Dalsland/Ånimskog/Östra Bodane - Versionshistorik

Jano: /* Platser som hör till hemmanet */

2026-03-22T07:39:47Z

Platser som hör till hemmanet

← Äldre version		Versionen från 22 mars 2026 kl. 09.39
Rad 24:		Rad 24:
	\|? har typ =Typ		\|? har typ =Typ
	\| mainlabel = Namn		\| mainlabel = Namn
	}}Laura Sörqvist hennes son Gunnar och maken Karl Yngve Sörqvist samt 3 gemensamma barn och två av makens tidigare barn samt ett barnbarn flyttar hit den 26 februari 1912. Redan den 27 november samma år dör Karl Yngve under Lauras graviditet. Laura föder här en dotter som får namnet Ethel f. 5 januari 1913. Nu har Laura sju barn att försörja. Hon säljer och köper en fastighet i [[Dalsland/Ånimskog/Tollesbyn\|Tollesbyn]] 1:7 och 1:8 den 20 augusti 1913. Fastigheten kallades sedan [[Dalsland/Ånimskog/Tollesbyn (Lauras)\|"Lauras]]". Familjen försöker försörja sig på lite av varje. Laura bakade och sålde förnödenheter till bl.a. "Megrund" och fyrskeppet ~~som~~ som låg förankrat där och visade sin position för sjöfarten. Gunnar Sörqvist som var en rask yngling fick så småningom följa med som hjälpare dit. Laura var tacksam för allt som kunde underlätta försörjningen av barnen. Gunnar kom för övrigt in på jobb även på Polstjärnan. Intresset för sjöfart var nu befäst.		}}Laura Sörqvist hennes son Gunnar och maken Karl Yngve Sörqvist samt 3 gemensamma barn och två av makens tidigare barn samt ett barnbarn flyttar hit den 26 februari 1912. Redan den 27 november samma år dör Karl Yngve under Lauras graviditet. Laura föder här en dotter som får namnet Ethel f. 5 januari 1913. Nu har Laura sju barn att försörja. Hon säljer och köper en fastighet i [[Dalsland/Ånimskog/Tollesbyn\|Tollesbyn]] 1:7 och 1:8 den 20 augusti 1913. Fastigheten kallades sedan [[Dalsland/Ånimskog/Tollesbyn (Lauras)\|"Lauras]]". Familjen försöker försörja sig på lite av varje. Laura bakade och sålde förnödenheter till bl.a. "Megrund" och fyrskeppet som låg förankrat där och visade sin position för sjöfarten. Gunnar Sörqvist som var en rask yngling fick så småningom följa med som hjälpare dit. Laura var tacksam för allt som kunde underlätta försörjningen av barnen. Gunnar kom för övrigt in på jobb även på Polstjärnan. Intresset för sjöfart var nu befäst.

	Källa. Intervju med Egot Sörqvist		Källa. Intervju med Egot Sörqvist

Jano: /* Platser som hör till hemmanet */

2026-03-20T07:56:58Z

Platser som hör till hemmanet

← Äldre version		Versionen från 20 mars 2026 kl. 09.56
Rad 24:		Rad 24:
	\|? har typ =Typ		\|? har typ =Typ
	\| mainlabel = Namn		\| mainlabel = Namn
	}}Laura Sörqvist hennes son Gunnar och maken Karl Yngve Sörqvist samt 3 gemensamma barn och två av makens tidigare barn samt ett barnbarn flyttar hit den 26 februari 1912. Redan den 27 november samma år dör Karl Yngve under Lauras graviditet. Laura föder här en dotter som får namnet Ethel f. 5 januari 1913. Nu har Laura sju barn att försörja. Hon säljer och köper en fastighet i [[Dalsland/Ånimskog/Tollesbyn\|Tollesbyn]] 1:7 och 1:8 den 20 augusti 1913. Fastigheten kallades sedan [[Dalsland/Ånimskog/Tollesbyn (Lauras)\|"Lauras]]". Familjen försöker försörja sig på lite av varje. Laura bakade och sålde förnödenheter till bl.a. "Megrund" ~~där~~ fyrskeppet som låg och visade sin position för sjöfarten. Gunnar Sörqvist som var en rask yngling fick så småningom följa med som hjälpare dit. Laura var tacksam för allt som kunde underlätta försörjningen av barnen. Gunnar kom för övrigt in på jobb även på Polstjärnan. Intresset för sjöfart var nu befäst.		}}Laura Sörqvist hennes son Gunnar och maken Karl Yngve Sörqvist samt 3 gemensamma barn och två av makens tidigare barn samt ett barnbarn flyttar hit den 26 februari 1912. Redan den 27 november samma år dör Karl Yngve under Lauras graviditet. Laura föder här en dotter som får namnet Ethel f. 5 januari 1913. Nu har Laura sju barn att försörja. Hon säljer och köper en fastighet i [[Dalsland/Ånimskog/Tollesbyn\|Tollesbyn]] 1:7 och 1:8 den 20 augusti 1913. Fastigheten kallades sedan [[Dalsland/Ånimskog/Tollesbyn (Lauras)\|"Lauras]]". Familjen försöker försörja sig på lite av varje. Laura bakade och sålde förnödenheter till bl.a. "Megrund" och fyrskeppet som som låg förankrat där och visade sin position för sjöfarten. Gunnar Sörqvist som var en rask yngling fick så småningom följa med som hjälpare dit. Laura var tacksam för allt som kunde underlätta försörjningen av barnen. Gunnar kom för övrigt in på jobb även på Polstjärnan. Intresset för sjöfart var nu befäst.

