Dalsland/Ånimskog/GunnarUngerHembygden1946 - Versionshistorik

DanS: Rättat bilden på Sörknatten som var fel bild o text

2025-10-14T15:35:31Z

Rättat bilden på Sörknatten som var fel bild o text

← Äldre version		Versionen från 14 oktober 2025 kl. 17.35
Rad 72:		Rad 72:
	Från den nu följande tiden och fram till 1924 bevarar jag, av tidigare angiven anledning, endast sporadiskt uppdykande minnen och intryck, av vilka de starkaste voro förbundna med större familjehögtider såsom mina tre systrars bröllop, föräldrarnas silver- och guldbröllop resp. 1892 och 1917 samt min mors sjuttio- och sjuttiofemårsdagar. [[Fil:Dalsland-Ånimskog-VigselPåTerassen.jpg\|miniatyr\|Vigsel på terrassen 1894]]Min älsta systers vigsel förrättades en vacker sommardag 1894 av domprosten Rosell från Göteborg (gift med brudens faster) på terrassen syd om boningshuset i närvaro av bl. a. åttio inbjudna gäster, av vilka dock ett större antal voro inkvarterade hos våra grannar. Själv var jag vicevärd för den kontingent, som inlogerats på Rud och att här ej skulle uppstå någon brist på varor hade jag nogsamt i god tid dragit en mer eller mindre maskerad försorg om - det fanns ju källare att hämta ur och dylika att tillgå för lagring. Rätt festligt var det då nattbåten med en avdelning av Västgötadalingarnas musikkår ombord i den ljusa julinatten ångade runt på Ånimmens vatten för att distribuera de expatrierade bröllopsgästerna. Festligheterna pågingo i dagarna tre och vid galamiddagen, som serverades under ett tält på den till husets västra vägg anslutna terrassen höllos sju mer eller mindre ordrika anföranden, men så hade också min far den glädjen att vid sitt bord se samtliga sina då levande sex syskon jämte dessas äkta hälfter. Se det var ett bröllop det![[Fil:Dalsland-Ånimskog-DenUngerskaGårdenÅmål.jpg\|miniatyr\|Den Ungerska gården, "Söderbergsgården", i Åmål.]]De nygifta slogo sig till i den gamla Ungerska gården i Åmål, vilken på den grund nu några decennier framåt i tiden även benämnes den Söderbergska. Vad kallas den månne nu?[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AvfärdMedSekyr.jpg\|miniatyr\|Avfärd med Sekyr från bröllopet 1901]]När min näst älsta syster år 1901 en gudomlig septemberdag bortgiftes ägde detta å andra sidan rum under mycket enkla former. Nu sammanvigdes kontrahenterna av pastor Wahlbäck från Åmål i tornrummet under det att den åtföljande middagen serverades i den angränsande stora salongen för den trängsta familjekretsen. Att lille Wahlbäck var en smula konfunderad må ej förtänkas honom då det ju ej var snutet ur näsan att i en hast komponera en vigsel där den ena parten var av katolsk trosbekännelse och dessutom ej förstod många ord av vårt välklingande språk.		Från den nu följande tiden och fram till 1924 bevarar jag, av tidigare angiven anledning, endast sporadiskt uppdykande minnen och intryck, av vilka de starkaste voro förbundna med större familjehögtider såsom mina tre systrars bröllop, föräldrarnas silver- och guldbröllop resp. 1892 och 1917 samt min mors sjuttio- och sjuttiofemårsdagar. [[Fil:Dalsland-Ånimskog-VigselPåTerassen.jpg\|miniatyr\|Vigsel på terrassen 1894]]Min älsta systers vigsel förrättades en vacker sommardag 1894 av domprosten Rosell från Göteborg (gift med brudens faster) på terrassen syd om boningshuset i närvaro av bl. a. åttio inbjudna gäster, av vilka dock ett större antal voro inkvarterade hos våra grannar. Själv var jag vicevärd för den kontingent, som inlogerats på Rud och att här ej skulle uppstå någon brist på varor hade jag nogsamt i god tid dragit en mer eller mindre maskerad försorg om - det fanns ju källare att hämta ur och dylika att tillgå för lagring. Rätt festligt var det då nattbåten med en avdelning av Västgötadalingarnas musikkår ombord i den ljusa julinatten ångade runt på Ånimmens vatten för att distribuera de expatrierade bröllopsgästerna. Festligheterna pågingo i dagarna tre och vid galamiddagen, som serverades under ett tält på den till husets västra vägg anslutna terrassen höllos sju mer eller mindre ordrika anföranden, men så hade också min far den glädjen att vid sitt bord se samtliga sina då levande sex syskon jämte dessas äkta hälfter. Se det var ett bröllop det![[Fil:Dalsland-Ånimskog-DenUngerskaGårdenÅmål.jpg\|miniatyr\|Den Ungerska gården, "Söderbergsgården", i Åmål.]]De nygifta slogo sig till i den gamla Ungerska gården i Åmål, vilken på den grund nu några decennier framåt i tiden även benämnes den Söderbergska. Vad kallas den månne nu?[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AvfärdMedSekyr.jpg\|miniatyr\|Avfärd med Sekyr från bröllopet 1901]]När min näst älsta syster år 1901 en gudomlig septemberdag bortgiftes ägde detta å andra sidan rum under mycket enkla former. Nu sammanvigdes kontrahenterna av pastor Wahlbäck från Åmål i tornrummet under det att den åtföljande middagen serverades i den angränsande stora salongen för den trängsta familjekretsen. Att lille Wahlbäck var en smula konfunderad må ej förtänkas honom då det ju ej var snutet ur näsan att i en hast komponera en vigsel där den ena parten var av katolsk trosbekännelse och dessutom ej förstod många ord av vårt välklingande språk.
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-PåVägTillKyrkbröllop.jpg\|miniatyr\|På väg till kyrkbröllop 1910]]Vid min yngsta systers bröllop i juli 1910 gick det åter livligare till, ej minst med hänsyn till att det manliga inslaget då i övervägande grad utgjordes av unga kavalleriofficerare, vilka ju icke pläga vara så bortkomna då det gäller att storma kvinnliga fästen. För säkerhets skull lades nattetid en våt grav mellan dem och de sköna i det att de besporrade herrarna under några korta timmar då bereddes tillfälle att återhämta sig i de tältsängar, som för sådant ändamål blivit uppställda i skolhuset på andra sidan sjön. Vigseln förrättades denna gång i den med blommor vackert Smyckade sockenkyrkan och officiant var församlingens egen kyrkoherde.		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-PåVägTillKyrkbröllop.jpg\|miniatyr\|På väg till kyrkbröllop 1910]]Vid min yngsta systers bröllop i juli 1910 gick det åter livligare till, ej minst med hänsyn till att det manliga inslaget då i övervägande grad utgjordes av unga kavalleriofficerare, vilka ju icke pläga vara så bortkomna då det gäller att storma kvinnliga fästen. För säkerhets skull lades nattetid en våt grav mellan dem och de sköna i det att de besporrade herrarna under några korta timmar då bereddes tillfälle att återhämta sig i de tältsängar, som för sådant ändamål blivit uppställda i skolhuset på andra sidan sjön. Vigseln förrättades denna gång i den med blommor vackert Smyckade sockenkyrkan och officiant var församlingens egen kyrkoherde.
	Om övriga bemärkelsedagars firande är ej mycket att orda med undantag för den senast begångna eller min mors 75-årsdag, som inföll på den 17 aug. 1924. I samband med denna förklarade nämligen föräldrarna sig ämna med varm hand till sina bröstarvingar som gåva överlämna Henriksholm »på det att dessa måtte beredas tillfälle att, i synnerhet sommartid, i det kommande njuta av den vederkvickelse en vistelse på denna natursköna egendom måste hos envar lämna».[[Fil:Dalsland-Ånimskog-HenriksholmFöreTornet.jpg\|vänster\|miniatyr\|Henriksholm före tornets påbyggnad]]»Mellem slagene» gjorde jag förstås en och annan kort visit på Holmen med utnyttjande av de inskränkta ledigheter från tjänsten, som uppstodo särskilt efter avslutade sommarexpeditioner på höstsidan och passade detta så mycket bättre som det ju då var jakttid så att jag kunde gå i skogen med bössa på arm, vilket för mig alltid varit en stor lockelse. De mest uppskattade jaktutflykterna voro de som anordnades under samverkan med Axel Jansson på Upperud till Bu uddar med omnejd, där villebrådsstammen var riklig och terrängen lättjagad. Men även i hemtrakten gingo dreven och det var på den tiden ej så noga med rågångarna som i våra dagar. Eller gjordes också utflykter till de natursköna omgivningarna, tidigare pr båt men senare nästan uteslutande billedes för att icke tala om de flitiga besöken på vår egen Sörknatt, dit man begav sig rodd- och fotledes.		Om övriga bemärkelsedagars firande är ej mycket att orda med undantag för den senast begångna eller min mors 75-årsdag, som inföll på den 17 aug. 1924. I samband med denna förklarade nämligen föräldrarna sig ämna med varm hand till sina bröstarvingar som gåva överlämna Henriksholm »på det att dessa måtte beredas tillfälle att, i synnerhet sommartid, i det kommande njuta av den vederkvickelse en vistelse på denna natursköna egendom måste hos envar lämna».[[Fil:Dalsland-Ånimskog-HenriksholmFöreTornet.jpg\|vänster\|miniatyr\|Henriksholm före tornets påbyggnad]]»Mellem slagene» gjorde jag förstås en och annan kort visit på Holmen med utnyttjande av de inskränkta ledigheter från tjänsten, som uppstodo särskilt efter avslutade sommarexpeditioner på höstsidan och passade detta så mycket bättre som det ju då var jakttid så att jag kunde gå i skogen med bössa på arm, vilket för mig alltid varit en stor lockelse. De mest uppskattade jaktutflykterna voro de som anordnades under samverkan med Axel Jansson på Upperud till Bu uddar med omnejd, där villebrådsstammen var riklig och terrängen lättjagad. Men även i hemtrakten gingo dreven och det var på den tiden ej så noga med rågångarna som i våra dagar. Eller gjordes också utflykter till de natursköna omgivningarna, tidigare pr båt men senare nästan uteslutande billedes för att icke tala om de flitiga besöken på vår egen Sörknatt, dit man begav sig rodd- och fotledes.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-HembygdenSörknatten.jpg\|miniatyr\|Sörknatten, traktens högsta berg.]]Från Kristianstad hade redan på 1890-talet inköpts och på järnväg hitfraktats en ångslup av järn med stående för träeldning apterad ångpanna, som av någon hittills outredd anledning erhöll det något missledande namnet »Sekyr». Säker var den nämligen alls icke då den å ena sidan var utrustad med ett omfångsrikt plåttak, som vid starka vindstötar meddelade båten krängningsvinklar av högst betänklig storlek och å andra sidan erbjöd föga säkerhet för att icke den gamla sällan eller alls icke kontrollerade pannan en vacker dag skulle gå i luften. Dess bättre gick allting lyckligt och Sekyr blev så småningom ett vida känt original bland båtar, trafikerande Dalslands kanal jämte angränsande vatten. Att den särskilt på Ånimmen fick en lika omfattande som olikartad användning ligger i sakens natur: än drogs det mosor, än släpades gäddrag och än bar det i väg till ett besök hos vännerna kring Upperudshöljen.
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AvfärdMedSekyr.jpg\|miniatyr\|Avfärd med Sekyr från bröllopet 1901]]Från Kristianstad hade redan på 1890-talet inköpts och på järnväg hitfraktats en ångslup av järn med stående för träeldning apterad ångpanna, som av någon hittills outredd anledning erhöll det något missledande namnet »Sekyr». Säker var den nämligen alls icke då den å ena sidan var utrustad med ett omfångsrikt plåttak, som vid starka vindstötar meddelade båten krängningsvinklar av högst betänklig storlek och å andra sidan erbjöd föga säkerhet för att icke den gamla sällan eller alls icke kontrollerade pannan en vacker dag skulle gå i luften. Dess bättre gick allting lyckligt och Sekyr blev så småningom ett vida känt original bland båtar, trafikerande Dalslands kanal jämte angränsande vatten. Att den särskilt på Ånimmen fick en lika omfattande som olikartad användning ligger i sakens natur: än drogs det mosor, än släpades gäddrag och än bar det i väg till ett besök hos vännerna kring Upperudshöljen.
	Men så kom bilismens tid och med den en öppen Dodge, som tog loven av gamle Sekyr då det blev frågan om att turista. Nu ställdes färden oftast till Linheden eller bygden runt Laxsjön, men under stundom utsträcktes den även till hinsidan Värmlandsgränsen åt ena hållet och »Gôr-Dal» åt andra hållet. Så nog lärde man sig känna norra hälften av grevskapet Dal på sina fem fingrar. Fast man endast var tillfällig gäst.		Men så kom bilismens tid och med den en öppen Dodge, som tog loven av gamle Sekyr då det blev frågan om att turista. Nu ställdes färden oftast till Linheden eller bygden runt Laxsjön, men under stundom utsträcktes den även till hinsidan Värmlandsgränsen åt ena hållet och »Gôr-Dal» åt andra hållet. Så nog lärde man sig känna norra hälften av grevskapet Dal på sina fem fingrar. Fast man endast var tillfällig gäst.

