https://sockipedia.se/w/api.php?action=feedcontributions&feedformat=atom&user=Lisbethg 2026-06-25T17:19:08Z Användarbidrag MediaWiki 1.43.8 https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Haget_(Anolfsbyn)&diff=45893 2026-06-10T19:37:29Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Anolfsbyn<br /> |namn=Haget (Anolfsbyn)<br /> |typ=Torp<br /> |knord=58.88426<br /> |kost=12.48901<br /> }}<br /> Uppe i skogskanten vid gränsen till [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg|Västra Berg]]. En gång låg det ett litet torp här som kal­lades [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]], men som nu är borta sedan flera decennier. Torpet som troligen bebyggdes och uppodlades omkring 1850 bestod av en liten grå stuga och en ladugård med plats för en ko. Sä­kert hade torpstugan sett ett stort antal männis­kor under sitt tak, men vi ska endast dröja oss kvar vid ett par äldre kvinnor som bodde på det lilla torpet från början av 1900-talet till omkring 1925.<br /> <br /> De båda kvinnfolken, som hette Maja och Johanna, var en smula originella och satte färg på bygdens sociala liv eftersom de allt som of­tast bröt mot den gängse umgängeskoden och följaktligen florerade det en hel del historier om dem. Enligt uppgift kom de från [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskog]] och hade aldrig varit gifta, men Johanna lär ha haft en son, som dock aldrig besökte [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]].<br /> <br /> Maja var äldst av dem, en liten gumma som hade något slags lyte. Hon försörjde sig på att laga nät och spinna ullgarn åt folk i trakten. En dag satt Maja och spann i köket hos Kristina på [[Dalsland/Ånimskog/Berget (Anolfsbyn)|Berget]], när en grannkvinna kom på besök. Denna hade något intressant att berätta och Maja som var sprickfärdig av nyfikenhet spet­sade öronen för att urskilja något av samtalet genom bruset från spinnrocken, men hon kunde inte höra vad som sades, och hon tyckte förstås att det var genant att stanna upp och lyssna. Snart blev hon emellertid så uppretad över att hållas utanför denna läckerbit av spännande nyheter att hon började trampa i rent ursinne, och spinnmaskinen förde nu ett sådant oväsen att Kristina bad henne arbeta lite tystare. Då tog hon spinnrocken under armen och gick ut på gården och satte sig att spinna vidare.<br /> <br /> Om Maja var expert på att spinna var inte Johanna mindre duktig när det gällde att sticka, och det fina väderkornet för nyheter och skval­ler var lika välutvecklat hos båda. Johanna hade dessutom den journalistiska gåvan att på ett dramatiskt sätt dela med sig av sin nyhetsskörd och därför blev hon ofta inbjuden på kaffe och kakor under sina färder som sträckte sig från [[Dalsland/Ånimskog/Kraksbyn|Kraksbyn]] i norr till [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke|Snäcke]] i söder.<br /> <br /> Emellertid kombinerade hon sin nyhetsför­medling med stickningen, och för att inte för­lora någon onödig tid när hon färdades mellan gårdarna hade hon gjort upp ett schema som hon höll till punkt och pricka. Det innebar att om hon hade börjat att sticka på en strumpa hemma på [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]], fortsatte hon att sticka under det hon gick, och då skulle skaftet var klart när hon kom till [[Dalsland/Ånimskog/Känsbyn|Känsbyn]], vid [[Dalsland/Ånimskog/Ängane|Ängane]] skulle hälen vara färdig, och när hon anlände till [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke|Snäcke]] skulle hela strumpan vara fix och färdig.<br /> <br /> När Maja dog klarade sig inte Johanna ensam längre, utan de sista åren togs hon om hand av Frida på [[Dalsland/Ånimskog/Karlsberg (Stora Kilane)|Karlsberg]], där hon fick en fristad till sin död.<br /> <br /> De sista som bodde på [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]] var familjen Fridlund, och när de lämnade torpet kring utbrottet av andra världskriget rev de ner byggnaderna och forslade virket till [[Dalsland/Skållerud/Ryr|Ryr]] i [[Dalsland/Skållerud|Skållerud]] som blev deras nya boplats.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 234-235, 267&lt;/ref&gt;<br /> <br /> Rallaren Karl Oskar Fridlund och hans familj flyttade från Hagen, Västra Berg till tor­pet [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]] som låg någon kilometer söderut inom [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn|Anolfsbyns]] bygräns. Familjefadern var född i Blekinge 1874 och gift med Hulda Bodin från [[Dalsland/Dalskog|Dalskog]]. Äldste sonen Ernst föddes 1906, Agda 1908, Knut 1911, Astrid 1913, Bertil 1918 och senare föddes ytterligare två barn, Ture 1921 och Gunborg 1924. Därifrån flyttade de till [[Dalsland/Skållerud/Kaserna|Kaserna]] i [[Dalsland/Skållerud/Ryr|Ryr]] i slutet av 1930-talet. <br /> <br /> <br /> <br /> &lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 1. Sid 171&lt;/ref&gt;Haget.<br /> Maja lagade nät. Johanna stickade strumpor.<br /> Rallaren Karl Fridlund var gift med Hulda. Familjen flyttade<br /> till Ryr<br /> <br /> == Inventering ==<br /> === Januari 2025 ===<br /> {{Inventerad | datum=2025-01}}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Haget Anolfsbyn.jpg|vänster|miniatyr|300x300px]]<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> Platsen inventerad och koordinater bestämda.<br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Haget_(Anolfsbyn)&diff=45880 2026-06-10T17:38:29Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Anolfsbyn<br /> |namn=Haget (Anolfsbyn)<br /> |typ=Torp<br /> |knord=58.88426<br /> |kost=12.48901<br /> }}<br /> Uppe i skogskanten vid gränsen till [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg|Västra Berg]]. En gång låg det ett litet torp här som kal­lades [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]], men som nu är borta sedan flera decennier. Torpet som troligen bebyggdes och uppodlades omkring 1850 bestod av en liten grå stuga och en ladugård med plats för en ko. Sä­kert hade torpstugan sett ett stort antal männis­kor under sitt tak, men vi ska endast dröja oss kvar vid ett par äldre kvinnor som bodde på det lilla torpet från början av 1900-talet till omkring 1925.<br /> <br /> De båda kvinnfolken, som hette Maja och Johanna, var en smula originella och satte färg på bygdens sociala liv eftersom de allt som of­tast bröt mot den gängse umgängeskoden och följaktligen florerade det en hel del historier om dem. Enligt uppgift kom de från [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskog]] och hade aldrig varit gifta, men Johanna lär ha haft en son, som dock aldrig besökte [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]].<br /> <br /> Maja var äldst av dem, en liten gumma som hade något slags lyte. Hon försörjde sig på att laga nät och spinna ullgarn åt folk i trakten. En dag satt Maja och spann i köket hos Kristina på [[Dalsland/Ånimskog/Berget (Anolfsbyn)|Berget]], när en grannkvinna kom på besök. Denna hade något intressant att berätta och Maja som var sprickfärdig av nyfikenhet spet­sade öronen för att urskilja något av samtalet genom bruset från spinnrocken, men hon kunde inte höra vad som sades, och hon tyckte förstås att det var genant att stanna upp och lyssna. Snart blev hon emellertid så uppretad över att hållas utanför denna läckerbit av spännande nyheter att hon började trampa i rent ursinne, och spinnmaskinen förde nu ett sådant oväsen att Kristina bad henne arbeta lite tystare. Då tog hon spinnrocken under armen och gick ut på gården och satte sig att spinna vidare.<br /> <br /> Om Maja var expert på att spinna var inte Johanna mindre duktig när det gällde att sticka, och det fina väderkornet för nyheter och skval­ler var lika välutvecklat hos båda. Johanna hade dessutom den journalistiska gåvan att på ett dramatiskt sätt dela med sig av sin nyhetsskörd och därför blev hon ofta inbjuden på kaffe och kakor under sina färder som sträckte sig från [[Dalsland/Ånimskog/Kraksbyn|Kraksbyn]] i norr till [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke|Snäcke]] i söder.<br /> <br /> Emellertid kombinerade hon sin nyhetsför­medling med stickningen, och för att inte för­lora någon onödig tid när hon färdades mellan gårdarna hade hon gjort upp ett schema som hon höll till punkt och pricka. Det innebar att om hon hade börjat att sticka på en strumpa hemma på [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]], fortsatte hon att sticka under det hon gick, och då skulle skaftet var klart när hon kom till [[Dalsland/Ånimskog/Känsbyn|Känsbyn]], vid [[Dalsland/Ånimskog/Ängane|Ängane]] skulle hälen vara färdig, och när hon anlände till [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke|Snäcke]] skulle hela strumpan vara fix och färdig.<br /> <br /> När Maja dog klarade sig inte Johanna ensam längre, utan de sista åren togs hon om hand av Frida på [[Dalsland/Ånimskog/Karlsberg (Stora Kilane)|Karlsberg]], där hon fick en fristad till sin död.<br /> <br /> De sista som bodde på [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]] var familjen Fridlund, och när de lämnade torpet kring utbrottet av andra världskriget rev de ner byggnaderna och forslade virket till [[Dalsland/Skållerud/Ryr|Ryr]] i [[Dalsland/Skållerud|Skållerud]] som blev deras nya boplats.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 234-235, 267&lt;/ref&gt;<br /> <br /> Rallaren Karl Oskar Fridlund och hans familj flyttade från Hagen, Västra Berg till tor­pet [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]] som låg någon kilometer söderut inom [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn|Anolfsbyns]] bygräns. Familjefadern var född i Blekinge 1874 och gift med Hulda Bodin från [[Dalsland/Dalskog|Dalskog]]. Äldste sonen Ernst föddes 1906, Agda 1908, Knut 1911, Astrid 1913, Bertil 1918 och senare föddes ytterligare två barn, Ture och Gunborg. Därifrån flyttade de till [[Dalsland/Skållerud/Kaserna|Kaserna]] i [[Dalsland/Skållerud/Ryr|Ryr]] i slutet av 1930-talet. <br /> <br /> <br /> <br /> &lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 1. Sid 171&lt;/ref&gt;Haget.<br /> Maja lagade nät. Johanna stickade strumpor.<br /> Rallaren Karl Fridlund var gift med Hulda. Familjen flyttade<br /> till Ryr<br /> <br /> == Inventering ==<br /> === Januari 2025 ===<br /> {{Inventerad | datum=2025-01}}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Haget Anolfsbyn.jpg|vänster|miniatyr|300x300px]]<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> Platsen inventerad och koordinater bestämda.<br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Haget_(Anolfsbyn)&diff=45879 2026-06-10T17:37:57Z

<p>Lisbethg: /* Källor */</p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Anolfsbyn<br /> |namn=Haget (Anolfsbyn)<br /> |typ=Torp<br /> |knord=58.88426<br /> |kost=12.48901<br /> }}<br /> Uppe i skogskanten vid gränsen till [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg|Västra Berg]]. En gång låg det ett litet torp här som kal­lades [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]], men som nu är borta sedan flera decennier. Torpet som troligen bebyggdes och uppodlades omkring 1850 bestod av en liten grå stuga och en ladugård med plats för en ko. Sä­kert hade torpstugan sett ett stort antal männis­kor under sitt tak, men vi ska endast dröja oss kvar vid ett par äldre kvinnor som bodde på det lilla torpet från början av 1900-talet till omkring 1925.<br /> <br /> De båda kvinnfolken, som hette Maja och Johanna, var en smula originella och satte färg på bygdens sociala liv eftersom de allt som of­tast bröt mot den gängse umgängeskoden och följaktligen florerade det en hel del historier om dem. Enligt uppgift kom de från [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskog]] och hade aldrig varit gifta, men Johanna lär ha haft en son, som dock aldrig besökte [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]].<br /> <br /> Maja var äldst av dem, en liten gumma som hade något slags lyte. Hon försörjde sig på att laga nät och spinna ullgarn åt folk i trakten. En dag satt Maja och spann i köket hos Kristina på [[Dalsland/Ånimskog/Berget (Anolfsbyn)|Berget]], när en grannkvinna kom på besök. Denna hade något intressant att berätta och Maja som var sprickfärdig av nyfikenhet spet­sade öronen för att urskilja något av samtalet genom bruset från spinnrocken, men hon kunde inte höra vad som sades, och hon tyckte förstås att det var genant att stanna upp och lyssna. Snart blev hon emellertid så uppretad över att hållas utanför denna läckerbit av spännande nyheter att hon började trampa i rent ursinne, och spinnmaskinen förde nu ett sådant oväsen att Kristina bad henne arbeta lite tystare. Då tog hon spinnrocken under armen och gick ut på gården och satte sig att spinna vidare.<br /> <br /> Om Maja var expert på att spinna var inte Johanna mindre duktig när det gällde att sticka, och det fina väderkornet för nyheter och skval­ler var lika välutvecklat hos båda. Johanna hade dessutom den journalistiska gåvan att på ett dramatiskt sätt dela med sig av sin nyhetsskörd och därför blev hon ofta inbjuden på kaffe och kakor under sina färder som sträckte sig från [[Dalsland/Ånimskog/Kraksbyn|Kraksbyn]] i norr till [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke|Snäcke]] i söder.<br /> <br /> Emellertid kombinerade hon sin nyhetsför­medling med stickningen, och för att inte för­lora någon onödig tid när hon färdades mellan gårdarna hade hon gjort upp ett schema som hon höll till punkt och pricka. Det innebar att om hon hade börjat att sticka på en strumpa hemma på [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]], fortsatte hon att sticka under det hon gick, och då skulle skaftet var klart när hon kom till [[Dalsland/Ånimskog/Känsbyn|Känsbyn]], vid [[Dalsland/Ånimskog/Ängane|Ängane]] skulle hälen vara färdig, och när hon anlände till [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke|Snäcke]] skulle hela strumpan vara fix och färdig.<br /> <br /> När Maja dog klarade sig inte Johanna ensam längre, utan de sista åren togs hon om hand av Frida på [[Dalsland/Ånimskog/Karlsberg (Stora Kilane)|Karlsberg]], där hon fick en fristad till sin död.<br /> <br /> De sista som bodde på [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]] var familjen Fridlund, och när de lämnade torpet kring utbrottet av andra världskriget rev de ner byggnaderna och forslade virket till [[Dalsland/Skållerud/Ryr|Ryr]] i [[Dalsland/Skållerud|Skållerud]] som blev deras nya boplats.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 234-235, 267&lt;/ref&gt;<br /> <br /> Rallaren Karl Oskar Fridlund och hans familj flyttade från Hagen, Västra Berg till tor­pet [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]] som låg någon kilometer söderut inom [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn|Anolfsbyns]] bygräns. Familjefadern var född i Blekinge 1874 och gift med Hulda Bodin från [[Dalsland/Dalskog|Dalskog]]. Äldste sonen Ernst föddes 1906, Agda 1908, Knut 1911, Astrid 1913, Bertil 1918 och senare föddes ytterligare två barn, Ture och Gunborg. Därifrån flyttade de till [[Dalsland/Skållerud/Kaserna|Kaserna]] i [[Dalsland/Skållerud/Ryr|Ryr]] i slutet av 1930-talet. <br /> <br /> <br /> <br /> &lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 1. Sid 171&lt;/ref&gt;Haget.<br /> Maja lagade nät. Johanna stickade strumpor.<br /> Rallaren Karl Fridlund var gift med Hulda. Familjen flyttade<br /> till Ryr<br /> <br /> == Inventering ==<br /> === Januari 2025 ===<br /> {{Inventerad | datum=2025-01}}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Haget Anolfsbyn.jpg|vänster|miniatyr|300x300px]]<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> Platsen inventerad och koordinater bestämda.<br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Haget_(Anolfsbyn)&diff=45878 2026-06-10T17:24:42Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Anolfsbyn<br /> |namn=Haget (Anolfsbyn)<br /> |typ=Torp<br /> |knord=58.88426<br /> |kost=12.48901<br /> }}<br /> Uppe i skogskanten vid gränsen till [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg|Västra Berg]]. En gång låg det ett litet torp här som kal­lades [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]], men som nu är borta sedan flera decennier. Torpet som troligen bebyggdes och uppodlades omkring 1850 bestod av en liten grå stuga och en ladugård med plats för en ko. Sä­kert hade torpstugan sett ett stort antal männis­kor under sitt tak, men vi ska endast dröja oss kvar vid ett par äldre kvinnor som bodde på det lilla torpet från början av 1900-talet till omkring 1925.<br /> <br /> De båda kvinnfolken, som hette Maja och Johanna, var en smula originella och satte färg på bygdens sociala liv eftersom de allt som of­tast bröt mot den gängse umgängeskoden och följaktligen florerade det en hel del historier om dem. Enligt uppgift kom de från [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskog]] och hade aldrig varit gifta, men Johanna lär ha haft en son, som dock aldrig besökte [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]].<br /> <br /> Maja var äldst av dem, en liten gumma som hade något slags lyte. Hon försörjde sig på att laga nät och spinna ullgarn åt folk i trakten. En dag satt Maja och spann i köket hos Kristina på [[Dalsland/Ånimskog/Berget (Anolfsbyn)|Berget]], när en grannkvinna kom på besök. Denna hade något intressant att berätta och Maja som var sprickfärdig av nyfikenhet spet­sade öronen för att urskilja något av samtalet genom bruset från spinnrocken, men hon kunde inte höra vad som sades, och hon tyckte förstås att det var genant att stanna upp och lyssna. Snart blev hon emellertid så uppretad över att hållas utanför denna läckerbit av spännande nyheter att hon började trampa i rent ursinne, och spinnmaskinen förde nu ett sådant oväsen att Kristina bad henne arbeta lite tystare. Då tog hon spinnrocken under armen och gick ut på gården och satte sig att spinna vidare.<br /> <br /> Om Maja var expert på att spinna var inte Johanna mindre duktig när det gällde att sticka, och det fina väderkornet för nyheter och skval­ler var lika välutvecklat hos båda. Johanna hade dessutom den journalistiska gåvan att på ett dramatiskt sätt dela med sig av sin nyhetsskörd och därför blev hon ofta inbjuden på kaffe och kakor under sina färder som sträckte sig från [[Dalsland/Ånimskog/Kraksbyn|Kraksbyn]] i norr till [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke|Snäcke]] i söder.<br /> <br /> Emellertid kombinerade hon sin nyhetsför­medling med stickningen, och för att inte för­lora någon onödig tid när hon färdades mellan gårdarna hade hon gjort upp ett schema som hon höll till punkt och pricka. Det innebar att om hon hade börjat att sticka på en strumpa hemma på [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]], fortsatte hon att sticka under det hon gick, och då skulle skaftet var klart när hon kom till [[Dalsland/Ånimskog/Känsbyn|Känsbyn]], vid [[Dalsland/Ånimskog/Ängane|Ängane]] skulle hälen vara färdig, och när hon anlände till [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke|Snäcke]] skulle hela strumpan vara fix och färdig.<br /> <br /> När Maja dog klarade sig inte Johanna ensam längre, utan de sista åren togs hon om hand av Frida på [[Dalsland/Ånimskog/Karlsberg (Stora Kilane)|Karlsberg]], där hon fick en fristad till sin död.<br /> <br /> De sista som bodde på [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]] var familjen Fridlund, och när de lämnade torpet kring utbrottet av andra världskriget rev de ner byggnaderna och forslade virket till [[Dalsland/Skållerud/Ryr|Ryr]] i [[Dalsland/Skållerud|Skållerud]] som blev deras nya boplats.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 233-235.