	Källa. Intervju med Egot Sörqvist		Källa. Intervju med Egot Sörqvist

Jano: /* Vingens Hamn */

2026-03-20T07:54:33Z

Vingens Hamn

← Äldre version		Versionen från 20 mars 2026 kl. 09.54
Rad 10:		Rad 10:
	== Vingens Hamn ==		== Vingens Hamn ==
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sjökortsbild Vingens Hamn.jpg\|miniatyr\|Vingens Hamn]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sjökortsbild Vingens Hamn.jpg\|miniatyr\|Vingens Hamn]]
	Naturhamnen ger ett bra skydd Från Trollön mot Vänerns vågor och vind. Man sökte hamn här framför allt för att invänta rätt vind. Att lasta och lossa kom sedan när det även fans någon typ av motor ombord. Sörqvistarna berättar att skiftet från att helt lita till motorkraft kom först efter andra världskriget. Under och före detta var det tvunget att finnas segel. Motorerna var små och tjänstgjorde mest vid infarten och i hamnarna. Här var det mestadels trä som lastades. Man lastade bl.a. timmer som skulle bli virke i fisklådor. Detta virke var ofta klent och man sa ofta Hönetimmer. Inte bara för att det sågades på Hönö. Utan även lite elakt, att det ansågs klent och dög bäst för hönsen att sitta på. Lyssna gärna på de intervjuer som finns med Egot och Göran Sörqvist. Timret här drogs ihop med hjälpmotor och vinschades ombord.		Naturhamnen ger ett bra skydd Från Trollön mot Vänerns vågor och vind. Man sökte hamn här framför allt för att invänta rätt vind. Att lasta och lossa kom sedan när det även fans någon typ av motor ombord. Sörqvistarna berättar att skiftet från att helt lita till motorkraft kom först efter andra världskriget. Under och före detta var det tvunget att finnas segel. Motorerna var små och tjänstgjorde mest vid infarten och i hamnarna. Här var det mestadels trä som lastades. Man lastade bl.a. timmer som skulle bli virke i fisklådor. Detta virke var ofta klent och man sa ofta Hönetimmer. Inte bara för att det sågades på Hönö. Utan även lite elakt, att det ansågs klent och dög bäst för hönsen att sitta på. Lyssna gärna på de intervjuer som finns med Egot och Göran Sörqvist. Timret här drogs ihop med hjälpmotor och vinschades ombord. När båtarna fick större motorer försvann även betydelsen för Vingenshamn.

