Dalsland/Ånimskog/Björkhagens dansbana - Versionshistorik

Sockadm: Bytt mall från SockMall:Plats till NyPlats

2026-02-07T06:18:48Z

Bytt mall från SockMall:Plats till NyPlats

← Äldre version		Versionen från 7 februari 2026 kl. 08.18
Rad 1:		Rad 1:
			{{NyPlats
	{{SockMall:Plats
	\|landskap=Dalsland		\|landskap=Dalsland
	\|socken=Ånimskog		\|socken=Ånimskog

Mikael S: Lagt till länkar.

2025-05-22T15:54:24Z

Lagt till länkar.

← Äldre version		Versionen från 22 maj 2025 kl. 17.54
Rad 9:		Rad 9:
	}}		}}

	I mitten av 1930-talet kom några ungdomar i Anolfsbyn på idén att uppföra en dansbana vid Ånimmen. Den utvalda platsen låg på Bågas ägor och utgjordes av en vacker björkdunge som låg alldeles invid stranden. De mest framträdande i detta företag hette båda Karl Nilsson, den ene från Fammerud och den andre från Västra Berg, och eftersom de var lika händiga som entusiastiska byggde de med sina kamraters hjälp en åttakantig dansbana med orkesterutrymme och en kombinerad kaffestuga och kiosk. Bland de vitstammade björkarna satte man upp bord och inför varje dans smyckades platsen med lövkransar och ballonger.		I mitten av 1930-talet kom några ungdomar i [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn\|Anolfsbyn]] på idén att uppföra en dansbana vid [[Dalsland-Ånimskog-Ånimmen\|Ånimmen]]. Den utvalda platsen låg på [[Dalsland/Ånimskog/Båga\|Bågas]] ägor och utgjordes av en vacker björkdunge som låg alldeles invid stranden. De mest framträdande i detta företag hette båda Karl Nilsson, den ene från [[Dalsland/Ånimskog/Fammerud\|Fammerud]] och den andre från [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg\|Västra Berg]], och eftersom de var lika händiga som entusiastiska byggde de med sina kamraters hjälp en åttakantig dansbana med orkesterutrymme och en kombinerad kaffestuga och kiosk. Bland de vitstammade björkarna satte man upp bord och inför varje dans smyckades platsen med lövkransar och ballonger.

	Björkhagens dansbana, som den döptes till, blev en populär festplats och folk strömmade till i en sådan omfattning som anolfsbyborna aldrig kunnat drömma om. Bussar och bilar fulla med förväntansfulla och danslystna ungdomar, men också en del medelålders, kom från Åmål, Mellerud och Åsensbruk och parkerade i långa rader uppe vid landsvägen. Sedan en promenad ner mot Björkhagen, där inträdet kostade 50 öre, och därefter fångades man upp av musiken och den romantiska stämningen bland björkstammarna, med den mörka skogen som fond mot väster och den ljusa skimrande vattenytan i öster, där motorbåtar kom glidande in mot stranden med glada och ystra passagerare som sattes i land och snart kastade sig in i dansens virvlar.		Björkhagens dansbana, som den döptes till, blev en populär festplats och folk strömmade till i en sådan omfattning som anolfsbyborna aldrig kunnat drömma om. Bussar och bilar fulla med förväntansfulla och danslystna ungdomar, men också en del medelålders, kom från [[Dalsland/Åmål\|Åmål]], [[Dalsland/Holm/Mellerud\|Mellerud]] och [[Dalsland/Skållerud/Åsensbruk\|Åsensbruk]] och parkerade i långa rader uppe vid landsvägen. Sedan en promenad ner mot Björkhagen, där inträdet kostade 50 öre, och därefter fångades man upp av musiken och den romantiska stämningen bland björkstammarna, med den mörka skogen som fond mot väster och den ljusa skimrande vattenytan i öster, där motorbåtar kom glidande in mot stranden med glada och ystra passagerare som sattes i land och snart kastade sig in i dansens virvlar.

	Flickor i vita blusar och och blommiga klockkjolar svängde om med kavaljerer i golfbyxor och rutiga strumpor. Vid borden serverades kaffe av några av traktens flickor, och inne i kaffestugan arbetade Sofia på Fammerud och Telin på Båga för högtryck för att alla gäster skulle bli trakterade.		Flickor i vita blusar och och blommiga klockkjolar svängde om med kavaljerer i golfbyxor och rutiga strumpor. Vid borden serverades kaffe av några av traktens flickor, och inne i kaffestugan arbetade Sofia på [[Dalsland/Ånimskog/Fammerud\|Fammerud]] och Telin på [[Dalsland/Ånimskog/Båga\|Båga]] för högtryck för att alla gäster skulle bli trakterade.

