Dalsland/Ånimskog/Fornlämningar i Ånimskog - Versionshistorik

DanS: Mindre typografisk ändring

2025-08-02T03:33:09Z

Mindre typografisk ändring

← Äldre version		Versionen från 2 augusti 2025 kl. 05.33
Rad 1:		Rad 1:
	Att i vår hembygds åkrar och ängar söka spår som vittnar om människors liv och verksamhet under förhistorisk tid är en hel vetenskap och kräver skickliga arkeologers tränade blick för att finna de ofta obetydliga och diffusa tecknen. Medeltida odling, det sista seklets jordhunger och nyodlingsiver samt inte minst gravplundrare, har tyvärr förorsakat obotliga skador på sådant som skulle kunnat fördjupa vår kunskap om det som en gång funnits, långt före den medeltida historiebild som vi ändå vet något mera om.~~<ref>Ånimskogs Sockenbok del I, sida 35-38.</ref>~~		<ref>Ånimskogs Sockenbok del I, sida 35-38.</ref>Att i vår hembygds åkrar och ängar söka spår som vittnar om människors liv och verksamhet under förhistorisk tid är en hel vetenskap och kräver skickliga arkeologers tränade blick för att finna de ofta obetydliga och diffusa tecknen. Medeltida odling, det sista seklets jordhunger och nyodlingsiver samt inte minst gravplundrare, har tyvärr förorsakat obotliga skador på sådant som skulle kunnat fördjupa vår kunskap om det som en gång funnits, långt före den medeltida historiebild som vi ändå vet något mera om.

	Känt är emellertid att jägar- och fiskarfolk, efter den mäktiga inlandsisens avsmältning för omkring 12000 år och några årtusenden senare när landhöjningen gjort Vänern till ett stor innanhav, drog norrut utmed dalgångar och stränder i ständig jakt efter byten av fisk och vilt. Att de orörda nejderna utmed Vänern och de långsträckta sjöarna inom vårt nuvarande landskap, tidigt rymde människor som där blivit mer eller mindre fast bofasta är också väl belagt. En stark bevisning för detta är Hästefjordsfynden i Frändefors - något av de större i landet. Detta sträcker sig omkring 8000 år tillbaka i tiden - en aktningsvärd tidsrymd.		Känt är emellertid att jägar- och fiskarfolk, efter den mäktiga inlandsisens avsmältning för omkring 12000 år och några årtusenden senare när landhöjningen gjort Vänern till ett stor innanhav, drog norrut utmed dalgångar och stränder i ständig jakt efter byten av fisk och vilt. Att de orörda nejderna utmed Vänern och de långsträckta sjöarna inom vårt nuvarande landskap, tidigt rymde människor som där blivit mer eller mindre fast bofasta är också väl belagt. En stark bevisning för detta är Hästefjordsfynden i Frändefors - något av de större i landet. Detta sträcker sig omkring 8000 år tillbaka i tiden - en aktningsvärd tidsrymd.

DanS: Mindre typografisk ändring

2025-08-02T03:32:43Z

Mindre typografisk ändring

← Äldre version		Versionen från 2 augusti 2025 kl. 05.32
Rad 1:		Rad 1:
	Att i vår hembygds åkrar och ängar söka spår som vittnar om människors liv och verksamhet under förhistorisk tid är en hel vetenskap och kräver skickliga arkeologers tränade blick för att finna de ofta obetydliga och diffusa tecknen. Medeltida odling, det sista seklets jordhunger och nyodlingsiver samt inte minst gravplundrare, har tyvärr förorsakat obotliga skador på sådant som skulle kunnat fördjupa vår kunskap om det som en gång funnits, långt före den medeltida historiebild som vi ändå vet något mera om.		Att i vår hembygds åkrar och ängar söka spår som vittnar om människors liv och verksamhet under förhistorisk tid är en hel vetenskap och kräver skickliga arkeologers tränade blick för att finna de ofta obetydliga och diffusa tecknen. Medeltida odling, det sista seklets jordhunger och nyodlingsiver samt inte minst gravplundrare, har tyvärr förorsakat obotliga skador på sådant som skulle kunnat fördjupa vår kunskap om det som en gång funnits, långt före den medeltida historiebild som vi ändå vet något mera om.<ref>Ånimskogs Sockenbok del I, sida 35-38.</ref>

