 1789, dog tidigt
Erik f 1792
Sven f 1794
Lisa f 1798, dog tidigt
Johannes f 1799 och
Olle f 1803

Någon gång under perioden 1812-1816 flyttade den avskedade soldaten Anders Svensson Kingren (f 1764) till Strömmen. [Födelsedata då är 14/11 1763].
Till Strömmen flyttar också hustrun Lisken Ersdotter och sönerna Johannes och Olle.

1810-1838
En ny soldat flyttade till Kingebol år 1810. Det var drängen och soldaten från Fröskog Stom Jan (Johan) Olsson Kingren, f 1784 i Hesselskog (Edsleskog). Han flyttade dit tillsammans med modern, änkan Ingrid Svensdotter, f 1751 och två systrar Cajsa och Maria. Modern dog på Löfås (Torpet) 1828.

Nr 724 Corpralen Jan (Johan) Olsson Kingren (f 1784) gifte sig 1816 med
Cajsa Arvidsdotter, f 1795, från Hult i Ånimskog, och de fick barnen:

Olof Fredrik f 1817, han drunknade 1840
Jan August f 1820
Erik (1823-1824)
Johanna f 1825
Carl f 1828
Erik Magnus f 1831
Catrina (1834-1836)
Catarina f 1837

Kingren erhöll ”afsked vid 1838 års General Mönstring”.

Den avskedade Corpralen Jan (Johan) Johannes Kingren (f 1784) flyttar med sin familj till Hult år 1838.

1839-[1866?]
Roten ersatt den 28 jan 1839 med en ny soldat som kom inflyttande från Tösse 1841. Han fick också namnet Kingren. Soldat nr 724 Johannes Kingren, född 1816 i Slobol, och han var gift med Maja Cajsa Larsdotter, f 1815 i Fröskog.
De fick barnen:
Lisa Maja f 1842
Augusta f 1845
Lars Gustaf f 1847
Sven Peter (1850-1858)
Carl f 1853
Mauritz (1856-1859)

Hustrun Maja Kajsa Larsdotter dog 1860

Avskrift , del av bouppteckning:
”År 1860 den 15de november blev Bouppteckning förrättad på Soldatstommen Löfås under Kingebohl efter avlidna hustrun Cajsa Kingren som avled den 6 okt och efter sig lämnat enkemannen Johan Kingren samt 4 barn, nämligen 2 söner och 2 döttrar, dottern Lisa Maja 18 år, dottern Augusta 16 år, son Lars Gustaf 13 år, son Carl 8 år gammal hvars rätt som Corator bevakades av barnens morbroder Erik Larsson i Hult, Fröskog Socken. Boet uppgavs av änkemannen i följande ordning nämligen:…”

Soldaten änklingen Johan (Johannes) Kingren (f 1816) fick en ny hustru 3/4 1864,
Kristina Svensdotter, f 1842 i Tisselskog.

De fick två söner, Johan Otto f 1865, som var bräcklig,
Alfred f 1871 och en dotter Anna Olivia (1881-1889).

Någon gång under perioden 1866-1870 avskedas soldaten Johannes Kingren (f 1816).
Johannes Kingren avled i augusti 1889.

Fattighjonet, soldat-änkan, modern Kristina Svensdotter bodde kvar i Kingebol
tillsammans med sonen Johan Otto Kingren. Sonen avled i april 1900.
Den andra sonen arbetaren Alfred Kingren flyttar till Tösse 1891, till Ö Korsbyn 1893 och till Galmen 1894. Änkan Kristina Svensdotter Kingren flyttar 1908 till sonen på Galmen. Där bodde de kvar till 1926. Alfred avled i gulsot 14/2 1926 och modern i hög ålder 28/11 1926.

Ägarförhållanden till fd soldattorpet

1903-1906 ägare Johannes Sträng
I en köpehandling daterad 20 april 1903 säljs det indragna soldattorpet till fd soldaten (i Laxarby) Johannes Sträng, Wallsjön, Fröskog. Köpesumman bestämdes till åtta hundra kronor. Torpet utgör i areal 2 ha och 88 ar och är belägen söder om uttagen ”gata” intill Galmens rågång, enl avtalet.
I samma köpehandling finns ett tillägg där Johannes Sträng överlåter torpet till Olof Fredriksson i Kingebol mot köpesumman 800 kronor, som kvitteras den 23 april 1906. Lagfart 28 nov 1910.

1906-1908 ägare Olof Fredriksson
Ny ägare till fd Soldattorpet Lövås/Erikslund, som idag kallas enbart Torpet, blev
Olof Fredriksson. Han var född i Tisselskog 1874.
Han gifte sig 1899 med fd soldaten Johannes Strängs dotter,
Emma Kristina Sträng, f 1878 i Laxarby. Familjen flyttade från Åmål till Torpet i Kingebol den 2 maj 1903 och de hade då barnen:

Dagny Vilhelmina f 1899 i Fröskog och Bengt Evald f 1901 i Åmål.

Två barn föddes i Ånimskog,
Sven Karl f 1903 och Kristina Margareta f 1906.

4/10 1908 flyttar familjen till Mörnäs i Fröskog.

1908-1948 ägare Erik Emil Pettersson
Ny ägare till Torpet blev fd konstapeln, gruvarb., Erik Emil Pettersson
f 1867 i Linde, Örebro län. Han kom med familjen flyttande från Gällivare, Norrbottens län, den 20/9 1908. Hustrun Emma Charlotta Karlsson var f 1872 i Götlunda, Örebro län. Köpebrevet daterat 8 jan 1911 och lagfarten 13 febr 1911.

Tre av deras barn var födda i Gällivare:
Astrid Emilia f 1902.
Martin Walter, f 1904, blev författare och tog namnet Pernemyr (Perne).
Erik Evert Hjalmar f 1907, blev handlare i Örebro, och tog namnet Pernemyr.
Sonen Hilding Werner föddes i Ånimskog 1908.

Syskonen förblev barnlösa.
Emil och Emma Pettersson dog på Torpet med en månads mellanrum år 1948.

Evert gifte sig med Rut, som var på dagen 10 år yngre än honom.
I Ånimskogs byablad nr 64 och 65 från år 2003, finns en intervju med Rut och Evert, gjord av Åke E Gunnarsson, där de berättar om sina liv.

KINGEBOL 1:28 BERGA ELLER BERGEHAGEN

Avstyckning av ett skifte
Kingebols jordbruksfastighet längst i söder, mot gränsen till Gyltungebyn,
heter 1:2. Fastigheten ägs av Gyltungebyns ägare och är nu obebyggd.
Där finns torpruinen Ängen.

I boken ”Torpruiner i Åmåls kommun” har torpruinen nr 65 under Gyltungebyn.

År 1924 ägdes fastigheten 1:2 av K F Nordström och hans hustru Anna, på Gyltungebyn. Till fastigheten hörde då, som till alla andra jordbruksfastigheter i Kingebol, ett skifte hagmark. Det konstiga är att detta skifte låg längst i norr mot gränsen till Säbyn.

Detta skifte, som kallades Bergehagen, avstyckades från 1:2 den 21/10 1924 och fick beteckningen 1:28 och blev bebyggt..

1925-1943 ägare Anton Blixt
Enligt köpbrev 5 sept 1924 och lagfart 16 febr 1925 blev Anton Blixt (1865-1951) ny ägare till skiftet.

Anton Blixt och några av hans sönerna byggde ett hus där. Sonen Sigfrid med familj var de första som bodde i huset. Anton Blixt bosatte sig aldrig i Bergehagen. Han bodde vid färjeläget på Gyltungebyn.

FASTIGHETER SOM ÄGS AV GYLTUNGEBYNS ÄGARE

De fem södra fastigheterna, öster om landsvägen ägs av Gyltungebyns ägare. De kan ha kommit att tillhöra Gyltungebyn redan i slutet av 1700-talet då arv skiftades efter Olof Bryngelsson (1720-1773) och Annicka Persdotter (1728-1785), som enligt bouppteckningen ägde ”1/4 uti Kingebol”. Dottern Catharina Olofsdotter (1752-1808) var gift med Nils Bryngelsson (1741-1811) på Gyltungebyn.

Fastigheterna ingår vid köp och försäljning samtidigt som gården Gyltungebyn köps och säljs. Så nedanstående fastigheter innehar även Gyltungebyns ägare.

Det finns inga byggnader på fastigheterna.

På kullarna mellan åkrarna finns torpruinerna Hålan, Klypa och Ängen. I skogen, på gränsen mellan Kingebol och Gyltungebyn, finns torpruinerna S Rönningen och Myreberg.

KINGEBOL 1:18 3/64
KINGEBOL 1:19 3/32
KINGEBOL 1:4 1/32
KINGEBOL 1:3 1/32
KINGEBOL 1:2 1/32
Totalt 15/64 mtl

Torp och gårdslämningar i Kingebol

På hemmanet Kingebol finns det 15 torpruiner. alla på östra sidan om landsvägen.

Berga
Ekekullen
Fjallerud
Hålan
Högtorp
Klypa
Kungerud
Myreberg
N Rönningen
S Rönningen
Ö Ulverud
V Ulverud
Vinterhålet
Åseberg
Ängen

Namn på backar och vägar
Landsvägen som går genom Kingebol från söder till norr är backig och krokig. Den kallas för Getryggen. Backarna har namn. Backen vid verkstaden på Gyltungebyn kallas för Ekebacken. Där finns en mycket gammal ek. Nästa backe ligger på Hemmanet Kingebol. Den kallas ibland för Lilla Klypebacken, sen kommer en stor uppförsbacke som kallas Klypebacken. Den ligger mitt för torpruinen Klypa. Utförsbacken som kommer därnäst kallas för Kistebacken. Sen, när man har kommit ut ur skogen, kommer en utförsbacke och det är Kingebolsbacken och nästa backe kallas Skackerebacken. Sen fortsätter vägen strax in på Säbyn och går över Säbybäcken.

Vägen till Torpet, Kingebol 1:37 och Högtorp, kallas Torpegata (”a” som i att).

(Avskrift)

RÖSTLÄNGD FÖR VAL TILL TILL RIKSDAGENS ANDRA KAMMARE
ÄVENSOM KOMMUNAL RÖSTLÄNGD FÖR ÅNIMSKOGS SOCKENS
ÖSTRA VALDISTRIKT I ÅNIMSKOGS KOMMUN
UPPRÄTTADE ÅR 1946

[Alla boende i Kingebol]

KINGEBOL HEMMANSÄGARE OLSSON, EMIL f 1868
HEMMANSÄGARE OLSSON, KRISTINA AMALIA f 1870
F. HUSHÅLLERSKA LARSSON, EMMA AXELIA f 1880
F. SMEDMÄST. JANSSON, JOHAN f 1860
HEMMANSÄG. JANSSON, HENNING f 1905
H. ESTER GUNVOR f 1914
HEM.ÄG.ÄNKA KING, HEDVIG f 1888
STATIONSKARL KING, ADOLF GUNNAR f 1921
HEMMANSÄGARE KING, ARTUR VILLIAM f 1909
H. TYRA LILLY f 1913
HEM.ÄG.ÄNKAN VIKMAN, HULDA f 1871
HEMMANSÄGARE PETERSSON, GUSTAF HOLGER f 1913
H. ANNA SOFIA f 1909
SMÅBRUKSÄGARE OLSSON, KARL GUSTAF f 1874
SMÅBRUKSÄGARE PETERSSON, ERIK EMIL f 1867
H. EMMA CHARLOTTA f 1872
D. ASTRID EMILIA f 1902
JORDBR.ARB. PETERSSON, HILDING VERNER f 1908
TRAKTORSKÖTARE BLIXT, OSKAR f 1895
H. HANNA KRISTINA f 1897
SÅGV.FÖRMAN BLIXT, SIGFRID f 1905
H. ANNA ELISA f 1906
F. HUSHÅLLERSKA KARLSSON, SOFIA f 1860
F. HEMBITRÄDE JANSSON, OLGA MARIA f 1908
ARRENDATOR HÄRD, KARL GUNNAR f 1903
H. GUNBORG f 1902

AVSKRIFT
SOLDATFÖRTECKNING

Kingebohl, 724

1721 Mattis Gunnarsson Landahl
Född: 1695? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 26 År i tjänst: 4

1725 Rotegårdar: Kingebol 1, Bröteln 1/4, Orrebol 1/4.
Mattis Gunnarsson Landahl
Född: 1695? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 30 År i tjänst: 8

1729 Matthis Gunnarsson Landahl
Född: 1695? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 34 År i tjänst: 12

1736 Mattis Gunnarsson Landahl
Född: 1695? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 41? År i tjänst: 19?

1744 Mattis Gunnarsson Landahl
Född: 1695? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 49? År i tjänst: 24 (27?)

1767 Kasserad vid 1767 års General Mönstring. Vakant. Liten och osynlig. Bär intet vid kronans mundering. Kasseras.

1778 Anders Andersson Kinggren
Född: 1735? Civilstånd: Gift
Död: Bördig:
Ålder: 43 År i tjänst: 11 (1778-11=1767)
Anm: 5 fot 9 tum lång, Approberas.

1789 Anders Kinggren avskedad på kassationsmöte den 16 juni 1788. Ersatt 7 aug samma år med:

Anders Svensson Kingren
Född: 1760? Civilstånd: Gift?
Död: Bördig: Dalbo?
Ålder: 29? År i tjänst: 4 _?
Anm: Approberas.

1790 Anders Svensson Kingren
Född: 1760? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 30? År i tjänst: 5 1/2
Anm: 5 fot 10 tum lång.

1802 Anders Svensson Kingren
Född: 1760? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 42 År i tjänst: 17 11/12 (1788/18=1816???)
Anm: 5 fot 10 tum lång, Presens

1809 Jan Olofsson Kingren
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 21? År i tjänst: 17 1?
Anm: 5 fot 7 tum lång.

1821 Jan Olofsson Kingren, 6:te Comp
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 37 33? År i tjänst: 17 1/6 13?
Anm: 5 fot 9 tum lång.

1829 Jan Olofsson Kingren, Corporal
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 41 År i tjänst: 21 2/3
Anm: 5 fot 10 tum lång.

1832 Jan Olofsson Kingren, Corporal
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 44 År i tjänst: 24 1/6
Anm: 5 fot 10 tum lång.

1835 Jan Olofsson Kingren
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 47 År i tjänst: 27 1/6
Anm: 5 fot 10 tum lång.

1838 Jan Ol(of)sson Kingren
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 50 År i tjänst: 30 5/12
Anm: 5 fot 10 tum lång. Deltagit i 3 fälttåg, tjent utmärkt väl, lomhörd, afskedas med anmälan till underhåll genast.

1841 Jan Ol(of)sson Kingren
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 53? År i tjänst: 33 5/12?
Anm: 5 fot 10 tum lång. Deltagit i 3 fälttåg, tjent utmärkt väl, lomhörd, afskedad med anmälan till underhåll genast. Erhållit afsked vid 1838 års General Mönstring.
Roten ersatt den 28 jan 1839 med
Johannes Svensson Kingren
Född: 1817? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 25 22? År i tjänst: 2 _ _?
Anm: 6 fot lång. Approberad.

1844 Johannes Svensson Kingren
Född: 1817? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 27 År i tjänst: 5 1/2
Anm: 6 fot lång. Approberad.

AVSKRIFT

Nedanstående är hämtat från Ånimmens Fiskeförening,
en lista troligen daterad i början av 1980-talet.

FISKET I ÅNIMMEN

Inom området i Kingebol nr 1, om 26,0 ha, utgörande 1,636 % av sjön
är fisket samfällt för:

Fastighet Mantal Andel procent
i skifteslaget i sjön
Kingebol 1:2 1/32 3,1 0,051
Kingebol 1:3 1/32 3,1 0,051
Kingebol 1:4 1/32 3,1 0,051
Kingebol 1:18 3/64 4,7 0,077
Kingebol 1:19 3/32 9,4 0,154
Kingebol 1:20 3/32 9,4 0,154
Kingebol 1:24 1/36 2,8 0,046
Kingebol 1:25 1/288 0,04 0,006
Kingebol 1:26 1/32 3,1 0,051
Kingebol 1:30 31/64 48,4 0,792
Kingebol 1:35 --andel för 1/80 1,2 0,019
Kingebol 1:36 4/32 totalt
andel för 9/80 11,3 0,184

1,0
99,64 %
1,636 %

== Platser som hör till hemmanet ==
{{#ask:
[[ har hemman::Kingebol]]
[[ har socken::Ånimskog]]
|? har typ =Typ
| mainlabel = Namn

== Platser som hör till hemmanet ==
{{#ask:
[[ har hemman::Kingebol]]
[[ har socken::Ånimskog]]
|? har typ =Typ
| mainlabel = Namn
}}

Dalsland/Ånimskog/Kingebol

2025-11-10T16:11:48Z

Lars:

{{NyPlats|landskap=Dalsland|socken=Ånimskog|namn=Kingebol|typ=Hemman|knord=58.919382|kost=12.528920|hemman=}}

== KRONOSKATTE HEMMANET KINGEBOHL ==
på Dahls Land i Tössbo Härad och Ånimskogs Socken

1 helt mantal

=== Ägarförhållanden ===
Nedanstående ägarförhållanden är hämtade i avskrifter av Tingsrättens Fastighetsregister.
Genom arvskiften ägdes fastigheterna eller andelar därav tidvis av flera personer.
Andra uppgifter kommer från Lantmäteriet Historiska kartor, kyrkoböcker, folkbokföring och från personer i trakten.
/May Norell 2011

=== Fastigheter ===
Beteckning 1:30

Kingebols gård 1:39

Skackerud sommarstuga 1:20

Högen 1:26

Sandkullen 1:32 ” sommarstuga 1:24 1:33 ” sommarstuga 1:25 1:38 ” sommarstuga 1:37 Torpet 1:36

Skackerud 1:28

Bergehagen 1:40

Skackerud 1:41

Bergehagen 1:34 ” sommarstuga 1:2, 1:3, 1:4, 1:35 ” sommarstuga 1:19 och 1:18

Bilagor:
Röstlängd 1946
Soldatförteckning
Fiske i Ånimmen

Från ”Enskifte av Inägorna i Kingebol år 1818 – 1825”
”År 1818 den 20 november inställde sig undertecknad Lantmäteri Directören och tjänstgörande förste Lantmätaren i hemmanet Kingebohl 1 mantal Krono Skatte, som är beläget på Dals Land i Tössbo Härad och Ånimskogs socken, för att i följd av Konungens Hög- Respektive Befallningshavandes remiss under d 28 i ”sistvekne” augusti månad, förrätta Enskiftesutbrytning å de inägor som tillhöra sökanden Dan Thybergs härstädes ägande hemmansdel.”

Enskiftesarbetet tog 7 år och under denna tid hade ägandeförhållanden till viss del ändrats. Några delägare hade avlidit och mark hade sålts, så att vid fördelningen av inägorna år 1825 var det även arvingar och några nya delägare som fick mark.

Inägorna till Hemmanet Kingebohl på
Dals Land i Tössbo Härad och Ånimskogs Socken år 1825.
(Anm. Td=Tunnland, Kd=Kappland. 32 Kappland =1 Tunnland)

Ägornas innehåll Rösning Taxering
både efter Rösningen och Taxeringen Td Kd Td Kd
Täppor och kålgårdar med åker 55. 29,7 32. 19,962
Äng 86. 7,0 36. 17,675
Avrösningsmark 113. 15,7 3. 18,164
Ler och sandtag 1. 19,8
Vägar och källor 4. 3,5
Kingebols hela areal 261. 11,7

Ägare vid fördelningen Mantal Procent
D Tyberg 1/32 3,125
John Svensson 1/32 3,125
Sven Jansson 1/32 3,125
Magnus Jonasson 5/64 och Nils Svensson 1/16 9/64 14,06
Nils Svensson 1/96 och dess
systerdotter Katarina 1/192 1/64 1,56
Jonas Larssons arvingar och delägare 1/4 25,0
Lars Bergqvist 7/128 5,47
Anders Silanders arvingar 1/16 6,25
Änkan efter Magnus Eliasson tillika
med dess man Tomas Andersson 9/128 7,03
Anders Anderssons arvingar 1/8 12,5
Jonas Olofssons arvingar 1/8 12,5
Olof Jonasson 1/16 6,25
1/1 100 %

KINGEBOL 1:30

Den största fastigheten i hemmanet Kingebol heter 1:30.
I dagligt tal kallas gården för Kingebol.

Det var på och i närheten av Kingebols gårdsplan som de så kallade byatomterna låg före enskiftesutbrytningen år 1818-1825.

Vid enskiftet bestämdes bl a att:
”ett allmänt kreatursvallningsställe skulle uttagas, jämte därvid befintlig källa eller brunn, med utrymme däromkring, emellan Hagarna och tomtberget vid Stallbyggnaden, under nr [?], samt ett annat vallningsställe under nr [?] eller mellan [?], med behövligt utrymme där omkring, tillika med vägar till dessa bägge vattenställen av 20 alnars bredd, till vardera, beräknad från allmänna bergevägen som leder från körervägen, emellan åkerjorden även berget och ned till Sjön, vilken väg uttages med lika bredd eller 20 alnar.”
Och att ”ler och sandtäkter skulle uttagas, vilket skedde på 4 särskilda ställen, som å Cartan är utmärkta.”

Det var troligen 1825 som samfälligheterna utmättes på gårdsplanen och längs med landsvägen. Detta för att alla hemmansägarna i Kingebol skulle få väg till sjön och tillgång till andra viktiga ställen. Samfälligheterna försvann genom lantmäteriförrättning år 2006. De kom därefter att tillhöra fastigheten 1:30. Fastigheterna på östra sidan av landsvägen 1:24, 1:25 och 1:26 fick i samband med förrättningen parkeringsplatser vid Ropareberget vid Ånimmens strand och andelar i Kingebols samfällighetsförening, som förvaltar vägen till sjön.

Nu finns det bara en samfälld mark kvar i Kingebol. Den ligger i nordost, vid Torpet, och gränsar till Galmen och Säbyn.

Genom arvskiften ägdes fastigheten 1:30, eller andelar av densamma, tidvis av flera personer.

31/64 mtl
Hela fastigheten, nuvarande 1:30, är 31/64 mtl, nästa halva hemmandet Kingebol. De södra fastigheterna (15/64 mtl) i Kingebol, 1:18, 1:19, 1:4, 1:3 och 1:2 ägs sedan många år tillbaka av Gyltungebyns ägare.

1831-1864 ägare/delägare Carl Svensson
Brukaren och nämndemannen Carl Svensson (1797-1872) flyttade från Säbyn till Kingebol 1831. Han var född i Långerud i Fröskog. I husförhör från år 1861 står det att han var ägare och häradsdomare. Hans hustru hette Lisa Pettersdotter, f 1797 i Sannebohl, Ånimskog. Hennes föräldrar var nämndemannen Petter Andersson och Britta Olofsdotter. Carl Svensson och Lisa Pettersdotter fick 8 barn. Första barnet Sara Maja föddes 1818 och år 1841 föddes det åttonde barnet Gustaf Adolf.

Carl Svensson flyttade med sin hustru till Vingnäs 1/11 1864 och Kingebol överlät han samma år till yngsta sonen Gustaf Adolf. Carl Svensson dog i Vingnäs 8/1 1872.
Enligt bouppteckningen ägde han ingen fast egendom vid sin död. De många gårdar, som han hade köpt i trakten, hade han redan överlåtit på sina barn. I bouppteckningen står det att han och hustrun genom testamente överlåtit ”1/2 mtl Wingnäs med Strömens qvarn” till den avlidne sonen Sven Petters fyra barn, som sedan de blivit föräldralösa bodde hos farföräldrarna i Vingnäs.

1864-1879 ägare Gustaf Adolf Karlsson, son till Carl Svensson
Enligt husförhör avseende åren 1863-1871 bodde Gustaf Adolf Karlsson (1841-1879), i Kingebol, tillsammans med sin första hustru Maja Kajsa Larsdotter (1845-1871) från Fröskog.

De fick barnen:
Karl Linus f 1863
Maria Adolfina f 1865
Lisa Kristina f 1866
Anna Laura (1868-1872) och
Lars Gustaf (1871-1871).

Den första hustrun avled 23/12 1871 och Gustaf Adolf Karlsson gifte sig en andra gång, 22/11 1872, då med Inga Sofia Eriksdotter, f 1844 i Bollsbyn. De fick sonen Erik Johan Adolf den 11/6 1873. Gustaf Adolf Karlsson avled 11/1 1879.

1879-1896 ägare Gustaf Adolf Karlssons dödsbo
Nya ägare till gården blev änkan och den bortgångne makens omyndiga barn i första äktenskapet och deras gemensamma son Erik Johan Adolf Karlsson (som senare fick namnet Kignell).

Änkan Sofia bodde med sin son Erik Johan Adolf i Bollsbyn under tiden nov. 1883 – nov. 1884. Sen flyttade de tillbaka till Kingebol.

Delägaren, sonen som flyttade till USA 1885, (Charles) Karl Linus Gustavsson sålde sin del till syskonen år 1890.

Enligt avskrift av annons i Åmålsposten januari 1889 utböjds Kingebol 31/64 mtl till arrende. Arrendator blev Gustaf Adolf Hahne, f 1852 i Bjurkärn i Värmland. Han flyttade till Kingebol 1890 tillsammans med sin hustru. Hahne gjorde konkurs i december 1893 och familjen flyttade från Kingebol i oktober 1894.

1896-1896 ägare Jan Petter Larsson från Laxarby
G A Karlssons arvingar, änkan Sofia Karlsson, Adolfina Karlsson med hennes man S Hedlund, Elise [Lisa] Karlsson med hennes man A E Jansson och Erik Johan Adolf Karlsson-Kignell, sålde sina 31/64 mtl till Jan Petter Larsson (1834-1896) enligt köpebrev 12 mars 1896.

Jan Petter Larsson från Heden i Laxarby flyttade till Kingebol den 4/4 1896 tillsammans med hustrun Maria Olofsdotter f 1838 och två barn Olof Adolf f 1870 och Edla Maria f 1876.

De hade äldre barn, några var utflyttade och några var avlidna:
Elisabeth f 1856
Alma f 1858
Anders Alfred (1860-1862)
Hedda Wilhelmina (1863-1863)
Anders August f 1864 och
Gustaf (1866-1867)

Ägaren Jan Petter Larsson avled efter att ha bott knappt 1 månad i Kingebol,
den 28/4 1896.

1896-1898 ägare Jan Petter Larssons dödsbo
Enligt bouppteckning 27 juni 1896 blev de nya ägarna till 31/64 mtl änkan Maria Olofsdotter, sonen Olof Adolf, dottern Elisabeth med maken Mårten Jansson, dottern Alma med maken Alfred Wingberg och dottern Edla Maria.
Kingebol 31/64 mtl var upptaget till taxeringsvärdet 13400 kr i bouppteckningen.

1898-1911 ägare Kristina Olsson i Steneby
Den 14 mars 1898 blev, enligt köpebrev, hemmansägare Kristina Olsson (1829-1911)
i Enet, Steneby, ny ägare till 31/64 mtl. Kristina Olsson var änka sedan 1876.
Uppgifter har inte hittats som visar att hon var släkt med tidigare ägare och inte heller att hon flyttade till Kingebol.

Den 30 november 1908 flyttade tre av Kristina Olssons barn, från Steneby till Kingebol.
Torsten Albert Olsson, Emil Olsson och Kristina Amalia Olsson.

1911-1912 ägare Kristina Olssons dödsbo
Änkan Kristina Olsson avled 1911 i Steneby, och nya ägare blev barnen Gustaf Hjalmar Olsson f 1859, Olof Gottfrid Olsson f 1861, Torsten Albert Olsson f 1863, Anton Olsson f 1866, Emil Olsson f 1868 och Kristina Amalia Olsson f 1870.

1912-1917 ägare syskonen Torsten Albert, Emil och Amalia Olsson
Gustaf, Olof och Anton sålde sina andelar till syskonen. Nya ägare blev Torsten Albert Olsson, Emil Olsson och Kristina Amalia Olsson,
enligt lagfarter 30 sept. 1912 och 16 febr. 1914.

1917-1919 ägare AB Mangan
Enligt köpebrev av den 10 januari 1917 sålde syskonen Olsson gården till AB Mangan. Syskonen Olsson flyttade till Skållerud 18/10 1917 och därifrån, som hyresgäster, till Gyltungebyn 22/11 1919.

1919-1922 ägare AB Mangano-Silicium
Enligt avhandling 28 dec 1918 och lagfart 14 april 1919 sålde bolaget AB Mangan Kingebol till AB Mangano-Silicium.

Disponenten för AB Mangan, Ernst Albin Ericson med hustru flyttade från Kingebol till Stockholm 22/11 1921. De hade då bott i Kingebol i 3 år.

1922-1922 ägare Petter Eliasson och Thor Westin
Vid exekutiv auktion den 8 februari 1922 inropades Kingebol 31/64 mtl av nämndemannen Petter Eliasson i Hult, Ånimskog, och f d förvaltaren och arrendatorn Thor Westin i Kingebol. Detta enligt köpebrev 22 mars 1922 och lagfart 10 april 1922.

1922- ägare syskonen Albert, Emil och Amalia Olsson
Samma dag som Eliasson och Westin köpte de 31/64 mtl sålde de dessa till de tidigare ägarna, syskonen Albert, Emil och Amalia Olsson, enligt lagfart 10 april 1922. Syskonen Olsson flyttade tillbaka till Kingebol år 1922.

--1963 ägare syskonen Olsson och dödsbon efter syskonen
Albert Olsson avled 1939, Amalia Olsson 1959 och Emil Olsson i nov 1961.
Emil bodde den sista tiden på ålderdomshemmet Lilla Bräcke.

AB Mangans tid
Under AB Mangans tid i Kingebol byggdes det fyra hus på gården. Grus hämtades på Ekekullen söder om Sandkullen. Ett sågverk uppfördes vid ”Vassen” intill Ånimmen. Grundstenarna till sågverket finns kvar än idag. Dessutom uppfördes en transformator som gav 110 V, som levererades ut till husen i trakten.
Malmen som bröts i gruvorna på Kingebols skog transporterades under vintern till en brygga vid Ånimmen, nedanför gården, och hämtades senare med båt.

Boende

Hus nr 1
Det här är det äldsta huset, så i det bodde troligen häradsdomaren Carl Svensson, hans son Gustaf Adolf Karlsson och Jan Petter Larsson med sina familjer.
På Mangans tid var det förmodligen disponentbostad.

År 1930 flyttade kontoristen och ordf. i kommunalnämnden Erik Olsson, f 1881 i Fröskog, till Kingebol, och till detta hus, med sin mor Gustafva Fredrika Johansson
f 1855.

I hus nr 2
Här bodde ägarna, syskonen Albert, Emil och Amalia Olsson, från 1922 och tills de dog, med ett undantag, Emil bodde den sista tiden på ålderdomshemmet Lilla Bräcke.

Hus nr 3
Virket till huset kommer delvis från torpet V Ulverud. Huset höjdes på Mangans tid. Änkan Hedvig King bodde där på 40-talet.

Hus nr 4, arrendatorbostaden
Huset består av två lägenheter.
Under åren 1920-1930 var Thor Westin arrendator i Kingebol. Han kom med sin familj från Skaraborgs län.

21/8 1931 flyttade arrendatorn Josef Oskar Martin Nilsson, f 1894, från Fagerhult i Kalmar län, till Kingebol. Han var ensamstående.
Den 22/11 1935 flyttade han därifrån.

Från 1935 var Karl Frödén arrendator.
Karl Frödén och hustrun Nanna Wik kom inflyttande från USA till Kingebol 1910. Deras son Harry föddes 28/9 1910 i Ånimskog.
Karl Frödén var son till Alfred Magnusson, som 1906 blev ägare till fastigheten nuvarande 1:24 i Kingebol. Troligen bodde Frödéns hos föräldrarna den första tiden.
Karl Frödén köpte fastigheterna Galmen 1:2 och 1:3 i mars 1913 och familjen flyttade dit 1914. Från 1935 var Frödén arrendator i Kingebol och bodde där.

Karl Frödén köpte omkring 1940 skolhuset i Skogsgården.

Ekplantering
Vid torpruinen Vinterhålet finns en ekplantering bestående av ca 25 träd, som Emil Olsson planterade på 40-talet.

KINGEBOL 1:20 HÖGEN

På västra sidan om landsvägen och vid gränsen mot Säbyn ligger Kingebol 1:20, Högen, som omfattar 3/32 mtl.

1768 [ägare?] Nils Hendrichsson
Enligt husförhör 1768 bodde klockaren Nils Hendrichsson på Högen. Han var född 1696. Redan 1736 bodde han i Kingebol med sin hustru Marit Andersdotter och barn, men det står inte i husförhörsboken på vilket ställe de bodde då. Han kan alltså ha bott på Högen före 1768.

1843-1865 ägare Katrina Pettersdotter och hennes make Lars Gustaf Nilsson
Katrina Pettersdotter (1834-1880) blev ägare till Kingebol 1:20, 1/64 mtl, enl. arvskifte 1843 efter fadern Petter Jonasson (1802-1837), som var sonson till Annicka Persdotter (1728-1785) i Kingebol. Katrina var gift med Lars Gustaf Nilsson från Bröteln och de var bosatta i Bröteln.

1865-1869 ägare Johannes Pettersson
Enligt köpebrev 1865 och lagfart 1875 blev hemmasonen Johannes Pettersson (1836-1869) ny ägare till Katrinas 1/64 mtl. Johannes var bror till Katrina.

1869-1880 ägare Johannes Petterssons dödsbo
Johannes Pettersson avled 1869 i lungsot. Johannes var ogift. Katrina Pettersdotter blev därmed ägare/delägare igen.

1880-1881 ägare Katrina Pettersdotters dödsbo
Enligt bouppteckning i mars 1880 efter Katarina Pettersdotter blev Katarinas barn Karl Peter, Nils Fredrik, Johannes och Olof Larsson och Anna Laura Larsdotter nya ägare till 23/768 mtl, enligt lagfart 1892.

1881-1890 ägare halvbrodern August Bryngelsson (King)
Enligt köpebrev 18 mars 1881 köpte Katrinas Pettersdotters halvbror August Bryngelsson (1844-1890) 23/768 mtl. (Lagfart 1892.) August Bryngelsson var son till Stina Jonasdotter och Bryngel Jonasson (1813-1876).
August Bryngelsson var fältjägare och fick namnet King. Han gifte sig 1872 med Anna Kajsa Olsdotter, född 1849 i Glava, Värmlands län, och de bosatte sig på Högen.

Deras barn föddes i Ånimskog:
Anna Augusta (1873-1879). Hon dog i scharlakansfeber 3 okt.
Stina Lisa (1876-1879). Hon dog också i scharlakansfeber, den 10 okt.
Johannes (1878-1956)
Adolf (1880-1928)
Stina Lisa (1882-1887)
Betty (1885-1971)
Karl (1887-1912)
Mathilda (1889-1969).

Efter August Bryngelsson Kings död 1890, ägdes Högen av änkan/modern Anna Kajsa (Lisa) Olsdotter och övriga arvingar i olika konstellationer. Enligt arvskifte 1891 och lagfart 1892.

Vägen till Högen
På 50-talet fanns det bilväg till Högen gent över Kingebols (1:30) ägor, med början till höger om Lidret. Nu är den gamla vägen i ordningställd. Den går i skogskanten väster om Kingebols gärden.

Avstyckade fritidstomter
På Högens mark har tre fritidstomter avstyckats vid sjön Ånimmen.

Torpruinen Högtorp
På fastigheten Högen finns en torpruin efter huset Högtorp. Den ligger sydväst om Kungerud nära gränsen till Galmen.

I boken ”Torpruiner i Åmåls kommun” har torpruinen nr 111.
Där står det följande;
”Sven Petter Pettersson, f 15/9 1870, var skicklig byggnadssnickare. Han förfrös båda benen, som måste amputeras, och satt sedan i rullstol på L. Bräcke.”

Efterforskning visar att han hette Eriksson och var son till Erik Johan Eriksson f 1834 och hans hustru Märta Kristina (Fredriksdotter) Silander f 1864, i Kingebol.

Stugan på Högtorp såldes till brännved för 150 kr den 16 december 1945. Huset revs två dagar senare.

Från Öfvre Luleå kom i maj 1911 familjen Holmberg inflyttande till Högtorp.
Familjen bestod av Johan Axel, gruvarbetare, född 1872 i Karbinning,
hustrun Karolina Eliasson född 1875 i Söderbärke och deras fyra barn Gustaf Ragnar, Märta Axelia, Sven Axel och Bror Helge.
Familjen flyttade år 1926 till Vassåker i Fröskog.

Högtorps närmaste ställe är Galmen 1:7.

Mellan Högtorp på Högens skog och Galmen 1:7 ligger en smal skogsremsa tillhörande Kingebol 1:30.

Till Högtorp och till Galmen 1:7 kom man via ”Torpegatan”.
I samband med en grusgrops tillkomst [på 1950-talet?] på Galmen 1:3 byggdes det bilväg över Galmens åkrar till fastigheten Galmen 1:7.

KINGEBOL 1:36 SKACKERUD

Skackeruds mark, 4/32 mtl, ligger på båda sidor om landsvägen.
Husen ligger på västra sidan.

Från 1800-talets slut - 1898 ägare Jan Petter Jansson
I slutet på 1800-talet ägdes Skackerud av Jan Petter Jansson och hans hustru Anna Kristina Andersdotter, båda var födda i Ånimskog år 1830.
Jan Petter var son till Jan Andersson och Ingrid Bryngelsson i Kingebol.
Anna Kristina avled 1896 och Jan Petter avled 1912.

Dottern Anna Julia, född 1864, träffade vid sin vistelse i Amerika smeden Johan Jansson, som var född 1860 i Ånimskog. Johan var även finsnickare och han lär ha tillverkat inredningen till handelsboden i Stora Strand. Julia och Johan gifte sig 8/1 1898.

1898-1938 ägare Julia och Johan Jansson
Julia och Johan bosatte sig på Skackerud 1898.

De fick barnen:
Oskar Henry f 1898
Mabel Axelia f 1900
Maria Amalia (1906-1912)
Henning f 1908

Julia Jansson dog 1933 och Johan Jansson dog 1948.
Vid arvskifte 10 augusti 1938 erhöll barnen fastigheten.

AVSTYCKNINGAR FRÅN SKACKERUD

KINGEBOL 1:34 , 1:35 och 1:39

Tre tomter för fritidshus har avstyckats från Skackerud. Den första skedde 1939. Då avstyckades en strandtomt vid ”Malmmyra”. Denna tomt har på senare år delats och tomterna har fått beteckningarna 1:34 och 1:35. Båda är bebyggda.

Den tredje avstyckade tomten, också den en strandtomt, ligger på Tomasudden väster om ”Malmmyra”. Tomten är bebyggd.

Livet på Skackerud
En fin skildring av livet på Skackerud på 1930-talet, skriven av Nils Petersson, är insatt i Ånimskogs byablad nr 85 juni 2008.