	~~Det~~ lastades framför allt timmer från Vingenshamn om man bortser ifrån den kvarts man bröt på Trollön. Johan Fredriksson ( även kallad "vattuman") jobbade ~~här~~ mellan 1915-1920 talet och bröt kvarts. Men man fick sluta bryta kvarts eftersom man hade svårt med att vattnet bröt sig in i brottet. Bröderna Sörqvist berättar i intervjun om detta och även om deras far Gunnar Sörqvist och hans arbete på Megrund och vänskap med fyrvaktaren på [[Dalsland/Ånimskog/Gåsön\|Gåsön]]. Deras första båt Lars som de köpte 1928 och lastade bl.a. timmer i Vingenshamn. Var en så kallad motorseglare eftersom de oftast gick med segel. Motorn var mindre och den användes mest i hamnar.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hagalund båten Lars.jpg\|miniatyr\|Båten Lars. Målad av Alvar Lundin i Vingens hamn\|vänster]]		Som sagt var lastades framför allt timmer från Vingenshamn om man bortser ifrån den kvarts man bröt på Trollön. Några små mängder tegel från Västergårdens tegelbruk och lite smått o gott, fraktades även härifrån, men någon stordrift var det inte här. Johan Fredriksson ( även kallad "vattuman") jobbade på Trollön mellan 1915-1920 talet och bröt kvarts. Men man fick sluta bryta kvarts eftersom man hade svårt med att vattnet bröt sig in i brottet. Bröderna Sörqvist berättar i intervjun om detta och även om deras far Gunnar Sörqvist och hans arbete på Megrund och vänskap med fyrvaktaren på [[Dalsland/Ånimskog/Gåsön\|Gåsön]]. Deras första båt Lars som de köpte 1928 och lastade bl.a. timmer i Vingenshamn. Var en så kallad motorseglare eftersom de oftast gick med segel. Motorn var mindre och den användes mest i hamnar.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hagalund båten Lars.jpg\|miniatyr\|Båten Lars. Målad av Alvar Lundin i Vingens hamn\|vänster]]


Rad 24:		Rad 24:
	\|? har typ =Typ		\|? har typ =Typ
	\| mainlabel = Namn		\| mainlabel = Namn
	}}Laura Sörqvist hennes son Gunnar och maken Karl Yngve Sörqvist samt 3 gemensamma barn och två av makens tidigare barn samt ett barnbarn flyttar hit den 26 februari 1912. Redan den 27 november samma år dör Karl Yngve under Lauras graviditet. Laura föder här en dotter som får namnet Ethel f. 5 januari 1913. Nu har Laura sju barn att försörja. Hon säljer och köper en fastighet i [[Dalsland/Ånimskog/Tollesbyn\|Tollesbyn]] 1:7 och 1:8 den 20 augusti 1913. Fastigheten kallades sedan [[Dalsland/Ånimskog/Tollesbyn (Lauras)\|"Lauras]]".		}}Laura Sörqvist hennes son Gunnar och maken Karl Yngve Sörqvist samt 3 gemensamma barn och två av makens tidigare barn samt ett barnbarn flyttar hit den 26 februari 1912. Redan den 27 november samma år dör Karl Yngve under Lauras graviditet. Laura föder här en dotter som får namnet Ethel f. 5 januari 1913. Nu har Laura sju barn att försörja. Hon säljer och köper en fastighet i [[Dalsland/Ånimskog/Tollesbyn\|Tollesbyn]] 1:7 och 1:8 den 20 augusti 1913. Fastigheten kallades sedan [[Dalsland/Ånimskog/Tollesbyn (Lauras)\|"Lauras]]". Familjen försöker försörja sig på lite av varje. Laura bakade och sålde förnödenheter till bl.a. "Megrund" där fyrskeppet som låg och visade sin position för sjöfarten. Gunnar Sörqvist som var en rask yngling fick så småningom följa med som hjälpare dit. Laura var tacksam för allt som kunde underlätta försörjningen av barnen. Gunnar kom för övrigt in på jobb även på Polstjärnan. Intresset för sjöfart var nu befäst.

	Källa. Intervju med Egot Sörqvist		Källa. Intervju med Egot Sörqvist

Jano den 19 mars 2026 kl. 16.31

2026-03-19T16:31:10Z

← Äldre version		Versionen från 19 mars 2026 kl. 18.31
Rad 13:		Rad 13:

	Det lastades framför allt timmer från Vingenshamn om man bortser ifrån den kvarts man bröt på Trollön. Johan Fredriksson ( även kallad "vattuman") jobbade här mellan 1915-1920 talet och bröt kvarts. Men man fick sluta bryta kvarts eftersom man hade svårt med att vattnet bröt sig in i brottet. Bröderna Sörqvist berättar i intervjun om detta och även om deras far Gunnar Sörqvist och hans arbete på Megrund och vänskap med fyrvaktaren på [[Dalsland/Ånimskog/Gåsön\|Gåsön]]. Deras första båt Lars som de köpte 1928 och lastade bl.a. timmer i Vingenshamn. Var en så kallad motorseglare eftersom de oftast gick med segel. Motorn var mindre och den användes mest i hamnar.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hagalund båten Lars.jpg\|miniatyr\|Båten Lars. Målad av Alvar Lundin i Vingens hamn\|vänster]]		Det lastades framför allt timmer från Vingenshamn om man bortser ifrån den kvarts man bröt på Trollön. Johan Fredriksson ( även kallad "vattuman") jobbade här mellan 1915-1920 talet och bröt kvarts. Men man fick sluta bryta kvarts eftersom man hade svårt med att vattnet bröt sig in i brottet. Bröderna Sörqvist berättar i intervjun om detta och även om deras far Gunnar Sörqvist och hans arbete på Megrund och vänskap med fyrvaktaren på [[Dalsland/Ånimskog/Gåsön\|Gåsön]]. Deras första båt Lars som de köpte 1928 och lastade bl.a. timmer i Vingenshamn. Var en så kallad motorseglare eftersom de oftast gick med segel. Motorn var mindre och den användes mest i hamnar.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hagalund båten Lars.jpg\|miniatyr\|Båten Lars. Målad av Alvar Lundin i Vingens hamn\|vänster]]





	== Platser som hör till hemmanet ==		== Platser som hör till hemmanet ==

Jano: /* Lite kuriosa */

2026-03-19T16:30:14Z

Lite kuriosa

← Äldre version		Versionen från 19 mars 2026 kl. 18.30
Rad 12:		Rad 12:
	Naturhamnen ger ett bra skydd Från Trollön mot Vänerns vågor och vind. Man sökte hamn här framför allt för att invänta rätt vind. Att lasta och lossa kom sedan när det även fans någon typ av motor ombord. Sörqvistarna berättar att skiftet från att helt lita till motorkraft kom först efter andra världskriget. Under och före detta var det tvunget att finnas segel. Motorerna var små och tjänstgjorde mest vid infarten och i hamnarna. Här var det mestadels trä som lastades. Man lastade bl.a. timmer som skulle bli virke i fisklådor. Detta virke var ofta klent och man sa ofta Hönetimmer. Inte bara för att det sågades på Hönö. Utan även lite elakt, att det ansågs klent och dög bäst för hönsen att sitta på. Lyssna gärna på de intervjuer som finns med Egot och Göran Sörqvist. Timret här drogs ihop med hjälpmotor och vinschades ombord.		Naturhamnen ger ett bra skydd Från Trollön mot Vänerns vågor och vind. Man sökte hamn här framför allt för att invänta rätt vind. Att lasta och lossa kom sedan när det även fans någon typ av motor ombord. Sörqvistarna berättar att skiftet från att helt lita till motorkraft kom först efter andra världskriget. Under och före detta var det tvunget att finnas segel. Motorerna var små och tjänstgjorde mest vid infarten och i hamnarna. Här var det mestadels trä som lastades. Man lastade bl.a. timmer som skulle bli virke i fisklådor. Detta virke var ofta klent och man sa ofta Hönetimmer. Inte bara för att det sågades på Hönö. Utan även lite elakt, att det ansågs klent och dög bäst för hönsen att sitta på. Lyssna gärna på de intervjuer som finns med Egot och Göran Sörqvist. Timret här drogs ihop med hjälpmotor och vinschades ombord.

	Det lastades framför allt timmer från Vingenshamn om man bortser ifrån den kvarts man bröt på Trollön. Johan Fredriksson ( även kallad "vattuman") jobbade här mellan 1915-1920 talet och bröt kvarts. Men man fick sluta bryta kvarts eftersom man hade svårt med att vattnet bröt sig in i brottet. Bröderna Sörqvist berättar i intervjun om detta och även om deras far Gunnar Sörqvist och hans arbete på Megrund och vänskap med fyrvaktaren på [[Dalsland/Ånimskog/Gåsön\|Gåsön]]. Deras första båt Lars som de köpte 1928 och lastade bl.a. timmer i Vingenshamn. Var en så kallad motorseglare eftersom de oftast gick med segel. Motorn var mindre och den användes mest i hamnar.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hagalund båten Lars.jpg\|miniatyr\|Båten Lars. Målad av Alvar Lundin i Vingens hamn]]		Det lastades framför allt timmer från Vingenshamn om man bortser ifrån den kvarts man bröt på Trollön. Johan Fredriksson ( även kallad "vattuman") jobbade här mellan 1915-1920 talet och bröt kvarts. Men man fick sluta bryta kvarts eftersom man hade svårt med att vattnet bröt sig in i brottet. Bröderna Sörqvist berättar i intervjun om detta och även om deras far Gunnar Sörqvist och hans arbete på Megrund och vänskap med fyrvaktaren på [[Dalsland/Ånimskog/Gåsön\|Gåsön]]. Deras första båt Lars som de köpte 1928 och lastade bl.a. timmer i Vingenshamn. Var en så kallad motorseglare eftersom de oftast gick med segel. Motorn var mindre och den användes mest i hamnar.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hagalund båten Lars.jpg\|miniatyr\|Båten Lars. Målad av Alvar Lundin i Vingens hamn\|vänster]]