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> Rallaren Karl Oskar Fridlund och hans familj flyttade från Hagen, Västra Berg till tor­pet [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]] som låg någon kilometer söderut inom [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn|Anolfsbyns]] bygräns. Familjefadern var född i Blekinge 1874 och gift med Hulda Bodin från [[Dalsland/Dalskog|Dalskog]]. Äldste sonen Ernst föddes 1906, Agda 1908, Knut 1911, Astrid 1913, Bertil 1918 och senare föddes ytterligare två barn, Ture och Gunborg. Därifrån flyttade de till [[Dalsland/Skållerud/Kaserna|Kaserna]] i [[Dalsland/Skållerud/Ryr|Ryr]] i slutet av 1930-talet. <br /> <br /> <br /> <br /> &lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 1. Sid 171&lt;/ref&gt;Haget.<br /> Maja lagade nät. Johanna stickade strumpor.<br /> Rallaren Karl Fridlund var gift med Hulda. Familjen flyttade<br /> till Ryr<br /> <br /> == Inventering ==<br /> === Januari 2025 ===<br /> {{Inventerad | datum=2025-01}}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Haget Anolfsbyn.jpg|vänster|miniatyr|300x300px]]<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> Platsen inventerad och koordinater bestämda.<br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Haget_(Anolfsbyn)&diff=45877 2026-06-10T17:09:23Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Anolfsbyn<br /> |namn=Haget (Anolfsbyn)<br /> |typ=Torp<br /> |knord=58.88426<br /> |kost=12.48901<br /> }}<br /> Uppe i skogskanten vid gränsen till [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg|Västra Berg]]. En gång låg det ett litet torp här som kal­lades [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]], men som nu är borta sedan flera decennier. Torpet som troligen bebyggdes och uppodlades omkring 1850 bestod av en liten grå stuga och en ladugård med plats för en ko. Sä­kert hade torpstugan sett ett stort antal männis­kor under sitt tak, men vi ska endast dröja oss kvar vid ett par äldre kvinnor som bodde på det lilla torpet från början av 1900-talet till omkring 1925.<br /> <br /> De båda kvinnfolken, som hette Maja och Johanna, var en smula originella och satte färg på bygdens sociala liv eftersom de allt som of­tast bröt mot den gängse umgängeskoden och följaktligen florerade det en hel del historier om dem. Enligt uppgift kom de från [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskog]] och hade aldrig varit gifta, men Johanna lär ha haft en son, som dock aldrig besökte [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]].<br /> <br /> Maja var äldst av dem, en liten gumma som hade något slags lyte. Hon försörjde sig på att laga nät och spinna ullgarn åt folk i trakten. En dag satt Maja och spann i köket hos Kristina på [[Dalsland/Ånimskog/Berget (Anolfsbyn)|Berget]], när en grannkvinna kom på besök. Denna hade något intressant att berätta och Maja som var sprickfärdig av nyfikenhet spet­sade öronen för att urskilja något av samtalet genom bruset från spinnrocken, men hon kunde inte höra vad som sades, och hon tyckte förstås att det var genant att stanna upp och lyssna. Snart blev hon emellertid så uppretad över att hållas utanför denna läckerbit av spännande nyheter att hon började trampa i rent ursinne, och spinnmaskinen förde nu ett sådant oväsen att Kristina bad henne arbeta lite tystare. Då tog hon spinnrocken under armen och gick ut på gården och satte sig att spinna vidare.<br /> <br /> Om Maja var expert på att spinna var inte Johanna mindre duktig när det gällde att sticka, och det fina väderkornet för nyheter och skval­ler var lika välutvecklat hos båda. Johanna hade dessutom den journalistiska gåvan att på ett dramatiskt sätt dela med sig av sin nyhetsskörd och därför blev hon ofta inbjuden på kaffe och kakor under sina färder som sträckte sig från [[Dalsland/Ånimskog/Kraksbyn|Kraksbyn]] i norr till [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke|Snäcke]] i söder.<br /> <br /> Emellertid kombinerade hon sin nyhetsför­medling med stickningen, och för att inte för­lora någon onödig tid när hon färdades mellan gårdarna hade hon gjort upp ett schema som hon höll till punkt och pricka. Det innebar att om hon hade börjat att sticka på en strumpa hemma på [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]], fortsatte hon att sticka under det hon gick, och då skulle skaftet var klart när hon kom till [[Dalsland/Ånimskog/Känsbyn|Känsbyn]], vid [[Dalsland/Ånimskog/Ängane|Ängane]] skulle hälen vara färdig, och när hon anlände till [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke|Snäcke]] skulle hela strumpan vara fix och färdig.<br /> <br /> När Maja dog klarade sig inte Johanna ensam längre, utan de sista åren togs hon om hand av Frida på [[Dalsland/Ånimskog/Karlsberg (Stora Kilane)|Karlsberg]], där hon fick en fristad till sin död.<br /> <br /> De sista som bodde på [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]] var familjen Fridlund, och när de lämnade torpet kring utbrottet av andra världskriget rev de ner byggnaderna och forslade virket till [[Dalsland/Skållerud/Ryr|Ryr]] i [[Dalsland/Skållerud|Skållerud]] som blev deras nya boplats.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 233-235.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> Under Karl Anderssons ägande på 1920-talet hyrdes bostadshuset ut till rallaren Karl Oskar Fridlund och hans familj. Familjefadern var född i Blekinge 1874 och gift med Hulda Bodin från [[Dalsland/Dalskog|Dalskog]]. Äldste sonen Ernst föddes 1906, Agda 1908, Knut 1911, Astrid 1913, Bertil 1918 och senare föddes ytterligare två barn, Ture och Gunborg. Familjen flyttade från Hagen till tor­pet [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]] som låg någon kilometer söderut inom [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn|Anolfsbyns]] bygräns, och därifrån flyttade de till [[Dalsland/Skållerud/Kaserna|Kaserna]] i [[Dalsland/Skållerud/Ryr|Ryr]] i slutet av 1930-talet. <br /> <br /> <br /> &lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 1. Sid 171&lt;/ref&gt;Haget.<br /> Maja lagade nät. Johanna stickade strumpor.<br /> Rallaren Karl Fridlund var gift med Hulda. Familjen flyttade<br /> till Ryr<br /> <br /> == Inventering ==<br /> === Januari 2025 ===<br /> {{Inventerad | datum=2025-01}}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Haget Anolfsbyn.jpg|vänster|miniatyr|300x300px]]<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> Platsen inventerad och koordinater bestämda.<br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Haget_(Anolfsbyn)&diff=45876 2026-06-10T17:04:04Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Anolfsbyn<br /> |namn=Haget (Anolfsbyn)<br /> |typ=Torp<br /> |knord=58.88426<br /> |kost=12.48901<br /> }}<br /> Uppe i skogskanten vid gränsen till [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg|Västra Berg]]. En gång låg det ett litet torp här som kal­lades [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]], men som nu är borta sedan flera decennier. Torpet som troligen bebyggdes och uppodlades omkring 1850 bestod av en liten grå stuga och en ladugård med plats för en ko. Sä­kert hade torpstugan sett ett stort antal männis­kor under sitt tak, men vi ska endast dröja oss kvar vid ett par äldre kvinnor som bodde på det lilla torpet från början av 1900-talet till omkring 1925.<br /> <br /> De båda kvinnfolken, som hette Maja och Johanna, var en smula originella och satte färg på bygdens sociala liv eftersom de allt som of­tast bröt mot den gängse umgängeskoden och följaktligen florerade det en hel del historier om dem. Enligt uppgift kom de från [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskog]] och hade aldrig varit gifta, men Johanna lär ha haft en son, som dock aldrig besökte [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]].<br /> <br /> Maja var äldst av dem, en liten gumma som hade något slags lyte. Hon försörjde sig på att laga nät och spinna ullgarn åt folk i trakten. En dag satt Maja och spann i köket hos Kristina på [[Dalsland/Ånimskog/Berget (Anolfsbyn)|Berget]], när en grannkvinna kom på besök. Denna hade något intressant att berätta och Maja som var sprickfärdig av nyfikenhet spet­sade öronen för att urskilja något av samtalet genom bruset från spinnrocken, men hon kunde inte höra vad som sades, och hon tyckte förstås att det var genant att stanna upp och lyssna. Snart blev hon emellertid så uppretad över att hållas utanför denna läckerbit av spännande nyheter att hon började trampa i rent ursinne, och spinnmaskinen förde nu ett sådant oväsen att Kristina bad henne arbeta lite tystare. Då tog hon spinnrocken under armen och gick ut på gården och satte sig att spinna vidare.<br /> <br /> Om Maja var expert på att spinna var inte Johanna mindre duktig när det gällde att sticka, och det fina väderkornet för nyheter och skval­ler var lika välutvecklat hos båda. Johanna hade dessutom den journalistiska gåvan att på ett dramatiskt sätt dela med sig av sin nyhetsskörd och därför blev hon ofta inbjuden på kaffe och kakor under sina färder som sträckte sig från [[Dalsland/Ånimskog/Kraksbyn|Kraksbyn]] i norr till [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke|Snäcke]] i söder.<br /> <br /> Emellertid kombinerade hon sin nyhetsför­medling med stickningen, och för att inte för­lora någon onödig tid när hon färdades mellan gårdarna hade hon gjort upp ett schema som hon höll till punkt och pricka. Det innebar att om hon hade börjat att sticka på en strumpa hemma på [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]], fortsatte hon att sticka under det hon gick, och då skulle skaftet var klart när hon kom till [[Dalsland/Ånimskog/Känsbyn|Känsbyn]], vid [[Dalsland/Ånimskog/Ängane|Ängane]] skulle hälen vara färdig, och när hon anlände till [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke|Snäcke]] skulle hela strumpan vara fix och färdig.<br /> <br /> När Maja dog klarade sig inte Johanna ensam längre, utan de sista åren togs hon om hand av Frida på [[Dalsland/Ånimskog/Karlsberg (Stora Kilane)|Karlsberg]], där hon fick en fristad till sin död.<br /> <br /> De sista som bodde på [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]] var familjen Fridlund, och när de lämnade torpet kring utbrottet av andra världskriget rev de ner byggnaderna och forslade virket till [[Dalsland/Skållerud/Ryr|Ryr]] i [[Dalsland/Skållerud|Skållerud]] som blev deras nya boplats.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 233-235.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> &lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 1. Sid 171&lt;/ref&gt;Haget.<br /> Maja lagade nät. Johanna stickade strumpor.<br /> Rallaren Karl Fridlund var gift med Hulda. Familjen flyttade<br /> till Ryr<br /> <br /> == Inventering ==<br /> === Januari 2025 ===<br /> {{Inventerad | datum=2025-01}}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Haget Anolfsbyn.jpg|vänster|miniatyr|300x300px]]<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> Platsen inventerad och koordinater bestämda.<br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Haget_(Anolfsbyn)&diff=45875 2026-06-10T17:03:04Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Anolfsbyn<br /> |namn=Haget (Anolfsbyn)<br /> |typ=Torp<br /> |knord=58.88426<br /> |kost=12.48901<br /> }}<br /> Uppe i skogskanten och gränsar till [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg|Västra Berg]]. En gång låg det ett litet torp här som kal­lades [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]], men som nu är borta sedan flera decennier. Torpet som troligen bebyggdes och uppodlades omkring 1850 bestod av en liten grå stuga och en ladugård med plats för en ko. Sä­kert hade torpstugan sett ett stort antal männis­kor under sitt tak, men vi ska endast dröja oss kvar vid ett par äldre kvinnor som bodde på det lilla torpet från början av 1900-talet till omkring 1925.<br /> <br /> De båda kvinnfolken, som hette Maja och Johanna, var en smula originella och satte färg på bygdens sociala liv eftersom de allt som of­tast bröt mot den gängse umgängeskoden och följaktligen florerade det en hel del historier om dem. Enligt uppgift kom de från [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskog]] och hade aldrig varit gifta, men Johanna lär ha haft en son, som dock aldrig besökte [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]].<br /> <br /> Maja var äldst av dem, en liten gumma som hade något slags lyte. Hon försörjde sig på att laga nät och spinna ullgarn åt folk i trakten. En dag satt Maja och spann i köket hos Kristina på [[Dalsland/Ånimskog/Berget (Anolfsbyn)|Berget]], när en grannkvinna kom på besök. Denna hade något intressant att berätta och Maja som var sprickfärdig av nyfikenhet spet­sade öronen för att urskilja något av samtalet genom bruset från spinnrocken, men hon kunde inte höra vad som sades, och hon tyckte förstås att det var genant att stanna upp och lyssna. Snart blev hon emellertid så uppretad över att hållas utanför denna läckerbit av spännande nyheter att hon började trampa i rent ursinne, och spinnmaskinen förde nu ett sådant oväsen att Kristina bad henne arbeta lite tystare. Då tog hon spinnrocken under armen och gick ut på gården och satte sig att spinna vidare.<br /> <br /> Om Maja var expert på att spinna var inte Johanna mindre duktig när det gällde att sticka, och det fina väderkornet för nyheter och skval­ler var lika välutvecklat hos båda. Johanna hade dessutom den journalistiska gåvan att på ett dramatiskt sätt dela med sig av sin nyhetsskörd och därför blev hon ofta inbjuden på kaffe och kakor under sina färder som sträckte sig från [[Dalsland/Ånimskog/Kraksbyn|Kraksbyn]] i norr till [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke|Snäcke]] i söder.<br /> <br /> Emellertid kombinerade hon sin nyhetsför­medling med stickningen, och för att inte för­lora någon onödig tid när hon färdades mellan gårdarna hade hon gjort upp ett schema som hon höll till punkt och pricka. Det innebar att om hon hade börjat att sticka på en strumpa hemma på [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]], fortsatte hon att sticka under det hon gick, och då skulle skaftet var klart när hon kom till [[Dalsland/Ånimskog/Känsbyn|Känsbyn]], vid [[Dalsland/Ånimskog/Ängane|Ängane]] skulle hälen vara färdig, och när hon anlände till [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke|Snäcke]] skulle hela strumpan vara fix och färdig.<br /> <br /> När Maja dog klarade sig inte Johanna ensam längre, utan de sista åren togs hon om hand av Frida på [[Dalsland/Ånimskog/Karlsberg (Stora Kilane)|Karlsberg]], där hon fick en fristad till sin död.<br /> <br /> De sista som bodde på [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]] var familjen Fridlund, och när de lämnade torpet kring utbrottet av andra världskriget rev de ner byggnaderna och forslade virket till [[Dalsland/Skållerud/Ryr|Ryr]] i [[Dalsland/Skållerud|Skållerud]] som blev deras nya boplats.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 233-235.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> &lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 1. Sid 171&lt;/ref&gt;Haget.<br /> Maja lagade nät. Johanna stickade strumpor.<br /> Rallaren Karl Fridlund var gift med Hulda. Familjen flyttade<br /> till Ryr<br /> <br /> == Inventering ==<br /> === Januari 2025 ===<br /> {{Inventerad | datum=2025-01}}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Haget Anolfsbyn.jpg|vänster|miniatyr|300x300px]]<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> Platsen inventerad och koordinater bestämda.<br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Haget_(Anolfsbyn)&diff=45874 2026-06-10T17:02:38Z

<p>Lisbethg: Lagt till text</p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Anolfsbyn<br /> |namn=Haget (Anolfsbyn)<br /> |typ=Torp<br /> |knord=58.88426<br /> |kost=12.48901<br /> }}<br /> uppe i skogskanten och gränsar till [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg|Västra Berg]]. En gång låg det ett litet torp här som kal­lades [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]], men som nu är borta sedan flera decennier. Torpet som troligen bebyggdes och uppodlades omkring 1850 bestod av en liten grå stuga och en ladugård med plats för en ko. Sä­kert hade torpstugan sett ett stort antal männis­kor under sitt tak, men vi ska endast dröja oss kvar vid ett par äldre kvinnor som bodde på det lilla torpet från början av 1900-talet till omkring 1925.<br /> <br /> De båda kvinnfolken, som hette Maja och Johanna, var en smula originella och satte färg på bygdens sociala liv eftersom de allt som of­tast bröt mot den gängse umgängeskoden och följaktligen florerade det en hel del historier om dem. Enligt uppgift kom de från [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskog]] och hade aldrig varit gifta, men Johanna lär ha haft en son, som dock aldrig besökte [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]].<br /> <br /> Maja var äldst av dem, en liten gumma som hade något slags lyte. Hon försörjde sig på att laga nät och spinna ullgarn åt folk i trakten. En dag satt Maja och spann i köket hos Kristina på [[Dalsland/Ånimskog/Berget (Anolfsbyn)|Berget]], när en grannkvinna kom på besök. Denna hade något intressant att berätta och Maja som var sprickfärdig av nyfikenhet spet­sade öronen för att urskilja något av samtalet genom bruset från spinnrocken, men hon kunde inte höra vad som sades, och hon tyckte förstås att det var genant att stanna upp och lyssna. Snart blev hon emellertid så uppretad över att hållas utanför denna läckerbit av spännande nyheter att hon började trampa i rent ursinne, och spinnmaskinen förde nu ett sådant oväsen att Kristina bad henne arbeta lite tystare. Då tog hon spinnrocken under armen och gick ut på gården och satte sig att spinna vidare.<br /> <br /> Om Maja var expert på att spinna var inte Johanna mindre duktig när det gällde att sticka, och det fina väderkornet för nyheter och skval­ler var lika välutvecklat hos båda. Johanna hade dessutom den journalistiska gåvan att på ett dramatiskt sätt dela med sig av sin nyhetsskörd och därför blev hon ofta inbjuden på kaffe och kakor under sina färder som sträckte sig från [[Dalsland/Ånimskog/Kraksbyn|Kraksbyn]] i norr till [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke|Snäcke]] i söder.<br /> <br /> Emellertid kombinerade hon sin nyhetsför­medling med stickningen, och för att inte för­lora någon onödig tid när hon färdades mellan gårdarna hade hon gjort upp ett schema som hon höll till punkt och pricka. Det innebar att om hon hade börjat att sticka på en strumpa hemma på [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]], fortsatte hon att sticka under det hon gick, och då skulle skaftet var klart när hon kom till [[Dalsland/Ånimskog/Känsbyn|Känsbyn]], vid [[Dalsland/Ånimskog/Ängane|Ängane]] skulle hälen vara färdig, och när hon anlände till [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke|Snäcke]] skulle hela strumpan vara fix och färdig.<br /> <br /> När Maja dog klarade sig inte Johanna ensam längre, utan de sista åren togs hon om hand av Frida på [[Dalsland/Ånimskog/Karlsberg (Stora Kilane)|Karlsberg]], där hon fick en fristad till sin död.<br /> <br /> De sista som bodde på [[Dalsland/Ånimskog/Haget (Anolfsbyn)|Haget]] var familjen Fridlund, och när de lämnade torpet kring utbrottet av andra världskriget rev de ner byggnaderna och forslade virket till [[Dalsland/Skållerud/Ryr|Ryr]] i [[Dalsland/Skållerud|Skållerud]] som blev deras nya boplats.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 233-235.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> &lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 1. Sid 171&lt;/ref&gt;Haget.