KlingsporC den 2 mars 2025 kl. 21.49

2025-03-02T21:49:41Z

← Äldre version		Versionen från 2 mars 2025 kl. 23.49
Rad 46:		Rad 46:
	År 1930 var pappas syster Gerda och hennes man Georg från Amerika hemma i Sverige,efter att ha mist sin dotter i sjukdom, och som femåring har jag väl inte så stora minnen av just det,annat än sådant som jag hört och sett på kort.		År 1930 var pappas syster Gerda och hennes man Georg från Amerika hemma i Sverige,efter att ha mist sin dotter i sjukdom, och som femåring har jag väl inte så stora minnen av just det,annat än sådant som jag hört och sett på kort.

	Mammas syster Elsa och hennes man Herman som bodde i Mjölby, var ofta på besök hos oss, ty de hade bil som Herman körde, och varje sommar gjordes besök i Södertälje, där mormor och morfar bodde och flera sommarlov tillbringades däruppe. Resan mellan Mjölby och Södertälje planerades noggrant med noggrann packning och		Mammas syster Elsa och hennes man Herman som bodde i Mjölby, var ofta på besök hos oss, ty de hade bil som Herman körde, och varje sommar gjordes besök i Södertälje, där mormor och morfar bodde och flera sommarlov tillbringades däruppe. Resan mellan Mjölby och Södertälje planerades noggrant med noggrann packning och matsäckskorg. Matrasten hölls alltid vid Stavsjö, där det fanns ett stenbord och dessutom kunde man i terrängen runt om hitta den blåa kolmårdsmarmorn. Bilresan med matrast och kisspauser tog nästan hela dagen, men hos mormor och morfar hade vi barn ett paradis, alltid extra god mat, kanske för att de handlade råvaror i saluhall och affär och inte den något mustigare husmanskost som vi hade hemma på landet. Mormor var lite strängare under det att morfar var jättemysig. Dessutom bodde en familj Högman i samma hus och hos dem var varje år en flicka från Kungsör som hette Ingrid och hon var vår kompis.

	matsäckskorg. Matrasten hölls alltid vid Stavsjö, där det fanns ett stenbord och dessutom kunde man i terrängen runt om hitta den blåa kolmårdsmarmorn. Bilresan med matrast och kisspauser tog nästan hela dagen, men hos mormor och morfar hade vi barn ett paradis, alltid extra god mat, kanske för att de handlade råvaror i saluhall och affär och inte den något mustigare husmanskost som vi hade hemma på landet. Mormor var lite strängare under det att morfar var jättemysig. Dessutom bodde en familj Högman i samma hus och hos dem var varje år en flicka från Kungsör som hette Ingrid och hon var vår kompis.

	I söndagsskolan gick vi också. Den var i kyrkans regi och hölls i skolan. Mamma var med i kyrkliga syföreningen, vilka träffades hemma hos medlemmarna. Jag tror att det var ungefär var 14:e dag och dessutom deltog hon då tillfälle gavs i kyrkokören. Sitt största intresse teckning och målning hade hon tyvärr inte tillfälle att utveckla. Hon började dock senare i livet dels på en teckningskurs och dels målade hon några tavlor som finns hos barnen.		I söndagsskolan gick vi också. Den var i kyrkans regi och hölls i skolan. Mamma var med i kyrkliga syföreningen, vilka träffades hemma hos medlemmarna. Jag tror att det var ungefär var 14:e dag och dessutom deltog hon då tillfälle gavs i kyrkokören. Sitt största intresse teckning och målning hade hon tyvärr inte tillfälle att utveckla. Hon började dock senare i livet dels på en teckningskurs och dels målade hon några tavlor som finns hos barnen.
Rad 62:		Rad 60:
	I ån som flöt strax förbi hade vi en ålkista, där man vår och höst kunde få fina ålar. Det viktigaste i ån var väl ändå det rika beståndet av kräftor som fanns där fram till kräftpesten någon gång på 40-talet. I övrigt ägnade sig ingen i familjen åt fiske utan den fisk man skulle ha i hushållet köptes från en kringresande fiskförsäljare som kom ett par tre gånger i månaden.		I ån som flöt strax förbi hade vi en ålkista, där man vår och höst kunde få fina ålar. Det viktigaste i ån var väl ändå det rika beståndet av kräftor som fanns där fram till kräftpesten någon gång på 40-talet. I övrigt ägnade sig ingen i familjen åt fiske utan den fisk man skulle ha i hushållet köptes från en kringresande fiskförsäljare som kom ett par tre gånger i månaden.

