Dalsland/Ånimskog/Axel Axelsson - Versionshistorik

Jano den 10 juni 2026 kl. 19.25

2026-06-10T19:25:03Z

← Äldre version		Versionen från 10 juni 2026 kl. 21.25
Rad 222:		Rad 222:
	'''Slutet på historien'''<p style="text-indent:6em;">		'''Slutet på historien'''<p style="text-indent:6em;">
	När far återvänt från USA bodde han hos föräldrarna i Ressbyn. Han började arbeta på Bergslagernas Järnvägar som bromsare. På den tiden fanns det inga tryckluftsbrom sar på tågen, utan i varje fall godstågen fick bromsas med mekaniska bromsar, som ma növrerades manuellt av en bromsare som satt i en liten bromshytt på en del av vag narna i tågsättet. Han arbetade också i järn vägens ”replag” i Ånimskog. En tid var han också gruvarbetare i Kristinagruvan i Kingebol. <p style="text-indent:6em;">		När far återvänt från USA bodde han hos föräldrarna i Ressbyn. Han började arbeta på Bergslagernas Järnvägar som bromsare. På den tiden fanns det inga tryckluftsbrom sar på tågen, utan i varje fall godstågen fick bromsas med mekaniska bromsar, som ma növrerades manuellt av en bromsare som satt i en liten bromshytt på en del av vag narna i tågsättet. Han arbetade också i järn vägens ”replag” i Ånimskog. En tid var han också gruvarbetare i Kristinagruvan i Kingebol. <p style="text-indent:6em;">
	År 1917 den 18 maj gifte sig far med Anna Kristina Lindstrand. De flyttade då till Gatan i Hult, en liten lägenhet utan jord bruksmark som tillhörde Hult och ägdes av Petter Eliasson. Innan mor och far flyttade in där hade stället bebotts av familjen ~~Lil jesköld~~. Huset byggdes nog på 1890-talet och troligen var det Eliasson och Magnus son i Lågan, som lät bygga det.<p style="text-indent:6em;">		År 1917 den 18 maj gifte sig far med Anna Kristina Lindstrand. De flyttade då till Gatan i Hult, en liten lägenhet utan jord bruksmark som tillhörde Hult och ägdes av Petter Eliasson. Innan mor och far flyttade in där hade stället bebotts av familjen Liljesköld. Huset byggdes nog på 1890-talet och troligen var det Eliasson och Magnus son i Lågan, som lät bygga det.<p style="text-indent:6em;">
	Jag kom till världen i juni 1918. Då först var andra världskriget slut, men nu var det inte aktuellt för far att återvända till ~~Ameri ka~~. Han var dock amerikansk medborgare i många år här i Sverige. 1920 köpte far en egendom i Ressbyn. Det var tio tunnland åker och några tunnland skog. Totalt en sextondels mantal. Det fanns dock inga byggnader, som hörde till ~~fastig heten~~. Far köpte marken av Torbjörn ~~Lind ström~~, som sålde genom auktion. Nu blev far bonde på heltid. Vi bodde dock kvar i Gatan. Den 17/3 1929 dog min farmor. Far far flyttade då upp på övervåningen i dals landsstugan i Ressbyn och vår familj fick möjlighet att flytta dit och bebo ~~nedervå ningen~~. Vi flyttade den 1:a maj 1929. Det hade snöat mycket på valborgsmässoafton, så flyttlasset fick gå på släde. <p style="text-indent:6em;">		Jag kom till världen i juni 1918. Då först var andra världskriget slut, men nu var det inte aktuellt för far att återvända till Amerika. Han var dock amerikansk medborgare i många år här i Sverige. 1920 köpte far en egendom i Ressbyn. Det var tio tunnland åker och några tunnland skog. Totalt en sextondels mantal. Det fanns dock inga byggnader, som hörde till fastigheten. Far köpte marken av Torbjörn Lindström, som sålde genom auktion. Nu blev far bonde på heltid. Vi bodde dock kvar i Gatan. Den 17/3 1929 dog min farmor. Far far flyttade då upp på övervåningen i dals landsstugan i Ressbyn och vår familj fick möjlighet att flytta dit och bebo nedervåningen. Vi flyttade den 1:a maj 1929. Det hade snöat mycket på valborgsmässoafton, så flyttlasset fick gå på släde. <p style="text-indent:6em;">
	Far och farfar brukade nu Ressbyn tillsammans och jag fick hjälpa till som dräng.		Far och farfar brukade nu Ressbyn tillsammans och jag fick hjälpa till som dräng.

Jano den 10 juni 2026 kl. 19.22

2026-06-10T19:22:52Z

← Äldre version		Versionen från 10 juni 2026 kl. 21.22
Rad 222:		Rad 222:
	'''Slutet på historien'''<p style="text-indent:6em;">		'''Slutet på historien'''<p style="text-indent:6em;">
	När far återvänt från USA bodde han hos föräldrarna i Ressbyn. Han började arbeta på Bergslagernas Järnvägar som bromsare. På den tiden fanns det inga tryckluftsbrom sar på tågen, utan i varje fall godstågen fick bromsas med mekaniska bromsar, som ma növrerades manuellt av en bromsare som satt i en liten bromshytt på en del av vag narna i tågsättet. Han arbetade också i järn vägens ”replag” i Ånimskog. En tid var han också gruvarbetare i Kristinagruvan i Kingebol. <p style="text-indent:6em;">		När far återvänt från USA bodde han hos föräldrarna i Ressbyn. Han började arbeta på Bergslagernas Järnvägar som bromsare. På den tiden fanns det inga tryckluftsbrom sar på tågen, utan i varje fall godstågen fick bromsas med mekaniska bromsar, som ma növrerades manuellt av en bromsare som satt i en liten bromshytt på en del av vag narna i tågsättet. Han arbetade också i järn vägens ”replag” i Ånimskog. En tid var han också gruvarbetare i Kristinagruvan i Kingebol. <p style="text-indent:6em;">
	År 1917 den 18 maj gifte sig far med Anna Kristina Lindstrand. De flyttade då till Gatan i Hult, en liten lägenhet utan jord bruksmark som tillhörde Hult och ägdes av Petter Eliasson. Innan mor och far flyttade in där hade stället bebotts av familjen Lil jesköld. Huset byggdes nog på 1890-talet och troligen var det Eliasson och Magnus son i Lågan, som lät bygga det.		År 1917 den 18 maj gifte sig far med Anna Kristina Lindstrand. De flyttade då till Gatan i Hult, en liten lägenhet utan jord bruksmark som tillhörde Hult och ägdes av Petter Eliasson. Innan mor och far flyttade in där hade stället bebotts av familjen Lil jesköld. Huset byggdes nog på 1890-talet och troligen var det Eliasson och Magnus son i Lågan, som lät bygga det.<p style="text-indent:6em;">
		⚫	Jag kom till världen i juni 1918. Då först var andra världskriget slut, men nu var det inte aktuellt för far att återvända till Ameri ka. Han var dock amerikansk medborgare i många år här i Sverige. 1920 köpte far en egendom i Ressbyn. Det var tio tunnland åker och några tunnland skog. Totalt en sextondels mantal. Det fanns dock inga byggnader, som hörde till fastig heten. Far köpte marken av Torbjörn Lind ström, som sålde genom auktion. Nu blev far bonde på heltid. Vi bodde dock kvar i Gatan. Den 17/3 1929 dog min farmor. Far far flyttade då upp på övervåningen i dals landsstugan i Ressbyn och vår familj fick möjlighet att flytta dit och bebo nedervå ningen. Vi flyttade den 1:a maj 1929. Det hade snöat mycket på valborgsmässoafton, så flyttlasset fick gå på släde. <p style="text-indent:6em;">