<br /> Maja lagade nät. Johanna stickade strumpor.<br /> Rallaren Karl Fridlund var gift med Hulda. Familjen flyttade<br /> till Ryr<br /> <br /> == Inventering ==<br /> === Januari 2025 ===<br /> {{Inventerad | datum=2025-01}}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Haget Anolfsbyn.jpg|vänster|miniatyr|300x300px]]<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> Platsen inventerad och koordinater bestämda.<br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Haget_(Anolfsbyn)&diff=45826 2026-06-10T08:32:55Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Anolfsbyn<br /> |namn=Haget (Anolfsbyn)<br /> |typ=Torp<br /> |knord=58.88426<br /> |kost=12.48901<br /> }}<br /> &lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 1. Sid 171&lt;/ref&gt;Haget.<br /> Maja lagade nät. Johanna stickade strumpor.<br /> Rallaren Karl Fridlund var gift med Hulda. Familjen flyttade<br /> till Ryr<br /> <br /> == Inventering ==<br /> === Januari 2025 ===<br /> {{Inventerad | datum=2025-01}}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Haget Anolfsbyn.jpg|vänster|miniatyr|300x300px]]<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> Platsen inventerad och koordinater bestämda.<br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Haget_(Anolfsbyn)&diff=45825 2026-06-10T08:32:35Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Anolfsbyn<br /> |namn=Haget (Anolfsbyn)<br /> |typ=Torp<br /> |knord=58.88426<br /> |kost=12.48901<br /> }}<br /> &lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 1. Sid 171&lt;/ref&gt;Haget.<br /> Maja lagade nät. Johanna stickade strumpor.<br /> Rallaren Karl Fridlund var gift med Hulda. Familjen flyttade<br /> till Ryr<br /> <br /> == Inventering ==<br /> === Januari 2025 ===<br /> {{Inventerad | datum=2025-01}}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Haget Anolfsbyn.jpg|vänster|miniatyr|300x300px]]<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> Platsen inventerad och koordinater bestämda.<br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-Haget_Anolfsbyn.jpg&diff=45824 2026-06-10T08:30:45Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>Eget foto</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/S%C3%B6dra_Lastkasen&diff=45806 2026-06-09T14:41:24Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Stora Kilane<br /> |namn=Södra Lastkasen<br /> |sortnamn=Södra Lastkasen<br /> |knord=58.835424<br /> |kost=12.494583<br /> |typ=Torp<br /> |karta=eko<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Södra Lastkasen.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Södra Lastkasen]]<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog- S Lastkasen Göta och Lars.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Göta och Lars Ryr S Lastkasen]]<br /> Stora Kilane 1:43<br /> Södra fastigheten<br /> <br /> <br /> <br /> I södra delen av Lastkasen ligger en relativt ny<br /> villa. Den byggdes av Lars Ryhr 1943. Han<br /> bodde här med sin hustru Göta och döttrarna<br /> Noomi, född 1952 och Rut 1954. Lars Ryhr var<br /> under en lång följd av år anställd vid plattfabriken i Snäcke, där han arbetade i verkstaden. Han avled 1994. Döttrarna hade då utflyttat sedan länge, och kvar i hemmet är nu endast Göta Ryhr.<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> {{ÅnimskogSockenbok|del=II|sidintervall=62}}</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/S%C3%B6dra_Lastkasen&diff=45805 2026-06-09T14:40:13Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Stora Kilane<br /> |namn=Södra Lastkasen<br /> |sortnamn=Södra Lastkasen<br /> |knord=58.835424<br /> |kost=12.494583<br /> |typ=Torp<br /> |karta=eko<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Södra Lastkasen.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Södra Lastkasen]]<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog- S Lastkasen Göta och Lars.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Göta och Lars Ryr S Lastkasen]]<br /> Stora Kilane 1:43<br /> Södra fastigheten<br /> <br /> <br /> <br /> I södra delen av Lastkasen ligger en relativt ny<br /> villa. Den byggdes av Lars Ryhr 1943. Han<br /> bodde här med sin hustru Göta och döttrarna<br /> Noomi, född 1952 och Rut 1954. Lars Ryhr var<br /> under en lång följd av år anställd vid plattfabriken i Snäcke, där han arbetade i verkstaden. Han avled 1994. Döttrarna hade då utflyttat sedan länge, och kvar i hemmet är nu endast Göta Ryhr.<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> {{ÅnimskogSockenbok|del=II|sidintervall=63}}</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/S%C3%B6dra_Lastkasen&diff=45804 2026-06-09T14:39:49Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Stora Kilane<br /> |namn=Södra Lastkasen<br /> |sortnamn=Södra Lastkasen<br /> |knord=58.835424<br /> |kost=12.494583<br /> |typ=Torp<br /> |karta=eko<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Södra Lastkasen.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Södra Lastkasen]]<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog- S Lastkasen Göta och Lars.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Göta och Lars Ryr S Lastkasen]]<br /> Stora Kilane 1:43<br /> Södra fastigheten<br /> <br /> <br /> <br /> I södra delen av Lastkasen ligger en relativt ny<br /> villa. Den byggdes av Lars Ryhr 1943. Han<br /> bodde här med sin hustru Göta och döttrarna<br /> Noomi, född 1952 och Rut 1954. Lars Ryhr var<br /> under en lång följd av år anställd vid plattfabriken i Snäcke, där han arbetade i verkstaden. Han avled 1994. Döttrarna hade då utflyttat sedan länge, och kvar i hemmet är nu endast Göta Ryhr.<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> {{ÅnimskogSockenbok|del=II|sidintervall=63}}</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-_S_Lastkasen_G%C3%B6ta_och_Lars.jpg&diff=45802 2026-06-09T14:37:32Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>Bild fr. Ånimskogsboken II, s. 62</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/S%C3%B6dra_Lastkasen&diff=45799 2026-06-09T14:33:45Z

<p>Lisbethg: Bild från Ånimskogsboken II, s.62</p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Stora Kilane<br /> |namn=Södra Lastkasen<br /> |sortnamn=Södra Lastkasen<br /> |knord=58.835424<br /> |kost=12.494583<br /> |typ=Torp<br /> |karta=eko<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Södra Lastkasen.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Södra Lastkasen]]<br /> Stora Kilane 1:43<br /> Södra fastigheten<br /> <br /> I södra delen av Lastkasen ligger en relativt ny<br /> villa. Den byggdes av Lars Ryhr 1943. Han<br /> bodde här med sin hustru Göta och döttrarna<br /> Noomi, född 1952 och Rut 1954. Lars Ryhr var<br /> under en lång följd av år anställd vid plattfabriken i Snäcke, där han arbetade i verkstaden. Han avled 1994. Döttrarna hade då utflyttat sedan länge, och kvar i hemmet är nu endast Göta Ryhr.<br /> {{ÅnimskogSockenbok|del=II|sidintervall=63}}</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-S%C3%B6dra_Lastkasen.jpg&diff=45798 2026-06-09T14:32:39Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>Bild fr. Ånimskogsboken II, s.62</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/H%C3%B6jden&diff=45795 2026-06-09T14:25:19Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Stora Kilane<br /> |namn=Höjden<br /> |sortnamn=Höjden<br /> |knord=58.837142<br /> |kost=12.495419<br /> |typ=Tomt<br /> |karta=eko<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Stora Kilane Höjden.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Höjden]]Det fjärde huset på [[Dalsland/Ånimskog/Södra Björkhem|Björkhem]] heter Höjden ochligger på den västra sidan av landsvägen. Marken avstyckades från [[Dalsland/Ånimskog/Södra Björkhem|Södra Björkhem]] i samband med markaffärer mellan Valfrid Johanssonoch och Johannes Nygren i slutet av 1910-talet.De sålde ett markområde på omkring 800 kvadratmeter till Gustaf Färdig 1917. Det var hanoch hustrun Alvina som byggde det ursprungliga huset något år senare, men de kom inte attbosätta sig på Höjden någon längre tid. Redan1923 sålde de fastigheten till HjalmarMalkusson och flyttade till [[Dalsland/Skållerud/Östebo|Östebo]] i [[Dalsland/Skålleruds|Skålleruds]]socken. Hjalmar och hans familj kom närmastfrån [[Dalsland/Ånimskog/Bjurdämma|Bjurdämma]], med undantag för en kort mellanlandning i lillstugan på [[Dalsland/Ånimskog/Charlotten|Charlotten]]. Han etablerade sig som smed på sinnya fastighet och öppnade en verkstad där garaget står idag. Han var en duktig yrkesman och<br /> speciellt skicklig på att lägga hjulskoningar på<br /> böndernas vagnar.<br /> Det fjärde huset på [[Dalsland/Ånimskog/Södra Björkhem|Björkhem]] heter Höjden och<br /> ligger på den västra sidan av landsvägen. Marken avstyckades från [[Dalsland/Ånimskog/Södra Björkhem|Södra Björkhem]] i samband med markaffärer mellan Valfrid Johansson<br /> och och Johannes Nygren i slutet av 1910-talet.<br /> De sålde ett markområde på omkring 800 kvadratmeter till Gustaf Färdig 1917. Det var han<br /> och hustrun Alvina som byggde det ursprungliga huset något år senare, men de kom inte att<br /> bosätta sig på Höjden någon längre tid. Redan<br /> 1923 sålde de fastigheten till Hjalmar<br /> Malkusson och flyttade till [[Dalsland/Skållerud/Östebo|Östebo]] i [[Dalsland/Skålleruds|Skålleruds]]<br /> socken. Hjalmar och hans familj kom närmast<br /> från [[Dalsland/Ånimskog/Bjurdämma|Bjurdämma]], med undantag för en kort mellanlandning i lillstugan på [[Dalsland/Ånimskog/Charlotten|Charlotten]]. Han etablerade sig som smed på sin<br /> nya fastighet och öppnade en verkstad där garaget står idag. Han var en duktig yrkesman och<br /> speciellt skicklig på att lägga hjulskoningar på<br /> böndernas vagnar.<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-St Kilane Höjden.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Porry och Anne-Marie Andersson Björkhem, Höjden ]]<br /> <br /> <br /> <br /> 1936 flyttade familjen Malkusson till [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane|Stora<br /> Kilane]] 1:22 och där kommer vi åter att möta<br /> dem. Ny ägare blev nu Selma Teresia Andersson. Hon var änka efter Johannes Andersson<br /> som varit förman på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset|Annenäset]] där barnen Haldar, Porry och Stina vuxit upp. Selma Teresia<br /> gick bort 1941 och sonen Porry, som nyligen gift<br /> sig med Anne-Marie Langfos från [[Dalsland/Ånimskog/Annolfsbyn|Anolfsbyn]],<br /> flyttade in samma år. Ett par år senare köpte de<br /> huset av dödsboet. I familjen föddes tre söner<br /> Benkt-Åke 1941, Kent 1944 och Bernt<br /> 1950.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 57-58.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/H%C3%B6jden&diff=45794 2026-06-09T14:24:54Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Stora Kilane<br /> |namn=Höjden<br /> |sortnamn=Höjden<br /> |knord=58.837142<br /> |kost=12.495419<br /> |typ=Tomt<br /> |karta=eko<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Stora Kilane Höjden.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Höjden]]Det fjärde huset på [[Dalsland/Ånimskog/Södra Björkhem|Björkhem]] heter Höjden ochligger på den västra sidan av landsvägen. Marken avstyckades från [[Dalsland/Ånimskog/Södra Björkhem|Södra Björkhem]] i samband med markaffärer mellan Valfrid Johanssonoch och Johannes Nygren i slutet av 1910-talet.De sålde ett markområde på omkring 800 kvadratmeter till Gustaf Färdig 1917. Det var hanoch hustrun Alvina som byggde det ursprungliga huset något år senare, men de kom inte attbosätta sig på Höjden någon längre tid. Redan1923 sålde de fastigheten till HjalmarMalkusson och flyttade till [[Dalsland/Skållerud/Östebo|Östebo]] i [[Dalsland/Skålleruds|Skålleruds]]socken. Hjalmar och hans familj kom närmastfrån [[Dalsland/Ånimskog/Bjurdämma|Bjurdämma]], med undantag för en kort mellanlandning i lillstugan på [[Dalsland/Ånimskog/Charlotten|Charlotten]]. Han etablerade sig som smed på sinnya fastighet och öppnade en verkstad där garaget står idag. Han var en duktig yrkesman och<br /> speciellt skicklig på att lägga hjulskoningar på<br /> böndernas vagnar.<br /> Det fjärde huset på [[Dalsland/Ånimskog/Södra Björkhem|Björkhem]] heter Höjden och<br /> ligger på den västra sidan av landsvägen. Marken avstyckades från [[Dalsland/Ånimskog/Södra Björkhem|Södra Björkhem]] i samband med markaffärer mellan Valfrid Johansson<br /> och och Johannes Nygren i slutet av 1910-talet.<br /> De sålde ett markområde på omkring 800 kvadratmeter till Gustaf Färdig 1917. Det var han<br /> och hustrun Alvina som byggde det ursprungliga huset något år senare, men de kom inte att<br /> bosätta sig på Höjden någon längre tid. Redan<br /> 1923 sålde de fastigheten till Hjalmar<br /> Malkusson och flyttade till [[Dalsland/Skållerud/Östebo|Östebo]] i [[Dalsland/Skålleruds|Skålleruds]]<br /> socken. Hjalmar och hans familj kom närmast<br /> från [[Dalsland/Ånimskog/Bjurdämma|Bjurdämma]], med undantag för en kort mellanlandning i lillstugan på [[Dalsland/Ånimskog/Charlotten|Charlotten]]. Han etablerade sig som smed på sin<br /> nya fastighet och öppnade en verkstad där garaget står idag. Han var en duktig yrkesman och<br /> speciellt skicklig på att lägga hjulskoningar på<br /> böndernas vagnar.<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-St Kilane Höjden.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Porry och Anne-Marie Andersson Björkhem, Höjden ]]<br /> <br /> <br /> <br /> 1936 flyttade familjen Malkusson till [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane|Stora<br /> Kilane]] 1:22 och där kommer vi åter att möta<br /> dem. Ny ägare blev nu Selma Teresia Andersson. Hon var änka efter Johannes Andersson<br /> som varit förman på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset|Annenäset]] där barnen Haldar, Porry och Stina vuxit upp. Selma Teresia<br /> gick bort 1941 och sonen Porry, som nyligen gift<br /> sig med Anne-Marie Langfos från [[Dalsland/Ånimskog/Annolfsbyn|Anolfsbyn]],<br /> flyttade in samma år. Ett par år senare köpte de<br /> huset av dödsboet. I familjen föddes tre söner<br /> Benkt-Åke 1941, Kent 1944 och Bernt<br /> 1950.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 57-58.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/H%C3%B6jden&diff=45793 2026-06-09T14:24:29Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Stora Kilane<br /> |namn=Höjden<br /> |sortnamn=Höjden<br /> |knord=58.837142<br /> |kost=12.495419<br /> |typ=Tomt<br /> |karta=eko<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Stora Kilane Höjden.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Höjden]]<br /> Det fjärde huset på [[Dalsland/Ånimskog/Södra Björkhem|Björkhem]] heter Höjden och<br /> ligger på den västra sidan av landsvägen. Marken avstyckades från [[Dalsland/Ånimskog/Södra Björkhem|Södra Björkhem]] i samband med markaffärer mellan Valfrid Johansson<br /> och och Johannes Nygren i slutet av 1910-talet.<br /> De sålde ett markområde på omkring 800 kvadratmeter till Gustaf Färdig 1917. Det var han<br /> och hustrun Alvina som byggde det ursprungliga huset något år senare, men de kom inte att<br /> bosätta sig på Höjden någon längre tid. Redan<br /> 1923 sålde de fastigheten till Hjalmar<br /> Malkusson och flyttade till [[Dalsland/Skållerud/Östebo|Östebo]] i [[Dalsland/Skålleruds|Skålleruds]]<br /> socken. Hjalmar och hans familj kom närmast<br /> från [[Dalsland/Ånimskog/Bjurdämma|Bjurdämma]], med undantag för en kort mellanlandning i lillstugan på [[Dalsland/Ånimskog/Charlotten|Charlotten]]. Han etablerade sig som smed på sin<br /> nya fastighet och öppnade en verkstad där garaget står idag. Han var en duktig yrkesman och<br /> speciellt skicklig på att lägga hjulskoningar på<br /> böndernas vagnar.<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-St Kilane Höjden.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Porry och Anne-Marie Andersson Björkhem, Höjden ]]<br /> <br /> <br /> <br /> 1936 flyttade familjen Malkusson till [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane|Stora<br /> Kilane]] 1:22 och där kommer vi åter att möta<br /> dem. Ny ägare blev nu Selma Teresia Andersson. Hon var änka efter Johannes Andersson<br /> som varit förman på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset|Annenäset]] där barnen Haldar, Porry och Stina vuxit upp. Selma Teresia<br /> gick bort 1941 och sonen Porry, som nyligen gift<br /> sig med Anne-Marie Langfos från [[Dalsland/Ånimskog/Annolfsbyn|Anolfsbyn]],<br /> flyttade in samma år. Ett par år senare köpte de<br /> huset av dödsboet. I familjen föddes tre söner<br /> Benkt-Åke 1941, Kent 1944 och Bernt<br /> 1950.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 57-58.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/H%C3%B6jden&diff=45792 2026-06-09T14:23:27Z

<p>Lisbethg: Bild inlagd fr Ånimskogsboken II s.57</p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Stora Kilane<br /> |namn=Höjden<br /> |sortnamn=Höjden<br /> |knord=58.837142<br /> |kost=12.495419<br /> |typ=Tomt<br /> |karta=eko<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Stora Kilane Höjden.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Höjden]]<br /> Det fjärde huset på [[Dalsland/Ånimskog/Södra Björkhem|Björkhem]] heter Höjden och<br /> ligger på den västra sidan av landsvägen. Marken avstyckades från [[Dalsland/Ånimskog/Södra Björkhem|Södra Björkhem]] i samband med markaffärer mellan Valfrid Johansson<br /> och och Johannes Nygren i slutet av 1910-talet.<br /> De sålde ett markområde på omkring 800 kvadratmeter till Gustaf Färdig 1917. Det var han<br /> och hustrun Alvina som byggde det ursprungliga huset något år senare, men de kom inte att<br /> bosätta sig på Höjden någon längre tid. Redan<br /> 1923 sålde de fastigheten till Hjalmar<br /> Malkusson och flyttade till [[Dalsland/Skållerud/Östebo|Östebo]] i [[Dalsland/Skålleruds|Skålleruds]]<br /> socken. Hjalmar och hans familj kom närmast<br /> från [[Dalsland/Ånimskog/Bjurdämma|Bjurdämma]], med undantag för en kort mellanlandning i lillstugan på [[Dalsland/Ånimskog/Charlotten|Charlotten]]. Han etablerade sig som smed på sin<br /> nya fastighet och öppnade en verkstad där garaget står idag. Han var en duktig yrkesman och<br /> speciellt skicklig på att lägga hjulskoningar på<br /> böndernas vagnar.<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-St Kilane Höjden.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Porry och Anne-Marie Andersson Björkhem, Höjden ]]<br /> <br /> <br /> <br /> 1936 flyttade familjen Malkusson till [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane|Stora<br /> Kilane]] 1:22 och där kommer vi åter att möta<br /> dem. Ny ägare blev nu Selma Teresia Andersson. Hon var änka efter Johannes Andersson<br /> som varit förman på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset|Annenäset]] där barnen Haldar, Porry och Stina vuxit upp. Selma Teresia<br /> gick bort 1941 och sonen Porry, som nyligen gift<br /> sig med Anne-Marie Langfos från [[Dalsland/Ånimskog/Annolfsbyn|Anolfsbyn]],<br /> flyttade in samma år. Ett par år senare köpte de<br /> huset av dödsboet. I familjen föddes tre söner<br /> Benkt-Åke 1941, Kent 1944 och Bernt<br /> 1950.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 57-58.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> <br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-St_Kilane_H%C3%B6jden.jpg&diff=45791 2026-06-09T14:20:44Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>Bild fr Ånimskogsboken II, s 58</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/H%C3%B6jden&diff=45790 2026-06-09T14:18:32Z