	Känt är emellertid att jägar- och fiskarfolk, efter den mäktiga inlandsisens avsmältning för omkring 12000 år och några årtusenden senare när landhöjningen gjort Vänern till ett stor innanhav, drog norrut utmed dalgångar och stränder i ständig jakt efter byten av fisk och vilt. Att de orörda nejderna utmed Vänern och de långsträckta sjöarna inom vårt nuvarande landskap, tidigt rymde människor som där blivit mer eller mindre fast bofasta är också väl belagt. En stark bevisning för detta är Hästefjordsfynden i Frändefors - något av de större i landet. Detta sträcker sig omkring 8000 år tillbaka i tiden - en aktningsvärd tidsrymd.		Känt är emellertid att jägar- och fiskarfolk, efter den mäktiga inlandsisens avsmältning för omkring 12000 år och några årtusenden senare när landhöjningen gjort Vänern till ett stor innanhav, drog norrut utmed dalgångar och stränder i ständig jakt efter byten av fisk och vilt. Att de orörda nejderna utmed Vänern och de långsträckta sjöarna inom vårt nuvarande landskap, tidigt rymde människor som där blivit mer eller mindre fast bofasta är också väl belagt. En stark bevisning för detta är Hästefjordsfynden i Frändefors - något av de större i landet. Detta sträcker sig omkring 8000 år tillbaka i tiden - en aktningsvärd tidsrymd.
Rad 47:		Rad 47:
	Det var inte bara att järnet är ett hårt material utan den tid vi brukar kalla järnåldern, alltså de närmaste århundradena kring Kristi födelse, blev också en strävsam och plågsam tid för våra förfäder att leva och verka uti. Det försämrade klimatet hade fortsatt genom en lång tidsålder och många generationer av den obrutna kedjan av våra förfäder, något som starkt förändrade deras livsvillkor eftersom det blivit allt kallare och klimatet allt fuktigare. Det blev därmed också vanskligare att odla säd och även att få vinterfoder åt boskapen.		Det var inte bara att järnet är ett hårt material utan den tid vi brukar kalla järnåldern, alltså de närmaste århundradena kring Kristi födelse, blev också en strävsam och plågsam tid för våra förfäder att leva och verka uti. Det försämrade klimatet hade fortsatt genom en lång tidsålder och många generationer av den obrutna kedjan av våra förfäder, något som starkt förändrade deras livsvillkor eftersom det blivit allt kallare och klimatet allt fuktigare. Det blev därmed också vanskligare att odla säd och även att få vinterfoder åt boskapen.

	När det gäller Ånimskogs socken har arkeologerna uppmärksammat, att i denna socken "som förefaller ha kontinuitet från senneolitikum (yngre stenåldern) till bronsålder och delvis in i äldre järnålder, saknas helt gravfält av den gängse yngre järnålderstypen, dvs stereotypa gravfält av högar och övertorvade stensättningar. Detta kan tolkas som att socknen, kanske med några få undantag, legat öde under yngre järnåldern och inte på allvar koloniserats igen förrän under tidig medeltid". Järnåldern var utan tvekan en hård och krävande tidsrymd för våra förfäder!~~<ref>Ånimskogs Sockenbok del I, sida 35-38.</ref>~~		När det gäller Ånimskogs socken har arkeologerna uppmärksammat, att i denna socken "som förefaller ha kontinuitet från senneolitikum (yngre stenåldern) till bronsålder och delvis in i äldre järnålder, saknas helt gravfält av den gängse yngre järnålderstypen, dvs stereotypa gravfält av högar och övertorvade stensättningar. Detta kan tolkas som att socknen, kanske med några få undantag, legat öde under yngre järnåldern och inte på allvar koloniserats igen förrän under tidig medeltid". Järnåldern var utan tvekan en hård och krävande tidsrymd för våra förfäder!

	== Fyndorter i Ånimskog ==		== Fyndorter i Ånimskog ==

DanS: Ändrat rubriker till wikitext, gjort om fyndorter till SMW-fråga med tabell

2025-08-02T03:30:05Z

Ändrat rubriker till wikitext, gjort om fyndorter till SMW-fråga med tabell

Visa ändringar

Mikael S: Lagt till lista på fyndorter.

2025-07-29T19:16:27Z

Lagt till lista på fyndorter.