			Far och farfar brukade nu Ressbyn tillsammans och jag fick hjälpa till som dräng.
⚫	Jag kom till världen i juni 1918. Då först var andra världskriget slut, men nu var det inte aktuellt för far att återvända till Ameri ka. Han var dock amerikansk medborgare i många år här i Sverige. 1920 köpte far en egendom i Ressbyn. Det var tio tunnland åker och några tunnland skog. Totalt en sextondels mantal. Det fanns dock inga byggnader, som hörde till fastig heten. Far köpte marken av Torbjörn Lind ström, som sålde genom auktion. Nu blev far bonde på heltid. Vi bodde dock kvar i Gatan. Den 17/3 1929 dog min farmor. Far far flyttade då upp på övervåningen i dals landsstugan i Ressbyn och vår familj fick möjlighet att flytta dit och bebo nedervå ningen. Vi flyttade den 1:a maj 1929. Det hade snöat mycket på valborgsmässoafton, så flyttlasset fick gå på släde. ~~Far och farfar brukade nu Ressbyn till sammans och jag fick hjälpa till som dräng.~~

Jano den 10 juni 2026 kl. 19.20

2026-06-10T19:20:59Z

@@ Rad 209: / Rad 209: @@
 Morfar Lars Gustaf bor kvar hemma hos sin mor och styvfar. Någon gång efter det han återvänt från Tösse 1886 värvar han sig vid Wermlands Fältjägare och fick i sam band med detta sitt namn Lindstrand. Han måste nu regelbundet delta i ”möten” på Trossnäs i Värmland. Kontraktstiden kan ha varit fem eller tio år. I hfl 1891-95 finns 35 notisen ”Överförd från stamanställning”, men inget datum.<p style="text-indent:6em;">
 På trettondagen 1890 gifter sig morfar med Augusta Sofia Kingren från torpet Härskogbräckan i Byn. Paret bodde första åren hos hans mor och styvfar, men i mitten av 1890-talet bygger sig Lars Gustaf ett eget hus i Krusebol, ett stenkast öster om föräldrahemmet.<p style="text-indent:6em;">
 Jag kom till världen i juni 1918. Då först var andra världskriget slut, men nu var det inte aktuellt för far att återvända till Ameri ka. Han var dock amerikansk medborgare i många år här i Sverige.  1920 köpte far en egendom i Ressbyn. Det var tio tunnland åker och några tunnland skog. Totalt en sextondels mantal. Det fanns dock inga byggnader, som hörde till fastig heten. Far köpte marken av Torbjörn Lind ström, som sålde genom auktion. Nu blev far bonde på heltid. Vi bodde dock kvar i Gatan. Den 17/3 1929 dog min farmor. Far far flyttade då upp på övervåningen i dals landsstugan i Ressbyn och vår familj fick möjlighet att flytta dit och bebo nedervå ningen. Vi flyttade den 1:a maj 1929. Det hade snöat mycket på valborgsmässoafton, så flyttlasset fick gå på släde.  Far och farfar brukade nu Ressbyn till sammans och jag fick hjälpa till som dräng.

Jano den 10 juni 2026 kl. 19.04

2026-06-10T19:04:14Z

← Äldre version		Versionen från 10 juni 2026 kl. 21.04
Rad 201:		Rad 201:
	I ”gamla Krusebol” växer morfars far Anders Fredrik upp, som enda barn hos sina föräldrar. 1842 konfirmeras han och han får säkert hjälpa sin far med arbetet på den del av gården som fadern brukar. I november 1863, när Fredrik är 37 år gammal, gifter han sig med Lovisa Dalin från V. Vässby i 27 Holms socken. Någon månad in på 1864 flyttar Lovisa, eller Lovis som hon kallades, till Krusebol.<p style="text-indent:6em;">		I ”gamla Krusebol” växer morfars far Anders Fredrik upp, som enda barn hos sina föräldrar. 1842 konfirmeras han och han får säkert hjälpa sin far med arbetet på den del av gården som fadern brukar. I november 1863, när Fredrik är 37 år gammal, gifter han sig med Lovisa Dalin från V. Vässby i 27 Holms socken. Någon månad in på 1864 flyttar Lovisa, eller Lovis som hon kallades, till Krusebol.<p style="text-indent:6em;">
	Man kan undra hur Fredrik träffat sin tillkommande, som efter den tidens av ståndsmått, bor rätt långt från Ånimskog. Det visar sig dock att Lovis storasyster Lena gifte sig 1860 med Jan Jacob Göransson Blomster från Gunnarsnäs. Denne hade samma år blivit antagen som soldat för Byns i Ånimskog soldatstom och flyttat dit och får nu soldatnamnet Sand efter soldattorpets namn Sannerud. Dit flyttar nu Lena Dalin och säkerligen kommer Lovis, ibland dit på besök och träffar då kanske Anders Fredrik.<p style="text-indent:6em;">		Man kan undra hur Fredrik träffat sin tillkommande, som efter den tidens av ståndsmått, bor rätt långt från Ånimskog. Det visar sig dock att Lovis storasyster Lena gifte sig 1860 med Jan Jacob Göransson Blomster från Gunnarsnäs. Denne hade samma år blivit antagen som soldat för Byns i Ånimskog soldatstom och flyttat dit och får nu soldatnamnet Sand efter soldattorpets namn Sannerud. Dit flyttar nu Lena Dalin och säkerligen kommer Lovis, ibland dit på besök och träffar då kanske Anders Fredrik.<p style="text-indent:6em;">
	Lovis föddes 4 dec 1837 på Upperuds bruk i Skållerud. Hennes föräldrar var Daniel Dalin, född i Ärtemark 1791 och Kajsa Lennartsdotter född 1801 i Mellerud. Holms vigselbok förtäljer: ”Snickargesellen Daniel Dalin, Österråda och pigan Cajsa Lennarts dotter, Mellerud, vigda 19/8 1821”. Senare står Daniel noterad som sockensnickare i Holm. Familjen flyttar 1833 med fyra barn till Bruket (Upperud) i Skållerud där Daniel är noterad som mjölnare/snickare. Här föds ytterligare två barn, av vilka Lovis är det yngsta. År 1838 flyttar familjen tillbaka till Holm och slår sig ner i byn Kärra innan de 1848 slutligen hamnar i V. Vässby. Lovis och Fredrik gifter sig i Holm den 19 nov 1863 . Först någon månad in på 28 nästa år flyttar Lovis till Krusebol. ~~I Krusebol får paret tre barn~~: Kristina f. 13 nov. 1864 Lars Gustaf f. 5 maj 1866 min morfar Ulrika f. 4 juli 1870. I december 1874 drabbas familjen av en stor olycka. Fadern Fredrik skall köra tim mer från skogen och när han passerar med timmerlasset tätt bakom Krusenlund, går släden upp på en liten berghäll och lasset välter. Fredrik blir så svårt klämd mellan lasset och stugväggen att han avlider efter några dagar. Han efterlämnar änka och tre minderåriga barn mellan fyra och elva år gamla. Dessutom bor Lovis svärmor Kajsa Eriksdotter i familjen. Hon avlider i jan. 1879. Det blir en svår tid för Lovis. Som hjälp med arbetet på gården anställer hon en dräng från Ressbyn . Man kan möjligen 29 tvivla på dennes arbetsförmåga, eftersom prästen i kyrkboken har skrivit honom som dvärg. I dennes ställe flyttar hennes syster Lena och svåger f.d. soldaten Sand med tre barn in i Krusebol 1876, troligen som hjälp åt Lovis. I juli 1877 gifter Lovis om sig med Johan August Forsberg från Skållebyn. Paret får i januari 1878 en son Karl Fredrik. Sam ma år flyttar f. soldaten Sand med familj till Fröskog. 30 I Krusebol bor också änkan i 2:a giftet efter Erik Nilsson. Hon avlider dock 1877, men hennes 2:a make Olof Jansson samt deras son fältjägare Jan Fredrik Skog med hustru och 11 barn bor kvar till 1889, då de flyttar till Vingnäs. De bebodde då den fas tighet, som senare benämndes ”Blixtebac ken” 31 Lovis med sonen Lars Gustaf (t.h.) och Forsberg, maken i 2.a giftet. Min morfar Lars Gustaf kommer att stanna kvar i Krusebol hela sitt liv. År 1885 är undantaget, då han tjänar som dräng i Bjäkebol i Tösse. Systern Kristina flyttar 1882 till Myran som piga hos kapten Berg man men flyttar hem efter ett år och systern Ulrika emigrerar 1888 till USA. Kristina gifter sig 1895 med Jan (Janne) Johansson från Topperud och flyttar dit samma år . 32 33 Två år senare flyttar de tillbaka till Kruse bol. De har nu fått en son Fridolf och Jannes två döttrar från första äktenskapet flyttar med. Enligt hfl flyttar familjen in i ”Sver kers hus”, där Tion Andersson med familj bor, men Tion flyttar 1901 till Gläsan (Dul pa). Fastigheten ägs sedan 1896 av Lars Magnusson i Lågan, som har ropat in den på auktion. Janne köper dock fastigheten 1897, troligen i samband med att han flyttar dit. Janne har redan 1899 köpt svägerskan Ulri kas arvedel i Krusebol och Janne och Kristin äger nu hela Krusebol med undantag för svågern/brodern Lars Gustfas del. Någon		Lovis föddes 4 dec 1837 på Upperuds bruk i Skållerud. Hennes föräldrar var Daniel Dalin, född i Ärtemark 1791 och Kajsa Lennartsdotter född 1801 i Mellerud. Holms vigselbok förtäljer: ”Snickargesellen Daniel Dalin, Österråda och pigan Cajsa Lennarts dotter, Mellerud, vigda 19/8 1821”. Senare står Daniel noterad som sockensnickare i Holm. Familjen flyttar 1833 med fyra barn till Bruket (Upperud) i Skållerud där Daniel är noterad som mjölnare/snickare. Här föds ytterligare två barn, av vilka Lovis är det yngsta. År 1838 flyttar familjen tillbaka till Holm och slår sig ner i byn Kärra innan de 1848 slutligen hamnar i V. Vässby. Lovis och Fredrik gifter sig i Holm den 19 nov 1863 . Först någon månad in på 28 nästa år flyttar Lovis till Krusebol.<p style="text-indent:6em;">
			I Krusebol får paret tre barn: Kristina f. 13 nov. 1864 Lars Gustaf f. 5 maj 1866 min morfar Ulrika f. 4 juli 1870.<p style="text-indent:6em;">