TRE GÅRDAR MED GEMENSAM HISTORIA

Gårdarna 1:24, 1:25 och 1:26, på östra sidan om landsvägen, har en gemensam historia. En person som figurerade tidigt i sammanhanget var Anders Silander. På senare tid var det Silanders styvson Anders Otto Andersson, född 1826. Både han och hans ättlingar kallade sig för Silander och flera bodde kvar i Kingebol till mitten av 1900-talet.

Enskifte år 1818-1825
Vid Enskifte av Kingebols inägor erhöll avlidne skräddaren Anders Silanders (1784-1823) efterlämnade änka Märtha Nilsdotter (1788-1867) och barn, som tillsammans ägde 1/16 mantal av hela Kingebol, nuvarande fastigheterna 1:24, 1:25 och 1:26.
Familjen Silander blev då tvungen att flytta sitt hus, som de troligen hade på kullen norr om Skackerud. Märtha Nilsdotter gifte sig för andra gången 1825, då med Anders Jonasson (1799-1831) och tredje gången 1832 med Johannes Andersson.

Framlidne Lars Bergqvists (1756-1821) son Olof Larsson och dotter Katarina Larsdotter, som tillsammans ägde 7/128 mantal, flyttade från gamla Bytomten, där de flesta hus var samlade, och fick troligen sina ägor på torpet Ekekullen, söder om Sandkullen.

Änkan efter Magnus Eliasson (1770?-1820), Maria Andersdotter (1783-1859), då gift med Thomas Andersson, fick bo kvar på gamla Bytomten med stugbyggnaden, men hennes ladugård fick flyttas. Hon ägde 9/128 mantal.

Maria Andersdotter var styvdotter till ovan nämnde, Lars Bergqvist. Maria Andersdotters mor Maria Olofsdotter hade gift sig för andra gången (1791) med Lars Svensson Bergqvist och de hade 3 barn tillsammans.

I protokollet från första mötet år 1818, när Enskiftesprojektet startade, står det, att
”Magnus Eliasson närvarande, som tillika med Lars Bergqvist och dennes omyndiga barn äger tillhopa 1/8 mantal”. År 1825 när skiftet fastställdes, hade både Magnus Eliasson och Lars Bergqvist, samt hustrun Maria Olofsson avlidit, och det blev deras arvingar som erhöll ägorna, se nedan.

KINGEBOL 1:26 SANDKULLEN

1832-1859 Första kända ägaren är Maria Andersdotter
Maria Andersdotter, föddes i Skållebyn 1783 och var dotter till ovan nämnda Maria Olofsdotter, f 1762 i Kingebol, och Anders Svensson, f 1758 i Skållebyn.

Maria Andersdotter hade en bror, Göran f 1780 och en syster, Annika f 1785, som föddes i Skållebyn. Systern Kerstin föddes i Kingebol 1788, men hon dog 4 månader gammal.

Pappan, Anders Svensson, dog när var Maria 6 år och hon fick 1791 en styvfar, Lars Svensson Bergqvist i Kingebol (1756-1821). Tre halvsyskon föddes, Sven (1791-1804), Catharina 1795 och Olof 1800.

I den svårlästa bouppteckningen efter pappan Anders Svensson, upptas fast egendom till 1/8 del av skattehemmanet Kingebol, samt ägor köpta av Marias syster Katharina Olofsdotter och bröderna Petter och Jonas Olofssöner.

Mamman dog 1801 och Maria fick 1805 en styvmor, Elin Andersdotter f 1756 i Hensbyn, Fröskog.

Maria Andersdotter gifte sig 1803 med Magnus Eliasson, från Fröskog Stom.
Maria och Magnus bodde i Skållebyn åren 1812-1819. 1820 flyttade familjen till Kingebol. De fick barnen Ingrid 1803, Anders 1805, Lisa Maria 1807, Cajsa 1812, Elias 1814 och Johanna 1818.

Magnus Eliasson dog 1820 och Maria gifte sig 1825 med Thomas Andersson, född 1793 i Laxarby. Vid Enskiftet 1818, som avslutades 1825, fick Maria och Thomas bo kvar på gamla Bytomten. De erhöll för sina 3/128-delar mark på västra sidan om landsvägen och bergsträckan Getaryggen.

Ett upphittat dokument visar att Maria Andersdotters arvejord, 1/32-del i Kingebol, bortbyttes år 1832 till nämndemannen Carl Svensson och hans hustru Lisa Pettersdotter ”mot dess ägande 1/32-del i nämnde hemman och beläget i östra Ängen” mot Märta Sillanders ägande av 1/32-del. Detta förklarar varför gårdarna ligger på östra sidan av landsvägen.

År 1832 ansökte Thomas Andersson och Maria Andersdotter att Laga skifte skulle göras av ägorna, nuvarande 1:24, 1:25 och 1:26. Maria ägde då 1/32-dels mantal.

Avskrift: Utvalda delar av Laga skifte
”År 1832 den 28 juli inställde sig undertecknad Commissions Lantmätare uti Skatte Krona Hemmanet Kingebohl på Dals Land i Tössbo Härad och Ånimskogs Socken för att till följes av nedan intagne förordnande i Laga Skifte fördela Inägorna till 1/16 dels av detta hemman varvid efter förut i laga tid kungjort dag, sig infunno ägarna där av Martha Nilsdotter genom dess man Johannes Andersson äger 1/32 dels och Hustru Maria Andersdotter även genom dess man Thomas Andersson för 1/32 dels mantal.”

”§5 Efter gjord besiktning å ägorna befanns de vara så belägna att deleslinjen inte kan givas någon annan sträckning än från öster till väster längs efter lotten om icke någon av delägarna skall bliva lidande.”

”§8 Genom lottning bekom Martha Nilsdotter norra och Maja Andersdotter södra
1/32-dels lotten.”

Maria (Maja) Andersdotter blev därmed ägare till Kingebol 1:23, som nu heter 1:26, och är Sandkullen.

År 1859 avled Maria Andersdotter och Thomas Andersson gifte sig 1863 med Maja Larsdotter från Tveta. Hon hade ett oä barn, Maja Kajsa f 1847.

Om Maria och Thomas bosatte sig på Sandkullen har inte framkommit av framtagna dokument, men år 1852 flyttade Maria och Magnus Eliassons dotter, Lisa Maria Magnusdotter, född 1807 i Skållebyn, till Sandkullen med sin familj.

Lisa Maria Magnusdotter var gift med Gustaf Persson Lundin, f 1811 i Tydje. De bodde i Skållebyn 1834, sen flyttade de till Tösse, Säbyn, Åmål, Tydje och till Kroken i Skållerud och därifrån till Kingebol 1852.
De fick barnen Maja Cajsa 1834, Carl Fredrik 1836, Mauritz 1838, Laura 1841, Anna Christina 1843, Johannes 1845 och Clara 1848.

Familjen Lundin flyttade 1859/1960 till Tveta.

1860-1867 ägare Fredrik Larsson
Fredrik Larsson, född 1833 på Höglund i Tisselskog, köpte Sandkullen av Gustaf Lundin, enligt köpebrev 1859 och med tillträde 1860. Han flyttade från Bocklarud i Fröskog till Sandkullen tillsammans med hustrun Brita Maja Petersdotter, f 1828 i Bön, Ödsköld, och dottern Sofia Fredriksdotter (1858-1932) född i Fröskog.

På Sandkullen föddes barnen:
Torsten (1861-1861)
Mathilda (1862-1862)
Johan Yngve Fredriksson (1864-1930)

Dottern Sofia utbildade sig till lärarinna och gifte sig 1893 med metodistpredikanten Otto Magnusson från Fröskog. De flyttade till bl a Alingsås och Vallda. De återvände många år senare till Dalsland.
Ägaren Fredrik Larsson dog 1867 och Brita Maja blev ensam med två små barn.

1867-1893 ägare änkan Britta Petersdotter och barnen Yngve och Sofia
Änkan Britta Pettersdotter bodde kvar och drev gården vidare. Yngve blev hemmason och han tog säkert över många sysslor när han blev äldre. Han sysslade även med snickeri och har efterlämnat många fina arbeten.

1893-1930 ägare Yngve Fredriksson Wikman
Brita Maja dog 1893 och sonen Yngve tog över fastigheten och bodde ensam på Sandkullen i 11 år. 1904 gifte han sig med Hulda Wass, född 1871 i Backen.
Yngve var fältjägare och fick namnet Wikman.

Yngve och Hulda Wikman fick barnen:
Selma Maria f 1905 och Anna Sofia f 1909

Hagmarken
Till Sandkullen hör en hagmark, som ligger intill ”Torpegatan”. Den är markerad på kartan från Laga Skiftet 1818-1825 med W. På denna hagmark finns torpruinen Berga.

Berga, Kingebol
Torpruinen, som ligger på Sandkullens hagmark, Kingebol 1:26, består av rester efter spismuren och en trappsten. Det finns även en källargrund öster om torpruinen.
Det har sagts att på torpet bodde Lisa i Berga, men vem var hon? Det finns en berättelse om henne och hennes familj i Torpboken.

KINGEBOL 1:24 – ”Silanders”

Vid Enskifte av inägorna i Kingebol år 1818-1825 erhöll avlidne Anders Silanders (1784-1823) efterlämnade änka Martha Nilsdotter (1788-1867) och barn, som tillsammans ägde 1/16 mantal av hela Kingebol, ägorna nuvarande 1:24, 1:25 och 1:26.

Martha Nilsdotter föddes 1788 i Berg Westra och dog i Kingebol 1867.
Hon gifte sig 1810 med skräddaren och drängen i Säbyn Anders Silander, född 1784 i Sillerud, och de fick barnen:
Stina född 1809, oäkta, fadern skräddaren Anders Carlsson (Silander?) Fröskog.
Carl Andersson f 1811 i Berg Westra
Fredrik Oskar Silander f 1812 i Säbyn, dog 1846 i Tösse
Lisa Maria Silander f 1815 i Säbyn
August Silander f 1818 i Säbyn
Johannes Silander (1821-1821) född i Kingebol
Augusta Silander (1822-1823), född i Kingebol.

Anders Silander dog 1823 i Kingebol och Martha Nilsdotter
gifte sig 1825 med Anders Jonasson (Jonsson) född 1799 och han flyttade från Gyltungebyn till Kingebol.
De fick två barn:
Anders Otto Andersson f 1826 (han kallade sig senare för Silander som halvsyskonen)
och Anna Cajsa Andersson (1830–1830).

Maken Anders Jonasson dog 1831 och Martha Nilsdotter gifte sig för tredje gången 1832 med Johannes Andersson, född 1802 i Tisselskog.
Samma år som de gifte sig skedde ”Laga Skifte” efter ansökan från Thomas Andersson och Maria Andersdotter av inägorna 1/16 dels mantal i hemmanet i Kingebol.

Och, det står i ”§8 Genom lottning bekom Martha Nilsdotter norra och Maja Andersdotter södra 1/32dels lotten.” Martha Nilsdotter blev därmed ägare till Kingebol 1:22, nuvarande 1:24. Familjen Silander hade troligtvis bott där sen ”Enskiftesdelningen 1825”, då de blev tvungna att flytta sitt hus från gamla Bytomten.

Avskrift av valda delar av ”Laga Skiftet 1832” finns under Sandkullen här ovan.

År 1867 dog Martha Nilsdotter och i bouppteckningen efter henne står det att hon efterlämnade änkemannen Johannes Andersson, utan barn.

I giftet med Anders Silander fanns arvingarna:

1. avlidne sonen Fredrik Oskars barn: Augusta, Märta Stina och Elisabet
2. avlidne sonen Augusts barn: August Alfred och Emma
3. och i andra giftet med Anders Jonsson, sonen Anders Otto. Både han och hans barn kallade sig Silander.

Och, i bouppteckningen står det ”Fastighet 1/32 dels mantal Kingebohl var redan den avlidnas egendom före nu upplösta 3dje äktenskapet enl föreviste handlingar”.

Arvingarnas familjer:
1. Sonen Fredrik Oskar Silander, f 1812, flyttade till Tösse och gifte sig där med Ulrika Bergqvist (1814-1869) och de fick barnen:
Augusta f 1838
Märta Stina f 1841 (1883-1923) ägare till 1:25 åren 1867-1927 se nedan
Anders Gustaf (1845-1845)
Elisabeth (1846-1886).

2. Sonen August Silander, skomakare, f 1818, var gift med Brita Maja Andersdotter, f 1815 och de fick barnen:
Emma 1841, Ida (1846-1847), Fredrik Oskar (1847-1849), Jan August 1849.
Familjen bodde på Östra Berg.
August Silander dog i lungsot 1850 på Skogsegården och i bouppteckningen står det att han inte hade någon fast egendom.

3. Änkans son i andra giftet Anders Otto Andersson Silander, (1826-1910), gifte sig med Anna Sofia Bryngelsdotter, (1830-1900) i Ånimskog. De fick barnen:
Fredrik Oskar (1857-1903) ogift, Johan August (1860-1861), Alfred (1862-1862), Augusta 1863, Johan Alfred 1866 (till USA 1893), Gustaf Adolf 1869 (till Norge 1888).
Otto Silander blev änkling år 1900. Han flyttade till Fattighuset Lilla Bräcke
1909 och han dog där 1910.

Ägarförhållanden

1867-1905 ägare Otto Andersson Silander och barn
Vid arvskifte 1867 efter Otto Andersson Silanders mor, Martha Nilsdotter, erhöll han en tredjedel av den fasta egendomen 1/96 mtl. 1882 köpte han Augusta Silanders 1/288 mtl. Vid bouppteckning 1901 efter hustrun Anna Sofia Bryngelsdotter, som avled 1900, så ägde dödsboet 1/36 mtl.

1905-1906 ägare Olof Fredriksson
1905 säljer Otto och barnen Johan Alfred och Augusta Silander 1/36 mtl till Olof Fredriksson och h h Emma Kristina Sträng. Köpbrev 21 mars 1905. Lagfart 5 okt 1909.
(Fredriksson blev 23 april 1906, enligt köpehandling, ägare till Torpet Erikslund, Kingebol 1:37.)

1906-1920 ägare Alfred Magnusson
Alfred Magnusson (1852-1933) född i Edsleskog blev ny ägare enligt köpebrev 1906 och lagfart 1910. Han kallades ”Friden”. Hustrun, som också kom från Edsleskog, hette Sofia Persdotter (1852-1914).
De fick barnen:
Karl Johan 1881 (fick senare namnet Frödén)
Gustav Teodor 1883
Amanda 1885 (gift Lundberg, Åmål)
Emma Kristina 1887 (gift Ström, Slätterud)
Maria 1890
Anna 1892
Knut Hilmer 1897, han kallades för Hilmer Friden, utflyttade till USA 1922.

1920-1922 ägare Viktor Blom
Ny ägare Viktor Blom. Köpbrev 20 mars 1920.
Viktor Blom var gift med folkskollärarinnan Anna Maria Lennberg.

1922-1923 ägare Johan Edvard Engström
Ny ägare blev Johan Edvard Engström, enligt köpebrev 2 mars 1922.
År 1916 gifte han sig med Olga Torborg Andersson f 1892. De bodde i Yttre Bodane och där föddes barnen Signe Alice 1917 och Jon Filip 1922.
Hemäg Johan Edvard Engström dog i Slobol 1925.

1923-1936 ägare Carl Emil Björklund
Carl Emil Björklund, (f 1879) vistades i USA 1901-1918. Han flyttade från Skogsgården till Kingebol 1922. I avskriften av Fastighetsregistret står det ”Lagfart vilande 2 okt 1922 (12 febr 1923)”. Han var gift med Hanna Sofia Brännfeldt, f 1892 i Holms församling. De fick sonen Emil (Ernst) Bertil 1925 i Kingebol.

1936-1941 ägare Ester Frideborg Eriksson
Märta Stina Silanders son, Karl Ferdinand Eriksson, (1883-1923) gifte sig 1916 med Ester Frideborg Andersdotter från Laxarby och de fick dottern Alice Karin Vilhelmina samma år. De flyttade till Kingebol, troligen till gården (1:30) 1917.
Karl Ferdinand avled i Kingebol 1923. Han bodde nog aldrig på fastigheten 1:24.
Ny ägare till 1:24 blev änkan Ester Frideborg Eriksson enligt köpebrev 3 juni 1936.

KINGEBOL 1:25
År 1897 gjordes hemmansklyvning av inägorna till 1/16 mantal och Kingebol 1:25 bildades. Av okänd anledning hade fastigheterna 1:22 och 1:23, som delades vid ”Laga Skifte 1832”, slagits samman igen. Nu fick de beteckningarna 1:24 och 1:26. Och 1/16 dels mantal delades till 1/32, 1/36 och 1/288 dels mantal. Se nedanstående utdrag.

Hemmansklyvning å inägorna till 1/16 mantal
”År 1897 den 18 oktober inställde sig undertecknad kommissionslantmätare uti hemmanet Kingebol, i Ånimskogs socken, Tössbo härad och Elfsborgs län, för att på grund av Kongl Majt Befallningshavande förordnande verkställa hemmansklyvning å inägorna till 1/16 mantal i nämnda hemman, varvid efter från predikstolen i socknens kyrka i laga tid uppläst kungörelse, kommo tillstädes delägarna

Otto Silander ägare av 1/36 mantal
Erik Johan Eriksson ägare av 1/288 ”
och Yngve Fredriksson ägare av 1/32 ”

Vid arvskifte efter Martha Nilsdotter 1867 tillskiftades sondottern Märta Stina Silander Eriksson 1/288 mtl.

1867-1927 ägare Märta Stina Silander (och Erik Johan Eriksson)
Fredrik Oskars dotter, Märta Stina Silander, arbetade 1857 som piga på Lilla Bräcke i Ånimskog. Där träffade hon drängen Erik Johan Eriksson, f 1834 i Ånimskog. Han kallades för Erik-Jan. I april 1864 gifte de sig och i maj samma år föddes sonen Fredrik Oskar. De fick ytterligare 6 barn:

Kristina Eriksdotter f 1866
Sven Peter f 1870
Johan Adolf (1874-1879)
Augusta Amalia (1877-1879)
Gustaf Adolf f 1880
Karl Ferdinand f 1883 (se ovan under 1:24).

Familjen flyttade från Myran till Kingebol 1:25 år 1868. Erik Johan Eriksson avled 1909.

Märta Stina Silander dog 1927.
Vid bouppteckning 1927 tillskiftades 1/288 mtl till barnen Fredrik Oskar Eriksson, Kristina Eriksdotter, Sven Petter Eriksson och Karl Ferdinands dotter Alice Karin Vilhelmina Eriksson, enligt lagfart 1928 och bouppteckning 1927.

1928-1949 Carl Gustaf Olsson
Ny ägare blev Carl Gustaf Olsson och hans hustru Kristina Eriksdotter, som var dotter till Erik Johan Eriksson och hans hustru Märta Stina Silander.
Detta enligt köpebrev 1928, vilande lagfart 1 okt 1928 ?. (22 dec 1928)
”Anm 1928 den 1 okt, förklarades ansökan vilande.”

KINGEBOL 1: 37 TORPET
Fd Soldattorpet till hemmanet Kingebol i Ånimskogs socken kallas i husförhörsböckerna för Löfås. I köpeavtal från början av 1900-talet heter det ”Erikslund nr 1 i Kronans jordbok”. I bygden kallas stället enbart för Torpet.

1717-1767
Enligt en soldatförteckning hette den första soldaten på soldattorpet Kingebol 724 Mattis Gunnarsson Landahl. Han var 26 år 1721, gift och hade då varit i tjänst i 4 år.
Han blev kasserad vid 1767 års General Mönstring.

Soldatnamnet Kingren
Soldaterna som tillsattes efter 1767 var inte släkt, men alla fick namnet Kingren.

1767-1788
Enligt husförhörsboken för åren 1780-1786 var Anders Andersson Kingren, f 1742 i Tydje, soldat i Kingebol. Han var gift med Annica Andersdotter, f 1746, och de fick tre barn, Maria (1775-1788), Anders (1779) och Cajsa (1786-1787).
I nästa husförhörsbok från 1787-1792 står det att Anders var avskedad och i soldatförteckningen står det ”avskedad på kassationsmöte den 16 juni 1788”.
Han ersattes 7 aug samma år med nedanstående.

1788-1809
Corp Anders Svensson Kingren, f 1764 i Tösse, blev ny soldat.
Hans hustru hette Lisken Ersdotter och hon var född 1764 i Ånimskog.

De fick barnen:
Anders f 1785
Maria f 1789, dog tidigt
Erik f 1792
Sven f 1794
Lisa f 1798, dog tidigt
Johannes f 1799 och
Olle f 1803

Någon gång under perioden 1812-1816 flyttade den avskedade soldaten Anders Svensson Kingren (f 1764) till Strömmen. [Födelsedata då är 14/11 1763].
Till Strömmen flyttar också hustrun Lisken Ersdotter och sönerna Johannes och Olle.

1810-1838
En ny soldat flyttade till Kingebol år 1810. Det var drängen och soldaten från Fröskog Stom Jan (Johan) Olsson Kingren, f 1784 i Hesselskog (Edsleskog). Han flyttade dit tillsammans med modern, änkan Ingrid Svensdotter, f 1751 och två systrar Cajsa och Maria. Modern dog på Löfås (Torpet) 1828.

Nr 724 Corpralen Jan (Johan) Olsson Kingren (f 1784) gifte sig 1816 med
Cajsa Arvidsdotter, f 1795, från Hult i Ånimskog, och de fick barnen:

Olof Fredrik f 1817, han drunknade 1840
Jan August f 1820
Erik (1823-1824)
Johanna f 1825
Carl f 1828
Erik Magnus f 1831
Catrina (1834-1836)
Catarina f 1837

Kingren erhöll ”afsked vid 1838 års General Mönstring”.

Den avskedade Corpralen Jan (Johan) Johannes Kingren (f 1784) flyttar med sin familj till Hult år 1838.

1839-[1866?]
Roten ersatt den 28 jan 1839 med en ny soldat som kom inflyttande från Tösse 1841. Han fick också namnet Kingren. Soldat nr 724 Johannes Kingren, född 1816 i Slobol, och han var gift med Maja Cajsa Larsdotter, f 1815 i Fröskog.
De fick barnen:
Lisa Maja f 1842
Augusta f 1845
Lars Gustaf f 1847
Sven Peter (1850-1858)
Carl f 1853
Mauritz (1856-1859)

Hustrun Maja Kajsa Larsdotter dog 1860

Avskrift , del av bouppteckning:
”År 1860 den 15de november blev Bouppteckning förrättad på Soldatstommen Löfås under Kingebohl efter avlidna hustrun Cajsa Kingren som avled den 6 okt och efter sig lämnat enkemannen Johan Kingren samt 4 barn, nämligen 2 söner och 2 döttrar, dottern Lisa Maja 18 år, dottern Augusta 16 år, son Lars Gustaf 13 år, son Carl 8 år gammal hvars rätt som Corator bevakades av barnens morbroder Erik Larsson i Hult, Fröskog Socken. Boet uppgavs av änkemannen i följande ordning nämligen:…”

Soldaten änklingen Johan (Johannes) Kingren (f 1816) fick en ny hustru 3/4 1864,
Kristina Svensdotter, f 1842 i Tisselskog.

De fick två söner, Johan Otto f 1865, som var bräcklig,
Alfred f 1871 och en dotter Anna Olivia (1881-1889).

Någon gång under perioden 1866-1870 avskedas soldaten Johannes Kingren (f 1816).
Johannes Kingren avled i augusti 1889.

Fattighjonet, soldat-änkan, modern Kristina Svensdotter bodde kvar i Kingebol
tillsammans med sonen Johan Otto Kingren. Sonen avled i april 1900.
Den andra sonen arbetaren Alfred Kingren flyttar till Tösse 1891, till Ö Korsbyn 1893 och till Galmen 1894. Änkan Kristina Svensdotter Kingren flyttar 1908 till sonen på Galmen. Där bodde de kvar till 1926. Alfred avled i gulsot 14/2 1926 och modern i hög ålder 28/11 1926.

Ägarförhållanden till fd soldattorpet

1903-1906 ägare Johannes Sträng
I en köpehandling daterad 20 april 1903 säljs det indragna soldattorpet till fd soldaten (i Laxarby) Johannes Sträng, Wallsjön, Fröskog. Köpesumman bestämdes till åtta hundra kronor. Torpet utgör i areal 2 ha och 88 ar och är belägen söder om uttagen ”gata” intill Galmens rågång, enl avtalet.
I samma köpehandling finns ett tillägg där Johannes Sträng överlåter torpet till Olof Fredriksson i Kingebol mot köpesumman 800 kronor, som kvitteras den 23 april 1906. Lagfart 28 nov 1910.

1906-1908 ägare Olof Fredriksson
Ny ägare till fd Soldattorpet Lövås/Erikslund, som idag kallas enbart Torpet, blev
Olof Fredriksson. Han var född i Tisselskog 1874.
Han gifte sig 1899 med fd soldaten Johannes Strängs dotter,
Emma Kristina Sträng, f 1878 i Laxarby. Familjen flyttade från Åmål till Torpet i Kingebol den 2 maj 1903 och de hade då barnen:

Dagny Vilhelmina f 1899 i Fröskog och Bengt Evald f 1901 i Åmål.

Två barn föddes i Ånimskog,
Sven Karl f 1903 och Kristina Margareta f 1906.

4/10 1908 flyttar familjen till Mörnäs i Fröskog.

1908-1948 ägare Erik Emil Pettersson
Ny ägare till Torpet blev fd konstapeln, gruvarb., Erik Emil Pettersson
f 1867 i Linde, Örebro län. Han kom med familjen flyttande från Gällivare, Norrbottens län, den 20/9 1908. Hustrun Emma Charlotta Karlsson var f 1872 i Götlunda, Örebro län. Köpebrevet daterat 8 jan 1911 och lagfarten 13 febr 1911.

Tre av deras barn var födda i Gällivare:
Astrid Emilia f 1902.
Martin Walter, f 1904, blev författare och tog namnet Pernemyr (Perne).
Erik Evert Hjalmar f 1907, blev handlare i Örebro, och tog namnet Pernemyr.
Sonen Hilding Werner föddes i Ånimskog 1908.

Syskonen förblev barnlösa.
Emil och Emma Pettersson dog på Torpet med en månads mellanrum år 1948.

Evert gifte sig med Rut, som var på dagen 10 år yngre än honom.
I Ånimskogs byablad nr 64 och 65 från år 2003, finns en intervju med Rut och Evert, gjord av Åke E Gunnarsson, där de berättar om sina liv.

KINGEBOL 1:28 BERGA ELLER BERGEHAGEN

Avstyckning av ett skifte
Kingebols jordbruksfastighet längst i söder, mot gränsen till Gyltungebyn,
heter 1:2. Fastigheten ägs av Gyltungebyns ägare och är nu obebyggd.
Där finns torpruinen Ängen.

I boken ”Torpruiner i Åmåls kommun” har torpruinen nr 65 under Gyltungebyn.

År 1924 ägdes fastigheten 1:2 av K F Nordström och hans hustru Anna, på Gyltungebyn. Till fastigheten hörde då, som till alla andra jordbruksfastigheter i Kingebol, ett skifte hagmark. Det konstiga är att detta skifte låg längst i norr mot gränsen till Säbyn.

Detta skifte, som kallades Bergehagen, avstyckades från 1:2 den 21/10 1924 och fick beteckningen 1:28 och blev bebyggt..

1925-1943 ägare Anton Blixt
Enligt köpbrev 5 sept 1924 och lagfart 16 febr 1925 blev Anton Blixt (1865-1951) ny ägare till skiftet.

Anton Blixt och några av hans sönerna byggde ett hus där. Sonen Sigfrid med familj var de första som bodde i huset. Anton Blixt bosatte sig aldrig i Bergehagen. Han bodde vid färjeläget på Gyltungebyn.

FASTIGHETER SOM ÄGS AV GYLTUNGEBYNS ÄGARE

De fem södra fastigheterna, öster om landsvägen ägs av Gyltungebyns ägare. De kan ha kommit att tillhöra Gyltungebyn redan i slutet av 1700-talet då arv skiftades efter Olof Bryngelsson (1720-1773) och Annicka Persdotter (1728-1785), som enligt bouppteckningen ägde ”1/4 uti Kingebol”. Dottern Catharina Olofsdotter (1752-1808) var gift med Nils Bryngelsson (1741-1811) på Gyltungebyn.

Fastigheterna ingår vid köp och försäljning samtidigt som gården Gyltungebyn köps och säljs. Så nedanstående fastigheter innehar även Gyltungebyns ägare.

Det finns inga byggnader på fastigheterna.

På kullarna mellan åkrarna finns torpruinerna Hålan, Klypa och Ängen. I skogen, på gränsen mellan Kingebol och Gyltungebyn, finns torpruinerna S Rönningen och Myreberg.

KINGEBOL 1:18 3/64
KINGEBOL 1:19 3/32
KINGEBOL 1:4 1/32
KINGEBOL 1:3 1/32
KINGEBOL 1:2 1/32
Totalt 15/64 mtl

Torp och gårdslämningar i Kingebol

På hemmanet Kingebol finns det 15 torpruiner. alla på östra sidan om landsvägen.

Berga
Ekekullen
Fjallerud
Hålan
Högtorp
Klypa
Kungerud
Myreberg
N Rönningen
S Rönningen
Ö Ulverud
V Ulverud
Vinterhålet
Åseberg
Ängen

Namn på backar och vägar
Landsvägen som går genom Kingebol från söder till norr är backig och krokig. Den kallas för Getryggen. Backarna har namn. Backen vid verkstaden på Gyltungebyn kallas för Ekebacken. Där finns en mycket gammal ek. Nästa backe ligger på Hemmanet Kingebol. Den kallas ibland för Lilla Klypebacken, sen kommer en stor uppförsbacke som kallas Klypebacken. Den ligger mitt för torpruinen Klypa. Utförsbacken som kommer därnäst kallas för Kistebacken. Sen, när man har kommit ut ur skogen, kommer en utförsbacke och det är Kingebolsbacken och nästa backe kallas Skackerebacken. Sen fortsätter vägen strax in på Säbyn och går över Säbybäcken.

Vägen till Torpet, Kingebol 1:37 och Högtorp, kallas Torpegata (”a” som i att).

(Avskrift)

RÖSTLÄNGD FÖR VAL TILL TILL RIKSDAGENS ANDRA KAMMARE
ÄVENSOM KOMMUNAL RÖSTLÄNGD FÖR ÅNIMSKOGS SOCKENS
ÖSTRA VALDISTRIKT I ÅNIMSKOGS KOMMUN
UPPRÄTTADE ÅR 1946

[Alla boende i Kingebol]

KINGEBOL HEMMANSÄGARE OLSSON, EMIL f 1868
HEMMANSÄGARE OLSSON, KRISTINA AMALIA f 1870
F. HUSHÅLLERSKA LARSSON, EMMA AXELIA f 1880
F. SMEDMÄST. JANSSON, JOHAN f 1860
HEMMANSÄG. JANSSON, HENNING f 1905
H. ESTER GUNVOR f 1914
HEM.ÄG.ÄNKA KING, HEDVIG f 1888
STATIONSKARL KING, ADOLF GUNNAR f 1921
HEMMANSÄGARE KING, ARTUR VILLIAM f 1909
H. TYRA LILLY f 1913
HEM.ÄG.ÄNKAN VIKMAN, HULDA f 1871
HEMMANSÄGARE PETERSSON, GUSTAF HOLGER f 1913
H. ANNA SOFIA f 1909
SMÅBRUKSÄGARE OLSSON, KARL GUSTAF f 1874
SMÅBRUKSÄGARE PETERSSON, ERIK EMIL f 1867
H. EMMA CHARLOTTA f 1872
D. ASTRID EMILIA f 1902
JORDBR.ARB. PETERSSON, HILDING VERNER f 1908
TRAKTORSKÖTARE BLIXT, OSKAR f 1895
H. HANNA KRISTINA f 1897
SÅGV.FÖRMAN BLIXT, SIGFRID f 1905
H. ANNA ELISA f 1906
F. HUSHÅLLERSKA KARLSSON, SOFIA f 1860
F. HEMBITRÄDE JANSSON, OLGA MARIA f 1908
ARRENDATOR HÄRD, KARL GUNNAR f 1903
H. GUNBORG f 1902

AVSKRIFT
SOLDATFÖRTECKNING

Kingebohl, 724

1721 Mattis Gunnarsson Landahl
Född: 1695? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 26 År i tjänst: 4

1725 Rotegårdar: Kingebol 1, Bröteln 1/4, Orrebol 1/4.
Mattis Gunnarsson Landahl
Född: 1695? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 30 År i tjänst: 8

1729 Matthis Gunnarsson Landahl
Född: 1695? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 34 År i tjänst: 12

1736 Mattis Gunnarsson Landahl
Född: 1695? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 41? År i tjänst: 19?

1744 Mattis Gunnarsson Landahl
Född: 1695? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 49? År i tjänst: 24 (27?)

1767 Kasserad vid 1767 års General Mönstring. Vakant. Liten och osynlig. Bär intet vid kronans mundering. Kasseras.

1778 Anders Andersson Kinggren
Född: 1735? Civilstånd: Gift
Död: Bördig:
Ålder: 43 År i tjänst: 11 (1778-11=1767)
Anm: 5 fot 9 tum lång, Approberas.

1789 Anders Kinggren avskedad på kassationsmöte den 16 juni 1788. Ersatt 7 aug samma år med:

Anders Svensson Kingren
Född: 1760? Civilstånd: Gift?
Död: Bördig: Dalbo?
Ålder: 29? År i tjänst: 4 _?
Anm: Approberas.

1790 Anders Svensson Kingren
Född: 1760? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 30? År i tjänst: 5 1/2
Anm: 5 fot 10 tum lång.

1802 Anders Svensson Kingren
Född: 1760? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 42 År i tjänst: 17 11/12 (1788/18=1816???)
Anm: 5 fot 10 tum lång, Presens

1809 Jan Olofsson Kingren
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 21? År i tjänst: 17 1?
Anm: 5 fot 7 tum lång.

1821 Jan Olofsson Kingren, 6:te Comp
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 37 33? År i tjänst: 17 1/6 13?
Anm: 5 fot 9 tum lång.

1829 Jan Olofsson Kingren, Corporal
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 41 År i tjänst: 21 2/3
Anm: 5 fot 10 tum lång.

1832 Jan Olofsson Kingren, Corporal
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 44 År i tjänst: 24 1/6
Anm: 5 fot 10 tum lång.

1835 Jan Olofsson Kingren
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 47 År i tjänst: 27 1/6
Anm: 5 fot 10 tum lång.

1838 Jan Ol(of)sson Kingren
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 50 År i tjänst: 30 5/12
Anm: 5 fot 10 tum lång. Deltagit i 3 fälttåg, tjent utmärkt väl, lomhörd, afskedas med anmälan till underhåll genast.

1841 Jan Ol(of)sson Kingren
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 53? År i tjänst: 33 5/12?
Anm: 5 fot 10 tum lång. Deltagit i 3 fälttåg, tjent utmärkt väl, lomhörd, afskedad med anmälan till underhåll genast. Erhållit afsked vid 1838 års General Mönstring.
Roten ersatt den 28 jan 1839 med
Johannes Svensson Kingren
Född: 1817? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 25 22? År i tjänst: 2 _ _?
Anm: 6 fot lång. Approberad.

1844 Johannes Svensson Kingren
Född: 1817? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 27 År i tjänst: 5 1/2
Anm: 6 fot lång. Approberad.

AVSKRIFT

Nedanstående är hämtat från Ånimmens Fiskeförening,
en lista troligen daterad i början av 1980-talet.

FISKET I ÅNIMMEN

Inom området i Kingebol nr 1, om 26,0 ha, utgörande 1,636 % av sjön
är fisket samfällt för:

Fastighet Mantal Andel procent
i skifteslaget i sjön
Kingebol 1:2 1/32 3,1 0,051
Kingebol 1:3 1/32 3,1 0,051
Kingebol 1:4 1/32 3,1 0,051
Kingebol 1:18 3/64 4,7 0,077
Kingebol 1:19 3/32 9,4 0,154
Kingebol 1:20 3/32 9,4 0,154
Kingebol 1:24 1/36 2,8 0,046
Kingebol 1:25 1/288 0,04 0,006
Kingebol 1:26 1/32 3,1 0,051
Kingebol 1:30 31/64 48,4 0,792
Kingebol 1:35 --andel för 1/80 1,2 0,019
Kingebol 1:36 4/32 totalt
andel för 9/80 11,3 0,184

1,0
99,64 %
1,636 %

== Platser som hör till hemmanet ==
{{#ask:
[[ har hemman::Kingebol]]
[[ har socken::Ånimskog]]
|? har typ =Typ
| mainlabel = Namn

== Platser som hör till hemmanet ==
{{#ask:
[[ har hemman::Kingebol]]
[[ har socken::Ånimskog]]
|? har typ =Typ
| mainlabel = Namn
}}

Dalsland/Ånimskog/Kingebol

2025-11-10T16:08:52Z

Lars:

{{NyPlats|landskap=Dalsland|socken=Ånimskog|namn=Kingebol|typ=Hemman|knord=58.919382|kost=12.528920|hemman=}}

KRONOSKATTE HEMMANET KINGEBOHL

på Dahls Land i Tössbo Härad och Ånimskogs Socken

1 helt mantal

Ägarförhållanden
Nedanstående ägarförhållanden är hämtade i avskrifter av Tingsrättens Fastighetsregister.
Genom arvskiften ägdes fastigheterna eller andelar därav tidvis av flera personer.
Andra uppgifter kommer från Lantmäteriet Historiska kartor, kyrkoböcker, folkbokföring och från personer i trakten.
/May Norell 2011

Fastigheter

Beteckning
1:30 Kingebols gård 1:39 Skackerud sommarstuga
1:20 Högen 1:26 Sandkullen
1:32 ” sommarstuga 1:24
1:33 ” sommarstuga 1:25
1:38 ” sommarstuga 1:37 Torpet
1:36 Skackerud 1:28 Bergehagen
1:40 Skackerud 1:41 Bergehagen
1:34 ” sommarstuga 1:2, 1:3, 1:4,
1:35 ” sommarstuga 1:19 och 1:18

Bilagor:
Röstlängd 1946
Soldatförteckning
Fiske i Ånimmen

Från ”Enskifte av Inägorna i Kingebol år 1818 – 1825”
”År 1818 den 20 november inställde sig undertecknad Lantmäteri Directören och tjänstgörande förste Lantmätaren i hemmanet Kingebohl 1 mantal Krono Skatte, som är beläget på Dals Land i Tössbo Härad och Ånimskogs socken, för att i följd av Konungens Hög- Respektive Befallningshavandes remiss under d 28 i ”sistvekne” augusti månad, förrätta Enskiftesutbrytning å de inägor som tillhöra sökanden Dan Thybergs härstädes ägande hemmansdel.”

Enskiftesarbetet tog 7 år och under denna tid hade ägandeförhållanden till viss del ändrats. Några delägare hade avlidit och mark hade sålts, så att vid fördelningen av inägorna år 1825 var det även arvingar och några nya delägare som fick mark.