← Äldre version		Versionen från 29 juli 2025 kl. 21.16
Rad 54:		Rad 54:

	När det gäller Ånimskogs socken har arkeologerna uppmärksammat, att i denna socken "som förefaller ha kontinuitet från senneolitikum (yngre stenåldern) till bronsålder och delvis in i äldre järnålder, saknas helt gravfält av den gängse yngre järnålderstypen, dvs stereotypa gravfält av högar och övertorvade stensättningar. Detta kan tolkas som att socknen, kanske med några få undantag, legat öde under yngre järnåldern och inte på allvar koloniserats igen förrän under tidig medeltid". Järnåldern var utan tvekan en hård och krävande tidsrymd för våra förfäder!<ref>Ånimskogs Sockenbok del I, sida 35-38.</ref>		När det gäller Ånimskogs socken har arkeologerna uppmärksammat, att i denna socken "som förefaller ha kontinuitet från senneolitikum (yngre stenåldern) till bronsålder och delvis in i äldre järnålder, saknas helt gravfält av den gängse yngre järnålderstypen, dvs stereotypa gravfält av högar och övertorvade stensättningar. Detta kan tolkas som att socknen, kanske med några få undantag, legat öde under yngre järnåldern och inte på allvar koloniserats igen förrän under tidig medeltid". Järnåldern var utan tvekan en hård och krävande tidsrymd för våra förfäder!<ref>Ånimskogs Sockenbok del I, sida 35-38.</ref>

			=== Fyndorter i Ånimskog ===

			* [[Dalsland/Ånimskog/Aneberg/Fornlämningar\|Aneberg]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn/Fornlämningar\|Anolfsbyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Yttre Bodane/Fornlämningar\|Yttre Bodane]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Östra Bodane/Fornlämningar\|Östra Bodane]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Bolet/Fornlämningar\|Bolet]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Bollsbyn/Fornlämningar\|Bollsbyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Byn/Fornlämningar\|Byn (Ånimskogs Gård)]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Dalen (Lunden)/Fornlämningar\|Dalen (Lunden)]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Djupslund/Fornlämningar\|Djupslund]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Gyltungebyn/Fornlämningar\|Gyltungebyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Hemmingsbol/Fornlämningar\|Hemmingsbol]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Henriksholm/Fornlämningar\|Henriksholm]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Fornlämningar\|Hult]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Hängele/Fornlämningar\|Hängele]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane/Fornlämningar\|Nedre Kilane]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Kingebol/Fornlämningar\|Kingebol]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn/Fornlämningar\|Västra Korsbyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Östra Korsbyn/Fornlämningar\|Östra Korsbyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Krusebol/Fornlämningar\|Krusebol]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Listetorp/Fornlämningar\|Listetorp]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Lågan/Fornlämningar\|Lågan]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Lilla Mossen/Fornlämningar\|Lilla Mossen]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Stora Mossen/Fornlämningar\|Stora Mossen]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Myran/Fornlämningar\|Myran]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Näs/Fornlämningar\|Näs]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Orrebol/Fornlämningar\|Orrebol]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Ressbyn/Fornlämningar\|Ressbyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Skållebyn/Fornlämningar\|Skållebyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Slobol/Fornlämningar\|Slobol]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Spånsbol/Fornlämningar\|Spånsbol]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Säbyn/Fornlämningar\|Säbyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Säljebyn/Fornlämningar\|Säljebyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Torp/Fornlämningar\|Torp]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Vassviken/Fornlämningar\|Vassviken]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Viken/Fornlämningar\|Viken]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Vingnäs/Fornlämningar\|Vingnäs]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Västergården/Fornlämningar\|Västergården]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/ÅnimskogsStom/Fornlämningar\|Ånimskogs Stom]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Årbol/Fornlämningar\|Årbol]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Äskekärr/Fornlämningar\|Äskekärr]]

	== Källor ==		== Källor ==

Mikael S den 19 juli 2025 kl. 17.27

2025-07-19T17:27:58Z

← Äldre version		Versionen från 19 juli 2025 kl. 19.27
Rad 53:		Rad 53:
	Det var inte bara att järnet är ett hårt material utan den tid vi brukar kalla järnåldern, alltså de närmaste århundradena kring Kristi födelse, blev också en strävsam och plågsam tid för våra förfäder att leva och verka uti. Det försämrade klimatet hade fortsatt genom en lång tidsålder och många generationer av den obrutna kedjan av våra förfäder, något som starkt förändrade deras livsvillkor eftersom det blivit allt kallare och klimatet allt fuktigare. Det blev därmed också vanskligare att odla säd och även att få vinterfoder åt boskapen.		Det var inte bara att järnet är ett hårt material utan den tid vi brukar kalla järnåldern, alltså de närmaste århundradena kring Kristi födelse, blev också en strävsam och plågsam tid för våra förfäder att leva och verka uti. Det försämrade klimatet hade fortsatt genom en lång tidsålder och många generationer av den obrutna kedjan av våra förfäder, något som starkt förändrade deras livsvillkor eftersom det blivit allt kallare och klimatet allt fuktigare. Det blev därmed också vanskligare att odla säd och även att få vinterfoder åt boskapen.