			I december 1874 drabbas familjen av en stor olycka. Fadern Fredrik skall köra timmer från skogen och när han passerar med timmerlasset tätt bakom Krusenlund, går släden upp på en liten berghäll och lasset välter. Fredrik blir så svårt klämd mellan lasset och stugväggen att han avlider efter några dagar. Han efterlämnar änka och tre minderåriga barn mellan fyra och elva år gamla. Dessutom bor Lovis svärmor Kajsa Eriksdotter i familjen. Hon avlider i jan. 1879.<p style="text-indent:6em;">
⚫	gång efter 1898 låter Janne bygga det hus, som Nils i Krusebol köpte 1910. År 1905 flyttar Janne och Kristina till Lågan, och de säljer året därpå sin del i Krusebol till Gustaf Olsson från Kroken. Denne öppnar affär i Krusebol. Morfar Morfar Lars Gustaf bor kvar hemma hos sin mor och styvfar. Någon gång efter det han återvänt från Tösse 1886 värvar han sig vid Wermlands Fältjägare och fick i sam band med detta sitt namn Lindstrand. Han måste nu regelbundet delta i ”möten” på Trossnäs i Värmland. Kontraktstiden kan ha varit fem eller tio år. I hfl 1891-95 finns 35 notisen ”Överförd från stamanställning”, men inget datum. På trettondagen 1890 gifter sig morfar med Augusta Sofia Kingren från torpet Härskogbräckan i Byn. Paret bodde första åren hos hans mor och styvfar, men i mitten av 1890-talet bygger sig Lars Gustaf ett eget hus i Krusebol, ett stenkast öster om föräl drahemmet. Lars Gustaf och Augusta fick barnen: Gunnar f. 14/9 1890 i Köpmannebro 36 Anna f. 15/10 1892, min mor, född i gamla hemmet. Karl ~~Axel Erik~~ f. 28/9 1895 i Krusenlund. f. 26/3 1898 i nya hemmet~~. f. 26/3 1898 d:o~~ Jon f. 22/5 1906 ~~d:o~~ Morfars nybyggda hus i Krusebol. Fr. v. : Gunnar, Lars Gustaf (morfar), Karl, Axel, Erik, Augusta (farmor) och Anna (mor). Foto fr. omkring 1900. Under tiden då nya huset byggdes bodde morfars familj på Krusenlund. Min mor be rättade att hon hade minnen från byggandet av det nya huset. Man hade lagt ut golvbjäl karna men inte lagt på golvbräderna och hon mindes hur hon hade hoppat mellan bjälkar na. Det gamla huset revs i samband med att det nya byggdes, och det var vanligt att man tillvaratog byggmaterial från rivningshus. Möjligen byggdes det nya huset något år senare än 1895, eftersom Lovis och Fors berg inte flyttade till Ressbyn förrän 1897. År 1922, när morfar var 56 år, råkade han ut för en allvarlig olycka. På den tiden an svarade bönderna för underhållet av vägar na, för vilket de hade en gemensam kassa. Farfar och morfar åtog sig ibland sådant un derhållsarbete. Vid ett tillfälle skulle de spränga bort en del berg och morfar skötte borrstålet. Han fick därvid en stålflisa i ögat. Han blev opererad i Vänersborg, men de klarade det inte. I stället fick han inflamma tion i ögonnerven, som gick över till andra ögat och han blev så småningom helt blind. Han klarade dock en del arbete, som t.ex. att hugga ved och hämta vatten. Innan de fick vattenledning hämtade han vatten i brunnen, även åt djuren. När han gick slog han med käppen på stängslet utefter vägen. Beträffande Forsberg, har jag ett minne från min barndom. Jag kunde väl vara i 6-7 –årsåldern, då Forsberg dog. Han och Lovis hade sålt Ressbyn och flyttat till Blixtebac ken 1920. När Forsberg dog (Lovis hade dött redan 1921) låg han lik på logen hos mormor och morfar. John skrämde mig för att Forsberg spökade där. När jag en dag gick ner till Krusebol, så hade John några konster för sig på logen. Jag blev ”gôrrädd”. Länge efter detta vågade jag inte gå ut när det var mörkt. Jag var mörkrädd ett tag, men det gick över. De ligger allt still, de döa, men de som lever kan vara elaka. Mormors familj Min mormor Augusta Sofia föddes i Hult den 31 juli 1868. Hennes föräldrar var Karl Kingren och Maja Stina Larsdotter Resberg.
			Det blir en svår tid för Lovis. Som hjälp med arbetet på gården anställer hon en dräng från Ressbyn . Man kan möjligen tvivla på dennes arbetsförmåga, eftersom prästen i kyrkboken har skrivit honom som dvärg. I dennes ställe flyttar hennes syster Lena och svåger f.d. soldaten Sand med tre barn in i Krusebol 1876, troligen som hjälp åt Lovis. I juli 1877 gifter Lovis om sig med Johan August Forsberg från Skållebyn. Paret får i januari 1878 en son Karl Fredrik. Sam ma år flyttar f. soldaten Sand med familj till Fröskog. <p style="text-indent:6em;">
			I Krusebol bor också änkan i 2:a giftet efter Erik Nilsson. Hon avlider dock 1877, men hennes 2:a make Olof Jansson samt deras son fältjägare Jan Fredrik Skog med hustru och 11 barn bor kvar till 1889, då de flyttar till Vingnäs. De bebodde då den fastighet, som senare benämndes ”Blixtebacken” Lovis med sonen Lars Gustaf (t.h.) och Forsberg, maken i 2.a giftet. Min morfar Lars Gustaf kommer att stanna kvar i Krusebol hela sitt liv. År 1885 är undantaget, då han tjänar som dräng i Bjäkebol i Tösse. Systern Kristina flyttar 1882 till Myran som piga hos kapten Berg man men flyttar hem efter ett år och systern Ulrika emigrerar 1888 till USA. Kristina gifter sig 1895 med Jan (Janne) Johansson från Topperud och flyttar dit samma år . Två år senare flyttar de tillbaka till Krusebol. De har nu fått en son Fridolf och Jannes två döttrar från första äktenskapet flyttar med. Enligt hfl flyttar familjen in i ”Sverkers hus”, där Tion Andersson med familj bor, men Tion flyttar 1901 till Gläsan (Dulpa). Fastigheten ägs sedan 1896 av Lars Magnusson i Lågan, som har ropat in den på auktion. Janne köper dock fastigheten 1897, troligen i samband med att han flyttar dit. Janne har redan 1899 köpt svägerskan Ulrikas arvedel i Krusebol och Janne och Kristin äger nu hela Krusebol med undantag för svågern/brodern Lars Gustfas del. Någon gång efter 1898 låter Janne bygga det hus, som Nils i Krusebol köpte 1910. År 1905 flyttar Janne och Kristina till Lågan, och de säljer året därpå sin del i Krusebol till Gustaf Olsson från Kroken. Denne öppnar affär i Krusebol.<p style="text-indent:6em;">
			'''Morfar'''<p style="text-indent:6em;">
			Morfar Lars Gustaf bor kvar hemma hos sin mor och styvfar. Någon gång efter det han återvänt från Tösse 1886 värvar han sig vid Wermlands Fältjägare och fick i sam band med detta sitt namn Lindstrand. Han måste nu regelbundet delta i ”möten” på Trossnäs i Värmland. Kontraktstiden kan ha varit fem eller tio år. I hfl 1891-95 finns 35 notisen ”Överförd från stamanställning”, men inget datum.<p style="text-indent:6em;">
			På trettondagen 1890 gifter sig morfar med Augusta Sofia Kingren från torpet Härskogbräckan i Byn. Paret bodde första åren hos hans mor och styvfar, men i mitten av 1890-talet bygger sig Lars Gustaf ett eget hus i Krusebol, ett stenkast öster om föräldrahemmet.<p style="text-indent:6em;">
		⚫	Lars Gustaf och Augusta fick barnen: Gunnar f. 14/9 1890 i Köpmannebro Anna f. 15/10 1892, min mor, född i gamla hemmet. Karl f. 28 september 1895 i Krusenlund , Axel f. 26 mars 1898, Erik f. 26 mars 1898 i nya hemmet, Jon f. 22/5 1906 i nya hemmet. Morfars nybyggda hus i Krusebol. Fr. v. : Gunnar, Lars Gustaf (morfar), Karl, Axel, Erik, Augusta (farmor) och Anna (mor). Foto fr. omkring 1900. Under tiden då nya huset byggdes bodde morfars familj på Krusenlund. Min mor be rättade att hon hade minnen från byggandet av det nya huset. Man hade lagt ut golvbjäl karna men inte lagt på golvbräderna och hon mindes hur hon hade hoppat mellan bjälkar na. Det gamla huset revs i samband med att det nya byggdes, och det var vanligt att man tillvaratog byggmaterial från rivningshus. Möjligen byggdes det nya huset något år senare än 1895, eftersom Lovis och Fors berg inte flyttade till Ressbyn förrän 1897. År 1922, när morfar var 56 år, råkade han ut för en allvarlig olycka. På den tiden an svarade bönderna för underhållet av vägar na, för vilket de hade en gemensam kassa. Farfar och morfar åtog sig ibland sådant un derhållsarbete. Vid ett tillfälle skulle de spränga bort en del berg och morfar skötte borrstålet. Han fick därvid en stålflisa i ögat. Han blev opererad i Vänersborg, men de klarade det inte. I stället fick han inflamma tion i ögonnerven, som gick över till andra ögat och han blev så småningom helt blind. Han klarade dock en del arbete, som t.ex. att hugga ved och hämta vatten. Innan de fick vattenledning hämtade han vatten i brunnen, även åt djuren. När han gick slog han med käppen på stängslet utefter vägen. Beträffande Forsberg, har jag ett minne från min barndom. Jag kunde väl vara i 6-7 –årsåldern, då Forsberg dog. Han och Lovis hade sålt Ressbyn och flyttat till Blixtebac ken 1920. När Forsberg dog (Lovis hade dött redan 1921) låg han lik på logen hos mormor och morfar. John skrämde mig för att Forsberg spökade där. När jag en dag gick ner till Krusebol, så hade John några konster för sig på logen. Jag blev ”gôrrädd”. Länge efter detta vågade jag inte gå ut när det var mörkt. Jag var mörkrädd ett tag, men det gick över. De ligger allt still, de döa, men de som lever kan vara elaka. Mormors familj Min mormor Augusta Sofia föddes i Hult den 31 juli 1868. Hennes föräldrar var Karl Kingren och Maja Stina Larsdotter Resberg.