<p>Lisbethg: Bild inlagd fr Ånimskogsboken II s.57</p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Stora Kilane<br /> |namn=Höjden<br /> |sortnamn=Höjden<br /> |knord=58.837142<br /> |kost=12.495419<br /> |typ=Tomt<br /> |karta=eko<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Stora Kilane Höjden.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Höjden]]<br /> Det fjärde huset på [[Dalsland/Ånimskog/Södra Björkhem|Björkhem]] heter Höjden och<br /> ligger på den västra sidan av landsvägen. Marken avstyckades från [[Dalsland/Ånimskog/Södra Björkhem|Södra Björkhem]] i samband med markaffärer mellan Valfrid Johansson<br /> och och Johannes Nygren i slutet av 1910-talet.<br /> De sålde ett markområde på omkring 800 kvadratmeter till Gustaf Färdig 1917. Det var han<br /> och hustrun Alvina som byggde det ursprungliga huset något år senare, men de kom inte att<br /> bosätta sig på Höjden någon längre tid. Redan<br /> 1923 sålde de fastigheten till Hjalmar<br /> Malkusson och flyttade till [[Dalsland/Skållerud/Östebo|Östebo]] i [[Dalsland/Skålleruds|Skålleruds]]<br /> socken. Hjalmar och hans familj kom närmast<br /> från [[Dalsland/Ånimskog/Bjurdämma|Bjurdämma]], med undantag för en kort mellanlandning i lillstugan på [[Dalsland/Ånimskog/Charlotten|Charlotten]]. Han etablerade sig som smed på sin<br /> nya fastighet och öppnade en verkstad där garaget står idag. Han var en duktig yrkesman och<br /> speciellt skicklig på att lägga hjulskoningar på<br /> böndernas vagnar.<br /> <br /> 1936 flyttade familjen Malkusson till [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane|Stora<br /> Kilane]] 1:22 och där kommer vi åter att möta<br /> dem. Ny ägare blev nu Selma Teresia Andersson. Hon var änka efter Johannes Andersson<br /> som varit förman på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset|Annenäset]] där barnen Haldar, Porry och Stina vuxit upp. Selma Teresia<br /> gick bort 1941 och sonen Porry, som nyligen gift<br /> sig med Anne-Marie Langfos från [[Dalsland/Ånimskog/Annolfsbyn|Anolfsbyn]],<br /> flyttade in samma år. Ett par år senare köpte de<br /> huset av dödsboet. I familjen föddes tre söner<br /> Benkt-Åke 1941, Kent 1944 och Bernt<br /> 1950.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 57-58.&lt;/ref&gt;<br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-Stora_Kilane_H%C3%B6jden.jpg&diff=45789 2026-06-09T14:16:58Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>Bild fr. Ånimskogsboken II, s.57</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Norra_Bj%C3%B6rkhem&diff=45788 2026-06-09T14:05:50Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Stora Kilane<br /> |namn=Norra Björkhem<br /> |sortnamn=Björkhem Norra<br /> |knord=58.837970<br /> |kost=12.496712<br /> |typ=Torp<br /> |karta=eko<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Norra Björkhem.jpg|vänster|miniatyr|Norra Björkhem]]<br /> Norra Björkhem är avstyckat från 1/24 mantal<br /> av Stora Kilane 1:35 och friköptes av Alfred Olsson 1912. Marken tillhörde Haget som var Alfreds barndomshem, och när han gifte sig med<br /> Milda Amalia Asmundsdotter från [[Dalsland/Skållerud/Ryr|Ryr]] i<br /> [[Dalsland/Skållerud|Skålleruds]] socken 1903 mötte det inget hinder<br /> att strax börja bygga på familjens ägor. Huset<br /> stod klart omkring 1905. Alfred var då 33 år<br /> gammal och Milda 28. Under de år som följde<br /> växte familjen, med Anton född 1904, Anna<br /> 1906, Arvid 1909, Astrid 1912 och Aina 1915.<br /> <br /> Det hus som ligger framför oss idag har genomgått en del reparationer, men exteriören har<br /> inte förändrats nämnvärt under det sekel som<br /> gått. Alfred byggde också en liten ladugård som<br /> fortfarande finns kvar och där rymdes både ko<br /> och gris. Någon egentlig åkermark fanns inte till<br /> Norra Björkhem, men det är troligt att ängsmarken som låg mot norr och en gång uppodlats kring en liten backstuga som hette<br /> Skogshagen fortfarande var öppen under de<br /> första årtiondena av 1900-talet och kunde ge foder åt kon. Torpet, vars siste invånare hette Jan<br /> Jansson, var förmodligen övergivet när Alfred<br /> och Milda flyttade in i sitt nybyggda hus. <br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog- Mildred på N Björkhem.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Mildredpå N Björkhem med några av barnbarnen]]<br /> <br /> <br /> <br /> Idag<br /> står storskogen hög på de forna ängarna och<br /> kastar djupa skuggor på de mossiga stenarna<br /> som utgör de sista resterna av Skogshagen.<br /> Alfred Olsson började sin yrkesbana som<br /> snickare, men blev på 1920-talet förman för<br /> Höganäsbolagets kvartsbrytning i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]],<br /> och där arbetade också sönerna Anton och Arvid<br /> samt mågen Johan Högberg som gifte sig med<br /> Astrid 1937 Den yngsta dottern Aina dog 1934.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 56-57.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> Källor<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Norra_Bj%C3%B6rkhem&diff=45787 2026-06-09T14:05:06Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Stora Kilane<br /> |namn=Norra Björkhem<br /> |sortnamn=Björkhem Norra<br /> |knord=58.837970<br /> |kost=12.496712<br /> |typ=Torp<br /> |karta=eko<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Norra Björkhem.jpg|vänster|miniatyr|Norra Björkhem]]<br /> Norra Björkhem är avstyckat från 1/24 mantal<br /> av Stora Kilane 1:35 och friköptes av Alfred Olsson 1912. Marken tillhörde Haget som var Alfreds barndomshem, och när han gifte sig med<br /> Milda Amalia Asmundsdotter från [[Dalsland/Skållerud/Ryr|Ryr]] i<br /> [[Dalsland/Skållerud|Skålleruds]] socken 1903 mötte det inget hinder<br /> att strax börja bygga på familjens ägor. Huset<br /> stod klart omkring 1905. Alfred var då 33 år<br /> gammal och Milda 28. Under de år som följde<br /> växte familjen, med Anton född 1904, Anna<br /> 1906, Arvid 1909, Astrid 1912 och Aina 1915.<br /> <br /> Det hus som ligger framför oss idag har genomgått en del reparationer, men exteriören har<br /> inte förändrats nämnvärt under det sekel som<br /> gått. Alfred byggde också en liten ladugård som<br /> fortfarande finns kvar och där rymdes både ko<br /> och gris. Någon egentlig åkermark fanns inte till<br /> Norra Björkhem, men det är troligt att ängsmarken som låg mot norr och en gång uppodlats kring en liten backstuga som hette<br /> Skogshagen fortfarande var öppen under de<br /> första årtiondena av 1900-talet och kunde ge foder åt kon. Torpet, vars siste invånare hette Jan<br /> Jansson, var förmodligen övergivet när Alfred<br /> och Milda flyttade in i sitt nybyggda hus. <br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog- Mildred på N Björkhem.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Mildredpå N Björkhem med några av barnbarnen]]<br /> <br /> <br /> <br /> Idag<br /> står storskogen hög på de forna ängarna och<br /> kastar djupa skuggor på de mossiga stenarna<br /> som utgör de sista resterna av Skogshagen.<br /> Alfred Olsson började sin yrkesbana som<br /> snickare, men blev på 1920-talet förman för<br /> Höganäsbolagets kvartsbrytning i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]],<br /> och där arbetade också sönerna Anton och Arvid<br /> samt mågen Johan Högberg som gifte sig med<br /> Astrid 1937 Den yngsta dottern Aina dog 1934.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 56-57.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> Källor<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Norra_Bj%C3%B6rkhem&diff=45786 2026-06-09T14:04:28Z

<p>Lisbethg: Bild inlagd fr Ånimskogsboken II s.57</p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Stora Kilane<br /> |namn=Norra Björkhem<br /> |sortnamn=Björkhem Norra<br /> |knord=58.837970<br /> |kost=12.496712<br /> |typ=Torp<br /> |karta=eko<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Norra Björkhem.jpg|vänster|miniatyr|Norra Björkhem]]<br /> Norra Björkhem är avstyckat från 1/24 mantal<br /> av Stora Kilane 1:35 och friköptes av Alfred Olsson 1912. Marken tillhörde Haget som var Alfreds barndomshem, och när han gifte sig med<br /> Milda Amalia Asmundsdotter från [[Dalsland/Skållerud/Ryr|Ryr]] i<br /> [[Dalsland/Skållerud|Skålleruds]] socken 1903 mötte det inget hinder<br /> att strax börja bygga på familjens ägor. Huset<br /> stod klart omkring 1905. Alfred var då 33 år<br /> gammal och Milda 28. Under de år som följde<br /> växte familjen, med Anton född 1904, Anna<br /> 1906, Arvid 1909, Astrid 1912 och Aina 1915.<br /> <br /> Det hus som ligger framför oss idag har genomgått en del reparationer, men exteriören har<br /> inte förändrats nämnvärt under det sekel som<br /> gått. Alfred byggde också en liten ladugård som<br /> fortfarande finns kvar och där rymdes både ko<br /> och gris. Någon egentlig åkermark fanns inte till<br /> Norra Björkhem, men det är troligt att ängsmarken som låg mot norr och en gång uppodlats kring en liten backstuga som hette<br /> Skogshagen fortfarande var öppen under de<br /> första årtiondena av 1900-talet och kunde ge foder åt kon. Torpet, vars siste invånare hette Jan<br /> Jansson, var förmodligen övergivet när Alfred<br /> och Milda flyttade in i sitt nybyggda hus. <br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog- Mildred på N Björkhem.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Mildredpå N Björkhem med några av barnbarnen]]<br /> <br /> <br /> <br /> Idag<br /> står storskogen hög på de forna ängarna och<br /> kastar djupa skuggor på de mossiga stenarna<br /> som utgör de sista resterna av Skogshagen.<br /> Alfred Olsson började sin yrkesbana som<br /> snickare, men blev på 1920-talet förman för<br /> Höganäsbolagets kvartsbrytning i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]],<br /> och där arbetade också sönerna Anton och Arvid<br /> samt mågen Johan Högberg som gifte sig med<br /> Astrid 1937 Den yngsta dottern Aina dog 1934.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 56-57.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Norra_Bj%C3%B6rkhem&diff=45785 2026-06-09T14:00:48Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Stora Kilane<br /> |namn=Norra Björkhem<br /> |sortnamn=Björkhem Norra<br /> |knord=58.837970<br /> |kost=12.496712<br /> |typ=Torp<br /> |karta=eko<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Norra Björkhem.jpg|vänster|miniatyr|Norra Björkhem]]<br /> Norra Björkhem är avstyckat från 1/24 mantal<br /> av Stora Kilane 1:35 och friköptes av Alfred Olsson 1912. Marken tillhörde Haget som var Alfreds barndomshem, och när han gifte sig med<br /> Milda Amalia Asmundsdotter från [[Dalsland/Skållerud/Ryr|Ryr]] i<br /> [[Dalsland/Skållerud|Skålleruds]] socken 1903 mötte det inget hinder<br /> att strax börja bygga på familjens ägor. Huset<br /> stod klart omkring 1905. Alfred var då 33 år<br /> gammal och Milda 28. Under de år som följde<br /> växte familjen, med Anton född 1904, Anna<br /> 1906, Arvid 1909, Astrid 1912 och Aina 1915.<br /> <br /> Det hus som ligger framför oss idag har genomgått en del reparationer, men exteriören har<br /> inte förändrats nämnvärt under det sekel som<br /> gått. Alfred byggde också en liten ladugård som<br /> fortfarande finns kvar och där rymdes både ko<br /> och gris. Någon egentlig åkermark fanns inte till<br /> Norra Björkhem, men det är troligt att ängsmarken som låg mot norr och en gång uppodlats kring en liten backstuga som hette<br /> Skogshagen fortfarande var öppen under de<br /> första årtiondena av 1900-talet och kunde ge foder åt kon. Torpet, vars siste invånare hette Jan<br /> Jansson, var förmodligen övergivet när Alfred<br /> och Milda flyttade in i sitt nybyggda hus. <br /> <br /> <br /> <br /> Idag<br /> står storskogen hög på de forna ängarna och<br /> kastar djupa skuggor på de mossiga stenarna<br /> som utgör de sista resterna av Skogshagen.<br /> Alfred Olsson började sin yrkesbana som<br /> snickare, men blev på 1920-talet förman för<br /> Höganäsbolagets kvartsbrytning i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]],<br /> och där arbetade också sönerna Anton och Arvid<br /> samt mågen Johan Högberg som gifte sig med<br /> Astrid 1937 Den yngsta dottern Aina dog 1934.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 56-57.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-_Mildred_p%C3%A5_N_Bj%C3%B6rkhem.jpg&diff=45784 2026-06-09T13:54:58Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>Bild tagen ur Ånimskogsboken II, s.57</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-Norra_Bj%C3%B6rkhem.jpg&diff=45783 2026-06-09T13:49:46Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>Bild tagen ur ÅnimskogsbokenII, s. 56</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Stora_Kilane_1:47&diff=45782 2026-06-09T13:45:30Z

<p>Lisbethg: Bild inlagd fr Ånimskogsboken II s.54</p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Stora Kilane<br /> |namn=Stora Kilane 1:47<br /> |sortnamn=Stora Kilane 1:47<br /> |knord=58.837112<br /> |kost=12.496208<br /> |typ=Tomt<br /> |karta=eko<br /> }}<br /> Det gula huset, som ligger alldeles intill landsvägen, ägs av Sixten och Rut Larsson sedan<br /> 1980. Det byggdes av Andreas Sundberg i början av 1890-talet. Han kom från [[Dalsland/Steneby|Steneby]] med sin<br /> hustru Stina. Hon dog 1898 och lämnade<br /> Andreas ensam kvar i den lilla stugan ända till<br /> 1920 då han själv gick bort 82 år gammal.<br /> <br /> Stugan, som låg på [[Dalsland/Ånimskog/Södra Björkhem|Södra Björkhems]] ägor,<br /> köptes av Anders Gustaf Larssons syster<br /> Amanda 1931, och det är hon som främst har<br /> förknippats med det lite speciella huset.<br /> Amanda var en originell personlighet som<br /> satte en lika originell prägel på sin bostad.<br /> Huset var rött och försett med gröna fönsterluckor och omgärdades av en fantasifull trädgård med prunkande rabatter och välansade<br /> fruktträd. Stugan hade hon renoverat själv<br /> och dessutom byggt till ett rum helt på egen<br /> hand. Grannarna skakade lite misstroget på<br /> huvudet när hon målade brädorna till<br /> brädfodringen innan hon spikade upp dem,<br /> men idag får man väl betrakta denna förnyelse i träfasadteknik som en pionjärinsats.<br /> Amanda var utbildad sjuksköterska och<br /> tjänstgjorde 30 år i [[Västergötland/Göteborg|Göteborg]], bl.a. på Allmänna<br /> barnsjukhuset. Hon var liten till växten men<br /> oerhört stark och spänstig, och så sent som i 75årsåldern gjorde hon cykelturer på upp till fem<br /> mil.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 54-55.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Stora Kilane 1-47, Amandas stuga.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Amandas stuga på Björkhem]]<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog Björkhem.jpg|centrerad|miniatyr|300x300px|Amanda på Björkhem med systerdotter Maj och Evert Hellgren och deras dotter Rose-Marie i Amandas knä.]]<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog_Bj%C3%B6rkhem.jpg&diff=45781 2026-06-09T13:42:24Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>Bild från Ånimskogsboken II, s.54</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Stora_Kilane_1:47&diff=45780 2026-06-09T13:40:16Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Stora Kilane<br /> |namn=Stora Kilane 1:47<br /> |sortnamn=Stora Kilane 1:47<br /> |knord=58.837112<br /> |kost=12.496208<br /> |typ=Tomt<br /> |karta=eko<br /> }}<br /> Det gula huset, som ligger alldeles intill landsvägen, ägs av Sixten och Rut Larsson sedan<br /> 1980. Det byggdes av Andreas Sundberg i början av 1890-talet. Han kom från [[Dalsland/Steneby|Steneby]] med sin<br /> hustru Stina. Hon dog 1898 och lämnade<br /> Andreas ensam kvar i den lilla stugan ända till<br /> 1920 då han själv gick bort 82 år gammal.<br /> <br /> Stugan, som låg på [[Dalsland/Ånimskog/Södra Björkhem|Södra Björkhems]] ägor,<br /> köptes av Anders Gustaf Larssons syster<br /> Amanda 1931, och det är hon som främst har<br /> förknippats med det lite speciella huset.<br /> Amanda var en originell personlighet som<br /> satte en lika originell prägel på sin bostad.<br /> Huset var rött och försett med gröna fönsterluckor och omgärdades av en fantasifull trädgård med prunkande rabatter och välansade<br /> fruktträd. Stugan hade hon renoverat själv<br /> och dessutom byggt till ett rum helt på egen<br /> hand. Grannarna skakade lite misstroget på<br /> huvudet när hon målade brädorna till<br /> brädfodringen innan hon spikade upp dem,<br /> men idag får man väl betrakta denna förnyelse i träfasadteknik som en pionjärinsats.<br /> Amanda var utbildad sjuksköterska och<br /> tjänstgjorde 30 år i [[Västergötland/Göteborg|Göteborg]], bl.a. på Allmänna<br /> barnsjukhuset. Hon var liten till växten men<br /> oerhört stark och spänstig, och så sent som i 75årsåldern gjorde hon cykelturer på upp till fem<br /> mil.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 54-55.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Stora Kilane 1-47, Amandas stuga.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Amandas stuga på Björkhem]]<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-Stora_Kilane_1-47,_Amandas_stuga.jpg&diff=45779 2026-06-09T13:39:08Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>Bild tagen ur Ånimskogsboken II, s.55</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Holmen&diff=45778 2026-06-09T13:30:26Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Nedre Kilane<br /> |namn=Holmen<br /> |knord=58.838486<br /> |kost=12.466411<br /> |typ=Torp<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-HolmenMindre.jpg|miniatyr|247x247px|Rester efter torpet Holmen]]<br /> På vägen mot [[Dalsland/Skållerud/Upperud|Upperud]] en knapp kilometer från [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] kommer man till en holme som ligger mellan [[Dalsland/Ånimskog/Valön|Valön]] och fastlandet. På denna kala och ogästvänliga plats låg det också ett torp som i dagligt tal gick under namnet ”'''Karl på Holmen'''” .<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Holmen.jpg|alt=Kilane ön Holmen den 31 mars 1896. Ånimskogs socken. Fotograf: Janne Ahlin Foto från Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund bildsamling. På den häradsekonomiska kartan från 1890-1897 är den utmärkt som backstuga på senare kartor finns inte ön med.|[[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Kilane]] ön Holmen den 31 mars 1896. [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskogs]] socken.  Fotograf: Janne Ahlin Foto från [https://www.hembygd.se/dalsland Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund bildsamling]. På den häradsekonomiska kartan från 1890-1897 är den utmärkt som backstuga, på senare kartor finns inte ön med.|miniatyr|vänster|300x300px]]<br /> <br /> Här fanns en låg ryggåsstuga och en liten ladugårdsbyggnad som avslöjade att man hade ko och kanske fjäderfä, men det är en gåta hur man kunde få foder till kon under vinterhalvåret. På sommaren fick hon förmodligen beta ganska fritt i det omgivande strandområdet både på Valösidan och fastlandssidan, men under vintern torde matransonerna både för husbondfolket och kon ha varit ytterst knappa. Förmodligen slog man vass och torkade för vinterbehovet, och kanske kunde man mot ersättning hämta hö i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]], men det måste ha varit ett ständigt bekymmer för Karl Johan Larsson, född i Holms socken 1834, och hans hustru Maja Lisa Johansdotter från [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]] att överleva på den lilla holmen. Det är troligt att Karl försörjde sig och sin hustru med att göra dagsverken i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] eller kanske i [[Dalsland/Skållerud/Upperud|Upperud]], så den omedelbara nöden hölls säkerligen från dörren. Någon odling på själva ön var inte att tänka på, men det har berättats att Maja Lisa hade grönsaksland på [[Dalsland/Ånimskog/Valön|Valön]].