	== Platser som hör till hemmanet ==		== Platser som hör till hemmanet ==

Jano den 19 mars 2026 kl. 16.29

2026-03-19T16:29:33Z

← Äldre version		Versionen från 19 mars 2026 kl. 18.29
Rad 12:		Rad 12:
	Naturhamnen ger ett bra skydd Från Trollön mot Vänerns vågor och vind. Man sökte hamn här framför allt för att invänta rätt vind. Att lasta och lossa kom sedan när det även fans någon typ av motor ombord. Sörqvistarna berättar att skiftet från att helt lita till motorkraft kom först efter andra världskriget. Under och före detta var det tvunget att finnas segel. Motorerna var små och tjänstgjorde mest vid infarten och i hamnarna. Här var det mestadels trä som lastades. Man lastade bl.a. timmer som skulle bli virke i fisklådor. Detta virke var ofta klent och man sa ofta Hönetimmer. Inte bara för att det sågades på Hönö. Utan även lite elakt, att det ansågs klent och dög bäst för hönsen att sitta på. Lyssna gärna på de intervjuer som finns med Egot och Göran Sörqvist. Timret här drogs ihop med hjälpmotor och vinschades ombord.		Naturhamnen ger ett bra skydd Från Trollön mot Vänerns vågor och vind. Man sökte hamn här framför allt för att invänta rätt vind. Att lasta och lossa kom sedan när det även fans någon typ av motor ombord. Sörqvistarna berättar att skiftet från att helt lita till motorkraft kom först efter andra världskriget. Under och före detta var det tvunget att finnas segel. Motorerna var små och tjänstgjorde mest vid infarten och i hamnarna. Här var det mestadels trä som lastades. Man lastade bl.a. timmer som skulle bli virke i fisklådor. Detta virke var ofta klent och man sa ofta Hönetimmer. Inte bara för att det sågades på Hönö. Utan även lite elakt, att det ansågs klent och dög bäst för hönsen att sitta på. Lyssna gärna på de intervjuer som finns med Egot och Göran Sörqvist. Timret här drogs ihop med hjälpmotor och vinschades ombord.

	Det lastades framför allt timmer från Vingenshamn om man bortser ifrån den kvarts man bröt på Trollön. Johan Fredriksson ( även kallad "vattuman") jobbade här mellan 1915-1920 talet och bröt kvarts. Men man fick sluta bryta kvarts eftersom man hade svårt med att vattnet bröt sig in i brottet. Bröderna Sörqvist berättar i intervjun om detta och även om deras far Gunnar Sörqvist och hans arbete på Megrund och vänskap med fyrvaktaren på [[Dalsland/Ånimskog/Gåsön\|Gåsön]]. Deras första båt Lars som de köpte 1928 och lastade bl.a. timmer i Vingenshamn. Var en så kallad motorseglare eftersom de oftast gick med segel. Motorn var mindre och den användes mest i hamnar		Det lastades framför allt timmer från Vingenshamn om man bortser ifrån den kvarts man bröt på Trollön. Johan Fredriksson ( även kallad "vattuman") jobbade här mellan 1915-1920 talet och bröt kvarts. Men man fick sluta bryta kvarts eftersom man hade svårt med att vattnet bröt sig in i brottet. Bröderna Sörqvist berättar i intervjun om detta och även om deras far Gunnar Sörqvist och hans arbete på Megrund och vänskap med fyrvaktaren på [[Dalsland/Ånimskog/Gåsön\|Gåsön]]. Deras första båt Lars som de köpte 1928 och lastade bl.a. timmer i Vingenshamn. Var en så kallad motorseglare eftersom de oftast gick med segel. Motorn var mindre och den användes mest i hamnar.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hagalund båten Lars.jpg\|miniatyr\|Båten Lars. Målad av Alvar Lundin i Vingens hamn]]