	Karl var son till Jan Kingren och Kajsa Ar vidsdotter. Jan Kingren blev indelt soldat i Kingebol 1809 och flyttade då dit tillsam mans med sin mor och en syster, eftersom fadern hade avlidit redan 1798. År 1816 gif ter sig Jan med Kajsa Arvidsdotter född 1795 i Hult och hon flyttar då in i soldattor pet. Kajsas far var bonden Arvid Eriksson i Hult, f. 1751 i Wassviken. År 1838 flyttar Jan och Kajsa till Hult, där Jan blev brukare av svärfaderns gård (svärfadern hade avlidit redan 1827). Jan dör 1855 i Hult och Kajsa 1872. Jan och Kajsa fick nio barn, vilka alla utom den yngsta föddes i Kingebol. Sonen Karl, min mormors far, föddes i soldattorpet 1828. När han är 10 år flyttar han med för äldrarna till Hult. Där bor Karl kvar och gif ter sig 1861. I Hult föds barnen Erik Gustaf 1861 död 1862 Stina 1864 Augusta 37 1868, min mormor 1868 flyttar Karl, med hustrun och bar nen Stina och Augusta, till torpet Härskog bräckan, där han blir torpare. Här föds 1873 dottern Anna, som emellertid avlider 1885 . 38 Dottern Stina flyttar 1888 till Göteborg 39 och Augusta gifter sig 1890. Karl och Maja Stina bor nu ensamma på torpet. År 1897 då Karl är närmare 70 år, flyttar de till backstugan Krusenlund i 40 Krusebol. Stugan ägs av svärsonen Lars Gustaf Lindstrand, gift med deras dotter Augusta. Karl och Maja Stina bor nu i närheten av dottern Augusta, och får säkert hjälp med ett och annat. Karl försöker, så gott han kan hjälpa svärsonen med sysslor på gården. Vid ett sådant tillfälle skulle Karl hämta vatten till djuren. Det var i sep. 1899. Karl hade med häst och vagn kört till den närbelägna ”Pettersjö”. På kärran var lastad en stor tun na. Framkommen till ”sjön” satt Karl kvar på kärran och backade hästen på en berghäll ner mot vattnet. Hästen halkade emellertid och hela ekipaget gled ner i vattnet. Karl, som inte var simkunnig, drunknade liksom hästen. Mormors mor Maja Stina Resberg föddes på Ressby soldatstom den 1 apr 1834. Hen nes far var soldaten på Ressby soldatstom nr 729 Lars Nilsson Resberg, född 1807 i Östra Berg. Han blev antagen som soldat för Ressbyn 1830 och förblev soldat för Ress byn tills han dog i Nössemark i nov 1859. Vad gjorde han i Nössemark? Var han på väg till släktingar i Norge? När mormors mor Maja Stina blev änka 1899, bodde hon kvar på Krusenlund och försörjde sig genom att i den lilla stugan ta emot gamla och svaga personer, som inte klarade av att bo ensamma. En av hennes inneboende var den för alkoholmissbruk av satte kyrkoherden Björén i Ånimskog, som avled på Krusenlund 1909. Maja Stina bod de kvar på Krusenlund till 1920, då hon flyt tar till sin dotter och måg i Krusebol. Hon avled 1922 på L:a Bräcke. Slutet på historien När far återvänt från USA bodde han hos föräldrarna i Ressbyn. Han började arbeta på Bergslagernas Järnvägar som bromsare. På den tiden fanns det inga tryckluftsbrom sar på tågen, utan i varje fall godstågen fick bromsas med mekaniska bromsar, som ma növrerades manuellt av en bromsare som satt i en liten bromshytt på en del av vag narna i tågsättet. Han arbetade också i järn vägens ”replag” i Ånimskog. En tid var han också gruvarbetare i Kristinagruvan i Kingebol. År 1917 den 18 maj gifte sig far med Anna Kristina Lindstrand. De flyttade då till Gatan i Hult, en liten lägenhet utan jord bruksmark som tillhörde Hult och ägdes av Petter Eliasson. Innan mor och far flyttade in där hade stället bebotts av familjen Lil jesköld. Huset byggdes nog på 1890-talet och troligen var det Eliasson och Magnus son i Lågan, som lät bygga det.		Karl var son till Jan Kingren och Kajsa Ar vidsdotter. Jan Kingren blev indelt soldat i Kingebol 1809 och flyttade då dit tillsam mans med sin mor och en syster, eftersom fadern hade avlidit redan 1798. År 1816 gif ter sig Jan med Kajsa Arvidsdotter född 1795 i Hult och hon flyttar då in i soldattor pet. Kajsas far var bonden Arvid Eriksson i Hult, f. 1751 i Wassviken. År 1838 flyttar Jan och Kajsa till Hult, där Jan blev brukare av svärfaderns gård (svärfadern hade avlidit redan 1827). Jan dör 1855 i Hult och Kajsa 1872. Jan och Kajsa fick nio barn, vilka alla utom den yngsta föddes i Kingebol. Sonen Karl, min mormors far, föddes i soldattorpet 1828. När han är 10 år flyttar han med för äldrarna till Hult. Där bor Karl kvar och gif ter sig 1861. I Hult föds barnen Erik Gustaf 1861 död 1862 Stina 1864 Augusta 37 1868, min mormor 1868 flyttar Karl, med hustrun och bar nen Stina och Augusta, till torpet Härskog bräckan, där han blir torpare. Här föds 1873 dottern Anna, som emellertid avlider 1885 . 38 Dottern Stina flyttar 1888 till Göteborg 39 och Augusta gifter sig 1890. Karl och Maja Stina bor nu ensamma på torpet. År 1897 då Karl är närmare 70 år, flyttar de till backstugan Krusenlund i 40 Krusebol. Stugan ägs av svärsonen Lars Gustaf Lindstrand, gift med deras dotter Augusta. Karl och Maja Stina bor nu i närheten av dottern Augusta, och får säkert hjälp med ett och annat. Karl försöker, så gott han kan hjälpa svärsonen med sysslor på gården. Vid ett sådant tillfälle skulle Karl hämta vatten till djuren. Det var i sep. 1899. Karl hade med häst och vagn kört till den närbelägna ”Pettersjö”. På kärran var lastad en stor tun na. Framkommen till ”sjön” satt Karl kvar på kärran och backade hästen på en berghäll ner mot vattnet. Hästen halkade emellertid och hela ekipaget gled ner i vattnet. Karl, som inte var simkunnig, drunknade liksom hästen. Mormors mor Maja Stina Resberg föddes på Ressby soldatstom den 1 apr 1834. Hen nes far var soldaten på Ressby soldatstom nr 729 Lars Nilsson Resberg, född 1807 i Östra Berg. Han blev antagen som soldat för Ressbyn 1830 och förblev soldat för Ress byn tills han dog i Nössemark i nov 1859. Vad gjorde han i Nössemark? Var han på väg till släktingar i Norge? När mormors mor Maja Stina blev änka 1899, bodde hon kvar på Krusenlund och försörjde sig genom att i den lilla stugan ta emot gamla och svaga personer, som inte klarade av att bo ensamma. En av hennes inneboende var den för alkoholmissbruk av satte kyrkoherden Björén i Ånimskog, som avled på Krusenlund 1909. Maja Stina bod de kvar på Krusenlund till 1920, då hon flyt tar till sin dotter och måg i Krusebol. Hon avled 1922 på L:a Bräcke. Slutet på historien När far återvänt från USA bodde han hos föräldrarna i Ressbyn. Han började arbeta på Bergslagernas Järnvägar som bromsare. På den tiden fanns det inga tryckluftsbrom sar på tågen, utan i varje fall godstågen fick bromsas med mekaniska bromsar, som ma növrerades manuellt av en bromsare som satt i en liten bromshytt på en del av vag narna i tågsättet. Han arbetade också i järn vägens ”replag” i Ånimskog. En tid var han också gruvarbetare i Kristinagruvan i Kingebol. År 1917 den 18 maj gifte sig far med Anna Kristina Lindstrand. De flyttade då till Gatan i Hult, en liten lägenhet utan jord bruksmark som tillhörde Hult och ägdes av Petter Eliasson. Innan mor och far flyttade in där hade stället bebotts av familjen Lil jesköld. Huset byggdes nog på 1890-talet och troligen var det Eliasson och Magnus son i Lågan, som lät bygga det.