	När det gäller Ånimskogs socken har arkeologerna uppmärksammat, att i denna socken "som förefaller ha kontinuitet från senneolitikum (yngre stenåldern) till bronsålder och delvis in i äldre järnålder, saknas helt gravfält av den gängse yngre järnålderstypen, dvs stereotypa gravfält av högar och övertorvade stensättningar. Detta kan tolkas som att socknen, kanske med några få undantag, legat öde under yngre järnåldern och inte på allvar koloniserats igen förrän under tidig medeltid". Järnåldern var utan tvekan en hård och krävande tidsrymd för våra förfäder!		När det gäller Ånimskogs socken har arkeologerna uppmärksammat, att i denna socken "som förefaller ha kontinuitet från senneolitikum (yngre stenåldern) till bronsålder och delvis in i äldre järnålder, saknas helt gravfält av den gängse yngre järnålderstypen, dvs stereotypa gravfält av högar och övertorvade stensättningar. Detta kan tolkas som att socknen, kanske med några få undantag, legat öde under yngre järnåldern och inte på allvar koloniserats igen förrän under tidig medeltid". Järnåldern var utan tvekan en hård och krävande tidsrymd för våra förfäder!<ref>Ånimskogs Sockenbok del I, sida 35-38.</ref>

			== Källor ==
			<references />

Mikael S: Lagt till bilder från sockenboken.

2025-07-14T14:07:34Z

Lagt till bilder från sockenboken.

← Äldre version		Versionen från 14 juli 2025 kl. 16.07
Rad 4:		Rad 4:

	FRÅN VILKEN TID ÄR FORNFYNDEN?		FRÅN VILKEN TID ÄR FORNFYNDEN?
			[[Fil:Dalsland-ånimskog-fornlämningar.jpg\|miniatyr\|316x316px\|''Utgrävningen av hällkistan, sept 1974.'']]

	I arkeologiska sammanställningar finns kännetecken för olika tidsepoker och inte minst om tidiga bebyggares seder och bruk när det bland annat gällde gravskick samt dess redskap. Under arbeten på åker och äng, har under sista århundradet många jordfynd av stenyxor, pilspetsar och sländor gjorts och det var inte ovanligt att en stenyxa eller slända fastnade på en "harvetinn". När bönderna kring sekelskiftet och även senare gick efter plog och harv gjordes ofta dessa fynd medan däremot dagens lantbrukare - som sitter högt på stora traktorer - sällan får uppleva sådana händelser. Än i dag är det emellertid många av oss som frågar sig hur gamla dessa fornfynd är och hur de använts samt hur levnadsförhållandena var för dem som en gång brukade dem. Det finns därför anledning att här ge en bakgrund.		I arkeologiska sammanställningar finns kännetecken för olika tidsepoker och inte minst om tidiga bebyggares seder och bruk när det bland annat gällde gravskick samt dess redskap. Under arbeten på åker och äng, har under sista århundradet många jordfynd av stenyxor, pilspetsar och sländor gjorts och det var inte ovanligt att en stenyxa eller slända fastnade på en "harvetinn". När bönderna kring sekelskiftet och även senare gick efter plog och harv gjordes ofta dessa fynd medan däremot dagens lantbrukare - som sitter högt på stora traktorer - sällan får uppleva sådana händelser. Än i dag är det emellertid många av oss som frågar sig hur gamla dessa fornfynd är och hur de använts samt hur levnadsförhållandena var för dem som en gång brukade dem. Det finns därför anledning att här ge en bakgrund.

Rad 10:		Rad 10:

	Efter något årtusende från den mäktiga inlandsisens avsmältning - som gjorde ett uppehåll inom vårt nuvarande landskap under ca 800 år och med sträckning över Dals Ed, Ödskölt, Mellerud och till Hjortens Udde vid Vänern - blev det under den s k Ancylustiden (7000 -3000 f Kr) en varm och torr period med ymnig växtlighet. Skogar och sjöar gav också rikligt utbyte för de grupper av jägarfolk som under denna tid - äldre stenåldern - drog fram utmed vattendragen men som emellertid ger få fornfynd.		Efter något årtusende från den mäktiga inlandsisens avsmältning - som gjorde ett uppehåll inom vårt nuvarande landskap under ca 800 år och med sträckning över Dals Ed, Ödskölt, Mellerud och till Hjortens Udde vid Vänern - blev det under den s k Ancylustiden (7000 -3000 f Kr) en varm och torr period med ymnig växtlighet. Skogar och sjöar gav också rikligt utbyte för de grupper av jägarfolk som under denna tid - äldre stenåldern - drog fram utmed vattendragen men som emellertid ger få fornfynd.
			[[Fil:Dalsland-ånimskog-fornlämningar2.jpg\|vänster\|miniatyr\|''Utgrävningen av hällkistan. Fr.v. Karin Rex Svensson, Clary Andersson, Adolf Roth och Ole Bjerke.'']]