Inägorna till Hemmanet Kingebohl på
Dals Land i Tössbo Härad och Ånimskogs Socken år 1825.
(Anm. Td=Tunnland, Kd=Kappland. 32 Kappland =1 Tunnland)

Ägornas innehåll Rösning Taxering
både efter Rösningen och Taxeringen Td Kd Td Kd
Täppor och kålgårdar med åker 55. 29,7 32. 19,962
Äng 86. 7,0 36. 17,675
Avrösningsmark 113. 15,7 3. 18,164
Ler och sandtag 1. 19,8
Vägar och källor 4. 3,5
Kingebols hela areal 261. 11,7

Ägare vid fördelningen Mantal Procent
D Tyberg 1/32 3,125
John Svensson 1/32 3,125
Sven Jansson 1/32 3,125
Magnus Jonasson 5/64 och Nils Svensson 1/16 9/64 14,06
Nils Svensson 1/96 och dess
systerdotter Katarina 1/192 1/64 1,56
Jonas Larssons arvingar och delägare 1/4 25,0
Lars Bergqvist 7/128 5,47
Anders Silanders arvingar 1/16 6,25
Änkan efter Magnus Eliasson tillika
med dess man Tomas Andersson 9/128 7,03
Anders Anderssons arvingar 1/8 12,5
Jonas Olofssons arvingar 1/8 12,5
Olof Jonasson 1/16 6,25
1/1 100 %

KINGEBOL 1:30

Den största fastigheten i hemmanet Kingebol heter 1:30.
I dagligt tal kallas gården för Kingebol.

Det var på och i närheten av Kingebols gårdsplan som de så kallade byatomterna låg före enskiftesutbrytningen år 1818-1825.

Vid enskiftet bestämdes bl a att:
”ett allmänt kreatursvallningsställe skulle uttagas, jämte därvid befintlig källa eller brunn, med utrymme däromkring, emellan Hagarna och tomtberget vid Stallbyggnaden, under nr [?], samt ett annat vallningsställe under nr [?] eller mellan [?], med behövligt utrymme där omkring, tillika med vägar till dessa bägge vattenställen av 20 alnars bredd, till vardera, beräknad från allmänna bergevägen som leder från körervägen, emellan åkerjorden även berget och ned till Sjön, vilken väg uttages med lika bredd eller 20 alnar.”
Och att ”ler och sandtäkter skulle uttagas, vilket skedde på 4 särskilda ställen, som å Cartan är utmärkta.”

Det var troligen 1825 som samfälligheterna utmättes på gårdsplanen och längs med landsvägen. Detta för att alla hemmansägarna i Kingebol skulle få väg till sjön och tillgång till andra viktiga ställen. Samfälligheterna försvann genom lantmäteriförrättning år 2006. De kom därefter att tillhöra fastigheten 1:30. Fastigheterna på östra sidan av landsvägen 1:24, 1:25 och 1:26 fick i samband med förrättningen parkeringsplatser vid Ropareberget vid Ånimmens strand och andelar i Kingebols samfällighetsförening, som förvaltar vägen till sjön.

Nu finns det bara en samfälld mark kvar i Kingebol. Den ligger i nordost, vid Torpet, och gränsar till Galmen och Säbyn.

Genom arvskiften ägdes fastigheten 1:30, eller andelar av densamma, tidvis av flera personer.

31/64 mtl
Hela fastigheten, nuvarande 1:30, är 31/64 mtl, nästa halva hemmandet Kingebol. De södra fastigheterna (15/64 mtl) i Kingebol, 1:18, 1:19, 1:4, 1:3 och 1:2 ägs sedan många år tillbaka av Gyltungebyns ägare.

1831-1864 ägare/delägare Carl Svensson
Brukaren och nämndemannen Carl Svensson (1797-1872) flyttade från Säbyn till Kingebol 1831. Han var född i Långerud i Fröskog. I husförhör från år 1861 står det att han var ägare och häradsdomare. Hans hustru hette Lisa Pettersdotter, f 1797 i Sannebohl, Ånimskog. Hennes föräldrar var nämndemannen Petter Andersson och Britta Olofsdotter. Carl Svensson och Lisa Pettersdotter fick 8 barn. Första barnet Sara Maja föddes 1818 och år 1841 föddes det åttonde barnet Gustaf Adolf.

Carl Svensson flyttade med sin hustru till Vingnäs 1/11 1864 och Kingebol överlät han samma år till yngsta sonen Gustaf Adolf. Carl Svensson dog i Vingnäs 8/1 1872.
Enligt bouppteckningen ägde han ingen fast egendom vid sin död. De många gårdar, som han hade köpt i trakten, hade han redan överlåtit på sina barn. I bouppteckningen står det att han och hustrun genom testamente överlåtit ”1/2 mtl Wingnäs med Strömens qvarn” till den avlidne sonen Sven Petters fyra barn, som sedan de blivit föräldralösa bodde hos farföräldrarna i Vingnäs.

1864-1879 ägare Gustaf Adolf Karlsson, son till Carl Svensson
Enligt husförhör avseende åren 1863-1871 bodde Gustaf Adolf Karlsson (1841-1879), i Kingebol, tillsammans med sin första hustru Maja Kajsa Larsdotter (1845-1871) från Fröskog.

De fick barnen:
Karl Linus f 1863
Maria Adolfina f 1865
Lisa Kristina f 1866
Anna Laura (1868-1872) och
Lars Gustaf (1871-1871).

Den första hustrun avled 23/12 1871 och Gustaf Adolf Karlsson gifte sig en andra gång, 22/11 1872, då med Inga Sofia Eriksdotter, f 1844 i Bollsbyn. De fick sonen Erik Johan Adolf den 11/6 1873. Gustaf Adolf Karlsson avled 11/1 1879.

1879-1896 ägare Gustaf Adolf Karlssons dödsbo
Nya ägare till gården blev änkan och den bortgångne makens omyndiga barn i första äktenskapet och deras gemensamma son Erik Johan Adolf Karlsson (som senare fick namnet Kignell).

Änkan Sofia bodde med sin son Erik Johan Adolf i Bollsbyn under tiden nov. 1883 – nov. 1884. Sen flyttade de tillbaka till Kingebol.

Delägaren, sonen som flyttade till USA 1885, (Charles) Karl Linus Gustavsson sålde sin del till syskonen år 1890.

Enligt avskrift av annons i Åmålsposten januari 1889 utböjds Kingebol 31/64 mtl till arrende. Arrendator blev Gustaf Adolf Hahne, f 1852 i Bjurkärn i Värmland. Han flyttade till Kingebol 1890 tillsammans med sin hustru. Hahne gjorde konkurs i december 1893 och familjen flyttade från Kingebol i oktober 1894.

1896-1896 ägare Jan Petter Larsson från Laxarby
G A Karlssons arvingar, änkan Sofia Karlsson, Adolfina Karlsson med hennes man S Hedlund, Elise [Lisa] Karlsson med hennes man A E Jansson och Erik Johan Adolf Karlsson-Kignell, sålde sina 31/64 mtl till Jan Petter Larsson (1834-1896) enligt köpebrev 12 mars 1896.

Jan Petter Larsson från Heden i Laxarby flyttade till Kingebol den 4/4 1896 tillsammans med hustrun Maria Olofsdotter f 1838 och två barn Olof Adolf f 1870 och Edla Maria f 1876.

De hade äldre barn, några var utflyttade och några var avlidna:
Elisabeth f 1856
Alma f 1858
Anders Alfred (1860-1862)
Hedda Wilhelmina (1863-1863)
Anders August f 1864 och
Gustaf (1866-1867)

Ägaren Jan Petter Larsson avled efter att ha bott knappt 1 månad i Kingebol,
den 28/4 1896.

1896-1898 ägare Jan Petter Larssons dödsbo
Enligt bouppteckning 27 juni 1896 blev de nya ägarna till 31/64 mtl änkan Maria Olofsdotter, sonen Olof Adolf, dottern Elisabeth med maken Mårten Jansson, dottern Alma med maken Alfred Wingberg och dottern Edla Maria.
Kingebol 31/64 mtl var upptaget till taxeringsvärdet 13400 kr i bouppteckningen.

1898-1911 ägare Kristina Olsson i Steneby
Den 14 mars 1898 blev, enligt köpebrev, hemmansägare Kristina Olsson (1829-1911)
i Enet, Steneby, ny ägare till 31/64 mtl. Kristina Olsson var änka sedan 1876.
Uppgifter har inte hittats som visar att hon var släkt med tidigare ägare och inte heller att hon flyttade till Kingebol.

Den 30 november 1908 flyttade tre av Kristina Olssons barn, från Steneby till Kingebol.
Torsten Albert Olsson, Emil Olsson och Kristina Amalia Olsson.

1911-1912 ägare Kristina Olssons dödsbo
Änkan Kristina Olsson avled 1911 i Steneby, och nya ägare blev barnen Gustaf Hjalmar Olsson f 1859, Olof Gottfrid Olsson f 1861, Torsten Albert Olsson f 1863, Anton Olsson f 1866, Emil Olsson f 1868 och Kristina Amalia Olsson f 1870.

1912-1917 ägare syskonen Torsten Albert, Emil och Amalia Olsson
Gustaf, Olof och Anton sålde sina andelar till syskonen. Nya ägare blev Torsten Albert Olsson, Emil Olsson och Kristina Amalia Olsson,
enligt lagfarter 30 sept. 1912 och 16 febr. 1914.

1917-1919 ägare AB Mangan
Enligt köpebrev av den 10 januari 1917 sålde syskonen Olsson gården till AB Mangan. Syskonen Olsson flyttade till Skållerud 18/10 1917 och därifrån, som hyresgäster, till Gyltungebyn 22/11 1919.

1919-1922 ägare AB Mangano-Silicium
Enligt avhandling 28 dec 1918 och lagfart 14 april 1919 sålde bolaget AB Mangan Kingebol till AB Mangano-Silicium.

Disponenten för AB Mangan, Ernst Albin Ericson med hustru flyttade från Kingebol till Stockholm 22/11 1921. De hade då bott i Kingebol i 3 år.

1922-1922 ägare Petter Eliasson och Thor Westin
Vid exekutiv auktion den 8 februari 1922 inropades Kingebol 31/64 mtl av nämndemannen Petter Eliasson i Hult, Ånimskog, och f d förvaltaren och arrendatorn Thor Westin i Kingebol. Detta enligt köpebrev 22 mars 1922 och lagfart 10 april 1922.

1922- ägare syskonen Albert, Emil och Amalia Olsson
Samma dag som Eliasson och Westin köpte de 31/64 mtl sålde de dessa till de tidigare ägarna, syskonen Albert, Emil och Amalia Olsson, enligt lagfart 10 april 1922. Syskonen Olsson flyttade tillbaka till Kingebol år 1922.

--1963 ägare syskonen Olsson och dödsbon efter syskonen
Albert Olsson avled 1939, Amalia Olsson 1959 och Emil Olsson i nov 1961.
Emil bodde den sista tiden på ålderdomshemmet Lilla Bräcke.

AB Mangans tid
Under AB Mangans tid i Kingebol byggdes det fyra hus på gården. Grus hämtades på Ekekullen söder om Sandkullen. Ett sågverk uppfördes vid ”Vassen” intill Ånimmen. Grundstenarna till sågverket finns kvar än idag. Dessutom uppfördes en transformator som gav 110 V, som levererades ut till husen i trakten.
Malmen som bröts i gruvorna på Kingebols skog transporterades under vintern till en brygga vid Ånimmen, nedanför gården, och hämtades senare med båt.

Boende

Hus nr 1
Det här är det äldsta huset, så i det bodde troligen häradsdomaren Carl Svensson, hans son Gustaf Adolf Karlsson och Jan Petter Larsson med sina familjer.
På Mangans tid var det förmodligen disponentbostad.

År 1930 flyttade kontoristen och ordf. i kommunalnämnden Erik Olsson, f 1881 i Fröskog, till Kingebol, och till detta hus, med sin mor Gustafva Fredrika Johansson
f 1855.

I hus nr 2
Här bodde ägarna, syskonen Albert, Emil och Amalia Olsson, från 1922 och tills de dog, med ett undantag, Emil bodde den sista tiden på ålderdomshemmet Lilla Bräcke.

Hus nr 3
Virket till huset kommer delvis från torpet V Ulverud. Huset höjdes på Mangans tid. Änkan Hedvig King bodde där på 40-talet.

Hus nr 4, arrendatorbostaden
Huset består av två lägenheter.
Under åren 1920-1930 var Thor Westin arrendator i Kingebol. Han kom med sin familj från Skaraborgs län.

21/8 1931 flyttade arrendatorn Josef Oskar Martin Nilsson, f 1894, från Fagerhult i Kalmar län, till Kingebol. Han var ensamstående.
Den 22/11 1935 flyttade han därifrån.

Från 1935 var Karl Frödén arrendator.
Karl Frödén och hustrun Nanna Wik kom inflyttande från USA till Kingebol 1910. Deras son Harry föddes 28/9 1910 i Ånimskog.
Karl Frödén var son till Alfred Magnusson, som 1906 blev ägare till fastigheten nuvarande 1:24 i Kingebol. Troligen bodde Frödéns hos föräldrarna den första tiden.
Karl Frödén köpte fastigheterna Galmen 1:2 och 1:3 i mars 1913 och familjen flyttade dit 1914. Från 1935 var Frödén arrendator i Kingebol och bodde där.

Karl Frödén köpte omkring 1940 skolhuset i Skogsgården.

Ekplantering
Vid torpruinen Vinterhålet finns en ekplantering bestående av ca 25 träd, som Emil Olsson planterade på 40-talet.

KINGEBOL 1:20 HÖGEN

På västra sidan om landsvägen och vid gränsen mot Säbyn ligger Kingebol 1:20, Högen, som omfattar 3/32 mtl.

1768 [ägare?] Nils Hendrichsson
Enligt husförhör 1768 bodde klockaren Nils Hendrichsson på Högen. Han var född 1696. Redan 1736 bodde han i Kingebol med sin hustru Marit Andersdotter och barn, men det står inte i husförhörsboken på vilket ställe de bodde då. Han kan alltså ha bott på Högen före 1768.

1843-1865 ägare Katrina Pettersdotter och hennes make Lars Gustaf Nilsson
Katrina Pettersdotter (1834-1880) blev ägare till Kingebol 1:20, 1/64 mtl, enl. arvskifte 1843 efter fadern Petter Jonasson (1802-1837), som var sonson till Annicka Persdotter (1728-1785) i Kingebol. Katrina var gift med Lars Gustaf Nilsson från Bröteln och de var bosatta i Bröteln.

1865-1869 ägare Johannes Pettersson
Enligt köpebrev 1865 och lagfart 1875 blev hemmasonen Johannes Pettersson (1836-1869) ny ägare till Katrinas 1/64 mtl. Johannes var bror till Katrina.

1869-1880 ägare Johannes Petterssons dödsbo
Johannes Pettersson avled 1869 i lungsot. Johannes var ogift. Katrina Pettersdotter blev därmed ägare/delägare igen.

1880-1881 ägare Katrina Pettersdotters dödsbo
Enligt bouppteckning i mars 1880 efter Katarina Pettersdotter blev Katarinas barn Karl Peter, Nils Fredrik, Johannes och Olof Larsson och Anna Laura Larsdotter nya ägare till 23/768 mtl, enligt lagfart 1892.

1881-1890 ägare halvbrodern August Bryngelsson (King)
Enligt köpebrev 18 mars 1881 köpte Katrinas Pettersdotters halvbror August Bryngelsson (1844-1890) 23/768 mtl. (Lagfart 1892.) August Bryngelsson var son till Stina Jonasdotter och Bryngel Jonasson (1813-1876).
August Bryngelsson var fältjägare och fick namnet King. Han gifte sig 1872 med Anna Kajsa Olsdotter, född 1849 i Glava, Värmlands län, och de bosatte sig på Högen.

Deras barn föddes i Ånimskog:
Anna Augusta (1873-1879). Hon dog i scharlakansfeber 3 okt.
Stina Lisa (1876-1879). Hon dog också i scharlakansfeber, den 10 okt.
Johannes (1878-1956)
Adolf (1880-1928)
Stina Lisa (1882-1887)
Betty (1885-1971)
Karl (1887-1912)
Mathilda (1889-1969).

Efter August Bryngelsson Kings död 1890, ägdes Högen av änkan/modern Anna Kajsa (Lisa) Olsdotter och övriga arvingar i olika konstellationer. Enligt arvskifte 1891 och lagfart 1892.

Vägen till Högen
På 50-talet fanns det bilväg till Högen gent över Kingebols (1:30) ägor, med början till höger om Lidret. Nu är den gamla vägen i ordningställd. Den går i skogskanten väster om Kingebols gärden.

Avstyckade fritidstomter
På Högens mark har tre fritidstomter avstyckats vid sjön Ånimmen.

Torpruinen Högtorp
På fastigheten Högen finns en torpruin efter huset Högtorp. Den ligger sydväst om Kungerud nära gränsen till Galmen.

I boken ”Torpruiner i Åmåls kommun” har torpruinen nr 111.
Där står det följande;
”Sven Petter Pettersson, f 15/9 1870, var skicklig byggnadssnickare. Han förfrös båda benen, som måste amputeras, och satt sedan i rullstol på L. Bräcke.”

Efterforskning visar att han hette Eriksson och var son till Erik Johan Eriksson f 1834 och hans hustru Märta Kristina (Fredriksdotter) Silander f 1864, i Kingebol.

Stugan på Högtorp såldes till brännved för 150 kr den 16 december 1945. Huset revs två dagar senare.

Från Öfvre Luleå kom i maj 1911 familjen Holmberg inflyttande till Högtorp.
Familjen bestod av Johan Axel, gruvarbetare, född 1872 i Karbinning,
hustrun Karolina Eliasson född 1875 i Söderbärke och deras fyra barn Gustaf Ragnar, Märta Axelia, Sven Axel och Bror Helge.
Familjen flyttade år 1926 till Vassåker i Fröskog.

Högtorps närmaste ställe är Galmen 1:7.

Mellan Högtorp på Högens skog och Galmen 1:7 ligger en smal skogsremsa tillhörande Kingebol 1:30.

Till Högtorp och till Galmen 1:7 kom man via ”Torpegatan”.
I samband med en grusgrops tillkomst [på 1950-talet?] på Galmen 1:3 byggdes det bilväg över Galmens åkrar till fastigheten Galmen 1:7.

KINGEBOL 1:36 SKACKERUD

Skackeruds mark, 4/32 mtl, ligger på båda sidor om landsvägen.
Husen ligger på västra sidan.

Från 1800-talets slut - 1898 ägare Jan Petter Jansson
I slutet på 1800-talet ägdes Skackerud av Jan Petter Jansson och hans hustru Anna Kristina Andersdotter, båda var födda i Ånimskog år 1830.
Jan Petter var son till Jan Andersson och Ingrid Bryngelsson i Kingebol.
Anna Kristina avled 1896 och Jan Petter avled 1912.

Dottern Anna Julia, född 1864, träffade vid sin vistelse i Amerika smeden Johan Jansson, som var född 1860 i Ånimskog. Johan var även finsnickare och han lär ha tillverkat inredningen till handelsboden i Stora Strand. Julia och Johan gifte sig 8/1 1898.

1898-1938 ägare Julia och Johan Jansson
Julia och Johan bosatte sig på Skackerud 1898.

De fick barnen:
Oskar Henry f 1898
Mabel Axelia f 1900
Maria Amalia (1906-1912)
Henning f 1908

Julia Jansson dog 1933 och Johan Jansson dog 1948.
Vid arvskifte 10 augusti 1938 erhöll barnen fastigheten.

AVSTYCKNINGAR FRÅN SKACKERUD

KINGEBOL 1:34 , 1:35 och 1:39

Tre tomter för fritidshus har avstyckats från Skackerud. Den första skedde 1939. Då avstyckades en strandtomt vid ”Malmmyra”. Denna tomt har på senare år delats och tomterna har fått beteckningarna 1:34 och 1:35. Båda är bebyggda.

Den tredje avstyckade tomten, också den en strandtomt, ligger på Tomasudden väster om ”Malmmyra”. Tomten är bebyggd.

Livet på Skackerud
En fin skildring av livet på Skackerud på 1930-talet, skriven av Nils Petersson, är insatt i Ånimskogs byablad nr 85 juni 2008.

TRE GÅRDAR MED GEMENSAM HISTORIA

Gårdarna 1:24, 1:25 och 1:26, på östra sidan om landsvägen, har en gemensam historia. En person som figurerade tidigt i sammanhanget var Anders Silander. På senare tid var det Silanders styvson Anders Otto Andersson, född 1826. Både han och hans ättlingar kallade sig för Silander och flera bodde kvar i Kingebol till mitten av 1900-talet.

Enskifte år 1818-1825
Vid Enskifte av Kingebols inägor erhöll avlidne skräddaren Anders Silanders (1784-1823) efterlämnade änka Märtha Nilsdotter (1788-1867) och barn, som tillsammans ägde 1/16 mantal av hela Kingebol, nuvarande fastigheterna 1:24, 1:25 och 1:26.
Familjen Silander blev då tvungen att flytta sitt hus, som de troligen hade på kullen norr om Skackerud. Märtha Nilsdotter gifte sig för andra gången 1825, då med Anders Jonasson (1799-1831) och tredje gången 1832 med Johannes Andersson.

Framlidne Lars Bergqvists (1756-1821) son Olof Larsson och dotter Katarina Larsdotter, som tillsammans ägde 7/128 mantal, flyttade från gamla Bytomten, där de flesta hus var samlade, och fick troligen sina ägor på torpet Ekekullen, söder om Sandkullen.

Änkan efter Magnus Eliasson (1770?-1820), Maria Andersdotter (1783-1859), då gift med Thomas Andersson, fick bo kvar på gamla Bytomten med stugbyggnaden, men hennes ladugård fick flyttas. Hon ägde 9/128 mantal.

Maria Andersdotter var styvdotter till ovan nämnde, Lars Bergqvist. Maria Andersdotters mor Maria Olofsdotter hade gift sig för andra gången (1791) med Lars Svensson Bergqvist och de hade 3 barn tillsammans.

I protokollet från första mötet år 1818, när Enskiftesprojektet startade, står det, att
”Magnus Eliasson närvarande, som tillika med Lars Bergqvist och dennes omyndiga barn äger tillhopa 1/8 mantal”. År 1825 när skiftet fastställdes, hade både Magnus Eliasson och Lars Bergqvist, samt hustrun Maria Olofsson avlidit, och det blev deras arvingar som erhöll ägorna, se nedan.

KINGEBOL 1:26 SANDKULLEN

1832-1859 Första kända ägaren är Maria Andersdotter
Maria Andersdotter, föddes i Skållebyn 1783 och var dotter till ovan nämnda Maria Olofsdotter, f 1762 i Kingebol, och Anders Svensson, f 1758 i Skållebyn.

Maria Andersdotter hade en bror, Göran f 1780 och en syster, Annika f 1785, som föddes i Skållebyn. Systern Kerstin föddes i Kingebol 1788, men hon dog 4 månader gammal.

Pappan, Anders Svensson, dog när var Maria 6 år och hon fick 1791 en styvfar, Lars Svensson Bergqvist i Kingebol (1756-1821). Tre halvsyskon föddes, Sven (1791-1804), Catharina 1795 och Olof 1800.

I den svårlästa bouppteckningen efter pappan Anders Svensson, upptas fast egendom till 1/8 del av skattehemmanet Kingebol, samt ägor köpta av Marias syster Katharina Olofsdotter och bröderna Petter och Jonas Olofssöner.

Mamman dog 1801 och Maria fick 1805 en styvmor, Elin Andersdotter f 1756 i Hensbyn, Fröskog.

Maria Andersdotter gifte sig 1803 med Magnus Eliasson, från Fröskog Stom.
Maria och Magnus bodde i Skållebyn åren 1812-1819. 1820 flyttade familjen till Kingebol. De fick barnen Ingrid 1803, Anders 1805, Lisa Maria 1807, Cajsa 1812, Elias 1814 och Johanna 1818.

Magnus Eliasson dog 1820 och Maria gifte sig 1825 med Thomas Andersson, född 1793 i Laxarby. Vid Enskiftet 1818, som avslutades 1825, fick Maria och Thomas bo kvar på gamla Bytomten. De erhöll för sina 3/128-delar mark på västra sidan om landsvägen och bergsträckan Getaryggen.

Ett upphittat dokument visar att Maria Andersdotters arvejord, 1/32-del i Kingebol, bortbyttes år 1832 till nämndemannen Carl Svensson och hans hustru Lisa Pettersdotter ”mot dess ägande 1/32-del i nämnde hemman och beläget i östra Ängen” mot Märta Sillanders ägande av 1/32-del. Detta förklarar varför gårdarna ligger på östra sidan av landsvägen.

År 1832 ansökte Thomas Andersson och Maria Andersdotter att Laga skifte skulle göras av ägorna, nuvarande 1:24, 1:25 och 1:26. Maria ägde då 1/32-dels mantal.

Avskrift: Utvalda delar av Laga skifte
”År 1832 den 28 juli inställde sig undertecknad Commissions Lantmätare uti Skatte Krona Hemmanet Kingebohl på Dals Land i Tössbo Härad och Ånimskogs Socken för att till följes av nedan intagne förordnande i Laga Skifte fördela Inägorna till 1/16 dels av detta hemman varvid efter förut i laga tid kungjort dag, sig infunno ägarna där av Martha Nilsdotter genom dess man Johannes Andersson äger 1/32 dels och Hustru Maria Andersdotter även genom dess man Thomas Andersson för 1/32 dels mantal.”

”§5 Efter gjord besiktning å ägorna befanns de vara så belägna att deleslinjen inte kan givas någon annan sträckning än från öster till väster längs efter lotten om icke någon av delägarna skall bliva lidande.”

”§8 Genom lottning bekom Martha Nilsdotter norra och Maja Andersdotter södra
1/32-dels lotten.”

Maria (Maja) Andersdotter blev därmed ägare till Kingebol 1:23, som nu heter 1:26, och är Sandkullen.

År 1859 avled Maria Andersdotter och Thomas Andersson gifte sig 1863 med Maja Larsdotter från Tveta. Hon hade ett oä barn, Maja Kajsa f 1847.

Om Maria och Thomas bosatte sig på Sandkullen har inte framkommit av framtagna dokument, men år 1852 flyttade Maria och Magnus Eliassons dotter, Lisa Maria Magnusdotter, född 1807 i Skållebyn, till Sandkullen med sin familj.

Lisa Maria Magnusdotter var gift med Gustaf Persson Lundin, f 1811 i Tydje. De bodde i Skållebyn 1834, sen flyttade de till Tösse, Säbyn, Åmål, Tydje och till Kroken i Skållerud och därifrån till Kingebol 1852.
De fick barnen Maja Cajsa 1834, Carl Fredrik 1836, Mauritz 1838, Laura 1841, Anna Christina 1843, Johannes 1845 och Clara 1848.

Familjen Lundin flyttade 1859/1960 till Tveta.

1860-1867 ägare Fredrik Larsson
Fredrik Larsson, född 1833 på Höglund i Tisselskog, köpte Sandkullen av Gustaf Lundin, enligt köpebrev 1859 och med tillträde 1860. Han flyttade från Bocklarud i Fröskog till Sandkullen tillsammans med hustrun Brita Maja Petersdotter, f 1828 i Bön, Ödsköld, och dottern Sofia Fredriksdotter (1858-1932) född i Fröskog.

På Sandkullen föddes barnen:
Torsten (1861-1861)
Mathilda (1862-1862)
Johan Yngve Fredriksson (1864-1930)

Dottern Sofia utbildade sig till lärarinna och gifte sig 1893 med metodistpredikanten Otto Magnusson från Fröskog. De flyttade till bl a Alingsås och Vallda. De återvände många år senare till Dalsland.
Ägaren Fredrik Larsson dog 1867 och Brita Maja blev ensam med två små barn.

1867-1893 ägare änkan Britta Petersdotter och barnen Yngve och Sofia
Änkan Britta Pettersdotter bodde kvar och drev gården vidare. Yngve blev hemmason och han tog säkert över många sysslor när han blev äldre. Han sysslade även med snickeri och har efterlämnat många fina arbeten.

1893-1930 ägare Yngve Fredriksson Wikman
Brita Maja dog 1893 och sonen Yngve tog över fastigheten och bodde ensam på Sandkullen i 11 år. 1904 gifte han sig med Hulda Wass, född 1871 i Backen.
Yngve var fältjägare och fick namnet Wikman.

Yngve och Hulda Wikman fick barnen:
Selma Maria f 1905 och Anna Sofia f 1909

Hagmarken
Till Sandkullen hör en hagmark, som ligger intill ”Torpegatan”. Den är markerad på kartan från Laga Skiftet 1818-1825 med W. På denna hagmark finns torpruinen Berga.

Berga, Kingebol
Torpruinen, som ligger på Sandkullens hagmark, Kingebol 1:26, består av rester efter spismuren och en trappsten. Det finns även en källargrund öster om torpruinen.
Det har sagts att på torpet bodde Lisa i Berga, men vem var hon? Det finns en berättelse om henne och hennes familj i Torpboken.

KINGEBOL 1:24 – ”Silanders”

Vid Enskifte av inägorna i Kingebol år 1818-1825 erhöll avlidne Anders Silanders (1784-1823) efterlämnade änka Martha Nilsdotter (1788-1867) och barn, som tillsammans ägde 1/16 mantal av hela Kingebol, ägorna nuvarande 1:24, 1:25 och 1:26.

Martha Nilsdotter föddes 1788 i Berg Westra och dog i Kingebol 1867.
Hon gifte sig 1810 med skräddaren och drängen i Säbyn Anders Silander, född 1784 i Sillerud, och de fick barnen:
Stina född 1809, oäkta, fadern skräddaren Anders Carlsson (Silander?) Fröskog.
Carl Andersson f 1811 i Berg Westra
Fredrik Oskar Silander f 1812 i Säbyn, dog 1846 i Tösse
Lisa Maria Silander f 1815 i Säbyn
August Silander f 1818 i Säbyn
Johannes Silander (1821-1821) född i Kingebol
Augusta Silander (1822-1823), född i Kingebol.

Anders Silander dog 1823 i Kingebol och Martha Nilsdotter
gifte sig 1825 med Anders Jonasson (Jonsson) född 1799 och han flyttade från Gyltungebyn till Kingebol.
De fick två barn:
Anders Otto Andersson f 1826 (han kallade sig senare för Silander som halvsyskonen)
och Anna Cajsa Andersson (1830–1830).

Maken Anders Jonasson dog 1831 och Martha Nilsdotter gifte sig för tredje gången 1832 med Johannes Andersson, född 1802 i Tisselskog.
Samma år som de gifte sig skedde ”Laga Skifte” efter ansökan från Thomas Andersson och Maria Andersdotter av inägorna 1/16 dels mantal i hemmanet i Kingebol.

Och, det står i ”§8 Genom lottning bekom Martha Nilsdotter norra och Maja Andersdotter södra 1/32dels lotten.” Martha Nilsdotter blev därmed ägare till Kingebol 1:22, nuvarande 1:24. Familjen Silander hade troligtvis bott där sen ”Enskiftesdelningen 1825”, då de blev tvungna att flytta sitt hus från gamla Bytomten.

Avskrift av valda delar av ”Laga Skiftet 1832” finns under Sandkullen här ovan.

År 1867 dog Martha Nilsdotter och i bouppteckningen efter henne står det att hon efterlämnade änkemannen Johannes Andersson, utan barn.

I giftet med Anders Silander fanns arvingarna:

1. avlidne sonen Fredrik Oskars barn: Augusta, Märta Stina och Elisabet
2. avlidne sonen Augusts barn: August Alfred och Emma
3. och i andra giftet med Anders Jonsson, sonen Anders Otto. Både han och hans barn kallade sig Silander.

Och, i bouppteckningen står det ”Fastighet 1/32 dels mantal Kingebohl var redan den avlidnas egendom före nu upplösta 3dje äktenskapet enl föreviste handlingar”.

Arvingarnas familjer:
1. Sonen Fredrik Oskar Silander, f 1812, flyttade till Tösse och gifte sig där med Ulrika Bergqvist (1814-1869) och de fick barnen:
Augusta f 1838
Märta Stina f 1841 (1883-1923) ägare till 1:25 åren 1867-1927 se nedan
Anders Gustaf (1845-1845)
Elisabeth (1846-1886).

2. Sonen August Silander, skomakare, f 1818, var gift med Brita Maja Andersdotter, f 1815 och de fick barnen:
Emma 1841, Ida (1846-1847), Fredrik Oskar (1847-1849), Jan August 1849.
Familjen bodde på Östra Berg.
August Silander dog i lungsot 1850 på Skogsegården och i bouppteckningen står det att han inte hade någon fast egendom.

3. Änkans son i andra giftet Anders Otto Andersson Silander, (1826-1910), gifte sig med Anna Sofia Bryngelsdotter, (1830-1900) i Ånimskog. De fick barnen:
Fredrik Oskar (1857-1903) ogift, Johan August (1860-1861), Alfred (1862-1862), Augusta 1863, Johan Alfred 1866 (till USA 1893), Gustaf Adolf 1869 (till Norge 1888).
Otto Silander blev änkling år 1900. Han flyttade till Fattighuset Lilla Bräcke
1909 och han dog där 1910.

Ägarförhållanden

1867-1905 ägare Otto Andersson Silander och barn
Vid arvskifte 1867 efter Otto Andersson Silanders mor, Martha Nilsdotter, erhöll han en tredjedel av den fasta egendomen 1/96 mtl. 1882 köpte han Augusta Silanders 1/288 mtl. Vid bouppteckning 1901 efter hustrun Anna Sofia Bryngelsdotter, som avled 1900, så ägde dödsboet 1/36 mtl.

1905-1906 ägare Olof Fredriksson
1905 säljer Otto och barnen Johan Alfred och Augusta Silander 1/36 mtl till Olof Fredriksson och h h Emma Kristina Sträng. Köpbrev 21 mars 1905. Lagfart 5 okt 1909.
(Fredriksson blev 23 april 1906, enligt köpehandling, ägare till Torpet Erikslund, Kingebol 1:37.)

1906-1920 ägare Alfred Magnusson
Alfred Magnusson (1852-1933) född i Edsleskog blev ny ägare enligt köpebrev 1906 och lagfart 1910. Han kallades ”Friden”. Hustrun, som också kom från Edsleskog, hette Sofia Persdotter (1852-1914).
De fick barnen:
Karl Johan 1881 (fick senare namnet Frödén)
Gustav Teodor 1883
Amanda 1885 (gift Lundberg, Åmål)
Emma Kristina 1887 (gift Ström, Slätterud)
Maria 1890
Anna 1892
Knut Hilmer 1897, han kallades för Hilmer Friden, utflyttade till USA 1922.

1920-1922 ägare Viktor Blom
Ny ägare Viktor Blom. Köpbrev 20 mars 1920.
Viktor Blom var gift med folkskollärarinnan Anna Maria Lennberg.

1922-1923 ägare Johan Edvard Engström
Ny ägare blev Johan Edvard Engström, enligt köpebrev 2 mars 1922.
År 1916 gifte han sig med Olga Torborg Andersson f 1892. De bodde i Yttre Bodane och där föddes barnen Signe Alice 1917 och Jon Filip 1922.
Hemäg Johan Edvard Engström dog i Slobol 1925.

1923-1936 ägare Carl Emil Björklund
Carl Emil Björklund, (f 1879) vistades i USA 1901-1918. Han flyttade från Skogsgården till Kingebol 1922. I avskriften av Fastighetsregistret står det ”Lagfart vilande 2 okt 1922 (12 febr 1923)”. Han var gift med Hanna Sofia Brännfeldt, f 1892 i Holms församling. De fick sonen Emil (Ernst) Bertil 1925 i Kingebol.

1936-1941 ägare Ester Frideborg Eriksson
Märta Stina Silanders son, Karl Ferdinand Eriksson, (1883-1923) gifte sig 1916 med Ester Frideborg Andersdotter från Laxarby och de fick dottern Alice Karin Vilhelmina samma år. De flyttade till Kingebol, troligen till gården (1:30) 1917.
Karl Ferdinand avled i Kingebol 1923. Han bodde nog aldrig på fastigheten 1:24.
Ny ägare till 1:24 blev änkan Ester Frideborg Eriksson enligt köpebrev 3 juni 1936.

KINGEBOL 1:25
År 1897 gjordes hemmansklyvning av inägorna till 1/16 mantal och Kingebol 1:25 bildades. Av okänd anledning hade fastigheterna 1:22 och 1:23, som delades vid ”Laga Skifte 1832”, slagits samman igen. Nu fick de beteckningarna 1:24 och 1:26. Och 1/16 dels mantal delades till 1/32, 1/36 och 1/288 dels mantal. Se nedanstående utdrag.

Hemmansklyvning å inägorna till 1/16 mantal
”År 1897 den 18 oktober inställde sig undertecknad kommissionslantmätare uti hemmanet Kingebol, i Ånimskogs socken, Tössbo härad och Elfsborgs län, för att på grund av Kongl Majt Befallningshavande förordnande verkställa hemmansklyvning å inägorna till 1/16 mantal i nämnda hemman, varvid efter från predikstolen i socknens kyrka i laga tid uppläst kungörelse, kommo tillstädes delägarna

Otto Silander ägare av 1/36 mantal
Erik Johan Eriksson ägare av 1/288 ”
och Yngve Fredriksson ägare av 1/32 ”

Vid arvskifte efter Martha Nilsdotter 1867 tillskiftades sondottern Märta Stina Silander Eriksson 1/288 mtl.

1867-1927 ägare Märta Stina Silander (och Erik Johan Eriksson)
Fredrik Oskars dotter, Märta Stina Silander, arbetade 1857 som piga på Lilla Bräcke i Ånimskog. Där träffade hon drängen Erik Johan Eriksson, f 1834 i Ånimskog. Han kallades för Erik-Jan. I april 1864 gifte de sig och i maj samma år föddes sonen Fredrik Oskar. De fick ytterligare 6 barn:

Kristina Eriksdotter f 1866
Sven Peter f 1870
Johan Adolf (1874-1879)
Augusta Amalia (1877-1879)
Gustaf Adolf f 1880
Karl Ferdinand f 1883 (se ovan under 1:24).

Familjen flyttade från Myran till Kingebol 1:25 år 1868. Erik Johan Eriksson avled 1909.

Märta Stina Silander dog 1927.
Vid bouppteckning 1927 tillskiftades 1/288 mtl till barnen Fredrik Oskar Eriksson, Kristina Eriksdotter, Sven Petter Eriksson och Karl Ferdinands dotter Alice Karin Vilhelmina Eriksson, enligt lagfart 1928 och bouppteckning 1927.

1928-1949 Carl Gustaf Olsson
Ny ägare blev Carl Gustaf Olsson och hans hustru Kristina Eriksdotter, som var dotter till Erik Johan Eriksson och hans hustru Märta Stina Silander.
Detta enligt köpebrev 1928, vilande lagfart 1 okt 1928 ?. (22 dec 1928)
”Anm 1928 den 1 okt, förklarades ansökan vilande.”

KINGEBOL 1: 37 TORPET
Fd Soldattorpet till hemmanet Kingebol i Ånimskogs socken kallas i husförhörsböckerna för Löfås. I köpeavtal från början av 1900-talet heter det ”Erikslund nr 1 i Kronans jordbok”. I bygden kallas stället enbart för Torpet.