DanS: Lagt till levnadsår för Gunnar Unger

2025-10-13T04:22:45Z

Lagt till levnadsår för Gunnar Unger

← Äldre version		Versionen från 13 oktober 2025 kl. 06.22
Rad 1:		Rad 1:
	{{DISPLAYTITLE:Omkring Henriksholm}}		{{DISPLAYTITLE:Omkring Henriksholm}}
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hembygden1946Omslag.jpg\|287x287px\|höger]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hembygden1946Omslag.jpg\|287x287px\|höger]]
	''Dessa minnesbilder från [https://sv.wikipedia.org/wiki/Gunnar_Unger_(amiral) Gunnar Unger] är en artikel ur tidskriften "Hembygden" år 1946, utgiven av Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund. Artikeltext och bilder är kompletta ur tidskriften, men länkar i texten och noter på slutet är förklaringar och förtydliganden skrivna i Sockipedia.''		''Dessa minnesbilder från [https://sv.wikipedia.org/wiki/Gunnar_Unger_(amiral) Gunnar Unger] (1871-1952) är en artikel ur tidskriften "Hembygden" år 1946, utgiven av Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund. Artikeltext och bilder är kompletta ur tidskriften, men länkar i texten och noter på slutet är förklaringar och förtydliganden skrivna i Sockipedia.''

	''En bild på Gunnar Unger med familj finns i slutet av artikeln, även [[commons:Category:Gunnar_Unger_(admiral)\|Wikimedia Commons har en del bilder]].''		''En bild på Gunnar Unger med familj finns i slutet av artikeln, även [[commons:Category:Gunnar_Unger_(admiral)\|Wikimedia Commons har en del bilder]].''

DanS: Mindre typografisk förbättring

2025-10-12T19:43:43Z

Mindre typografisk förbättring

← Äldre version		Versionen från 12 oktober 2025 kl. 21.43
Rad 70:		Rad 70:
	Vi äro nu framme vid året 1885, efter vilken tid jag endast mera sällan blev satt i tillfälle att vistas på Henriksholm. Vid inträdet i det yrke, som nu skulle bliva mitt under de kommande 50 åren, blev jag rekommenderad att iakttaga trenne fundamentala levnadsregler: Håll käft, Vet hut och Spy aldrig till lovart! Av dessa anvisningar har jag emellertid gudnås endast rättat mig efter den senaste, vilket varit mig så mycket lättare som jag aldrig varit sjösjuk.		Vi äro nu framme vid året 1885, efter vilken tid jag endast mera sällan blev satt i tillfälle att vistas på Henriksholm. Vid inträdet i det yrke, som nu skulle bliva mitt under de kommande 50 åren, blev jag rekommenderad att iakttaga trenne fundamentala levnadsregler: Håll käft, Vet hut och Spy aldrig till lovart! Av dessa anvisningar har jag emellertid gudnås endast rättat mig efter den senaste, vilket varit mig så mycket lättare som jag aldrig varit sjösjuk.

