https://sockipedia.se/w/api.php?action=feedcontributions&feedformat=atom&user=Lisbethg 2026-05-10T02:56:55Z Användarbidrag MediaWiki 1.43.8 https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Stack%C3%A4ngen&diff=43989 2026-04-27T17:10:02Z

<p>Lisbethg: Text hämtat ur Ånimskogsboken</p> <hr /> <div>På Stackängen var en lada uppförd för förvaring av vinterfoder.{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |hemman=Djupslund<br /> |namn=Stackängen<br /> |typ=Torp<br /> }}<br /> Text saknas.<br /> {{TorpruinerÅmål|platsnummer=55}}</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/HermansStuga&diff=43988 2026-04-27T16:55:53Z

<p>Lisbethg: Kopierat text om Hermans stuga i Nedre Kilane fr Ånimskogsboken s.43</p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |namn=Hermans Stuga<br /> |hemman=Nedre Kilane<br /> |sortnamn=Hermans Stuga<br /> |typ=Torp<br /> |knord=58.844172<br /> |kost=12.481815<br /> }}Olofs Karlsson, Brandalen, hans tredje son, Herman, drabbades som så många andra i de dalsländska bygderna av amerikafeber och begav sig över till det stora landet 1905. Så småningom kom han till Chicago, där han engagerades som snickare i en fabrik som gjorde järnvägsvagnar. En dag blev han inbjuden till en stor middag, och där träffade han en ung svenska som hette Ida Skogh. Det mötet ledde till giftermål den 11 maj 1907 och 1910 föddes sonen Ralph.<br /> <br /> Några år senare erhöll Ida ett arv efter sin äldsta syster som ägde Stallmästargården i [[Södermanland/Stockholm|Stockholm]]. Vid sin död hade hon en samlad förmögenhet av nära 300.000 kronor och även om inte Ida var ensam arvinge gav det makarna ekonomisk möjlighet att resa till Sverige för att hämta arvet och stanna en tid. 1917 ankom Herman och Ida till Bergen tillsammans med sin lille son. De reste sedan vidare till Sverige, där de bodde hos släktingar innan det var dags att återvända till Chicago. Det var nu 1918, första världskrigets sista år, och hela Europa härjades av spanska sjukan. Ida drabbades av denna svåra infektionssjukdom och dog den 28 oktober 1918. Makarnas nyfödda dotter avled några dagar senare i kikhosta. Det hopp om en ljus framtid som tänts därborta i Amerika för de båda makarna hade nu ändat i en tragedi.<br /> <br /> Herman befann sig nu plötsligt ensam med sin åttaårige son och beslöt sig för att att bli kvar i Sverige. Han köpte en fraktskuta och efter några år, då han gift sig med Ida Eriksdotter från [[Dalsland/Ånimskog/Rönningen|Rönningen]] i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane|Stora Kilane]] och byggt ett nytt hus på sin ärvda mark i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]], kunde Herman se framtiden an med en viss optimism. Året var 1925. Sonen Ingemar föddes och Herman välvde stora planer inför de kommande åren. Bland annat bildade han ett kvartsbolag tillsammans med sin svåger. Tanken var att man skulle bryta kvarts i [[Dalsland/Fröskog|Fröskog]] för försäljning till Wargön och dessutom ombesörja båtfrakterna dit. Detta visade sig dock vara en katastrofal felsatsning, och Herman som intecknat sin egendom förlorade allt han ägde. Det nybyggda huset fick säljas till kraftigt underpris och familjen flyttade till [[Dalsland/Ånimskog/Grön Tuva|Grön Tuva]] på [[Dalsland/Ånimskog/Henriksholm|Henriksholm]]. Ungefär samtidigt förlorade sonen Ralph hela sitt morsarv på grund av börskraschen på Wall Street. Oturen tycktes förfölja Herman men han hade en filosofisk och humoristisk läggning som på ett märkligt sätt höjde honom över de olyckor som drabbade honom. Under sina sista år bodde Herman med sin Ida på [[Dalsland/Ånimskog/Totten|Totten]], där han dog 1959.<br /> <br /> Nya ägare till Hermans egendom i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] blev nu Axel och Sofia Lindberg från [[Västergötalan/Skaraborg/Fåglavik|Fåglavik]] i [[Västergötland/Skaraborg|Skaraborgs]] län. De ägde stället fram till 1939, och det kunde betecknas som ett litet torp, eftersom Herman hade byggt en ladugård och det gick att hålla både ko och gris. Höganäs-bolaget förvärvade hela fastigheten med sikte på den rikliga förekomsten av kvartsit i berget som tornade upp sig öster om huset. Om man betänker att Lindberg sålde egendomen för 11000 kronor, och att Höganäs-bolaget under några årtionden bröt närmare en halv miljon ton kvartsit, får man en uppfattning om hur en blygsam investering kan generera oerhörda vinster.<br /> <br /> Höganäs-bolaget använde huvudbyggnaden till kontor och värmestuga för sina anställda, och när bolaget lade ner sin verksamhet rev Henning Johansson från [[Dalsland/Ånimskog/Vesterås|Vesterås]] ner huset för att använda virket för tillbyggnaden av sin stuga.. Efter precis 60 år förvandlades sålunda Hermans byggnadsverk till aska.<br /> <br /> ===== Nov 2024 =====<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-HermansStuga-Nov2024.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av torpet Hermans Stuga i Nedre Kilane, Ånimskog i nov 2024.]]<br /> <br /> Platsen hittad och koordinater bestämda.<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Nedre Kilane Hermans stuga.png|alt=Flytta Bild|miniatyr|Hermans stuga Nedre Kilane]]</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/HermansStuga&diff=43987 2026-04-27T16:52:39Z

<p>Lisbethg: Tagit bort felaktig text</p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |namn=Hermans Stuga<br /> |hemman=Nedre Kilane<br /> |sortnamn=Hermans Stuga<br /> |typ=Torp<br /> |knord=58.844172<br /> |kost=12.481815<br /> }}Olofs tredje son, Herman, drabbades som så många andra i de dalsländska bygderna av amerikafeber och begav sig över till det stora landet 1905. Så småningom kom han till Chicago, där han engagerades som snickare i en fabrik som gjorde järnvägsvagnar. En dag blev han inbjuden till en stor middag, och där träffade han en ung svenska som hette Ida Skogh. Det mötet ledde till giftermål den 11 maj 1907 och 1910 föddes sonen Ralph.<br /> <br /> Några år senare erhöll Ida ett arv efter sin äldsta syster som ägde Stallmästargården i [[Södermanland/Stockholm|Stockholm]]. Vid sin död hade hon en samlad förmögenhet av nära 300.000 kronor och även om inte Ida var ensam arvinge gav det makarna ekonomisk möjlighet att resa till Sverige för att hämta arvet och stanna en tid. 1917 ankom Herman och Ida till Bergen tillsammans med sin lille son. De reste sedan vidare till Sverige, där de bodde hos släktingar innan det var dags att återvända till Chicago. Det var nu 1918, första världskrigets sista år, och hela Europa härjades av spanska sjukan. Ida drabbades av denna svåra infektionssjukdom och dog den 28 oktober 1918. Makarnas nyfödda dotter avled några dagar senare i kikhosta. Det hopp om en ljus framtid som tänts därborta i Amerika för de båda makarna hade nu ändat i en tragedi.<br /> <br /> Herman befann sig nu plötsligt ensam med sin åttaårige son och beslöt sig för att att bli kvar i Sverige. Han köpte en fraktskuta och efter några år, då han gift sig med Ida Eriksdotter från [[Dalsland/Ånimskog/Rönningen|Rönningen]] i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane|Stora Kilane]] och byggt ett nytt hus på sin ärvda mark i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]], kunde Herman se framtiden an med en viss optimism. Året var 1925. Sonen Ingemar föddes och Herman välvde stora planer inför de kommande åren. Bland annat bildade han ett kvartsbolag tillsammans med sin svåger. Tanken var att man skulle bryta kvarts i [[Dalsland/Fröskog|Fröskog]] för försäljning till Wargön och dessutom ombesörja båtfrakterna dit. Detta visade sig dock vara en katastrofal felsatsning, och Herman som intecknat sin egendom förlorade allt han ägde. Det nybyggda huset fick säljas till kraftigt underpris och familjen flyttade till [[Dalsland/Ånimskog/Grön Tuva|Grön Tuva]] på [[Dalsland/Ånimskog/Henriksholm|Henriksholm]]. Ungefär samtidigt förlorade sonen Ralph hela sitt morsarv på grund av börskraschen på Wall Street. Oturen tycktes förfölja Herman men han hade en filosofisk och humoristisk läggning som på ett märkligt sätt höjde honom över de olyckor som drabbade honom. Under sina sista år bodde Herman med sin Ida på [[Dalsland/Ånimskog/Totten|Totten]], där han dog 1959.