	Barndomsåren i Staffansbo gick snabbt undan. Här några ytterligare minnen. Ulla och jag hade mässlingen och var jättedåliga, hög feber och jobbigt att se.Det var		Barndomsåren i Staffansbo gick snabbt undan. Här några ytterligare minnen. Ulla och jag hade mässlingen och var jättedåliga, hög feber och jobbigt att se. Det var midsommarafton och ett onormalt åskväder, och där låg vi i sängarna och det enda vi åt var blandad fruktkräm för mig och rabarberkräm till Ulla. Jag var enormt åskrädd, kanske att jag tog intryck av min mamma som också var mycket åskrädd, kanske mest för att det fanns så mycket brännbart på en gård och chansen att få hjälp och att få fram vatten var mycket små. Dock hände som väl är varken då eller någon annan gång något tillbud hos oss.

	midsommarafton och ett onormalt åskväder, och där låg vi i sängarna och det enda vi åt var blandad fruktkräm för mig och rabarberkräm till Ulla. Jag var enormt åskrädd, kanske att jag tog intryck av min mamma som också var mycket åskrädd, kanske mest för att det fanns så mycket brännbart på en gård och chansen att få hjälp och att få fram vatten var mycket små. Dock hände som väl är varken då eller någon annan gång något tillbud hos oss.

	Under åren i Staffansbo dog mina farföräldrar, men då båda var gamla tog man det väl mest som en naturlig tidens gång, och så har väl även mina framtida kontakter med döden präglats, ty en mycket sjuk människa där kropp och/eller psyke har förtvinat hoppas man ju får slippa mycket lidande, då vandringsstaven läggs ned.		Under åren i Staffansbo dog mina farföräldrar, men då båda var gamla tog man det väl mest som en naturlig tidens gång, och så har väl även mina framtida kontakter med döden präglats, ty en mycket sjuk människa där kropp och/eller psyke har förtvinat hoppas man ju får slippa mycket lidande, då vandringsstaven läggs ned.

	Staffansbo ligger bredvid skalden Atterboms födelsehem Pålsbo, och där finns en äng där hembygdsföreningen varje år hade fest med amatörteater, lotter,kaffe och folklekar. Någon dansbana fanns ej där. 1936 sattes minnesmärken upp vid Atterboms källa och ek och detta minns jag mycket väl. Vid källan finns ett citat från hans lyrik " O ljuva källa, än dansar älvor runt. Du dem speglar än, men ack för andra barn, för mig ej mer ". Både eken och källan finns kvar. Jag besökte dem i		Staffansbo ligger bredvid skalden Atterboms födelsehem Pålsbo, och där finns en äng där hembygdsföreningen varje år hade fest med amatörteater, lotter, kaffe och folklekar. Någon dansbana fanns ej där. 1936 sattes minnesmärken upp vid Atterboms källa och ek och detta minns jag mycket väl. Vid källan finns ett citat från hans lyrik "O ljuva källa, än dansar älvor runt. Du dem speglar än, men ack för andra barn, för mig ej mer". Både eken och källan finns kvar. Jag besökte dem i somras.

	somras.

	Moster ifrån Mjölby lekte ofta tittut med oss och därför lystrade hon till namnet "Moster Titti" från oss barn. DU sade vi ej varken till äldre släktingar eller våra föräldrar eller deras bekanta och när vi träffade äldre (säkert alla över 20 år) skulle vi flickor niga och pojkarna bocka och tilltalet var tant och farbror.		Moster ifrån Mjölby lekte ofta tittut med oss och därför lystrade hon till namnet "Moster Titti" från oss barn. DU sade vi ej varken till äldre släktingar eller våra föräldrar eller deras bekanta och när vi träffade äldre (säkert alla över 20 år) skulle vi flickor niga och pojkarna bocka och tilltalet var tant och farbror.

	Eftersom jag var äldsta barnet och lite av en hönsmamma redan då, så blev det så att jag var lite av en lillmamma för mina syskon, eller som min bror sade:" det blir inte roligt att vara barn till Inga ", ty ibland tog jag väl tag i dom och skakade om dom lite, men idag är vårt förhållande mycket gott.		Eftersom jag var äldsta barnet och lite av en hönsmamma redan då, så blev det så att jag var lite av en lillmamma för mina syskon, eller som min bror sade: "det blir inte roligt att vara barn till Inga", ty ibland tog jag väl tag i dom och skakade om dom lite, men idag är vårt förhållande mycket gott.