	Över dessa glada och nöjeslystna människor höll fjärdingsmannen Johan Nilsson och ordningsvakten Herbert Ekeroth ett vakande öga, ty traditionsenligt var det en viss antagonism mellan socknarna som måste få sitt utlopp under dessa danskvällar, och en hel del skärmytslingar förekom också mellan "Fröskogbusarna" och ånimskogsborna men några konfrontationer av allvarlig art uppstod aldrig.		Över dessa glada och nöjeslystna människor höll fjärdingsmannen Johan Nilsson och ordningsvakten Herbert Ekeroth ett vakande öga, ty traditionsenligt var det en viss antagonism mellan socknarna som måste få sitt utlopp under dessa danskvällar, och en hel del skärmytslingar förekom också mellan "Fröskogbusarna" och ånimskogsborna men några konfrontationer av allvarlig art uppstod aldrig.

	Snart var natten inne i sitt sena skede och det blev dags för de flesta att anträda hemfärden. Förälskade par smög sig ut i sommarnatten och några hamnade kanske i Lars på Bågas lada, där det nybärgade höet med sin förföriska dofter lockade till smek och älskog. I ladan låg kanske redan en yngling och sov ruset av sig efter att endast ha haft flaskan som sällskap denna sommarnatt, men de förälskade paren lät sig inte bekomma utan somnade i varandras armar efter att ha kommit överens om att stanna över söndagen, ty på söndagskvällen var det åter dans på Björkhagen.		Snart var natten inne i sitt sena skede och det blev dags för de flesta att anträda hemfärden. Förälskade par smög sig ut i sommarnatten och några hamnade kanske i Lars på [[Dalsland/Ånimskog/Båga\|Bågas]] lada, där det nybärgade höet med sin förföriska dofter lockade till smek och älskog. I ladan låg kanske redan en yngling och sov ruset av sig efter att endast ha haft flaskan som sällskap denna sommarnatt, men de förälskade paren lät sig inte bekomma utan somnade i varandras armar efter att ha kommit överens om att stanna över söndagen, ty på söndagskvällen var det åter dans på Björkhagen.

	I fyra somrar gick dansen på Björkhagen, och under denna tid hade ett flertal orkestrar låtit sina toner flöda ut över Ånimmens vatten med den absoluta höjdpunkten då Lill-Göte från Åmål, en tioårig dragspelare, förtrollade alla med sin virtuositet. Han skulle sedermera bli den kände orkesterledaren Göte Vilhelmsson som tillsammans med hustrun och vokalisten Lily Berglund var mycket populära från slutet av 1950-talet och framåt.		I fyra somrar gick dansen på Björkhagen, och under denna tid hade ett flertal orkestrar låtit sina toner flöda ut över [[Dalsland-Ånimskog-Ånimmen\|Ånimmens]] vatten med den absoluta höjdpunkten då Lill-Göte från [[Dalsland/Åmål\|Åmål]], en tioårig dragspelare, förtrollade alla med sin virtuositet. Han skulle sedermera bli den kände orkesterledaren Göte Vilhelmsson som tillsammans med hustrun och vokalisten Lily Berglund var mycket populära från slutet av 1950-talet och framåt.

	Det fanns också lokala förmågor på musikens område som gick samman och bildade Björkhagens egen orkester. Det var Haldar Andersson på dragspel, Filip Sund på fiol, bröderna Sven och Karl-Axel Andersson på gitarr samt den tredje brodern Gösta på banjo.		Det fanns också lokala förmågor på musikens område som gick samman och bildade Björkhagens egen orkester. Det var Haldar Andersson på dragspel, Filip Sund på fiol, bröderna Sven och Karl-Axel Andersson på gitarr samt den tredje brodern Gösta på banjo.

Mikael S den 2 maj 2025 kl. 12.18

2025-05-02T12:18:44Z

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 I mitten av 1930-talet kom några ungdomar i Anolfsbyn på idén att uppföra en dansbana vid Ånimmen. Den utvalda platsen låg på Bågas ägor och utgjordes av en vacker björkdunge som låg alldeles invid stranden. De mest framträdande i detta företag hette båda Karl Nilsson, den ene från Fammerud och den andre från Västra Berg, och eftersom de var lika händiga som entusiastiska byggde de med sina kamraters hjälp en åttakantig dansbana med orkesterutrymme och en kombinerad kaffestuga och kiosk. Bland de vitstammade björkarna satte man upp bord och inför varje dans smyckades platsen med lövkransar och ballonger.
@@ Rad 13: / Rad 23: @@
 Det fanns också lokala förmågor på musikens område som gick samman och bildade Björkhagens egen orkester. Det var Haldar Andersson på dragspel, Filip Sund på fiol, bröderna Sven och Karl-Axel Andersson på gitarr samt den tredje brodern Gösta på banjo.
-När det glada trettiotalet gick mot sitt slut och det bistra fyrtiotalet tog vid, tystnade dansen, och den öppna platsen med de vita björkarna invaderades så småningom av granskogen. Dansbanan hade då rivits ner och ungdomarna hade funnit andra ställen där de kunde mötas på lördagskvällarna.
+När det glada trettiotalet gick mot sitt slut och det bistra fyrtiotalet tog vid, tystnade dansen, och den öppna platsen med de vita björkarna invaderades så småningom av granskogen. Dansbanan hade då rivits ner och ungdomarna hade funnit andra ställen där de kunde mötas på lördagskvällarna.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 255-256.</ref>