<br /> <br /> Nya ägare till Hermans egendom i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] blev nu Axel och Sofia Lindberg från [[Västergötalan/Skaraborg/Fåglavik|Fåglavik]] i [[Västergötland/Skaraborg|Skaraborgs]] län. De ägde stället fram till 1939, och det kunde betecknas som ett litet torp, eftersom Herman hade byggt en ladugård och det gick att hålla både ko och gris. Höganäs-bolaget förvärvade hela fastigheten med sikte på den rikliga förekomsten av kvartsit i berget som tornade upp sig öster om huset. Om man betänker att Lindberg sålde egendomen för 11000 kronor, och att Höganäs-bolaget under några årtionden bröt närmare en halv miljon ton kvartsit, får man en uppfattning om hur en blygsam investering kan generera oerhörda vinster.<br /> <br /> Höganäs-bolaget använde huvudbyggnaden till kontor och värmestuga för sina anställda, och när bolaget lade ner sin verksamhet rev Henning Johansson från [[Dalsland/Ånimskog/Vesterås|Vesterås]] ner huset för att använda virket för tillbyggnaden av sin stuga.. Efter precis 60 år förvandlades sålunda Hermans byggnadsverk till aska.<br /> <br /> ===== Nov 2024 =====<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-HermansStuga-Nov2024.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av torpet Hermans Stuga i Nedre Kilane, Ånimskog i nov 2024.]]<br /> <br /> Platsen hittad och koordinater bestämda.<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Nedre Kilane Hermans stuga.png|alt=Flytta Bild|miniatyr|Hermans stuga Nedre Kilane]]</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/HermansStuga&diff=43986 2026-04-27T16:49:23Z

<p>Lisbethg: Kopierat text om Hermans stuga i Nedre Kilane fr Ånimskogsboken s.43</p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |namn=Hermans Stuga<br /> |hemman=Nedre Kilane<br /> |sortnamn=Hermans Stuga<br /> |typ=Torp<br /> |knord=58.844172<br /> |kost=12.481815<br /> }}Olofs tredje son, Herman, drabbades som så många andra i de dalsländska bygderna av amerikafeber och begav sig över till det stora landet 1905. Så småningom kom han till Chicago, där han engagerades som snickare i en fabrik som gjorde järnvägsvagnar. En dag blev han inbjuden till en stor middag, och där träffade han en ung svenska som hette Ida Skogh. Det mötet ledde till giftermål den 11 maj 1907 och 1910 föddes sonen Ralph.<br /> <br /> Några år senare erhöll Ida ett arv efter sin äldsta syster som ägde Stallmästargården i [[Södermanland/Stockholm|Stockholm]]. Vid sin död hade hon en samlad förmögenhet av nära 300.000 kronor och även om inte Ida var ensam arvinge gav det makarna ekonomisk möjlighet att resa till Sverige för att hämta arvet och stanna en tid. 1917 ankom Herman och Ida till Bergen tillsammans med sin lille son. De reste sedan vidare till Sverige, där de bodde hos släktingar innan det var dags att återvända till Chicago. Det var nu 1918, första världskrigets sista år, och hela Europa härjades av spanska sjukan. Ida drabbades av denna svåra infektionssjukdom och dog den 28 oktober 1918. Makarnas nyfödda dotter avled några dagar senare i kikhosta. Det hopp om en ljus framtid som tänts därborta i Amerika för de båda makarna hade nu ändat i en tragedi.<br /> <br /> Herman befann sig nu plötsligt ensam med sin åttaårige son och beslöt sig för att att bli kvar i Sverige. Han köpte en fraktskuta och efter några år, då han gift sig med Ida Eriksdotter från [[Dalsland/Ånimskog/Rönningen|Rönningen]] i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane|Stora Kilane]] och byggt ett nytt hus på sin ärvda mark i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]], kunde Herman se framtiden an med en viss optimism. Året var 1925. Sonen Ingemar föddes och Herman välvde stora planer inför de kommande åren. Bland annat bildade han ett kvartsbolag tillsammans med sin svåger. Tanken var att man skulle bryta kvarts i [[Dalsland/Fröskog|Fröskog]] för försäljning till Wargön och dessutom ombesörja båtfrakterna dit. Detta visade sig dock vara en katastrofal felsatsning, och Herman som intecknat sin egendom förlorade allt han ägde. Det nybyggda huset fick säljas till kraftigt underpris och familjen flyttade till [[Dalsland/Ånimskog/Grön Tuva|Grön Tuva]] på [[Dalsland/Ånimskog/Henriksholm|Henriksholm]]. Ungefär samtidigt förlorade sonen Ralph hela sitt morsarv på grund av börskraschen på Wall Street. Oturen tycktes förfölja Herman men han hade en filosofisk och humoristisk läggning som på ett märkligt sätt höjde honom över de olyckor som drabbade honom. Under sina sista år bodde Herman med sin Ida på [[Dalsland/Ånimskog/Totten|Totten]], där han dog 1959.<br /> <br /> Nya ägare till Hermans egendom i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] blev nu Axel och Sofia Lindberg från [[Västergötalan/Skaraborg/Fåglavik|Fåglavik]] i [[Västergötland/Skaraborg|Skaraborgs]] län. De ägde stället fram till 1939, och det kunde betecknas som ett litet torp, eftersom Herman hade byggt en ladugård och det gick att hålla både ko och gris. Höganäs-bolaget förvärvade hela fastigheten med sikte på den rikliga förekomsten av kvartsit i berget som tornade upp sig öster om huset. Om man betänker att Lindberg sålde egendomen för 11000 kronor, och att Höganäs-bolaget under några årtionden bröt närmare en halv miljon ton kvartsit, får man en uppfattning om hur en blygsam investering kan generera oerhörda vinster.<br /> <br /> Höganäs-bolaget använde huvudbyggnaden till kontor och värmestuga för sina anställda, och när bolaget lade ner sin verksamhet rev Henning Johansson från [[Dalsland/Ånimskog/Vesterås|Vesterås]] ner huset för att använda virket för tillbyggnaden av sin stuga.. Efter precis 60 år förvandlades sålunda Hermans byggnadsverk till aska.<br /> <br /> Olof Karlssons yngste son, Petrus, arbetade på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset|Annenäset]] och i [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke|Snäcke]]. Han var också i Amerika några år på 1910-talet. Han byggde sig ett hus på [[Dalsland/Ånimskog/Karlsberg (Stora Kilane)|Karlsberg]] 1927 och flyttade in där med sin mor Johanna. Efter att hon avlidit 1934 bodde han ensam i sin stuga fram till sin död 1960. Petrus var en vänlig och gladlynt man som ofta spelade rollen av lustigkurre i bygden. Ofta gick han till [[Dalsland/Ånimskog/Brandalen|Brandalen]] för att dricka elvakaffe. Enda möjligheten att komma dit innan vägen anlades 1955 var att klättra över [[Dalsland/Ånimskog/Getryggen|Getryggen]] från [[Dalsland/Ånimskog/Rönningen|Rönningen]], om man inte valde den tre kilometer längre vägen över [[Dalsland/Ånimskog/Ängane|Ängane]] och [[Dalsland/Ånimskog/Sandbäcken|Sandbäcken]]. När Petrus skulle börja nedstigningen mot [[Dalsland/Ånimskog/Brandalen|Brandalen]] ropade han ett ljudligt ”Ka-ka” för att annonsera sin ankomst. Judith kunde då i lugn och ro sätta på kaffekitteln, ty det tog ungefär femton minuter att utföra den vådliga klättringen nerför berget.<br /> <br /> ===== Nov 2024 =====<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-HermansStuga-Nov2024.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av torpet Hermans Stuga i Nedre Kilane, Ånimskog i nov 2024.]]<br /> <br /> Platsen hittad och koordinater bestämda.<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Nedre Kilane Hermans stuga.png|alt=Flytta Bild|miniatyr|Hermans stuga Nedre Kilane]]</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-Kilane_Mellom_G%C3%A4rdet.png&diff=43985 2026-04-27T16:30:13Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>Eget Foto</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/HermansStuga&diff=43984 2026-04-27T16:09:14Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats<br /> |landskap=Dalsland<br /> |socken=Ånimskog<br /> |namn=Hermans Stuga<br /> |hemman=Nedre Kilane<br /> |sortnamn=Hermans Stuga<br /> |typ=Torp<br /> |knord=58.844172<br /> |kost=12.481815<br /> }}<br /> Text saknas.