	Även den så kallade Litorinatiden för drygt 6000 år sedan, gav goda möjligheter till rik fångst i t ex Vänern, som genom landhöjningen blivit avskild från havet. Det är från denna tid man kan finna jordfynd av väner- eller lihultsyxor, förfärdigade av diabas som finns i mängd vid Hälleberg. De verkligt stora ansamlingarna av stenverktyg från denna tid är de rika Hästefjordsfynden. Men eftersom människorna bakom dessa fynd var jägar- och vandringsfolk och allt efter som familjegrupperna blev större, drog de efterhand norrut efter Vänerns stränder och landskapets insjöar och inte minst Ånimmen.		Även den så kallade Litorinatiden för drygt 6000 år sedan, gav goda möjligheter till rik fångst i t ex Vänern, som genom landhöjningen blivit avskild från havet. Det är från denna tid man kan finna jordfynd av väner- eller lihultsyxor, förfärdigade av diabas som finns i mängd vid Hälleberg. De verkligt stora ansamlingarna av stenverktyg från denna tid är de rika Hästefjordsfynden. Men eftersom människorna bakom dessa fynd var jägar- och vandringsfolk och allt efter som familjegrupperna blev större, drog de efterhand norrut efter Vänerns stränder och landskapets insjöar och inte minst Ånimmen.

Rad 22:		Rad 22:

	Det är under den äldre stenåldern, men kanske ännu mera under den yngre stenåldern och fram emot 1500 år f Kr som man började begrava sina anförvanter i gravar, så mäktiga att vi i dag måste imponeras och undra över hur människorna - utan maskinell utrustning - kunde skapa dem. I t ex Bohuslän återfinns av dessa megalitgravar de stora dösena medan det inom Dalsland och Ånimskog var hällkistan som blev den mest vanliga begravningsformen. Vi är nu framme vid slutet av den äldre stenåldern eller omkring 4000 år - även detta en aktningsvärd tidsrymd.		Det är under den äldre stenåldern, men kanske ännu mera under den yngre stenåldern och fram emot 1500 år f Kr som man började begrava sina anförvanter i gravar, så mäktiga att vi i dag måste imponeras och undra över hur människorna - utan maskinell utrustning - kunde skapa dem. I t ex Bohuslän återfinns av dessa megalitgravar de stora dösena medan det inom Dalsland och Ånimskog var hällkistan som blev den mest vanliga begravningsformen. Vi är nu framme vid slutet av den äldre stenåldern eller omkring 4000 år - även detta en aktningsvärd tidsrymd.
			[[Fil:Dalsland-ånimskog-fornlämningar3.jpg\|miniatyr\|''Utgrävningen av hällkistan.'']]

	Dessa hällkistor har funnits lite varstans i vårt landskap men många av dem har sannolikt blivit "broposter", källartak och flera av dem ligger sannolikt inmurade i våra tidiga medeltida kyrkor eller dess kyrkogårdsmurar.		Dessa hällkistor har funnits lite varstans i vårt landskap men många av dem har sannolikt blivit "broposter", källartak och flera av dem ligger sannolikt inmurade i våra tidiga medeltida kyrkor eller dess kyrkogårdsmurar.

Rad 42:		Rad 42:

	Vid fornminnesregistret från 1960-talet upptages för Ånimskog 166 nummer, men vid Riksantikvarieämbetets senaste inventering 1988-89 har det tillkommit ca 40 nya fornminneslokaler därav många skålgropar men även olika typer av gravformer.		Vid fornminnesregistret från 1960-talet upptages för Ånimskog 166 nummer, men vid Riksantikvarieämbetets senaste inventering 1988-89 har det tillkommit ca 40 nya fornminneslokaler därav många skålgropar men även olika typer av gravformer.
			[[Fil:Dalsland-ånimskog-fornlämningar4.jpg\|miniatyr\|''Utgrävningen av hällkistan. Främst Daniel Högfeldt, Vingnäs, nästa Villy Högberg, Åmål samt Gunnar Jansson, Tösse.'']]