Jano den 10 juni 2026 kl. 18.40

2026-06-10T18:40:49Z

Visa ändringar

Jano den 10 juni 2026 kl. 18.28

2026-06-10T18:28:33Z

Jano den 10 juni 2026 kl. 18.25

2026-06-10T18:25:09Z

Jano den 10 juni 2026 kl. 18.22

2026-06-10T18:22:22Z

← Äldre version		Versionen från 10 juni 2026 kl. 20.22
Rad 135:		Rad 135:
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Carlsro.png\|vänster\|miniatyr]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Carlsro.png\|vänster\|miniatyr]]
	<p style="text-indent:6em;">		<p style="text-indent:6em;">
	Bakre raden fr. v. : August Pettersson (far t. Lindberg), Anna Lindberg, C. J. Lindberg, Matilda L., Anna Magnusson, Magnusson. Främre raden fr. v. : Lisa L., Clas L., Gustaf L., okänd, Emma L., Magnus Pettersson. Foto från 1905<p style="text-indent:6em;">		Bakre raden fr. v. August Pettersson (far t. Lindberg), Anna Lindberg, C. J. Lindberg, Matilda Lindberg, Anna Magnusson, Magnusson. Främre raden fr. v. Lisa Lindberg, Clas Lindberg, Gustaf Lindberg, okänd, Emma L., Magnus Pettersson. Foto från 1905<p style="text-indent:6em;">
	På Carlsro bodde svågern och banvakten Carl Johan Lindberg med farfars syster ~~Ma tilda~~ och barnen Klas, Anna, Lisa, Emma, Gustaf, Oskar, Greta och Otto (Mattias ~~föd des~~ först några år senare) .		På Carlsro bodde svågern och banvakten Carl Johan Lindberg med farfars syster Matilda och barnen Klas, Anna, Lisa, Emma, Gustaf, Oskar, Greta och Otto (Mattias föddes först några år senare) .Jag vet inte, om farfar ägde några kreatur eller hästar, när han flyttade till Ressbyn. Han lät dock bygga en ny ladugård, vilken blev färdig 1910. Den fanns kvar tills den