<br /> <br /> <br /> <br /> Karl och hans hustru Maja Lisa är de enda som dokumenterat har bott på Holmen, men torpet finns utmärkt på 1866 års skifteskarta, så det är möjligt att det har funnits boende där tidigare. Man kan också leka med tanken att Karl och Maja Lisa har byggt torpet omkring 1860 när de båda var unga och nygifta, men då lämnas kanske alltför mycket utrymme åt fantasin.<br /> <br /> Det är således svårt att veta hur länge de båda makarna levde på sin ensliga lilla holme, men det är belagt att Maja Lisa dog 1901 i en ålder av 73 år och Karl något år senare. Då hade fattigvården ingripit, ty en annons av den sjätte februari 1904 avslöjar att det strävsamma parets sista ägodelar nu ska säljas på auktion:<br /> &lt;blockquote&gt;<br /> <br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Holmen Nedre Kilane.jpg|centrerad|miniatyr|Karl på Holmen]]<br /> <br /> ''Genom öppen och frivillig auktion som förrättas å lägenheten Holmen under [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskogs]] s:n låter fattigvårdsstyrelsen försälja åtskilliga lösören bestående af flera sorters man- och qvingångskläder, sängkläder af flera slag hvaribland fjäder; glas och porslin, div kökssaker, laggkärl samt några mindre uthusbyggnader m''&lt;/blockquote&gt;&lt;div style=&quot;clear: both&quot;&gt;&lt;/div&gt;<br /> Omkring 1910 är sannolikt alla spår borta av det lilla torpet, en av de märkligaste bosättningar i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskogs]] socken.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 25.&lt;/ref&gt;&lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 94.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;<br /> <br /> ==== Inventeringar ====<br /> ===== Nov 2024 =====<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Holmen-Nov2024.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av Torpet Holmen i Ånimskog i nov 2024.]]<br /> <br /> Platsen hittad och koordinater bestämda.</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Holmen&diff=45777 2026-06-09T13:29:08Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Nedre Kilane<br /> |namn=Holmen<br /> |knord=58.838486<br /> |kost=12.466411<br /> |typ=Torp<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-HolmenMindre.jpg|miniatyr|247x247px|Rester efter torpet Holmen]]<br /> På vägen mot [[Dalsland/Skållerud/Upperud|Upperud]] en knapp kilometer från [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] kommer man till en holme som ligger mellan [[Dalsland/Ånimskog/Valön|Valön]] och fastlandet. På denna kala och ogästvänliga plats låg det också ett torp som i dagligt tal gick under namnet ”'''Karl på Holmen'''” .<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Holmen.jpg|alt=Kilane ön Holmen den 31 mars 1896. Ånimskogs socken. Fotograf: Janne Ahlin Foto från Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund bildsamling. På den häradsekonomiska kartan från 1890-1897 är den utmärkt som backstuga på senare kartor finns inte ön med.|[[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Kilane]] ön Holmen den 31 mars 1896. [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskogs]] socken.  Fotograf: Janne Ahlin Foto från [https://www.hembygd.se/dalsland Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund bildsamling]. På den häradsekonomiska kartan från 1890-1897 är den utmärkt som backstuga, på senare kartor finns inte ön med.|miniatyr|vänster|300x300px]]<br /> <br /> Här fanns en låg ryggåsstuga och en liten ladugårdsbyggnad som avslöjade att man hade ko och kanske fjäderfä, men det är en gåta hur man kunde få foder till kon under vinterhalvåret. På sommaren fick hon förmodligen beta ganska fritt i det omgivande strandområdet både på Valösidan och fastlandssidan, men under vintern torde matransonerna både för husbondfolket och kon ha varit ytterst knappa. Förmodligen slog man vass och torkade för vinterbehovet, och kanske kunde man mot ersättning hämta hö i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]], men det måste ha varit ett ständigt bekymmer för Karl Johan Larsson, född i Holms socken 1834, och hans hustru Maja Lisa Johansdotter från [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]] att överleva på den lilla holmen. Det är troligt att Karl försörjde sig och sin hustru med att göra dagsverken i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] eller kanske i [[Dalsland/Skållerud/Upperud|Upperud]], så den omedelbara nöden hölls säkerligen från dörren. Någon odling på själva ön var inte att tänka på, men det har berättats att Maja Lisa hade grönsaksland på [[Dalsland/Ånimskog/Valön|Valön]].<br /> <br /> <br /> <br /> Karl och hans hustru Maja Lisa är de enda som dokumenterat har bott på Holmen, men torpet finns utmärkt på 1866 års skifteskarta, så det är möjligt att det har funnits boende där tidigare. Man kan också leka med tanken att Karl och Maja Lisa har byggt torpet omkring 1860 när de båda var unga och nygifta, men då lämnas kanske alltför mycket utrymme åt fantasin.<br /> <br /> Det är således svårt att veta hur länge de båda makarna levde på sin ensliga lilla holme, men det är belagt att Maja Lisa dog 1901 i en ålder av 73 år och Karl något år senare. Då hade fattigvården ingripit, ty en annons av den sjätte februari 1904 avslöjar att det strävsamma parets sista ägodelar nu ska säljas på auktion:<br /> &lt;blockquote&gt;<br /> <br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Holmen Nedre Kilane.jpg|centrerad|miniatyr|Karl på Holmen]]<br /> <br /> <br /> <br /> ''Genom öppen och frivillig auktion som förrättas å lägenheten Holmen under [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskogs]] s:n låter fattigvårdsstyrelsen försälja åtskilliga lösören bestående af flera sorters man- och qvingångskläder, sängkläder af flera slag hvaribland fjäder; glas och porslin, div kökssaker, laggkärl samt några mindre uthusbyggnader m.m.''&lt;/blockquote&gt;&lt;div style=&quot;clear: both&quot;&gt;&lt;/div&gt;<br /> Omkring 1910 är sannolikt alla spår borta av det lilla torpet, en av de märkligaste bosättningar i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskogs]] socken.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 25.&lt;/ref&gt;&lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 94.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;<br /> <br /> ==== Inventeringar ====<br /> ===== Nov 2024 =====<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Holmen-Nov2024.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av Torpet Holmen i Ånimskog i nov 2024.]]<br /> <br /> Platsen hittad och koordinater bestämda.</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Holmen&diff=45776 2026-06-09T13:27:49Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Nedre Kilane<br /> |namn=Holmen<br /> |knord=58.838486<br /> |kost=12.466411<br /> |typ=Torp<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-HolmenMindre.jpg|miniatyr|247x247px|Rester efter torpet Holmen]]<br /> På vägen mot [[Dalsland/Skållerud/Upperud|Upperud]] en knapp kilometer från [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] kommer man till en holme som ligger mellan [[Dalsland/Ånimskog/Valön|Valön]] och fastlandet. På denna kala och ogästvänliga plats låg det också ett torp som i dagligt tal gick under namnet ”'''Karl på Holmen'''” .<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Holmen.jpg|alt=Kilane ön Holmen den 31 mars 1896. Ånimskogs socken. Fotograf: Janne Ahlin Foto från Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund bildsamling. På den häradsekonomiska kartan från 1890-1897 är den utmärkt som backstuga på senare kartor finns inte ön med.|[[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Kilane]] ön Holmen den 31 mars 1896. [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskogs]] socken.  Fotograf: Janne Ahlin Foto från [https://www.hembygd.se/dalsland Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund bildsamling]. På den häradsekonomiska kartan från 1890-1897 är den utmärkt som backstuga, på senare kartor finns inte ön med.|miniatyr|vänster|300x300px]]<br /> <br /> Här fanns en låg ryggåsstuga och en liten ladugårdsbyggnad som avslöjade att man hade ko och kanske fjäderfä, men det är en gåta hur man kunde få foder till kon under vinterhalvåret. På sommaren fick hon förmodligen beta ganska fritt i det omgivande strandområdet både på Valösidan och fastlandssidan, men under vintern torde matransonerna både för husbondfolket och kon ha varit ytterst knappa. Förmodligen slog man vass och torkade för vinterbehovet, och kanske kunde man mot ersättning hämta hö i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]], men det måste ha varit ett ständigt bekymmer för Karl Johan Larsson, född i Holms socken 1834, och hans hustru Maja Lisa Johansdotter från [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]] att överleva på den lilla holmen. Det är troligt att Karl försörjde sig och sin hustru med att göra dagsverken i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] eller kanske i [[Dalsland/Skållerud/Upperud|Upperud]], så den omedelbara nöden hölls säkerligen från dörren. Någon odling på själva ön var inte att tänka på, men det har berättats att Maja Lisa hade grönsaksland på [[Dalsland/Ånimskog/Valön|Valön]].<br /> <br /> <br /> <br /> Karl och hans hustru Maja Lisa är de enda som dokumenterat har bott på Holmen, men torpet finns utmärkt på 1866 års skifteskarta, så det är möjligt att det har funnits boende där tidigare. Man kan också leka med tanken att Karl och Maja Lisa har byggt torpet omkring 1860 när de båda var unga och nygifta, men då lämnas kanske alltför mycket utrymme åt fantasin.<br /> <br /> Det är således svårt att veta hur länge de båda makarna levde på sin ensliga lilla holme, men det är belagt att Maja Lisa dog 1901 i en ålder av 73 år och Karl något år senare. Då hade fattigvården ingripit, ty en annons av den sjätte februari 1904 avslöjar att det strävsamma parets sista ägodelar nu ska säljas på auktion:<br /> &lt;blockquote&gt;<br /> <br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Holmen Nedre Kilane.jpg|centrerad|miniatyr|300x300px|Karl på Holmen]]<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> ''Genom öppen och frivillig auktion som förrättas å lägenheten Holmen under [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskogs]] s:n låter fattigvårdsstyrelsen försälja åtskilliga lösören bestående af flera sorters man- och qvingångskläder, sängkläder af flera slag hvaribland fjäder; glas och porslin, div kökssaker, laggkärl samt några mindre uthusbyggnader m.m.''&lt;/blockquote&gt;&lt;div style=&quot;clear: both&quot;&gt;&lt;/div&gt;<br /> Omkring 1910 är sannolikt alla spår borta av det lilla torpet, en av de märkligaste bosättningar i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskogs]] socken.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 25.&lt;/ref&gt;&lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 94.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;<br /> <br /> ==== Inventeringar ====<br /> ===== Nov 2024 =====<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Holmen-Nov2024.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av Torpet Holmen i Ånimskog i nov 2024.]]<br /> <br /> Platsen hittad och koordinater bestämda.</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-Holmen_Nedre_Kilane.jpg&diff=45775 2026-06-09T13:26:49Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>Eget foto</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Holmen&diff=45774 2026-06-09T13:23:29Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Nedre Kilane<br /> |namn=Holmen<br /> |knord=58.838486<br /> |kost=12.466411<br /> |typ=Torp<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-HolmenMindre.jpg|miniatyr|247x247px|Rester efter torpet Holmen]]<br /> På vägen mot [[Dalsland/Skållerud/Upperud|Upperud]] en knapp kilometer från [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] kommer man till en holme som ligger mellan [[Dalsland/Ånimskog/Valön|Valön]] och fastlandet. På denna kala och ogästvänliga plats låg det också ett torp som i dagligt tal gick under namnet ”'''Karl på Holmen'''” .<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Holmen.jpg|alt=Kilane ön Holmen den 31 mars 1896. Ånimskogs socken. Fotograf: Janne Ahlin Foto från Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund bildsamling. På den häradsekonomiska kartan från 1890-1897 är den utmärkt som backstuga på senare kartor finns inte ön med.|[[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Kilane]] ön Holmen den 31 mars 1896. [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskogs]] socken.  Fotograf: Janne Ahlin Foto från [https://www.hembygd.se/dalsland Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund bildsamling]. På den häradsekonomiska kartan från 1890-1897 är den utmärkt som backstuga, på senare kartor finns inte ön med.|miniatyr|vänster|300x300px]]<br /> <br /> Här fanns en låg ryggåsstuga och en liten ladugårdsbyggnad som avslöjade att man hade ko och kanske fjäderfä, men det är en gåta hur man kunde få foder till kon under vinterhalvåret. På sommaren fick hon förmodligen beta ganska fritt i det omgivande strandområdet både på Valösidan och fastlandssidan, men under vintern torde matransonerna både för husbondfolket och kon ha varit ytterst knappa. Förmodligen slog man vass och torkade för vinterbehovet, och kanske kunde man mot ersättning hämta hö i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]], men det måste ha varit ett ständigt bekymmer för Karl Johan Larsson, född i Holms socken 1834, och hans hustru Maja Lisa Johansdotter från [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]] att överleva på den lilla holmen. Det är troligt att Karl försörjde sig och sin hustru med att göra dagsverken i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] eller kanske i [[Dalsland/Skållerud/Upperud|Upperud]], så den omedelbara nöden hölls säkerligen från dörren. Någon odling på själva ön var inte att tänka på, men det har berättats att Maja Lisa hade grönsaksland på [[Dalsland/Ånimskog/Valön|Valön]].<br /> <br /> <br /> <br /> Karl och hans hustru Maja Lisa är de enda som dokumenterat har bott på Holmen, men torpet finns utmärkt på 1866 års skifteskarta, så det är möjligt att det har funnits boende där tidigare. Man kan också leka med tanken att Karl och Maja Lisa har byggt torpet omkring 1860 när de båda var unga och nygifta, men då lämnas kanske alltför mycket utrymme åt fantasin.<br /> <br /> Det är således svårt att veta hur länge de båda makarna levde på sin ensliga lilla holme, men det är belagt att Maja Lisa dog 1901 i en ålder av 73 år och Karl något år senare. Då hade fattigvården ingripit, ty en annons av den sjätte februari 1904 avslöjar att det strävsamma parets sista ägodelar nu ska säljas på auktion:<br /> &lt;blockquote&gt;<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> ''Genom öppen och frivillig auktion som förrättas å lägenheten Holmen under [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskogs]] s:n låter fattigvårdsstyrelsen försälja åtskilliga lösören bestående af flera sorters man- och qvingångskläder, sängkläder af flera slag hvaribland fjäder; glas och porslin, div kökssaker, laggkärl samt några mindre uthusbyggnader m.m.''&lt;/blockquote&gt;&lt;div style=&quot;clear: both&quot;&gt;&lt;/div&gt;<br /> Omkring 1910 är sannolikt alla spår borta av det lilla torpet, en av de märkligaste bosättningar i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskogs]] socken.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 25.&lt;/ref&gt;&lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 94.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;<br /> <br /> ==== Inventeringar ====<br /> ===== Nov 2024 =====<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Holmen-Nov2024.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av Torpet Holmen i Ånimskog i nov 2024.]]<br /> <br /> Platsen hittad och koordinater bestämda.</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Hugg%C3%A4ngen&diff=45773 2026-06-09T13:18:00Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Nedre Kilane<br /> |namn=Huggängen<br /> |sortnamn=Huggängen<br /> |knord=58.842239<br /> |kost=12.471161<br /> |typ=Torp<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Huggängen.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Huggängen fotat vid uppsättning av ny stolpe]]<br /> Alternativa namn: '''Huggänga'''<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-HuggängenMindre-Nov2024.jpg|miniatyr|300x300px|Huggängen, bild från inventeringen i nov 2024.]]<br /> <br /> En vandrare som idag beslutar sig för att följa den gamla körvägen från [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] till [[Dalsland/Skållerud/Upperud|Upperud]] kommer efter knappa två kilometer till en korsväg. Vägen åt höger leder till [[Dalsland/Ånimskog/Bjurdämma|Bjurdämma]] och är idag grusad och farbar med bil, men under gruset döljer sig en månghundraårig färdväg som en gång hade ungefär samma sträckning som den nya. Omkring 150 meter norr om vägkorsningen låg torpet Huggängen. Ska man hitta resterna av torpet idag måste man vara mycket uppmärksam, för nästan alla spår av odling och bebyggelse är utplånade.<br /> <br /> Annorlunda var det om man vandrade här förbi för 50 år sedan. Då hade visserligen en granplantering börjat skjuta upp mot julgranshöjd, men åkrar och ängar var fortfarande tydligt skönjbara och av huset fanns skorstensmuren och några ruttnande bjälkar kvar. Den vandrare som för 100 år sedan passerat den gamla kolbottnen längst inne i [[Dalsland/Ånimskog/Kilaneviken|Kilaneviken]] och vidare över spånbron och forcerat backarna upp mot Huggängen kunde kanske se ett par kor beta i skogskanten, känna doften av nyslaget hö på ängarna och skymta den gamle torparen själv som sysslade med sina bikupor under äppelträden.<br /> <br /> Det är lite svårt att bestämma när torpet började odlas och bebyggas men det finns upptaget på laga skifteskartan 1866, så det är troligt att stugan och de omgivande odlingarna kan dateras till 1850 eller ett tiotal år tidigare. Skräddaren Andreas Sandberg och hans hustru Maja Stina Andreasson från [[Dalsland/Steneby|Steneby]] flyttade in på torpet omkring 1860. Andreas som föddes 1826 på [[Dalsland/Ånimskog/Dalane|Dalane]] i [[Dalsland/Ånimskog/Känsbyn|Känsbyn]] var son till Anders Sandberg som också var skräddare och hade sin yrkesverksamhet i [[Dalsland/Ånimskog/Kärrsdalen|Kärrsdalen]], ett torp under [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn|Anolfsbyn]].<br /> <br /> De båda makarna fick sju barn av vilka två dog i tidig ålder. Anders Gustaf föddes 1855, Kristina 1857, Ida 1859 (dog tre år gammal), Augusta 1862, Matilda 1865, Aron 1866 och Lotta 1870 ( dog sju år gammal).<br /> <br /> Andreas och Maja Stinas livslopp sammanföll nästan exakt och 1912 lämnade de det jordiska.<br /> <br /> Dottern Augusta flyttade till Kristiania 1889 och födde där två utomäktenskapliga barn, döttrarna Maria och Emma. (Den senare hade efternamnet Ton.) Augusta återvände till Huggängen med sina döttrar 1895 och bodde hos föräldrarna ett tiotal år och flyttade sedan med Maria till [[Dalsland/Ånimskog/Västra Bräcke|Västra Bräcke]]. Emma bosatte sig i [[Dalsland/Skållerud|Skållerud]]. 1906 lämnade Maria [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]] och slog sig ner i [[Västmanland/Fellingsbro|Fellingsbro]] i [[Västmanland|Västmanlands]] län. Augusta, som ensam hade fått ha omsorg om sina barn, kunde nu i femtioårsåldern slå sig till ro och gifta sig med änkemannen Johan Alfred Johansson från [[Dalsland/Ånimskog/Näs|Näs]] i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]].<br /> <br /> Det finns också enligt uppgift andra som bott på Huggängen under kortare tid. En av dem var fotografen [[Dalsland-Ånimskog-ThybergNatanSimon|Natan Simon Thyberg]], bror till skollärare Thyberg i [[Dalsland/Ånimskog/Salebol|Salebol]]. Han flyttade till Amerika. Det finns också uppgifter om att det bodde människor på torpet i början av 1920-talet, bl a en änka, men dessa har inte gått att identifiera. Stugan revs omkring 1925.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 24-25.&lt;/ref&gt;&lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 95.&lt;/ref&gt;<br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;<br /> <br /> ==== Inventeringar ====<br /> ===== Nov 2024 =====<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Huggängen1.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av torpet Huggängen i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]] i nov 2024.]]<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Huggängen2.jpg|vänster|miniatyr|402x402px|Inventering av torpet Huggängen i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]] i nov 2024.]]<br /> <br /> Platsen hittad och koordinater bestämda.</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Hugg%C3%A4ngen&diff=45772 2026-06-09T13:16:15Z