<br /> <br /> ==== Inventeringar ====<br /> ===== Nov 2024 =====<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-HermansStuga-Nov2024.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av torpet Hermans Stuga i Nedre Kilane, Ånimskog i nov 2024.]]<br /> <br /> Platsen hittad och koordinater bestämda.<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Nedre Kilane Hermans stuga.png|alt=Flytta Bild|miniatyr|Hermans stuga Nedre Kilane]]</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-Nedre_Kilane_Hermans_stuga.png&diff=43983 2026-04-27T16:06:29Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>Bild fr Ånimskogsboken s.44</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog-Nedre_Kilane.jpg&diff=43980 2026-04-27T12:24:21Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>Hermans stuga Nedre Kilane</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Fil:Dalsland-%C3%85nimskog_Kerstan_1.jpg&diff=42523 2026-03-28T17:36:51Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>Foto Kerstan 1</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Br%C3%A5tekullen&diff=42252 2026-03-21T13:51:35Z

<p>Lisbethg: Ändrat koordinat</p> <hr /> <div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|socken=Ånimskog|namn=Bråtekullen|hemman=Djupslund|typ=Torp|period=1850-1920|knord=58.8752620|kost=12.4551889}}<br /> När man närmar sig [[Dalsland/Ånimskog/Djupslund|Djupslund]] på den väg som byggdes i slutet av 1960-talet syns långa stenmurar på vägens högra sida. Ett par hundra meter vidare finner man lämningarna av torpet '''Bråtekullen''' (lokalt kallat &quot;Bråtekôl&quot;) in bland den täta granskogen till vänster. Murstocken är helt raserad men utgör fortfarande ett tydligt minnesmärke. Lite noggrannare i sina iakttagelser måste man vara för att hitta grundstenarna till ladugårdsbyggnaden. Skönjbara är också åkrarna, även om granar med timmeromfång kastar sina väldiga skuggor över de forna odlingarna.<br /> <br /> Johannes Eriksson och hans familj flyttade in på torpet 1838, och då hade det säkert varit uppodlat under några årtionden. Man kan förmoda att det var Johannes som byggde ut bostadshus och ladugård och utvidgade åkermarken så att det forna torpstället fick status som gård, vilket också är beteckningen på 1890-års karta.<br /> <br /> På 1850-talet flyttade familjen upp till själva [[Dalsland/Ånimskog/Djupslund|Djupslund]] där en ny byggnad uppfördes, och Bråtekullen brukades förmodligen under en tid gemensamt med den större gården, men fortfarande var boningshuset på andra sidan älven troligen bebott, kanske av någon av sönerna. Johannes flyttade tillbaka till sin ursprungliga gård sedan hustrun dött 1880. På 1890-talet var sonen Otto och hans familj bosatta på Bråtekullen innan de flyttade upp till den östra byggnaden uppe på höjden. Efter Ottos och Vilhelminas avflyttning stod huset öde, och förmodligen revs alla byggnader ner under 1920-talet.&lt;ref&gt;Torpruiner i Åmåls kommun (1985), plats nr 50.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> I [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskogs]] Sockenbok står det om Bråtekullen:<br /> &lt;blockquote&gt;När man närmar sig [[Dalsland/Ånimskog/Djupslund|Djupslund]] på den väg som byggdes i slutet av 1960-talet fångas uppmärk­samheten av långa stenmurar på vägens högra sida. Kör man ett par hundra meter vidare fin­ner man lämningarna av torpet Bråtekullen in bland den täta granskogen till vänster. Mur­stocken är helt raserad men utgör fortfarande ett tydligt minnesmärke. Lite noggrannare i sina iakttagelser måste man vara för att hitta grund­stenarna till ladugårdsbyggnaden. Skönjbara är också åkrarna, även om granar med timmer­omfång kastar sina väldiga skuggor över de forna odlingarna.<br /> Som vi minns flyttade Johannes Eriksson och hans familj in på torpet 1838, och då hade det säkert varit uppodlat under några årtionden. Man kan förmoda att det var Johannes som byggde ut bostadshus och ladugård och utvid­gade åkermarken så att det forna torpstället fick status som gård, vilket också är beteckningen på 1890-års karta.<br /> På 1850-talet flyttade familjen upp till själva [[Dalsland/Ånimskog/Djupslund|Djupslund]] där en ny byggnad uppfördes, och Bråtekullen brukades förmodligen under en tid gemensamt med den större gården, men fortfa­rande var boningshuset på andra sidan älven troligen bebott, kanske av någon av sönerna. Som tidigare nämnts flyttade Johannes tillbaka till sin ursprungliga gård sedan hustrun dött 1880. På 1890-talet var sonen Otto och hans fa­milj bosatta på Bråtekullen innan de flyttade upp till den östra byggnaden uppe på höjden.<br /> Efter Ottos och Vilhelminas avflyttning stod huset öde, och förmodligen revs alla byggnader ner under 1920-talet.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 174.&lt;/ref&gt;&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Br%C3%A5tekullen&diff=42207 2026-03-16T19:14:11Z

<p>Lisbethg: Ändrat kordinat</p> <hr /> <div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|socken=Ånimskog|namn=Bråtekullen|hemman=Djupslund|typ=Torp|period=1850-1920|knord=58.8752242|kost=12.4552784}}<br /> När man närmar sig [[Dalsland/Ånimskog/Djupslund|Djupslund]] på den väg som byggdes i slutet av 1960-talet syns långa stenmurar på vägens högra sida. Ett par hundra meter vidare finner man lämningarna av torpet '''Bråtekullen''' (lokalt kallat &quot;Bråtekôl&quot;) in bland den täta granskogen till vänster. Murstocken är helt raserad men utgör fortfarande ett tydligt minnesmärke. Lite noggrannare i sina iakttagelser måste man vara för att hitta grundstenarna till ladugårdsbyggnaden. Skönjbara är också åkrarna, även om granar med timmeromfång kastar sina väldiga skuggor över de forna odlingarna.<br /> <br /> Johannes Eriksson och hans familj flyttade in på torpet 1838, och då hade det säkert varit uppodlat under några årtionden. Man kan förmoda att det var Johannes som byggde ut bostadshus och ladugård och utvidgade åkermarken så att det forna torpstället fick status som gård, vilket också är beteckningen på 1890-års karta.<br /> <br /> På 1850-talet flyttade familjen upp till själva [[Dalsland/Ånimskog/Djupslund|Djupslund]] där en ny byggnad uppfördes, och Bråtekullen brukades förmodligen under en tid gemensamt med den större gården, men fortfarande var boningshuset på andra sidan älven troligen bebott, kanske av någon av sönerna. Johannes flyttade tillbaka till sin ursprungliga gård sedan hustrun dött 1880. På 1890-talet var sonen Otto och hans familj bosatta på Bråtekullen innan de flyttade upp till den östra byggnaden uppe på höjden. Efter Ottos och Vilhelminas avflyttning stod huset öde, och förmodligen revs alla byggnader ner under 1920-talet.&lt;ref&gt;Torpruiner i Åmåls kommun (1985), plats nr 50.&lt;/ref&gt;<br /> <br /> I [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskogs]] Sockenbok står det om Bråtekullen:<br /> &lt;blockquote&gt;När man närmar sig [[Dalsland/Ånimskog/Djupslund|Djupslund]] på den väg som byggdes i slutet av 1960-talet fångas uppmärk­samheten av långa stenmurar på vägens högra sida. Kör man ett par hundra meter vidare fin­ner man lämningarna av torpet Bråtekullen in bland den täta granskogen till vänster. Mur­stocken är helt raserad men utgör fortfarande ett tydligt minnesmärke. Lite noggrannare i sina iakttagelser måste man vara för att hitta grund­stenarna till ladugårdsbyggnaden. Skönjbara är också åkrarna, även om granar med timmer­omfång kastar sina väldiga skuggor över de forna odlingarna.<br /> Som vi minns flyttade Johannes Eriksson och hans familj in på torpet 1838, och då hade det säkert varit uppodlat under några årtionden. Man kan förmoda att det var Johannes som byggde ut bostadshus och ladugård och utvid­gade åkermarken så att det forna torpstället fick status som gård, vilket också är beteckningen på 1890-års karta.<br /> På 1850-talet flyttade familjen upp till själva [[Dalsland/Ånimskog/Djupslund|Djupslund]] där en ny byggnad uppfördes, och Bråtekullen brukades förmodligen under en tid gemensamt med den större gården, men fortfa­rande var boningshuset på andra sidan älven troligen bebott, kanske av någon av sönerna. Som tidigare nämnts flyttade Johannes tillbaka till sin ursprungliga gård sedan hustrun dött 1880. På 1890-talet var sonen Otto och hans fa­milj bosatta på Bråtekullen innan de flyttade upp till den östra byggnaden uppe på höjden.<br /> Efter Ottos och Vilhelminas avflyttning stod huset öde, och förmodligen revs alla byggnader ner under 1920-talet.&lt;ref&gt;Ånimskogs Sockenbok del II, sida 174.&lt;/ref&gt;&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Djupslund&diff=42206 2026-03-16T18:32:00Z