	Jag vet inte, om farfar ägde några kreatur eller hästar, när han flyttade till Ressbyn. Han lät dock bygga en ny ladugård, vilken blev färdig 1910. Den fanns kvar tills den

	för några år sedan rasade under en snövinter. Troligen 2006. Samtidigt rev farfar den gamla ladugården. Mycket av det gamla vir ket sågades upp till ved. När han sågade i tröskeln till ladugården, upptäckte han att det i tröskeln var borrat ett långt hål, som var pluggat. I hålet låg det torkade skinnet från en huggorm. Man lär ha gjort så förr, när man byggde en ladugård. Man lade dit en levande huggorm för att skydda djuren mot onda makter. Farfar fann även järn in lagda i stockarna över dörrarna, och på dörrarnas insida var kors målade med tjära.		för några år sedan rasade under en snövinter. Troligen 2006. Samtidigt rev farfar den gamla ladugården. Mycket av det gamla vir ket sågades upp till ved. När han sågade i tröskeln till ladugården, upptäckte han att det i tröskeln var borrat ett långt hål, som var pluggat. I hålet låg det torkade skinnet från en huggorm. Man lär ha gjort så förr, när man byggde en ladugård. Man lade dit en levande huggorm för att skydda djuren mot onda makter. Farfar fann även järn in lagda i stockarna över dörrarna, och på dörrarnas insida var kors målade med tjära.

	Farfar fick till att börja med bruka sin gård ensam. Stor hjälp fick han säkert av farmor, medan sonen Carl var i Amerika. 1913 kommer Carl hem och flyttar in hos föräldrarna. Han börjar då arbeta på ~~järnvä gen~~, men kan nog hjälpa till på gården i mån av tid. Inte förrän 1920, då Carl själv köper jord i Ressbyn (se nedan), börjar de arbeta gemensamt. Farfar är då 57 år gammal, och är säkert i stort behov av hjälp på gården. Farfar och farmor var vänsälla personer, som ofta hade gäster hemma. Och nästa ~~re gelbundet~~, vid de stora helgerna, bjöds det till kalas, t.ex. trettondagen, då det alltid skulle bjudas på stuvad lake. Även ~~midsom mar~~ var en stor kalashelg. Det finns en rolig historia om hur det kunde gå till vid ~~mid sommarfirandet~~.<p style="text-indent:6em;">		Farfar fick till att börja med bruka sin gård ensam. Stor hjälp fick han säkert av farmor, medan sonen Carl var i Amerika. 1913 kommer Carl hem och flyttar in hos föräldrarna. Han börjar då arbeta på järnvägen, men kan nog hjälpa till på gården i mån av tid. Inte förrän 1920, då Carl själv köper jord i Ressbyn (se nedan), börjar de arbeta gemensamt. Farfar är då 57 år gammal, och är säkert i stort behov av hjälp på gården. Farfar och farmor var vänsälla personer, som ofta hade gäster hemma. Och nästa regelbundet, vid de stora helgerna, bjöds det till kalas, t.ex. trettondagen, då det alltid skulle bjudas på stuvad lake. Även midsommar var en stor kalashelg. Det finns en rolig historia om hur det kunde gå till vid midsommarfirandet.<p style="text-indent:6em;">
	Det måste ha varit i början av 30-talet, eftersom ”Lars på Dammberget” var med. Förutom Lars var det Far, Nils i Krusebol och Sjöman på Bräcke. Kanske några fler. De började med att dricka äggtoddy med konjak. På kvällen blev det sill och potatis och snapsar. Frampå sena kvällen tyckte gästerna, att det var dags att bryta upp, och Far gick och lade sig och de andra gick hem. Men inte Lars. Han och farfar skulle se sol uppgången, och de satte sig i trädgården med ryggen mot syrenhäcken och utsikt åt öster. Så började solen komma upp och far far puttade på Lars och sa: ”Nu får vi sjonga”. De reste sig upp och sjöng ”Vår klara sol går åter upp”. Rätt som det är upp täcker farfar, att han är ensam att sjunga. Det märktes på sången, eftersom Lars hade väldigt fin sångröst. Lars hade ramlat bak länges genom häcken och kommit ut på and ra sidan. Det blev lite uppståndelse innan Lars kommit till rätta, krypande på alla fyra runt häcken.<p style="text-indent:6em;">		Det måste ha varit i början av 30-talet, eftersom ”Lars på Dammberget” var med. Förutom Lars var det Far, Nils i Krusebol och Sjöman på Bräcke. Kanske några fler. De började med att dricka äggtoddy med konjak. På kvällen blev det sill och potatis och snapsar. Frampå sena kvällen tyckte gästerna, att det var dags att bryta upp, och Far gick och lade sig och de andra gick hem. Men inte Lars. Han och farfar skulle se sol uppgången, och de satte sig i trädgården med ryggen mot syrenhäcken och utsikt åt öster. Så började solen komma upp och far far puttade på Lars och sa: ”Nu får vi sjonga”. De reste sig upp och sjöng ”Vår klara sol går åter upp”. Rätt som det är upp täcker farfar, att han är ensam att sjunga. Det märktes på sången, eftersom Lars hade väldigt fin sångröst. Lars hade ramlat bak länges genom häcken och kommit ut på and ra sidan. Det blev lite uppståndelse innan Lars kommit till rätta, krypande på alla fyra runt häcken.<p style="text-indent:6em;">
	Farfar var mycket intresserad av växter och vilda blommor. Detta intresse hade han nog ärvt av sin far. När Lars flyttade till Dammberget fick farfar en god vän med samma intresse. Lars kom från Björkebäck, där han i många år arbetat åt Karl Nord ström på Gyltungebyn. Lars och farfar var ofta ute i naturen och vandrade, ibland hela söndagar. De tog med sig matsäck med smörgåsar och en ”lommeflaska”. I den hade farfar sitt ”livselixir”, som han sade. Det var kronbrännvin som han kryddade själv med pomeransskal, nejlikor och kummin. Det blev ett par tre supar per man. Så tillbringade man söndagarna och studerade olika växter. Fann man något intressant, tog man med sig växten hem och examinerade den. Farfar hade ett stort herbarium med många sällsynta växter.<p style="text-indent:6em;">		Farfar var mycket intresserad av växter och vilda blommor. Detta intresse hade han nog ärvt av sin far. När Lars flyttade till Dammberget fick farfar en god vän med samma intresse. Lars kom från Björkebäck, där han i många år arbetat åt Karl Nord ström på Gyltungebyn. Lars och farfar var ofta ute i naturen och vandrade, ibland hela söndagar. De tog med sig matsäck med smörgåsar och en ”lommeflaska”. I den hade farfar sitt ”livselixir”, som han sade. Det var kronbrännvin som han kryddade själv med pomeransskal, nejlikor och kummin. Det blev ett par tre supar per man. Så tillbringade man söndagarna och studerade olika växter. Fann man något intressant, tog man med sig växten hem och examinerade den. Farfar hade ett stort herbarium med många sällsynta växter.<p style="text-indent:6em;">