	Från den nu följande tiden och fram till 1924 bevarar jag, av tidigare angiven anledning, endast sporadiskt uppdykande minnen och intryck, av vilka de starkaste voro förbundna med större familjehögtider såsom mina tre systrars bröllop, föräldrarnas silver- och guldbröllop resp. 1892 och 1917 samt min mors sjuttio- och sjuttiofemårsdagar.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-VigselPåTerassen.jpg\|miniatyr\|Vigsel på terrassen 1894]]Min älsta systers vigsel förrättades en vacker sommardag 1894 av domprosten Rosell från Göteborg (gift med brudens faster) på terrassen syd om boningshuset i närvaro av bl. a. åttio inbjudna gäster, av vilka dock ett större antal voro inkvarterade hos våra grannar. Själv var jag vicevärd för den kontingent, som inlogerats på Rud och att här ej skulle uppstå någon brist på varor hade jag nogsamt i god tid dragit en mer eller mindre maskerad försorg om - det fanns ju källare att hämta ur och dylika att tillgå för lagring. Rätt festligt var det då nattbåten med en avdelning av Västgötadalingarnas musikkår ombord i den ljusa julinatten ångade runt på Ånimmens vatten för att distribuera de expatrierade bröllopsgästerna. Festligheterna pågingo i dagarna tre och vid galamiddagen, som serverades under ett tält på den till husets västra vägg anslutna terrassen höllos sju mer eller mindre ordrika anföranden, men så hade också min far den glädjen att vid sitt bord se samtliga sina då levande sex syskon jämte dessas äkta hälfter. Se det var ett bröllop det![[Fil:Dalsland-Ånimskog-DenUngerskaGårdenÅmål.jpg\|miniatyr\|Den Ungerska gården, "Söderbergsgården", i Åmål.]]De nygifta slogo sig till i den gamla Ungerska gården i Åmål, vilken på den grund nu några decennier framåt i tiden även benämnes den Söderbergska. Vad kallas den månne nu?[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AvfärdMedSekyr.jpg\|miniatyr\|Avfärd med Sekyr från bröllopet 1901]]När min näst älsta syster år 1901 en gudomlig septemberdag bortgiftes ägde detta å andra sidan rum under mycket enkla former. Nu sammanvigdes kontrahenterna av pastor Wahlbäck från Åmål i tornrummet under det att den åtföljande middagen serverades i den angränsande stora salongen för den trängsta familjekretsen. Att lille Wahlbäck var en smula konfunderad må ej förtänkas honom då det ju ej var snutet ur näsan att i en hast komponera en vigsel där den ena parten var av katolsk trosbekännelse och dessutom ej förstod många ord av vårt välklingande språk.		Från den nu följande tiden och fram till 1924 bevarar jag, av tidigare angiven anledning, endast sporadiskt uppdykande minnen och intryck, av vilka de starkaste voro förbundna med större familjehögtider såsom mina tre systrars bröllop, föräldrarnas silver- och guldbröllop resp. 1892 och 1917 samt min mors sjuttio- och sjuttiofemårsdagar. [[Fil:Dalsland-Ånimskog-VigselPåTerassen.jpg\|miniatyr\|Vigsel på terrassen 1894]]Min älsta systers vigsel förrättades en vacker sommardag 1894 av domprosten Rosell från Göteborg (gift med brudens faster) på terrassen syd om boningshuset i närvaro av bl. a. åttio inbjudna gäster, av vilka dock ett större antal voro inkvarterade hos våra grannar. Själv var jag vicevärd för den kontingent, som inlogerats på Rud och att här ej skulle uppstå någon brist på varor hade jag nogsamt i god tid dragit en mer eller mindre maskerad försorg om - det fanns ju källare att hämta ur och dylika att tillgå för lagring. Rätt festligt var det då nattbåten med en avdelning av Västgötadalingarnas musikkår ombord i den ljusa julinatten ångade runt på Ånimmens vatten för att distribuera de expatrierade bröllopsgästerna. Festligheterna pågingo i dagarna tre och vid galamiddagen, som serverades under ett tält på den till husets västra vägg anslutna terrassen höllos sju mer eller mindre ordrika anföranden, men så hade också min far den glädjen att vid sitt bord se samtliga sina då levande sex syskon jämte dessas äkta hälfter. Se det var ett bröllop det![[Fil:Dalsland-Ånimskog-DenUngerskaGårdenÅmål.jpg\|miniatyr\|Den Ungerska gården, "Söderbergsgården", i Åmål.]]De nygifta slogo sig till i den gamla Ungerska gården i Åmål, vilken på den grund nu några decennier framåt i tiden även benämnes den Söderbergska. Vad kallas den månne nu?[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AvfärdMedSekyr.jpg\|miniatyr\|Avfärd med Sekyr från bröllopet 1901]]När min näst älsta syster år 1901 en gudomlig septemberdag bortgiftes ägde detta å andra sidan rum under mycket enkla former. Nu sammanvigdes kontrahenterna av pastor Wahlbäck från Åmål i tornrummet under det att den åtföljande middagen serverades i den angränsande stora salongen för den trängsta familjekretsen. Att lille Wahlbäck var en smula konfunderad må ej förtänkas honom då det ju ej var snutet ur näsan att i en hast komponera en vigsel där den ena parten var av katolsk trosbekännelse och dessutom ej förstod många ord av vårt välklingande språk.
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-PåVägTillKyrkbröllop.jpg\|miniatyr\|På väg till kyrkbröllop 1910]]Vid min yngsta systers bröllop i juli 1910 gick det åter livligare till, ej minst med hänsyn till att det manliga inslaget då i övervägande grad utgjordes av unga kavalleriofficerare, vilka ju icke pläga vara så bortkomna då det gäller att storma kvinnliga fästen. För säkerhets skull lades nattetid en våt grav mellan dem och de sköna i det att de besporrade herrarna under några korta timmar då bereddes tillfälle att återhämta sig i de tältsängar, som för sådant ändamål blivit uppställda i skolhuset på andra sidan sjön. Vigseln förrättades denna gång i den med blommor vackert Smyckade sockenkyrkan och officiant var församlingens egen kyrkoherde.		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-PåVägTillKyrkbröllop.jpg\|miniatyr\|På väg till kyrkbröllop 1910]]Vid min yngsta systers bröllop i juli 1910 gick det åter livligare till, ej minst med hänsyn till att det manliga inslaget då i övervägande grad utgjordes av unga kavalleriofficerare, vilka ju icke pläga vara så bortkomna då det gäller att storma kvinnliga fästen. För säkerhets skull lades nattetid en våt grav mellan dem och de sköna i det att de besporrade herrarna under några korta timmar då bereddes tillfälle att återhämta sig i de tältsängar, som för sådant ändamål blivit uppställda i skolhuset på andra sidan sjön. Vigseln förrättades denna gång i den med blommor vackert Smyckade sockenkyrkan och officiant var församlingens egen kyrkoherde.
	Om övriga bemärkelsedagars firande är ej mycket att orda med undantag för den senast begångna eller min mors 75-årsdag, som inföll på den 17 aug. 1924. I samband med denna förklarade nämligen föräldrarna sig ämna med varm hand till sina bröstarvingar som gåva överlämna Henriksholm »på det att dessa måtte beredas tillfälle att, i synnerhet sommartid, i det kommande njuta av den vederkvickelse en vistelse på denna natursköna egendom måste hos envar lämna».[[Fil:Dalsland-Ånimskog-HenriksholmFöreTornet.jpg\|vänster\|miniatyr\|Henriksholm före tornets påbyggnad]]»Mellem slagene» gjorde jag förstås en och annan kort visit på Holmen med utnyttjande av de inskränkta ledigheter från tjänsten, som uppstodo särskilt efter avslutade sommarexpeditioner på höstsidan och passade detta så mycket bättre som det ju då var jakttid så att jag kunde gå i skogen med bössa på arm, vilket för mig alltid varit en stor lockelse. De mest uppskattade jaktutflykterna voro de som anordnades under samverkan med Axel Jansson på Upperud till Bu uddar med omnejd, där villebrådsstammen var riklig och terrängen lättjagad. Men även i hemtrakten gingo dreven och det var på den tiden ej så noga med rågångarna som i våra dagar. Eller gjordes också utflykter till de natursköna omgivningarna, tidigare pr båt men senare nästan uteslutande billedes för att icke tala om de flitiga besöken på vår egen Sörknatt, dit man begav sig rodd- och fotledes.		Om övriga bemärkelsedagars firande är ej mycket att orda med undantag för den senast begångna eller min mors 75-årsdag, som inföll på den 17 aug. 1924. I samband med denna förklarade nämligen föräldrarna sig ämna med varm hand till sina bröstarvingar som gåva överlämna Henriksholm »på det att dessa måtte beredas tillfälle att, i synnerhet sommartid, i det kommande njuta av den vederkvickelse en vistelse på denna natursköna egendom måste hos envar lämna».[[Fil:Dalsland-Ånimskog-HenriksholmFöreTornet.jpg\|vänster\|miniatyr\|Henriksholm före tornets påbyggnad]]»Mellem slagene» gjorde jag förstås en och annan kort visit på Holmen med utnyttjande av de inskränkta ledigheter från tjänsten, som uppstodo särskilt efter avslutade sommarexpeditioner på höstsidan och passade detta så mycket bättre som det ju då var jakttid så att jag kunde gå i skogen med bössa på arm, vilket för mig alltid varit en stor lockelse. De mest uppskattade jaktutflykterna voro de som anordnades under samverkan med Axel Jansson på Upperud till Bu uddar med omnejd, där villebrådsstammen var riklig och terrängen lättjagad. Men även i hemtrakten gingo dreven och det var på den tiden ej så noga med rågångarna som i våra dagar. Eller gjordes också utflykter till de natursköna omgivningarna, tidigare pr båt men senare nästan uteslutande billedes för att icke tala om de flitiga besöken på vår egen Sörknatt, dit man begav sig rodd- och fotledes.

DanS: Mindre typografisk förbättring

2025-10-12T19:42:06Z

Mindre typografisk förbättring

← Äldre version		Versionen från 12 oktober 2025 kl. 21.42
Rad 62:		Rad 62:
	Vad som alldeles särskilt har förmåga att fästa sig i ett barns minne är å ena sidan skildringar av grövre brottmål och å andra sidan uppståndna kontakter med döden, särskilt då denna är uppkommen genom olyckshändelse av ett eller annat slag. Jag skall här anföra ett exempel från vardera kategorien - de stå alltjämt lika livligt inristade i mitt medvetande.		Vad som alldeles särskilt har förmåga att fästa sig i ett barns minne är å ena sidan skildringar av grövre brottmål och å andra sidan uppståndna kontakter med döden, särskilt då denna är uppkommen genom olyckshändelse av ett eller annat slag. Jag skall här anföra ett exempel från vardera kategorien - de stå alltjämt lika livligt inristade i mitt medvetande.