<p>Lisbethg: Ny kordinat</p> <hr /> <div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|socken=Ånimskog|namn=Djupslund|sortnamn=Djupslund|typ=Hemman|knord=58.8723224|kost=12.4503838|bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Djupslund-2.jpg}}<br /> [[File:DjupslundKarta.jpg|thumb|border|left]]<br /> &lt;br /&gt;Längst i väster, på gränsen till Tisselskog, ligger<br /> '''Djupslund'''&lt;ref&gt;[[Dalsland/%C3%85nimskog/Sockenbok|Ånimskogs Sockenbok del II]], sidan 163-177&lt;/ref&gt;. Knappast någonstans i vår socken<br /> har naturen så fullkomligt utplånat all mänsklig odling som kring den förr så mäktiga gården<br /> med betydande åkerarealer, vidsträckta skogar,<br /> sågverk, kvarn och kraftstation och därtill tolv<br /> underlydande torp.<br /> <br /> Idag är det svårt att finna resterna av den<br /> gamla mangårdsbyggnaden, men om man följer kraftledningen söderut från [[Dalsland/Ånimskog/Lilla Djup|Lilla Djups]]<br /> södra ände uppför backen och sedan viker av<br /> till höger och tränger sig in bland en tät ridå av<br /> sly och ytterligare en granskogsplantering hittar man grundstenarna och den raserade spisel-<br /> muren. Inte långt därifrån står visthusboden<br /> kvar, den enda byggnad som envist trotsat tidens tand. Fortfarande står väggarna raka som<br /> soldater i givakt och taket synes vara i gott<br /> skick, även om ingenting har förvarats här på<br /> över femtio år. Hela byggnaden har antagit en<br /> grön ton av en begynnande invasion av mossor<br /> och lavar, eller är det kanske trollen som residerar i den gamla boden och vill omge sig med sin<br /> favoritfärg? Trolsk är också den väldiga tvåarmade asken som vresigt kämpar mot den om-<br /> givande vegetationen för att få luft och ljus. Ett<br /> hundratal meter mot väster kan man finna rester av en ladugårdsbyggnad som tillhörde den<br /> västra gården i Djupslund.Beger man sig ner i den djupa bäckravinen<br /> österut finner man den ruttnande bron som<br /> ledde över bäcken upp mot gården och rester<br /> av dammbyggnaden till kraftstationen.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-DjupslundVinterskrud.jpg|vänster|miniatyr|Djupslund i vinterskrud, Östra Stugan]]<br /> Detta är allt som finns kvar av Djupslund<br /> idag, och jag kan inte låta bli att jämföra med<br /> den starkt konstrativa bild som dröjer kvar i<br /> minnet sedan något mer än femtio år, då vi<br /> gjorde skolutflykter till gården, som redan vid<br /> den tiden stod mer eller mindre öde, men då<br /> ändå byggnaderna och dess omgivningar hade<br /> undergått relativt små förändringar sedan århundraden tillbaka.<br /> <br /> Vår skolutflykt till Djupslund skedde i början<br /> av juni då naturen stod i sin rikaste prakt, och vi<br /> upplevde vandringen till den mystiska gården<br /> borta i väster som ett spännande äventyr, ty vi<br /> var inte bortskämda med några längre skolresor.<br /> När vi passerat bron och forcerat den sista stigningen som ledde upp mot gårdsbebyggelsen<br /> rastade vi under en väldig ek, där en gammal<br /> kvarnsten var upplagd som bord. Smörgåspaketen och saftflaskorna kom fram, ty vi behövde stärka oss innan själva rundvandringen började.<br /> <br /> Den gråa mangårdsbyggnaden, som var en<br /> stor och rymlig dalslandsstuga i två plan med<br /> veranda mot söder, tronade majestätiskt på höjden söder om [[Dalsland/Ånimskog/Djup|Djupsjön]], och i sluttningen ner<br /> mot stranden utbredde sig åkrar och ängar med<br /> hasselbuskage insprängda här och var. Strax öster om boningshuset skar den tidigare omtalade<br /> ravinen djupt ner, och i dess botten gick en liten<br /> älv som ledde från [[Dalsland/Ånimskog/Djup|Djup]] till [[Dalsland/Ånimskog/Bräcketjärnet|Bräcketjärnet]] och<br /> vid Djupslund bildade ett brusande vattenfall<br /> när vattnet hade fritt lopp, men efter kraftstationens tillkomst magasinerades tillflödet av<br /> en stor damm, innan en trätub tämjde vattnet<br /> och ledde det till turbinen vid kraftstationen ett<br /> par hundra meter längre ned.<br /> <br /> I ravinens branta sluttning ledde en hylliknande väg söderifrån upp till gården, och<br /> längs vägen och i sluttningen växte väldiga ekar<br /> och andra ädelträd. I söder och väster utbredde<br /> sig stora skogsområden.<br /> <br /> Sådan var den bild som fäste sig på våra näthinnor under andra världskrigets slutskede, då<br /> tiden tycktes hålla andan trots att år lades till år<br /> precis som vanligt, men efter kriget, då en allmän optimism gjorde insteg hos både företag<br /> och enskilda människor, började stora avverkningar glesa ut de väldiga barrskogarna, den jättelika högspänningsledningen banade sig väg<br /> rakt över Djupslund och svepte med sig de ärevördiga ekarna, slyet tog överhanden och en het<br /> och kvalmig julidag i början av 1970-talet slog<br /> blixten ner och antände boningshuset och så var<br /> den ”gamla tiden” definitivt lagd till hävderna.<br /> <br /> Nu har vi redan hunnit så långt i vår historia<br /> att det är dags att börja från början, men först<br /> några ord om hur platsen fått sitt namn. Djupslund är omnämnt i jordeboken första gången<br /> 1582. Namnet är en sammansättning av Djup<br /> och lund där förleden anknyter till sjön [[Dalsland/Ånimskog/Djup|Djup]],<br /> medan ordet ”lund” betecknar ett mindre<br /> lövskogsområde, och lite förenklat kan man<br /> alltså kalla området för ”lövskogen vid [[Dalsland/Ånimskog/Djup|Djup]]”,<br /> och den benämningen beskriver väl de geografiska förhållandena innan skogsavverkningen<br /> och kraftledningen i dess spår skövlade den artrika växtligheten av ädelträd.<br /> <br /> 1582 stavades namnet Diupzlunden. På<br /> 1700-talet skrevs det som Dypslunden, och i<br /> början av 1800-talet fick gårdsnamnet sin nuvarande stavning.<br /> &lt;div style=&quot;clear: both&quot;&gt;<br /> == Historik ==<br /> Ett av de äldsta dokument där Djupslund nämns<br /> är Kvarnkommissionens protokoll från 1698, där<br /> man också får en inblick i vilken betydelse vat-<br /> tenfallen hade för människors bosättning och utkomst i allmänhet. Ur protokollet kan man utläsa<br /> när det gäller [[Dalsland/Dalbo|Dalbo]] härad och [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskogs]]&lt;nowiki/&gt;socken att Hemmanet Diupslund nyttiar å desenskylte ägor en fotqwarn, som alenast drifwes<br /> höst och wår, när floden infaller till allmogens<br /> commoditet, och således efter åboernes egit<br /> begifwande, som hon och intet mer giör skiäl före belades med 1/2 skieppa spannemåhls afgift. Protokollet upptar vidare att ”Salebol skattehemman nyttiar en fotqwarn af samma beskaffenhet som den nästföregående. Och således beswärades med samma skatt nemligen 1/2 skieppa spannemåhl.