1717-1767
Enligt en soldatförteckning hette den första soldaten på soldattorpet Kingebol 724 Mattis Gunnarsson Landahl. Han var 26 år 1721, gift och hade då varit i tjänst i 4 år.
Han blev kasserad vid 1767 års General Mönstring.

Soldatnamnet Kingren
Soldaterna som tillsattes efter 1767 var inte släkt, men alla fick namnet Kingren.

1767-1788
Enligt husförhörsboken för åren 1780-1786 var Anders Andersson Kingren, f 1742 i Tydje, soldat i Kingebol. Han var gift med Annica Andersdotter, f 1746, och de fick tre barn, Maria (1775-1788), Anders (1779) och Cajsa (1786-1787).
I nästa husförhörsbok från 1787-1792 står det att Anders var avskedad och i soldatförteckningen står det ”avskedad på kassationsmöte den 16 juni 1788”.
Han ersattes 7 aug samma år med nedanstående.

1788-1809
Corp Anders Svensson Kingren, f 1764 i Tösse, blev ny soldat.
Hans hustru hette Lisken Ersdotter och hon var född 1764 i Ånimskog.

De fick barnen:
Anders f 1785
Maria f 1789, dog tidigt
Erik f 1792
Sven f 1794
Lisa f 1798, dog tidigt
Johannes f 1799 och
Olle f 1803

Någon gång under perioden 1812-1816 flyttade den avskedade soldaten Anders Svensson Kingren (f 1764) till Strömmen. [Födelsedata då är 14/11 1763].
Till Strömmen flyttar också hustrun Lisken Ersdotter och sönerna Johannes och Olle.

1810-1838
En ny soldat flyttade till Kingebol år 1810. Det var drängen och soldaten från Fröskog Stom Jan (Johan) Olsson Kingren, f 1784 i Hesselskog (Edsleskog). Han flyttade dit tillsammans med modern, änkan Ingrid Svensdotter, f 1751 och två systrar Cajsa och Maria. Modern dog på Löfås (Torpet) 1828.

Nr 724 Corpralen Jan (Johan) Olsson Kingren (f 1784) gifte sig 1816 med
Cajsa Arvidsdotter, f 1795, från Hult i Ånimskog, och de fick barnen:

Olof Fredrik f 1817, han drunknade 1840
Jan August f 1820
Erik (1823-1824)
Johanna f 1825
Carl f 1828
Erik Magnus f 1831
Catrina (1834-1836)
Catarina f 1837

Kingren erhöll ”afsked vid 1838 års General Mönstring”.

Den avskedade Corpralen Jan (Johan) Johannes Kingren (f 1784) flyttar med sin familj till Hult år 1838.

1839-[1866?]
Roten ersatt den 28 jan 1839 med en ny soldat som kom inflyttande från Tösse 1841. Han fick också namnet Kingren. Soldat nr 724 Johannes Kingren, född 1816 i Slobol, och han var gift med Maja Cajsa Larsdotter, f 1815 i Fröskog.
De fick barnen:
Lisa Maja f 1842
Augusta f 1845
Lars Gustaf f 1847
Sven Peter (1850-1858)
Carl f 1853
Mauritz (1856-1859)

Hustrun Maja Kajsa Larsdotter dog 1860

Avskrift , del av bouppteckning:
”År 1860 den 15de november blev Bouppteckning förrättad på Soldatstommen Löfås under Kingebohl efter avlidna hustrun Cajsa Kingren som avled den 6 okt och efter sig lämnat enkemannen Johan Kingren samt 4 barn, nämligen 2 söner och 2 döttrar, dottern Lisa Maja 18 år, dottern Augusta 16 år, son Lars Gustaf 13 år, son Carl 8 år gammal hvars rätt som Corator bevakades av barnens morbroder Erik Larsson i Hult, Fröskog Socken. Boet uppgavs av änkemannen i följande ordning nämligen:…”

Soldaten änklingen Johan (Johannes) Kingren (f 1816) fick en ny hustru 3/4 1864,
Kristina Svensdotter, f 1842 i Tisselskog.

De fick två söner, Johan Otto f 1865, som var bräcklig,
Alfred f 1871 och en dotter Anna Olivia (1881-1889).

Någon gång under perioden 1866-1870 avskedas soldaten Johannes Kingren (f 1816).
Johannes Kingren avled i augusti 1889.

Fattighjonet, soldat-änkan, modern Kristina Svensdotter bodde kvar i Kingebol
tillsammans med sonen Johan Otto Kingren. Sonen avled i april 1900.
Den andra sonen arbetaren Alfred Kingren flyttar till Tösse 1891, till Ö Korsbyn 1893 och till Galmen 1894. Änkan Kristina Svensdotter Kingren flyttar 1908 till sonen på Galmen. Där bodde de kvar till 1926. Alfred avled i gulsot 14/2 1926 och modern i hög ålder 28/11 1926.

Ägarförhållanden till fd soldattorpet

1903-1906 ägare Johannes Sträng
I en köpehandling daterad 20 april 1903 säljs det indragna soldattorpet till fd soldaten (i Laxarby) Johannes Sträng, Wallsjön, Fröskog. Köpesumman bestämdes till åtta hundra kronor. Torpet utgör i areal 2 ha och 88 ar och är belägen söder om uttagen ”gata” intill Galmens rågång, enl avtalet.
I samma köpehandling finns ett tillägg där Johannes Sträng överlåter torpet till Olof Fredriksson i Kingebol mot köpesumman 800 kronor, som kvitteras den 23 april 1906. Lagfart 28 nov 1910.

1906-1908 ägare Olof Fredriksson
Ny ägare till fd Soldattorpet Lövås/Erikslund, som idag kallas enbart Torpet, blev
Olof Fredriksson. Han var född i Tisselskog 1874.
Han gifte sig 1899 med fd soldaten Johannes Strängs dotter,
Emma Kristina Sträng, f 1878 i Laxarby. Familjen flyttade från Åmål till Torpet i Kingebol den 2 maj 1903 och de hade då barnen:

Dagny Vilhelmina f 1899 i Fröskog och Bengt Evald f 1901 i Åmål.

Två barn föddes i Ånimskog,
Sven Karl f 1903 och Kristina Margareta f 1906.

4/10 1908 flyttar familjen till Mörnäs i Fröskog.

1908-1948 ägare Erik Emil Pettersson
Ny ägare till Torpet blev fd konstapeln, gruvarb., Erik Emil Pettersson
f 1867 i Linde, Örebro län. Han kom med familjen flyttande från Gällivare, Norrbottens län, den 20/9 1908. Hustrun Emma Charlotta Karlsson var f 1872 i Götlunda, Örebro län. Köpebrevet daterat 8 jan 1911 och lagfarten 13 febr 1911.

Tre av deras barn var födda i Gällivare:
Astrid Emilia f 1902.
Martin Walter, f 1904, blev författare och tog namnet Pernemyr (Perne).
Erik Evert Hjalmar f 1907, blev handlare i Örebro, och tog namnet Pernemyr.
Sonen Hilding Werner föddes i Ånimskog 1908.

Syskonen förblev barnlösa.
Emil och Emma Pettersson dog på Torpet med en månads mellanrum år 1948.

Evert gifte sig med Rut, som var på dagen 10 år yngre än honom.
I Ånimskogs byablad nr 64 och 65 från år 2003, finns en intervju med Rut och Evert, gjord av Åke E Gunnarsson, där de berättar om sina liv.

KINGEBOL 1:28 BERGA ELLER BERGEHAGEN

Avstyckning av ett skifte
Kingebols jordbruksfastighet längst i söder, mot gränsen till Gyltungebyn,
heter 1:2. Fastigheten ägs av Gyltungebyns ägare och är nu obebyggd.
Där finns torpruinen Ängen.

I boken ”Torpruiner i Åmåls kommun” har torpruinen nr 65 under Gyltungebyn.

År 1924 ägdes fastigheten 1:2 av K F Nordström och hans hustru Anna, på Gyltungebyn. Till fastigheten hörde då, som till alla andra jordbruksfastigheter i Kingebol, ett skifte hagmark. Det konstiga är att detta skifte låg längst i norr mot gränsen till Säbyn.

Detta skifte, som kallades Bergehagen, avstyckades från 1:2 den 21/10 1924 och fick beteckningen 1:28 och blev bebyggt..

1925-1943 ägare Anton Blixt
Enligt köpbrev 5 sept 1924 och lagfart 16 febr 1925 blev Anton Blixt (1865-1951) ny ägare till skiftet.

Anton Blixt och några av hans sönerna byggde ett hus där. Sonen Sigfrid med familj var de första som bodde i huset. Anton Blixt bosatte sig aldrig i Bergehagen. Han bodde vid färjeläget på Gyltungebyn.

FASTIGHETER SOM ÄGS AV GYLTUNGEBYNS ÄGARE

De fem södra fastigheterna, öster om landsvägen ägs av Gyltungebyns ägare. De kan ha kommit att tillhöra Gyltungebyn redan i slutet av 1700-talet då arv skiftades efter Olof Bryngelsson (1720-1773) och Annicka Persdotter (1728-1785), som enligt bouppteckningen ägde ”1/4 uti Kingebol”. Dottern Catharina Olofsdotter (1752-1808) var gift med Nils Bryngelsson (1741-1811) på Gyltungebyn.

Fastigheterna ingår vid köp och försäljning samtidigt som gården Gyltungebyn köps och säljs. Så nedanstående fastigheter innehar även Gyltungebyns ägare.

Det finns inga byggnader på fastigheterna.

På kullarna mellan åkrarna finns torpruinerna Hålan, Klypa och Ängen. I skogen, på gränsen mellan Kingebol och Gyltungebyn, finns torpruinerna S Rönningen och Myreberg.

KINGEBOL 1:18 3/64
KINGEBOL 1:19 3/32
KINGEBOL 1:4 1/32
KINGEBOL 1:3 1/32
KINGEBOL 1:2 1/32
Totalt 15/64 mtl

Torp och gårdslämningar i Kingebol

På hemmanet Kingebol finns det 15 torpruiner. alla på östra sidan om landsvägen.

Berga
Ekekullen
Fjallerud
Hålan
Högtorp
Klypa
Kungerud
Myreberg
N Rönningen
S Rönningen
Ö Ulverud
V Ulverud
Vinterhålet
Åseberg
Ängen

Namn på backar och vägar
Landsvägen som går genom Kingebol från söder till norr är backig och krokig. Den kallas för Getryggen. Backarna har namn. Backen vid verkstaden på Gyltungebyn kallas för Ekebacken. Där finns en mycket gammal ek. Nästa backe ligger på Hemmanet Kingebol. Den kallas ibland för Lilla Klypebacken, sen kommer en stor uppförsbacke som kallas Klypebacken. Den ligger mitt för torpruinen Klypa. Utförsbacken som kommer därnäst kallas för Kistebacken. Sen, när man har kommit ut ur skogen, kommer en utförsbacke och det är Kingebolsbacken och nästa backe kallas Skackerebacken. Sen fortsätter vägen strax in på Säbyn och går över Säbybäcken.

Vägen till Torpet, Kingebol 1:37 och Högtorp, kallas Torpegata (”a” som i att).

(Avskrift)

RÖSTLÄNGD FÖR VAL TILL TILL RIKSDAGENS ANDRA KAMMARE
ÄVENSOM KOMMUNAL RÖSTLÄNGD FÖR ÅNIMSKOGS SOCKENS
ÖSTRA VALDISTRIKT I ÅNIMSKOGS KOMMUN
UPPRÄTTADE ÅR 1946

[Alla boende i Kingebol]

KINGEBOL HEMMANSÄGARE OLSSON, EMIL f 1868
HEMMANSÄGARE OLSSON, KRISTINA AMALIA f 1870
F. HUSHÅLLERSKA LARSSON, EMMA AXELIA f 1880
F. SMEDMÄST. JANSSON, JOHAN f 1860
HEMMANSÄG. JANSSON, HENNING f 1905
H. ESTER GUNVOR f 1914
HEM.ÄG.ÄNKA KING, HEDVIG f 1888
STATIONSKARL KING, ADOLF GUNNAR f 1921
HEMMANSÄGARE KING, ARTUR VILLIAM f 1909
H. TYRA LILLY f 1913
HEM.ÄG.ÄNKAN VIKMAN, HULDA f 1871
HEMMANSÄGARE PETERSSON, GUSTAF HOLGER f 1913
H. ANNA SOFIA f 1909
SMÅBRUKSÄGARE OLSSON, KARL GUSTAF f 1874
SMÅBRUKSÄGARE PETERSSON, ERIK EMIL f 1867
H. EMMA CHARLOTTA f 1872
D. ASTRID EMILIA f 1902
JORDBR.ARB. PETERSSON, HILDING VERNER f 1908
TRAKTORSKÖTARE BLIXT, OSKAR f 1895
H. HANNA KRISTINA f 1897
SÅGV.FÖRMAN BLIXT, SIGFRID f 1905
H. ANNA ELISA f 1906
F. HUSHÅLLERSKA KARLSSON, SOFIA f 1860
F. HEMBITRÄDE JANSSON, OLGA MARIA f 1908
ARRENDATOR HÄRD, KARL GUNNAR f 1903
H. GUNBORG f 1902

AVSKRIFT
SOLDATFÖRTECKNING

Kingebohl, 724

1721 Mattis Gunnarsson Landahl
Född: 1695? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 26 År i tjänst: 4

1725 Rotegårdar: Kingebol 1, Bröteln 1/4, Orrebol 1/4.
Mattis Gunnarsson Landahl
Född: 1695? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 30 År i tjänst: 8

1729 Matthis Gunnarsson Landahl
Född: 1695? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 34 År i tjänst: 12

1736 Mattis Gunnarsson Landahl
Född: 1695? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 41? År i tjänst: 19?

1744 Mattis Gunnarsson Landahl
Född: 1695? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 49? År i tjänst: 24 (27?)

1767 Kasserad vid 1767 års General Mönstring. Vakant. Liten och osynlig. Bär intet vid kronans mundering. Kasseras.

1778 Anders Andersson Kinggren
Född: 1735? Civilstånd: Gift
Död: Bördig:
Ålder: 43 År i tjänst: 11 (1778-11=1767)
Anm: 5 fot 9 tum lång, Approberas.

1789 Anders Kinggren avskedad på kassationsmöte den 16 juni 1788. Ersatt 7 aug samma år med:

Anders Svensson Kingren
Född: 1760? Civilstånd: Gift?
Död: Bördig: Dalbo?
Ålder: 29? År i tjänst: 4 _?
Anm: Approberas.

1790 Anders Svensson Kingren
Född: 1760? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 30? År i tjänst: 5 1/2
Anm: 5 fot 10 tum lång.

1802 Anders Svensson Kingren
Född: 1760? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 42 År i tjänst: 17 11/12 (1788/18=1816???)
Anm: 5 fot 10 tum lång, Presens

1809 Jan Olofsson Kingren
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 21? År i tjänst: 17 1?
Anm: 5 fot 7 tum lång.

1821 Jan Olofsson Kingren, 6:te Comp
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 37 33? År i tjänst: 17 1/6 13?
Anm: 5 fot 9 tum lång.

1829 Jan Olofsson Kingren, Corporal
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 41 År i tjänst: 21 2/3
Anm: 5 fot 10 tum lång.

1832 Jan Olofsson Kingren, Corporal
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 44 År i tjänst: 24 1/6
Anm: 5 fot 10 tum lång.

1835 Jan Olofsson Kingren
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 47 År i tjänst: 27 1/6
Anm: 5 fot 10 tum lång.

1838 Jan Ol(of)sson Kingren
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 50 År i tjänst: 30 5/12
Anm: 5 fot 10 tum lång. Deltagit i 3 fälttåg, tjent utmärkt väl, lomhörd, afskedas med anmälan till underhåll genast.

1841 Jan Ol(of)sson Kingren
Född: 1788? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 53? År i tjänst: 33 5/12?
Anm: 5 fot 10 tum lång. Deltagit i 3 fälttåg, tjent utmärkt väl, lomhörd, afskedad med anmälan till underhåll genast. Erhållit afsked vid 1838 års General Mönstring.
Roten ersatt den 28 jan 1839 med
Johannes Svensson Kingren
Född: 1817? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 25 22? År i tjänst: 2 _ _?
Anm: 6 fot lång. Approberad.

1844 Johannes Svensson Kingren
Född: 1817? Civilstånd: Gift
Död: Bördig: Dalbo
Ålder: 27 År i tjänst: 5 1/2
Anm: 6 fot lång. Approberad.

AVSKRIFT

Nedanstående är hämtat från Ånimmens Fiskeförening,
en lista troligen daterad i början av 1980-talet.

FISKET I ÅNIMMEN

Inom området i Kingebol nr 1, om 26,0 ha, utgörande 1,636 % av sjön
är fisket samfällt för:

Fastighet Mantal Andel procent
i skifteslaget i sjön
Kingebol 1:2 1/32 3,1 0,051
Kingebol 1:3 1/32 3,1 0,051
Kingebol 1:4 1/32 3,1 0,051
Kingebol 1:18 3/64 4,7 0,077
Kingebol 1:19 3/32 9,4 0,154
Kingebol 1:20 3/32 9,4 0,154
Kingebol 1:24 1/36 2,8 0,046
Kingebol 1:25 1/288 0,04 0,006
Kingebol 1:26 1/32 3,1 0,051
Kingebol 1:30 31/64 48,4 0,792
Kingebol 1:35 --andel för 1/80 1,2 0,019
Kingebol 1:36 4/32 totalt
andel för 9/80 11,3 0,184

1,0
99,64 %
1,636 %

== Platser som hör till hemmanet ==
{{#ask:
[[ har hemman::Kingebol]]
[[ har socken::Ånimskog]]
|? har typ =Typ
| mainlabel = Namn

== Platser som hör till hemmanet ==
{{#ask:
[[ har hemman::Kingebol]]
[[ har socken::Ånimskog]]
|? har typ =Typ
| mainlabel = Namn
}}

Dalsland/Ånimskog

2025-08-19T17:33:48Z

Lars: /* Hembygdsföreningen */

{{DISPLAYTITLE:Ånimskogs Socken}}
{{SockMall:Socken|namn=Ånimskog|landskap=Dalsland}}

=== Om socknen ===
Texten är hämtad från Institutet för språk och folkminnen (Isof) https://www.isof.se/

'''Ånimskog''' sn, Tössbo hd, Dalsland. ''Oðnemæ scoghær'' ca 1325 (avser en skog). – Sockennamnet åsyftar skogsmark vid sjön Ånimmen och sammanhänger med sjöns namn (''Oðnem'' ca 1325), som har oklart ursprung. Ortnamnet kan betyda ’Ånimsbornas skog’.

(Texten nedan är hämtad från [https://kringla.nu/kringla/objekt?referens=raa/bbrm/21200000001427 Kringla Riksantikvarieämbetet)]

'''Ånimskog''' är en medeltida socken som består av små dal- och strandbygder vid sjön Ånimmen och vid Vänern. En del av Ånimskog ingår i den s k Dalformationen, vilken domineras av bergig och bruten terräng. Huvudbygden i Ånimskog utgörs av en dalgång i nord-sydlig riktning som sträcker sig från Vänern och norrut längs Ånimmen vidare mot Fröskogs och Edsleskogs socknar. Till dalgången är den huvudsakliga jordbruksmarken och bebyggelsen koncentrerad. I övrigt dominerar stora skogsområden och vid Vänerkusten finns skärgårdsnatur. I dalgången finns också de viktigaste kommunikationsvägarna, nuvarande riksväg 45, den gamla huvudvägen genom Dalsland, samt järnvägen Göteborg-Karlstad, ursprungligen en del av Bergslagsbanan, anlagd på 1870-talet.

Förutom jord- och skogsbruk har bergshantering varit av betydelse för områdets näringsliv. Under lång tid har brytning av olika mineraler förekommit som järn, silver, koppar, mangan och kvarts. Socknens enda tätort utgörs av det lilla samhället Ånimskog vid riksväg 45 och järnvägen. Där har tidigare funnits en station. Orten domineras idag av ett sågverk med omgivande bostadsbebyggelse.

[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Karta1890.jpg|Vänster|miniatyr|Kartbild över Ånimskogs norra del, år 1890.]]
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Karta1600tal.jpg|miniatyr|Karta från 1600-talet. Finns i Lantmäteriets arkiv.|400x400px]]

=== Hembygdsföreningen ===
[[Dalsland/Ånimskog/Hembygdsföreningen|Ånimskogs Hembygdsförening]] värnar om hembygden och arbetar mycket med traditioner, [[Dalsland/Ånimskog/Forskningssektionen|forskning]] och nu, detta projekt! Föreningen är även ute och föreläser en del.

=== Sevärdheter i Ånimskog socken ===
[[Dalsland/Ånimskog/Hällkistan|Ånimskogs hällkista]] är från slutet av stenåldern och ligger ca 1 km norr om Ånimskogs Kyrka.

[[Dalsland/Ånimskog/Sörknatten|Sörknattens Naturreservat]] ligger mellan sjöarna Djup och Ånimmen. Området är mycket kuperat och höjden varierar från 50 till 142 m.ö.h. Landformerna och geologin i Sörknattenområdet är unika för landet.

[https://arbolskolmuseum.se/ Årbols skolmuseum] När den 80-åriga skolan i Årbol i Ånimskog lades ner 1963, levde den i stället upp som museum. Skolmiljön från sekelskiftet återskapades. Ta gott om tid på dig för här finns mycket att se och minnas:

=== Historiska personer i Ånimskog ===
[[Dalsland-Ånimskog-Persongalleri|Persongalleri]]

=== Faktablad om Ånimmen ===
[[Dalsland-Ånimskog-Ånimmen|Ånimmen]]

=== Skrönor i Ånimskog ===
[[Dalsland-Ånimskog-Skrönor|Skrönor]]

=== Platser i Ånimskogs socken ===
Klicka på en markör för mer information. Byt gärna till fullskärmsläge, F5 tar dig ur fullskärmsläge i de flesta fall.

{{
#compound_query:
[[Har socken::Ånimskog]] [[Har typ::Hemman]] ;?Har koordinat ;?Har typ=Typ ;?Har hemman=Hemman ;icon=Marker_DarkGoldenRod.svg ;limit=800
|[[Har socken::Ånimskog]] [[Har typ::Gård]] ;?Har koordinat ;?Har typ=Typ ;?Har hemman=Hemman ;icon=Marker_Green.svg ;limit=800
|[[Har socken::Ånimskog]] [[Har typ::Torp]] ;?Har koordinat ;?Har typ=Typ ;?Har hemman=Hemman ;icon=Marker_DeepSkyBlue.svg ;limit=800
|[[Har socken::Ånimskog]] [[Har typ::Soldattorp]] ;?Har koordinat ;?Har typ=Typ ;?Har hemman=Hemman ;icon=Marker_Pink.svg ;limit=800
|[[Har socken::Ånimskog]] [[Har typ::Backstuga]] ;?Har koordinat ;?Har typ=Typ ;?Har hemman=Hemman ;icon=Marker_Crimson.svg ;limit=800
|[[Har socken::Ånimskog]] ;?Har koordinat ;?Har typ=Typ ;?Har hemman=Hemman ;icon=Marker_LightGrey.svg ;limit=800
|format=leaflet
|enablefullscreen=yes
|controls=type,pan,zoom,scale,streetview
|width=600
|height=600
|resizable=yes
}}

{|
|+
|-
|[[Fil:Marker DarkGoldenRod.svg|ingen|35x35px]]
| Hemman
|[[Fil:Marker Green.svg|ingen|35x35px]]
| Gård
|[[Fil:Marker DeepSkyBlue.svg|ingen|35x35px]]
| Torp
|[[Fil:Marker Pink.svg|ingen|35x35px]]
| Soldattorp
|[[Fil:Marker Crimson.svg|ingen|35x35px]]
| Backstuga
|[[Fil:Marker LightGrey.svg|ingen|35x35px]]
| Övrigt
|}

Det finns sidor om många olika platser i Ånimskogs socken. Förteckningar finns över sidor med:

* [[:Kategori:Plats i Ånimskog|Platser ({{PAGESINCATEGORY:Plats_i_Ånimskog}} st)]]
* [[:Kategori:Hemman i Ånimskog|Hemman ({{PAGESINCATEGORY:Hemman_i_Ånimskog}} st)]]
* [[:Kategori:Gård i Ånimskog|Gårdar ({{PAGESINCATEGORY:Gård_i_Ånimskog}} st)]]
* [[:Kategori:Torp i Ånimskog|Torp ({{PAGESINCATEGORY:Torp_i_Ånimskog}} st)]]
* [[:Kategori:Soldattorp i Ånimskog|Soldattorp ({{PAGESINCATEGORY:Soldattorp_i_Ånimskog}} st)]]
* [[:Kategori:Backstuga i Ånimskog|Backstugor ({{PAGESINCATEGORY:Backstuga_i_Ånimskog}} st)]]
* [[:Kategori:Undantag i Ånimskog|Undantag ({{PAGESINCATEGORY:Undantag_i_Ånimskog}} st)]]
* [[:Kategori:Skola i Ånimskog|Skolor ({{PAGESINCATEGORY:Skola_i_Ånimskog}} st)]]
* [[:Kategori:Missionshus i Ånimskog|Missionshus ({{PAGESINCATEGORY:Missionshus_i_Ånimskog}} st)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Ånimskog Kyrka|Kyrka (1 st)]]
* [[:Kategori:Industri i Ånimskog|Industrier ({{PAGESINCATEGORY:Industri_i_Ånimskog}} st)]]
* [[:Kategori:Utsiktstorn i Ånimskog|Utsiktstorn ({{PAGESINCATEGORY:Utsiktstorn_i_Ånimskog}} st)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Byabladet|Byabladet]]

=== Rålins orgelfabrik ===
Conny Källvik har tidigare skrivit om Ånimskogs egen orgelfabrik, [[Dalsland/Ånimskog/RålinsOrgelfabrik|Rålins piano- och orgelfabrik]].

=== Sockenboken och dess digitalisering ===
Ett arbete med att berätta socknens historia startade ca 1990 och har hittills resulterat i två delar av tre av en Sockenbok. Den tredje delen, som är tänkt beskriva östsidan om Ånimmen, har ännu ej fullgjorts.

Ett projekt med att [[Dalsland/Ånimskog/DigitaliseringSockenbok|digitalisera sockenboken del II]], den del som innehåller beskrivningar av platser på västsidan är klart, och alla platser i Del II är inarbetade under Ånimskogs [[Kategori:Plats_i_Ånimskog|platslista]] och i kartan ovan.

=== Okända fotografier från socknen ===
För många fotografier i lådor och album vet man inte vad/vem/var de föreställer. Men kanske någon kan känna igen personen eller platsen. På sidan [[Dalsland/Ånimskog/OkändaFoton|''Okända foton'']] finns bilder, vykort eller illustrationer runt Ånimskogs socken där ingen ännu vet vem/vad/var det är. ''Hjälp till med att identifiera person och plats!''

=== Vykort från Ånimskog med omnejd ===
Under åren har det varit populärt att [[Dalsland/Ånimskog/Vykort|skicka vykort på sin hembygd eller gård]]. Här finns några av Ånimskog med omnejd samlade, bidra gärna med bilder av dina egna vykort.

=== Senaste platsinventeringar ===
[[Dalsland/Ånimskog/Forskningssektionen|Ånimskogs Hembygdsförenings Forskningssektion]] gör löpande inventeringar av olika platser. Här är en förteckning av de senaste inventerade platserna som fått koordinater eller bilder:
* [[Dalsland/Ånimskog/Myren (Västra Berg)|Myren, Västra Berg (bilder och koordinater) (Augusti 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Forserud|Forserud, Västra Berg (bilder och koordinater) (Augusti 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Strömmerud II|Strömmerud II, Anolfsbyn (bilder och koordinater) (Augusti 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Sodalen|Sodalen, Vingnäs (bilder och koordinater) (Augusti 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Slättan|Slättan, Vingnäs (bild och koordinater) (Juli 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Vallerud|Vallerud, Vingnäs (bild och koordinater) (Juli 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Ruds_utjord|Rud, Vingnäs (bild och koordinater) (Juli 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Sillingen_I|Sillingen I, Vingnäs (bilder och koordinater) (Juli 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Sillingen_II|Sillingen II, Vingnäs (bild och koordinater) (Juli 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Bjurdämmekasen|Bjurdämmekasen, Nedre Kilane (bild och koordinater) (Maj 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Djupslund|Djupslund (bild och koordinater) (Mar 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Sundskasen|Sundskasen, Djupslund (bild och koordinater) (Mar 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Kasen_(Djupslund)|Kasen, Djupslund (bild och koordinater) (Mar 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Udden_(Djupslund)|Udden, Djupslund (bild och koordinater) (Mar 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Väst_i_Stuga|Väst i Stuga, Djupslund (bild och koordinater) (Mar 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Dalarna_III|Dalarna III, Övre Känsbyn (bild och koordinater) (Mar 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Sundsstugan|Sundstugan, Stora Kilane (bild och koordinater) (Mar 2025)]]
* [[Dalsland/%C3%85nimskog/Ulerudsängen|Ulerudsängen, Ulerud (bild och koordinater) (Mar 2025)]]
* [[Dalsland/%C3%85nimskog/Ekekullen_(Ulerud)|Ekekullen, Ulerud (bild och koordinater) (Mar 2025)]]
* [[Dalsland/%C3%85nimskog/Ekedalen_(Ulerud)|Ekedalen, Ulerud (bild och koordinater) (Mar 2025)]]
* [[Dalsland/%C3%85nimskog/Salebolsmyren|Salebolsmyren, Salebol (bild och koordinater) (Mar 2025)]]
* [[Dalsland/%C3%85nimskog/Str%C3%B6mmerud_I|Strömmerud I, Anolfsbyn (bild och koordinater) (Mar 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Kasenberg|Kasenberg, Salebol (bild och koordinater) (Feb 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Gärdet_II|Gärdet II, Nedre Kilane (bild och koordinater) (Feb 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Åna|Åna, Ulerud (bild, koordinat och text) (Feb 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Hultera|Hultera, Ulerud (bild, koordinat och text) (Feb 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Kerstan III|Kerstan III, Anolfsbyn (bilder och koordinater) (Jan 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Kerstan II|Kerstan II, Anolfsbyn (koordinater) (Jan 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Kerstan I|Kerstan I, Anolfsbyn (bilder och koordinater) (Jan 2025)]]
* [[Dalsland/Ånimskog/Haget|Haget, Anolfsbyn (koordinater) (Jan 2025)]]

=== Stilguide för att skriva sidor ===
Det är bra för sökning och organisation om sidor har hamnar på samma ställe, har gemensamma egenskaper och ser liknande ut. Därför [[Dalsland/Ånimskog/Stilguide|finns en stilguide för sidor om Ånimskogs socken]] för hur den som vill bidra bör namnge sidor och skriva sin sida.

Dalsland/Ånimskog/Hembygdsföreningen

2025-08-08T12:55:17Z

Lars: Arbetsavtal flytt av Hembygdsstugan 1957

== Ånimskogs Hembygdsförening ==
Ånimskogs Hembygdsförening grundades 28 januari 1954, således blir föreningen 70 år i år! Vår hembygdsgård, en dalslandsstuga flyttad från [[Dalsland/Fröskog/Berget (Stora Strand)|Nedre Strand,]] är belägen i Ånimskogs samhälle, på den högsta delen av Stora Mossevägen.

<gallery mode="nolines" widths="500" heights="500">
Fil:Dalsland Ånimskog Berget Hembygdsgården.jpg|Kort på huset "Berget" i Stora Strand som numera är flyttat till Lilla Mossen och är Hembygdsgård.
Fil:Dalsland Ånimskog Hembygdsgården.jpg|Dalslandsstugan idag, hembygdsgården där Hembygdsföreningen har sina möten och aktiviteter. Foto Lars Eriksson 2023
</gallery>

==== Ånimskogs Hembygdsförenings historia ====
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-HembygdsföreningenStartPD.jpg|miniatyr|336x336px|Provinstidningen Dalsland 1954-01-29]]
Man kan säga att tanken på en lokal hembygdsförening här föddes när Ånimskogs kommun gick i graven. Tanken på en hembygdsförening uppstod nämligen vid ”gravölet” efter Ånimskogs kommun, som den 1 januari 1952 uppgick i Tössbo landskommun. De tidigare förtroendevalda i kommunen, samlades den 1 december 1951 i kyrkskolan för en avskedsmiddag. Samtalen kom då bland annat in på hur socknens historia skulle bevaras. Resultatet av diskussionen blev att en hembygdsförening borde bildas.

Idén om en hembygdsförening fortsatte att diskuteras i bygden, och vid ett möte ett drygt år senare, den 28 januari 1953, bildades en interimsstyrelse bestående av Gunnar Hedén, Hilmer Hermansson, Elsa Bäckström och Axel Axelsson. Dessa lämnades fria händer att förbereda föreningens organisation och förslag på stadgar. Det skulle dröja ytterligare ett år innan föreningens bildande fastställdes. Detta skedde den 28 januari 1954 på ett möte i Ånimskogs Hemvärnsgård (se artikel till höger).

[[Fil:Dalsland Ånimskog Hembygdsföreningen arbetsavtal 1957.jpg|centrerad|miniatyr|Arbetsavtal mellan byggmästare Tage Andersson Västra Korsbyn och Ånimskogs Hembygdsförening. Flytt av Hembygdsföreningens inköpte stuga i Stora Strand till föreningens tomt på Lilla Mossen Ånimskog.]]

=== Övriga byggnader ===
För att skapa en gemytligt och en genuin gårdskänsla, så uppfördes även ett timrat hemlighus 1959, samma år som huvudbyggnaden invigdes. Hemlighuset hade tillhört familjen Hesselbom i Vingnäs. Säkert har detta många gånger brukats av konstnären [https://sv.wikipedia.org/wiki/Otto_Hesselbom Otto Hesselbom], när denne bodde hos släktingarna i Vingnäs.

En visthusbod, magasin uppfördes 1962. Denna hade tidigare stått på granngården ”Krôpningekôl”. I samband med att ÅSA-hus startade en träindustri i Lilla Mossen så flyttades halva denna visthusbod och byggdes upp vid Hembygdsgården.

En smedja byggdes upp 1978 med timmer från ett gammalt magasin, vilket hade stått i Östra Berg, och skänkts av bröderna Elof och Pär Larsson.

Väktare-Stinas stuga, flyttades i början av 1980-talet från Stora Mossen till Hembygdsgården. Efter det har en liten vedbod byggts upp.

=== Aktiviteter idag ===
Föreningen är aktiv och styrelsen träffas vid ett flertal möten varje år. Årligen planerar och arrangerar Ånimskogs Hembygdsförening valborgsmässofirande i Ånimskogs församlingshem, likaså en hembygdsdag, bakdag samt en julmarknad i slutet av året. Föreningen har även en underförening som kallas [[Dalsland/Ånimskog/Forskningssektionen|Forskningssektionen]], som bland annat sysslar med gårdshistoria.

Fil:Dalsland Ånimskog Hembygdsföreningen arbetsavtal 1957.jpg

2025-08-08T12:50:36Z

Lars: Arbetsavtal mellan byggmästare Tage Andersson Västra Korsbyn och Ånimskogs Hembygdsförening. Flytt av hembygdsstugan från Stora Strand till Lilla Mossen Ånimskog.

== Sammanfattning ==
Arbetsavtal mellan byggmästare Tage Andersson Västra Korsbyn och Ånimskogs Hembygdsförening.
Flytt av hembygdsstugan från Stora Strand till Lilla Mossen Ånimskog.

StolpID:000054

2025-06-22T07:32:55Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Tösse/Avrättningsplatsen

#REDIRECT [[Dalsland/Tösse/Avrättningsplatsen]]

StolpID:000053

2025-06-22T07:30:58Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Ånimskog/Hults By

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Hults_By]]

StolpID:000052

2025-06-22T07:29:52Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Ånimskog/Sandbäcken

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Sandbäcken]]

StolpID:000051

2025-06-22T07:28:48Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Ånimskog/Strömmerud II

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Strömmerud_II]]

StolpID:000050

2025-06-22T07:28:01Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Ånimskog/Strömmerud I

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Strömmerud_I]]

StolpID:000046

2025-06-22T07:25:43Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Haget_(Anolfsbyn)]]

StolpID:000044

2025-06-22T07:22:32Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Ånimskog/Udden (Djupslund)

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Udden_(Djupslund)]]

StolpID:000043

2025-06-22T07:21:26Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Ånimskog/Sundskasen

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Sundskasen]]

StolpID:000042

2025-06-22T07:20:36Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Ånimskog/Kasen (Djupslund)

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Kasen_(Djupslund)]]

StolpID:000041

2025-06-22T07:19:05Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Ånimskog/Djupslund

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Djupslund]]

StolpID:000040

2025-06-22T07:17:26Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Ånimskog/Salebolsmyren

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Salebolsmyren]]

StolpID:000039

2025-06-22T07:16:28Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Ånimskog/Södra Tranehalsen

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Södra_Tranehalsen]]

StolpID:000038

2025-06-22T07:15:42Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Ånimskog/Norra Tranehalsen

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Norra_Tranehalsen]]

StolpID:000036

2025-06-22T07:12:45Z

Lars: Ändrade omdirigeringsmålet från Dalsland/Ånimskog/Brandalen till Dalsland/Ånimskog/Norra Brandalen

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Norra_Brandalen]]

StolpID:000036

2025-06-22T07:11:28Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Ånimskog/Brandalen

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Brandalen]]

StolpID:000035

2025-06-22T07:10:36Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Ånimskog/Bjurdämmekasen

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Bjurdämmekasen]]

StolpID:000034

2025-06-22T07:09:28Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Ånimskog/Östra Berget

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Östra_Berget]]

StolpID:000033

2025-06-22T07:07:54Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Ånimskog/Västra Berget

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Västra_Berget]]

StolpID:000032

2025-06-22T07:05:18Z

Lars: Omdirigerar till Dalsland/Ånimskog/Södra Berget

#REDIRECT [[Dalsland/Ånimskog/Södra_Berget]]

Dalsland/Ånimskog/Industrin i Gyltungebyn

2025-04-28T16:53:58Z

Lars:

{{SockMall:Plats
| namn = Industrin i Gyltungebyn
| socken = Ånimskog
| landskap = Dalsland
| hemman = Gyltungebyn
| typ = Industri
| knord = 58.910186
| kost = 12.539392
}}

== '''BERÄTTELSER OM GYLTUNGEBYNS SÅGVERK OCH VERKSTAD''' ==
Tolkade och renskrivna av May Norell

=== '''Sågen på Gyltungebyn av okänd författare''' ===
Karl Nordström byggde ett sågverk omkring 1920, som drevs med lokomobil, maskinist var Oskar Blixt. Det var mest legosågning åt bönderna, men Nordström sågade också virke från egen skog.

Sågbyggnaden finns kvar än idag och används som förråd.

Efter några år (1936) byggdes ett nytt större sågverk några hundra meter längre norrut vid stranden av Ånimmen. Det fanns också en stickhyvel i den nya sågen.

Driften av sågen övertogs av Karl Nordströms son Ivar.