	== Platser som hör till hemmanet ==		== Platser som hör till hemmanet ==

Jano den 19 mars 2026 kl. 16.24

2026-03-19T16:24:27Z

← Äldre version		Versionen från 19 mars 2026 kl. 18.24
Rad 10:		Rad 10:
	== Vingens Hamn ==		== Vingens Hamn ==
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sjökortsbild Vingens Hamn.jpg\|miniatyr\|Vingens Hamn]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Sjökortsbild Vingens Hamn.jpg\|miniatyr\|Vingens Hamn]]
			Naturhamnen ger ett bra skydd Från Trollön mot Vänerns vågor och vind. Man sökte hamn här framför allt för att invänta rätt vind. Att lasta och lossa kom sedan när det även fans någon typ av motor ombord. Sörqvistarna berättar att skiftet från att helt lita till motorkraft kom först efter andra världskriget. Under och före detta var det tvunget att finnas segel. Motorerna var små och tjänstgjorde mest vid infarten och i hamnarna. Här var det mestadels trä som lastades. Man lastade bl.a. timmer som skulle bli virke i fisklådor. Detta virke var ofta klent och man sa ofta Hönetimmer. Inte bara för att det sågades på Hönö. Utan även lite elakt, att det ansågs klent och dög bäst för hönsen att sitta på. Lyssna gärna på de intervjuer som finns med Egot och Göran Sörqvist. Timret här drogs ihop med hjälpmotor och vinschades ombord.
	Naturhamnen ger ett bra skydd Från Trollön mot Vänerns vågor och vind.

	Det lastades framför allt timmer från Vingenshamn om man bortser ifrån den kvarts man bröt på Trollön. Johan Fredriksson ( även kallad "vattuman") jobbade här mellan 1915-1920 talet och bröt kvarts. Men man fick sluta bryta kvarts eftersom man hade svårt med att vattnet bröt sig in i brottet. Bröderna Sörqvist berättar i intervjun om detta och även om deras far Gunnar Sörqvist och hans arbete på Megrund och vänskap med fyrvaktaren på [[Dalsland/Ånimskog/Gåsön\|Gåsön]]. Deras första båt Lars som de köpte 1928 och lastade bl.a. timmer i Vingenshamn. Var en så kallad motorseglare eftersom de oftast gick med segel. Motorn var mindre och den användes mest i hamnar		Det lastades framför allt timmer från Vingenshamn om man bortser ifrån den kvarts man bröt på Trollön. Johan Fredriksson ( även kallad "vattuman") jobbade här mellan 1915-1920 talet och bröt kvarts. Men man fick sluta bryta kvarts eftersom man hade svårt med att vattnet bröt sig in i brottet. Bröderna Sörqvist berättar i intervjun om detta och även om deras far Gunnar Sörqvist och hans arbete på Megrund och vänskap med fyrvaktaren på [[Dalsland/Ånimskog/Gåsön\|Gåsön]]. Deras första båt Lars som de köpte 1928 och lastade bl.a. timmer i Vingenshamn. Var en så kallad motorseglare eftersom de oftast gick med segel. Motorn var mindre och den användes mest i hamnar

Jano: /* Platser som hör till hemmanet */

2026-03-19T15:52:59Z

Platser som hör till hemmanet

← Äldre version		Versionen från 19 mars 2026 kl. 17.52
Rad 1:		Rad 1:
			Östra Bodane är ett välkänt mycket vackert hemman vid Vingens Hamn. Här anordnades förr både predikningar med kyrk kaffe och andra sammankomster på "Eke stubben" (längst ut på udden). Många tog med sig en kaffekorgen och hade detta som utflyktsmål. {{NyPlats
⚫	Östra Bodane är ett välkänt mycket vackert hemman vid Vingens Hamn. Här anordnades förr både predikningar med kyrk kaffe och andra sammankomster på "Eke stubben" (längst ut på udden). Många tog med sig en kaffekorgen och hade detta ~~som~~ ~~utflyktsmål~~. ~~Men~~ trycket ~~blev~~ hårt med alla turister ~~och~~ till slut härsknade konstnären Hugo Löfving till, som då bodde där. Han försökte på många sätt skydda Vingen. Det stod t.ex. förr Vingenshamn på vägmärkena som visade vägen hit, ända fram till mitten av 1970 talet. Hugo ville ju inte ha hit turister. De förstör djurlivet, skräpar ner och stör. Som han sa "De åker hit för att det tror att det finns en fin hamn här" och sedan gasar de iväg och kör som blådårar av besvikelse. Nu var det ju så att Hugo själv var nere här och skällde på turister och andra som kom på besök, så att de körde härifrån som blådårar faller nog på honom själv. Därför ansökte han att få vägmärkena ändrade från Vingenshamn till Östra Bodane. Efter mycket om och men fick han igenom detta, men han fick själv bekosta skyltarna, vilket kostade en rejäl slant. Men det genomfördes. Nästa ägare hade som väl var ett radikalt annat sätt att se på besökare. Nu var folk välkomna att besöka denna Ånimskogs pärla Vingenshamn igen. Visa hänsyn ska man naturligtvis. Men nu kan alla njuta av denna pärla.~~{{NyPlats~~
	\|landskap=Dalsland		\|landskap=Dalsland
	\|socken=Ånimskog		\|socken=Ånimskog
Rad 23:		Rad 23:

	Källa. Intervju med Egot Sörqvist		Källa. Intervju med Egot Sörqvist

			===== Lite kuriosa =====
		⚫	När detta utflyktsmåls kulminerade. Blev trycket för hårt med alla turister. Så till slut härsknade konstnären Hugo Löfving till, som då bodde där. Han försökte på många sätt skydda Vingen. Det stod t.ex. förr Vingenshamn på vägmärkena som visade vägen hit, ända fram till mitten av 1970 talet. Hugo ville ju inte ha hit turister. De förstör djurlivet, skräpar ner och stör. Som han sa "De åker hit för att det tror att det finns en fin hamn här" och sedan gasar de iväg och kör som blådårar av besvikelse. Nu var det ju så att Hugo själv var nere här och skällde på turister och andra som kom på besök, så att de körde härifrån som blådårar faller nog på honom själv. Därför ansökte han att få vägmärkena ändrade från Vingenshamn till Östra Bodane. Efter mycket om och men fick han igenom detta, men han fick själv bekosta skyltarna, vilket kostade en rejäl slant. Men det genomfördes. Nästa ägare hade som väl var ett radikalt annat sätt att se på besökare. Nu var folk välkomna att besöka denna Ånimskogs pärla Vingenshamn igen. Visa hänsyn ska man naturligtvis. Men nu kan alla njuta av denna pärla.

Jano den 17 mars 2026 kl. 10.59

2026-03-17T10:59:03Z

← Äldre version		Versionen från 17 mars 2026 kl. 12.59
Rad 1:		Rad 1:
	Östra Bodane är ett välkänt mycket vackert hemman vid Vingens Hamn. Här anordnades förr både predikningar med kyrk kaffe och andra sammankomster på "Eke stubben" (längst ut på udden). Många tog med sig en kaffekorgen och hade detta som utflyktsmål. Men trycket blev hårt med alla turister och till slut härsknade konstnären Hugo Löfving till, som då bodde där. Han försökte på många sätt skydda Vingen. Det stod t.ex. förr Vingenshamn på vägmärkena som visade vägen hit, ända fram till mitten av 1970 talet. Hugo ville ju inte ha hit turister. De förstör djurlivet, skräpar ner och stör. Som han sa "De åker hit för att det tror att det finns en fin hamn här" och sedan gasar de iväg och kör som blådårar av besvikelse. Nu var det ju så att Hugo själv var nere här och skällde på turister och andra som kom på besök, så att de körde härifrån som blådårar faller nog på honom själv. Därför ansökte han att få vägmärkena ändrade från Vingenshamn till Östra Bodane. Efter mycket om och men fick han igenom detta, men han fick själv bekosta skyltarna, vilket kostade en rejäl slant. Men det genomfördes. Nästa ägare hade som väl var ett radikalt annat sätt att se på besökare. Nu var folk välkomna att besöka denna Ånimskogs pärla Vingenshamn igen. Visa hänsyn ska man naturligtvis. Men nu kan njuta av denna pärla.{{NyPlats		Östra Bodane är ett välkänt mycket vackert hemman vid Vingens Hamn. Här anordnades förr både predikningar med kyrk kaffe och andra sammankomster på "Eke stubben" (längst ut på udden). Många tog med sig en kaffekorgen och hade detta som utflyktsmål. Men trycket blev hårt med alla turister och till slut härsknade konstnären Hugo Löfving till, som då bodde där. Han försökte på många sätt skydda Vingen. Det stod t.ex. förr Vingenshamn på vägmärkena som visade vägen hit, ända fram till mitten av 1970 talet. Hugo ville ju inte ha hit turister. De förstör djurlivet, skräpar ner och stör. Som han sa "De åker hit för att det tror att det finns en fin hamn här" och sedan gasar de iväg och kör som blådårar av besvikelse. Nu var det ju så att Hugo själv var nere här och skällde på turister och andra som kom på besök, så att de körde härifrån som blådårar faller nog på honom själv. Därför ansökte han att få vägmärkena ändrade från Vingenshamn till Östra Bodane. Efter mycket om och men fick han igenom detta, men han fick själv bekosta skyltarna, vilket kostade en rejäl slant. Men det genomfördes. Nästa ägare hade som väl var ett radikalt annat sätt att se på besökare. Nu var folk välkomna att besöka denna Ånimskogs pärla Vingenshamn igen. Visa hänsyn ska man naturligtvis. Men nu kan alla njuta av denna pärla.{{NyPlats
	\|landskap=Dalsland		\|landskap=Dalsland
	\|socken=Ånimskog		\|socken=Ånimskog