Jano den 10 juni 2026 kl. 18.19

2026-06-10T18:19:28Z

← Äldre version		Versionen från 10 juni 2026 kl. 20.19
Rad 132:		Rad 132:
	När farfar och farmor flyttade till Ressbyn, flyttade även Trädgårds-Magnus med dem dit , fast vad jag hört flyttade han till Lindbergs på Carlsro. Magnus dog ett år senare den 13/5 1910 . Han var då 85 år gammal. <p style="text-indent:6em;">		När farfar och farmor flyttade till Ressbyn, flyttade även Trädgårds-Magnus med dem dit , fast vad jag hört flyttade han till Lindbergs på Carlsro. Magnus dog ett år senare den 13/5 1910 . Han var då 85 år gammal. <p style="text-indent:6em;">
	I Ressbyn bodde vid denna tid ytterligare sex familjer. Det var närmsta grannarna Janne Johansson med hustru Kristin och barnen Anna, Karl och Jenny. En annan granne var August Forsberg med hustru Lovisa. På Torpet bodde Olof Andersson med sonen Gustaf och i banvaktstugan bodde det nygifta paret Josef Nilsson och Maria . <p style="text-indent:6em;">		I Ressbyn bodde vid denna tid ytterligare sex familjer. Det var närmsta grannarna Janne Johansson med hustru Kristin och barnen Anna, Karl och Jenny. En annan granne var August Forsberg med hustru Lovisa. På Torpet bodde Olof Andersson med sonen Gustaf och i banvaktstugan bodde det nygifta paret Josef Nilsson och Maria . <p style="text-indent:6em;">
	I januari 1892 inträffade en tragedi. Alla tre barnen insjuknade i difteri. En epidemi hade utbrutit i Ånimskog. Ett epidemisjuk hus iordningställdes i en flygelbyggnad på Gyltungebyn. Hit fördes alla tre Carl, Anders och Anna. En läkare från Åmål hade ansvaret för vården. Enligt vad far berättade bestod behandlingen av, att de penslades i halsen med jod. Far överlevde men syskonen dog. Anders den 13/1 och Anna den 18/1. ~~<p style="text-indent:6em;">~~		I januari 1892 inträffade en tragedi. Alla tre barnen insjuknade i difteri. En epidemi hade utbrutit i Ånimskog. Ett epidemisjuk hus iordningställdes i en flygelbyggnad på Gyltungebyn. Hit fördes alla tre Carl, Anders och Anna. En läkare från Åmål hade ansvaret för vården. Enligt vad far berättade bestod behandlingen av, att de penslades i halsen med jod. Far överlevde men syskonen dog. Anders den 13/1 och Anna den 18/1.
			[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Carlsro.png\|vänster\|miniatyr]]
			<p style="text-indent:6em;">
	Bakre raden fr. v. : August Pettersson (far t. Lindberg), Anna Lindberg, C. J. Lindberg, Matilda L., Anna Magnusson, Magnusson. Främre raden fr. v. : Lisa L., Clas L., Gustaf L., okänd, Emma L., Magnus Pettersson. Foto från 1905<p style="text-indent:6em;">		Bakre raden fr. v. : August Pettersson (far t. Lindberg), Anna Lindberg, C. J. Lindberg, Matilda L., Anna Magnusson, Magnusson. Främre raden fr. v. : Lisa L., Clas L., Gustaf L., okänd, Emma L., Magnus Pettersson. Foto från 1905<p style="text-indent:6em;">
	På Carlsro bodde svågern och banvakten Carl Johan Lindberg med farfars syster Ma tilda och barnen Klas, Anna, Lisa, Emma, Gustaf, Oskar, Greta och Otto (Mattias föd des först några år senare) .		På Carlsro bodde svågern och banvakten Carl Johan Lindberg med farfars syster Ma tilda och barnen Klas, Anna, Lisa, Emma, Gustaf, Oskar, Greta och Otto (Mattias föd des först några år senare) .

Jano den 10 juni 2026 kl. 14.55

2026-06-10T14:55:16Z

Visa ändringar

← Äldre version		Versionen från 10 juni 2026 kl. 20.28
Rad 168:		Rad 168:

	bangården och efter en stund kom en liten gubbe i cowboydräkt, stor hatt och pistoler i bältet, gående längs med spåret. Han sög på en cigarr och började prata med far och lok föraren. Det visade sig att det var Buffalo Bill, som han hade träffat.<p style="text-indent:6em;">		bangården och efter en stund kom en liten gubbe i cowboydräkt, stor hatt och pistoler i bältet, gående längs med spåret. Han sög på en cigarr och började prata med far och lok föraren. Det visade sig att det var Buffalo Bill, som han hade träffat.<p style="text-indent:6em;">
	Vid den här tiden började han följa med på loken på längre turer. Han blev eldare på riktigt så att säga. Turerna gick mellan Sankt Paul och Amerikas västkust. De passerade då över Klippiga Bergen. När de skulle upp för branterna där, måste de ha ett extralok längst bak i tågsättet, vilket sköt på ända upp till högsta punkten. Då kopplades loket loss och gick tillbaka till utgångspunkten för att invänta nästa tåg. När han började åka som eldare, måste han ha med sig mat för flera dagar. I en matlådan hade han oftast pajer och melon, som han tyckte bäst om. Fars mål var att bli lokförare. Han fick därför börja studera en mängd tekniska ~~ma nualer~~. Bl.a. en stor verkstadshandbok som ingående beskriver olika loktyper, vagnar och tillhörande utrustning. Den boken har jag nu i min ägo. Far nådde dock aldrig sitt mål, eftersom andra världskriget kom emellan.<p style="text-indent:6em;">		Vid den här tiden började han följa med på loken på längre turer. Han blev eldare på riktigt så att säga. Turerna gick mellan Sankt Paul och Amerikas västkust. De passerade då över Klippiga Bergen. När de skulle upp för branterna där, måste de ha ett extralok längst bak i tågsättet, vilket sköt på ända upp till högsta punkten. Då kopplades loket loss och gick tillbaka till utgångspunkten för att invänta nästa tåg. När han började åka som eldare, måste han ha med sig mat för flera dagar. I en matlådan hade han oftast pajer och melon, som han tyckte bäst om. Fars mål var att bli lokförare. Han fick därför börja studera en mängd tekniska manualer. Bl.a. en stor verkstadshandbok som ingående beskriver olika loktyper, vagnar och tillhörande utrustning. Den boken har jag nu i min ägo. Far nådde dock aldrig sitt mål, eftersom andra världskriget kom emellan.<p style="text-indent:6em;">
	År 1913 bestämde sig far för att resa hem och besöka familj och vänner. I december det året reste han till New York och tog där ett snabbgående fartyg med destination Eng land. Fartyget hette Oceanic. Jag har kvar biljetten. Det var många svenskamerikaner med på båten, vilka också skulle hem, en del för gott och en del för att hälsa på släkten i Sverige. Far hade sällskap med Martin Eriksson på Tydje stom.<p style="text-indent:6em;">		År 1913 bestämde sig far för att resa hem och besöka familj och vänner. I december det året reste han till New York och tog där ett snabbgående fartyg med destination Eng land. Fartyget hette Oceanic. Jag har kvar biljetten. Det var många svenskamerikaner med på båten, vilka också skulle hem, en del för gott och en del för att hälsa på släkten i Sverige. Far hade sällskap med Martin Eriksson på Tydje stom.<p style="text-indent:6em;">
	Innan fartyget nådde England, anlöpte det Cherbourg i Frankrike. Fartyget gick sedan till en hamn på Englands västkust, varför de måste ta tåg till ostkusten för vida re resa med båt till Göteborg. Denna resa till Göteborg var den stormigaste de hade haft på mannaminne. Det blåste nästan full or kan. Sedan återstod bara en tågresa till Ånimskog, innan han efter elva år återsåg sina föräldrar, som då hade flyttat till Ressbyn.<p style="text-indent:6em;">		Innan fartyget nådde England, anlöpte det Cherbourg i Frankrike. Fartyget gick sedan till en hamn på Englands västkust, varför de måste ta tåg till ostkusten för vida re resa med båt till Göteborg. Denna resa till Göteborg var den stormigaste de hade haft på mannaminne. Det blåste nästan full or kan. Sedan återstod bara en tågresa till Ånimskog, innan han efter elva år återsåg sina föräldrar, som då hade flyttat till Ressbyn.<p style="text-indent:6em;">
	Innan han skulle återvända, bröt emellertid andra världskriget ut, och farmor ville då inte släppa iväg honom tillbaka till USA. Om sin tid i Amerika har far också berät- tat i ett annat forum. I början av 1958 blev han sjuk och inlagd på Åmåls sjukstuga. Där berättade han om sin tid i USA för personalen. Detta resulterade i att Åmåls-Tidningen kom dit, för att intervjua honom. Detta tyck te far var roligt, varför han ”bredde på” ordentlig, och berättelsen kanske inte blev helt överensstämmande med sanningen. Jag vill i alla fall återge den berättelse här, eftersom det ger en fin bild av hur far var som person.<p style="text-indent:6em;">		Innan han skulle återvända, bröt emellertid andra världskriget ut, och farmor ville då inte släppa iväg honom tillbaka till USA. Om sin tid i Amerika har far också berät- tat i ett annat forum. I början av 1958 blev han sjuk och inlagd på Åmåls sjukstuga. Där berättade han om sin tid i USA för personalen. Detta resulterade i att Åmåls-Tidningen kom dit, för att intervjua honom. Detta tyck te far var roligt, varför han ”bredde på” ordentlig, och berättelsen kanske inte blev helt överensstämmande med sanningen. Jag vill i alla fall återge den berättelse här, eftersom det ger en fin bild av hur far var som person.<p style="text-indent:6em;">
	'''Artikel ur Åmåls-Tidningen den 17 mars 1958.'''<p style="text-indent:6em;">		'''Artikel ur Åmåls-Tidningen den 17 mars 1958.'''<p style="text-indent:6em;">
	Vi kallade honom farbror Axelsson. Inte därför att han var lastgammal men att han tycktes ha så mycket att berätta för oss yngre. Han var sjukstugans solstråle och den, som trots att han legat längst av oss på sa len, förmådde hålla humöret uppe både i med- och motgång och då lusten att bli ut skriven blev för stor. Han har en uppsjö av historier att ösa ur. Hans rika livserfarenhet är vidsynt och klok, och vi lyssnade gärna till hans berättelser. Hans namn är Carl ~~Ax elsson~~ och adressen i vanliga fall Ressbyn, Ånimskog. ~~<p style="text-indent:6em;">~~		Vi kallade honom farbror Axelsson. Inte därför att han var lastgammal men att han tycktes ha så mycket att berätta för oss yngre. Han var sjukstugans solstråle och den, som trots att han legat längst av oss på sa len, förmådde hålla humöret uppe både i med- och motgång och då lusten att bli ut skriven blev för stor. Han har en uppsjö av historier att ösa ur. Hans rika livserfarenhet är vidsynt och klok, och vi lyssnade gärna till hans berättelser. Hans namn är Carl Axelsson och adressen i vanliga fall Ressbyn, Ånimskog.
			[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Carl Axelsson.png\|vänster\|miniatyr]]
⚫	“Han är 71 år Carl Axelsson. Född är han på ett torp under gården Myran, några kilo meter från Ressbyn, men redan före 17 års ålder lämnade han sin familj och åkte över till Amerika. Det var en morbror till honom som var hemma på besök från USA, och som övertalade honom att han skulle komma med över, varför Axelsson följde med dit 1902.
			<p style="text-indent:6em;">