Det köptes upp timmer för sågning, men det kom också mycket timmer från egna skogar. Det sågade virket användes vid den trähusfabrik som Ivar Nordström startat i Åmål. En del legosågning var det ju också, samt hyvling av takspån.

Vid högsäsong sysselsatte sågen ca 15 man.

Det mesta av timret kom till sågen sjövägen i mosor eller ringflottar dragna av bogserbåt. Timret fick ligga i vattnet till det skulle sågas, man hade stockar sammanbundna av kedjor, så kallade länsor runt timret, så att det inte skulle flyta bort. Timret sorterades efter grovlek och fick ligga i särskilda länsor, varje diameterklass i sin länsa. Man ville ha många stockar av samma dimension samtidigt att såga, för att inte behöva posta om sågramarna för ofta.

På 40 och 50-talet transporterades det mesta timret med lastbil och tippades i sjön för lagring i länsorna.

Ivar Nordström sålde (1945) Gyltungebyns gård och sågen till de Verdier på Ånimskogs gård. De Verdiers drev till en början sågen själva. Efter några år arrenderades sågen ut till trävaruföretaget Vittbolt. De moderniserade sågen och byggde en flistugg, samt utförde en del förbättringar på sågramar och kantverk. Flisen köpte mejeriet i Åmål och bruket i Skåpafors. Det sågade virket lades i stabbar och fick lufttorka. Mycket av det sågade virket skeppades ut via Åmåls hamn, men det lastades också på järnväg i Ånimskog. En del kördes med lastbil direkt till kunderna. Lastbilarna, 2 st, ägdes av Karl-Gösta de Verdier, men köptes av Vittbolt, så att de själva kunde sköta transporterna.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 1 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverks arbetsstyrka år 1951, från vänster Herman Magnusson?, Uno Skåån, Erik Eriksson, Karl-Erik Björqvist?, Rolf Skåån, Gustav Thulin?, Albert Blixt med hunden, okänd, Vendel Skåån, Sigfrid Blixt stående, okänd och ”Luse-Kalle”.]]

Det var livlig verksamhet på sågen fram till hösten 1953, då flera arbetare fick sluta. Några var kvar och arbetade med nedläggningen av sågverket ytterligare några månader. Nu är sågen riven och på den plats där sågverket en gång låg är det idag uppbyggt en villa.

Av de som arbetade vid sågen var bröderna Oskar, Sigfrid och Albert Blixt de verkliga trotjänarna. Oskar var med ifrån sågens början. Han var maskinist, sågställare, reparatör, en man som fixade det mesta och som betydde mycket för Gyltungebyns såg.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 2 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverk år 1951, Hjalmar Larsson kör flis till bandet vid flistuggen.]]

Avskrift: Tidningsartikel i PD fredagen den 13 mars 1936

FRÅN ÅNIMSKOG

=== '''Åmåls Sågverks A.-B. Bygger såg å Gyltungebyn.''' ===

Här ute är man, så att säga, mitt uppe i isperioden eller med andra ord: man håller på att upptaga is för sommarens behov. Och alla må veta att ingen brist föreligger på varken ”fruset vatten” eller vatten i form av snö. Men hos lantbefolkningen särskilt gör sig den önskan gällande, att is och snö måtte snart försvinna, ty det lider mot våren med raska steg, och lantbrukarnas hopp är ju starkt bundet vid den årstid, när kornet myllas i jorden för att återkomma i rika, gyllene skördar.

I trots av is och snö samt en för ett sådant företag ej synnerligen tjänlig väderlek bedrives en ej obetydlig byggnadsverksamhet här i Ånimskog. Det är nämligen de verkställande och företagsamma bröderna Ivar o. Gösta Nordström, som uppföra ett sågverk av ej ringa proportioner å sin faders, godsägare Karl Nordström, ägor. Sågen är vackert och ändamålsenligt belägen väster om Gyltungebyns gård, intill allmän landsväg och den livligt trafikerade sjön Ånimmen. Drivkraften blir elektrisk, och sågen beräknas vara i verksamhet omkring 1:sta maj samt kommer att sysselsätta 12 eller 15 man, säges det. Tillgången på timmer i närliggande trakter är ej obetydlig och en större kvantitet därav har allaredan forslats till platsen. För övrigt lär man ha underhandlat om sågtimmer från Västergötland, vilket sjöledes på båtar skulle forslas över Vänern och Ånimmen. Det sågade virket, avsett för Åmåls-fabriken, skall fraktas till bestämmelseorten medels lastbilar, och då förbrukningen är betydande vid nämnda fabrik, väntas rörelsen bli rätt livlig. Dessutom bli ju också lantbrukarna på orten betjänade genom att få sitt byggnadsvirke sågat på platsen. Heder åt företagsamheten!

''Ch. Lindstedt. ''

(Äldre dokument tolkade och renskrivna av May Norell):

=== '''Om Gyltungebyns sågverk av Bernt Qvist''' ===

En del av de anställda vid Gyltungebyn arbetade på sågen.

Under 30 och 40-talen var sågen i Gyltungebyn en sån arbetsplats som betydde en möjlighet till ett påhugg – en möjlighet till lönearbete – för bygdens ungdomar – löspojkar. (Har inte hört om en enda flicka som jobbat på sågen.)

Det var en enkelramsåg 32". Sågningen bedrevs den tid som det fanns öppet vatten – man var beroende av att kunna ordna stockarna i länsar, så att man fick rätt dimension i ramen.

Grovt virke brukade ”blockas” först. Det betyder att man renskär 2 sidor på stocken genom att ta bort några 1" bräder på 2 sidor. En stock som ”blockades” gick först in genom ramen och sen ner i länsan igen, där den låg i förråd tills ramen hade ”postats om” och man fortsatte arbetet genom att såga plank av blocken.

3" x 12" var de grövsta plank som jag minns att vi sågade.

=== '''Fortsättning: Om sågen och verkstaden på Gyltungebyn av Bernt Qvist''' ===

… till tidigare historia hör:
… att 1923 byggdes båten ”Bele” på Gyltungebyn av Johan på ”Gârlet”, Västersida, (Kilane). Han hade byggt flera skrov tidigare, men detta var hans sista båt.
… att 1931 seglade båten ”Sjövik III” 5 laster is från platsen.
Nu över till folk som arbetade på platsen.

Till stampersonalen får vi nog främst räkna Blixtarna, Oskar, Sigfrid och Albert, samt Stig. Karl Olsson var i sågen och drog flis – ensam ibland, och det var ett jobb för 2 pojkar. ”Dä geck väl an å skäre te e planka nån gång då å då” skrek han, när det verkade å bli mest flis.

Karl Örtegren petade på stock ur länsan 1947.

Det var varmt, så han hoppade i vattnet med kläderna på å då kom skogvaktaren Johan Karlsson å undrade va de va för liv ute bland stockarna.

Vendel Skåån med sönerna Uno, Lars och Rolf har arbetat runt sågen i flera olika funktioner. Vendel och Bernt Qvist var stabbläggare ett år.

Året dessförinnan var Bernt och Rolf flisdragare.
1940 hjälpte Harry Skogman Oskar Blixt med att skava in lager i sågramen.
Hjalmar Larsson körde sågen när Oskar Blixt hade annat på gång.

Adolf Ström från Aten på Västersidan, gick därför under namnet ”Greken”, var med om uppförandet av verkstaden.

Där var även Nils Eriksson från Stora Strand, som hotade med att han tänkte bli mågen till Adolf, men då skrek Adolf ”att då ä väl bättre å skjuta tösa då”. Nils antydde att Adolf hade det alltför bra – ”han får 3 kaffehalvor innan han vaknar på morron!”

(Ja, det förekom en del grovkorniga skämt.)

Andra som förekommit i sammanhanget är ju Tage Sjöblom, Börje Härd och Herman Qvist, som tillverkade bruk när byggnaderna vid verkstaden uppfördes.
Andersson i Bodalen med son nämns utan att jag snappat upp vad de sysslat med.
Sågen på Gyltungebyn fanns i varje fall 1931, då Gustav Skogsberg lät ta upp is f v b till Göteborg. Bl andra så for Anders Qvist med båten ”Sjövik III” 5 ggr till västkusten med is. Bruttofrakt 2 kr ”tonnet”. Normalt lastintag drygt 80 ton is, isolerad i sågspån 5x80 =400. Det betydde 800 kr för 5 resor. Det skulle räcka till lön åt 2 man, olja till motorn (ca 1500 km) slussavgifter för 80 slusspassager + ngt till båten.

Ja, sågen fanns 1923, då Nordström lät bygga ”Bele”. Byggmästare var Johan på ”Gârlet”. Det blev hans sista bygge.
1932 var det ”Bele” som förde 9 laster is till Göteborg för Gustaf Skogsberg.
Andra som nämnts är familjen Rolander, troligen mer i jordbruket, och

- Fridolf Sandin.

- Oskar Värn vid sågen.

- Daniel Högfeldt har också varit vid sågen på 1940-talet.

- Erik Eriksson.

- Tage Eriksson var hjälplastare åt Valter Skogman när de körde timmer till sågen 1948 med den nya Scanian 90 hkr, 2 lass om dagen brukade det bli.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 1.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns Mekaniska verkstads arbetsstyrka år 1952. Från vänster Haldar Andersson, Stig Blixt, Holger Pettersson, 4 okända, Kjell Olsson i overall, Herman Qvist, Erik Eriksson och Valter Skogman.]]

Carl-Gösta de Verdier hade anställt en skogvaktare, Johan Karlsson, som bodde på Björkebäcks pensionat i veckorna. Annars bodde han i ”Hea” på gränsen mellan Laxarby och Edsleskog.

Carl-Gösta var en mycket omtyckt arbetsgivare.

1948 hade verkstaden kommit i gång.
Jag arbetade som svetsare – hjälparbetare till Stig Blixt.

Där var också Anders Killingmark och Ragnar Olsson.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 2.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Från vänster Holger Pettersson, Sigfrid Blixt, Jonas?, Albert Blixt och Gunnar Härd?]]

Vi byggde massaupplösare och så kallade ”savallor” i ”ledgångsreumatistskjulet” bak verkstaden. Savallor är en låda som avloppsvattnet från pappersmaskinen skulle passera genom, så att den fångade upp restfibrer, dvs ett slags stort filter.
På kontoret arbetade Haldar Andersson, som kamrer, från Kilane.

Vid bästa svarven fanns Karl Lindqvist, V:a Korsbyn.

Vid nästa svarv fanns Herman Qvist.

Holger Pettersson utförde många andra tjänster åt Carl-Gösta de Verdier.

Bl a byggde han en racerbåt – helt själv åt Carl-Gösta. Som jag minns det, så behövdes det reparationsjobb på området, typ snickerier.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 3.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns Mekaniska verkstad år 1952. På skorstensbygget Valter Skogman och Holger Pettersson]]

=== '''Arbetarna på sågen och i verkstaden enligt Bernt Qvist 2013.''' ===
/sammanställt av May Norell

# Oskar Blixt (1895-1976) ägare till Kingebol 1:28
# Sigfrid Blixt (1905-1959) ägare till Kingebol 1:24
# Albert Blixt (1902-1980) ägde och bodde i Färjstugan
# Stig Blixt (1918-2000) (Oskars son) ägare till Gyltungebyn 1:13
# Karl Olsson (född 1874 i Tydje) var ägare till Kingebol 1:25
# Karl Örtegren från Linknappane, Fröskog
# Vendel Skåån (1896-1989) bodde i en ”småstuga” eller på Skrimpa
# Uno Skåån (1926-2001)
# Rolf Skåån f 1932
# Lars Skåån f 1937
# Harry Skogman f 1928 i Ånimskog
# Hjalmar Larsson (1902-1993) uppväxt på Björkebäck
# Adolf Ström (1901-1968), bodde på Slätterud
# Nils Eriksson (1925-1997) f i Fröskog
# Tage Sjöblom f 1927, bor och bodde på Kasen, Säbyn
# Börje Härd, uppväxt i Kingebol
# Andersson i Bodalen
# Gustav Eriksson (1912-1960), bodde på Galmen
# Oskar Rolander (1910-1981), född i Tösse, bodde på Kragsvad
# Fridolf Sandin (1926-1997) bodde i Bolet
# Oskar Värn f 1890 i Tösse?, bodde i Kingebol
# Daniel Högfeldt f 1925 i Fröskog, (Bernts svåger), Vingnäs
# Erik Eriksson (1925-1986) f i Fröskog, bodde i Sandbol
# Tage Eriksson (1922-1985) f i Fröskog
# Valter Skogman (1917-1990) bodde i flygeln och senare i Bolet
# Johan Karlsson, skogvaktare
# Anders Killingmark (1907-1988), Edsleskog
# Ragnar Olsson, bodde i flygeln
# Haldar Andersson, kamrer
# Karl Lindqvist (f 1910?), Västra Korsbyn
# Herman Qvist f 1929 i Fröskog, Bernts bror
# Bernt Qvist f 1926 i Fröskog
# Holger Pettersson/Erneblom (1913-1992) ägare till Kingebol 1:26.

Gustav Skogsberg (1889-1959), Bernts morbror, var fri företagare som lät ta upp is. Bernts far Anders Qvist (1901-1982), Vallane, Nedre Strand, var anställd i Laxarby, som skeppare på ”Sjövik III”. Redare: Gustaf Nilsson, Sjövik, Laxarby 1924-1932

Dalsland/Ånimskog/Industrin i Gyltungebyn

2025-04-28T16:52:03Z

Lars:

{{SockMall:Plats
| namn = Industrin i Gyltungebyn
| socken = Ånimskog
| landskap = Dalsland
| hemman = Gyltungebyn
| typ = Industri
| knord = 58.908943
| kost = 12.539285
}}

== '''BERÄTTELSER OM GYLTUNGEBYNS SÅGVERK OCH VERKSTAD''' ==
Tolkade och renskrivna av May Norell

=== '''Sågen på Gyltungebyn av okänd författare''' ===
Karl Nordström byggde ett sågverk omkring 1920, som drevs med lokomobil, maskinist var Oskar Blixt. Det var mest legosågning åt bönderna, men Nordström sågade också virke från egen skog.

Sågbyggnaden finns kvar än idag och används som förråd.

Efter några år (1936) byggdes ett nytt större sågverk några hundra meter längre norrut vid stranden av Ånimmen. Det fanns också en stickhyvel i den nya sågen.

Driften av sågen övertogs av Karl Nordströms son Ivar.

Det köptes upp timmer för sågning, men det kom också mycket timmer från egna skogar. Det sågade virket användes vid den trähusfabrik som Ivar Nordström startat i Åmål. En del legosågning var det ju också, samt hyvling av takspån.

Vid högsäsong sysselsatte sågen ca 15 man.

Det mesta av timret kom till sågen sjövägen i mosor eller ringflottar dragna av bogserbåt. Timret fick ligga i vattnet till det skulle sågas, man hade stockar sammanbundna av kedjor, så kallade länsor runt timret, så att det inte skulle flyta bort. Timret sorterades efter grovlek och fick ligga i särskilda länsor, varje diameterklass i sin länsa. Man ville ha många stockar av samma dimension samtidigt att såga, för att inte behöva posta om sågramarna för ofta.

På 40 och 50-talet transporterades det mesta timret med lastbil och tippades i sjön för lagring i länsorna.

Ivar Nordström sålde (1945) Gyltungebyns gård och sågen till de Verdier på Ånimskogs gård. De Verdiers drev till en början sågen själva. Efter några år arrenderades sågen ut till trävaruföretaget Vittbolt. De moderniserade sågen och byggde en flistugg, samt utförde en del förbättringar på sågramar och kantverk. Flisen köpte mejeriet i Åmål och bruket i Skåpafors. Det sågade virket lades i stabbar och fick lufttorka. Mycket av det sågade virket skeppades ut via Åmåls hamn, men det lastades också på järnväg i Ånimskog. En del kördes med lastbil direkt till kunderna. Lastbilarna, 2 st, ägdes av Karl-Gösta de Verdier, men köptes av Vittbolt, så att de själva kunde sköta transporterna.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 1 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverks arbetsstyrka år 1951, från vänster Herman Magnusson?, Uno Skåån, Erik Eriksson, Karl-Erik Björqvist?, Rolf Skåån, Gustav Thulin?, Albert Blixt med hunden, okänd, Vendel Skåån, Sigfrid Blixt stående, okänd och ”Luse-Kalle”.]]

Det var livlig verksamhet på sågen fram till hösten 1953, då flera arbetare fick sluta. Några var kvar och arbetade med nedläggningen av sågverket ytterligare några månader. Nu är sågen riven och på den plats där sågverket en gång låg är det idag uppbyggt en villa.

Av de som arbetade vid sågen var bröderna Oskar, Sigfrid och Albert Blixt de verkliga trotjänarna. Oskar var med ifrån sågens början. Han var maskinist, sågställare, reparatör, en man som fixade det mesta och som betydde mycket för Gyltungebyns såg.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 2 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverk år 1951, Hjalmar Larsson kör flis till bandet vid flistuggen.]]

Avskrift: Tidningsartikel i PD fredagen den 13 mars 1936

FRÅN ÅNIMSKOG

=== '''Åmåls Sågverks A.-B. Bygger såg å Gyltungebyn.''' ===

Här ute är man, så att säga, mitt uppe i isperioden eller med andra ord: man håller på att upptaga is för sommarens behov. Och alla må veta att ingen brist föreligger på varken ”fruset vatten” eller vatten i form av snö. Men hos lantbefolkningen särskilt gör sig den önskan gällande, att is och snö måtte snart försvinna, ty det lider mot våren med raska steg, och lantbrukarnas hopp är ju starkt bundet vid den årstid, när kornet myllas i jorden för att återkomma i rika, gyllene skördar.

I trots av is och snö samt en för ett sådant företag ej synnerligen tjänlig väderlek bedrives en ej obetydlig byggnadsverksamhet här i Ånimskog. Det är nämligen de verkställande och företagsamma bröderna Ivar o. Gösta Nordström, som uppföra ett sågverk av ej ringa proportioner å sin faders, godsägare Karl Nordström, ägor. Sågen är vackert och ändamålsenligt belägen väster om Gyltungebyns gård, intill allmän landsväg och den livligt trafikerade sjön Ånimmen. Drivkraften blir elektrisk, och sågen beräknas vara i verksamhet omkring 1:sta maj samt kommer att sysselsätta 12 eller 15 man, säges det. Tillgången på timmer i närliggande trakter är ej obetydlig och en större kvantitet därav har allaredan forslats till platsen. För övrigt lär man ha underhandlat om sågtimmer från Västergötland, vilket sjöledes på båtar skulle forslas över Vänern och Ånimmen. Det sågade virket, avsett för Åmåls-fabriken, skall fraktas till bestämmelseorten medels lastbilar, och då förbrukningen är betydande vid nämnda fabrik, väntas rörelsen bli rätt livlig. Dessutom bli ju också lantbrukarna på orten betjänade genom att få sitt byggnadsvirke sågat på platsen. Heder åt företagsamheten!

''Ch. Lindstedt. ''

(Äldre dokument tolkade och renskrivna av May Norell):

=== '''Om Gyltungebyns sågverk av Bernt Qvist''' ===

En del av de anställda vid Gyltungebyn arbetade på sågen.

Under 30 och 40-talen var sågen i Gyltungebyn en sån arbetsplats som betydde en möjlighet till ett påhugg – en möjlighet till lönearbete – för bygdens ungdomar – löspojkar. (Har inte hört om en enda flicka som jobbat på sågen.)

Det var en enkelramsåg 32". Sågningen bedrevs den tid som det fanns öppet vatten – man var beroende av att kunna ordna stockarna i länsar, så att man fick rätt dimension i ramen.

Grovt virke brukade ”blockas” först. Det betyder att man renskär 2 sidor på stocken genom att ta bort några 1" bräder på 2 sidor. En stock som ”blockades” gick först in genom ramen och sen ner i länsan igen, där den låg i förråd tills ramen hade ”postats om” och man fortsatte arbetet genom att såga plank av blocken.

3" x 12" var de grövsta plank som jag minns att vi sågade.

=== '''Fortsättning: Om sågen och verkstaden på Gyltungebyn av Bernt Qvist''' ===

… till tidigare historia hör:
… att 1923 byggdes båten ”Bele” på Gyltungebyn av Johan på ”Gârlet”, Västersida, (Kilane). Han hade byggt flera skrov tidigare, men detta var hans sista båt.
… att 1931 seglade båten ”Sjövik III” 5 laster is från platsen.
Nu över till folk som arbetade på platsen.

Till stampersonalen får vi nog främst räkna Blixtarna, Oskar, Sigfrid och Albert, samt Stig. Karl Olsson var i sågen och drog flis – ensam ibland, och det var ett jobb för 2 pojkar. ”Dä geck väl an å skäre te e planka nån gång då å då” skrek han, när det verkade å bli mest flis.

Karl Örtegren petade på stock ur länsan 1947.

Det var varmt, så han hoppade i vattnet med kläderna på å då kom skogvaktaren Johan Karlsson å undrade va de va för liv ute bland stockarna.

Vendel Skåån med sönerna Uno, Lars och Rolf har arbetat runt sågen i flera olika funktioner. Vendel och Bernt Qvist var stabbläggare ett år.

Året dessförinnan var Bernt och Rolf flisdragare.
1940 hjälpte Harry Skogman Oskar Blixt med att skava in lager i sågramen.
Hjalmar Larsson körde sågen när Oskar Blixt hade annat på gång.

Adolf Ström från Aten på Västersidan, gick därför under namnet ”Greken”, var med om uppförandet av verkstaden.

Där var även Nils Eriksson från Stora Strand, som hotade med att han tänkte bli mågen till Adolf, men då skrek Adolf ”att då ä väl bättre å skjuta tösa då”. Nils antydde att Adolf hade det alltför bra – ”han får 3 kaffehalvor innan han vaknar på morron!”

(Ja, det förekom en del grovkorniga skämt.)

Andra som förekommit i sammanhanget är ju Tage Sjöblom, Börje Härd och Herman Qvist, som tillverkade bruk när byggnaderna vid verkstaden uppfördes.
Andersson i Bodalen med son nämns utan att jag snappat upp vad de sysslat med.
Sågen på Gyltungebyn fanns i varje fall 1931, då Gustav Skogsberg lät ta upp is f v b till Göteborg. Bl andra så for Anders Qvist med båten ”Sjövik III” 5 ggr till västkusten med is. Bruttofrakt 2 kr ”tonnet”. Normalt lastintag drygt 80 ton is, isolerad i sågspån 5x80 =400. Det betydde 800 kr för 5 resor. Det skulle räcka till lön åt 2 man, olja till motorn (ca 1500 km) slussavgifter för 80 slusspassager + ngt till båten.

Ja, sågen fanns 1923, då Nordström lät bygga ”Bele”. Byggmästare var Johan på ”Gârlet”. Det blev hans sista bygge.
1932 var det ”Bele” som förde 9 laster is till Göteborg för Gustaf Skogsberg.
Andra som nämnts är familjen Rolander, troligen mer i jordbruket, och

- Fridolf Sandin.

- Oskar Värn vid sågen.

- Daniel Högfeldt har också varit vid sågen på 1940-talet.

- Erik Eriksson.

- Tage Eriksson var hjälplastare åt Valter Skogman när de körde timmer till sågen 1948 med den nya Scanian 90 hkr, 2 lass om dagen brukade det bli.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 1.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns Mekaniska verkstads arbetsstyrka år 1952. Från vänster Haldar Andersson, Stig Blixt, Holger Pettersson, 4 okända, Kjell Olsson i overall, Herman Qvist, Erik Eriksson och Valter Skogman.]]

Carl-Gösta de Verdier hade anställt en skogvaktare, Johan Karlsson, som bodde på Björkebäcks pensionat i veckorna. Annars bodde han i ”Hea” på gränsen mellan Laxarby och Edsleskog.

Carl-Gösta var en mycket omtyckt arbetsgivare.

1948 hade verkstaden kommit i gång.
Jag arbetade som svetsare – hjälparbetare till Stig Blixt.

Där var också Anders Killingmark och Ragnar Olsson.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 2.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Från vänster Holger Pettersson, Sigfrid Blixt, Jonas?, Albert Blixt och Gunnar Härd?]]

Vi byggde massaupplösare och så kallade ”savallor” i ”ledgångsreumatistskjulet” bak verkstaden. Savallor är en låda som avloppsvattnet från pappersmaskinen skulle passera genom, så att den fångade upp restfibrer, dvs ett slags stort filter.
På kontoret arbetade Haldar Andersson, som kamrer, från Kilane.

Vid bästa svarven fanns Karl Lindqvist, V:a Korsbyn.

Vid nästa svarv fanns Herman Qvist.

Holger Pettersson utförde många andra tjänster åt Carl-Gösta de Verdier.

Bl a byggde han en racerbåt – helt själv åt Carl-Gösta. Som jag minns det, så behövdes det reparationsjobb på området, typ snickerier.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 3.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns Mekaniska verkstad år 1952. På skorstensbygget Valter Skogman och Holger Pettersson]]

=== '''Arbetarna på sågen och i verkstaden enligt Bernt Qvist 2013.''' ===
/sammanställt av May Norell

# Oskar Blixt (1895-1976) ägare till Kingebol 1:28
# Sigfrid Blixt (1905-1959) ägare till Kingebol 1:24
# Albert Blixt (1902-1980) ägde och bodde i Färjstugan
# Stig Blixt (1918-2000) (Oskars son) ägare till Gyltungebyn 1:13
# Karl Olsson (född 1874 i Tydje) var ägare till Kingebol 1:25
# Karl Örtegren från Linknappane, Fröskog
# Vendel Skåån (1896-1989) bodde i en ”småstuga” eller på Skrimpa
# Uno Skåån (1926-2001)
# Rolf Skåån f 1932
# Lars Skåån f 1937
# Harry Skogman f 1928 i Ånimskog
# Hjalmar Larsson (1902-1993) uppväxt på Björkebäck
# Adolf Ström (1901-1968), bodde på Slätterud
# Nils Eriksson (1925-1997) f i Fröskog
# Tage Sjöblom f 1927, bor och bodde på Kasen, Säbyn
# Börje Härd, uppväxt i Kingebol
# Andersson i Bodalen
# Gustav Eriksson (1912-1960), bodde på Galmen
# Oskar Rolander (1910-1981), född i Tösse, bodde på Kragsvad
# Fridolf Sandin (1926-1997) bodde i Bolet
# Oskar Värn f 1890 i Tösse?, bodde i Kingebol
# Daniel Högfeldt f 1925 i Fröskog, (Bernts svåger), Vingnäs
# Erik Eriksson (1925-1986) f i Fröskog, bodde i Sandbol
# Tage Eriksson (1922-1985) f i Fröskog
# Valter Skogman (1917-1990) bodde i flygeln och senare i Bolet
# Johan Karlsson, skogvaktare
# Anders Killingmark (1907-1988), Edsleskog
# Ragnar Olsson, bodde i flygeln
# Haldar Andersson, kamrer
# Karl Lindqvist (f 1910?), Västra Korsbyn
# Herman Qvist f 1929 i Fröskog, Bernts bror
# Bernt Qvist f 1926 i Fröskog
# Holger Pettersson/Erneblom (1913-1992) ägare till Kingebol 1:26.

Gustav Skogsberg (1889-1959), Bernts morbror, var fri företagare som lät ta upp is. Bernts far Anders Qvist (1901-1982), Vallane, Nedre Strand, var anställd i Laxarby, som skeppare på ”Sjövik III”. Redare: Gustaf Nilsson, Sjövik, Laxarby 1924-1932

Dalsland/Ånimskog/Industrin i Gyltungebyn

2025-04-28T16:50:05Z

Lars:

{{SockMall:Plats
| namn = Industrin i Gyltungebyn
| socken = Ånimskog
| landskap = Dalsland
| hemman = Gyltungebyn
| typ = Industri
| knord = 58.909006
| kost = 12.539327
}}

== '''BERÄTTELSER OM GYLTUNGEBYNS SÅGVERK OCH VERKSTAD''' ==
Tolkade och renskrivna av May Norell

=== '''Sågen på Gyltungebyn av okänd författare''' ===
Karl Nordström byggde ett sågverk omkring 1920, som drevs med lokomobil, maskinist var Oskar Blixt. Det var mest legosågning åt bönderna, men Nordström sågade också virke från egen skog.

Sågbyggnaden finns kvar än idag och används som förråd.

Efter några år (1936) byggdes ett nytt större sågverk några hundra meter längre norrut vid stranden av Ånimmen. Det fanns också en stickhyvel i den nya sågen.

Driften av sågen övertogs av Karl Nordströms son Ivar.

Det köptes upp timmer för sågning, men det kom också mycket timmer från egna skogar. Det sågade virket användes vid den trähusfabrik som Ivar Nordström startat i Åmål. En del legosågning var det ju också, samt hyvling av takspån.

Vid högsäsong sysselsatte sågen ca 15 man.

Det mesta av timret kom till sågen sjövägen i mosor eller ringflottar dragna av bogserbåt. Timret fick ligga i vattnet till det skulle sågas, man hade stockar sammanbundna av kedjor, så kallade länsor runt timret, så att det inte skulle flyta bort. Timret sorterades efter grovlek och fick ligga i särskilda länsor, varje diameterklass i sin länsa. Man ville ha många stockar av samma dimension samtidigt att såga, för att inte behöva posta om sågramarna för ofta.

På 40 och 50-talet transporterades det mesta timret med lastbil och tippades i sjön för lagring i länsorna.

Ivar Nordström sålde (1945) Gyltungebyns gård och sågen till de Verdier på Ånimskogs gård. De Verdiers drev till en början sågen själva. Efter några år arrenderades sågen ut till trävaruföretaget Vittbolt. De moderniserade sågen och byggde en flistugg, samt utförde en del förbättringar på sågramar och kantverk. Flisen köpte mejeriet i Åmål och bruket i Skåpafors. Det sågade virket lades i stabbar och fick lufttorka. Mycket av det sågade virket skeppades ut via Åmåls hamn, men det lastades också på järnväg i Ånimskog. En del kördes med lastbil direkt till kunderna. Lastbilarna, 2 st, ägdes av Karl-Gösta de Verdier, men köptes av Vittbolt, så att de själva kunde sköta transporterna.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 1 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverks arbetsstyrka år 1951, från vänster Herman Magnusson?, Uno Skåån, Erik Eriksson, Karl-Erik Björqvist?, Rolf Skåån, Gustav Thulin?, Albert Blixt med hunden, okänd, Vendel Skåån, Sigfrid Blixt stående, okänd och ”Luse-Kalle”.]]

Det var livlig verksamhet på sågen fram till hösten 1953, då flera arbetare fick sluta. Några var kvar och arbetade med nedläggningen av sågverket ytterligare några månader. Nu är sågen riven och på den plats där sågverket en gång låg är det idag uppbyggt en villa.

Av de som arbetade vid sågen var bröderna Oskar, Sigfrid och Albert Blixt de verkliga trotjänarna. Oskar var med ifrån sågens början. Han var maskinist, sågställare, reparatör, en man som fixade det mesta och som betydde mycket för Gyltungebyns såg.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 2 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverk år 1951, Hjalmar Larsson kör flis till bandet vid flistuggen.]]

Avskrift: Tidningsartikel i PD fredagen den 13 mars 1936

FRÅN ÅNIMSKOG

=== '''Åmåls Sågverks A.-B. Bygger såg å Gyltungebyn.''' ===

Här ute är man, så att säga, mitt uppe i isperioden eller med andra ord: man håller på att upptaga is för sommarens behov. Och alla må veta att ingen brist föreligger på varken ”fruset vatten” eller vatten i form av snö. Men hos lantbefolkningen särskilt gör sig den önskan gällande, att is och snö måtte snart försvinna, ty det lider mot våren med raska steg, och lantbrukarnas hopp är ju starkt bundet vid den årstid, när kornet myllas i jorden för att återkomma i rika, gyllene skördar.

I trots av is och snö samt en för ett sådant företag ej synnerligen tjänlig väderlek bedrives en ej obetydlig byggnadsverksamhet här i Ånimskog. Det är nämligen de verkställande och företagsamma bröderna Ivar o. Gösta Nordström, som uppföra ett sågverk av ej ringa proportioner å sin faders, godsägare Karl Nordström, ägor. Sågen är vackert och ändamålsenligt belägen väster om Gyltungebyns gård, intill allmän landsväg och den livligt trafikerade sjön Ånimmen. Drivkraften blir elektrisk, och sågen beräknas vara i verksamhet omkring 1:sta maj samt kommer att sysselsätta 12 eller 15 man, säges det. Tillgången på timmer i närliggande trakter är ej obetydlig och en större kvantitet därav har allaredan forslats till platsen. För övrigt lär man ha underhandlat om sågtimmer från Västergötland, vilket sjöledes på båtar skulle forslas över Vänern och Ånimmen. Det sågade virket, avsett för Åmåls-fabriken, skall fraktas till bestämmelseorten medels lastbilar, och då förbrukningen är betydande vid nämnda fabrik, väntas rörelsen bli rätt livlig. Dessutom bli ju också lantbrukarna på orten betjänade genom att få sitt byggnadsvirke sågat på platsen. Heder åt företagsamheten!

''Ch. Lindstedt. ''

(Äldre dokument tolkade och renskrivna av May Norell):

=== '''Om Gyltungebyns sågverk av Bernt Qvist''' ===

En del av de anställda vid Gyltungebyn arbetade på sågen.

Under 30 och 40-talen var sågen i Gyltungebyn en sån arbetsplats som betydde en möjlighet till ett påhugg – en möjlighet till lönearbete – för bygdens ungdomar – löspojkar. (Har inte hört om en enda flicka som jobbat på sågen.)

Det var en enkelramsåg 32". Sågningen bedrevs den tid som det fanns öppet vatten – man var beroende av att kunna ordna stockarna i länsar, så att man fick rätt dimension i ramen.

Grovt virke brukade ”blockas” först. Det betyder att man renskär 2 sidor på stocken genom att ta bort några 1" bräder på 2 sidor. En stock som ”blockades” gick först in genom ramen och sen ner i länsan igen, där den låg i förråd tills ramen hade ”postats om” och man fortsatte arbetet genom att såga plank av blocken.

3" x 12" var de grövsta plank som jag minns att vi sågade.

=== '''Fortsättning: Om sågen och verkstaden på Gyltungebyn av Bernt Qvist''' ===

… till tidigare historia hör:
… att 1923 byggdes båten ”Bele” på Gyltungebyn av Johan på ”Gârlet”, Västersida, (Kilane). Han hade byggt flera skrov tidigare, men detta var hans sista båt.
… att 1931 seglade båten ”Sjövik III” 5 laster is från platsen.
Nu över till folk som arbetade på platsen.

Till stampersonalen får vi nog främst räkna Blixtarna, Oskar, Sigfrid och Albert, samt Stig. Karl Olsson var i sågen och drog flis – ensam ibland, och det var ett jobb för 2 pojkar. ”Dä geck väl an å skäre te e planka nån gång då å då” skrek han, när det verkade å bli mest flis.

Karl Örtegren petade på stock ur länsan 1947.

Det var varmt, så han hoppade i vattnet med kläderna på å då kom skogvaktaren Johan Karlsson å undrade va de va för liv ute bland stockarna.

Vendel Skåån med sönerna Uno, Lars och Rolf har arbetat runt sågen i flera olika funktioner. Vendel och Bernt Qvist var stabbläggare ett år.

Året dessförinnan var Bernt och Rolf flisdragare.
1940 hjälpte Harry Skogman Oskar Blixt med att skava in lager i sågramen.
Hjalmar Larsson körde sågen när Oskar Blixt hade annat på gång.

Adolf Ström från Aten på Västersidan, gick därför under namnet ”Greken”, var med om uppförandet av verkstaden.

Där var även Nils Eriksson från Stora Strand, som hotade med att han tänkte bli mågen till Adolf, men då skrek Adolf ”att då ä väl bättre å skjuta tösa då”. Nils antydde att Adolf hade det alltför bra – ”han får 3 kaffehalvor innan han vaknar på morron!”

(Ja, det förekom en del grovkorniga skämt.)

Andra som förekommit i sammanhanget är ju Tage Sjöblom, Börje Härd och Herman Qvist, som tillverkade bruk när byggnaderna vid verkstaden uppfördes.
Andersson i Bodalen med son nämns utan att jag snappat upp vad de sysslat med.
Sågen på Gyltungebyn fanns i varje fall 1931, då Gustav Skogsberg lät ta upp is f v b till Göteborg. Bl andra så for Anders Qvist med båten ”Sjövik III” 5 ggr till västkusten med is. Bruttofrakt 2 kr ”tonnet”. Normalt lastintag drygt 80 ton is, isolerad i sågspån 5x80 =400. Det betydde 800 kr för 5 resor. Det skulle räcka till lön åt 2 man, olja till motorn (ca 1500 km) slussavgifter för 80 slusspassager + ngt till båten.

Ja, sågen fanns 1923, då Nordström lät bygga ”Bele”. Byggmästare var Johan på ”Gârlet”. Det blev hans sista bygge.
1932 var det ”Bele” som förde 9 laster is till Göteborg för Gustaf Skogsberg.
Andra som nämnts är familjen Rolander, troligen mer i jordbruket, och

- Fridolf Sandin.

- Oskar Värn vid sågen.

- Daniel Högfeldt har också varit vid sågen på 1940-talet.

- Erik Eriksson.

- Tage Eriksson var hjälplastare åt Valter Skogman när de körde timmer till sågen 1948 med den nya Scanian 90 hkr, 2 lass om dagen brukade det bli.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 1.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns Mekaniska verkstads arbetsstyrka år 1952. Från vänster Haldar Andersson, Stig Blixt, Holger Pettersson, 4 okända, Kjell Olsson i overall, Herman Qvist, Erik Eriksson och Valter Skogman.]]

Carl-Gösta de Verdier hade anställt en skogvaktare, Johan Karlsson, som bodde på Björkebäcks pensionat i veckorna. Annars bodde han i ”Hea” på gränsen mellan Laxarby och Edsleskog.

Carl-Gösta var en mycket omtyckt arbetsgivare.

1948 hade verkstaden kommit i gång.
Jag arbetade som svetsare – hjälparbetare till Stig Blixt.

Där var också Anders Killingmark och Ragnar Olsson.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 2.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Från vänster Holger Pettersson, Sigfrid Blixt, Jonas?, Albert Blixt och Gunnar Härd?]]

Vi byggde massaupplösare och så kallade ”savallor” i ”ledgångsreumatistskjulet” bak verkstaden. Savallor är en låda som avloppsvattnet från pappersmaskinen skulle passera genom, så att den fångade upp restfibrer, dvs ett slags stort filter.
På kontoret arbetade Haldar Andersson, som kamrer, från Kilane.

Vid bästa svarven fanns Karl Lindqvist, V:a Korsbyn.

Vid nästa svarv fanns Herman Qvist.

Holger Pettersson utförde många andra tjänster åt Carl-Gösta de Verdier.