<p>Lisbethg: Foto inlagt</p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Nedre Kilane<br /> |namn=Huggängen<br /> |sortnamn=Huggängen<br /> |knord=58.842239<br /> |kost=12.471161<br /> |typ=Torp<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Huggängen.jpg|vänster|miniatyr|300x300px|Huggängen fotat vid uppsättning av ny stolpe]]<br /> Alternativa namn: '''Huggänga'''<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-HuggängenMindre-Nov2024.jpg|miniatyr|300x300px|Huggängen, bild från inventeringen i nov 2024.]]<br /> <br /> En vandrare som idag beslutar sig för att följa den gamla körvägen från [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] till [[Dalsland/Skållerud/Upperud|Upperud]] kommer efter knappa två kilometer till en korsväg. Vägen åt höger leder till [[Dalsland/Ånimskog/Bjurdämma|Bjurdämma]] och är idag grusad och farbar med bil, men under gruset döljer sig en månghundraårig färdväg som en gång hade ungefär samma sträckning som den nya. Omkring 150 meter norr om vägkorsningen låg torpet Huggängen. Ska man hitta resterna av torpet idag måste man vara mycket uppmärksam, för nästan alla spår av odling och bebyggelse är utplånade.<br /> <br /> Annorlunda var det om man vandrade här förbi för 50 år sedan. Då hade visserligen en granplantering börjat skjuta upp mot julgranshöjd, men åkrar och ängar var fortfarande tydligt skönjbara och av huset fanns skorstensmuren och några ruttnande bjälkar kvar. Den vandrare som för 100 år sedan passerat den gamla kolbottnen längst inne i [[Dalsland/Ånimskog/Kilaneviken|Kilaneviken]] och vidare över spånbron och forcerat backarna upp mot Huggängen kunde kanske se ett par kor beta i skogskanten, känna doften av nyslaget hö på ängarna och skymta den gamle torparen själv som sysslade med sina bikupor under äppelträden.<br /> <br /> Det är lite svårt att bestämma när torpet började odlas och bebyggas men det finns upptaget på laga skifteskartan 1866, så det är troligt att stugan och de omgivande odlingarna kan dateras till 1850 eller ett tiotal år tidigare. Skräddaren Andreas Sandberg och hans hustru Maja Stina Andreasson från [[Dalsland/Steneby|Steneby]] flyttade in på torpet omkring 1860. Andreas som föddes 1826 på [[Dalsland/Ånimskog/Dalane|Dalane]] i [[Dalsland/Ånimskog/Känsbyn|Känsbyn]] var son till Anders Sandberg som också var skräddare och hade sin yrkesverksamhet i [[Dalsland/Ånimskog/Kärrsdalen|Kärrsdalen]], ett torp under [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn|Anolfsbyn]].<br /> <br /> De båda makarna fick sju barn av vilka två dog i tidig ålder. Anders Gustaf föddes 1855, Kristina 1857, Ida 1859 (dog tre år gammal), Augusta 1862, Matilda 1865, Aron 1866 och Lotta 1870 ( dog sju år gammal).<br /> <br /> Andreas och Maja Stinas livslopp sammanföll nästan exakt och 1912 lämnade de det jordiska.<br /> <br /> Dottern Augusta flyttade till Kristiania 1889 och födde där två utomäktenskapliga barn, döttrarna Maria och Emma. (Den senare hade efternamnet Ton.) Augusta återvände till Huggängen med sina döttrar 1895 och bodde hos föräldrarna ett tiotal år och flyttade sedan med Maria till [[Dalsland/Ånimskog/Västra Bräcke|Västra Bräcke]]. Emma bosatte sig i [[Dalsland/Skållerud|Skållerud]]. 1906 lämnade Maria [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]] och slog sig ner i [[Västmanland/Fellingsbro|Fellingsbro]] i [[Västmanland|Västmanlands]] län. Augusta, som ensam hade fått ha omsorg om sina barn, kunde nu i femtioårsåldern slå sig till ro och gifta sig med änkemannen Johan Alfred Johansson från [[Dalsland/Ånimskog/Näs|Näs]] i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]].<br /> <br /> Det finns också enligt uppgift andra som bott på Huggängen under kortare tid. En av dem var fotografen [[Dalsland-Ånimskog-ThybergNatanSimon|Natan Simon Thyberg]], bror till skollärare Thyberg i [[Dalsland/Ånimskog/Salebol|Salebol]]. Han flyttade till Amerika. Det finns också uppgifter om att det bodde människor på torpet i början av 1920-talet, bl a en änka, men dessa har inte gått att identifiera. Stugan revs omkring 1925.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 24-25.&lt;/ref&gt;&lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 95.&lt;/ref&gt;<br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;<br /> <br /> ==== Inventeringar ====<br /> ===== Nov 2024 =====<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Huggängen1.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av torpet Huggängen i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]] i nov 2024.]]<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Huggängen2.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av torpet Huggängen i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]] i nov 2024.]]<br /> <br /> Platsen hittad och koordinater bestämda.</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-Hugg%C3%A4ngen.jpg&diff=45771 2026-06-09T13:13:26Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>Egen bild</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Bjurd%C3%A4mma&diff=45770 2026-06-09T13:05:32Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Nedre Kilane<br /> |namn=Bjurdämma<br /> |sortnamn=Bjurdämma<br /> |knord=58.846027<br /> |kost=12.464097<br /> |typ=Torp<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Bjurdämma.jpg|vänster|miniatyr|Bjurdämma taget från sydväst. ]]<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Bjurdämma Johan Malkusson.jpg|centrerad|miniatyr|300x300px|Bjurdämma, Johan Markusson t.v. De övriga okända]]<br /> <br /> <br /> Från [[Dalsland/Ånimskog/Vesterås|Vesterås]] till Bjurdämma leder en väg som<br /> naturen nästan återerövrat helt och hållet, men<br /> som under flera sekler var mycket betydande<br /> som trafikstråk. Den gick från [[Dalsland/Ånimskog/Känsbyn|Känsbyn]], över<br /> [[Dalsland/Ånimskog/Blomsterholm|Blomsterholm]], [[Dalsland/Ånimskog/Tanom|Tanom]], [[Dalsland/Ånimskog/Vesterås|Vesterås]], Bjurdämma<br /> och [[Dalsland/Ånimskog/Huggängen|Huggängen]], där den stötte samman med<br /> vägen [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]]-Upperud. När man idag<br /> följer vägen från [[Dalsland/Ånimskog/Vesterås|Vesterås]] till Bjurdämma, kan<br /> man i fantasin föreställa sig det myller av människor som har vandrat här, och alla de hästar<br /> som förspända kolryssar och vagnar har strävat med tunga lass under seklernas gång. Av<br /> egen erfarenhet vet jag att det var ett äventyr<br /> att köra här med häst och vagn, speciellt vår<br /> och höst då hästen fick plumsa över sörjiga<br /> blöthålor och finna fotfäste på hala släntberg.<br /> Detta var i slutet av 1940-talet, då det det ännu<br /> fanns något kvar av den verklighet som präglade forna tider.<br /> <br /> Det första intryck man får av Bjurdämma<br /> idag är att skogen kommit hotande nära i form<br /> av en granplantering som kastar allt längre<br /> skuggor i den en gång så enkla men trivsamma<br /> trädgården. Boningshuset renoverades i början<br /> av 1980-talet, men de gråa låga uthusbyggnaderna har lämnats åt sitt öde och delvis raserats.<br /> Innan planteringen kom till, upptog åkrarna en<br /> ganska vidsträckt yta både mot norr och söder<br /> med tyngdpunkten förlagd i sydvästsluttningen<br /> med god avrinning ner mot Bjurdämmetjärnet.<br /> Åkerjorden bestod av lerblandad mylla och gav<br /> goda skördar, inte minst av potatis. En god beskrivning av gården och dess beskaffenhet får<br /> vi av Hjalmar Malkussons utlysning om fastighetsauktion 1923.<br /> <br /> ”Egendomen består av c:a 20 tnl skogsmark<br /> med vacker ungskog samt 18 tnl inägor med<br /> prima, stenfri åkerjord. Fastigheten kan föda<br /> häst samt 4-5 nötkreatur och däröver vid någorlunda brukning; inägor och skogsmark ligga i<br /> ett stycke med byggnader och trädgård mitt i<br /> ägorna. Byggnaderna bliva fullgoda med en<br /> mindre reparation.”<br /> <br /> Bjurdämma har fått sitt namn av det gamla<br /> fornsvenska ordet för bäver (bjur) och dämma.<br /> En gång i tiden har det säkert funnits mycket<br /> bäver i sjösystemet från Djupsjön och ner till<br /> Malbäcken, och bäckfåran mellan Säljedalstjärnet och Bjurdämmetjärnet var säkerligen ett<br /> idealiskt tillhåll för de energiska gnagarna. Men<br /> det är troligt att de någon gång under medeltiden fick konkurrens av människor som slagit<br /> sig ner i trakten, ty bäckfåran bildade en mäktig<br /> fors som kunde utnyttjas som kraftkälla.<br /> <br /> Så tidigt som 1696 har Upperud planer på att<br /> bygga en hammarsmedja vid forsen och låter<br /> göra en undersökning av vattendragen från<br /> Säljedalen till Djupsjön. I protokollet nämns en<br /> redan befintlig ”fotkvarn” vid Säljedalen, vilket<br /> antyder att forsen utnyttjades långt innan Upperud visade sitt intresse. Någon hammarsmedja<br /> kom dock aldrig att anläggas, men säkerligen<br /> har de boende på Bjurdämma och däromkring<br /> haft god nytta av anläggningarna vid vattenfallet, antingen de bestod av kvarn, såg eller spiksmedja.<br /> <br /> Av torparna som brukade Bjurdämma under<br /> under Upperuds tid ska vi stanna upp inför ”Jan<br /> på Bjurdämma” som tycks ha varit en bonde<br /> med en viss auktoritet i bygden. Hans egentliga<br /> namn var Johan Andersson, och han föddes<br /> 1784 i Ingribyn i Holms socken. Han och hustrun Cajsa Eriksdotter hade i sin ungdom slagit<br /> sig ner som brukare i [[Dalsland/Ånimskog/Ulerud|Ulerud]], en gård väster om<br /> Bräcketjärnet, men 1821 flyttade de till<br /> Bjurdämma. De tre äldsta barnen var födda i<br /> [[Dalsland/Ånimskog/Ulerud|Ulerud]], Stina 1815, Anders 1817 och Nils 1820.<br /> De övriga såg dagens ljus på det nya torpstället.<br /> Maja föddes 1823, Johannes 1825, Erik 1828 och<br /> Olof 1831.<br /> <br /> Jan och hans hustru tycks ha lyckats väl på<br /> Bjurdämma, ty under deras tid finns belagt att<br /> det fanns både pigor och drängar i tjänst på torpet. Jan och Cajsa fick leva högt upp i åldrarna,<br /> och när de båda dog 1862 kunde de se tillbaka<br /> på nära nog ett helt livsverk på samma gård.<br /> <br /> Barnen gick det också väl i händer. Stina gifte<br /> sig med Lars Magnus Svanbom i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn|Västra Korsbyn]] och blev välbeställd bondmora. Maja gifte<br /> sig med brukaren Magnus Larsson i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre<br /> Kilane]]. Johannes och Erik blev torpare under<br /> samma gård, medan Olof tog ett steg upp på<br /> den sociala skalan genom att gifta sig med<br /> Christina på [[Dalsland/Ånimskog/Kilehaget|Kilehaget]] och bli hemmansägare i<br /> [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane|Stora Kilane]]. Hans svärmor var Cajsa Hansdotter och på så sätt kom han in i den omtalade<br /> ”Hansesläkten”<br /> <br /> Vid ägostyckningen av [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] 1907<br /> kom Bjurdämma att tillhöra Jensen fram till 1911<br /> då bröderna Hjalmar och Gottfrid Malkusson<br /> köpte gården. De var födda i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane|Stora Kilane]], men<br /> deras föräldrar hade flyttat till [[Dalsland/Steneby|Steneby]] 1901. Familjen återkom till [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]] 1911, och då fann<br /> de båda bröderna för gott att skaffa något eget.<br /> <br /> Hjalmar, som köpte ut sin bror 1914, var en<br /> driftig och händig man som förstod att utnyttja<br /> teknikens möjligheter. Sålunda byggde han ett<br /> litet sågverk sydväst om boningshuset vid den<br /> väldiga enbusken som många av den äldre generationen säkert kommer ihåg som något av en<br /> sinnebild för torpet mitt i storskogen. Sågen<br /> drevs av ”en fyrcylindrig, transportabel motor<br /> om 18 hästkrafter med magnet av amerikanskt<br /> bästa märken”, för att citera vidare i den tidigare nämnda annonsen om auktion. Hjalmar experimenterade också med en traktor i ett försök<br /> att mekanisera jordbruksarbetet, men det blev<br /> aldrig någon riktig fart på den.<br /> <br /> När Hjalmar Malkusson lämnade Bjurdämma 1923, hade han sedan ett par år tillbaka<br /> hustru och barn att försörja, och det kan synas<br /> märkligt att familjen bröt upp från en gård som<br /> kunde ge god bärgning, men sonen Hilmer, som<br /> var två år när flyttningen skedde, har förklarat<br /> att hans far insåg att Bjurdämma skulle vara en<br /> alltför isolerad plats för barn att växa upp på<br /> med tanke på skolgång och gemenskap med<br /> jämnåriga.<br /> <br /> Familjens flyttning speglar en allmän tendens<br /> under den här tiden. De gårdar och torp som låg<br /> ensligt och isolerat med dåliga kommunikationer fram till bygden började avfolkas. Den nya<br /> generationen sökte sig närmare den centrala bebyggelsen där skolor och affärer kom inom<br /> bekvämare räckhåll. Man var heller inte hänvisad till att försörja sig på vad jorden gav, ty allteftersom ett nytt samhällsmönster växte fram på<br /> landsbygden med småindustrier och förbättrade kommunikationer kunde man få sin utkomst på många andra sätt.<br /> <br /> Adolf Svensson i [[Dalsland/Ånimskog/Känsbyn|Känsbyn]] köpte Bjurdämma<br /> 1923, men det kan nog betraktas som ett sällsamt mellanspel, ty redan i augusti samma år<br /> uppenbarade sig en ny ägare, nämligen<br /> Hjalmars yngre bror Johan, som tillsammans<br /> med sin åldriga mor flyttade in på gården. Mor<br /> Ida dog 1926 och sedan framlevde Johan sitt liv<br /> i ensamhet på Bjurdämma i 40 år. Om Hjalmar<br /> hade känt tvekan inför inför gårdens ensliga<br /> läge, var Johans uppfattning säkerligen den rakt<br /> motsatta. Han tycktes trivas med stillheten och<br /> tystnaden och lade ner ett träget arbete på alla<br /> förekommande sysslor. Han skötte ladugården,<br /> högg ved, odlade grönsaker och potatis, bakade<br /> och städade. Johans huslighet väckte förundran<br /> och beundran hos dem som besökte honom, och<br /> det var ganska många som styrde sina steg till<br /> Bjurdämma, ty det vilade en gammaldags aura<br /> över gården som skapade en vilsam och trivsam<br /> stämning. Det stora rymliga köket med<br /> brunmurriga stockar i taket och färggranna<br /> trasmattor på golvet var alltid skinande rent och<br /> i fönstren prunkade blommor av alla de slag.<br /> Allt detta lockade söndagsvandrare som inte<br /> sällan satte Bjurdämma som målet för sin utflykt.<br /> <br /> När man kommit in och satt sig i soffan vid<br /> fönstret, tassade Johan omkring lite försynt och<br /> förde en viskande och lite trevande konversation, tills han efter en stund höjde rösten en<br /> smula och med mer konstaterande än frågande<br /> tonfall sa: ”Di ska väll ha lite te.” Utan att invänta svar försvann han i ett prång bakom<br /> spiselmuren, där ingen mer än han själv någonsin satt sin fot. Ibland undrade man om något<br /> mystiskt väsen hade uppslukat honom därinne<br /> i prånget, ty klockan på väggen tickade fram<br /> minut efter minut och ingen Johan kom, men så<br /> uppenbarade han sig äntligen med fat fyllda<br /> med läckra smörgåsar, bullar och kakor som<br /> han plockat fram ur något hemligt skafferi. Allt<br /> bröd var hembakat och smakade ljuvligt gott,<br /> och i stugorna var man ganska överens om att<br /> ingen bakade godare matbröd än Johan på<br /> Bjurdämma.<br /> <br /> De tyngre jordbrukssysslorna som vårbruk<br /> och slåtter måste Johan ha hjälp med, eftersom<br /> han inte hade någon häst. Johan var en relativt<br /> kortväxt och lite undersätsig man, vars ansikte<br /> utstrålade en blyg vänlighet, men trots sin försynta framtoning kunde han framstå som en<br /> tuff arbetsgivare. Med argusögon övervakade<br /> han att allt gick rätt till, antingen det gällde att<br /> sprida gödsel eller smörja slåttermaskinen, och<br /> när fabriksvisslorna i [[Dalsland/Skållerud/Åsensbruk|Åsensbruk]] och [[Dasland/Skållerud/Håverud|Håverud]]<br /> förkunnade att klockan var fem på eftermiddagen, ansåg Johan att endast halva dagen var<br /> liden, och därför slutade en arbetsdag på<br /> Bjurdämma med att man med hästens hjälp fick<br /> treva sig fram på den steniga vägen genom skogen alltmedan mörkret tätnade och klockan närmade sig midnatt.<br /> <br /> Johan försörjde sig gott på sitt lantbruk, även<br /> om han inte utnyttjade gårdens alla resurser.<br /> Han hade tre kor, ungdjur och ett antal får och<br /> höns och därtill grönsaksodlingar, och det gav<br /> honom möjlighet att leverera smör, ägg, ull,<br /> kött, grönsaker och potatis till bruken i [[Dasland/Skållerud/Håverud|Håverud]]<br /> och [[Dasland/Skållerud/Upperud|Upperud]] både till affärer och enskilda kunder. Transporterna utgjorde ett stort problem,<br /> eftersom vägarna västerut var i det närmaste<br /> obefintliga. Oftast gick Johan tungt lastad med<br /> varor den backiga gångstigen till [[Dasland/Skållerud/Håverud|Håverud]], men<br /> ibland tog han ekan, som låg nere vid båtstödet<br /> i [[Dalsland/Ånimskog/Bjurdämmetjärnet|Bjurdämmetjärnet]] och rodde till [[Dalsland/Skållerud/Östebo|Östebo]] för att<br /> sedan fortsätta landledes till [[Dasland/Skållerud/Upperud|Upperud]].&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 21-24.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Bjurd%C3%A4mma&diff=45769 2026-06-09T13:04:40Z