	METALL GAV MÖJLIGHET ATT FORMA		METALL GAV MÖJLIGHET ATT FORMA

Mikael S: Skapat sidan med OCR-läst text från Sockenboken.

2025-07-14T13:13:02Z

Skapat sidan med OCR-läst text från Sockenboken.

Ny sida

Att i vår hembygds åkrar och ängar söka spår som vittnar om människors liv och verksamhet under förhistorisk tid är en hel vetenskap och kräver skickliga arkeologers tränade blick för att finna de ofta obetydliga och diffusa tecknen. Medeltida odling, det sista seklets jordhunger och nyodlingsiver samt inte minst gravplundrare, har tyvärr förorsakat obotliga skador på sådant som skulle kunnat fördjupa vår kunskap om det som en gång funnits, långt före den medeltida historiebild som vi ändå vet något mera om.

Känt är emellertid att jägar- och fiskarfolk, efter den mäktiga inlandsisens avsmältning för omkring 12000 år och några årtusenden senare när landhöjningen gjort Vänern till ett stor innanhav, drog norrut utmed dalgångar och stränder i ständig jakt efter byten av fisk och vilt. Att de orörda nejderna utmed Vänern och de långsträckta sjöarna inom vårt nuvarande landskap, tidigt rymde människor som där blivit mer eller mindre fast bofasta är också väl belagt. En stark bevisning för detta är Hästefjordsfynden i Frändefors - något av de större i landet. Detta sträcker sig omkring 8000 år tillbaka i tiden - en aktningsvärd tidsrymd.

FRÅN VILKEN TID ÄR FORNFYNDEN?

I arkeologiska sammanställningar finns kännetecken för olika tidsepoker och inte minst om tidiga bebyggares seder och bruk när det bland annat gällde gravskick samt dess redskap. Under arbeten på åker och äng, har under sista århundradet många jordfynd av stenyxor, pilspetsar och sländor gjorts och det var inte ovanligt att en stenyxa eller slända fastnade på en "harvetinn". När bönderna kring sekelskiftet och även senare gick efter plog och harv gjordes ofta dessa fynd medan däremot dagens lantbrukare - som sitter högt på stora traktorer - sällan får uppleva sådana händelser. Än i dag är det emellertid många av oss som frågar sig hur gamla dessa fornfynd är och hur de använts samt hur levnadsförhållandena var för dem som en gång brukade dem. Det finns därför anledning att här ge en bakgrund.

VARM VAR TIDEN

Efter något årtusende från den mäktiga inlandsisens avsmältning - som gjorde ett uppehåll inom vårt nuvarande landskap under ca 800 år och med sträckning över Dals Ed, Ödskölt, Mellerud och till Hjortens Udde vid Vänern - blev det under den s k Ancylustiden (7000 -3000 f Kr) en varm och torr period med ymnig växtlighet. Skogar och sjöar gav också rikligt utbyte för de grupper av jägarfolk som under denna tid - äldre stenåldern - drog fram utmed vattendragen men som emellertid ger få fornfynd.

Även den så kallade Litorinatiden för drygt 6000 år sedan, gav goda möjligheter till rik fångst i t ex Vänern, som genom landhöjningen blivit avskild från havet. Det är från denna tid man kan finna jordfynd av väner- eller lihultsyxor, förfärdigade av diabas som finns i mängd vid Hälleberg. De verkligt stora ansamlingarna av stenverktyg från denna tid är de rika Hästefjordsfynden. Men eftersom människorna bakom dessa fynd var jägar- och vandringsfolk och allt efter som familjegrupperna blev större, drog de efterhand norrut efter Vänerns stränder och landskapets insjöar och inte minst Ånimmen.

ETT HÅRDARE KLIMAT FÖLJDE

Efter att våra förfäder eller föregångare under något årtusende levt under gynnsamma klimatförhållanden började medeltemperaturen efterhand sjunka, med varma somrar och allt kallare vintrar som följd. Vi är nu inne i det man allmänt brukar kalla yngre stenåldern, alltså tiden mellan 4000 till 1500 år före Kristi födelse.

Det var under denna tidsrymd - även den lång i vår historieuppfattning - som en märkbar förändring kom att ske ute i bygderna. Från att det tidiga jägarfolket i allmänhet vandrade omkring, började man nu på små åkerlyckor odla säd och även tämja och hålla boskap för mjölk och köttproduktion. Därmed kunde eller behövde inte människorna längre flytta omkring i någon större utsträckning utan det uppstod ett allt mera permanent boende.