Mikael S: Skapat sidan med OCR-läst text från Sockenboken.

2025-05-02T12:17:19Z

Skapat sidan med OCR-läst text från Sockenboken.

Ny sida

I mitten av 1930-talet kom några ungdomar i Anolfsbyn på idén att uppföra en dansbana vid Ånimmen. Den utvalda platsen låg på Bågas ägor och utgjordes av en vacker björkdunge som låg alldeles invid stranden. De mest framträdande i detta företag hette båda Karl Nilsson, den ene från Fammerud och den andre från Västra Berg, och eftersom de var lika händiga som entusiastiska byggde de med sina kamraters hjälp en åttakantig dansbana med orkesterutrymme och en kombinerad kaffestuga och kiosk. Bland de vitstammade björkarna satte man upp bord och inför varje dans smyckades platsen med lövkransar och ballonger.

Björkhagens dansbana, som den döptes till, blev en populär festplats och folk strömmade till i en sådan omfattning som anolfsbyborna aldrig kunnat drömma om. Bussar och bilar fulla med förväntansfulla och danslystna ungdomar, men också en del medelålders, kom från Åmål, Mellerud och Åsensbruk och parkerade i långa rader uppe vid landsvägen. Sedan en promenad ner mot Björkhagen, där inträdet kostade 50 öre, och därefter fångades man upp av musiken och den romantiska stämningen bland björkstammarna, med den mörka skogen som fond mot väster och den ljusa skimrande vattenytan i öster, där motorbåtar kom glidande in mot stranden med glada och ystra passagerare som sattes i land och snart kastade sig in i dansens virvlar.

Flickor i vita blusar och och blommiga klockkjolar svängde om med kavaljerer i golfbyxor och rutiga strumpor. Vid borden serverades kaffe av några av traktens flickor, och inne i kaffestugan arbetade Sofia på Fammerud och Telin på Båga för högtryck för att alla gäster skulle bli trakterade.

Över dessa glada och nöjeslystna människor höll fjärdingsmannen Johan Nilsson och ordningsvakten Herbert Ekeroth ett vakande öga, ty traditionsenligt var det en viss antagonism mellan socknarna som måste få sitt utlopp under dessa danskvällar, och en hel del skärmytslingar förekom också mellan "Fröskogbusarna" och ånimskogsborna men några konfrontationer av allvarlig art uppstod aldrig.

Snart var natten inne i sitt sena skede och det blev dags för de flesta att anträda hemfärden. Förälskade par smög sig ut i sommarnatten och några hamnade kanske i Lars på Bågas lada, där det nybärgade höet med sin förföriska dofter lockade till smek och älskog. I ladan låg kanske redan en yngling och sov ruset av sig efter att endast ha haft flaskan som sällskap denna sommarnatt, men de förälskade paren lät sig inte bekomma utan somnade i varandras armar efter att ha kommit överens om att stanna över söndagen, ty på söndagskvällen var det åter dans på Björkhagen.

I fyra somrar gick dansen på Björkhagen, och under denna tid hade ett flertal orkestrar låtit sina toner flöda ut över Ånimmens vatten med den absoluta höjdpunkten då Lill-Göte från Åmål, en tioårig dragspelare, förtrollade alla med sin virtuositet. Han skulle sedermera bli den kände orkesterledaren Göte Vilhelmsson som tillsammans med hustrun och vokalisten Lily Berglund var mycket populära från slutet av 1950-talet och framåt.

Det fanns också lokala förmågor på musikens område som gick samman och bildade Björkhagens egen orkester. Det var Haldar Andersson på dragspel, Filip Sund på fiol, bröderna Sven och Karl-Axel Andersson på gitarr samt den tredje brodern Gösta på banjo.

När det glada trettiotalet gick mot sitt slut och det bistra fyrtiotalet tog vid, tystnade dansen, och den öppna platsen med de vita björkarna invaderades så småningom av granskogen. Dansbanan hade då rivits ner och ungdomarna hade funnit andra ställen där de kunde mötas på lördagskvällarna.