<p>Lisbethg: Bild från Ånimskogsboken</p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Nedre Kilane<br /> |namn=Bjurdämma<br /> |sortnamn=Bjurdämma<br /> |knord=58.846027<br /> |kost=12.464097<br /> |typ=Torp<br /> }}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Bjurdämma.jpg|vänster|miniatyr|Bjurdämma taget från sydväst. ]]<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Bjurdämma Johan Malkusson.jpg|centrerad|miniatyr|300x300px|Bjurdämma, Johan Markusson t.v. De övriga okända]]<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> Från [[Dalsland/Ånimskog/Vesterås|Vesterås]] till Bjurdämma leder en väg som<br /> naturen nästan återerövrat helt och hållet, men<br /> som under flera sekler var mycket betydande<br /> som trafikstråk. Den gick från [[Dalsland/Ånimskog/Känsbyn|Känsbyn]], över<br /> [[Dalsland/Ånimskog/Blomsterholm|Blomsterholm]], [[Dalsland/Ånimskog/Tanom|Tanom]], [[Dalsland/Ånimskog/Vesterås|Vesterås]], Bjurdämma<br /> och [[Dalsland/Ånimskog/Huggängen|Huggängen]], där den stötte samman med<br /> vägen [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]]-Upperud. När man idag<br /> följer vägen från [[Dalsland/Ånimskog/Vesterås|Vesterås]] till Bjurdämma, kan<br /> man i fantasin föreställa sig det myller av människor som har vandrat här, och alla de hästar<br /> som förspända kolryssar och vagnar har strävat med tunga lass under seklernas gång. Av<br /> egen erfarenhet vet jag att det var ett äventyr<br /> att köra här med häst och vagn, speciellt vår<br /> och höst då hästen fick plumsa över sörjiga<br /> blöthålor och finna fotfäste på hala släntberg.<br /> Detta var i slutet av 1940-talet, då det det ännu<br /> fanns något kvar av den verklighet som präglade forna tider.<br /> <br /> Det första intryck man får av Bjurdämma<br /> idag är att skogen kommit hotande nära i form<br /> av en granplantering som kastar allt längre<br /> skuggor i den en gång så enkla men trivsamma<br /> trädgården. Boningshuset renoverades i början<br /> av 1980-talet, men de gråa låga uthusbyggnaderna har lämnats åt sitt öde och delvis raserats.<br /> Innan planteringen kom till, upptog åkrarna en<br /> ganska vidsträckt yta både mot norr och söder<br /> med tyngdpunkten förlagd i sydvästsluttningen<br /> med god avrinning ner mot Bjurdämmetjärnet.<br /> Åkerjorden bestod av lerblandad mylla och gav<br /> goda skördar, inte minst av potatis. En god beskrivning av gården och dess beskaffenhet får<br /> vi av Hjalmar Malkussons utlysning om fastighetsauktion 1923.<br /> <br /> ”Egendomen består av c:a 20 tnl skogsmark<br /> med vacker ungskog samt 18 tnl inägor med<br /> prima, stenfri åkerjord. Fastigheten kan föda<br /> häst samt 4-5 nötkreatur och däröver vid någorlunda brukning; inägor och skogsmark ligga i<br /> ett stycke med byggnader och trädgård mitt i<br /> ägorna. Byggnaderna bliva fullgoda med en<br /> mindre reparation.”<br /> <br /> Bjurdämma har fått sitt namn av det gamla<br /> fornsvenska ordet för bäver (bjur) och dämma.<br /> En gång i tiden har det säkert funnits mycket<br /> bäver i sjösystemet från Djupsjön och ner till<br /> Malbäcken, och bäckfåran mellan Säljedalstjärnet och Bjurdämmetjärnet var säkerligen ett<br /> idealiskt tillhåll för de energiska gnagarna. Men<br /> det är troligt att de någon gång under medeltiden fick konkurrens av människor som slagit<br /> sig ner i trakten, ty bäckfåran bildade en mäktig<br /> fors som kunde utnyttjas som kraftkälla.<br /> <br /> Så tidigt som 1696 har Upperud planer på att<br /> bygga en hammarsmedja vid forsen och låter<br /> göra en undersökning av vattendragen från<br /> Säljedalen till Djupsjön. I protokollet nämns en<br /> redan befintlig ”fotkvarn” vid Säljedalen, vilket<br /> antyder att forsen utnyttjades långt innan Upperud visade sitt intresse. Någon hammarsmedja<br /> kom dock aldrig att anläggas, men säkerligen<br /> har de boende på Bjurdämma och däromkring<br /> haft god nytta av anläggningarna vid vattenfallet, antingen de bestod av kvarn, såg eller spiksmedja.<br /> <br /> Av torparna som brukade Bjurdämma under<br /> under Upperuds tid ska vi stanna upp inför ”Jan<br /> på Bjurdämma” som tycks ha varit en bonde<br /> med en viss auktoritet i bygden. Hans egentliga<br /> namn var Johan Andersson, och han föddes<br /> 1784 i Ingribyn i Holms socken. Han och hustrun Cajsa Eriksdotter hade i sin ungdom slagit<br /> sig ner som brukare i [[Dalsland/Ånimskog/Ulerud|Ulerud]], en gård väster om<br /> Bräcketjärnet, men 1821 flyttade de till<br /> Bjurdämma. De tre äldsta barnen var födda i<br /> [[Dalsland/Ånimskog/Ulerud|Ulerud]], Stina 1815, Anders 1817 och Nils 1820.<br /> De övriga såg dagens ljus på det nya torpstället.<br /> Maja föddes 1823, Johannes 1825, Erik 1828 och<br /> Olof 1831.<br /> <br /> Jan och hans hustru tycks ha lyckats väl på<br /> Bjurdämma, ty under deras tid finns belagt att<br /> det fanns både pigor och drängar i tjänst på torpet. Jan och Cajsa fick leva högt upp i åldrarna,<br /> och när de båda dog 1862 kunde de se tillbaka<br /> på nära nog ett helt livsverk på samma gård.<br /> <br /> Barnen gick det också väl i händer. Stina gifte<br /> sig med Lars Magnus Svanbom i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn|Västra Korsbyn]] och blev välbeställd bondmora. Maja gifte<br /> sig med brukaren Magnus Larsson i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre<br /> Kilane]]. Johannes och Erik blev torpare under<br /> samma gård, medan Olof tog ett steg upp på<br /> den sociala skalan genom att gifta sig med<br /> Christina på [[Dalsland/Ånimskog/Kilehaget|Kilehaget]] och bli hemmansägare i<br /> [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane|Stora Kilane]]. Hans svärmor var Cajsa Hansdotter och på så sätt kom han in i den omtalade<br /> ”Hansesläkten”<br /> <br /> Vid ägostyckningen av [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] 1907<br /> kom Bjurdämma att tillhöra Jensen fram till 1911<br /> då bröderna Hjalmar och Gottfrid Malkusson<br /> köpte gården. De var födda i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane|Stora Kilane]], men<br /> deras föräldrar hade flyttat till [[Dalsland/Steneby|Steneby]] 1901. Familjen återkom till [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]] 1911, och då fann<br /> de båda bröderna för gott att skaffa något eget.<br /> <br /> Hjalmar, som köpte ut sin bror 1914, var en<br /> driftig och händig man som förstod att utnyttja<br /> teknikens möjligheter. Sålunda byggde han ett<br /> litet sågverk sydväst om boningshuset vid den<br /> väldiga enbusken som många av den äldre generationen säkert kommer ihåg som något av en<br /> sinnebild för torpet mitt i storskogen. Sågen<br /> drevs av ”en fyrcylindrig, transportabel motor<br /> om 18 hästkrafter med magnet av amerikanskt<br /> bästa märken”, för att citera vidare i den tidigare nämnda annonsen om auktion. Hjalmar experimenterade också med en traktor i ett försök<br /> att mekanisera jordbruksarbetet, men det blev<br /> aldrig någon riktig fart på den.<br /> <br /> När Hjalmar Malkusson lämnade Bjurdämma 1923, hade han sedan ett par år tillbaka<br /> hustru och barn att försörja, och det kan synas<br /> märkligt att familjen bröt upp från en gård som<br /> kunde ge god bärgning, men sonen Hilmer, som<br /> var två år när flyttningen skedde, har förklarat<br /> att hans far insåg att Bjurdämma skulle vara en<br /> alltför isolerad plats för barn att växa upp på<br /> med tanke på skolgång och gemenskap med<br /> jämnåriga.<br /> <br /> Familjens flyttning speglar en allmän tendens<br /> under den här tiden. De gårdar och torp som låg<br /> ensligt och isolerat med dåliga kommunikationer fram till bygden började avfolkas. Den nya<br /> generationen sökte sig närmare den centrala bebyggelsen där skolor och affärer kom inom<br /> bekvämare räckhåll. Man var heller inte hänvisad till att försörja sig på vad jorden gav, ty allteftersom ett nytt samhällsmönster växte fram på<br /> landsbygden med småindustrier och förbättrade kommunikationer kunde man få sin utkomst på många andra sätt.<br /> <br /> Adolf Svensson i [[Dalsland/Ånimskog/Känsbyn|Känsbyn]] köpte Bjurdämma<br /> 1923, men det kan nog betraktas som ett sällsamt mellanspel, ty redan i augusti samma år<br /> uppenbarade sig en ny ägare, nämligen<br /> Hjalmars yngre bror Johan, som tillsammans<br /> med sin åldriga mor flyttade in på gården. Mor<br /> Ida dog 1926 och sedan framlevde Johan sitt liv<br /> i ensamhet på Bjurdämma i 40 år. Om Hjalmar<br /> hade känt tvekan inför inför gårdens ensliga<br /> läge, var Johans uppfattning säkerligen den rakt<br /> motsatta. Han tycktes trivas med stillheten och<br /> tystnaden och lade ner ett träget arbete på alla<br /> förekommande sysslor. Han skötte ladugården,<br /> högg ved, odlade grönsaker och potatis, bakade<br /> och städade. Johans huslighet väckte förundran<br /> och beundran hos dem som besökte honom, och<br /> det var ganska många som styrde sina steg till<br /> Bjurdämma, ty det vilade en gammaldags aura<br /> över gården som skapade en vilsam och trivsam<br /> stämning. Det stora rymliga köket med<br /> brunmurriga stockar i taket och färggranna<br /> trasmattor på golvet var alltid skinande rent och<br /> i fönstren prunkade blommor av alla de slag.<br /> Allt detta lockade söndagsvandrare som inte<br /> sällan satte Bjurdämma som målet för sin utflykt.<br /> <br /> När man kommit in och satt sig i soffan vid<br /> fönstret, tassade Johan omkring lite försynt och<br /> förde en viskande och lite trevande konversation, tills han efter en stund höjde rösten en<br /> smula och med mer konstaterande än frågande<br /> tonfall sa: ”Di ska väll ha lite te.” Utan att invänta svar försvann han i ett prång bakom<br /> spiselmuren, där ingen mer än han själv någonsin satt sin fot. Ibland undrade man om något<br /> mystiskt väsen hade uppslukat honom därinne<br /> i prånget, ty klockan på väggen tickade fram<br /> minut efter minut och ingen Johan kom, men så<br /> uppenbarade han sig äntligen med fat fyllda<br /> med läckra smörgåsar, bullar och kakor som<br /> han plockat fram ur något hemligt skafferi. Allt<br /> bröd var hembakat och smakade ljuvligt gott,<br /> och i stugorna var man ganska överens om att<br /> ingen bakade godare matbröd än Johan på<br /> Bjurdämma.<br /> <br /> De tyngre jordbrukssysslorna som vårbruk<br /> och slåtter måste Johan ha hjälp med, eftersom<br /> han inte hade någon häst. Johan var en relativt<br /> kortväxt och lite undersätsig man, vars ansikte<br /> utstrålade en blyg vänlighet, men trots sin försynta framtoning kunde han framstå som en<br /> tuff arbetsgivare. Med argusögon övervakade<br /> han att allt gick rätt till, antingen det gällde att<br /> sprida gödsel eller smörja slåttermaskinen, och<br /> när fabriksvisslorna i [[Dalsland/Skållerud/Åsensbruk|Åsensbruk]] och [[Dasland/Skållerud/Håverud|Håverud]]<br /> förkunnade att klockan var fem på eftermiddagen, ansåg Johan att endast halva dagen var<br /> liden, och därför slutade en arbetsdag på<br /> Bjurdämma med att man med hästens hjälp fick<br /> treva sig fram på den steniga vägen genom skogen alltmedan mörkret tätnade och klockan närmade sig midnatt.<br /> <br /> Johan försörjde sig gott på sitt lantbruk, även<br /> om han inte utnyttjade gårdens alla resurser.<br /> Han hade tre kor, ungdjur och ett antal får och<br /> höns och därtill grönsaksodlingar, och det gav<br /> honom möjlighet att leverera smör, ägg, ull,<br /> kött, grönsaker och potatis till bruken i [[Dasland/Skållerud/Håverud|Håverud]]<br /> och [[Dasland/Skållerud/Upperud|Upperud]] både till affärer och enskilda kunder. Transporterna utgjorde ett stort problem,<br /> eftersom vägarna västerut var i det närmaste<br /> obefintliga. Oftast gick Johan tungt lastad med<br /> varor den backiga gångstigen till [[Dasland/Skållerud/Håverud|Håverud]], men<br /> ibland tog han ekan, som låg nere vid båtstödet<br /> i [[Dalsland/Ånimskog/Bjurdämmetjärnet|Bjurdämmetjärnet]] och rodde till [[Dalsland/Skållerud/Östebo|Östebo]] för att<br /> sedan fortsätta landledes till [[Dasland/Skållerud/Upperud|Upperud]].&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 21-24.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-Bjurd%C3%A4mma_Johan_Malkusson.jpg&diff=45768 2026-06-09T13:01:48Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>Bild tagen ur Ånimskogsboken</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-Bjurd%C3%A4mma.jpg&diff=45767 2026-06-09T12:55:01Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>Bild tagen ur Ånimskogsboken s. 21</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/G%C3%A4rdet&diff=45766 2026-06-09T12:29:04Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |namn=Gärdet<br /> |hemman=Nedre Kilane<br /> |knord=58.851899<br /> |kost=12.478559<br /> |typ=Gård<br /> }}<br /> <br /> De båda fastigheterna Brandalen och Gärdet, som idag har helt skilda<br /> ägare, har här sammanknutits till en enhet av<br /> praktiska och historiska skäl, därför att de sedan ett par hundra år har utgjort ett sammanhängande markområde med samma ägare.<br /> Dock kunde Ulrikas lott te sig ganska splittrad<br /> då [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Kilane Mellom]] fördelades 1870, eftersom den<br /> sträckte sig från den nuvarande [[Dalsland/Ånimskog/Charlotten|Charlottengränsen]] till [[Dalsland/Ånimskog/Brandalsviken|Brandalsviken]] med ett hemman i<br /> norr och ett i söder.<br /> <br /> En snabbvisit på de båda torpen idag ger vid<br /> handen att stugan på Gärdet är grundligt renoverad. Här finns snickarboden, logen och ladorna kvar, medan fähuset och stallet är nedrivna. Hemmanet kunde en gång föda en häst,<br /> två kor, ungdjur och gris. Åkrarna ligger väl<br /> samlade kring byggnaderna men stupar på sina<br /> ställen kraftigt ned mot väster. På Gärdet fanns<br /> tidigare ytterligare ett boningshus; troligen låg<br /> det lite nordväst om det nuvarande, alldeles vid<br /> gränsen till [[Dalsland/Ånimskog/Charlotten|Charlotten]].<br /> <br /> För att återvända till ägoförhållandena efter det<br /> slutliga skiftet 1872, kan man säga att de båda<br /> hemmanen med tillhörande skogsmark bollades ganska snabbt mellan olika ägare under de<br /> påföljande två decennierna. Ulrika och hennes<br /> make Lars Olsson sålde arvslotten till systern<br /> Gertrud Jansdotter i mars 1878. Hon i sin tur<br /> sålde fastigheten till sin svåger Sven Petter Karlgren i [[Dalsland/Ånimskog/Känsbyn|Känsbyn]] 1886. Efter ett par år lät han<br /> hemmanet försvinna ur släktens ägo genom försäljningen till Olof Karlsson från [[Dalsland/Ånimskog/Ängane|Ängane]] 1888.<br /> Det är lustigt nog samma år som Laura avhänder sig äganderätten till [[Dalsland/Ånimskog/Berget|Berget]]. Det ”Nilssonska imperiet” börjar knaka i fogarna.<br /> <br /> Innan Olof Karlsson och hans familj får föra<br /> historien vidare ska vi förflytta oss några år tillbaka i tiden för att utröna vilka människor som<br /> då bodde på de båda torpen. Ofta var det ju så<br /> att ägarna till de olika hemmanen inte var desamma som de boende. När det gäller Gärdet är<br /> uppgifterna osäkra och fragmentariska, men det<br /> torde stå klart att arbetaren Jan Magnus Karlsson, född 1855, och hans hustru Lisa Kajsa Sund,<br /> född 1851, bodde på Gärdet från omkring 1880<br /> och ett par decennier framåt, troligen i det hus<br /> som idag är borta. De hade fem barn och dessa<br /> barns öden kan ge en god bild av vilka möjligheter som stod till buds när de blev vuxna nog<br /> att skaffa sig en egen försörjning.<br /> <br /> Karl Vilhelm, född 1880, flyttade vid 18 års<br /> ålder till sin mors släktingar i [[Dalsland/Holm/Grinstad|Grinstad]]. Kanske<br /> var han där dräng en tid, men han emigrerade<br /> sedan till Amerika, där han gifte sig och fick två<br /> barn. Han återvände aldrig till fosterjorden.<br /> Anna-Lena, 1883, flyttade nästgårds till Andreas<br /> Jakobsson i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]], där hon tjänade piga<br /> en tid för att senare gifta sig med torparen Johan Andersson på [[Dalsland/Ånimskog/Känsbykasen|Kasen]] tillhörande [[Dalsland/Ånimskog/Känsbyn|Känsbyn]].<br /> Oskar Daniel, 1887, blev vådaskjuten till döds<br /> på en lägerplats i [[Västergötland/Norra Ving/Axvall|Axvall]] 1909. Johan Ferdinand,<br /> 1890, gick till sjöss men återkom efter några år<br /> och bodde med sina föräldrar på [[Dalsland/Ånimskog/Kiletorpet|Kiletorpet]], dit<br /> de flyttat 1905. Elin Torborg, 1895, gifte sig med<br /> Karl Oskar Karlsson från [[Bohuslän/Brastad|Brastad]] i [[Bohuslän]]<br /> 1919, dit hon flyttade och förblev bosatt hela sitt<br /> liv. Makarna fick tre barn: Karl Vilhelm, Dagny<br /> och Vivian.<br /> <br /> Torparen Anders Andersson, född 1830 i [[Dalsland/Dalskog|Dalskog]], och hans hustru Kristina Johannesdotter<br /> var också bosatta på Gärdet, men det är osäkert<br /> under vilken tidsperiod. Eftersom inga av deras<br /> barn var födda i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]] måste inflyttningen<br /> ha skett efter 1880, då deras yngsta barn, en<br /> flicka, föddes. 1892 dog Anders Andersson och<br /> familjen splittrades under åren fram till sekelskiftet.<br /> <br /> Nu åter till Olof Karlsson. Som vi minns<br /> köpte han Gärdet-Brandalen 1888 till ett pris av<br /> 2895 kronor. Dagspenningen för en arbetare var<br /> vid den här tiden omkring tre kronor, så det<br /> finns skäl att förmoda att den nye ägaren var en<br /> ganska välbärgad man. Det bör dock tilläggas<br /> att hans hustru Johanna fick ut sin arvslott på<br /> [[Dalsland/Ånimskog/Kilehaget|Kilehaget]] samma år, så man får förmoda att hon<br /> också drog sitt strå till stacken.<br /> <br /> Olof föddes 1833 på [[Dalsland/Skållerud/Pinnklon|Pinnklon]], nära [[Dalsland/Skållerud/Östebo|Östebo]] i<br /> [[Dalsland/Skålleruds|Skålleruds]] socken och gick tidigt till sjöss. Eftersom han var en man med sinne för affärer blev<br /> han inte bara skeppare utan också redare. Bland<br /> annat ägde han slupen Amy som fördes av svågern Lars på [[Dalsland/Ånimskog/Knektängen|Knektängen]]. Vänersjöfarten var<br /> under uppsving under senare hälften av 1800-talet. Det var vid den här tiden som Axel<br /> Broström med sin berömda Matilda lade grunden till ett av Sveriges största redarimperier.<br /> Olof Karlsson och Axel Broström var konkurrenter och goda vänner, och kanske var det en<br /> ren tillfällighet att det blev Broströms båtar som<br /> erövrade de sju haven och inte Olle i [[Dalsland/Ånimskog/Brandalen|Brandalens]]. Vänskapen varade dock de två emellan,<br /> ty i slutet av 1890-talet ankrade Axel Broströms<br /> fartyg upp i [[Dalsland/Ånimskog/Brandalsviken|Brandalsviken]], och den berömde<br /> skeppsredaren lät ro sig iland. Man kan förmoda att de två sjöbjörnarna tillbringade en gemytlig afton tillsammans, förmodligen till<br /> framåt småtimmarna, ty enligt uppgift övernattade Broström på den lilla kammaren i andra<br /> våningen i Brandalsstugan.<br /> <br /> Vad som avhandlades mellan de två den där<br /> kvällen vet vi inget om, men om Olle ville ge sin<br /> vän en inblick i sina familjeförhållanden, kunde<br /> han berätta att han gifte sig med sin hustru<br /> Johanna 1864, förresten året innan Axel köpte<br /> Matilda, och bosatte sig på [[Dalsland/Ånimskog/Skacka|Skacka]], en liten grå<br /> stuga på vägen mellan [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre]] och [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane|Stora Kilane]],<br /> där äldste sonen Johan föddes samma år. Karl<br /> Enock kom till världen 1869, och de båda yngsta<br /> sönerna, Herman och Petrus, 1878 respektive<br /> 1884. Olof och Johanna hade då för längesedan<br /> övergivit [[Dalsland/Ånimskog/Skacka|Skacka]] och köpt ett bättre hus på hemmanet [[Dalsland/Ånimskog/Ängane|Ängane]] i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane|Stora Kilane]]. Detta skedde<br /> 1873.<br /> <br /> I slutet av 1880-talet gifte sig äldste sonen<br /> Johan med Elisabeth Brandt, född 1864 i [[Dalsland/Skållerud/Östebo|Östebo]],<br /> och därmed utökades antalet familjemedlemmar på [[Dalsland/Ånimskog/Ängane|Ängane]], inte bara med Elisabeth, utan<br /> också med två pojkar som föddes i rask följd i<br /> det unga äktenskapet. Det medförde att ”stugan<br /> blev trång” som det står i Geijers dikt, och följden blev att Olof köpte en fastighet med två<br /> manbyggnader, Gärdet och [[Dalsland/Ånimskog/Brandalen|Brandalen]]. Olof och<br /> Johanna bosatte sig på Gärdet med de två<br /> yngsta sönerna, medan Johans unga familj slog<br /> sig ner i [[Dalsland/Ånimskog/Brandalen|Brandalen]]. Emellertid blev Elisabeths<br /> mor sjuk borta i [[Dalsland/Skållerud/Östebo|Östebo]], och därför flyttade familjen dit för att hon skulle få hjälp och vård.