MÄKTIGA GRAVAR VITTNA

Det är under den äldre stenåldern, men kanske ännu mera under den yngre stenåldern och fram emot 1500 år f Kr som man började begrava sina anförvanter i gravar, så mäktiga att vi i dag måste imponeras och undra över hur människorna - utan maskinell utrustning - kunde skapa dem. I t ex Bohuslän återfinns av dessa megalitgravar de stora dösena medan det inom Dalsland och Ånimskog var hällkistan som blev den mest vanliga begravningsformen. Vi är nu framme vid slutet av den äldre stenåldern eller omkring 4000 år - även detta en aktningsvärd tidsrymd.

Dessa hällkistor har funnits lite varstans i vårt landskap men många av dem har sannolikt blivit "broposter", källartak och flera av dem ligger sannolikt inmurade i våra tidiga medeltida kyrkor eller dess kyrkogårdsmurar.

HÄLLKISTAN - EN IMPONERANDE SKAPELSE

Norr om Ånimskogs kyrka och på hemmanet Byn eller Ånimskogs gård ligger en av dessa märkliga skapelser, formad och uppförd under en grå forntid på krönet av en bergås på östra sidan av Ånimmen och med ett bredvidliggande brant stup, som kan minna om ättestupan.

Eftersom hällkistan efter hand blivit svårt raserad, blev den åren 1973-74 undersökt och rekonstruerad. Det som blev av särskilt stort värde, var möjligheten för skolbarn och vuxna i Ånimskog att följa detta arbete, något som sannolikt för många kom att väcka ett bestående intresse för det förhistoriska i denna bygd. Ofta är fynden vid dessa fornhistoriska utgrävningar sparsamma men i ovan nämnda hällkista fann man bl a ett antal keramikskärvor samt pilspetsar och även en spjutspets, de sistnämnda av flinta.

Ur Lindebergs fornminnesfond erhölls medel för att finansiera och ansvarig för detta omfattande arbete var arkeolog Karin Rex Svensson vid Länsmuseet i Vänersborg.

SKÅLGROPAR

Inom Ånimskog finns på ett antal berg- och stenhällar många skål- eller offergropar, även kallade älvkvarnar. De är större i antalet än i de övriga socknarna i landskapet och många av dem har upptäckts under senare års inventeringar. Eftersom de i allmänhet är små och dessutom grunda, har man genom åren tydligt förmärkt att nutidens miljöförstöring även tär på dessa - såsom fallet är med hällristningarna.

Det finns stark sägenflora knuten kring dessa små gropar vilka ofta ligger i anslutning till åkermark och som många gånger inte uppmärksammats - fastän man genom åren vandrar fram över dem.

Att de har med offer att göra är ingen tvekan om och känt är också att människor långt fram i tiden t ex lagt småpengar i dem för att skydda sig mot sjukdomar eller andra faror som kunde hota under en tid med mycken vidskepelse. Under förhistorisk tid och bronsåldern antar man att blod och fett var det offer som ströks i dessa älvkvarnar för att därmed blidka makterna.

Vid fornminnesregistret från 1960-talet upptages för Ånimskog 166 nummer, men vid Riksantikvarieämbetets senaste inventering 1988-89 har det tillkommit ca 40 nya fornminneslokaler därav många skålgropar men även olika typer av gravformer.

METALL GAV MÖJLIGHET ATT FORMA

De många fynd som finns från stenåldern är i allmänhet enkla bruksföremål men när bronsen - en legering av koppar och tenn - från söder blivit allt mer vanlig i Norden, kunde människors konstnärliga ådra få större möjlighet att utvecklas än när sten, flinta och diabas kom till användning. Även dessa föremål kan emellertid vittna om konstnärlig känsla såsom fallet är med de ofta skickligt formade dolkarna av flinta.

Sten och flinta är ett beständigt material medan bronsföremålen ofta tagit skada och gått förlorade. Annat material som kom till användning var trä och ben. Keramik började nu också bli allt mera vanligt, något som kan ses som kärl för de gåvor som inte sällan återfinns vid utgrävningar av forntida gravar.

JÄRNÅLDERN VAR KRÄVANDE

Det var inte bara att järnet är ett hårt material utan den tid vi brukar kalla järnåldern, alltså de närmaste århundradena kring Kristi födelse, blev också en strävsam och plågsam tid för våra förfäder att leva och verka uti. Det försämrade klimatet hade fortsatt genom en lång tidsålder och många generationer av den obrutna kedjan av våra förfäder, något som starkt förändrade deras livsvillkor eftersom det blivit allt kallare och klimatet allt fuktigare. Det blev därmed också vanskligare att odla säd och även att få vinterfoder åt boskapen.