	Bland mera tillfälliga arbetare på gården befann sig en viss Lille-Manne från Mossen. Denne plägade att berätta hurusom han en vinterdag på en skogsväg uppåt Tydjehållet mött en där i trakten bosatt småbonde(?) gemenligen kallad Socker-Kalle, vilken framför sig sköt en med granris övertäckt kälke. Vid passerandet tyckte sig Manne observera hur en mansarm stack fram ur riset på kälkens ena sida samt att tillhörande hand släpade efter kälken i snön. När han kort därpå erfor att en kringvandrande judisk gårdfarihandlare i de dagarna blivit spårlöst borta efter att senast hava observerats i lag med ~~[[Dalsland/Tydje/~~Socker-Kalle ~~en mördare\|Socker-Kalle]]~~ uppstod hos honom starka misstankar om att denne senare bringat sin kumpan om livet och han underlät ej att kläda dessa sina misstankar i ord. Några andra vittnesmål voro ej för handen, men Mannes var dock av så allvarlig beskaffenhet att det tvivelsutan borde ha varit bindande, så vida det icke råkat förhålla sig så att han såsom mindre utvecklad på förståndets vägnar förklarats ej vara vittnesgill. Socker-Kalle gick på sitt enständiga nekande alltså fri, men så länge han levde vilade omgivningens misstanke på honom och det var alltid med en känsla av rysning vi barn på våra ofta återkommande resor till Åmål passerade det Socker-Kalle tillhöriga hus, där gårdfarihandlaren antogs hava blivit offer för ett bakhåll. Och efter oss hava våra efterkommande i två led lika förhäxade stirrat på den tack vare sina dystra minnen så fascinerande byggnaden.		Bland mera tillfälliga arbetare på gården befann sig en viss Lille-Manne från Mossen. Denne plägade att berätta hurusom han en vinterdag på en skogsväg uppåt Tydjehållet mött en där i trakten bosatt småbonde(?) gemenligen kallad [[Dalsland/Tydje/Socker-Kalle en mördare\|Socker-Kalle]], vilken framför sig sköt en med granris övertäckt kälke. Vid passerandet tyckte sig Manne observera hur en mansarm stack fram ur riset på kälkens ena sida samt att tillhörande hand släpade efter kälken i snön. När han kort därpå erfor att en kringvandrande judisk gårdfarihandlare i de dagarna blivit spårlöst borta efter att senast hava observerats i lag med Socker-Kalle uppstod hos honom starka misstankar om att denne senare bringat sin kumpan om livet och han underlät ej att kläda dessa sina misstankar i ord. Några andra vittnesmål voro ej för handen, men Mannes var dock av så allvarlig beskaffenhet att det tvivelsutan borde ha varit bindande, så vida det icke råkat förhålla sig så att han såsom mindre utvecklad på förståndets vägnar förklarats ej vara vittnesgill. Socker-Kalle gick på sitt enständiga nekande alltså fri, men så länge han levde vilade omgivningens misstanke på honom och det var alltid med en känsla av rysning vi barn på våra ofta återkommande resor till Åmål passerade det Socker-Kalle tillhöriga hus, där gårdfarihandlaren antogs hava blivit offer för ett bakhåll. Och efter oss hava våra efterkommande i två led lika förhäxade stirrat på den tack vare sina dystra minnen så fascinerande byggnaden.

	En vintermorgon kom någon av gårdens folk och meddelade min far att man i sundet mellan ön och Slättudden utanför den s. k. Halla, observerat en person ligga fastfrusen i en isvak, invid vilken stod en övergiven kälke. Tillgängligt manfolk skyndade genast till platsen och i eftertruppen befann sig - givetvis utan tillstånd - jag, fylld av fruktan och nyfikenhet. Då man fått den drunknade, eller kanske rättare sagt ihjälfrusne, i land befanns det vara en av våra grannar, den välsituerade bonden August i Säbyn, som här uppenbarligen gått ner sig men på grund av sin fetma ej gått till botten utan blivit kvarliggande i vaken utan att kunna taga sig upp ur densamma. I djupet hade däremot försvunnit en honom ledsagande son som nu rätt snart »socknades» upp. August hade föregående afton isledes anträtt färden till Henriksholm för att i någon angelägenhet rådgöra med »pattron» och därvid låtit sonen skjuta sig på kälke. Den på grund av strömförhållandena i berörda sund alltid osäkra isen hade vid olycksstället givit vika och den falska Ran beskärts ytterligare tvenne offer. De drunknades nödrop lära ha hörts ända uppe vid Tittersrud, men ej ägnats någon uppmärksamhet. Bilden av arbetet på isen för att få de drunknade i land och därmed sammanhängande omständigheter går aldrig ur mitt minne. Och jag passerar aldrig Halla utan att tycka mig se det uppbåd av stegar, plankor och trossar m. m. som vid detta makabra tillfälle belamrade isen där utanför.		En vintermorgon kom någon av gårdens folk och meddelade min far att man i sundet mellan ön och Slättudden utanför den s. k. Halla, observerat en person ligga fastfrusen i en isvak, invid vilken stod en övergiven kälke. Tillgängligt manfolk skyndade genast till platsen och i eftertruppen befann sig - givetvis utan tillstånd - jag, fylld av fruktan och nyfikenhet. Då man fått den drunknade, eller kanske rättare sagt ihjälfrusne, i land befanns det vara en av våra grannar, den välsituerade bonden August i Säbyn, som här uppenbarligen gått ner sig men på grund av sin fetma ej gått till botten utan blivit kvarliggande i vaken utan att kunna taga sig upp ur densamma. I djupet hade däremot försvunnit en honom ledsagande son som nu rätt snart »socknades» upp. August hade föregående afton isledes anträtt färden till Henriksholm för att i någon angelägenhet rådgöra med »pattron» och därvid låtit sonen skjuta sig på kälke. Den på grund av strömförhållandena i berörda sund alltid osäkra isen hade vid olycksstället givit vika och den falska Ran beskärts ytterligare tvenne offer. De drunknades nödrop lära ha hörts ända uppe vid Tittersrud, men ej ägnats någon uppmärksamhet. Bilden av arbetet på isen för att få de drunknade i land och därmed sammanhängande omständigheter går aldrig ur mitt minne. Och jag passerar aldrig Halla utan att tycka mig se det uppbåd av stegar, plankor och trossar m. m. som vid detta makabra tillfälle belamrade isen där utanför.
Rad 70:		Rad 70:
	Vi äro nu framme vid året 1885, efter vilken tid jag endast mera sällan blev satt i tillfälle att vistas på Henriksholm. Vid inträdet i det yrke, som nu skulle bliva mitt under de kommande 50 åren, blev jag rekommenderad att iakttaga trenne fundamentala levnadsregler: Håll käft, Vet hut och Spy aldrig till lovart! Av dessa anvisningar har jag emellertid gudnås endast rättat mig efter den senaste, vilket varit mig så mycket lättare som jag aldrig varit sjösjuk.		Vi äro nu framme vid året 1885, efter vilken tid jag endast mera sällan blev satt i tillfälle att vistas på Henriksholm. Vid inträdet i det yrke, som nu skulle bliva mitt under de kommande 50 åren, blev jag rekommenderad att iakttaga trenne fundamentala levnadsregler: Håll käft, Vet hut och Spy aldrig till lovart! Av dessa anvisningar har jag emellertid gudnås endast rättat mig efter den senaste, vilket varit mig så mycket lättare som jag aldrig varit sjösjuk.

	Från den nu följande tiden och fram till 1924 bevarar jag, av tidigare angiven anledning, endast sporadiskt uppdykande minnen och intryck, av vilka de starkaste voro förbundna med större familjehögtider såsom mina tre systrars bröllop, föräldrarnas silver- och guldbröllop resp. 1892 och 1917 samt min mors sjuttio- och sjuttiofemårsdagar.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-VigselPåTerassen.jpg\|miniatyr\|Vigsel på terrassen 1894]]Min älsta systers vigsel förrättades en vacker sommardag 1894 av domprosten Rosell från Göteborg (gift med brudens faster) på terrassen syd om boningshuset i närvaro av bl. a. åttio inbjudna gäster, av vilka dock ett större antal voro inkvarterade hos våra grannar. Själv var jag vicevärd för den kontingent, som inlogerats på Rud och att här ej skulle uppstå någon brist på varor hade jag nogsamt i god tid dragit en mer eller mindre maskerad försorg om - det fanns ju källare att hämta ur och dylika att tillgå för lagring. Rätt festligt var det då nattbåten med en		Från den nu följande tiden och fram till 1924 bevarar jag, av tidigare angiven anledning, endast sporadiskt uppdykande minnen och intryck, av vilka de starkaste voro förbundna med större familjehögtider såsom mina tre systrars bröllop, föräldrarnas silver- och guldbröllop resp. 1892 och 1917 samt min mors sjuttio- och sjuttiofemårsdagar.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-VigselPåTerassen.jpg\|miniatyr\|Vigsel på terrassen 1894]]Min älsta systers vigsel förrättades en vacker sommardag 1894 av domprosten Rosell från Göteborg (gift med brudens faster) på terrassen syd om boningshuset i närvaro av bl. a. åttio inbjudna gäster, av vilka dock ett större antal voro inkvarterade hos våra grannar. Själv var jag vicevärd för den kontingent, som inlogerats på Rud och att här ej skulle uppstå någon brist på varor hade jag nogsamt i god tid dragit en mer eller mindre maskerad försorg om - det fanns ju källare att hämta ur och dylika att tillgå för lagring. Rätt festligt var det då nattbåten med en avdelning av Västgötadalingarnas musikkår ombord i den ljusa julinatten ångade runt på Ånimmens vatten för att distribuera de expatrierade bröllopsgästerna. Festligheterna pågingo i dagarna tre och vid galamiddagen, som serverades under ett tält på den till husets västra vägg anslutna terrassen höllos sju mer eller mindre ordrika anföranden, men så hade också min far den glädjen att vid sitt bord se samtliga sina då levande sex syskon jämte dessas äkta hälfter. Se det var ett bröllop det![[Fil:Dalsland-Ånimskog-DenUngerskaGårdenÅmål.jpg\|miniatyr\|Den Ungerska gården, "Söderbergsgården", i Åmål.]]De nygifta slogo sig till i den gamla Ungerska gården i Åmål, vilken på den grund nu några decennier framåt i tiden även benämnes den Söderbergska. Vad kallas den månne nu?[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AvfärdMedSekyr.jpg\|miniatyr\|Avfärd med Sekyr från bröllopet 1901]]När min näst älsta syster år 1901 en gudomlig septemberdag bortgiftes ägde detta å andra sidan rum under mycket enkla former. Nu sammanvigdes kontrahenterna av pastor Wahlbäck från Åmål i tornrummet under det att den åtföljande middagen serverades i den angränsande stora salongen för den trängsta familjekretsen. Att lille Wahlbäck var en smula konfunderad må ej förtänkas honom då det ju ej var snutet ur näsan att i en hast komponera en vigsel där den ena parten var av katolsk trosbekännelse och dessutom ej förstod många ord av vårt välklingande språk.
	[Fil:Vigsel på terrassen 1894]
	avdelning av Västgötadalingarnas musikkår ombord i den ljusa julinatten ångade runt på Ånimmens vatten för att distribuera de expatrierade bröllopsgästerna. Festligheterna pågingo i dagarna tre och vid galamiddagen, som serverades under ett tält på den till husets västra vägg anslutna terrassen höllos sju mer eller mindre ordrika anföranden, men så hade också min far den glädjen att vid sitt bord se samtliga sina då levande sex syskon jämte dessas äkta hälfter. Se det var ett bröllop det!