Bl a byggde han en racerbåt – helt själv åt Carl-Gösta. Som jag minns det, så behövdes det reparationsjobb på området, typ snickerier.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 3.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns Mekaniska verkstad år 1952. På skorstensbygget Valter Skogman och Holger Pettersson]]

=== '''Arbetarna på sågen och i verkstaden enligt Bernt Qvist 2013.''' ===
/sammanställt av May Norell

# Oskar Blixt (1895-1976) ägare till Kingebol 1:28
# Sigfrid Blixt (1905-1959) ägare till Kingebol 1:24
# Albert Blixt (1902-1980) ägde och bodde i Färjstugan
# Stig Blixt (1918-2000) (Oskars son) ägare till Gyltungebyn 1:13
# Karl Olsson (född 1874 i Tydje) var ägare till Kingebol 1:25
# Karl Örtegren från Linknappane, Fröskog
# Vendel Skåån (1896-1989) bodde i en ”småstuga” eller på Skrimpa
# Uno Skåån (1926-2001)
# Rolf Skåån f 1932
# Lars Skåån f 1937
# Harry Skogman f 1928 i Ånimskog
# Hjalmar Larsson (1902-1993) uppväxt på Björkebäck
# Adolf Ström (1901-1968), bodde på Slätterud
# Nils Eriksson (1925-1997) f i Fröskog
# Tage Sjöblom f 1927, bor och bodde på Kasen, Säbyn
# Börje Härd, uppväxt i Kingebol
# Andersson i Bodalen
# Gustav Eriksson (1912-1960), bodde på Galmen
# Oskar Rolander (1910-1981), född i Tösse, bodde på Kragsvad
# Fridolf Sandin (1926-1997) bodde i Bolet
# Oskar Värn f 1890 i Tösse?, bodde i Kingebol
# Daniel Högfeldt f 1925 i Fröskog, (Bernts svåger), Vingnäs
# Erik Eriksson (1925-1986) f i Fröskog, bodde i Sandbol
# Tage Eriksson (1922-1985) f i Fröskog
# Valter Skogman (1917-1990) bodde i flygeln och senare i Bolet
# Johan Karlsson, skogvaktare
# Anders Killingmark (1907-1988), Edsleskog
# Ragnar Olsson, bodde i flygeln
# Haldar Andersson, kamrer
# Karl Lindqvist (f 1910?), Västra Korsbyn
# Herman Qvist f 1929 i Fröskog, Bernts bror
# Bernt Qvist f 1926 i Fröskog
# Holger Pettersson/Erneblom (1913-1992) ägare till Kingebol 1:26.

Gustav Skogsberg (1889-1959), Bernts morbror, var fri företagare som lät ta upp is. Bernts far Anders Qvist (1901-1982), Vallane, Nedre Strand, var anställd i Laxarby, som skeppare på ”Sjövik III”. Redare: Gustaf Nilsson, Sjövik, Laxarby 1924-1932

Dalsland/Ånimskog/Industrin i Gyltungebyn

2025-04-28T03:38:08Z

Lars: Lagt till Sockmall plats

{{SockMall:Plats
| namn = Industrin i Gyltungebyn
| socken = Ånimskog
| landskap = Dalsland
| hemman = Gyltungebyn
| typ = Industri
| knord = 58.90805
| kost = 12.54050
}}

== '''BERÄTTELSER OM GYLTUNGEBYNS SÅGVERK OCH VERKSTAD''' ==
Tolkade och renskrivna av May Norell

=== '''Sågen på Gyltungebyn av okänd författare''' ===
Karl Nordström byggde ett sågverk omkring 1920, som drevs med lokomobil, maskinist var Oskar Blixt. Det var mest legosågning åt bönderna, men Nordström sågade också virke från egen skog.

Sågbyggnaden finns kvar än idag och används som förråd.

Efter några år (1936) byggdes ett nytt större sågverk några hundra meter längre norrut vid stranden av Ånimmen. Det fanns också en stickhyvel i den nya sågen.

Driften av sågen övertogs av Karl Nordströms son Ivar.

Det köptes upp timmer för sågning, men det kom också mycket timmer från egna skogar. Det sågade virket användes vid den trähusfabrik som Ivar Nordström startat i Åmål. En del legosågning var det ju också, samt hyvling av takspån.

Vid högsäsong sysselsatte sågen ca 15 man.

Det mesta av timret kom till sågen sjövägen i mosor eller ringflottar dragna av bogserbåt. Timret fick ligga i vattnet till det skulle sågas, man hade stockar sammanbundna av kedjor, så kallade länsor runt timret, så att det inte skulle flyta bort. Timret sorterades efter grovlek och fick ligga i särskilda länsor, varje diameterklass i sin länsa. Man ville ha många stockar av samma dimension samtidigt att såga, för att inte behöva posta om sågramarna för ofta.

På 40 och 50-talet transporterades det mesta timret med lastbil och tippades i sjön för lagring i länsorna.

Ivar Nordström sålde (1945) Gyltungebyns gård och sågen till de Verdier på Ånimskogs gård. De Verdiers drev till en början sågen själva. Efter några år arrenderades sågen ut till trävaruföretaget Vittbolt. De moderniserade sågen och byggde en flistugg, samt utförde en del förbättringar på sågramar och kantverk. Flisen köpte mejeriet i Åmål och bruket i Skåpafors. Det sågade virket lades i stabbar och fick lufttorka. Mycket av det sågade virket skeppades ut via Åmåls hamn, men det lastades också på järnväg i Ånimskog. En del kördes med lastbil direkt till kunderna. Lastbilarna, 2 st, ägdes av Karl-Gösta de Verdier, men köptes av Vittbolt, så att de själva kunde sköta transporterna.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 1 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverks arbetsstyrka år 1951, från vänster Herman Magnusson?, Uno Skåån, Erik Eriksson, Karl-Erik Björqvist?, Rolf Skåån, Gustav Thulin?, Albert Blixt med hunden, okänd, Vendel Skåån, Sigfrid Blixt stående, okänd och ”Luse-Kalle”.]]

Det var livlig verksamhet på sågen fram till hösten 1953, då flera arbetare fick sluta. Några var kvar och arbetade med nedläggningen av sågverket ytterligare några månader. Nu är sågen riven och på den plats där sågverket en gång låg är det idag uppbyggt en villa.

Av de som arbetade vid sågen var bröderna Oskar, Sigfrid och Albert Blixt de verkliga trotjänarna. Oskar var med ifrån sågens början. Han var maskinist, sågställare, reparatör, en man som fixade det mesta och som betydde mycket för Gyltungebyns såg.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 2 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverk år 1951, Hjalmar Larsson kör flis till bandet vid flistuggen.]]

Avskrift: Tidningsartikel i PD fredagen den 13 mars 1936

FRÅN ÅNIMSKOG

=== '''Åmåls Sågverks A.-B. Bygger såg å Gyltungebyn.''' ===

Här ute är man, så att säga, mitt uppe i isperioden eller med andra ord: man håller på att upptaga is för sommarens behov. Och alla må veta att ingen brist föreligger på varken ”fruset vatten” eller vatten i form av snö. Men hos lantbefolkningen särskilt gör sig den önskan gällande, att is och snö måtte snart försvinna, ty det lider mot våren med raska steg, och lantbrukarnas hopp är ju starkt bundet vid den årstid, när kornet myllas i jorden för att återkomma i rika, gyllene skördar.

I trots av is och snö samt en för ett sådant företag ej synnerligen tjänlig väderlek bedrives en ej obetydlig byggnadsverksamhet här i Ånimskog. Det är nämligen de verkställande och företagsamma bröderna Ivar o. Gösta Nordström, som uppföra ett sågverk av ej ringa proportioner å sin faders, godsägare Karl Nordström, ägor. Sågen är vackert och ändamålsenligt belägen väster om Gyltungebyns gård, intill allmän landsväg och den livligt trafikerade sjön Ånimmen. Drivkraften blir elektrisk, och sågen beräknas vara i verksamhet omkring 1:sta maj samt kommer att sysselsätta 12 eller 15 man, säges det. Tillgången på timmer i närliggande trakter är ej obetydlig och en större kvantitet därav har allaredan forslats till platsen. För övrigt lär man ha underhandlat om sågtimmer från Västergötland, vilket sjöledes på båtar skulle forslas över Vänern och Ånimmen. Det sågade virket, avsett för Åmåls-fabriken, skall fraktas till bestämmelseorten medels lastbilar, och då förbrukningen är betydande vid nämnda fabrik, väntas rörelsen bli rätt livlig. Dessutom bli ju också lantbrukarna på orten betjänade genom att få sitt byggnadsvirke sågat på platsen. Heder åt företagsamheten!

''Ch. Lindstedt. ''

(Äldre dokument tolkade och renskrivna av May Norell):

=== '''Om Gyltungebyns sågverk av Bernt Qvist''' ===

En del av de anställda vid Gyltungebyn arbetade på sågen.

Under 30 och 40-talen var sågen i Gyltungebyn en sån arbetsplats som betydde en möjlighet till ett påhugg – en möjlighet till lönearbete – för bygdens ungdomar – löspojkar. (Har inte hört om en enda flicka som jobbat på sågen.)

Det var en enkelramsåg 32". Sågningen bedrevs den tid som det fanns öppet vatten – man var beroende av att kunna ordna stockarna i länsar, så att man fick rätt dimension i ramen.

Grovt virke brukade ”blockas” först. Det betyder att man renskär 2 sidor på stocken genom att ta bort några 1" bräder på 2 sidor. En stock som ”blockades” gick först in genom ramen och sen ner i länsan igen, där den låg i förråd tills ramen hade ”postats om” och man fortsatte arbetet genom att såga plank av blocken.

3" x 12" var de grövsta plank som jag minns att vi sågade.

=== '''Fortsättning: Om sågen och verkstaden på Gyltungebyn av Bernt Qvist''' ===

… till tidigare historia hör:
… att 1923 byggdes båten ”Bele” på Gyltungebyn av Johan på ”Gârlet”, Västersida, (Kilane). Han hade byggt flera skrov tidigare, men detta var hans sista båt.
… att 1931 seglade båten ”Sjövik III” 5 laster is från platsen.
Nu över till folk som arbetade på platsen.

Till stampersonalen får vi nog främst räkna Blixtarna, Oskar, Sigfrid och Albert, samt Stig. Karl Olsson var i sågen och drog flis – ensam ibland, och det var ett jobb för 2 pojkar. ”Dä geck väl an å skäre te e planka nån gång då å då” skrek han, när det verkade å bli mest flis.

Karl Örtegren petade på stock ur länsan 1947.

Det var varmt, så han hoppade i vattnet med kläderna på å då kom skogvaktaren Johan Karlsson å undrade va de va för liv ute bland stockarna.

Vendel Skåån med sönerna Uno, Lars och Rolf har arbetat runt sågen i flera olika funktioner. Vendel och Bernt Qvist var stabbläggare ett år.

Året dessförinnan var Bernt och Rolf flisdragare.
1940 hjälpte Harry Skogman Oskar Blixt med att skava in lager i sågramen.
Hjalmar Larsson körde sågen när Oskar Blixt hade annat på gång.

Adolf Ström från Aten på Västersidan, gick därför under namnet ”Greken”, var med om uppförandet av verkstaden.

Där var även Nils Eriksson från Stora Strand, som hotade med att han tänkte bli mågen till Adolf, men då skrek Adolf ”att då ä väl bättre å skjuta tösa då”. Nils antydde att Adolf hade det alltför bra – ”han får 3 kaffehalvor innan han vaknar på morron!”

(Ja, det förekom en del grovkorniga skämt.)

Andra som förekommit i sammanhanget är ju Tage Sjöblom, Börje Härd och Herman Qvist, som tillverkade bruk när byggnaderna vid verkstaden uppfördes.
Andersson i Bodalen med son nämns utan att jag snappat upp vad de sysslat med.
Sågen på Gyltungebyn fanns i varje fall 1931, då Gustav Skogsberg lät ta upp is f v b till Göteborg. Bl andra så for Anders Qvist med båten ”Sjövik III” 5 ggr till västkusten med is. Bruttofrakt 2 kr ”tonnet”. Normalt lastintag drygt 80 ton is, isolerad i sågspån 5x80 =400. Det betydde 800 kr för 5 resor. Det skulle räcka till lön åt 2 man, olja till motorn (ca 1500 km) slussavgifter för 80 slusspassager + ngt till båten.

Ja, sågen fanns 1923, då Nordström lät bygga ”Bele”. Byggmästare var Johan på ”Gârlet”. Det blev hans sista bygge.
1932 var det ”Bele” som förde 9 laster is till Göteborg för Gustaf Skogsberg.
Andra som nämnts är familjen Rolander, troligen mer i jordbruket, och

- Fridolf Sandin.

- Oskar Värn vid sågen.

- Daniel Högfeldt har också varit vid sågen på 1940-talet.

- Erik Eriksson.

- Tage Eriksson var hjälplastare åt Valter Skogman när de körde timmer till sågen 1948 med den nya Scanian 90 hkr, 2 lass om dagen brukade det bli.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 1.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns Mekaniska verkstads arbetsstyrka år 1952. Från vänster Haldar Andersson, Stig Blixt, Holger Pettersson, 4 okända, Kjell Olsson i overall, Herman Qvist, Erik Eriksson och Valter Skogman.]]

Carl-Gösta de Verdier hade anställt en skogvaktare, Johan Karlsson, som bodde på Björkebäcks pensionat i veckorna. Annars bodde han i ”Hea” på gränsen mellan Laxarby och Edsleskog.

Carl-Gösta var en mycket omtyckt arbetsgivare.

1948 hade verkstaden kommit i gång.
Jag arbetade som svetsare – hjälparbetare till Stig Blixt.

Där var också Anders Killingmark och Ragnar Olsson.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 2.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Från vänster Holger Pettersson, Sigfrid Blixt, Jonas?, Albert Blixt och Gunnar Härd?]]

Vi byggde massaupplösare och så kallade ”savallor” i ”ledgångsreumatistskjulet” bak verkstaden. Savallor är en låda som avloppsvattnet från pappersmaskinen skulle passera genom, så att den fångade upp restfibrer, dvs ett slags stort filter.
På kontoret arbetade Haldar Andersson, som kamrer, från Kilane.

Vid bästa svarven fanns Karl Lindqvist, V:a Korsbyn.

Vid nästa svarv fanns Herman Qvist.

Holger Pettersson utförde många andra tjänster åt Carl-Gösta de Verdier.

Bl a byggde han en racerbåt – helt själv åt Carl-Gösta. Som jag minns det, så behövdes det reparationsjobb på området, typ snickerier.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 3.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns Mekaniska verkstad år 1952. På skorstensbygget Valter Skogman och Holger Pettersson]]

=== '''Arbetarna på sågen och i verkstaden enligt Bernt Qvist 2013.''' ===
/sammanställt av May Norell

# Oskar Blixt (1895-1976) ägare till Kingebol 1:28
# Sigfrid Blixt (1905-1959) ägare till Kingebol 1:24
# Albert Blixt (1902-1980) ägde och bodde i Färjstugan
# Stig Blixt (1918-2000) (Oskars son) ägare till Gyltungebyn 1:13
# Karl Olsson (född 1874 i Tydje) var ägare till Kingebol 1:25
# Karl Örtegren från Linknappane, Fröskog
# Vendel Skåån (1896-1989) bodde i en ”småstuga” eller på Skrimpa
# Uno Skåån (1926-2001)
# Rolf Skåån f 1932
# Lars Skåån f 1937
# Harry Skogman f 1928 i Ånimskog
# Hjalmar Larsson (1902-1993) uppväxt på Björkebäck
# Adolf Ström (1901-1968), bodde på Slätterud
# Nils Eriksson (1925-1997) f i Fröskog
# Tage Sjöblom f 1927, bor och bodde på Kasen, Säbyn
# Börje Härd, uppväxt i Kingebol
# Andersson i Bodalen
# Gustav Eriksson (1912-1960), bodde på Galmen
# Oskar Rolander (1910-1981), född i Tösse, bodde på Kragsvad
# Fridolf Sandin (1926-1997) bodde i Bolet
# Oskar Värn f 1890 i Tösse?, bodde i Kingebol
# Daniel Högfeldt f 1925 i Fröskog, (Bernts svåger), Vingnäs
# Erik Eriksson (1925-1986) f i Fröskog, bodde i Sandbol
# Tage Eriksson (1922-1985) f i Fröskog
# Valter Skogman (1917-1990) bodde i flygeln och senare i Bolet
# Johan Karlsson, skogvaktare
# Anders Killingmark (1907-1988), Edsleskog
# Ragnar Olsson, bodde i flygeln
# Haldar Andersson, kamrer
# Karl Lindqvist (f 1910?), Västra Korsbyn
# Herman Qvist f 1929 i Fröskog, Bernts bror
# Bernt Qvist f 1926 i Fröskog
# Holger Pettersson/Erneblom (1913-1992) ägare till Kingebol 1:26.

Gustav Skogsberg (1889-1959), Bernts morbror, var fri företagare som lät ta upp is. Bernts far Anders Qvist (1901-1982), Vallane, Nedre Strand, var anställd i Laxarby, som skeppare på ”Sjövik III”. Redare: Gustaf Nilsson, Sjövik, Laxarby 1924-1932

Dalsland/Ånimskog/Industrin i Gyltungebyn

2025-04-27T13:19:08Z

Lars:

== '''BERÄTTELSER OM GYLTUNGEBYNS SÅGVERK OCH VERKSTAD''' ==
Tolkade och renskrivna av May Norell

=== '''Sågen på Gyltungebyn av okänd författare''' ===
Karl Nordström byggde ett sågverk omkring 1920, som drevs med lokomobil, maskinist var Oskar Blixt. Det var mest legosågning åt bönderna, men Nordström sågade också virke från egen skog.

Sågbyggnaden finns kvar än idag och används som förråd.

Efter några år (1936) byggdes ett nytt större sågverk några hundra meter längre norrut vid stranden av Ånimmen. Det fanns också en stickhyvel i den nya sågen.

Driften av sågen övertogs av Karl Nordströms son Ivar.

Det köptes upp timmer för sågning, men det kom också mycket timmer från egna skogar. Det sågade virket användes vid den trähusfabrik som Ivar Nordström startat i Åmål. En del legosågning var det ju också, samt hyvling av takspån.

Vid högsäsong sysselsatte sågen ca 15 man.

Det mesta av timret kom till sågen sjövägen i mosor eller ringflottar dragna av bogserbåt. Timret fick ligga i vattnet till det skulle sågas, man hade stockar sammanbundna av kedjor, så kallade länsor runt timret, så att det inte skulle flyta bort. Timret sorterades efter grovlek och fick ligga i särskilda länsor, varje diameterklass i sin länsa. Man ville ha många stockar av samma dimension samtidigt att såga, för att inte behöva posta om sågramarna för ofta.

På 40 och 50-talet transporterades det mesta timret med lastbil och tippades i sjön för lagring i länsorna.

Ivar Nordström sålde (1945) Gyltungebyns gård och sågen till de Verdier på Ånimskogs gård. De Verdiers drev till en början sågen själva. Efter några år arrenderades sågen ut till trävaruföretaget Vittbolt. De moderniserade sågen och byggde en flistugg, samt utförde en del förbättringar på sågramar och kantverk. Flisen köpte mejeriet i Åmål och bruket i Skåpafors. Det sågade virket lades i stabbar och fick lufttorka. Mycket av det sågade virket skeppades ut via Åmåls hamn, men det lastades också på järnväg i Ånimskog. En del kördes med lastbil direkt till kunderna. Lastbilarna, 2 st, ägdes av Karl-Gösta de Verdier, men köptes av Vittbolt, så att de själva kunde sköta transporterna.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 1 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverks arbetsstyrka år 1951, från vänster Herman Magnusson?, Uno Skåån, Erik Eriksson, Karl-Erik Björqvist?, Rolf Skåån, Gustav Thulin?, Albert Blixt med hunden, okänd, Vendel Skåån, Sigfrid Blixt stående, okänd och ”Luse-Kalle”.]]

Det var livlig verksamhet på sågen fram till hösten 1953, då flera arbetare fick sluta. Några var kvar och arbetade med nedläggningen av sågverket ytterligare några månader. Nu är sågen riven och på den plats där sågverket en gång låg är det idag uppbyggt en villa.

Av de som arbetade vid sågen var bröderna Oskar, Sigfrid och Albert Blixt de verkliga trotjänarna. Oskar var med ifrån sågens början. Han var maskinist, sågställare, reparatör, en man som fixade det mesta och som betydde mycket för Gyltungebyns såg.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 2 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverk år 1951, Hjalmar Larsson kör flis till bandet vid flistuggen.]]

Avskrift: Tidningsartikel i PD fredagen den 13 mars 1936

FRÅN ÅNIMSKOG

=== '''Åmåls Sågverks A.-B. Bygger såg å Gyltungebyn.''' ===

Här ute är man, så att säga, mitt uppe i isperioden eller med andra ord: man håller på att upptaga is för sommarens behov. Och alla må veta att ingen brist föreligger på varken ”fruset vatten” eller vatten i form av snö. Men hos lantbefolkningen särskilt gör sig den önskan gällande, att is och snö måtte snart försvinna, ty det lider mot våren med raska steg, och lantbrukarnas hopp är ju starkt bundet vid den årstid, när kornet myllas i jorden för att återkomma i rika, gyllene skördar.

I trots av is och snö samt en för ett sådant företag ej synnerligen tjänlig väderlek bedrives en ej obetydlig byggnadsverksamhet här i Ånimskog. Det är nämligen de verkställande och företagsamma bröderna Ivar o. Gösta Nordström, som uppföra ett sågverk av ej ringa proportioner å sin faders, godsägare Karl Nordström, ägor. Sågen är vackert och ändamålsenligt belägen väster om Gyltungebyns gård, intill allmän landsväg och den livligt trafikerade sjön Ånimmen. Drivkraften blir elektrisk, och sågen beräknas vara i verksamhet omkring 1:sta maj samt kommer att sysselsätta 12 eller 15 man, säges det. Tillgången på timmer i närliggande trakter är ej obetydlig och en större kvantitet därav har allaredan forslats till platsen. För övrigt lär man ha underhandlat om sågtimmer från Västergötland, vilket sjöledes på båtar skulle forslas över Vänern och Ånimmen. Det sågade virket, avsett för Åmåls-fabriken, skall fraktas till bestämmelseorten medels lastbilar, och då förbrukningen är betydande vid nämnda fabrik, väntas rörelsen bli rätt livlig. Dessutom bli ju också lantbrukarna på orten betjänade genom att få sitt byggnadsvirke sågat på platsen. Heder åt företagsamheten!

''Ch. Lindstedt. ''

(Äldre dokument tolkade och renskrivna av May Norell):

=== '''Om Gyltungebyns sågverk av Bernt Qvist''' ===

En del av de anställda vid Gyltungebyn arbetade på sågen.

Under 30 och 40-talen var sågen i Gyltungebyn en sån arbetsplats som betydde en möjlighet till ett påhugg – en möjlighet till lönearbete – för bygdens ungdomar – löspojkar. (Har inte hört om en enda flicka som jobbat på sågen.)

Det var en enkelramsåg 32". Sågningen bedrevs den tid som det fanns öppet vatten – man var beroende av att kunna ordna stockarna i länsar, så att man fick rätt dimension i ramen.

Grovt virke brukade ”blockas” först. Det betyder att man renskär 2 sidor på stocken genom att ta bort några 1" bräder på 2 sidor. En stock som ”blockades” gick först in genom ramen och sen ner i länsan igen, där den låg i förråd tills ramen hade ”postats om” och man fortsatte arbetet genom att såga plank av blocken.

3" x 12" var de grövsta plank som jag minns att vi sågade.

=== '''Fortsättning: Om sågen och verkstaden på Gyltungebyn av Bernt Qvist''' ===

… till tidigare historia hör:
… att 1923 byggdes båten ”Bele” på Gyltungebyn av Johan på ”Gârlet”, Västersida, (Kilane). Han hade byggt flera skrov tidigare, men detta var hans sista båt.
… att 1931 seglade båten ”Sjövik III” 5 laster is från platsen.
Nu över till folk som arbetade på platsen.

Till stampersonalen får vi nog främst räkna Blixtarna, Oskar, Sigfrid och Albert, samt Stig. Karl Olsson var i sågen och drog flis – ensam ibland, och det var ett jobb för 2 pojkar. ”Dä geck väl an å skäre te e planka nån gång då å då” skrek han, när det verkade å bli mest flis.

Karl Örtegren petade på stock ur länsan 1947.

Det var varmt, så han hoppade i vattnet med kläderna på å då kom skogvaktaren Johan Karlsson å undrade va de va för liv ute bland stockarna.

Vendel Skåån med sönerna Uno, Lars och Rolf har arbetat runt sågen i flera olika funktioner. Vendel och Bernt Qvist var stabbläggare ett år.

Året dessförinnan var Bernt och Rolf flisdragare.
1940 hjälpte Harry Skogman Oskar Blixt med att skava in lager i sågramen.
Hjalmar Larsson körde sågen när Oskar Blixt hade annat på gång.

Adolf Ström från Aten på Västersidan, gick därför under namnet ”Greken”, var med om uppförandet av verkstaden.

Där var även Nils Eriksson från Stora Strand, som hotade med att han tänkte bli mågen till Adolf, men då skrek Adolf ”att då ä väl bättre å skjuta tösa då”. Nils antydde att Adolf hade det alltför bra – ”han får 3 kaffehalvor innan han vaknar på morron!”

(Ja, det förekom en del grovkorniga skämt.)

Andra som förekommit i sammanhanget är ju Tage Sjöblom, Börje Härd och Herman Qvist, som tillverkade bruk när byggnaderna vid verkstaden uppfördes.
Andersson i Bodalen med son nämns utan att jag snappat upp vad de sysslat med.
Sågen på Gyltungebyn fanns i varje fall 1931, då Gustav Skogsberg lät ta upp is f v b till Göteborg. Bl andra så for Anders Qvist med båten ”Sjövik III” 5 ggr till västkusten med is. Bruttofrakt 2 kr ”tonnet”. Normalt lastintag drygt 80 ton is, isolerad i sågspån 5x80 =400. Det betydde 800 kr för 5 resor. Det skulle räcka till lön åt 2 man, olja till motorn (ca 1500 km) slussavgifter för 80 slusspassager + ngt till båten.

Ja, sågen fanns 1923, då Nordström lät bygga ”Bele”. Byggmästare var Johan på ”Gârlet”. Det blev hans sista bygge.
1932 var det ”Bele” som förde 9 laster is till Göteborg för Gustaf Skogsberg.
Andra som nämnts är familjen Rolander, troligen mer i jordbruket, och

- Fridolf Sandin.

- Oskar Värn vid sågen.

- Daniel Högfeldt har också varit vid sågen på 1940-talet.

- Erik Eriksson.

- Tage Eriksson var hjälplastare åt Valter Skogman när de körde timmer till sågen 1948 med den nya Scanian 90 hkr, 2 lass om dagen brukade det bli.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 1.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns Mekaniska verkstads arbetsstyrka år 1952. Från vänster Haldar Andersson, Stig Blixt, Holger Pettersson, 4 okända, Kjell Olsson i overall, Herman Qvist, Erik Eriksson och Valter Skogman.]]

Carl-Gösta de Verdier hade anställt en skogvaktare, Johan Karlsson, som bodde på Björkebäcks pensionat i veckorna. Annars bodde han i ”Hea” på gränsen mellan Laxarby och Edsleskog.

Carl-Gösta var en mycket omtyckt arbetsgivare.

1948 hade verkstaden kommit i gång.
Jag arbetade som svetsare – hjälparbetare till Stig Blixt.

Där var också Anders Killingmark och Ragnar Olsson.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 2.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Från vänster Holger Pettersson, Sigfrid Blixt, Jonas?, Albert Blixt och Gunnar Härd?]]

Vi byggde massaupplösare och så kallade ”savallor” i ”ledgångsreumatistskjulet” bak verkstaden. Savallor är en låda som avloppsvattnet från pappersmaskinen skulle passera genom, så att den fångade upp restfibrer, dvs ett slags stort filter.
På kontoret arbetade Haldar Andersson, som kamrer, från Kilane.

Vid bästa svarven fanns Karl Lindqvist, V:a Korsbyn.

Vid nästa svarv fanns Herman Qvist.

Holger Pettersson utförde många andra tjänster åt Carl-Gösta de Verdier.

Bl a byggde han en racerbåt – helt själv åt Carl-Gösta. Som jag minns det, så behövdes det reparationsjobb på området, typ snickerier.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 3.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns Mekaniska verkstad år 1952. På skorstensbygget Valter Skogman och Holger Pettersson]]

=== '''Arbetarna på sågen och i verkstaden enligt Bernt Qvist 2013.''' ===
/sammanställt av May Norell

# Oskar Blixt (1895-1976) ägare till Kingebol 1:28
# Sigfrid Blixt (1905-1959) ägare till Kingebol 1:24
# Albert Blixt (1902-1980) ägde och bodde i Färjstugan
# Stig Blixt (1918-2000) (Oskars son) ägare till Gyltungebyn 1:13
# Karl Olsson (född 1874 i Tydje) var ägare till Kingebol 1:25
# Karl Örtegren från Linknappane, Fröskog
# Vendel Skåån (1896-1989) bodde i en ”småstuga” eller på Skrimpa
# Uno Skåån (1926-2001)
# Rolf Skåån f 1932
# Lars Skåån f 1937
# Harry Skogman f 1928 i Ånimskog
# Hjalmar Larsson (1902-1993) uppväxt på Björkebäck
# Adolf Ström (1901-1968), bodde på Slätterud
# Nils Eriksson (1925-1997) f i Fröskog
# Tage Sjöblom f 1927, bor och bodde på Kasen, Säbyn
# Börje Härd, uppväxt i Kingebol
# Andersson i Bodalen
# Gustav Eriksson (1912-1960), bodde på Galmen
# Oskar Rolander (1910-1981), född i Tösse, bodde på Kragsvad
# Fridolf Sandin (1926-1997) bodde i Bolet
# Oskar Värn f 1890 i Tösse?, bodde i Kingebol
# Daniel Högfeldt f 1925 i Fröskog, (Bernts svåger), Vingnäs
# Erik Eriksson (1925-1986) f i Fröskog, bodde i Sandbol
# Tage Eriksson (1922-1985) f i Fröskog
# Valter Skogman (1917-1990) bodde i flygeln och senare i Bolet
# Johan Karlsson, skogvaktare
# Anders Killingmark (1907-1988), Edsleskog
# Ragnar Olsson, bodde i flygeln
# Haldar Andersson, kamrer
# Karl Lindqvist (f 1910?), Västra Korsbyn
# Herman Qvist f 1929 i Fröskog, Bernts bror
# Bernt Qvist f 1926 i Fröskog
# Holger Pettersson/Erneblom (1913-1992) ägare till Kingebol 1:26.

Gustav Skogsberg (1889-1959), Bernts morbror, var fri företagare som lät ta upp is. Bernts far Anders Qvist (1901-1982), Vallane, Nedre Strand, var anställd i Laxarby, som skeppare på ”Sjövik III”. Redare: Gustaf Nilsson, Sjövik, Laxarby 1924-1932

Dalsland/Ånimskog/Industrin i Gyltungebyn

2025-04-27T13:12:27Z

Lars:

== '''BERÄTTELSER OM GYLTUNGEBYNS SÅGVERK OCH VERKSTAD''' ==
Tolkade och renskrivna av May Norell

=== '''Sågen på Gyltungebyn av okänd författare''' ===
Karl Nordström byggde ett sågverk omkring 1920, som drevs med lokomobil, maskinist var Oskar Blixt. Det var mest legosågning åt bönderna, men Nordström sågade också virke från egen skog.

Sågbyggnaden finns kvar än idag och används som förråd.

Efter några år (1936) byggdes ett nytt större sågverk några hundra meter längre norrut vid stranden av Ånimmen. Det fanns också en stickhyvel i den nya sågen.

Driften av sågen övertogs av Karl Nordströms son Ivar.

Det köptes upp timmer för sågning, men det kom också mycket timmer från egna skogar. Det sågade virket användes vid den trähusfabrik som Ivar Nordström startat i Åmål. En del legosågning var det ju också, samt hyvling av takspån.

Vid högsäsong sysselsatte sågen ca 15 man.

Det mesta av timret kom till sågen sjövägen i mosor eller ringflottar dragna av bogserbåt. Timret fick ligga i vattnet till det skulle sågas, man hade stockar sammanbundna av kedjor, så kallade länsor runt timret, så att det inte skulle flyta bort. Timret sorterades efter grovlek och fick ligga i särskilda länsor, varje diameterklass i sin länsa. Man ville ha många stockar av samma dimension samtidigt att såga, för att inte behöva posta om sågramarna för ofta.

På 40 och 50-talet transporterades det mesta timret med lastbil och tippades i sjön för lagring i länsorna.

Ivar Nordström sålde (1945) Gyltungebyns gård och sågen till de Verdier på Ånimskogs gård. De Verdiers drev till en början sågen själva. Efter några år arrenderades sågen ut till trävaruföretaget Vittbolt. De moderniserade sågen och byggde en flistugg, samt utförde en del förbättringar på sågramar och kantverk. Flisen köpte mejeriet i Åmål och bruket i Skåpafors. Det sågade virket lades i stabbar och fick lufttorka. Mycket av det sågade virket skeppades ut via Åmåls hamn, men det lastades också på järnväg i Ånimskog. En del kördes med lastbil direkt till kunderna. Lastbilarna, 2 st, ägdes av Karl-Gösta de Verdier, men köptes av Vittbolt, så att de själva kunde sköta transporterna.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 1 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverks arbetsstyrka år 1951, från vänster Herman Magnusson?, Uno Skåån, Erik Eriksson, Karl-Erik Björqvist?, Rolf Skåån, Gustav Thulin?, Albert Blixt med hunden, okänd, Vendel Skåån, Sigfrid Blixt stående, okänd och ”Luse-Kalle”.]]

Det var livlig verksamhet på sågen fram till hösten 1953, då flera arbetare fick sluta. Några var kvar och arbetade med nedläggningen av sågverket ytterligare några månader. Nu är sågen riven och på den plats där sågverket en gång låg är det idag uppbyggt en villa.

Av de som arbetade vid sågen var bröderna Oskar, Sigfrid och Albert Blixt de verkliga trotjänarna. Oskar var med ifrån sågens början. Han var maskinist, sågställare, reparatör, en man som fixade det mesta och som betydde mycket för Gyltungebyns såg.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 2 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverk år 1951, Hjalmar Larsson kör flis till bandet vid flistuggen.]]

Avskrift: Tidningsartikel i PD fredagen den 13 mars 1936

FRÅN ÅNIMSKOG

=== '''Åmåls Sågverks A.-B. Bygger såg å Gyltungebyn.''' ===

Här ute är man, så att säga, mitt uppe i isperioden eller med andra ord: man håller på att upptaga is för sommarens behov. Och alla må veta att ingen brist föreligger på varken ”fruset vatten” eller vatten i form av snö. Men hos lantbefolkningen särskilt gör sig den önskan gällande, att is och snö måtte snart försvinna, ty det lider mot våren med raska steg, och lantbrukarnas hopp är ju starkt bundet vid den årstid, när kornet myllas i jorden för att återkomma i rika, gyllene skördar.

I trots av is och snö samt en för ett sådant företag ej synnerligen tjänlig väderlek bedrives en ej obetydlig byggnadsverksamhet här i Ånimskog. Det är nämligen de verkställande och företagsamma bröderna Ivar o. Gösta Nordström, som uppföra ett sågverk av ej ringa proportioner å sin faders, godsägare Karl Nordström, ägor. Sågen är vackert och ändamålsenligt belägen väster om Gyltungebyns gård, intill allmän landsväg och den livligt trafikerade sjön Ånimmen. Drivkraften blir elektrisk, och sågen beräknas vara i verksamhet omkring 1:sta maj samt kommer att sysselsätta 12 eller 15 man, säges det. Tillgången på timmer i närliggande trakter är ej obetydlig och en större kvantitet därav har allaredan forslats till platsen. För övrigt lär man ha underhandlat om sågtimmer från Västergötland, vilket sjöledes på båtar skulle forslas över Vänern och Ånimmen. Det sågade virket, avsett för Åmåls-fabriken, skall fraktas till bestämmelseorten medels lastbilar, och då förbrukningen är betydande vid nämnda fabrik, väntas rörelsen bli rätt livlig. Dessutom bli ju också lantbrukarna på orten betjänade genom att få sitt byggnadsvirke sågat på platsen. Heder åt företagsamheten!

''Ch. Lindstedt. ''

(Äldre dokument tolkade och renskrivna av May Norell):

=== '''Om Gyltungebyns sågverk av Bernt Qvist''' ===

En del av de anställda vid Gyltungebyn arbetade på sågen.

Under 30 och 40-talen var sågen i Gyltungebyn en sån arbetsplats som betydde en möjlighet till ett påhugg – en möjlighet till lönearbete – för bygdens ungdomar – löspojkar. (Har inte hört om en enda flicka som jobbat på sågen.)

Det var en enkelramsåg 32". Sågningen bedrevs den tid som det fanns öppet vatten – man var beroende av att kunna ordna stockarna i länsar, så att man fick rätt dimension i ramen.

Grovt virke brukade ”blockas” först. Det betyder att man renskär 2 sidor på stocken genom att ta bort några 1" bräder på 2 sidor. En stock som ”blockades” gick först in genom ramen och sen ner i länsan igen, där den låg i förråd tills ramen hade ”postats om” och man fortsatte arbetet genom att såga plank av blocken.

3" x 12" var de grövsta plank som jag minns att vi sågade.

=== '''Fortsättning: Om sågen och verkstaden på Gyltungebyn av Bernt Qvist''' ===

… till tidigare historia hör:
… att 1923 byggdes båten ”Bele” på Gyltungebyn av Johan på ”Gârlet”, Västersida, (Kilane). Han hade byggt flera skrov tidigare, men detta var hans sista båt.
… att 1931 seglade båten ”Sjövik III” 5 laster is från platsen.
Nu över till folk som arbetade på platsen.

Till stampersonalen får vi nog främst räkna Blixtarna, Oskar, Sigfrid och Albert, samt Stig. Karl Olsson var i sågen och drog flis – ensam ibland, och det var ett jobb för 2 pojkar. ”Dä geck väl an å skäre te e planka nån gång då å då” skrek han, när det verkade å bli mest flis.

Karl Örtegren petade på stock ur länsan 1947.

Det var varmt, så han hoppade i vattnet med kläderna på å då kom skogvaktaren Johan Karlsson å undrade va de va för liv ute bland stockarna.

Vendel Skåån med sönerna Uno, Lars och Rolf har arbetat runt sågen i flera olika funktioner. Vendel och Bernt Qvist var stabbläggare ett år.

Året dessförinnan var Bernt och Rolf flisdragare.
1940 hjälpte Harry Skogman Oskar Blixt med att skava in lager i sågramen.
Hjalmar Larsson körde sågen när Oskar Blixt hade annat på gång.

Adolf Ström från Aten på Västersidan, gick därför under namnet ”Greken”, var med om uppförandet av verkstaden.

Där var även Nils Eriksson från Stora Strand, som hotade med att han tänkte bli mågen till Adolf, men då skrek Adolf ”att då ä väl bättre å skjuta tösa då”. Nils antydde att Adolf hade det alltför bra – ”han får 3 kaffehalvor innan han vaknar på morron!”

(Ja, det förekom en del grovkorniga skämt.)