	Här följer ett par andra episoder från min barndom:		Här följer ett par andra episoder från min barndom:
Rad 84:		Rad 78:
	Efter farmors död 1936 visade det sig att min far inte fick behålla gården, utan den testamenterades bort. Ett försök gjordes att återköpa gården, men med viss övertalningsförmåga och löfte om att få etablera sig som köpman i den affär min morfar hade i Södertälje och där även möjligheterna för oss barn att få högre skolutbildning och kanske även bättre arbetsmöljigheter beslutades att vi skulle flytta till Södertälje.		Efter farmors död 1936 visade det sig att min far inte fick behålla gården, utan den testamenterades bort. Ett försök gjordes att återköpa gården, men med viss övertalningsförmåga och löfte om att få etablera sig som köpman i den affär min morfar hade i Södertälje och där även möjligheterna för oss barn att få högre skolutbildning och kanske även bättre arbetsmöljigheter beslutades att vi skulle flytta till Södertälje.

		⚫	Åren i Södertälje blev säkert mycket kämpiga, ty 2:a världskriget med ransonering och åtstramningar kom snabbt. Pappa trivdes väl ej heller så bra, sedan han lämnat föreningsarbete och vänner i Östergötland, och att bo i samma hus som svärföräldrarna var väl inte heller så positivt. Mamma gjorde ett mycket gott arbete för familjen, tog tillvara alla möjligheter att plocka bär och svamp och på så vis dryga ut maten och sedan tog hon reda på rester från affären och lyckades hela tiden se till att vi fick bra och närande mat. Kläder sydde hon både av nytt material och av kläder som kunde ändras och sys om. Hon gick på kurs i klädsömnad och var riktigt duktig. Några maskinella hjälpmedel fanns inte utan alla saker måste göras för hand. Tvätten för sex personer måste ha tagit mycket på krafterna. Vatten och avlopp för slask fanns inne men ingen annan värme än järnspis och kakelugn. Toalett fanns ute på gården.
	Åren i Södertälje blev säkert mycket kämpiga, ty 2:a världskriget med ransonering och åtstramningar kom snabbt. Pappa trivdes väl ej heller så bra, sedan han lämnat

⚫	föreningsarbete och vänner i Östergötland, och att bo i samma hus som svärföräldrarna var väl inte heller så positivt. Mamma gjorde ett mycket gott arbete för familjen, tog tillvara alla möjligheter att plocka bär och svamp och på så vis dryga ut maten och sedan tog hon reda på rester från affären och lyckades hela tiden se till att vi fick bra och närande mat. Kläder sydde hon både av nytt material och av kläder som kunde ändras och sys om. Hon gick på kurs i klädsömnad och var riktigt duktig. Några maskinella hjälpmedel fanns inte utan alla saker måste göras för hand. Tvätten för sex personer måste ha tagit mycket på krafterna. Vatten och avlopp för slask fanns inne men ingen annan värme än järnspis och kakelugn. Toalett fanns ute på gården.

	Pappa "pryade" 1 månad hos en bekant som hade affär i Östergötland. Sedan fick han själv pröva sig fram och försöka få affärerna att gå ihop. Det var en livsmedelsavdelning och en mjölkdel, men med den lilla försäljning som det var (har sett gamla kassaböcker) kan man fråga sig hur det kunde gå runt. Jag kom tidigt in i affärslivet som springflicka, expedit och moraliskt stöd till min far, vars nerver många gånger spökade. Därför fick jag sluta skolan efter 2 år i Högre Folkskolan( den var 3-årig men man fick sluta efter 2 år) där jag tillhörde de bättre i klassen med höga betyg särskilt i matte och språk. Eftersom min far inte klarade affären själv och med tre yngre syskon fanns inget val, men med facit i hand och med livet i perspektiv tror jag det var ödet som grep in. Mitt mål då var att läsa vidare och bli lärare, ett yrke som jag kanske fått svårt att leva med.		Pappa "pryade" 1 månad hos en bekant som hade affär i Östergötland. Sedan fick han själv pröva sig fram och försöka få affärerna att gå ihop. Det var en livsmedelsavdelning och en mjölkdel, men med den lilla försäljning som det var (har sett gamla kassaböcker) kan man fråga sig hur det kunde gå runt. Jag kom tidigt in i affärslivet som springflicka, expedit och moraliskt stöd till min far, vars nerver många gånger spökade. Därför fick jag sluta skolan efter 2 år i Högre Folkskolan( den var 3-årig men man fick sluta efter 2 år) där jag tillhörde de bättre i klassen med höga betyg särskilt i matte och språk. Eftersom min far inte klarade affären själv och med tre yngre syskon fanns inget val, men med facit i hand och med livet i perspektiv tror jag det var ödet som grep in. Mitt mål då var att läsa vidare och bli lärare, ett yrke som jag kanske fått svårt att leva med.