Jano den 17 mars 2026 kl. 10.56

2026-03-17T10:56:57Z

← Äldre version		Versionen från 17 mars 2026 kl. 12.56
Rad 1:		Rad 1:
	Östra Bodane är ett välkänt mycket vackert hemman vid Vingens Hamn. Här anordnades förr både predikningar med kyrk kaffe och andra sammankomster på "Eke stubben" (längst ut på udden). Många tog med sig en kaffekorgen och hade detta som utflyktsmål. Men trycket blev hårt med alla turister och då härsknade konstnären Hugo Löfving till, som då bodde där. Det stod t.ex. förr Vingenshamn på vägmärkena som visade vägen hit ända fram till mitten av 1970 talet. ~~Men~~ Hugo ville inte ha hit turister. De förstör djurlivet, skräpar ner och stör. Som han sa "De åker hit för att det tror att det finns en fin hamn här" och sedan gasar de iväg och kör som blådårar av besvikelse. Nu var det ju så att Hugo själv var nere här och skällde på turister och andra som kom på besök, så att de körde härifrån som blådårar faller nog på honom själv. Därför ansökte han att få vägmärkena ändrade från Vingenshamn till Östra Bodane. Efter mycket om och men fick han igenom detta, men han fick själv bekosta skyltarna, vilket kostade en rejäl slant. Men det genomfördes. Nästa ägare hade som väl var ett radikalt annat sätt att se på besökare. Nu var folk välkomna att besöka denna Ånimskogs pärla Vingenshamn igen. Visa hänsyn ska man naturligtvis. Men nu kan njuta av denna pärla.{{NyPlats		Östra Bodane är ett välkänt mycket vackert hemman vid Vingens Hamn. Här anordnades förr både predikningar med kyrk kaffe och andra sammankomster på "Eke stubben" (längst ut på udden). Många tog med sig en kaffekorgen och hade detta som utflyktsmål. Men trycket blev hårt med alla turister och till slut härsknade konstnären Hugo Löfving till, som då bodde där. Han försökte på många sätt skydda Vingen. Det stod t.ex. förr Vingenshamn på vägmärkena som visade vägen hit, ända fram till mitten av 1970 talet. Hugo ville ju inte ha hit turister. De förstör djurlivet, skräpar ner och stör. Som han sa "De åker hit för att det tror att det finns en fin hamn här" och sedan gasar de iväg och kör som blådårar av besvikelse. Nu var det ju så att Hugo själv var nere här och skällde på turister och andra som kom på besök, så att de körde härifrån som blådårar faller nog på honom själv. Därför ansökte han att få vägmärkena ändrade från Vingenshamn till Östra Bodane. Efter mycket om och men fick han igenom detta, men han fick själv bekosta skyltarna, vilket kostade en rejäl slant. Men det genomfördes. Nästa ägare hade som väl var ett radikalt annat sätt att se på besökare. Nu var folk välkomna att besöka denna Ånimskogs pärla Vingenshamn igen. Visa hänsyn ska man naturligtvis. Men nu kan njuta av denna pärla.{{NyPlats
	\|landskap=Dalsland		\|landskap=Dalsland
	\|socken=Ånimskog		\|socken=Ånimskog