<br /> <br /> Således fanns det två kvarnar i Djupslund<br /> som betjänade gårdarna ända till [[Dalsland-Ånimskog-Ånimmen|Ånimmens]]<br /> stränder. Senare uppfördes också en enbladig<br /> ramsåg som också utnyttjades flitigt av Västsidans bönder.<br /> <br /> Hemmanet Djupslund var fram till slutet av<br /> 1600-talet uppdelat i mindre enheter, och det<br /> fanns både ägare och brukare. Från 1680 och<br /> till 1700-talets första decennier är dock endast<br /> två ägare nämnda. Det var Olof Persson och<br /> hans hustru Börta Andersson samt Börje<br /> Svensson som var född i [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn|Anolfsbyn]] 1660.<br /> Svensson var tydligen en redbar och respektingivande person, ty han utsågs till skattefogde<br /> i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]]. Hans hustru var född i [[Dalsland/Ånimskog/Salebol|Salebol]] och<br /> hette Anna Olofsdotter och tillsammans hade<br /> makarna fyra barn, Bryngel, Sven, Marit och<br /> Kerstin. Hustrun hade barnen Anders och Brita<br /> innan hon gifte sig.<br /> <br /> Omkring 1730 gick Börje Svensson och hans<br /> maka ur tiden, och under de följande hundra<br /> åren är det endast möjligt att ge en fragmentarisk bild av ägandeförhållandena.<br /> I slutet av 1700-talet står Bryngel Eriksson och<br /> hans hustru Anna Eliasdotter upptagna som<br /> brukare, medan Anders Eriksson och Anders<br /> Hansson betecknas som ägare.<br /> <br /> Omkring 1825 blev Sven Eriksson, född 1802<br /> i [[Dalsland/Steneby|Steneby]], ägare till hela Djupslund. Hans hustru hette Maria Svensdotter och i familjen fanns<br /> fyra barn: Anna Kajsa (styvdotter), Erik född<br /> 1830, Anders 1835 och Lars Gustaf 1837<br /> I september 1839 köpte Erik Andersson, hans<br /> son Johannes Eriksson och en man vid namn<br /> Bryngel Olsson gemensamt skattehemmanet<br /> Djupslund för 3000 riksdaler.<br /> <br /> Erik Andersson föddes i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg|Västra Berg]] 1784 och<br /> och gifte sig i början av det nya seklet med Maria Andersdotter. Sonen Johannes föddes 1810,<br /> Magnus 1812, Anders 1819, Erik 1821 och Isak<br /> 1826. Erik bosatte sig med sin familj i den västra<br /> stugan i Djupslund, som då var den enda manbyggnaden på huvudgården. Johannes, hans<br /> hustru Stina Svensdotter och deras treårige son<br /> Simon flyttade in på [[Dalsland/Ånimskog/Bråtekullen|Bråtekullen]], en mindre<br /> gård, som låg en knapp kilometer öster om<br /> Djupslund.<br /> <br /> Emellertid hann Erik Andersson knappast ta<br /> sitt nya hemman i besittning innan han avled,<br /> och i maj 1842 köpte änkan Maria Andersdotter<br /> av sina omyndiga barn samt Johannes Eriksson<br /> och Bryngel Olsson 3/104 mantal av kronoskattehemmanet Djupslund för 633 riksdaler. Under<br /> de närmaste åren tycks således Maria Andersdotter varit huvudägare till gården med tillhörande torp, såg och kvarn.<br /> <br /> 1850 sålde hon sin del till sonen Erik Eriksson, som då bodde i [[Dalsland/Tisselskog/Högelund|Högelund]], enligt ett köpebrev daterat den 11 maj. 1854 sålde Erik i sin<br /> tur sitt markinnehav till brodern Anders, och<br /> det ursprungliga hemmanet blir nu definitivt<br /> delat i två hemmansdelar med en del i öster<br /> och en del i väster. Vid laga skiftet 1864 kom<br /> den västra delen att benämnas 1:2 och ägdes<br /> av Anders Eriksson, medan den östra delen<br /> fick registersiffran 1:3 och innehades av Johannes Eriksson.<br /> <br /> Johannes Eriksson flyttade med sin familj<br /> upp till de ljusare trakterna på höjden ovanför<br /> [[Dalsland/Ånimskog/Djup|Djup]] och uppförde ett nytt boningshus och<br /> ekonomibyggnader strax intill den äldre manbyggnaden 1854. Familjen hade växt betydligt<br /> sedan makarna bosatte sig med sonen Simon på<br /> [[Dalsland/Ånimskog/Bråtekullen|Bråtekullen]] 1839 Lars Gustaf föddes redan<br /> inflyttningsåret, Lena Maja 1842, Fredrika 1844,<br /> Paulus 1846, Carl Magnus 1849 och Otto 1851.<br /> <br /> Johannes var en driftig man. Förutom att han<br /> uppförde nya byggnader rustade han upp<br /> kvarnen och sågen och jordbruket blomstrade<br /> under hans ledning. Dessutom var han del-<br /> ägare i slupen ”Josefin” och galeasen ”Gustaf<br /> Adolf” som båda gick i Vänersjöfart. På den<br /> senare fraktskutan var sonen Simon skeppare<br /> under några år, så man kan i viss mån betrakta<br /> Djupslund med dess olika binäringar som ett<br /> familjeföretag.<br /> <br /> Det kan vara av intresse att mera detaljerat<br /> följa Djupslunds utveckling under de år då Johannes Erikssons verksamhet var som mest intensiv. I ett brandförsäkringsavtal från 1885 kan<br /> vi avläsa hur byggnationen framskred på gården under en tioårsperiod.<br /> &lt;blockquote&gt;<br /> N:o 1. Boningshus av trä, täckt med chiffer.<br /> Byggt år 1854. 35,5 fot långt, 25 fot brett, 16 fot<br /> högt, bestående av två våningar innehållande 6<br /> rum med 16 fönster, 9 dörrar och fyra eldstäder.<br /> Värderat till 1.300 kronor.<br /> <br /> N:o 2. På 60 fots avstånd från N.o 1, en byggnad<br /> av trä, täckt med chiffer, uppförd år 1864, 34,5<br /> fot lång, 14 fot bred, 11 fot hög, innehållande<br /> magasin i två våningar. Redskapshus och vedskjul vid södra gaveln. Värderat till 250 kronor.<br /> <br /> N:o 3, På 136 fots avstånd från N:o 2, en bygg-<br /> nad av trä, uppförd 1864, brädfodrad, täckt<br /> med spån och halm, 99 fot lång, 21 fot bred, 10<br /> fot hög, innehållande loge, 2 lador och fähus<br /> med foderskulle. Stall med lada och foderskulle. Värderat till 450 kronor.<br /> <br /> N:o 4. På 23 fots avstånd från N:o 3 en byggnad<br /> av trä, uppförd 1864, 16 fot lång, 11 fot bred,<br /> 6 fot hög, täckt med halm. Innehållande svinhus och hemlighus.<br /> <br /> N:o 5 Ladugård på Stackängen. En byggnad av<br /> trä, uppförd 1868. Brädfodrad, täckt med halm.<br /> 41 fot lång, c:a 9 fot hög. Innehållande loge och<br /> 2 lador. Värderat till 100 kronor.<br /> &lt;/blockquote&gt;<br /> Man kan föreställa sig den livliga verksamhet<br /> som pågick i Djupslund under den senare delen<br /> av 1800-talet. Jordbruket, som utgjorde huvudnäringen, var välskött och förutom vallväxter<br /> odlades vete, havre, råg, korn, lin och potatis<br /> och sammanlagt kunde de båda gårdarna föda<br /> fyra hästar, tio kor, ungdjur och ett antal får och<br /> svin. Nere vid forsen arbetade sågare och mjölnare, i de stora skogarna höggs timmer och på de omgivande torpen odlade man för sitt vinterbehov, när inte man gjorde dagsverken på de båda stora gårdarna, där också pigor och drängar hade sina dagliga sysslor.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-DjupslundVästraManbyggnaden.jpg|vänster|miniatyr|Den västra manbyggnaden i Djupslund. Byggnaden är sannolikt från början av 1700-talet.]]På den östra gården rådde av allt att döma en optimistisk stämning under dessa år, men i granngården strax intill var livet inte lika ljust.<br /> Johannes bror Anders dog 1867 och efterlämnade<br /> hustrun Johanna Nilsdotter och fyra barn, Maja<br /> Stina född 1849, Lars Gustav 1851, Sofia Emilia<br /> 1857 och Kristina Vilhelmina 1861. Ytterligare en<br /> son, Erik Magnus, var född i familjen, men han<br /> avled redan 1863. Vid mannens frånfälle flyttade<br /> Johanna Nilsdotter till [[Dalsland/Ånimskog/Ulerud|Ulerud]] med sin familj, och<br /> troligen arrenderade Johannes Eriksson sin<br /> svägerskas gård fram till 1880, då hans hustru<br /> Stina Svensdotter avled 70 år gammal.<br /> &lt;div style=&quot;clear: both&quot;&gt;<br /> En ny fas inleddes nu i familjens liv. Johannes<br /> som var årsbarn med sin hustru, beslöt mätt av<br /> år att överlåta egendomen på sina barn och upprättade följande kontrakt:<br /> &lt;blockquote&gt;<br /> Jag undertecknad upplåter härmed till mina<br /> samtliga barn, all min eganderätt såväl i löst<br /> som fast egendom, som finnes i sterbhuset, efter min aflidna hustru Stina Svensdotter från<br /> Djupslund emot följande undantag: Af hemmanet Djupslund åtages den så kallade<br /> Bråtlyckan som det nu befinnes inom hägnad<br /> med därtill hörande hus.