När det gäller Ånimskogs socken har arkeologerna uppmärksammat, att i denna socken "som förefaller ha kontinuitet från senneolitikum (yngre stenåldern) till bronsålder och delvis in i äldre järnålder, saknas helt gravfält av den gängse yngre järnålderstypen, dvs stereotypa gravfält av högar och övertorvade stensättningar. Detta kan tolkas som att socknen, kanske med några få undantag, legat öde under yngre järnåldern och inte på allvar koloniserats igen förrän under tidig medeltid". Järnåldern var utan tvekan en hård och krävande tidsrymd för våra förfäder!

← Äldre version		Versionen från 29 juli 2025 kl. 21.16
Rad 54:		Rad 54:

	När det gäller Ånimskogs socken har arkeologerna uppmärksammat, att i denna socken "som förefaller ha kontinuitet från senneolitikum (yngre stenåldern) till bronsålder och delvis in i äldre järnålder, saknas helt gravfält av den gängse yngre järnålderstypen, dvs stereotypa gravfält av högar och övertorvade stensättningar. Detta kan tolkas som att socknen, kanske med några få undantag, legat öde under yngre järnåldern och inte på allvar koloniserats igen förrän under tidig medeltid". Järnåldern var utan tvekan en hård och krävande tidsrymd för våra förfäder!<ref>Ånimskogs Sockenbok del I, sida 35-38.</ref>		När det gäller Ånimskogs socken har arkeologerna uppmärksammat, att i denna socken "som förefaller ha kontinuitet från senneolitikum (yngre stenåldern) till bronsålder och delvis in i äldre järnålder, saknas helt gravfält av den gängse yngre järnålderstypen, dvs stereotypa gravfält av högar och övertorvade stensättningar. Detta kan tolkas som att socknen, kanske med några få undantag, legat öde under yngre järnåldern och inte på allvar koloniserats igen förrän under tidig medeltid". Järnåldern var utan tvekan en hård och krävande tidsrymd för våra förfäder!<ref>Ånimskogs Sockenbok del I, sida 35-38.</ref>

			=== Fyndorter i Ånimskog ===

			* [[Dalsland/Ånimskog/Aneberg/Fornlämningar\|Aneberg]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn/Fornlämningar\|Anolfsbyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Yttre Bodane/Fornlämningar\|Yttre Bodane]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Östra Bodane/Fornlämningar\|Östra Bodane]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Bolet/Fornlämningar\|Bolet]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Bollsbyn/Fornlämningar\|Bollsbyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Byn/Fornlämningar\|Byn (Ånimskogs Gård)]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Dalen (Lunden)/Fornlämningar\|Dalen (Lunden)]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Djupslund/Fornlämningar\|Djupslund]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Gyltungebyn/Fornlämningar\|Gyltungebyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Hemmingsbol/Fornlämningar\|Hemmingsbol]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Henriksholm/Fornlämningar\|Henriksholm]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Fornlämningar\|Hult]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Hängele/Fornlämningar\|Hängele]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane/Fornlämningar\|Nedre Kilane]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Kingebol/Fornlämningar\|Kingebol]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn/Fornlämningar\|Västra Korsbyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Östra Korsbyn/Fornlämningar\|Östra Korsbyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Krusebol/Fornlämningar\|Krusebol]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Listetorp/Fornlämningar\|Listetorp]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Lågan/Fornlämningar\|Lågan]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Lilla Mossen/Fornlämningar\|Lilla Mossen]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Stora Mossen/Fornlämningar\|Stora Mossen]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Myran/Fornlämningar\|Myran]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Näs/Fornlämningar\|Näs]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Orrebol/Fornlämningar\|Orrebol]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Ressbyn/Fornlämningar\|Ressbyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Skållebyn/Fornlämningar\|Skållebyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Slobol/Fornlämningar\|Slobol]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Spånsbol/Fornlämningar\|Spånsbol]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Säbyn/Fornlämningar\|Säbyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Säljebyn/Fornlämningar\|Säljebyn]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Torp/Fornlämningar\|Torp]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Vassviken/Fornlämningar\|Vassviken]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Viken/Fornlämningar\|Viken]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Vingnäs/Fornlämningar\|Vingnäs]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Västergården/Fornlämningar\|Västergården]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/ÅnimskogsStom/Fornlämningar\|Ånimskogs Stom]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Årbol/Fornlämningar\|Årbol]]
			* [[Dalsland/Ånimskog/Äskekärr/Fornlämningar\|Äskekärr]]

	== Källor ==		== Källor ==