Andra som förekommit i sammanhanget är ju Tage Sjöblom, Börje Härd och Herman Qvist, som tillverkade bruk när byggnaderna vid verkstaden uppfördes.
Andersson i Bodalen med son nämns utan att jag snappat upp vad de sysslat med.
Sågen på Gyltungebyn fanns i varje fall 1931, då Gustav Skogsberg lät ta upp is f v b till Göteborg. Bl andra så for Anders Qvist med båten ”Sjövik III” 5 ggr till västkusten med is. Bruttofrakt 2 kr ”tonnet”. Normalt lastintag drygt 80 ton is, isolerad i sågspån 5x80 =400. Det betydde 800 kr för 5 resor. Det skulle räcka till lön åt 2 man, olja till motorn (ca 1500 km) slussavgifter för 80 slusspassager + ngt till båten.

Ja, sågen fanns 1923, då Nordström lät bygga ”Bele”. Byggmästare var Johan på ”Gârlet”. Det blev hans sista bygge.
1932 var det ”Bele” som förde 9 laster is till Göteborg för Gustaf Skogsberg.
Andra som nämnts är familjen Rolander, troligen mer i jordbruket, och

- Fridolf Sandin.

- Oskar Värn vid sågen.

- Daniel Högfeldt har också varit vid sågen på 1940-talet.

- Erik Eriksson.

- Tage Eriksson var hjälplastare åt Valter Skogman när de körde timmer till sågen 1948 med den nya Scanian 90 hkr, 2 lass om dagen brukade det bli.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 1.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns Mekaniska verkstads arbetsstyrka år 1952. Från vänster Haldar Andersson, Stig Blixt, Holger Pettersson, 4 okända, Kjell Olsson i overall, Herman Qvist, Erik Eriksson och Valter Skogman.]]

Carl-Gösta de Verdier hade anställt en skogvaktare, Johan Karlsson, som bodde på Björkebäcks pensionat i veckorna. Annars bodde han i ”Hea” på gränsen mellan Laxarby och Edsleskog.

Carl-Gösta var en mycket omtyckt arbetsgivare.

1948 hade verkstaden kommit i gång.
Jag arbetade som svetsare – hjälparbetare till Stig Blixt.

Där var också Anders Killingmark och Ragnar Olsson.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 2.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Från vänster Holger Pettersson, Sigfrid Blixt, Jonas?, Albert Blixt och Gunnar Härd?]]

Vi byggde massaupplösare och så kallade ”savallor” i ”ledgångsreumatistskjulet” bak verkstaden. Savallor är en låda som avloppsvattnet från pappersmaskinen skulle passera genom, så att den fångade upp restfibrer, dvs ett slags stort filter.
På kontoret arbetade Haldar Andersson, som kamrer, från Kilane.

Vid bästa svarven fanns Karl Lindqvist, V:a Korsbyn.

Vid nästa svarv fanns Herman Qvist.

Holger Pettersson utförde många andra tjänster åt Carl-Gösta de Verdier.

Bl a byggde han en racerbåt – helt själv åt Carl-Gösta. Som jag minns det, så behövdes det reparationsjobb på området, typ snickerier.

=== '''Arbetarna på sågen och i verkstaden enligt Bernt Qvist 2013.''' ===
/sammanställt av May Norell

# Oskar Blixt (1895-1976) ägare till Kingebol 1:28
# Sigfrid Blixt (1905-1959) ägare till Kingebol 1:24
# Albert Blixt (1902-1980) ägde och bodde i Färjstugan
# Stig Blixt (1918-2000) (Oskars son) ägare till Gyltungebyn 1:13
# Karl Olsson (född 1874 i Tydje) var ägare till Kingebol 1:25
# Karl Örtegren från Linknappane, Fröskog
# Vendel Skåån (1896-1989) bodde i en ”småstuga” eller på Skrimpa
# Uno Skåån (1926-2001)
# Rolf Skåån f 1932
# Lars Skåån f 1937
# Harry Skogman f 1928 i Ånimskog
# Hjalmar Larsson (1902-1993) uppväxt på Björkebäck
# Adolf Ström (1901-1968), bodde på Slätterud
# Nils Eriksson (1925-1997) f i Fröskog
# Tage Sjöblom f 1927, bor och bodde på Kasen, Säbyn
# Börje Härd, uppväxt i Kingebol
# Andersson i Bodalen
# Gustav Eriksson (1912-1960), bodde på Galmen
# Oskar Rolander (1910-1981), född i Tösse, bodde på Kragsvad
# Fridolf Sandin (1926-1997) bodde i Bolet
# Oskar Värn f 1890 i Tösse?, bodde i Kingebol
# Daniel Högfeldt f 1925 i Fröskog, (Bernts svåger), Vingnäs
# Erik Eriksson (1925-1986) f i Fröskog, bodde i Sandbol
# Tage Eriksson (1922-1985) f i Fröskog
# Valter Skogman (1917-1990) bodde i flygeln och senare i Bolet
# Johan Karlsson, skogvaktare
# Anders Killingmark (1907-1988), Edsleskog
# Ragnar Olsson, bodde i flygeln
# Haldar Andersson, kamrer
# Karl Lindqvist (f 1910?), Västra Korsbyn
# Herman Qvist f 1929 i Fröskog, Bernts bror
# Bernt Qvist f 1926 i Fröskog
# Holger Pettersson/Erneblom (1913-1992) ägare till Kingebol 1:26.

Gustav Skogsberg (1889-1959), Bernts morbror, var fri företagare som lät ta upp is. Bernts far Anders Qvist (1901-1982), Vallane, Nedre Strand, var anställd i Laxarby, som skeppare på ”Sjövik III”. Redare: Gustaf Nilsson, Sjövik, Laxarby 1924-1932

Dalsland/Ånimskog/Industrin i Gyltungebyn

2025-04-27T13:07:45Z

Lars:

Dalsland/Ånimskog/Industrin i Gyltungebyn

2025-04-27T12:58:24Z

Lars:

== '''BERÄTTELSER OM GYLTUNGEBYNS SÅGVERK OCH VERKSTAD''' ==
Tolkade och renskrivna av May Norell

=== '''Sågen på Gyltungebyn av okänd författare''' ===
Karl Nordström byggde ett sågverk omkring 1920, som drevs med lokomobil, maskinist var Oskar Blixt. Det var mest legosågning åt bönderna, men Nordström sågade också virke från egen skog.

Sågbyggnaden finns kvar än idag och används som förråd.

Efter några år (1936) byggdes ett nytt större sågverk några hundra meter längre norrut vid stranden av Ånimmen. Det fanns också en stickhyvel i den nya sågen.

Driften av sågen övertogs av Karl Nordströms son Ivar.

Det köptes upp timmer för sågning, men det kom också mycket timmer från egna skogar. Det sågade virket användes vid den trähusfabrik som Ivar Nordström startat i Åmål. En del legosågning var det ju också, samt hyvling av takspån.

Vid högsäsong sysselsatte sågen ca 15 man.

Det mesta av timret kom till sågen sjövägen i mosor eller ringflottar dragna av bogserbåt. Timret fick ligga i vattnet till det skulle sågas, man hade stockar sammanbundna av kedjor, så kallade länsor runt timret, så att det inte skulle flyta bort. Timret sorterades efter grovlek och fick ligga i särskilda länsor, varje diameterklass i sin länsa. Man ville ha många stockar av samma dimension samtidigt att såga, för att inte behöva posta om sågramarna för ofta.

På 40 och 50-talet transporterades det mesta timret med lastbil och tippades i sjön för lagring i länsorna.

Ivar Nordström sålde (1945) Gyltungebyns gård och sågen till de Verdier på Ånimskogs gård. De Verdiers drev till en början sågen själva. Efter några år arrenderades sågen ut till trävaruföretaget Vittbolt. De moderniserade sågen och byggde en flistugg, samt utförde en del förbättringar på sågramar och kantverk. Flisen köpte mejeriet i Åmål och bruket i Skåpafors. Det sågade virket lades i stabbar och fick lufttorka. Mycket av det sågade virket skeppades ut via Åmåls hamn, men det lastades också på järnväg i Ånimskog. En del kördes med lastbil direkt till kunderna. Lastbilarna, 2 st, ägdes av Karl-Gösta de Verdier, men köptes av Vittbolt, så att de själva kunde sköta transporterna.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 1 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverks arbetsstyrka år 1951, från vänster Herman Magnusson?, Uno Skåån, Erik Eriksson, Karl-Erik Björqvist?, Rolf Skåån, Gustav Thulin?, Albert Blixt med hunden, okänd, Vendel Skåån, Sigfrid Blixt stående, okänd och ”Luse-Kalle”.]]

Det var livlig verksamhet på sågen fram till hösten 1953, då flera arbetare fick sluta. Några var kvar och arbetade med nedläggningen av sågverket ytterligare några månader. Nu är sågen riven och på den plats där sågverket en gång låg är det idag uppbyggt en villa.

Av de som arbetade vid sågen var bröderna Oskar, Sigfrid och Albert Blixt de verkliga trotjänarna. Oskar var med ifrån sågens början. Han var maskinist, sågställare, reparatör, en man som fixade det mesta och som betydde mycket för Gyltungebyns såg.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 2 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverk år 1951, Hjalmar Larsson kör flis till bandet vid flistuggen.]]

Avskrift: Tidningsartikel i PD fredagen den 13 mars 1936

FRÅN ÅNIMSKOG

=== '''Åmåls Sågverks A.-B. Bygger såg å Gyltungebyn.''' ===

Här ute är man, så att säga, mitt uppe i isperioden eller med andra ord: man håller på att upptaga is för sommarens behov. Och alla må veta att ingen brist föreligger på varken ”fruset vatten” eller vatten i form av snö. Men hos lantbefolkningen särskilt gör sig den önskan gällande, att is och snö måtte snart försvinna, ty det lider mot våren med raska steg, och lantbrukarnas hopp är ju starkt bundet vid den årstid, när kornet myllas i jorden för att återkomma i rika, gyllene skördar.

I trots av is och snö samt en för ett sådant företag ej synnerligen tjänlig väderlek bedrives en ej obetydlig byggnadsverksamhet här i Ånimskog. Det är nämligen de verkställande och företagsamma bröderna Ivar o. Gösta Nordström, som uppföra ett sågverk av ej ringa proportioner å sin faders, godsägare Karl Nordström, ägor. Sågen är vackert och ändamålsenligt belägen väster om Gyltungebyns gård, intill allmän landsväg och den livligt trafikerade sjön Ånimmen. Drivkraften blir elektrisk, och sågen beräknas vara i verksamhet omkring 1:sta maj samt kommer att sysselsätta 12 eller 15 man, säges det. Tillgången på timmer i närliggande trakter är ej obetydlig och en större kvantitet därav har allaredan forslats till platsen. För övrigt lär man ha underhandlat om sågtimmer från Västergötland, vilket sjöledes på båtar skulle forslas över Vänern och Ånimmen. Det sågade virket, avsett för Åmåls-fabriken, skall fraktas till bestämmelseorten medels lastbilar, och då förbrukningen är betydande vid nämnda fabrik, väntas rörelsen bli rätt livlig. Dessutom bli ju också lantbrukarna på orten betjänade genom att få sitt byggnadsvirke sågat på platsen. Heder åt företagsamheten!

''Ch. Lindstedt. ''

(Äldre dokument tolkade och renskrivna av May Norell):

=== '''Om Gyltungebyns sågverk av Bernt Qvist''' ===

En del av de anställda vid Gyltungebyn arbetade på sågen.

Under 30 och 40-talen var sågen i Gyltungebyn en sån arbetsplats som betydde en möjlighet till ett påhugg – en möjlighet till lönearbete – för bygdens ungdomar – löspojkar. (Har inte hört om en enda flicka som jobbat på sågen.)

Det var en enkelramsåg 32". Sågningen bedrevs den tid som det fanns öppet vatten – man var beroende av att kunna ordna stockarna i länsar, så att man fick rätt dimension i ramen.

Grovt virke brukade ”blockas” först. Det betyder att man renskär 2 sidor på stocken genom att ta bort några 1" bräder på 2 sidor. En stock som ”blockades” gick först in genom ramen och sen ner i länsan igen, där den låg i förråd tills ramen hade ”postats om” och man fortsatte arbetet genom att såga plank av blocken.

3" x 12" var de grövsta plank som jag minns att vi sågade.

=== '''Fortsättning: Om sågen och verkstaden på Gyltungebyn av Bernt Qvist''' ===

… till tidigare historia hör:
… att 1923 byggdes båten ”Bele” på Gyltungebyn av Johan på ”Gârlet”, Västersida, (Kilane). Han hade byggt flera skrov tidigare, men detta var hans sista båt.
… att 1931 seglade båten ”Sjövik III” 5 laster is från platsen.
Nu över till folk som arbetade på platsen.

Till stampersonalen får vi nog främst räkna Blixtarna, Oskar, Sigfrid och Albert, samt Stig. Karl Olsson var i sågen och drog flis – ensam ibland, och det var ett jobb för 2 pojkar. ”Dä geck väl an å skäre te e planka nån gång då å då” skrek han, när det verkade å bli mest flis.

Karl Örtegren petade på stock ur länsan 1947.

Det var varmt, så han hoppade i vattnet med kläderna på å då kom skogvaktaren Johan Karlsson å undrade va de va för liv ute bland stockarna.

Vendel Skåån med sönerna Uno, Lars och Rolf har arbetat runt sågen i flera olika funktioner. Vendel och Bernt Qvist var stabbläggare ett år.

Året dessförinnan var Bernt och Rolf flisdragare.
1940 hjälpte Harry Skogman Oskar Blixt med att skava in lager i sågramen.
Hjalmar Larsson körde sågen när Oskar Blixt hade annat på gång.

Adolf Ström från Aten på Västersidan, gick därför under namnet ”Greken”, var med om uppförandet av verkstaden.

Där var även Nils Eriksson från Stora Strand, som hotade med att han tänkte bli mågen till Adolf, men då skrek Adolf ”att då ä väl bättre å skjuta tösa då”. Nils antydde att Adolf hade det alltför bra – ”han får 3 kaffehalvor innan han vaknar på morron!”

(Ja, det förekom en del grovkorniga skämt.)

Andra som förekommit i sammanhanget är ju Tage Sjöblom, Börje Härd och Herman Qvist, som tillverkade bruk när byggnaderna vid verkstaden uppfördes.
Andersson i Bodalen med son nämns utan att jag snappat upp vad de sysslat med.
Sågen på Gyltungebyn fanns i varje fall 1931, då Gustav Skogsberg lät ta upp is f v b till Göteborg. Bl andra så for Anders Qvist med båten ”Sjövik III” 5 ggr till västkusten med is. Bruttofrakt 2 kr ”tonnet”. Normalt lastintag drygt 80 ton is, isolerad i sågspån 5x80 =400. Det betydde 800 kr för 5 resor. Det skulle räcka till lön åt 2 man, olja till motorn (ca 1500 km) slussavgifter för 80 slusspassager + ngt till båten.

Ja, sågen fanns 1923, då Nordström lät bygga ”Bele”. Byggmästare var Johan på ”Gârlet”. Det blev hans sista bygge.
1932 var det ”Bele” som förde 9 laster is till Göteborg för Gustaf Skogsberg.
Andra som nämnts är familjen Rolander, troligen mer i jordbruket, och

- Fridolf Sandin.

- Oskar Värn vid sågen.

- Daniel Högfeldt har också varit vid sågen på 1940-talet.

- Erik Eriksson.

- Tage Eriksson var hjälplastare åt Valter Skogman när de körde timmer till sågen 1948 med den nya Scanian 90 hkr, 2 lass om dagen brukade det bli.

Carl-Gösta de Verdier hade anställt en skogvaktare, Johan Karlsson, som bodde på Björkebäcks pensionat i veckorna. Annars bodde han i ”Hea” på gränsen mellan Laxarby och Edsleskog.

Carl-Gösta var en mycket omtyckt arbetsgivare.

1948 hade verkstaden kommit i gång.
Jag arbetade som svetsare – hjälparbetare till Stig Blixt.

Där var också Anders Killingmark och Ragnar Olsson.

Vi byggde massaupplösare och så kallade ”savallor” i ”ledgångsreumatistskjulet” bak verkstaden. Savallor är en låda som avloppsvattnet från pappersmaskinen skulle passera genom, så att den fångade upp restfibrer, dvs ett slags stort filter.
På kontoret arbetade Haldar Andersson, som kamrer, från Kilane.

Vid bästa svarven fanns Karl Lindqvist, V:a Korsbyn.

Vid nästa svarv fanns Herman Qvist.

Holger Pettersson utförde många andra tjänster åt Carl-Gösta de Verdier.

Bl a byggde han en racerbåt – helt själv åt Carl-Gösta. Som jag minns det, så behövdes det reparationsjobb på området, typ snickerier.

Dalsland/Ånimskog/Industrin i Gyltungebyn

2025-04-27T12:55:39Z

Lars:

== '''BERÄTTELSER OM GYLTUNGEBYNS SÅGVERK OCH VERKSTAD''' ==
Tolkade och renskrivna av May Norell

=== '''Sågen på Gyltungebyn av okänd författare''' ===
Karl Nordström byggde ett sågverk omkring 1920, som drevs med lokomobil, maskinist var Oskar Blixt. Det var mest legosågning åt bönderna, men Nordström sågade också virke från egen skog.

Sågbyggnaden finns kvar än idag och används som förråd.

Efter några år (1936) byggdes ett nytt större sågverk några hundra meter längre norrut vid stranden av Ånimmen. Det fanns också en stickhyvel i den nya sågen.

Driften av sågen övertogs av Karl Nordströms son Ivar.

Det köptes upp timmer för sågning, men det kom också mycket timmer från egna skogar. Det sågade virket användes vid den trähusfabrik som Ivar Nordström startat i Åmål. En del legosågning var det ju också, samt hyvling av takspån.

Vid högsäsong sysselsatte sågen ca 15 man.

Det mesta av timret kom till sågen sjövägen i mosor eller ringflottar dragna av bogserbåt. Timret fick ligga i vattnet till det skulle sågas, man hade stockar sammanbundna av kedjor, så kallade länsor runt timret, så att det inte skulle flyta bort. Timret sorterades efter grovlek och fick ligga i särskilda länsor, varje diameterklass i sin länsa. Man ville ha många stockar av samma dimension samtidigt att såga, för att inte behöva posta om sågramarna för ofta.

På 40 och 50-talet transporterades det mesta timret med lastbil och tippades i sjön för lagring i länsorna.

Ivar Nordström sålde (1945) Gyltungebyns gård och sågen till de Verdier på Ånimskogs gård. De Verdiers drev till en början sågen själva. Efter några år arrenderades sågen ut till trävaruföretaget Vittbolt. De moderniserade sågen och byggde en flistugg, samt utförde en del förbättringar på sågramar och kantverk. Flisen köpte mejeriet i Åmål och bruket i Skåpafors. Det sågade virket lades i stabbar och fick lufttorka. Mycket av det sågade virket skeppades ut via Åmåls hamn, men det lastades också på järnväg i Ånimskog. En del kördes med lastbil direkt till kunderna. Lastbilarna, 2 st, ägdes av Karl-Gösta de Verdier, men köptes av Vittbolt, så att de själva kunde sköta transporterna.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 1 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverks arbetsstyrka år 1951, från vänster Herman Magnusson?, Uno Skåån, Erik Eriksson, Karl-Erik Björqvist?, Rolf Skåån, Gustav Thulin?, Albert Blixt med hunden, okänd, Vendel Skåån, Sigfrid Blixt stående, okänd och ”Luse-Kalle”.]]

Det var livlig verksamhet på sågen fram till hösten 1953, då flera arbetare fick sluta. Några var kvar och arbetade med nedläggningen av sågverket ytterligare några månader. Nu är sågen riven och på den plats där sågverket en gång låg är det idag uppbyggt en villa.

Av de som arbetade vid sågen var bröderna Oskar, Sigfrid och Albert Blixt de verkliga trotjänarna. Oskar var med ifrån sågens början. Han var maskinist, sågställare, reparatör, en man som fixade det mesta och som betydde mycket för Gyltungebyns såg.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 2 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverk år 1951, Hjalmar Larsson kör flis till bandet vid flistuggen.]]

Avskrift: Tidningsartikel i PD fredagen den 13 mars 1936

FRÅN ÅNIMSKOG

=== '''Åmåls Sågverks A.-B. Bygger såg å Gyltungebyn.''' ===

Här ute är man, så att säga, mitt uppe i isperioden eller med andra ord: man håller på att upptaga is för sommarens behov. Och alla må veta att ingen brist föreligger på varken ”fruset vatten” eller vatten i form av snö. Men hos lantbefolkningen särskilt gör sig den önskan gällande, att is och snö måtte snart försvinna, ty det lider mot våren med raska steg, och lantbrukarnas hopp är ju starkt bundet vid den årstid, när kornet myllas i jorden för att återkomma i rika, gyllene skördar.

I trots av is och snö samt en för ett sådant företag ej synnerligen tjänlig väderlek bedrives en ej obetydlig byggnadsverksamhet här i Ånimskog. Det är nämligen de verkställande och företagsamma bröderna Ivar o. Gösta Nordström, som uppföra ett sågverk av ej ringa proportioner å sin faders, godsägare Karl Nordström, ägor. Sågen är vackert och ändamålsenligt belägen väster om Gyltungebyns gård, intill allmän landsväg och den livligt trafikerade sjön Ånimmen. Drivkraften blir elektrisk, och sågen beräknas vara i verksamhet omkring 1:sta maj samt kommer att sysselsätta 12 eller 15 man, säges det. Tillgången på timmer i närliggande trakter är ej obetydlig och en större kvantitet därav har allaredan forslats till platsen. För övrigt lär man ha underhandlat om sågtimmer från Västergötland, vilket sjöledes på båtar skulle forslas över Vänern och Ånimmen. Det sågade virket, avsett för Åmåls-fabriken, skall fraktas till bestämmelseorten medels lastbilar, och då förbrukningen är betydande vid nämnda fabrik, väntas rörelsen bli rätt livlig. Dessutom bli ju också lantbrukarna på orten betjänade genom att få sitt byggnadsvirke sågat på platsen. Heder åt företagsamheten!

''Ch. Lindstedt. ''

(Äldre dokument tolkade och renskrivna av May Norell):

=== '''Om Gyltungebyns sågverk av Bernt Qvist''' ===

En del av de anställda vid Gyltungebyn arbetade på sågen.

Under 30 och 40-talen var sågen i Gyltungebyn en sån arbetsplats som betydde en möjlighet till ett påhugg – en möjlighet till lönearbete – för bygdens ungdomar – löspojkar. (Har inte hört om en enda flicka som jobbat på sågen.)

Det var en enkelramsåg 32". Sågningen bedrevs den tid som det fanns öppet vatten – man var beroende av att kunna ordna stockarna i länsar, så att man fick rätt dimension i ramen.

Grovt virke brukade ”blockas” först. Det betyder att man renskär 2 sidor på stocken genom att ta bort några 1" bräder på 2 sidor. En stock som ”blockades” gick först in genom ramen och sen ner i länsan igen, där den låg i förråd tills ramen hade ”postats om” och man fortsatte arbetet genom att såga plank av blocken.

3" x 12" var de grövsta plank som jag minns att vi sågade.

=== '''Fortsättning: Om sågen och verkstaden på Gyltungebyn av Bernt Qvist''' ===

… till tidigare historia hör:
… att 1923 byggdes båten ”Bele” på Gyltungebyn av Johan på ”Gârlet”, Västersida, (Kilane). Han hade byggt flera skrov tidigare, men detta var hans sista båt.
… att 1931 seglade båten ”Sjövik III” 5 laster is från platsen.
Nu över till folk som arbetade på platsen.

Till stampersonalen får vi nog främst räkna Blixtarna, Oskar, Sigfrid och Albert, samt Stig. Karl Olsson var i sågen och drog flis – ensam ibland, och det var ett jobb för 2 pojkar. ”Dä geck väl an å skäre te e planka nån gång då å då” skrek han, när det verkade å bli mest flis.

Karl Örtegren petade på stock ur länsan 1947.

Det var varmt, så han hoppade i vattnet med kläderna på å då kom skogvaktaren Johan Karlsson å undrade va de va för liv ute bland stockarna.

Vendel Skåån med sönerna Uno, Lars och Rolf har arbetat runt sågen i flera olika funktioner. Vendel och Bernt Qvist var stabbläggare ett år.

Året dessförinnan var Bernt och Rolf flisdragare.
1940 hjälpte Harry Skogman Oskar Blixt med att skava in lager i sågramen.
Hjalmar Larsson körde sågen när Oskar Blixt hade annat på gång.

Adolf Ström från Aten på Västersidan, gick därför under namnet ”Greken”, var med om uppförandet av verkstaden.

Där var även Nils Eriksson från Stora Strand, som hotade med att han tänkte bli mågen till Adolf, men då skrek Adolf ”att då ä väl bättre å skjuta tösa då”. Nils antydde att Adolf hade det alltför bra – ”han får 3 kaffehalvor innan han vaknar på morron!”

(Ja, det förekom en del grovkorniga skämt.)

Andra som förekommit i sammanhanget är ju Tage Sjöblom, Börje Härd och Herman Qvist, som tillverkade bruk när byggnaderna vid verkstaden uppfördes.
Andersson i Bodalen med son nämns utan att jag snappat upp vad de sysslat med.
Sågen på Gyltungebyn fanns i varje fall 1931, då Gustav Skogsberg lät ta upp is f v b till Göteborg. Bl andra så for Anders Qvist med båten ”Sjövik III” 5 ggr till västkusten med is. Bruttofrakt 2 kr ”tonnet”. Normalt lastintag drygt 80 ton is, isolerad i sågspån 5x80 =400. Det betydde 800 kr för 5 resor. Det skulle räcka till lön åt 2 man, olja till motorn (ca 1500 km) slussavgifter för 80 slusspassager + ngt till båten.

Ja, sågen fanns 1923, då Nordström lät bygga ”Bele”. Byggmästare var Johan på ”Gârlet”. Det blev hans sista bygge.
1932 var det ”Bele” som förde 9 laster is till Göteborg för Gustaf Skogsberg.
Andra som nämnts är familjen Rolander, troligen mer i jordbruket, och

- Fridolf Sandin.

- Oskar Värn vid sågen.

- Daniel Högfeldt har också varit vid sågen på 1940-talet.

- Erik Eriksson.

- Tage Eriksson var hjälplastare åt Valter Skogman när de körde timmer till sågen 1948 med den nya Scanian 90 hkr, 2 lass om dagen brukade det bli.

Carl-Gösta de Verdier hade anställt en skogvaktare, Johan Karlsson, som bodde på Björkebäcks pensionat i veckorna. Annars bodde han i ”Hea” på gränsen mellan Laxarby och Edsleskog.

Carl-Gösta var en mycket omtyckt arbetsgivare.

1948 hade verkstaden kommit i gång.
Jag arbetade som svetsare – hjälparbetare till Stig Blixt.

Där var också Anders Killingmark och Ragnar Olsson.

Vi byggde massaupplösare och så kallade ”savallor” i ”ledgångsreumatistskjulet” bak verkstaden. Savallor är en låda som avloppsvattnet från pappersmaskinen skulle passera genom, så att den fångade upp restfibrer, dvs ett slags stort filter.
På kontoret arbetade Haldar Andersson, som kamrer, från Kilane.

Vid bästa svarven fanns Karl Lindqvist, V:a Korsbyn.

Vid nästa svarv fanns Herman Qvist.

Holger Pettersson utförde många andra tjänster åt Carl-Gösta de Verdier.

Bl a byggde han en racerbåt – helt själv åt Carl-Gösta. Som jag minns det, så behövdes det reparationsjobb på området, typ snickerier.

<gallery>
Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 1.jpg
Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 2.jpg
Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 3.jpg
</gallery>

Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 3.jpg

2025-04-27T12:48:29Z

Lars: Gyltungebyns Mekaniska verkstad år 1952 På skorstensbygget Valter Skogman och Holger Pettersson.

== Sammanfattning ==
Gyltungebyns Mekaniska verkstad år 1952
På skorstensbygget Valter Skogman och Holger Pettersson.

Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 2.jpg

2025-04-27T12:47:05Z

Lars: Troligen verkstadsarbetare 1930-talet.

== Sammanfattning ==
Troligen verkstadsarbetare 1930-talet.

Fil:Dalsland-Ånimskog-Verkstaden 1.jpg

2025-04-27T12:46:03Z

Lars: Gyltungebyns Mekaniska verkstads arbetsstyrka år 1952.

== Sammanfattning ==
Gyltungebyns Mekaniska verkstads arbetsstyrka år 1952.

Dalsland/Ånimskog/Industrin i Gyltungebyn

2025-04-27T12:38:18Z

Lars:

== '''BERÄTTELSER OM GYLTUNGEBYNS SÅGVERK OCH VERKSTAD''' ==
Tolkade och renskrivna av May Norell

=== '''Sågen på Gyltungebyn av okänd författare''' ===
Karl Nordström byggde ett sågverk omkring 1920, som drevs med lokomobil, maskinist var Oskar Blixt. Det var mest legosågning åt bönderna, men Nordström sågade också virke från egen skog.

Sågbyggnaden finns kvar än idag och används som förråd.

Efter några år (1936) byggdes ett nytt större sågverk några hundra meter längre norrut vid stranden av Ånimmen. Det fanns också en stickhyvel i den nya sågen.

Driften av sågen övertogs av Karl Nordströms son Ivar.

Det köptes upp timmer för sågning, men det kom också mycket timmer från egna skogar. Det sågade virket användes vid den trähusfabrik som Ivar Nordström startat i Åmål. En del legosågning var det ju också, samt hyvling av takspån.

Vid högsäsong sysselsatte sågen ca 15 man.

Det mesta av timret kom till sågen sjövägen i mosor eller ringflottar dragna av bogserbåt. Timret fick ligga i vattnet till det skulle sågas, man hade stockar sammanbundna av kedjor, så kallade länsor runt timret, så att det inte skulle flyta bort. Timret sorterades efter grovlek och fick ligga i särskilda länsor, varje diameterklass i sin länsa. Man ville ha många stockar av samma dimension samtidigt att såga, för att inte behöva posta om sågramarna för ofta.

På 40 och 50-talet transporterades det mesta timret med lastbil och tippades i sjön för lagring i länsorna.

Ivar Nordström sålde (1945) Gyltungebyns gård och sågen till de Verdier på Ånimskogs gård. De Verdiers drev till en början sågen själva. Efter några år arrenderades sågen ut till trävaruföretaget Vittbolt. De moderniserade sågen och byggde en flistugg, samt utförde en del förbättringar på sågramar och kantverk. Flisen köpte mejeriet i Åmål och bruket i Skåpafors. Det sågade virket lades i stabbar och fick lufttorka. Mycket av det sågade virket skeppades ut via Åmåls hamn, men det lastades också på järnväg i Ånimskog. En del kördes med lastbil direkt till kunderna. Lastbilarna, 2 st, ägdes av Karl-Gösta de Verdier, men köptes av Vittbolt, så att de själva kunde sköta transporterna.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 1 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverks arbetsstyrka år 1951, från vänster Herman Magnusson?, Uno Skåån, Erik Eriksson, Karl-Erik Björqvist?, Rolf Skåån, Gustav Thulin?, Albert Blixt med hunden, okänd, Vendel Skåån, Sigfrid Blixt stående, okänd och ”Luse-Kalle”.]]

Det var livlig verksamhet på sågen fram till hösten 1953, då flera arbetare fick sluta. Några var kvar och arbetade med nedläggningen av sågverket ytterligare några månader. Nu är sågen riven och på den plats där sågverket en gång låg är det idag uppbyggt en villa.

Av de som arbetade vid sågen var bröderna Oskar, Sigfrid och Albert Blixt de verkliga trotjänarna. Oskar var med ifrån sågens början. Han var maskinist, sågställare, reparatör, en man som fixade det mesta och som betydde mycket för Gyltungebyns såg.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 2 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverk år 1951, Hjalmar Larsson kör flis till bandet vid flistuggen.]]

Avskrift: Tidningsartikel i PD fredagen den 13 mars 1936

FRÅN ÅNIMSKOG

=== '''Åmåls Sågverks A.-B. Bygger såg å Gyltungebyn.''' ===

Här ute är man, så att säga, mitt uppe i isperioden eller med andra ord: man håller på att upptaga is för sommarens behov. Och alla må veta att ingen brist föreligger på varken ”fruset vatten” eller vatten i form av snö. Men hos lantbefolkningen särskilt gör sig den önskan gällande, att is och snö måtte snart försvinna, ty det lider mot våren med raska steg, och lantbrukarnas hopp är ju starkt bundet vid den årstid, när kornet myllas i jorden för att återkomma i rika, gyllene skördar.

I trots av is och snö samt en för ett sådant företag ej synnerligen tjänlig väderlek bedrives en ej obetydlig byggnadsverksamhet här i Ånimskog. Det är nämligen de verkställande och företagsamma bröderna Ivar o. Gösta Nordström, som uppföra ett sågverk av ej ringa proportioner å sin faders, godsägare Karl Nordström, ägor. Sågen är vackert och ändamålsenligt belägen väster om Gyltungebyns gård, intill allmän landsväg och den livligt trafikerade sjön Ånimmen. Drivkraften blir elektrisk, och sågen beräknas vara i verksamhet omkring 1:sta maj samt kommer att sysselsätta 12 eller 15 man, säges det. Tillgången på timmer i närliggande trakter är ej obetydlig och en större kvantitet därav har allaredan forslats till platsen. För övrigt lär man ha underhandlat om sågtimmer från Västergötland, vilket sjöledes på båtar skulle forslas över Vänern och Ånimmen. Det sågade virket, avsett för Åmåls-fabriken, skall fraktas till bestämmelseorten medels lastbilar, och då förbrukningen är betydande vid nämnda fabrik, väntas rörelsen bli rätt livlig. Dessutom bli ju också lantbrukarna på orten betjänade genom att få sitt byggnadsvirke sågat på platsen. Heder åt företagsamheten!

''Ch. Lindstedt. ''

(Äldre dokument tolkade och renskrivna av May Norell):

=== '''Om Gyltungebyns sågverk av Bernt Qvist''' ===

En del av de anställda vid Gyltungebyn arbetade på sågen.

Under 30 och 40-talen var sågen i Gyltungebyn en sån arbetsplats som betydde en möjlighet till ett påhugg – en möjlighet till lönearbete – för bygdens ungdomar – löspojkar. (Har inte hört om en enda flicka som jobbat på sågen.)

Det var en enkelramsåg 32". Sågningen bedrevs den tid som det fanns öppet vatten – man var beroende av att kunna ordna stockarna i länsar, så att man fick rätt dimension i ramen.

Grovt virke brukade ”blockas” först. Det betyder att man renskär 2 sidor på stocken genom att ta bort några 1" bräder på 2 sidor. En stock som ”blockades” gick först in genom ramen och sen ner i länsan igen, där den låg i förråd tills ramen hade ”postats om” och man fortsatte arbetet genom att såga plank av blocken.

3" x 12" var de grövsta plank som jag minns att vi sågade.

=== '''Fortsättning: Om sågen och verkstaden på Gyltungebyn av Bernt Qvist''' ===

… till tidigare historia hör:
… att 1923 byggdes båten ”Bele” på Gyltungebyn av Johan på ”Gârlet”, Västersida, (Kilane). Han hade byggt flera skrov tidigare, men detta var hans sista båt.
… att 1931 seglade båten ”Sjövik III” 5 laster is från platsen.
Nu över till folk som arbetade på platsen.

Till stampersonalen får vi nog främst räkna Blixtarna, Oskar, Sigfrid och Albert, samt Stig. Karl Olsson var i sågen och drog flis – ensam ibland, och det var ett jobb för 2 pojkar. ”Dä geck väl an å skäre te e planka nån gång då å då” skrek han, när det verkade å bli mest flis.

Karl Örtegren petade på stock ur länsan 1947.

Det var varmt, så han hoppade i vattnet med kläderna på å då kom skogvaktaren Johan Karlsson å undrade va de va för liv ute bland stockarna.

Vendel Skåån med sönerna Uno, Lars och Rolf har arbetat runt sågen i flera olika funktioner. Vendel och Bernt Qvist var stabbläggare ett år.

Året dessförinnan var Bernt och Rolf flisdragare.
1940 hjälpte Harry Skogman Oskar Blixt med att skava in lager i sågramen.
Hjalmar Larsson körde sågen när Oskar Blixt hade annat på gång.

Adolf Ström från Aten på Västersidan, gick därför under namnet ”Greken”, var med om uppförandet av verkstaden.

Där var även Nils Eriksson från Stora Strand, som hotade med att han tänkte bli mågen till Adolf, men då skrek Adolf ”att då ä väl bättre å skjuta tösa då”. Nils antydde att Adolf hade det alltför bra – ”han får 3 kaffehalvor innan han vaknar på morron!”

(Ja, det förekom en del grovkorniga skämt.)

Andra som förekommit i sammanhanget är ju Tage Sjöblom, Börje Härd och Herman Qvist, som tillverkade bruk när byggnaderna vid verkstaden uppfördes.
Andersson i Bodalen med son nämns utan att jag snappat upp vad de sysslat med.
Sågen på Gyltungebyn fanns i varje fall 1931, då Gustav Skogsberg lät ta upp is f v b till Göteborg. Bl andra så for Anders Qvist med båten ”Sjövik III” 5 ggr till västkusten med is. Bruttofrakt 2 kr ”tonnet”. Normalt lastintag drygt 80 ton is, isolerad i sågspån 5x80 =400. Det betydde 800 kr för 5 resor. Det skulle räcka till lön åt 2 man, olja till motorn (ca 1500 km) slussavgifter för 80 slusspassager + ngt till båten.

Ja, sågen fanns 1923, då Nordström lät bygga ”Bele”. Byggmästare var Johan på ”Gârlet”. Det blev hans sista bygge.
1932 var det ”Bele” som förde 9 laster is till Göteborg för Gustaf Skogsberg.
Andra som nämnts är familjen Rolander, troligen mer i jordbruket, och

- Fridolf Sandin.

- Oskar Värn vid sågen.

- Daniel Högfeldt har också varit vid sågen på 1940-talet.

- Erik Eriksson.

- Tage Eriksson var hjälplastare åt Valter Skogman när de körde timmer till sågen 1948 med den nya Scanian 90 hkr, 2 lass om dagen brukade det bli.

Carl-Gösta de Verdier hade anställt en skogvaktare, Johan Karlsson, som bodde på Björkebäcks pensionat i veckorna. Annars bodde han i ”Hea” på gränsen mellan Laxarby och Edsleskog.

Carl-Gösta var en mycket omtyckt arbetsgivare.

1948 hade verkstaden kommit i gång.
Jag arbetade som svetsare – hjälparbetare till Stig Blixt.

Där var också Anders Killingmark och Ragnar Olsson.

Vi byggde massaupplösare och så kallade ”savallor” i ”ledgångsreumatistskjulet” bak verkstaden. Savallor är en låda som avloppsvattnet från pappersmaskinen skulle passera genom, så att den fångade upp restfibrer, dvs ett slags stort filter.
På kontoret arbetade Haldar Andersson, som kamrer, från Kilane.

Vid bästa svarven fanns Karl Lindqvist, V:a Korsbyn.

Vid nästa svarv fanns Herman Qvist.

Holger Pettersson utförde många andra tjänster åt Carl-Gösta de Verdier.

Bl a byggde han en racerbåt – helt själv åt Carl-Gösta. Som jag minns det, så behövdes det reparationsjobb på området, typ snickerier.

Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 2 1951.jpg

2025-04-27T12:36:22Z

Lars: Gyltungebyns sågverk år 1951, Hjalmar Larsson kör flis till bandet vid flistuggen.

== Sammanfattning ==
Gyltungebyns sågverk år 1951, Hjalmar Larsson kör flis till bandet vid flistuggen.

Dalsland/Ånimskog/Industrin i Gyltungebyn

2025-04-27T12:32:33Z

Lars:

== '''BERÄTTELSER OM GYLTUNGEBYNS SÅGVERK OCH VERKSTAD''' ==
Tolkade och renskrivna av May Norell

=== '''Sågen på Gyltungebyn av okänd författare''' ===
Karl Nordström byggde ett sågverk omkring 1920, som drevs med lokomobil, maskinist var Oskar Blixt. Det var mest legosågning åt bönderna, men Nordström sågade också virke från egen skog.

Sågbyggnaden finns kvar än idag och används som förråd.

Efter några år (1936) byggdes ett nytt större sågverk några hundra meter längre norrut vid stranden av Ånimmen. Det fanns också en stickhyvel i den nya sågen.

Driften av sågen övertogs av Karl Nordströms son Ivar.

Det köptes upp timmer för sågning, men det kom också mycket timmer från egna skogar. Det sågade virket användes vid den trähusfabrik som Ivar Nordström startat i Åmål. En del legosågning var det ju också, samt hyvling av takspån.

Vid högsäsong sysselsatte sågen ca 15 man.

Det mesta av timret kom till sågen sjövägen i mosor eller ringflottar dragna av bogserbåt. Timret fick ligga i vattnet till det skulle sågas, man hade stockar sammanbundna av kedjor, så kallade länsor runt timret, så att det inte skulle flyta bort. Timret sorterades efter grovlek och fick ligga i särskilda länsor, varje diameterklass i sin länsa. Man ville ha många stockar av samma dimension samtidigt att såga, för att inte behöva posta om sågramarna för ofta.

På 40 och 50-talet transporterades det mesta timret med lastbil och tippades i sjön för lagring i länsorna.

Ivar Nordström sålde (1945) Gyltungebyns gård och sågen till de Verdier på Ånimskogs gård. De Verdiers drev till en början sågen själva. Efter några år arrenderades sågen ut till trävaruföretaget Vittbolt. De moderniserade sågen och byggde en flistugg, samt utförde en del förbättringar på sågramar och kantverk. Flisen köpte mejeriet i Åmål och bruket i Skåpafors. Det sågade virket lades i stabbar och fick lufttorka. Mycket av det sågade virket skeppades ut via Åmåls hamn, men det lastades också på järnväg i Ånimskog. En del kördes med lastbil direkt till kunderna. Lastbilarna, 2 st, ägdes av Karl-Gösta de Verdier, men köptes av Vittbolt, så att de själva kunde sköta transporterna.
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 1 1951.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|Gyltungebyns sågverks arbetsstyrka år 1951, från vänster Herman Magnusson?, Uno Skåån, Erik Eriksson, Karl-Erik Björqvist?, Rolf Skåån, Gustav Thulin?, Albert Blixt med hunden, okänd, Vendel Skåån, Sigfrid Blixt stående, okänd och ”Luse-Kalle”.]]

Det var livlig verksamhet på sågen fram till hösten 1953, då flera arbetare fick sluta. Några var kvar och arbetade med nedläggningen av sågverket ytterligare några månader. Nu är sågen riven och på den plats där sågverket en gång låg är det idag uppbyggt en villa.

Av de som arbetade vid sågen var bröderna Oskar, Sigfrid och Albert Blixt de verkliga trotjänarna. Oskar var med ifrån sågens början. Han var maskinist, sågställare, reparatör, en man som fixade det mesta och som betydde mycket för Gyltungebyns såg.

Avskrift: Tidningsartikel i PD fredagen den 13 mars 1936

FRÅN ÅNIMSKOG

=== '''Åmåls Sågverks A.-B. Bygger såg å Gyltungebyn.''' ===

Här ute är man, så att säga, mitt uppe i isperioden eller med andra ord: man håller på att upptaga is för sommarens behov. Och alla må veta att ingen brist föreligger på varken ”fruset vatten” eller vatten i form av snö. Men hos lantbefolkningen särskilt gör sig den önskan gällande, att is och snö måtte snart försvinna, ty det lider mot våren med raska steg, och lantbrukarnas hopp är ju starkt bundet vid den årstid, när kornet myllas i jorden för att återkomma i rika, gyllene skördar.

I trots av is och snö samt en för ett sådant företag ej synnerligen tjänlig väderlek bedrives en ej obetydlig byggnadsverksamhet här i Ånimskog. Det är nämligen de verkställande och företagsamma bröderna Ivar o. Gösta Nordström, som uppföra ett sågverk av ej ringa proportioner å sin faders, godsägare Karl Nordström, ägor. Sågen är vackert och ändamålsenligt belägen väster om Gyltungebyns gård, intill allmän landsväg och den livligt trafikerade sjön Ånimmen. Drivkraften blir elektrisk, och sågen beräknas vara i verksamhet omkring 1:sta maj samt kommer att sysselsätta 12 eller 15 man, säges det. Tillgången på timmer i närliggande trakter är ej obetydlig och en större kvantitet därav har allaredan forslats till platsen. För övrigt lär man ha underhandlat om sågtimmer från Västergötland, vilket sjöledes på båtar skulle forslas över Vänern och Ånimmen. Det sågade virket, avsett för Åmåls-fabriken, skall fraktas till bestämmelseorten medels lastbilar, och då förbrukningen är betydande vid nämnda fabrik, väntas rörelsen bli rätt livlig. Dessutom bli ju också lantbrukarna på orten betjänade genom att få sitt byggnadsvirke sågat på platsen. Heder åt företagsamheten!

''Ch. Lindstedt. ''

(Äldre dokument tolkade och renskrivna av May Norell):

=== '''Om Gyltungebyns sågverk av Bernt Qvist''' ===

En del av de anställda vid Gyltungebyn arbetade på sågen.

Under 30 och 40-talen var sågen i Gyltungebyn en sån arbetsplats som betydde en möjlighet till ett påhugg – en möjlighet till lönearbete – för bygdens ungdomar – löspojkar. (Har inte hört om en enda flicka som jobbat på sågen.)

Det var en enkelramsåg 32". Sågningen bedrevs den tid som det fanns öppet vatten – man var beroende av att kunna ordna stockarna i länsar, så att man fick rätt dimension i ramen.

Grovt virke brukade ”blockas” först. Det betyder att man renskär 2 sidor på stocken genom att ta bort några 1" bräder på 2 sidor. En stock som ”blockades” gick först in genom ramen och sen ner i länsan igen, där den låg i förråd tills ramen hade ”postats om” och man fortsatte arbetet genom att såga plank av blocken.

3" x 12" var de grövsta plank som jag minns att vi sågade.

=== '''Fortsättning: Om sågen och verkstaden på Gyltungebyn av Bernt Qvist''' ===

… till tidigare historia hör:
… att 1923 byggdes båten ”Bele” på Gyltungebyn av Johan på ”Gârlet”, Västersida, (Kilane). Han hade byggt flera skrov tidigare, men detta var hans sista båt.
… att 1931 seglade båten ”Sjövik III” 5 laster is från platsen.
Nu över till folk som arbetade på platsen.

Till stampersonalen får vi nog främst räkna Blixtarna, Oskar, Sigfrid och Albert, samt Stig. Karl Olsson var i sågen och drog flis – ensam ibland, och det var ett jobb för 2 pojkar. ”Dä geck väl an å skäre te e planka nån gång då å då” skrek han, när det verkade å bli mest flis.

Karl Örtegren petade på stock ur länsan 1947.

Det var varmt, så han hoppade i vattnet med kläderna på å då kom skogvaktaren Johan Karlsson å undrade va de va för liv ute bland stockarna.

Vendel Skåån med sönerna Uno, Lars och Rolf har arbetat runt sågen i flera olika funktioner. Vendel och Bernt Qvist var stabbläggare ett år.

Året dessförinnan var Bernt och Rolf flisdragare.
1940 hjälpte Harry Skogman Oskar Blixt med att skava in lager i sågramen.
Hjalmar Larsson körde sågen när Oskar Blixt hade annat på gång.

Adolf Ström från Aten på Västersidan, gick därför under namnet ”Greken”, var med om uppförandet av verkstaden.

Där var även Nils Eriksson från Stora Strand, som hotade med att han tänkte bli mågen till Adolf, men då skrek Adolf ”att då ä väl bättre å skjuta tösa då”. Nils antydde att Adolf hade det alltför bra – ”han får 3 kaffehalvor innan han vaknar på morron!”

(Ja, det förekom en del grovkorniga skämt.)

Andra som förekommit i sammanhanget är ju Tage Sjöblom, Börje Härd och Herman Qvist, som tillverkade bruk när byggnaderna vid verkstaden uppfördes.
Andersson i Bodalen med son nämns utan att jag snappat upp vad de sysslat med.
Sågen på Gyltungebyn fanns i varje fall 1931, då Gustav Skogsberg lät ta upp is f v b till Göteborg. Bl andra så for Anders Qvist med båten ”Sjövik III” 5 ggr till västkusten med is. Bruttofrakt 2 kr ”tonnet”. Normalt lastintag drygt 80 ton is, isolerad i sågspån 5x80 =400. Det betydde 800 kr för 5 resor. Det skulle räcka till lön åt 2 man, olja till motorn (ca 1500 km) slussavgifter för 80 slusspassager + ngt till båten.

Ja, sågen fanns 1923, då Nordström lät bygga ”Bele”. Byggmästare var Johan på ”Gârlet”. Det blev hans sista bygge.
1932 var det ”Bele” som förde 9 laster is till Göteborg för Gustaf Skogsberg.
Andra som nämnts är familjen Rolander, troligen mer i jordbruket, och

- Fridolf Sandin.

- Oskar Värn vid sågen.

- Daniel Högfeldt har också varit vid sågen på 1940-talet.

- Erik Eriksson.

- Tage Eriksson var hjälplastare åt Valter Skogman när de körde timmer till sågen 1948 med den nya Scanian 90 hkr, 2 lass om dagen brukade det bli.

Carl-Gösta de Verdier hade anställt en skogvaktare, Johan Karlsson, som bodde på Björkebäcks pensionat i veckorna. Annars bodde han i ”Hea” på gränsen mellan Laxarby och Edsleskog.

Carl-Gösta var en mycket omtyckt arbetsgivare.

1948 hade verkstaden kommit i gång.
Jag arbetade som svetsare – hjälparbetare till Stig Blixt.

Där var också Anders Killingmark och Ragnar Olsson.

Vi byggde massaupplösare och så kallade ”savallor” i ”ledgångsreumatistskjulet” bak verkstaden. Savallor är en låda som avloppsvattnet från pappersmaskinen skulle passera genom, så att den fångade upp restfibrer, dvs ett slags stort filter.
På kontoret arbetade Haldar Andersson, som kamrer, från Kilane.

Vid bästa svarven fanns Karl Lindqvist, V:a Korsbyn.

Vid nästa svarv fanns Herman Qvist.

Holger Pettersson utförde många andra tjänster åt Carl-Gösta de Verdier.

Bl a byggde han en racerbåt – helt själv åt Carl-Gösta. Som jag minns det, så behövdes det reparationsjobb på området, typ snickerier.

Fil:Dalsland-Ånimskog-Sågen 1 1951.jpg

2025-04-27T12:27:53Z

Lars: Gyltungebyns sågverks arbetsstyrka år 1951

== Sammanfattning ==
Gyltungebyns sågverks arbetsstyrka år 1951

Dalsland/Ånimskog/Industrin i Gyltungebyn

2025-04-27T12:20:26Z

Lars:

== '''BERÄTTELSER OM GYLTUNGEBYNS SÅGVERK OCH VERKSTAD''' ==
Tolkade och renskrivna av May Norell

=== '''Sågen på Gyltungebyn av okänd författare''' ===
Karl Nordström byggde ett sågverk omkring 1920, som drevs med lokomobil, maskinist var Oskar Blixt. Det var mest legosågning åt bönderna, men Nordström sågade också virke från egen skog.

Sågbyggnaden finns kvar än idag och används som förråd.

Efter några år (1936) byggdes ett nytt större sågverk några hundra meter längre norrut vid stranden av Ånimmen. Det fanns också en stickhyvel i den nya sågen.

Driften av sågen övertogs av Karl Nordströms son Ivar.

Det köptes upp timmer för sågning, men det kom också mycket timmer från egna skogar. Det sågade virket användes vid den trähusfabrik som Ivar Nordström startat i Åmål. En del legosågning var det ju också, samt hyvling av takspån.

Vid högsäsong sysselsatte sågen ca 15 man.

Det mesta av timret kom till sågen sjövägen i mosor eller ringflottar dragna av bogserbåt. Timret fick ligga i vattnet till det skulle sågas, man hade stockar sammanbundna av kedjor, så kallade länsor runt timret, så att det inte skulle flyta bort. Timret sorterades efter grovlek och fick ligga i särskilda länsor, varje diameterklass i sin länsa. Man ville ha många stockar av samma dimension samtidigt att såga, för att inte behöva posta om sågramarna för ofta.

På 40 och 50-talet transporterades det mesta timret med lastbil och tippades i sjön för lagring i länsorna.

Ivar Nordström sålde (1945) Gyltungebyns gård och sågen till de Verdier på Ånimskogs gård. De Verdiers drev till en början sågen själva. Efter några år arrenderades sågen ut till trävaruföretaget Vittbolt. De moderniserade sågen och byggde en flistugg, samt utförde en del förbättringar på sågramar och kantverk. Flisen köpte mejeriet i Åmål och bruket i Skåpafors. Det sågade virket lades i stabbar och fick lufttorka. Mycket av det sågade virket skeppades ut via Åmåls hamn, men det lastades också på järnväg i Ånimskog. En del kördes med lastbil direkt till kunderna. Lastbilarna, 2 st, ägdes av Karl-Gösta de Verdier, men köptes av Vittbolt, så att de själva kunde sköta transporterna.

Det var livlig verksamhet på sågen fram till hösten 1953, då flera arbetare fick sluta. Några var kvar och arbetade med nedläggningen av sågverket ytterligare några månader. Nu är sågen riven och på den plats där sågverket en gång låg är det idag uppbyggt en villa.

Av de som arbetade vid sågen var bröderna Oskar, Sigfrid och Albert Blixt de verkliga trotjänarna. Oskar var med ifrån sågens början. Han var maskinist, sågställare, reparatör, en man som fixade det mesta och som betydde mycket för Gyltungebyns såg.

Avskrift: Tidningsartikel i PD fredagen den 13 mars 1936

FRÅN ÅNIMSKOG

=== '''Åmåls Sågverks A.-B. Bygger såg å Gyltungebyn.''' ===

Här ute är man, så att säga, mitt uppe i isperioden eller med andra ord: man håller på att upptaga is för sommarens behov. Och alla må veta att ingen brist föreligger på varken ”fruset vatten” eller vatten i form av snö. Men hos lantbefolkningen särskilt gör sig den önskan gällande, att is och snö måtte snart försvinna, ty det lider mot våren med raska steg, och lantbrukarnas hopp är ju starkt bundet vid den årstid, när kornet myllas i jorden för att återkomma i rika, gyllene skördar.

I trots av is och snö samt en för ett sådant företag ej synnerligen tjänlig väderlek bedrives en ej obetydlig byggnadsverksamhet här i Ånimskog. Det är nämligen de verkställande och företagsamma bröderna Ivar o. Gösta Nordström, som uppföra ett sågverk av ej ringa proportioner å sin faders, godsägare Karl Nordström, ägor. Sågen är vackert och ändamålsenligt belägen väster om Gyltungebyns gård, intill allmän landsväg och den livligt trafikerade sjön Ånimmen. Drivkraften blir elektrisk, och sågen beräknas vara i verksamhet omkring 1:sta maj samt kommer att sysselsätta 12 eller 15 man, säges det. Tillgången på timmer i närliggande trakter är ej obetydlig och en större kvantitet därav har allaredan forslats till platsen. För övrigt lär man ha underhandlat om sågtimmer från Västergötland, vilket sjöledes på båtar skulle forslas över Vänern och Ånimmen. Det sågade virket, avsett för Åmåls-fabriken, skall fraktas till bestämmelseorten medels lastbilar, och då förbrukningen är betydande vid nämnda fabrik, väntas rörelsen bli rätt livlig. Dessutom bli ju också lantbrukarna på orten betjänade genom att få sitt byggnadsvirke sågat på platsen. Heder åt företagsamheten!

''Ch. Lindstedt. ''

(Äldre dokument tolkade och renskrivna av May Norell):

=== '''Om Gyltungebyns sågverk av Bernt Qvist''' ===

En del av de anställda vid Gyltungebyn arbetade på sågen.

Under 30 och 40-talen var sågen i Gyltungebyn en sån arbetsplats som betydde en möjlighet till ett påhugg – en möjlighet till lönearbete – för bygdens ungdomar – löspojkar. (Har inte hört om en enda flicka som jobbat på sågen.)

Det var en enkelramsåg 32". Sågningen bedrevs den tid som det fanns öppet vatten – man var beroende av att kunna ordna stockarna i länsar, så att man fick rätt dimension i ramen.

Grovt virke brukade ”blockas” först. Det betyder att man renskär 2 sidor på stocken genom att ta bort några 1" bräder på 2 sidor. En stock som ”blockades” gick först in genom ramen och sen ner i länsan igen, där den låg i förråd tills ramen hade ”postats om” och man fortsatte arbetet genom att såga plank av blocken.

3" x 12" var de grövsta plank som jag minns att vi sågade.

=== '''Fortsättning: Om sågen och verkstaden på Gyltungebyn av Bernt Qvist''' ===

… till tidigare historia hör:
… att 1923 byggdes båten ”Bele” på Gyltungebyn av Johan på ”Gârlet”, Västersida, (Kilane). Han hade byggt flera skrov tidigare, men detta var hans sista båt.
… att 1931 seglade båten ”Sjövik III” 5 laster is från platsen.
Nu över till folk som arbetade på platsen.

Till stampersonalen får vi nog främst räkna Blixtarna, Oskar, Sigfrid och Albert, samt Stig. Karl Olsson var i sågen och drog flis – ensam ibland, och det var ett jobb för 2 pojkar. ”Dä geck väl an å skäre te e planka nån gång då å då” skrek han, när det verkade å bli mest flis.

Karl Örtegren petade på stock ur länsan 1947.

Det var varmt, så han hoppade i vattnet med kläderna på å då kom skogvaktaren Johan Karlsson å undrade va de va för liv ute bland stockarna.

Vendel Skåån med sönerna Uno, Lars och Rolf har arbetat runt sågen i flera olika funktioner. Vendel och Bernt Qvist var stabbläggare ett år.

Året dessförinnan var Bernt och Rolf flisdragare.
1940 hjälpte Harry Skogman Oskar Blixt med att skava in lager i sågramen.
Hjalmar Larsson körde sågen när Oskar Blixt hade annat på gång.

Adolf Ström från Aten på Västersidan, gick därför under namnet ”Greken”, var med om uppförandet av verkstaden.

Där var även Nils Eriksson från Stora Strand, som hotade med att han tänkte bli mågen till Adolf, men då skrek Adolf ”att då ä väl bättre å skjuta tösa då”. Nils antydde att Adolf hade det alltför bra – ”han får 3 kaffehalvor innan han vaknar på morron!”

(Ja, det förekom en del grovkorniga skämt.)

Andra som förekommit i sammanhanget är ju Tage Sjöblom, Börje Härd och Herman Qvist, som tillverkade bruk när byggnaderna vid verkstaden uppfördes.
Andersson i Bodalen med son nämns utan att jag snappat upp vad de sysslat med.
Sågen på Gyltungebyn fanns i varje fall 1931, då Gustav Skogsberg lät ta upp is f v b till Göteborg. Bl andra så for Anders Qvist med båten ”Sjövik III” 5 ggr till västkusten med is. Bruttofrakt 2 kr ”tonnet”. Normalt lastintag drygt 80 ton is, isolerad i sågspån 5x80 =400. Det betydde 800 kr för 5 resor. Det skulle räcka till lön åt 2 man, olja till motorn (ca 1500 km) slussavgifter för 80 slusspassager + ngt till båten.

Ja, sågen fanns 1923, då Nordström lät bygga ”Bele”. Byggmästare var Johan på ”Gârlet”. Det blev hans sista bygge.
1932 var det ”Bele” som förde 9 laster is till Göteborg för Gustaf Skogsberg.
Andra som nämnts är familjen Rolander, troligen mer i jordbruket, och

- Fridolf Sandin.

- Oskar Värn vid sågen.

- Daniel Högfeldt har också varit vid sågen på 1940-talet.

- Erik Eriksson.

- Tage Eriksson var hjälplastare åt Valter Skogman när de körde timmer till sågen 1948 med den nya Scanian 90 hkr, 2 lass om dagen brukade det bli.

Carl-Gösta de Verdier hade anställt en skogvaktare, Johan Karlsson, som bodde på Björkebäcks pensionat i veckorna. Annars bodde han i ”Hea” på gränsen mellan Laxarby och Edsleskog.

Carl-Gösta var en mycket omtyckt arbetsgivare.

1948 hade verkstaden kommit i gång.
Jag arbetade som svetsare – hjälparbetare till Stig Blixt.

Där var också Anders Killingmark och Ragnar Olsson.

Vi byggde massaupplösare och så kallade ”savallor” i ”ledgångsreumatistskjulet” bak verkstaden. Savallor är en låda som avloppsvattnet från pappersmaskinen skulle passera genom, så att den fångade upp restfibrer, dvs ett slags stort filter.
På kontoret arbetade Haldar Andersson, som kamrer, från Kilane.

Vid bästa svarven fanns Karl Lindqvist, V:a Korsbyn.

Vid nästa svarv fanns Herman Qvist.

Holger Pettersson utförde många andra tjänster åt Carl-Gösta de Verdier.

Bl a byggde han en racerbåt – helt själv åt Carl-Gösta. Som jag minns det, så behövdes det reparationsjobb på området, typ snickerier.

Dalsland/Ånimskog/Industrin i Gyltungebyn

2025-04-27T12:10:45Z

Lars: Skapat sidan

== '''BERÄTTELSER OM GYLTUNGEBYNS SÅGVERK OCH VERKSTAD''' ==
Tolkade och renskrivna av May Norell

=== '''Sågen på Gyltungebyn av okänd författare''' ===
Karl Nordström byggde ett sågverk omkring 1920, som drevs med lokomobil, maskinist var Oskar Blixt. Det var mest legosågning åt bönderna, men Nordström sågade också virke från egen skog.

Sågbyggnaden finns kvar än idag och används som förråd.

Efter några år (1936) byggdes ett nytt större sågverk några hundra meter längre norrut vid stranden av Ånimmen. Det fanns också en stickhyvel i den nya sågen.

Driften av sågen övertogs av Karl Nordströms son Ivar.

Det köptes upp timmer för sågning, men det kom också mycket timmer från egna skogar. Det sågade virket användes vid den trähusfabrik som Ivar Nordström startat i Åmål. En del legosågning var det ju också, samt hyvling av takspån.

Vid högsäsong sysselsatte sågen ca 15 man.

Det mesta av timret kom till sågen sjövägen i mosor eller ringflottar dragna av bogserbåt. Timret fick ligga i vattnet till det skulle sågas, man hade stockar sammanbundna av kedjor, så kallade länsor runt timret, så att det inte skulle flyta bort. Timret sorterades efter grovlek och fick ligga i särskilda länsor, varje diameterklass i sin länsa. Man ville ha många stockar av samma dimension samtidigt att såga, för att inte behöva posta om sågramarna för ofta.

På 40 och 50-talet transporterades det mesta timret med lastbil och tippades i sjön för lagring i länsorna.

Ivar Nordström sålde (1945) Gyltungebyns gård och sågen till de Verdier på Ånimskogs gård. De Verdiers drev till en början sågen själva. Efter några år arrenderades sågen ut till trävaruföretaget Vittbolt. De moderniserade sågen och byggde en flistugg, samt utförde en del förbättringar på sågramar och kantverk. Flisen köpte mejeriet i Åmål och bruket i Skåpafors. Det sågade virket lades i stabbar och fick lufttorka. Mycket av det sågade virket skeppades ut via Åmåls hamn, men det lastades också på järnväg i Ånimskog. En del kördes med lastbil direkt till kunderna. Lastbilarna, 2 st, ägdes av Karl-Gösta de Verdier, men köptes av Vittbolt, så att de själva kunde sköta transporterna.

Det var livlig verksamhet på sågen fram till hösten 1953, då flera arbetare fick sluta. Några var kvar och arbetade med nedläggningen av sågverket ytterligare några månader. Nu är sågen riven och på den plats där sågverket en gång låg är det idag uppbyggt en villa.

Av de som arbetade vid sågen var bröderna Oskar, Sigfrid och Albert Blixt de verkliga trotjänarna. Oskar var med ifrån sågens början. Han var maskinist, sågställare, reparatör, en man som fixade det mesta och som betydde mycket för Gyltungebyns såg.

= Avskrift: Tidningsartikel i PD fredagen den 13 mars 1936 =

== FRÅN ÅNIMSKOG ==

'''Åmåls Sågverks A.-B. Bygger såg å Gyltungebyn.'''

Här ute är man, så att säga, mitt uppe i isperioden eller med andra ord: man håller på att upptaga is för sommarens behov. Och alla må veta att ingen brist föreligger på varken ”fruset vatten” eller vatten i form av snö. Men hos lantbefolkningen särskilt gör sig den önskan gällande, att is och snö måtte snart försvinna, ty det lider mot våren med raska steg, och lantbrukarnas hopp är ju starkt bundet vid den årstid, när kornet myllas i jorden för att återkomma i rika, gyllene skördar.

I trots av is och snö samt en för ett sådant företag ej synnerligen tjänlig väderlek bedrives en ej obetydlig byggnadsverksamhet här i Ånimskog. Det är nämligen de verkställande och företagsamma bröderna Ivar o. Gösta Nordström, som uppföra ett sågverk av ej ringa proportioner å sin faders, godsägare Karl Nordström, ägor. Sågen är vackert och ändamålsenligt belägen väster om Gyltungebyns gård, intill allmän landsväg och den livligt trafikerade sjön Ånimmen. Drivkraften blir elektrisk, och sågen beräknas vara i verksamhet omkring 1:sta maj samt kommer att sysselsätta 12 eller 15 man, säges det. Tillgången på timmer i närliggande trakter är ej obetydlig och en större kvantitet därav har allaredan forslats till platsen. För övrigt lär man ha underhandlat om sågtimmer från Västergötland, vilket sjöledes på båtar skulle forslas över Vänern och Ånimmen. Det sågade virket, avsett för Åmåls-fabriken, skall fraktas till bestämmelseorten medels lastbilar, och då förbrukningen är betydande vid nämnda fabrik, väntas rörelsen bli rätt livlig. Dessutom bli ju också lantbrukarna på orten betjänade genom att få sitt byggnadsvirke sågat på platsen. Heder åt företagsamheten!

''Ch. Lindstedt. ''

(Äldre dokument tolkade och renskrivna av May Norell)

'''Om Gyltungebyns sågverk av Bernt Qvist'''

En del av de anställda vid Gyltungebyn arbetade på sågen.

Under 30 och 40-talen var sågen i Gyltungebyn en sån arbetsplats som betydde en möjlighet till ett påhugg – en möjlighet till lönearbete – för bygdens ungdomar – löspojkar. (Har inte hört om en enda flicka som jobbat på sågen.)

Det var en enkelramsåg 32". Sågningen bedrevs den tid som det fanns öppet vatten – man var beroende av att kunna ordna stockarna i länsar, så att man fick rätt dimension i ramen.

Grovt virke brukade ”blockas” först. Det betyder att man renskär 2 sidor på stocken genom att ta bort några 1" bräder på 2 sidor. En stock som ”blockades” gick först in genom ramen och sen ner i länsan igen, där den låg i förråd tills ramen hade ”postats om” och man fortsatte arbetet genom att såga plank av blocken.

3" x 12" var de grövsta plank som jag minns att vi sågade.

Fortsättning: Om sågen och verkstaden på Gyltungebyn av Bernt Qvist

… till tidigare historia hör:

… att 1923 byggdes båten ”Bele” på Gyltungebyn av Johan på ”Gârlet”, Västersida, (Kilane). Han hade byggt flera skrov tidigare, men detta var hans sista båt.

… att 1931 seglade båten ”Sjövik III” 5 laster is från platsen.

Nu över till folk som arbetade på platsen.

Till stampersonalen får vi nog främst räkna Blixtarna, Oskar, Sigfrid och Albert, samt Stig. Karl Olsson var i sågen och drog flis – ensam ibland, och det var ett jobb för 2 pojkar. ”Dä geck väl an å skäre te e planka nån gång då å då” skrek han, när det verkade å bli mest flis.

Karl Örtegren petade på stock ur länsan 1947.

Det var varmt, så han hoppade i vattnet med kläderna på å då kom skogvaktaren Johan Karlsson å undrade va de va för liv ute bland stockarna.

Vendel Skåån med sönerna Uno, Lars och Rolf har arbetat runt sågen i flera olika funktioner. Vendel och Bernt Qvist var stabbläggare ett år.

Året dessförinnan var Bernt och Rolf flisdragare.

1940 hjälpte Harry Skogman Oskar Blixt med att skava in lager i sågramen.

Hjalmar Larsson körde sågen när Oskar Blixt hade annat på gång.

Adolf Ström från Aten på Västersidan, gick därför under namnet ”Greken”, var med om uppförandet av verkstaden.

Där var även Nils Eriksson från Stora Strand, som hotade med att han tänkte bli mågen till Adolf, men då skrek Adolf ”att då ä väl bättre å skjuta tösa då”. Nils antydde att Adolf hade det alltför bra – ”han får 3 kaffehalvor innan han vaknar på morron!”

(Ja, det förekom en del grovkorniga skämt.)

Andra som förekommit i sammanhanget är ju Tage Sjöblom, Börje Härd och Herman Qvist, som tillverkade bruk när byggnaderna vid verkstaden uppfördes.

Andersson i Bodalen med son nämns utan att jag snappat upp vad de sysslat med.

Sågen på Gyltungebyn fanns i varje fall 1931, då Gustav Skogsberg lät ta upp is f v b till Göteborg. Bl andra så for Anders Qvist med båten ”Sjövik III” 5 ggr till västkusten med is. Bruttofrakt 2 kr ”tonnet”. Normalt lastintag drygt 80 ton is, isolerad i sågspån 5x80 =400. Det betydde 800 kr för 5 resor. Det skulle räcka till lön åt 2 man, olja till motorn (ca 1500 km) slussavgifter för 80 slusspassager + ngt till båten.

Ja, sågen fanns 1923, då Nordström lät bygga ”Bele”. Byggmästare var Johan på ”Gârlet”. Det blev hans sista bygge.

1932 var det ”Bele” som förde 9 laster is till Göteborg för Gustaf Skogsberg.

Andra som nämnts är familjen Rolander, troligen mer i jordbruket, och

- Fridolf Sandin.

- Oskar Värn vid sågen.

- Daniel Högfeldt har också varit vid sågen på 1940-talet.

- Erik Eriksson.

- Tage Eriksson var hjälplastare åt Valter Skogman när de körde timmer till sågen 1948 med den nya Scanian 90 hkr, 2 lass om dagen brukade det bli.

Carl-Gösta de Verdier hade anställt en skogvaktare, Johan Karlsson, som bodde på Björkebäcks pensionat i veckorna. Annars bodde han i ”Hea” på gränsen mellan Laxarby och Edsleskog.

Carl-Gösta var en mycket omtyckt arbetsgivare.

1948 hade verkstaden kommit i gång.

Jag arbetade som svetsare – hjälparbetare till Stig Blixt.

Där var också Anders Killingmark och Ragnar Olsson.

Vi byggde massaupplösare och så kallade ”savallor” i ”ledgångsreumatistskjulet” bak verkstaden. Savallor är en låda som avloppsvattnet från pappersmaskinen skulle passera genom, så att den fångade upp restfibrer, dvs ett slags stort filter.

På kontoret arbetade Haldar Andersson, som kamrer, från Kilane.

Vid bästa svarven fanns Karl Lindqvist, V:a Korsbyn.

Vid nästa svarv fanns Herman Qvist.

Holger Pettersson utförde många andra tjänster åt Carl-Gösta de Verdier.

Bl a byggde han en racerbåt – helt själv åt Carl-Gösta. Som jag minns det, så behövdes det reparationsjobb på området, typ snickerier.

Dalsland/Ånimskog/Holmen

2025-04-20T11:38:50Z

Lars:

{{SockMall:Plats
|landskap=Dalsland
|socken=Ånimskog
|hemman=Nedre Kilane
|namn=Holmen
|knord=58.838486
|kost=12.466411
|typ=Torp
}}
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-HolmenMindre.jpg|miniatyr|247x247px|Rester efter torpet Holmen
På vägen mot Upperud en knapp kilometer från Nedre Kilane kommer man till en holme som ligger mellan [[Dalsland/Ånimskog/Valön|Valön]] och fastlandet. På denna kala och ogästvänliga plats låg det också ett torp som i dagligt tal gick under namnet ”'''Karl på Holmen'''” .

[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Holmen.jpg]]

Här fanns en låg ryggåsstuga och en liten ladugårdsbyggnad som avslöjade att man hade ko och kanske fjäderfä, men det är en gåta hur man kunde få foder till kon under vinterhalvåret. På sommaren fick hon förmodligen beta ganska fritt i det omgivande strandområdet både på Valösidan och fastlandssidan, men under vintern torde matransonerna både för husbondfolket och kon ha varit ytterst knappa. Förmodligen slog man vass och torkade för vinterbehovet, och kanske kunde man mot ersättning hämta hö i Nedre Kilane, men det måste ha varit ett ständigt bekymmer för Karl Johan Larsson, född i Holms socken 1834, och hans hustru Maja Lisa Johansdotter från Ånimskog att överleva på den lilla holmen. Det är troligt att Karl försörjde sig och sin hustru med att göra dagsverken i Nedre Kilane eller kanske i Upperud, så den omedelbara nöden hölls säkerligen från dörren. Någon odling på själva ön var inte att tänka på, men det har berättats att Maja Lisa hade grönsaksland på Valön.

Karl och hans hustru Maja Lisa är de enda som dokumenterat har bott på Holmen, men torpet finns utmärkt på 1866 års skifteskarta, så det är möjligt att det har funnits boende där tidigare. Man kan också leka med tanken att Karl och Maja Lisa har byggt torpet omkring 1860 när de båda var unga och nygifta, men då lämnas kanske alltför mycket utrymme åt fantasin.

Det är således svårt att veta hur länge de båda makarna levde på sin ensliga lilla holme, men det är belagt att Maja Lisa dog 1901 i en ålder av 73 år och Karl något år senare. Då hade fattigvården ingripit, ty en annons av den sjätte februari 1904 avslöjar att det strävsamma parets sista ägodeler nu ska säljas på auktion:
<blockquote>

[[Fil:Dalsland-Ånimskog-NedreKilane-ÅMÅLSPOSTEN 1904-02-08 sid 1.jpg|miniatyr|175x275px|Artikel ur Åmålsposten 1904-02-08 sid 1.]]''Genom öppen och frivillig auktion som förrättas å lägenheten Holmen under Nedre Kilane i Ånimskogs s:n låter fattigvårdsstyrelsen försälja åtskilliga lösören bestående af flera sorters man- och qvingångskläder, sängkläder af flera slag hvaribland fjäder; glas och porslin, div kökssaker, laggkärl samt några mindre uthusbyggnader m.m.''</blockquote><div style="clear: both"></div>
Omkring 1910 är sannolikt alla spår borta av det lilla torpet, en av de märkligaste bosättningar i Ånimskogs socken.
{{ÅnimskogSockenbok|del=II|sidintervall=25}}
{{TorpruinerÅmål|platsnummer=94}}

==== Inventeringar ====
===== Nov 2024 =====
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Holmen-Nov2024.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av Torpet Holmen i Ånimskog i nov 2024.]]

Platsen hittad och koordinater bestämda.

Fil:Dalsland-Ånimskog-Vinterhålet-2025.jpg

2025-04-20T09:03:56Z

Lars:

== Sammanfattning ==
Torpruin efter torpet Vinterhålet som låg under hemmanet Kingebol. Foto av Lars Eriksson 10 april 2025.

De stenrester som är på fotot är en grund efter ett uthus som hörde till Torpet Vinterhålet. Själva torpet låg cirka 40 meter västerut, på en nuvarande åker.

Dalsland/Ånimskog/Forskningssektionen

2025-04-10T16:45:52Z

Lars: /* Ånimskogs Hembygdsförenings Forskningssektion. */

=== Ånimskogs Hembygdsförenings Forskningssektion. ===
Forskningssektionen bildades som en fristående förening eftersom man forskade och gav ut Ånimskogsböcker. Dessa kostade mycket pengar och var därför ett riskprojekt. Man ville helt enkelt inte dra med moderföreningen i en eventuell konkurs.

Ånimskogs Hembygdsförenings Forskningssektion, har under våren 2025 fortsatt sitt arbete kring att märka ut gamla torpruiner. Föreningen har under de sista månaderna arbetat med att ta fram nya torpstolpar med QR-koder. Här ser du exempel på de nya torpstolparna.

Skannar du QR-koderna med mobilkameran, så kommer du till en encyklopedi av sockenhistoria, Sockipedia!

[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Torpstolpar 2025-1.jpg|centrerad|miniatyr|600x600px|10 av de torpstolpar som tillverkats under våren 2025]]
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Torpstolpar-2025-2.jpg|centrerad|miniatyr|1268x1268px|10 av de senaste torpstolparna tillverkade under våren 2025.]]

Fil:Dalsland-Ånimskog-Torpstolpar-2025-2.jpg

2025-04-10T16:42:34Z

Lars: Ånimskogs Hembygdsförenings Forskningssektion, har under våren 2025 fortsatt sitt arbete kring att märka ut gamla torpruiner. Föreningen har under de sista månaderna arbetat med att ta fram nya torpstolpar med QR-koder. Här ser du exempel på de nya torpstolparna. Skannar du QR-koderna med mobilkameran, så kommer du till en encyklopedi av sockenhistoria, Sockipedia!

== Sammanfattning ==
Ånimskogs Hembygdsförenings Forskningssektion, har under våren 2025 fortsatt sitt arbete kring att märka ut gamla torpruiner. Föreningen har under de sista månaderna arbetat med att ta fram nya torpstolpar med QR-koder. Här ser du exempel på de nya torpstolparna.

Skannar du QR-koderna med mobilkameran, så kommer du till en encyklopedi av sockenhistoria, Sockipedia!