	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-DenUngerskaGårdenÅmål.jpg\|miniatyr\|Den Ungerska gården, "Söderbergsgården", i Åmål.]]De nygifta slogo sig till i den gamla Ungerska gården i Åmål, vilken på den grund nu några decennier framåt i tiden även benämnes den Söderbergska. Vad kallas den månne nu?[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AvfärdMedSekyr.jpg\|miniatyr\|Avfärd med Sekyr från bröllopet 1901]]När min näst älsta syster år 1901 en gudomlig septemberdag bortgiftes ägde detta å andra sidan rum under mycket enkla former. Nu sammanvigdes kontrahenterna av pastor Wahlbäck från Åmål i tornrummet under det att den åtföljande middagen serverades i den angränsande stora salongen för den trängsta familjekretsen. Att lille Wahlbäck var en smula konfunderad må ej förtänkas honom då det ju ej var snutet ur näsan att i en hast komponera en vigsel där den ena parten var av katolsk trosbekännelse och dessutom ej förstod många ord av vårt välklingande språk.
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-PåVägTillKyrkbröllop.jpg\|miniatyr\|På väg till kyrkbröllop 1910]]Vid min yngsta systers bröllop i juli 1910 gick det åter livligare till, ej minst med hänsyn till att det manliga inslaget då i övervägande grad utgjordes av unga kavalleriofficerare, vilka ju icke pläga vara så bortkomna då det gäller att storma kvinnliga fästen. För säkerhets skull lades nattetid en våt grav mellan dem och de sköna i det att de besporrade herrarna under några korta timmar då bereddes tillfälle att återhämta sig i de tältsängar, som för sådant ändamål blivit uppställda i skolhuset på andra sidan sjön. Vigseln förrättades denna gång i den med blommor vackert Smyckade sockenkyrkan och officiant var församlingens egen kyrkoherde.		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-PåVägTillKyrkbröllop.jpg\|miniatyr\|På väg till kyrkbröllop 1910]]Vid min yngsta systers bröllop i juli 1910 gick det åter livligare till, ej minst med hänsyn till att det manliga inslaget då i övervägande grad utgjordes av unga kavalleriofficerare, vilka ju icke pläga vara så bortkomna då det gäller att storma kvinnliga fästen. För säkerhets skull lades nattetid en våt grav mellan dem och de sköna i det att de besporrade herrarna under några korta timmar då bereddes tillfälle att återhämta sig i de tältsängar, som för sådant ändamål blivit uppställda i skolhuset på andra sidan sjön. Vigseln förrättades denna gång i den med blommor vackert Smyckade sockenkyrkan och officiant var församlingens egen kyrkoherde.
	Om övriga bemärkelsedagars firande är ej mycket att orda med undantag för den senast begångna eller min mors 75-årsdag, som inföll på den 17 aug. 1924. I samband med denna förklarade nämligen föräldrarna sig ämna med varm hand till sina bröstarvingar som gåva överlämna Henriksholm »på det att dessa måtte beredas tillfälle att, i synnerhet sommartid, i det kommande njuta av den vederkvickelse en vistelse på denna natursköna egendom måste hos envar lämna».[[Fil:Dalsland-Ånimskog-HenriksholmFöreTornet.jpg\|vänster\|miniatyr\|Henriksholm före tornets påbyggnad]]»Mellem slagene» gjorde jag förstås en och annan kort visit på Holmen med utnyttjande av de inskränkta ledigheter från tjänsten, som uppstodo särskilt efter avslutade sommarexpeditioner på höstsidan och passade detta så mycket bättre som det ju då var jakttid så att jag kunde gå i skogen med bössa på arm, vilket för mig alltid varit en stor lockelse. De mest uppskattade jaktutflykterna voro de som anordnades under samverkan med Axel Jansson på Upperud till Bu uddar med omnejd, där villebrådsstammen var riklig och terrängen lättjagad. Men även i hemtrakten gingo dreven och det var på den tiden ej så noga med rågångarna som i våra dagar. Eller gjordes också utflykter till de natursköna omgivningarna, tidigare pr båt men senare nästan uteslutande		Om övriga bemärkelsedagars firande är ej mycket att orda med undantag för den senast begångna eller min mors 75-årsdag, som inföll på den 17 aug. 1924. I samband med denna förklarade nämligen föräldrarna sig ämna med varm hand till sina bröstarvingar som gåva överlämna Henriksholm »på det att dessa måtte beredas tillfälle att, i synnerhet sommartid, i det kommande njuta av den vederkvickelse en vistelse på denna natursköna egendom måste hos envar lämna».[[Fil:Dalsland-Ånimskog-HenriksholmFöreTornet.jpg\|vänster\|miniatyr\|Henriksholm före tornets påbyggnad]]»Mellem slagene» gjorde jag förstås en och annan kort visit på Holmen med utnyttjande av de inskränkta ledigheter från tjänsten, som uppstodo särskilt efter avslutade sommarexpeditioner på höstsidan och passade detta så mycket bättre som det ju då var jakttid så att jag kunde gå i skogen med bössa på arm, vilket för mig alltid varit en stor lockelse. De mest uppskattade jaktutflykterna voro de som anordnades under samverkan med Axel Jansson på Upperud till Bu uddar med omnejd, där villebrådsstammen var riklig och terrängen lättjagad. Men även i hemtrakten gingo dreven och det var på den tiden ej så noga med rågångarna som i våra dagar. Eller gjordes också utflykter till de natursköna omgivningarna, tidigare pr båt men senare nästan uteslutande billedes för att icke tala om de flitiga besöken på vår egen Sörknatt, dit man begav sig rodd- och fotledes.
	billedes för att icke tala om de flitiga besöken på vår egen Sörknatt, dit man begav sig rodd- och fotledes.
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AvfärdMedSekyr.jpg\|miniatyr\|Avfärd med Sekyr från bröllopet 1901]]Från Kristianstad hade redan på 1890-talet inköpts och på järnväg hitfraktats en ångslup av järn med stående för träeldning apterad ångpanna, som av någon hittills outredd anledning erhöll det något missledande namnet »Sekyr». Säker var den nämligen alls icke då den å ena sidan var utrustad med ett omfångsrikt plåttak, som vid starka vindstötar meddelade båten krängningsvinklar av högst betänklig storlek och å andra sidan erbjöd föga säkerhet för att icke den gamla sällan eller alls icke kontrollerade pannan en vacker dag skulle gå i luften. Dess bättre gick allting lyckligt och Sekyr blev så småningom ett vida känt original bland båtar, trafikerande Dalslands kanal jämte angränsande vatten. Att den särskilt på Ånimmen fick en lika omfattande som olikartad användning ligger i sakens natur: än drogs det mosor, än släpades gäddrag och än bar det i väg till ett besök hos vännerna kring Upperudshöljen.		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AvfärdMedSekyr.jpg\|miniatyr\|Avfärd med Sekyr från bröllopet 1901]]Från Kristianstad hade redan på 1890-talet inköpts och på järnväg hitfraktats en ångslup av järn med stående för träeldning apterad ångpanna, som av någon hittills outredd anledning erhöll det något missledande namnet »Sekyr». Säker var den nämligen alls icke då den å ena sidan var utrustad med ett omfångsrikt plåttak, som vid starka vindstötar meddelade båten krängningsvinklar av högst betänklig storlek och å andra sidan erbjöd föga säkerhet för att icke den gamla sällan eller alls icke kontrollerade pannan en vacker dag skulle gå i luften. Dess bättre gick allting lyckligt och Sekyr blev så småningom ett vida känt original bland båtar, trafikerande Dalslands kanal jämte angränsande vatten. Att den särskilt på Ånimmen fick en lika omfattande som olikartad användning ligger i sakens natur: än drogs det mosor, än släpades gäddrag och än bar det i väg till ett besök hos vännerna kring Upperudshöljen.
	Men så kom bilismens tid och med den en öppen Dodge, som tog loven av gamle Sekyr då det blev frågan om att turista. Nu ställdes färden oftast till Linheden eller bygden runt Laxsjön, men under stundom utsträcktes den även till hinsidan Värmlandsgränsen åt ena hållet och »Gôr-Dal» åt andra hållet. Så nog lärde man sig känna norra hälften av grevskapet Dal på sina fem fingrar. Fast man endast var tillfällig gäst.		Men så kom bilismens tid och med den en öppen Dodge, som tog loven av gamle Sekyr då det blev frågan om att turista. Nu ställdes färden oftast till Linheden eller bygden runt Laxsjön, men under stundom utsträcktes den även till hinsidan Värmlandsgränsen åt ena hållet och »Gôr-Dal» åt andra hållet. Så nog lärde man sig känna norra hälften av grevskapet Dal på sina fem fingrar. Fast man endast var tillfällig gäst.

DanS: Rättat något stavfel och några mindre typografiska ändringar

2025-10-12T17:18:38Z

Rättat något stavfel och några mindre typografiska ändringar

Visa ändringar

Mikael S: Korrekturläst

2025-10-12T14:07:29Z

Korrekturläst

Visa ändringar

DanS den 12 oktober 2025 kl. 10.51

2025-10-12T10:51:38Z

@@ Rad 117: / Rad 117: @@
 naturskönhet och dess avskildhet från de stora stråkvägarna på
 fastlandet, vilket ju lovade honom en fredlig tillflyktsort mellan
-de långa och krävande uppehållen uppe i norr för skogsaffärernas vederbörliga tillsyn.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-BrukspatronOchFruUnger.jpg|vänster|miniatyr|Brukspatron och fru Unger]]Då min fader sålunda vid angiven tid underskrev köpekontraktet av Henriksholm ingick däri förutom 1/8 Brandserud och 5/14 Galmen - allt på fastlandet - såväl yttre som flertalet inre
+de långa och krävande uppehållen uppe i norr för skogsaffärernas vederbörliga tillsyn.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-BrukspatronOchFruUnger.jpg|vänster|miniatyr|Brukspatron och fru Unger]]Då min fader sålunda vid angiven tid underskrev köpekontraktet av Henriksholm ingick däri förutom 1/8 Brandserud och 5/14 Galmen - allt på fastlandet - såväl yttre som flertalet inre inventarier, varigenom den nye ägaren bl. a. kom i besittning av praktiskt taget alla de gedigna och stilenliga möbler, som Fröding på sin tid nyanskaffat. En ej ringa del av dessa hava vid familjens slutliga avflyttning fått medfölja och försvara alltjämt väl sin plats i respektive hem. Det rum i huvudstaden i vilket jag i skrivande stund befinner mig är sålunda så gott som fullständigt möblerat med dylika pjäser, bland vilka särskilt märkas ett skrivbord av mahogny (sockerkist) och en björkmöbel signerad »Snickaremästare H. Hammarstrand Lidköping», samtliga tillverkade
 dettas resurser, en naturlig belastning som ofta nog gjordes ännu
 kännbarare genom husfaderns många och långa vistelser i sitt
@@ Rad 150: / Rad 134: @@
 dock för förf. som i och för sin utbildning till sjöofficer från och
 med 1885 varje sommar deltog i en längre sjöexpedition och på
-den grund endast en eller annan vecka årligen bereddes tillfälle att vistas i det kära barndomshemmet.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-PåFärjan.jpg|vänster|miniatyr|På färjan. 1929.]]Sedan under år 1892 jag själv avlagt officersexamen och avflyttat till Karlskrona och min yngsta bror studentexamen med ty åtföljande inskrivning vid Uppsala universitet blev frågan om en
+den grund endast en eller annan vecka årligen bereddes tillfälle att vistas i det kära barndomshemmet.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-PåFärjan.jpg|vänster|miniatyr|På färjan. 1929.]]Sedan under år 1892 jag själv avlagt officersexamen och avflyttat till Karlskrona och min yngsta bror studentexamen med ty åtföljande inskrivning vid Uppsala universitet blev frågan om en fullständig återflyttning till Henriksholm aktuell — min älsta bror
 hade då redan lämnat hemmet och de äldre systrarna voro mogna
 för den vistelse i fransktalande pension, som obönhörligt hörde till

DanS den 12 oktober 2025 kl. 10.50

2025-10-12T10:50:01Z

← Äldre version		Versionen från 12 oktober 2025 kl. 12.50
Rad 20:		Rad 20:
	til Knut, år 1624 ur egendomen utlöste sin kusin ''Göran Ulfsson Snakenborg''.		til Knut, år 1624 ur egendomen utlöste sin kusin ''Göran Ulfsson Snakenborg''.

	Sedan sistnämnda Knut Lilje omkring 1636 ogift gått hädan övergick Öen helt i händerna på enda systern ''Märta'' och dennas make, ''[https://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A5nesk%C3%B6ld_af_Norge Henrik Pedersson Månesköld av Norge]''. Då denne med all sannolikhet var den förste av egendomens frälse innehavare, som fast bosatte sig på Öen och efter vars frånfälle densamma efter honom uppkallades, skola vi något närmare skärskåda denne		Sedan sistnämnda Knut Lilje omkring 1636 ogift gått hädan övergick Öen helt i händerna på enda systern ''Märta'' och dennas make, ''[https://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A5nesk%C3%B6ld_af_Norge Henrik Pedersson Månesköld av Norge]''. Då denne med all sannolikhet var den förste av egendomens frälse innehavare, som fast bosatte sig på Öen och efter vars frånfälle densamma efter honom uppkallades, skola vi något närmare skärskåda denne märkesman i vår ös historia. Sedan fadern med familj från det danska Halland, överflyttat till det då norska Viken eller Bohuslän, ingick Henrik giftermål med Elisabeth Bagge och kom däri- genom i besittning av några jordegendomar, Kaperö på Orust och Åkervik på Tjörn, vilket gav honom anledning att därefter skriva sig Månesköld till Åkervik och Kaperö. Sedan Elisabeth barnlös efter ett kortare äktenskap avlidit trädde Henrik i nytt gifte med här ovan omnämnda ''Märta Lilje'', som i egenskap av ägarinna skrev sig till Hängeleön, men som jämväl i fädernearv bekommit två mantal Öhna. Sedan mannen här fattat tyglarna i sin fasta hand ryckte dessa egendomar upp i första ledet inom sin bygd och blev i samband härmed genom köp under åren 1628—46 utökade med åtskilliga såväl inom Ånimskogs socken belägna hemman såsom St. och L. Bräcke, Tittersrud, St. och L. Mossen, Näs, Krusebol, Hult, Myran, Bollsbyn, Resbyn, Stommen, Ö. Korsbyn och Wingenäs som åtskilliga andra inom Tösse och Tydje socknar. År 1634 erhöll Månesköld för sin före fadern bortgångne son introduktion på svenska riddarhuset under n:r 218. Från början av 1640-talet skrev han sig själv herre till Ökna (i Södermanland) Henriksholm och Hängelö.
	märkesman i vår ös historia. Sedan fadern med familj från det danska Halland, överflyttat till det då norska Viken eller Bohuslän, ingick Henrik giftermål med Elisabeth Bagge och kom däri- genom i besittning av några jordegendomar, Kaperö på Orust och Åkervik på Tjörn, vilket gav honom anledning att därefter skriva sig Månesköld till Åkervik och Kaperö. Sedan Elisabeth barnlös efter ett kortare äktenskap avlidit trädde Henrik i nytt gifte med här ovan omnämnda ''Märta Lilje'', som i egenskap av ägarinna skrev sig till Hängeleön, men som jämväl i fädernearv bekommit två mantal Öhna. Sedan mannen här fattat tyglarna i sin fasta hand ryckte dessa egendomar upp i första ledet inom sin bygd och blev i samband härmed genom köp under åren 1628—46 utökade med åtskilliga såväl inom Ånimskogs socken belägna hemman såsom St. och L. Bräcke, Tittersrud, St. och L. Mossen, Näs, Krusebol, Hult, Myran, Bollsbyn, Resbyn, Stommen, Ö. Korsbyn och Wingenäs som åtskilliga andra inom Tösse och Tydje socknar. År 1634 erhöll Månesköld för sin före fadern bortgångne son introduktion på svenska riddarhuset under n:r 218. Från början av 1640-talet skrev han sig själv herre till Ökna (i Södermanland) Henriksholm och Hängelö.

	Det kan numera anses såsom fastslaget att Henrik Månesköld		Det kan numera anses såsom fastslaget att Henrik Månesköld
	gick ur tiden antingen 1651 eller senast 1652; för det senare		gick ur tiden antingen 1651 eller senast 1652; för det senare
	antagandet talar den omständigheten att i Ånimskogs kyrka är		antagandet talar den omständigheten att i Ånimskogs kyrka är
	uppställt hans begravningsvapen med angivande av daton 10		uppställt hans begravningsvapen med angivande av daton 10 dec. 1652. Enligt vad fackmän i statens historiska museum
		⚫	vilja hävda bör sagda datum tydas såsom dödsdagen. Att Månesköld ligger begraven under kyrkgolvet i Ånimskog framgår av en skrivelse från konsistoriet i Karlstad av april 1756. Först 1672
	dec. 1652. Enligt vad fackmän i statens historiska museum
⚫	vilja hävda bör sagda datum tydas såsom dödsdagen. Att Månesköld ligger begraven under kyrkgolvet i Ånimskog framgår av en
	skrivelse från konsistoriet i Karlstad av april 1756. Först 1672
	angives skeppsmajoren friherre ''Erik Månsson Ulfsparre d. ä''.		angives skeppsmajoren friherre ''Erik Månsson Ulfsparre d. ä''.
	såsom innehavare av godset. Denne Ulfsparre hade omkring		såsom innehavare av godset. Denne Ulfsparre hade omkring
	1655 äktat Henrik Måneskölds enda då levande dotter Elisabeth		1655 äktat Henrik Måneskölds enda då levande dotter Elisabeth i hennes andra gifte. Hon var 1:a gången gift med översten
	i hennes andra gifte. Hon var 1:a gången gift med översten
	Måns Ulfsparre d. 1659. Själv avled Elisabeth 1686.		Måns Ulfsparre d. 1659. Själv avled Elisabeth 1686.

	Med sin första make hade hon sonen ''Erik Ulfsparre'', kapten,		Med sin första make hade hon sonen ''Erik Ulfsparre'', kapten, död på Henriksholm 1719 och i andra giftet sönerna ''Måns'', kapten,
	död på Henriksholm 1719 och i andra giftet sönerna ''Måns'', kapten,
	och ''Göran'', löjtnant, vilka båda senare synas ha blivit utlösta ur		och ''Göran'', löjtnant, vilka båda senare synas ha blivit utlösta ur
	egendomen 1688. Erik var gift med Anna Soop och är begraven		egendomen 1688. Erik var gift med Anna Soop och är begraven

DanS den 12 oktober 2025 kl. 08.00

2025-10-12T08:00:29Z

@@ Rad 11: / Rad 11: @@
 [[Fil:Dalsland-Ånimskog-HenriksholmTeckningGerdaPalm.jpg|alt=|miniatyr|Henriksholm. Teckning av Gerda Palm.|vänster]]Den i sjön Ånimmen belägna 3/8 mil långa ö, som i våra dagar är känd under namn av ''Henriksholm'', hette i de s. k. jordeböckerna ända till senare hälften av 1600-talet helt enkelt ''Ön'' i olika variationer: Öen (1541), Önn (1552), Önne (1572), Önna (1590), Ööne (1619), Öhnne (1638) Öhna (1659) och äntligen 1672 Öhne eller Hindrichsholm, varefter sistnämnda namn med sina talrika variationer (ännu så sent som 1825 Hindriksholm) blev det förhärskande.
-Ön var i äldre tider uppdelad på två frälsehemman, vartdera
+Ön var i äldre tider uppdelad på två frälsehemman, vartdera räknande ett mantal och benämnda ''Norra'' resp. ''Södra Öen''; först 1825 finner man dem sammanförda under gemensamt nummer, nu omfattande två mantal Henriksholm.
 På mitten av 1500-talet kom ön i sin helhet i riksrådet ''Knut Andersson Liljes'' (d. 1546) besittning och gavs i samband härmed
@@ Rad 22: / Rad 20: @@
 til Knut, år 1624 ur egendomen utlöste sin kusin ''Göran Ulfsson Snakenborg''.
 Det kan numera anses såsom fastslaget att Henrik Månesköld

DanS den 12 oktober 2025 kl. 07.55

2025-10-12T07:55:29Z

← Äldre version		Versionen från 12 oktober 2025 kl. 09.55
Rad 3:		Rad 3:
	''Dessa minnesbilder från [https://sv.wikipedia.org/wiki/Gunnar_Unger_(amiral) Gunnar Unger] är en artikel ur tidskriften "Hembygden" år 1946, utgiven av Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund. Artikeltext och bilder är kompletta ur tidskriften, men länkar i texten och noter på slutet är förklaringar och förtydliganden skrivna i Sockipedia.''		''Dessa minnesbilder från [https://sv.wikipedia.org/wiki/Gunnar_Unger_(amiral) Gunnar Unger] är en artikel ur tidskriften "Hembygden" år 1946, utgiven av Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund. Artikeltext och bilder är kompletta ur tidskriften, men länkar i texten och noter på slutet är förklaringar och förtydliganden skrivna i Sockipedia.''

	''En bild på Gunnar Unger med familj finns i slutet av artikeln.''		''En bild på Gunnar Unger med familj finns i slutet av artikeln, även [[commons:Category:Gunnar_Unger_(admiral)\|Wikimedia Commons har en del bilder]].''

	__TOC__		__TOC__

← Äldre version		Versionen från 14 oktober 2025 kl. 17.35
Rad 72:		Rad 72:
	Från den nu följande tiden och fram till 1924 bevarar jag, av tidigare angiven anledning, endast sporadiskt uppdykande minnen och intryck, av vilka de starkaste voro förbundna med större familjehögtider såsom mina tre systrars bröllop, föräldrarnas silver- och guldbröllop resp. 1892 och 1917 samt min mors sjuttio- och sjuttiofemårsdagar. [[Fil:Dalsland-Ånimskog-VigselPåTerassen.jpg\|miniatyr\|Vigsel på terrassen 1894]]Min älsta systers vigsel förrättades en vacker sommardag 1894 av domprosten Rosell från Göteborg (gift med brudens faster) på terrassen syd om boningshuset i närvaro av bl. a. åttio inbjudna gäster, av vilka dock ett större antal voro inkvarterade hos våra grannar. Själv var jag vicevärd för den kontingent, som inlogerats på Rud och att här ej skulle uppstå någon brist på varor hade jag nogsamt i god tid dragit en mer eller mindre maskerad försorg om - det fanns ju källare att hämta ur och dylika att tillgå för lagring. Rätt festligt var det då nattbåten med en avdelning av Västgötadalingarnas musikkår ombord i den ljusa julinatten ångade runt på Ånimmens vatten för att distribuera de expatrierade bröllopsgästerna. Festligheterna pågingo i dagarna tre och vid galamiddagen, som serverades under ett tält på den till husets västra vägg anslutna terrassen höllos sju mer eller mindre ordrika anföranden, men så hade också min far den glädjen att vid sitt bord se samtliga sina då levande sex syskon jämte dessas äkta hälfter. Se det var ett bröllop det![[Fil:Dalsland-Ånimskog-DenUngerskaGårdenÅmål.jpg\|miniatyr\|Den Ungerska gården, "Söderbergsgården", i Åmål.]]De nygifta slogo sig till i den gamla Ungerska gården i Åmål, vilken på den grund nu några decennier framåt i tiden även benämnes den Söderbergska. Vad kallas den månne nu?[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AvfärdMedSekyr.jpg\|miniatyr\|Avfärd med Sekyr från bröllopet 1901]]När min näst älsta syster år 1901 en gudomlig septemberdag bortgiftes ägde detta å andra sidan rum under mycket enkla former. Nu sammanvigdes kontrahenterna av pastor Wahlbäck från Åmål i tornrummet under det att den åtföljande middagen serverades i den angränsande stora salongen för den trängsta familjekretsen. Att lille Wahlbäck var en smula konfunderad må ej förtänkas honom då det ju ej var snutet ur näsan att i en hast komponera en vigsel där den ena parten var av katolsk trosbekännelse och dessutom ej förstod många ord av vårt välklingande språk.		Från den nu följande tiden och fram till 1924 bevarar jag, av tidigare angiven anledning, endast sporadiskt uppdykande minnen och intryck, av vilka de starkaste voro förbundna med större familjehögtider såsom mina tre systrars bröllop, föräldrarnas silver- och guldbröllop resp. 1892 och 1917 samt min mors sjuttio- och sjuttiofemårsdagar. [[Fil:Dalsland-Ånimskog-VigselPåTerassen.jpg\|miniatyr\|Vigsel på terrassen 1894]]Min älsta systers vigsel förrättades en vacker sommardag 1894 av domprosten Rosell från Göteborg (gift med brudens faster) på terrassen syd om boningshuset i närvaro av bl. a. åttio inbjudna gäster, av vilka dock ett större antal voro inkvarterade hos våra grannar. Själv var jag vicevärd för den kontingent, som inlogerats på Rud och att här ej skulle uppstå någon brist på varor hade jag nogsamt i god tid dragit en mer eller mindre maskerad försorg om - det fanns ju källare att hämta ur och dylika att tillgå för lagring. Rätt festligt var det då nattbåten med en avdelning av Västgötadalingarnas musikkår ombord i den ljusa julinatten ångade runt på Ånimmens vatten för att distribuera de expatrierade bröllopsgästerna. Festligheterna pågingo i dagarna tre och vid galamiddagen, som serverades under ett tält på den till husets västra vägg anslutna terrassen höllos sju mer eller mindre ordrika anföranden, men så hade också min far den glädjen att vid sitt bord se samtliga sina då levande sex syskon jämte dessas äkta hälfter. Se det var ett bröllop det![[Fil:Dalsland-Ånimskog-DenUngerskaGårdenÅmål.jpg\|miniatyr\|Den Ungerska gården, "Söderbergsgården", i Åmål.]]De nygifta slogo sig till i den gamla Ungerska gården i Åmål, vilken på den grund nu några decennier framåt i tiden även benämnes den Söderbergska. Vad kallas den månne nu?[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AvfärdMedSekyr.jpg\|miniatyr\|Avfärd med Sekyr från bröllopet 1901]]När min näst älsta syster år 1901 en gudomlig septemberdag bortgiftes ägde detta å andra sidan rum under mycket enkla former. Nu sammanvigdes kontrahenterna av pastor Wahlbäck från Åmål i tornrummet under det att den åtföljande middagen serverades i den angränsande stora salongen för den trängsta familjekretsen. Att lille Wahlbäck var en smula konfunderad må ej förtänkas honom då det ju ej var snutet ur näsan att i en hast komponera en vigsel där den ena parten var av katolsk trosbekännelse och dessutom ej förstod många ord av vårt välklingande språk.
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-PåVägTillKyrkbröllop.jpg\|miniatyr\|På väg till kyrkbröllop 1910]]Vid min yngsta systers bröllop i juli 1910 gick det åter livligare till, ej minst med hänsyn till att det manliga inslaget då i övervägande grad utgjordes av unga kavalleriofficerare, vilka ju icke pläga vara så bortkomna då det gäller att storma kvinnliga fästen. För säkerhets skull lades nattetid en våt grav mellan dem och de sköna i det att de besporrade herrarna under några korta timmar då bereddes tillfälle att återhämta sig i de tältsängar, som för sådant ändamål blivit uppställda i skolhuset på andra sidan sjön. Vigseln förrättades denna gång i den med blommor vackert Smyckade sockenkyrkan och officiant var församlingens egen kyrkoherde.		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-PåVägTillKyrkbröllop.jpg\|miniatyr\|På väg till kyrkbröllop 1910]]Vid min yngsta systers bröllop i juli 1910 gick det åter livligare till, ej minst med hänsyn till att det manliga inslaget då i övervägande grad utgjordes av unga kavalleriofficerare, vilka ju icke pläga vara så bortkomna då det gäller att storma kvinnliga fästen. För säkerhets skull lades nattetid en våt grav mellan dem och de sköna i det att de besporrade herrarna under några korta timmar då bereddes tillfälle att återhämta sig i de tältsängar, som för sådant ändamål blivit uppställda i skolhuset på andra sidan sjön. Vigseln förrättades denna gång i den med blommor vackert Smyckade sockenkyrkan och officiant var församlingens egen kyrkoherde.
	Om övriga bemärkelsedagars firande är ej mycket att orda med undantag för den senast begångna eller min mors 75-årsdag, som inföll på den 17 aug. 1924. I samband med denna förklarade nämligen föräldrarna sig ämna med varm hand till sina bröstarvingar som gåva överlämna Henriksholm »på det att dessa måtte beredas tillfälle att, i synnerhet sommartid, i det kommande njuta av den vederkvickelse en vistelse på denna natursköna egendom måste hos envar lämna».[[Fil:Dalsland-Ånimskog-HenriksholmFöreTornet.jpg\|vänster\|miniatyr\|Henriksholm före tornets påbyggnad]]»Mellem slagene» gjorde jag förstås en och annan kort visit på Holmen med utnyttjande av de inskränkta ledigheter från tjänsten, som uppstodo särskilt efter avslutade sommarexpeditioner på höstsidan och passade detta så mycket bättre som det ju då var jakttid så att jag kunde gå i skogen med bössa på arm, vilket för mig alltid varit en stor lockelse. De mest uppskattade jaktutflykterna voro de som anordnades under samverkan med Axel Jansson på Upperud till Bu uddar med omnejd, där villebrådsstammen var riklig och terrängen lättjagad. Men även i hemtrakten gingo dreven och det var på den tiden ej så noga med rågångarna som i våra dagar. Eller gjordes också utflykter till de natursköna omgivningarna, tidigare pr båt men senare nästan uteslutande billedes för att icke tala om de flitiga besöken på vår egen Sörknatt, dit man begav sig rodd- och fotledes.		Om övriga bemärkelsedagars firande är ej mycket att orda med undantag för den senast begångna eller min mors 75-årsdag, som inföll på den 17 aug. 1924. I samband med denna förklarade nämligen föräldrarna sig ämna med varm hand till sina bröstarvingar som gåva överlämna Henriksholm »på det att dessa måtte beredas tillfälle att, i synnerhet sommartid, i det kommande njuta av den vederkvickelse en vistelse på denna natursköna egendom måste hos envar lämna».[[Fil:Dalsland-Ånimskog-HenriksholmFöreTornet.jpg\|vänster\|miniatyr\|Henriksholm före tornets påbyggnad]]»Mellem slagene» gjorde jag förstås en och annan kort visit på Holmen med utnyttjande av de inskränkta ledigheter från tjänsten, som uppstodo särskilt efter avslutade sommarexpeditioner på höstsidan och passade detta så mycket bättre som det ju då var jakttid så att jag kunde gå i skogen med bössa på arm, vilket för mig alltid varit en stor lockelse. De mest uppskattade jaktutflykterna voro de som anordnades under samverkan med Axel Jansson på Upperud till Bu uddar med omnejd, där villebrådsstammen var riklig och terrängen lättjagad. Men även i hemtrakten gingo dreven och det var på den tiden ej så noga med rågångarna som i våra dagar. Eller gjordes också utflykter till de natursköna omgivningarna, tidigare pr båt men senare nästan uteslutande billedes för att icke tala om de flitiga besöken på vår egen Sörknatt, dit man begav sig rodd- och fotledes.[[Fil:Dalsland-Ånimskog-HembygdenSörknatten.jpg\|miniatyr\|Sörknatten, traktens högsta berg.]]Från Kristianstad hade redan på 1890-talet inköpts och på järnväg hitfraktats en ångslup av järn med stående för träeldning apterad ångpanna, som av någon hittills outredd anledning erhöll det något missledande namnet »Sekyr». Säker var den nämligen alls icke då den å ena sidan var utrustad med ett omfångsrikt plåttak, som vid starka vindstötar meddelade båten krängningsvinklar av högst betänklig storlek och å andra sidan erbjöd föga säkerhet för att icke den gamla sällan eller alls icke kontrollerade pannan en vacker dag skulle gå i luften. Dess bättre gick allting lyckligt och Sekyr blev så småningom ett vida känt original bland båtar, trafikerande Dalslands kanal jämte angränsande vatten. Att den särskilt på Ånimmen fick en lika omfattande som olikartad användning ligger i sakens natur: än drogs det mosor, än släpades gäddrag och än bar det i väg till ett besök hos vännerna kring Upperudshöljen.
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-AvfärdMedSekyr.jpg\|miniatyr\|Avfärd med Sekyr från bröllopet 1901]]Från Kristianstad hade redan på 1890-talet inköpts och på järnväg hitfraktats en ångslup av järn med stående för träeldning apterad ångpanna, som av någon hittills outredd anledning erhöll det något missledande namnet »Sekyr». Säker var den nämligen alls icke då den å ena sidan var utrustad med ett omfångsrikt plåttak, som vid starka vindstötar meddelade båten krängningsvinklar av högst betänklig storlek och å andra sidan erbjöd föga säkerhet för att icke den gamla sällan eller alls icke kontrollerade pannan en vacker dag skulle gå i luften. Dess bättre gick allting lyckligt och Sekyr blev så småningom ett vida känt original bland båtar, trafikerande Dalslands kanal jämte angränsande vatten. Att den särskilt på Ånimmen fick en lika omfattande som olikartad användning ligger i sakens natur: än drogs det mosor, än släpades gäddrag och än bar det i väg till ett besök hos vännerna kring Upperudshöljen.
	Men så kom bilismens tid och med den en öppen Dodge, som tog loven av gamle Sekyr då det blev frågan om att turista. Nu ställdes färden oftast till Linheden eller bygden runt Laxsjön, men under stundom utsträcktes den även till hinsidan Värmlandsgränsen åt ena hållet och »Gôr-Dal» åt andra hållet. Så nog lärde man sig känna norra hälften av grevskapet Dal på sina fem fingrar. Fast man endast var tillfällig gäst.		Men så kom bilismens tid och med den en öppen Dodge, som tog loven av gamle Sekyr då det blev frågan om att turista. Nu ställdes färden oftast till Linheden eller bygden runt Laxsjön, men under stundom utsträcktes den även till hinsidan Värmlandsgränsen åt ena hållet och »Gôr-Dal» åt andra hållet. Så nog lärde man sig känna norra hälften av grevskapet Dal på sina fem fingrar. Fast man endast var tillfällig gäst.