<br /> <br /> Hus och hägnad underhålles, all brukning<br /> utföres, ved framskaffas och sönderhugges.<br /> <br /> En mindre kammare i stora mansbyggningen<br /> över köket. Häst till nödiga extraresor. 1000 kronor med utgiven revers af samtliga<br /> sterbhusdelegare vilket skall intecknas i var<br /> hemmansdel i Djupslund.<br /> <br /> Slupen Josefin. Samt årligen 3 af Djupslund<br /> 3 lass hö och 2 dito hafrehalm. 2 tunnor råg, 1/<br /> 4 tunna vete, 1/2 tunna korn, 4 tunnor hafre<br /> samt 1 tunna potatis. 1 kappe linfrö sås årligen.<br /> <br /> Med ovanstående undantag förklarar jag<br /> mig till alla delar nöjd och afsäger mig härmed<br /> all eganderätt till ovanstående Djupslund.<br /> <br /> Djupslund den 9 december 1880<br /> <br /> Johannes Eriksson Med hand om pennan<br /> <br /> Med ovanstående förklarar vi oss till alla delar nöjda<br /> <br /> Dag som tillförne, Simon Johansson, Lena<br /> Maja, Fredrika, Johan Paulus, Karl Magnus och<br /> Otto Johanssöner och döttrar<br /> <br /> Sålunda överenskommit som antecknat står<br /> betygas dag som tillförne<br /> <br /> JM Nilsson, [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg|V:a Berg]]<br /> A Göransson, [[Dalsland/Ånimskog/Salebol|Salebol]]<br /> &lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> Johannes Eriksson var av gott virke och fick<br /> njuta sitt undantag i sjutton år tills han avled<br /> 1897 i en ålder av 87 år.<br /> &lt;/div&gt;<br /> 1885 skedde en hemmansklyvning av Djupslund 1:3 i 1:4 - 1:7 vilket innebar att Johannes Erikssons barn nu delade upp sitt gemensamma<br /> arv efter föräldrarna. Simon hade flyttat till<br /> [[Dalsland/Ånimskog/Ulerud|Ulerud]] 1882, och det är obekant vilken gottgörelse han fick av syskonen. Fredrika, som redan<br /> 1865 gift sig med Karl Olof Olsson i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg|Västra Berg]],<br /> sålde sin andel till syskonen 1881, och de återstående arvingarna kom nu att erhålla 5/104 mantal var. Fördelningen blev följande: 1:4 tillföll<br /> Paulus Johannesson, 1:5 Lena Maja Johannesson,<br /> 1:6 Karl Magnus Johannesson och 1:7 Otto Johannesson. I de handlingar som berör syskonen från<br /> den här tiden och framåt är deras efternamn ändrat till Johansson, och därför kommer de i fortsättningen att namnges i enlighet med sina<br /> namnteckningar.<br /> <br /> Vid tiden för för hemmansklyvningen var Paulus sedan ett par år gift med sin kusin Sofia Emilia Andersdotter som efter faderns död 1867 hade<br /> flyttat med sin familj till [[Dalsland/Ånimskog/Ulerud|Ulerud]]. Hon<br /> var således delägare i Djupslund 1:2, och i samband med giftermålet köpte de båda makarna<br /> gården vilken uppgick till 3/52 mantal. Paulus<br /> och hans hustru blev efter hemmansklyvningen<br /> således de största enskilda ägarna i Djupslund.<br /> <br /> De nygifta flyttade in den ursprungliga,<br /> västra manbyggnaden, och där kom nio barn att<br /> födas med täta mellanrum. Äldst var Heliodorus, född 1884, Valfrid 1885, Linus 1887,<br /> Fridolf 1889, Filip 1891, Elin 1893, Hilda 1895,<br /> Karl 1897 och David 1899.<br /> <br /> Som synes var makarna Johansson rikt välsignade när det gällde barnen, men den ekonomiska situationen tycks omkring sekelskiftet<br /> varit prekär, ty när Paulus dog 1903 lämnade<br /> han ett urarva konkursbo efter sig.<br /> <br /> Under 1800-talets sista decennium tycks<br /> Djupslunds blomstringstid ha lidit mot sitt slut.<br /> Utvecklingen hade medfört att hemmanet med<br /> sina resurser av skog, jord och vattenkraft på<br /> grund av sitt läge långt från allfartsvägarna inte<br /> längre hade samma attraktionskraft. Kvarnarna<br /> och sågarna utnyttjades allt mindre, och den begynnande avflyttningen från skogsgårdar och<br /> torp medförde att avsättningen för jordbruksprodukterna minskade.<br /> <br /> För Paulus efterlämnade familj betydde konkursen att de var fullständigt utblottade och<br /> utan arvsrättigheter. I februari 1904 hölls auktion, och i kungörelsen till denna framgår att de<br /> efterlevande tvingades avhända sig ”11/104 mtl<br /> af hemmanet Djupslund, hvarå kunna sommar- och vinterfödas 1 häst, 5 st nötkreatur och några<br /> får. Egendomen har goda åbyggnader, vidsträckta skogsmarker, beväxta med med ungskog, samt andel i vattenfall.”<br /> <br /> Vidare upptar kungörelsen att djurbesättningen, en häst och tre kor, samt att både inre och<br /> yttre inventarier skall säljas, bl.a. möbler, glas och<br /> porslin, vilket i princip måste ha inneburit att<br /> Sofia Emilia och hennes barn ställdes på bar<br /> backe. Gården ropades in av handlanden Aron<br /> Nilsson i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Bräcke|Bräcke]], och det är troligt att han lät<br /> familjen bo kvar, och att de fick hjälp och stöd av<br /> sina släktingar i granngården. Så småningom<br /> flyttade de till [[Dalsland/Ånimskog/Ulerud|Ulerud]], men det är inte klarlagt<br /> när detta skedde.<br /> <br /> De som närmast kunde ge en hjälpande hand<br /> var farbrodern Karl Magnus och fastern Maja<br /> Lena som residerade i den östra stugan och som båda var ogifta. <br /> <br /> Den yngste brodern, Otto Johansson, gifte sig med Wilhelmina Jansdotter från [[Dalsland/Ånimskog/Hult|Hult]] i<br /> [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]] 1887, och under några år brukade<br /> de [[Dalsland/Ånimskog/Bråtekullen|Bråtekullen]], men det är svårt att belägga<br /> under vilken period de bodde där. Som vi<br /> minns fick Johannes Eriksson den lilla gården<br /> eller torpet som undantag 1880 och framlevde<br /> sina dagar där till 1897, men eftersom han var<br /> hunnen högt upp i åldern, var det naturligt att<br /> han behövde någon som var behjälplig, och<br /> kanske blev det den unga familjen som tog<br /> hand om bestyren på gården.<br /> <br /> Fem barn blev familjen förunnad: Klara 1889,<br /> Hanna 1891, Elfrida 1893, Carl 1898 och Arthur<br /> 1902. Möjligheten finns också att Otto med hustru och barn flyttade in på [[Dalsland/Ånimskog/Bråtekullen|Bråtekullen]] först efter faderns död 1897, men hur som helst torde<br /> familjen under sin sista tid i Djupslund ha bott i<br /> den stora stugan uppe på höjden.<br /> <br /> Under 1910-talet skedde stora förändringar.<br /> Redan 1907 sålde syskonen en större skogstrakt för avverkning till ett pris av 2.800 kronor. 1913 arrenderade de ut ett område vid älven till Adolf Carlsson och Martin Svensson i<br /> [[Dalsland/Skållerud/Köpmannebro|Köpmannebro]] för anläggning av en flottränna<br /> för timmer.<br /> <br /> Otto Johansson gick ur tiden 1914, och tre år<br /> senare avled också Karl Magnus. Maja Lena<br /> levde i ett omtöcknat tillstånd de sista åren och<br /> sällade sig till sina syskon 1921.<br /> <br /> Det blev Wilhelmina Johansson som tillsammans med barnen nu kom att styra och ställa i<br /> Djupslund, men troligen hade ingen av dem<br /> några större ambitioner på att driva gården vidare, så när Ivar Setterberg under åren 1918<br /> och 1919 köpte bit för bit av det forna hemmanet och slutligen blev ägare fullt ut, var det<br /> förmodligen till allas belåtenhet, även om det<br /> måste ha känts vemodigt att överge den gamla<br /> släktgården.<br /> <br /> Setterberg köpte också den delen som Aron<br /> Nilsson förvärvat 1904 och sedan sålt till sin<br /> bror Adolf Nilsson i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Bräcke|Bräcke]].<br /> <br /> Setterbergs främsta intresse låg i vattenfallet,<br /> och omkring 1920 lät han bygga en kraftstation<br /> som kunde generera ström till fabriken på<br /> [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset|Annenäset]] och utöka den elkraftskapacitet som<br /> redan fanns vid [[Dalsland/Skållerud/Säljedalen|Säljedalen]] sedan 1904.