		⚫	“Han är 71 år Carl Axelsson. Född är han på ett torp under gården Myran, några kilo meter från Ressbyn, men redan före 17 års ålder lämnade han sin familj och åkte över till Amerika. Det var en morbror till honom som var hemma på besök från USA, och som övertalade honom att han skulle komma med över, varför Axelsson följde med dit 1902. <p style="text-indent:6em;">
	Det var naturligtvis mycket som imponerade på en så ung man i det stora landet västerut. Han sökte sig till Minnesota, där det finns många svenskar. Först kom han till en		Det var naturligtvis mycket som imponerade på en så ung man i det stora landet västerut. Han sökte sig till Minnesota, där det finns många svenskar. Först kom han till en

	Carl Axelsson, som konstnärinnan Ann-Mari Nilsson, återgett honom med sitt ritstift. farm där han stannade hela fyra år. Det är en prestation när man betänker att lönen inte var mer än 16 dollar i månaden plus mat och logi. <p style="text-indent:6em;">		Carl Axelsson, som konstnärinnan Ann-Mari Nilsson, återgett honom med sitt ritstift. farm där han stannade hela fyra år. Det är en prestation när man betänker att lönen inte var mer än 16 dollar i månaden plus mat och logi. <p style="text-indent:6em;">
	Tjänsten på en sådan farm var givetvis mycket krävande och det blev långa ~~arbets pass~~ ute i det fria, arbetspass som ~~huvudsak ligen~~ tillbringades på hästryggen. Carl Axelsson från Ånimskog blev en tvättäkta cowboy som till och med lärde sig att ~~hante ra~~ en revolver. Det var i lag stadgat att vi skulle ha den med oss när vi vaktade boskapen, säger han. Försäkringarna täckte nämligen inte förlusterna vid ev. boskapstjuvars härjningar i markerna.<p style="text-indent:6em;">		Tjänsten på en sådan farm var givetvis mycket krävande och det blev långa arbetspass ute i det fria, arbetspass som huvudsakligen tillbringades på hästryggen. Carl Axelsson från Ånimskog blev en tvättäkta cowboy som till och med lärde sig att hantera en revolver. Det var i lag stadgat att vi skulle ha den med oss när vi vaktade boskapen, säger han. Försäkringarna täckte nämligen inte förlusterna vid ev. boskapstjuvars härjningar i markerna.<p style="text-indent:6em;">
	Turligt nog slapp dock Axelsson att skjuta någon människa och det är han verkligt glad för. Att ha ett liv på sitt samvete är ju inte det roligaste, kommenterar han den saken. Och det håller man ju med om.<p style="text-indent:6em;">		Turligt nog slapp dock Axelsson att skjuta någon människa och det är han verkligt glad för. Att ha ett liv på sitt samvete är ju inte det roligaste, kommenterar han den saken. Och det håller man ju med om.<p style="text-indent:6em;">
	På de stora farmerna ute på den ameri kanska prärien växte gräset högt och böljan de. Man bodde i baracker där hela cowboy bandet hystes in. Maten skulle serveras på bestämda tider och det gällde att vara rask i svängarna. Klockan fem började arbetsda gen. Då klämtades det i gonggongen ute på gården och då gällde det att kvickt doppa synamentet i vatten för att skölja bort mor gonsömnigheten. Sedan skulle hästarna ryktas, och så fördelades dagens många arbetsuppgifter. Den farm där Axelsson arbetade ägdes av en tysk. Han var mycket vänlig och mycket trevlig, anser han. Men eftersom Axelsson var yngste man, skulle han se till att vissa av karlarna hade brännvin vid olika tidpunkter. Och Gud nåde Axelsson, om inte suparna stod där de skulle vid den bestämda tidpunkten.<p style="text-indent:6em;">		På de stora farmerna ute på den ameri kanska prärien växte gräset högt och böljan de. Man bodde i baracker där hela cowboy bandet hystes in. Maten skulle serveras på bestämda tider och det gällde att vara rask i svängarna. Klockan fem började arbetsda gen. Då klämtades det i gonggongen ute på gården och då gällde det att kvickt doppa synamentet i vatten för att skölja bort mor gonsömnigheten. Sedan skulle hästarna ryktas, och så fördelades dagens många arbetsuppgifter. Den farm där Axelsson arbetade ägdes av en tysk. Han var mycket vänlig och mycket trevlig, anser han. Men eftersom Axelsson var yngste man, skulle han se till att vissa av karlarna hade brännvin vid olika tidpunkter. Och Gud nåde Axelsson, om inte suparna stod där de skulle vid den bestämda tidpunkten.<p style="text-indent:6em;">