KlingsporC: texten nu komplett

2025-03-02T21:47:33Z

texten nu komplett

Visa ändringar

KlingsporC: Titel

2025-02-24T10:04:48Z

Titel

← Äldre version		Versionen från 24 februari 2025 kl. 12.04
Rad 1:		Rad 1:
	{{DISPLAYTITLE:~~Östergötland/Åsbo/~~Inga Andersson}}		{{DISPLAYTITLE:Inga Andersson}}
	{{DISPLAYTITLE:Inga Andersson f. Tudeen – Hennes liv}}

	== Inga Andersson född Tudeen ==		== Inga Andersson född Tudeen ==

KlingsporC: Titel

2025-02-24T10:04:04Z

Titel

← Äldre version		Versionen från 24 februari 2025 kl. 12.04
Rad 1:		Rad 1:
			{{DISPLAYTITLE:Östergötland/Åsbo/Inga Andersson}}
	{{DISPLAYTITLE:Inga Andersson f. Tudeen – Hennes liv}}		{{DISPLAYTITLE:Inga Andersson f. Tudeen – Hennes liv}}

KlingsporC: Ny sida. Endast ett test

2025-02-24T10:00:32Z

Ny sida. Endast ett test

Ny sida

{{DISPLAYTITLE:Inga Andersson f. Tudeen – Hennes liv}}

== Inga Andersson född Tudeen ==

=== Hennes liv nedtecknat januari 1997 ===
Jag föddes den 4 februari 1925. Det har berättats mig att det var en kall och snörik vinter och när pappa skulle hämta barnmorskan- alla barn föddes hemma på den tiden-kom han knappt fram med släden i all snö. Bil fanns inte och förekom då i mycket liten utsträckning. Pappa har aldrig tagit något körkort och aldrig ägt någon bil.

Nåväl, jag föddes på eftermiddagen och allt gick bra. Under den första tiden skulle barnen lindas från bröstet och nedåt, även benen för att dessa skulle bli raka, och så fick även jag lida. Jag växte väl till mig, men var liten och smal och därför trodde dom att jag hade engelska sjukan,så vid ett par tillfällen togs jag med till "Kloka Gumman" och om det var tack vare detta eller ändå som jag lyckades växa upp och under många år vara en skranglig,smal flicka som i rask takt fick 3 syskon.

Gården där jag föddes heter [[Östergötland/Åsbo/Staffansbo|Staffansbo]] och ligger i Åsbo socken i Östergötland.

Gården ägdes av min fars fosterföräldrar Klara och Johan Andersson, och verksamheten övertogs 1923 av pappa Erik då han gifte sig med Anna. Två bostadshus finns på gården, båda i två våningar och med tre rum och kök i vardera. I husen finns ingen el eller vatten eller avlopp.Belysningen klarades helt med fotogenlampor. Värme fick man från köksspisen och kakelugnen. Vattnet pumpades upp ur källan och bars in. Allt slaskvatten fick bäras ut.

Att gå på toaletten var varken varmt eller lätt. Man fick gå ut och sitta i ett kallt hus ute på gården, där det fanns runda hål i en bänk med lösa lock som man kunde lägga på. Tre stycken hål fanns i en rad, så tydligen kunde flera gå samtidigt,

Forts...

Östergötland/Åsbo/Inga Andersson 1997 - Versionshistorik

KlingsporC den 2 mars 2025 kl. 21.49

KlingsporC: texten nu komplett

KlingsporC: Titel

KlingsporC: Titel

KlingsporC: Ny sida. Endast ett test