<br /> <br /> De sista ättlingarna av den Johannessonska<br /> familjen, som regerat Djupslund i åttio år, skingrades således i början av 1920-talet. Wilhelmina<br /> köpte efter ett par år [[Dalsland/Ånimskog/Karlsberg (Stora Kilane)|Karlsberg]] i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane|Stora Kilane]],<br /> dit hon flyttade med döttrarna Klara och Frida.<br /> Hanna gifte sig med Georg Reuter 1919 och flyttade till [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]], där också Carl och Arthur<br /> vistades tidvis.<br /> <br /> Carl utbildade sig till skogvaktare, men blev<br /> sedan handlande, kanske inspirerad av brodern<br /> Arthur som omkring 1925 övertog affärsrörelsen i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane|Stora Kilane]].<br /> <br /> En familjeepok var således till ända i Djupslund, men gården, som trots att den började förfalla, kunde fortfarande ge god bärgning åt en<br /> lantbrukarfamilj, och därför lockades en del arrendatorer att bosätta sig där.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Saxlins1925.jpg|miniatyr|Familjen Saxins framför Djupslund.]]De förste brukaren efter försäljningen var Anders Gustaf Saxin, född 1869 i [[Västmanland/Nora|Nora]] i [[Västmanland/Örebro|Örebro]]<br /> län. Hans hustru hette Augusta och var från<br /> [[Västergötland/Undenäs|Undenäs]] i [[Västergötland/Skaraborg|Skaraborgs]] län och syster till Oskar<br /> Gustavsson, då kraftstationsföreståndare både<br /> i [[Dalsland/Skållerud/Säljedalen|Säljedalen]] och Djupslund. Saxins hade åtta<br /> barn men endast de yngre var med i Djupslund:<br /> Edla och Valdemar föddes i början av 1890-talet, Linnea 1895, Helga 1901, Erik 1906, Ivan<br /> 1908, Margit 1909 och Yngve 1912.<br /> <br /> Det var under Saxins tid som en del av de<br /> gamla byggnaderna revs på gården, bl.a. den<br /> västra stugan, som var i fallfärdigt skick.<br /> <br /> Dottern Linnea var gift med Felix Karlsson,<br /> också han från [[Västmanland/Örebro|Örebro]] län. De båda makarna<br /> kom i början av 1920-talet till [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset|Annenäset]] i<br /> [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]] efter att ha varit bosatta i [[Västergötland/Göteborg|Göteborg]].<br /> En kort tid bodde de också i Djupslund med<br /> sina tre barn, Kurt (1917), Maj-Britt (1918) och<br /> Stig (1920). Sonen Uno föddes 1925.<br /> <br /> Makarna Saxins yngsta dotter, Margit, gifte sig<br /> med Tryggve Andersson från [[Dalsland/Edsleskog|Edsleskog]] 1928 och under en kort period brukade de Djupslund, men flyttade snart till [[Dalsland/Vårvik|Vårvik]]. [[Fil:Dalsland-Ånimskog-DjupslundIvanSaxlin.jpg|vänster|miniatyr|Ivan Saxin på hästen Brunte.]]Tryggve Anderssons bror Vendel övertog arrendet i Djupslund på sensommaren 1929<br /> Han var gift med Signe Maria, född Krokström,<br /> och med sig till sitt nya hem hade de barnen<br /> Lilly Linnea, född 1922, Agar Vilhelm 1926 och<br /> Helge 1929. Vendel Andersson och hans familj tycks inte<br /> ha funnit sig tillrätta i Djupslund, ty efter drygt<br /> ett år flyttade de till Fröskog, och lämnade fältet<br /> <br /> fritt för Rudolf Kling och hans hustru Hulda Färdig som tog gården i besittning våren 1931.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Djupslubäcken.jpg|vänster|miniatyr|Flottarlag vid Djupslubäcken 1936-1937 Fr. v. Harry Gröning [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskog]]. Nils Nilsson [[Dalsland/Ånimskog/Västra Bräcke|V Bräcke]], Georg Ström [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskog]], Johan Gröning [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskog]], Karl Gustavsson [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskog]], David Johansson [[Dalsland/Ånimskog/Ulerud|Ulerud]], Paulus Gröning [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskog]] och Sven Gröning [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskog]] främst på bilden.]]Rudolf Kling föddes i [[Halland/Svartrå|Svartrå]] i [[Halland]] 1897 och var årsbarn med sin hustru, som hade sina rötter i [[Dalsland/Skållerud|Skållerud]]. De båda makarna hade två<br /> barn, Rolf född 1924 och Edit 1926. Kling hade<br /> en tid haft anställning på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset|Annenäset]], men flyttade senare med familjen till [[Bohuslän]], där han<br /> arbetade inom stenindustrin. Förtjänsterna där<br /> var emellertid dåliga och familjefadern reste<br /> därför till Kanada för att förbättra ekonomin. Vid återkomsten ett par år senare flyttade familjen till Djupslund, där de fick arrendekontrakt<br /> på gården och anskaffade en djurbesättning på<br /> två hästar och fyra kor. Därtill fick Kling deltidsanställning som kraftstationsföreståndare, vilket<br /> innebar att han hade arbete hemmavid under de<br /> perioder då vattenförsörjningen var god, men att<br /> han måste färdas den långa vägen till [[Annenäset]]<br /> för att där arbeta på fabriken och i stenbrotten<br /> <br /> under de tider då kraftstationen måste stängas på grund av vattenbrist.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-DjupslundSamling1936.jpg|miniatyr|Samling vid husväggen, Djupslund 1936. Fr. v. Rudolf Kling, Nils Nilsson [[Dalsland/Ånimskog/Västra Bräcke|Bräcke]], David Johansson [[Dalsland/Ånimskog/Ulerud|Ulerud]], Erik Gröning [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskog]], Svea Gustavsson [[Dalsland/Tisselskog/Ankölserud|Ankölserud]], Hulda Kling med barnen Edit och Rolf och Harry Gröning [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskog]].]]Säkerligen var det fascinerande för familjen att leva det fria vildmarksliv som Djupslund hade att erbjuda, med vidsträckta skogar, berg och<br /> sjöar och riklig tillgång på bärställen, jakt och<br /> fiske, men det var på samma gång ett slitsamt<br /> och isolerat liv, och gårdens ensliga läge blev med<br /> åren alltmer uppenbart. Mor Hulda måste gå den<br /> långa vägen till [[Dalsland/Skållerud/Håverud|Håverud]] för att handla, Rudolf<br /> fick vandra till sitt arbete i ur och skor och barnen Rolf och Edit hade en lång och besvärlig väg<br /> till skolan i [[Dalsland/Ånimskog/Salebol|Salebol]], speciellt på senhösten, då<br /> mörkret hann att lägra sig över skogsstigen innan<br /> de hunnit hem. Lägg därtill allt det arbete som<br /> jordbruket fordrade, så förstår man att livet för<br /> familjen i Djupslund inte bara var en idyll, och<br /> kanske var den mödosamma tillvaron en av orsakerna till att familjebanden brast. 1937 skildes<br /> makarna. Rudolf flyttade till [[Dalsland/Ånimskog/Aspelund|Aspelund]] och Hulda och barnen fick ett nytt hem i<br /> trakterna av [[Dalsland/Skållerud/Håverud|Håverud]]. Som epilog kan nämnas att Rudolf Kling<br /> snart övergav [[Dalsland/Ånimskog/Aspelund|Aspelund]] och blev en av pionjärerna vid tunnelbanebygget i [[Södermanland/Stockholm|Stockholm]].<br /> <br /> Efter familjen Klings definitiva avflyttning<br /> 1938 kom Djupslund att stå öde, med undantag<br /> för kortare perioder då människor kunde få en<br /> tillfällig fristad där, bl.a. Iris von Hofsten och<br /> hennes systrar som tillbringade ett par somrar<br /> på gården med sina hästar.<br /> <br /> 1947 drog ett gäng skogshuggare in i den<br /> gamla byggnaden anförda av Helge Hermansson<br /> från [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane|Nedre Kilane]] som åtagit sig en större skogsavverkning på entreprenad. Helge bodde i<br /> Djupslund under de tre år som avverkningen<br /> varade, vilken också omfattade körning till [[Dalsland/Ånimskog/Lilla Djup|Lilla<br /> Djup]] och sedan flottning till en lastplats på [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskogsidan]] i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Djup|Stora Djup]]. Under dessa år var det<br /> återigen liv och rörelse kring den gamla gården,<br /> men därefter lägrade sig stillheten över Djupslund och dess omgivningar, och kraftstationens<br /> nedläggning satte definitiv punkt för all verksamhet.<br /> <br /> === Dikter om Djupslund ===<br /> Kvar fanns dock den mystik som alltid präglat gården vid [[Dalsland/Ånimskog/Djup|Djups]] södra ände och många<br /> människor gjorde söndagsutflykter dit sedan<br /> den gamla manbyggnaden blivit öde. En av<br /> dem som då och och då företog en vandring till<br /> Djupslund var Arthur Ottosson, som ju var född<br /> och uppväxt på gården och vars förfäder i hög<br /> grad skapat dess storhetstid. [[Dalsland/Ånimskog/DiktAvArthurOttosson|Arthur skrev en<br /> dikt]] efter ett av sina besök som vemodigt beskriver tidens gång och det förfall som lämnats i dess spår.<br /> <br /> I Ottossons dikt spårar man inte bara hur tiden har härjat hans barndomshem, utan också<br /> hur de gångna åren haft en nedbrytande inverkan på honom själv. En betydligt ljusare ton finner man i [[Dalsland/Ånimskog/DiktAvEditFredriksson|Edit Fredrikssons dikt]], där naturupplevelserna i hennes barndom har blivit en källa till glädje som kommer att vara livet ut.<br /> <br /> == Torp under Djupslund ==<br /> <br /> * [[Dalsland/Ånimskog/Bråtekullen|Bråtekullen]]<br /> * [[Dalsland/Ånimskog/Djupsluängen|Djupsluängen]]<br /> * [[Dalsland/Ånimskog/Kaserna|Kaserna]]<br /> * [[Dalsland/Ånimskog/Minnet|Minnet]]<br /> * [[Dalsland/Ånimskog/Skinnmyren|Skinnmyren]]<br /> * [[Dalsland/Ånimskog/Salebolsmyren|Salebolsmyren]]<br /> * [[Dalsland/Ånimskog/Sundskasen|Sundkasen]]<br /> * [[Dalsland/Ånimskog/Svartvik|Svartvik]]<br /> * [[Dalsland/Ånimskog/Udden (Djupslund)|Udden]]<br /> <br /> I skogarna kring Djupslund låg ett dussintal torpställen, varav de flesta var knutna till hemmanet, även om några låg utanför bygränsen. Ett rikt nätverk av stigar band samman de olika boplatserna med Djupslund som den centrala knutpunkten.<br /> <br /> [[Dalsland/Ånimskog/Bråtekullen|Bråtekullen]], [[Dalsland/Ånimskog/Skinnmyren|Skinnmyren]] och [[Dalsland/Ånimskog/Salebolsmyren|Salebolsmyren]] var belägna strax öster om bäckfåran mellan [[Dalsland/Ånimskog/Djup|Djup]] och [[Dalsland/Ånimskog/Bräcketjärnet|Bräcketjärnet]], medan [[Dalsland/Ånimskog/Udden (Djupslund)|Udden]], [[Dalsland/Ånimskog/Kaserna|Kaserna]], [[Dalsland/Ånimskog/Sundskasen|Sundskasen]], [[Dalsland/Ånimskog/Minnet|Minnet]], [[Dalsland/Ånimskog/Svartvik|Svartvik]] och [[Dalsland/Ånimskog/Djupsluängen|Djupsluängen]] låg i skogstrakterna mellan [[Dalsland/Ånimskog/Lilla Djup|Lilla]] och [[Dalsland/Ånimskog/Djup|Stora Djup]]. De tre sistnämnda låg strax innanför [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskogs]] gräns. I söder låg [[Dalsland/Ånimskog/Stackängen|Stackängen]] och [[Dalsland/Ånimskog/Långängen|Långängen]], men det är ovisst om det funnits torp på dessa områden. På [[Dalsland/Ånimskog/Stackängen|Stackängen]] var dock en lada uppförd för förvaring av vinterfoder.<br /> <br /> == Mordet i Djupslund ==<br /> När man färdas kring det lugna och stilla sundet som förbinder [[Dalsland/Ånimskog/Djup|Stora]] och [[Dalsland/Ånimskog/Lilla Djup|Lilla Djup]] är det svårt att föreställa sig att här utspelats ett drama som rymmer så mycket grymhet och brutalitet, ett [[Dalsland/Ånimskog/Mordet i Djupslund|mord skedde i Djupslund 1865]].<br /> <br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;<br /> <br /> == Inventeringar ==<br /> === Mars 2025 ===<br /> {{Inventerad | datum=2025-05}}<br /> Platsen hittad och koordinater bestämda.<br /> &lt;div style=&quot;clear: both&quot;&gt;<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-Djupslund-1.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av hemmanet Djupslund i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]] i mars 2025.]][[Fil:Dalsland-Ånimskog-Djupslund-2.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av hemmanet Djupslund i [[Dalsland/Ånimskog|Ånimskog]] i mars 2025.]]</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/V%C3%A4st_i_Stuga&diff=42205 2026-03-16T18:27:27Z

<p>Lisbethg: Dalsland-Ånimskog V Djupslund</p> <hr /> <div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|socken=Ånimskog|hemman=Djupslund|namn=Väst i Stuga|typ=Torp|knord=58.8725699|kost=12.4494410|bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-VästiStugan-1.jpg}}<br /> '''Alternativt namn: Väst i Stugan'''<br /> <br /> Paulus Johansson, f. 1822, gift med Sofie. Barn: Hildor, Walfrid, Karl, Elin, David, Philip, Hilda, Linus, Fridolf.&lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 58.&lt;/ref&gt;<br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;<br /> <br /> == Inventeringar ==<br /> === Mars 2025 ===<br /> Platsen hittad och koordinater bestämda.<br /> {{Inventerad | datum=2025-03}}<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-VästiStugan-1.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av torpet Väst i Stuga i Ånimskog i mars 2025.]][[Fil:Dalsland-Ånimskog-VästiStugan-2.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av torpet Väst i Stuga i Ånimskog i mars 2025.]]</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Kerstan_I&diff=42203 2026-03-16T16:12:09Z

<p>Lisbethg: </p> <hr /> <div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|socken=Ånimskog|hemman=Anolfsbyn|namn=Kerstan I|typ=Torp|knord=58.8797836|kost=12.4786093|bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-KerstanI.jpg}}<br /> Kerstan I.<br /> Sjömannen Store Erik kom från S. Udden. Han var gift med Stina<br /> Eriksdotter. Barn: Josef, Maria och Johan.<br /> Erika Sandberg med barnen Ferdinand, Fredrik, Hilda och Maja.<br /> Erika eldade i Salebols skola för 50 öre om dagen.&lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 2. Sid. 171&lt;/ref&gt;<br /> <br /> == Inventeringar ==<br /> === Jan 2024 ===<br /> {{Inventerad | datum=2025-01}}<br /> Platsen hittad och koordinater bestämda.</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Kerstan_I&diff=42200 2026-03-16T15:57:02Z

<p>Lisbethg: Ny kordinat</p> <hr /> <div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|socken=Ånimskog|hemman=Anolfsbyn|namn=Kerstan I|typ=Torp|knord=58.8797836|kost=12.4786093|bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-KerstanI.jpg}}<br /> Kerstan I.<br /> Sjömannen Store Erik kom från S. Udden. Han var gift med Stina<br /> Eriksdotter. Barn: Josef, Maria och Johan.<br /> Erika Sandberg med barnen Ferdinand, Fredrik, Hilda och Maja.<br /> Erika eldade i Salebols skola för 50 öre om dagen.&lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 2. Sid. 171&lt;/ref&gt;<br /> <br /> == Inventeringar ==<br /> === Jan 2024 ===<br /> {{Inventerad | datum=2025-01}}<br /> Platsen hittad och koordinater bestämda.<br /> [[Fil:Dalsland-Ånimskog-KerstanI.jpg|miniatyr|vänster|400x400px|Inventering av torpet Kerstan I i jan 2025.]]<br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg https://sockipedia.se/w/index.php?title=Dalsland/%C3%85nimskog/Kerstan_II&diff=42198 2026-03-16T15:53:29Z

<p>Lisbethg: Nya kordinat</p> <hr /> <div>{{NyPlats|landskap=Dalsland|socken=Ånimskog|hemman=Anolfsbyn|namn=Kerstan II|typ=Torp|knord=58.8796598|kost=12.4813991}}<br /> Kerstan II.<br /> Lars Skräddare var gift med Krestin. Barn: Gustaf.<br /> Georg Dahlström var dräng på Backen, han flyttade till Skåne.<br /> Konstnären Anders Thyberg hade atelje här och bodde här med sina<br /> syskon.&lt;ref&gt;[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 3. Sid. 171&lt;/ref&gt;<br /> <br /> == Inventering ==<br /> === Januari 2025 ===<br /> {{Inventerad | datum=2025-01}}<br /> Platsen inventerad och koordinater uppmätta.<br /> == Källor ==<br /> &lt;references /&gt;</div>

Lisbethg