<br /> Detta hände 1893, men två år senare var de åter<br /> tillbaka i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]], denna gång till Gärdet, ty<br /> Olof och Johanna hade då flyttat till [[Dalsland/Ånimskog/Brandalen|Brandalen]].<br /> <br /> Så slutade den familjekrönika som Axel<br /> Broström fick höra, men livet gick vidare och<br /> Olle i [[Dalsland/Ånimskog/Brandalen|Brandalen]] fick leva långt in i ålderdomen,<br /> ända till 1920. Sönerna tog nu över de båda<br /> hemmanen och 1923 skedde en ägostyckning<br /> som fördelade fastigheten enligt följande: Johan<br /> och Karl erhöll Gärdet respektive [[Dalsland/Ånimskog/Brandalen|Brandalen]]<br /> med tillhörande jord- och skogsareal, medan<br /> Herman och Petrus fick markområden belägna<br /> mellan de båda boställena och gränsande till<br /> [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]].<br /> <br /> Olof Karlsson och hans söner anade nog inte i början av seklet vilken” guldskatt” de ruvade på. Det var endast en ringa skärv som de fick med av de rikedomar som Höganäs-bolaget, Wargön och Gullspång utvann ur bergen under de kommande årtiondena. Olof Karlsson sålde en del av sina ägor till Gullspång 1917, medan hans söner avyttrade delar av sina egendomar till Wargön 1925, men några större summor för säljarna rörde det sig inte om.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 39-45.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> Gärdet blev sålunda Johan och Elisabeths<br /> fasta punkt när de återkom från [[Dalsland/Skållerud/Östebo|Östebo]], och på<br /> denna nya boplats strävade de för att försörja<br /> en stor barnaskara. Jordbruket var naturligtvis<br /> av stor betydelse för den dagliga födan, men det<br /> faktum att Johan var en skicklig snickare och<br /> båtbyggare bidrog också till att ge familjen en<br /> stabil försörjning.<br /> <br /> 1905 födde Elisabeth sitt tionde och sista barn,<br /> och av dem nådde alla utom ett vuxen ålder.<br /> Äldst var Viktor, född 1887, och sedan följde<br /> Emanuel, 1888, båda födda på [[Dalsland/Ånimskog/Ängane|Ängane]]. Reinhold, 1889, och Axel, 1891, såg dagens ljus i<br /> [[Dalsland/Ånimskog/Brandalen|Brandalen]]. Otelia föddes i [[Dalsland/Skållerud/Östebo|Östebo]] 1893. Emmy<br /> var den första att födas på Gärdet, 1895, och sedan följde Herman 1898, Ester 1900 och Filip<br /> 1905.<br /> <br /> Johan Olsson dog 1936 och då hade sonen<br /> Emanuel redan inträtt som ägare. Efter faderns<br /> bortgång bodde han tillsammans med sin mor<br /> och systern Emmy. Hon stannade kvar hos sin<br /> bror efter moderns död 1943 och hushållade åt<br /> honom tills han själv gick ur tiden 1949<br /> Sterbhuset ägde Gärdet fram till 1955 då brorsonen Helge Hermansson köpte fastigheten.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 36-39.&lt;/ref&gt; Dottern Lisbeth med sin familj är numera ägare av Gärdet.<br /> <br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Nedre Kilane Gärdet 2026.jpg|miniatyr|330x330px|Gärdet 2026]]<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Nedre Kilane Gärdet.jpg|vänster|miniatyr|307x307px|Gärdet troligen från 1960-talet]]<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Hagen_(Nedre_Kilane)&diff=45765 2026-06-09T12:24:46Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |namn=Hagen (Nedre Kilane)<br /> |hemman=Nedre Kilane<br /> |knord=58.848125<br /> |kost=12.481177<br /> |typ=Gård<br /> }}<br /> <br /> Helge växte upp i Hagen, ett litet ställe som ligger strax söder om [[Dalsland/Ånimskog/Gärdet|Gärdet]]. Helges far, Herman, hade köpt tomten av sin farbror Petrus 1924 och byggt ett hus för sig och sin unga familj ett par<br /> år senare. Tomten som var en inäga kallades<br /> Ullas hage eftersom Ulrika, den ursprungliga<br /> ägarinnan, brukade odla grönsaker här under<br /> 1870-talet.<br /> <br /> Herman gifte sig med Ruth Maria Vesterberg<br /> från torpet [[Dalsland/Skållerud/England|England]] i [[Dalsland/Skålleruds|Skålleruds]] socken. Det var<br /> ett ungt par som gick i brudstol i början av mars<br /> 1920. Ruth var endast 18 år gammal och Herman 22. De slog sig först ner i [[Dalsland/Skållerud/Håverud|Håverud]], där<br /> Herman arbetade på fabriken, men efter en tid<br /> beslutade de sig för att bosätta sig i närheten av<br /> Hermans föräldrahem. Då omfattade familjen<br /> också tre barn. 1926 stod huset färdigt och de<br /> kunde flytta in i sitt nya hem. Närheten till föräldrarna och syskonen på [[Dalsland/Ånimskog/Gärdet|Gärdet]] skapade naturligtvis en känsla av trygghet och gemenskap,<br /> men nackdelen var att Herman fick lång väg att<br /> ta sig till sitt arbete, och detta skulle i sinom tid<br /> visa sig ödesdigert.<br /> <br /> En tidig morgon dagarna före jul skulle Herman gå till sitt arbete i [[Dalsland/Skållerud/Håverud|Håverud]]. Isen hade lagt sig på vikarna i Malbäcksfjordens inre delar, och när han kom till [[Dalsland/Skållerud/Lillängen|Lillängen]] beslöt han sig för att gena över nyisen för att göra den långa färdvägen något kortare. Isen var dock förrädisk. Den brast och Herman hamnade i en vak som han inte hade någon chans att ta sig upp ur. Sonen Helge berätta vidare:<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;[[Fil:Dalsland-Ånimskog-PD 1931-12-23, sid 7.jpg|miniatyr|Provinstidningen Dalsland 1931-12-23]]Jag minns väl denna dags händelser. Min syster Dagny och jag var på förmiddagen till affären och handlade. På eftermiddagen gick mor, min bror Verner och jag till [[Dalsland/Skållerud/England|England]], till mormor och morfar, som vi brukade göra då och då. Komna till [[Dalsland/Skållerud/Lillängen|Lillängen]], fick jag se en vak invid holmarna och något som låg på isen (fars mössa). Jag förstod ej då (jag var 10 år) vad det var, men jag frågade mor, men som tur var, såg hon längre ut på sjön, åt [[Dalsland/Skållerud/Kvarnkasen|Kvarnkasen]] till, där det fanns öppningar i sjön.<br /> <br /> Om hon fått syn på denna vak, som jag såg så hade hon säkert förstått vad som hänt i arla morgonstund. Det konstaterades, när de tog upp honom att han hängt på iskanten och någon från [[Dalsland/Skållerud/Östebo|Östebo]], som jobbade i [[Dalsland/Skållerud/Håverud|Håverud]], hörde skriken i en halv timmas tid. Förmodligen frös han ihjäl och isen gav efter och han låg på rygg på sjöbotten med armarna i det läge som han hängde på iskanten.<br /> <br /> Det var ett hårt slag för mor och oss barn, som förstod vad som hänt, och särskilt för mig som var så fäst vid far. Jag minns så väl sista söndagen tillsammans: Vi, far och jag, hade varit i skogen och sett ut julgranen, som han skulle hugga. På kvällen när vi skulle gå till sängs, gjorde jag som far, när vi klädde av oss för natten. Jag<br /> klädde av mig mer än vanligt var och på natten vaknade jag av att jag frös. Far var då vaken och sade till mig att inte vara lik honom i allt.<br /> &lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> Ruth stod nu ensam med sex barn och det<br /> sjunde på väg. Det var ett fruktansvärt slag som<br /> drabbade familjen, och sorg och bestörtning<br /> lägrade sig över hela bygden under dessa juldagar. Ruth, som födde sonen Herman i januari,<br /> upplevde en svår tid, men lyckades trots stora<br /> umbäranden lotsa sin familj genom alla svårigheter. Det var en enastående bragd. Helge, som<br /> var äldst av sönerna, fick bära det tyngsta ansvaret av barnen. Han blev en slags ställföreträdande pappa och fick redan under skoltiden ge<br /> sig ut för att tjäna några slantar hos bönderna i<br /> trakten.<br /> <br /> Helge förblev hembygden trogen med undantag för några år i [[Västergötland/Trollhättan|Trollhättan]], där han arbetade på Volvo Flygmotor och senare var ombud<br /> för dåvarande kds. Han prövade ett flertal yrken, men hans huvudsakliga sysselsättning var<br /> skogshuggning. 1952 gifte han sig med Sonja Johansson från Lindesberg i Hallands län och året därpå föddes dottern Ing-Marie och därefter följde Lisbeth 1958. Under 1970-talet byggde Helge om det ursprungliga huset i Hagen till en modern villa och sedan bodde han och Sonja långt upp i pensionsåldern. Tyvärr drabbades de av ohälsa i mitten av 1990-talet och måste efter en tid flytta till en servicelägenhet Åmål. Helges hälsa försämrades allt mer och han avled i januari 2001. Dottern Ing-Marie med familj är numera ägare av Hagen.<br /> <br /> Helges syskon lämnade föräldrahemmet och sin hemsocken efter hand de kom upp i vuxen ålder. Sammanhållningen och gemenskapen har dock präglat syskonskaran under alla år. Dagny som är äldst, föddes 1920, Helge 1921, Verner 1923, Ragnhild 1925, Greta 1927, Sigurd 1929 och Herman 1932. Verner omkom i en bilolycka 1989. Deras mor Rut dog 1983.<br /> <br /> &lt;references group=&quot;Källa Ånimskogsboken sid. 39-41&quot; /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Hagen_(Nedre_Kilane)&diff=45764 2026-06-09T12:14:35Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |namn=Hagen (Nedre Kilane)<br /> |hemman=Nedre Kilane<br /> |knord=58.848125<br /> |kost=12.481177<br /> |typ=Gård<br /> }}<br /> <br /> Helge växte upp i Hagen, ett litet ställe som ligger strax söder om [[Dalsland/Ånimskog/Gärdet|Gärdet]]. Helges far, Herman, hade köpt tomten av sin farbror Petrus 1924 och byggt ett hus för sig och sin unga familj ett par<br /> år senare. Tomten som var en inäga kallades<br /> Ullas hage eftersom Ulrika, den ursprungliga<br /> ägarinnan, brukade odla grönsaker här under<br /> 1870-talet.<br /> <br /> Herman gifte sig med Ruth Maria Vesterberg<br /> från torpet [[Dalsland/Skållerud/England|England]] i [[Dalsland/Skålleruds|Skålleruds]] socken. Det var<br /> ett ungt par som gick i brudstol i början av mars<br /> 1920. Ruth var endast 18 år gammal och Herman 22. De slog sig först ner i [[Dalsland/Skållerud/Håverud|Håverud]], där<br /> Herman arbetade på fabriken, men efter en tid<br /> beslutade de sig för att bosätta sig i närheten av<br /> Hermans föräldrahem. Då omfattade familjen<br /> också tre barn. 1926 stod huset färdigt och de<br /> kunde flytta in i sitt nya hem. Närheten till föräldrarna och syskonen på [[Dalsland/Ånimskog/Gärdet|Gärdet]] skapade naturligtvis en känsla av trygghet och gemenskap,<br /> men nackdelen var att Herman fick lång väg att<br /> ta sig till sitt arbete, och detta skulle i sinom tid<br /> visa sig ödesdigert.<br /> <br /> En tidig morgon dagarna före jul skulle Herman gå till sitt arbete i [[Dalsland/Skållerud/Håverud|Håverud]]. Isen hade lagt sig på vikarna i Malbäcksfjordens inre delar, och när han kom till [[Dalsland/Skållerud/Lillängen|Lillängen]] beslöt han sig för att gena över nyisen för att göra den långa färdvägen något kortare. Isen var dock förrädisk. Den brast och Herman hamnade i en vak som han inte hade någon chans att ta sig upp ur. Sonen Helge berätta vidare:<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;[[Fil:Dalsland-Ånimskog-PD 1931-12-23, sid 7.jpg|miniatyr|Provinstidningen Dalsland 1931-12-23]]Jag minns väl denna dags händelser. Min syster Dagny och jag var på förmiddagen till affären och handlade. På eftermiddagen gick mor, min bror Verner och jag till [[Dalsland/Skållerud/England|England]], till mormor och morfar, som vi brukade göra då och då. Komna till [[Dalsland/Skållerud/Lillängen|Lillängen]], fick jag se en vak invid holmarna och något som låg på isen (fars mössa). Jag förstod ej då (jag var 10 år) vad det var, men jag frågade mor, men som tur var, såg hon längre ut på sjön, åt [[Dalsland/Skållerud/Kvarnkasen|Kvarnkasen]] till, där det fanns öppningar i sjön.<br /> <br /> Om hon fått syn på denna vak, som jag såg så hade hon säkert förstått vad som hänt i arla morgonstund. Det konstaterades, när de tog upp honom att han hängt på iskanten och någon från [[Dalsland/Skållerud/Östebo|Östebo]], som jobbade i [[Dalsland/Skållerud/Håverud|Håverud]], hörde skriken i en halv timmas tid. Förmodligen frös han ihjäl och isen gav efter och han låg på rygg på sjöbotten med armarna i det läge som han hängde på iskanten.<br /> <br /> Det var ett hårt slag för mor och oss barn, som förstod vad som hänt, och särskilt för mig som var så fäst vid far. Jag minns så väl sista söndagen tillsammans: Vi, far och jag, hade varit i skogen och sett ut julgranen, som han skulle hugga. På kvällen när vi skulle gå till sängs, gjorde jag som far, när vi klädde av oss för natten. Jag<br /> klädde av mig mer än vanligt var och på natten vaknade jag av att jag frös. Far var då vaken och sade till mig att inte vara lik honom i allt.<br /> &lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> Ruth stod nu ensam med sex barn och det<br /> sjunde på väg. Det var ett fruktansvärt slag som<br /> drabbade familjen, och sorg och bestörtning<br /> lägrade sig över hela bygden under dessa juldagar. Ruth, som födde sonen Herman i januari,<br /> upplevde en svår tid, men lyckades trots stora<br /> umbäranden lotsa sin familj genom alla svårigheter. Det var en enastående bragd. Helge, som<br /> var äldst av sönerna, fick bära det tyngsta ansvaret av barnen. Han blev en slags ställföreträdande pappa och fick redan under skoltiden ge<br /> sig ut för att tjäna några slantar hos bönderna i<br /> trakten.<br /> <br /> Helge förblev hembygden trogen med undantag för några år i [[Västergötland/Trollhättan|Trollhättan]], där han arbetade på Volvo Flygmotor och senare var ombud<br /> för dåvarande kds. Han prövade ett flertal yrken, men hans huvudsakliga sysselsättning var<br /> skogshuggning. 1952 gifte han sig med Sonja Johansson från Lindesberg i Hallands län och året därpå föddes dottern Ing-Marie och därefter följde Lisbeth 1958. Under 1970-talet byggde Helge om det ursprungliga huset i Hagen till en modern villa och sedan bodde han och Sonja långt upp i pensionsåldern. Tyvärr drabbades de av ohälsa i mitten av 1990-talet och måste efter en tid flytta till en servicelägenhet Åmål. Helges hälsa försämrades allt mer och han avled i januari 2001.Dottern Ing-Marie med familj är numera ägare av Hagen.<br /> <br /> &lt;references group=&quot;Källa&quot; /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Hagen_(Nedre_Kilane)&diff=45763 2026-06-09T12:11:38Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |namn=Hagen (Nedre Kilane)<br /> |hemman=Nedre Kilane<br /> |knord=58.848125<br /> |kost=12.481177<br /> |typ=Gård<br /> }}<br /> <br /> Helge växte upp i Hagen, ett litet ställe som ligger strax söder om [[Dalsland/Ånimskog/Gärdet|Gärdet]]. Helges far, Herman, hade köpt tomten av sin farbror Petrus 1924 och byggt ett hus för sig och sin unga familj ett par<br /> år senare. Tomten som var en inäga kallades<br /> Ullas hage eftersom Ulrika, den ursprungliga<br /> ägarinnan, brukade odla grönsaker här under<br /> 1870-talet.<br /> <br /> Herman gifte sig med Ruth Maria Vesterberg<br /> från torpet [[Dalsland/Skållerud/England|England]] i [[Dalsland/Skålleruds|Skålleruds]] socken. Det var<br /> ett ungt par som gick i brudstol i början av mars<br /> 1920. Ruth var endast 18 år gammal och Herman 22. De slog sig först ner i [[Dalsland/Skållerud/Håverud|Håverud]], där<br /> Herman arbetade på fabriken, men efter en tid<br /> beslutade de sig för att bosätta sig i närheten av<br /> Hermans föräldrahem. Då omfattade familjen<br /> också tre barn. 1926 stod huset färdigt och de<br /> kunde flytta in i sitt nya hem. Närheten till föräldrarna och syskonen på [[Dalsland/Ånimskog/Gärdet|Gärdet]] skapade naturligtvis en känsla av trygghet och gemenskap,<br /> men nackdelen var att Herman fick lång väg att<br /> ta sig till sitt arbete, och detta skulle i sinom tid<br /> visa sig ödesdigert.<br /> <br /> En tidig morgon dagarna före jul skulle Herman gå till sitt arbete i [[Dalsland/Skållerud/Håverud|Håverud]]. Isen hade lagt sig på vikarna i Malbäcksfjordens inre delar, och när han kom till [[Dalsland/Skållerud/Lillängen|Lillängen]] beslöt han sig för att gena över nyisen för att göra den långa färdvägen något kortare. Isen var dock förrädisk. Den brast och Herman hamnade i en vak som han inte hade någon chans att ta sig upp ur. Sonen Helge berätta vidare:<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;[[Fil:Dalsland-Ånimskog-PD 1931-12-23, sid 7.jpg|miniatyr|Provinstidningen Dalsland 1931-12-23]]Jag minns väl denna dags händelser. Min syster Dagny och jag var på förmiddagen till affären och handlade. På eftermiddagen gick mor, min bror Verner och jag till [[Dalsland/Skållerud/England|England]], till mormor och morfar, som vi brukade göra då och då. Komna till [[Dalsland/Skållerud/Lillängen|Lillängen]], fick jag se en vak invid holmarna och något som låg på isen (fars mössa). Jag förstod ej då (jag var 10 år) vad det var, men jag frågade mor, men som tur var, såg hon längre ut på sjön, åt [[Dalsland/Skållerud/Kvarnkasen|Kvarnkasen]] till, där det fanns öppningar i sjön.<br /> <br /> Om hon fått syn på denna vak, som jag såg så hade hon säkert förstått vad som hänt i arla morgonstund. Det konstaterades, när de tog upp honom att han hängt på iskanten och någon från [[Dalsland/Skållerud/Östebo|Östebo]], som jobbade i [[Dalsland/Skållerud/Håverud|Håverud]], hörde skriken i en halv timmas tid. Förmodligen frös han ihjäl och isen gav efter och han låg på rygg på sjöbotten med armarna i det läge som han hängde på iskanten.<br /> <br /> Det var ett hårt slag för mor och oss barn, som förstod vad som hänt, och särskilt för mig som var så fäst vid far. Jag minns så väl sista söndagen tillsammans: Vi, far och jag, hade varit i skogen och sett ut julgranen, som han skulle hugga. På kvällen när vi skulle gå till sängs, gjorde jag som far, när vi klädde av oss för natten. Jag<br /> klädde av mig mer än vanligt var och på natten vaknade jag av att jag frös. Far var då vaken och sade till mig att inte vara lik honom i allt.<br /> &lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> Ruth stod nu ensam med sex barn och det<br /> sjunde på väg. Det var ett fruktansvärt slag som<br /> drabbade familjen, och sorg och bestörtning<br /> lägrade sig över hela bygden under dessa juldagar. Ruth, som födde sonen Herman i januari,<br /> upplevde en svår tid, men lyckades trots stora<br /> umbäranden lotsa sin familj genom alla svårigheter. Det var en enastående bragd. Helge, som<br /> var äldst av sönerna, fick bära det tyngsta ansvaret av barnen. Han blev en slags ställföreträdande pappa och fick redan under skoltiden ge<br /> sig ut för att tjäna några slantar hos bönderna i<br /> trakten.<br /> <br /> Helge förblev hembygden trogen med undantag för några år i [[Västergötland/Trollhättan|Trollhättan]], där han arbetade på Volvo Flygmotor och senare var ombud<br /> för dåvarande kds. Han prövade ett flertal yrken, men hans huvudsakliga sysselsättning var<br /> skogshuggning. 1952 gifte han sig med Sonja Johansson från Lindesberg i Hallands län och året därpå föddes dottern Ing-Marie och därefter följde Lisbeth 1958. Under 1970-talet byggde Helge om det ursprungliga huset i Hagen till en modern villa och sedan bodde han och Sonja långt upp i pensionsåldern. Tyvärr drabbades de av ohälsa i mitten av 1990-talet och måste efter en tid flytta till en servicelägenhet Åmål. Helges hälsa försämrades allt mer och han avled i januari 2001.Dottern Ing-Marie med familj är numera ägare av Hagen.<br /> <br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg