Dalsland/Ånimskog/Hedens - Versionshistorik

Sockadm: Bytt mall från SockMall:Plats till NyPlats

2026-02-07T06:18:51Z

Bytt mall från SockMall:Plats till NyPlats

← Äldre version		Versionen från 7 februari 2026 kl. 08.18
Rad 1:		Rad 1:
			{{NyPlats
	{{SockMall:Plats
	\| socken = Ånimskog		\| socken = Ånimskog
	\| landskap = Dalsland		\| landskap = Dalsland

Mikael S den 21 maj 2025 kl. 09.46

2025-05-21T09:46:34Z

← Äldre version		Versionen från 21 maj 2025 kl. 11.46
Rad 27:		Rad 27:
	Kanske föranledde den till synes lättjefulla och ombonade tillvaron bakom disken en del avundsamma kommentarer, men de flesta förstod att det ofta var förenat med hårt arbete och ett stort ansvar att driva en lanthandel, och den Ottossonska familjen åtnjöt stor respekt bland folket i bygden, och det är nog ingen överdrift att påstå att alla kände stolthet och glädje över sin handelsbod.		Kanske föranledde den till synes lättjefulla och ombonade tillvaron bakom disken en del avundsamma kommentarer, men de flesta förstod att det ofta var förenat med hårt arbete och ett stort ansvar att driva en lanthandel, och den Ottossonska familjen åtnjöt stor respekt bland folket i bygden, och det är nog ingen överdrift att påstå att alla kände stolthet och glädje över sin handelsbod.

	I mitten av 1940-talet byggde Ottosson en stor butik i [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke\|Snäcke]] och överlät diversehandeln i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane\|Stora Kilane]] till Karin Andersson från [[~~Västra Götaland~~/Färgelanda/Stigen\|Stigen]] i [[~~Västra Götaland~~/Färgelanda\|Färgelanda]]. Efter ett tiotal år sålde han affären i [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke\|Snäcke]] och behöll filialen i [[Dalsland/Skållerud/Ryr\|Ryr]] under några år tills han pensionerade sig och bosatte sig med sin hustru i [[Dalsland/Åmål\|Åmål]]. Sönerna Rune och Åke som redan under tiden i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane\|Stora Kilane]] hade biträtt sin far fortsatte att arbeta i firman till omkring 1950 då Rune flyttade till [[Skåne/Malmö\|Malmö]] och bildade familj och Åke började sin bana som handelsresande.		I mitten av 1940-talet byggde Ottosson en stor butik i [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke\|Snäcke]] och överlät diversehandeln i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane\|Stora Kilane]] till Karin Andersson från [[Västergötland/Färgelanda/Stigen\|Stigen]] i [[Västergötland/Färgelanda\|Färgelanda]]. Efter ett tiotal år sålde han affären i [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke\|Snäcke]] och behöll filialen i [[Dalsland/Skållerud/Ryr\|Ryr]] under några år tills han pensionerade sig och bosatte sig med sin hustru i [[Dalsland/Åmål\|Åmål]]. Sönerna Rune och Åke som redan under tiden i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane\|Stora Kilane]] hade biträtt sin far fortsatte att arbeta i firman till omkring 1950 då Rune flyttade till [[Skåne/Malmö\|Malmö]] och bildade familj och Åke började sin bana som handelsresande.

	Karin Andersson övertog handelsboden i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane\|Stora Kilane]] 1947 och flyttade in på övervåningen med sin mor och syster som hjälpte henne under den första tiden. När Karin tog över kunde hon surfa på den våg som byggts upp under kriget, men efter några år ebbade den ut i takt med att folk flyttade till tätorterna och bilarna åter började trafikera vägarna och söka sig till de stora butikerna i [[Dalsland/Åmål\|Åmål]] och [[Dalsland/Holm/Mellerud\|Mellerud]]. Karin, som efter några år gifte sig med Albert Nilsson från [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn\|Anolfsbyn]], kämpade dock tappert vidare, men när kundunderlaget minskade drastiskt i början av 1960-talet tvingades hon ge upp. Affärsrörelsen upphörde och huset såldes på exekutiv auktion i maj 1962 och därmed var den sjuttioåriga epoken tillända.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 118-120.</ref>		Karin Andersson övertog handelsboden i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane\|Stora Kilane]] 1947 och flyttade in på övervåningen med sin mor och syster som hjälpte henne under den första tiden. När Karin tog över kunde hon surfa på den våg som byggts upp under kriget, men efter några år ebbade den ut i takt med att folk flyttade till tätorterna och bilarna åter började trafikera vägarna och söka sig till de stora butikerna i [[Dalsland/Åmål\|Åmål]] och [[Dalsland/Holm/Mellerud\|Mellerud]]. Karin, som efter några år gifte sig med Albert Nilsson från [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn\|Anolfsbyn]], kämpade dock tappert vidare, men när kundunderlaget minskade drastiskt i början av 1960-talet tvingades hon ge upp. Affärsrörelsen upphörde och huset såldes på exekutiv auktion i maj 1962 och därmed var den sjuttioåriga epoken tillända.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 118-120.</ref>

Mikael S den 18 maj 2025 kl. 15.00

2025-05-18T15:00:00Z

Mikael S den 8 maj 2025 kl. 14.20

2025-05-08T14:20:34Z

← Äldre version		Versionen från 8 maj 2025 kl. 16.20
Rad 4:		Rad 4:
	\| hemman = Stora Kilane		\| hemman = Stora Kilane
	\| namn = Hedéns		\| namn = Hedéns
	\| typ = ~~Handelsbod~~		\| typ = Boningshus
	\| knord = 58.861787		\| knord = 58.861787
	\| kost = 12.494888		\| kost = 12.494888

Mikael S den 8 maj 2025 kl. 13.44

2025-05-08T13:44:34Z

← Äldre version		Versionen från 8 maj 2025 kl. 15.44
Rad 5:		Rad 5:
	\| namn = Hedéns		\| namn = Hedéns
	\| typ = Handelsbod		\| typ = Handelsbod
			\| knord = 58.861787
			\| kost = 12.494888
	}}		}}
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-hedens.jpg\|miniatyr\|387x387px]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-hedens.jpg\|miniatyr\|387x387px]]

Mikael S den 27 april 2025 kl. 12.15

2025-04-27T12:15:16Z

← Äldre version		Versionen från 27 april 2025 kl. 14.15
Rad 4:		Rad 4:
	\| hemman = Stora Kilane		\| hemman = Stora Kilane
	\| namn = Hedéns		\| namn = Hedéns
	\| typ = ~~Torp~~		\| typ = Handelsbod
	}}		}}
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-hedens.jpg\|miniatyr\|387x387px]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-hedens.jpg\|miniatyr\|387x387px]]
Rad 15:		Rad 15:
	Daniel var som sagt en man som levde utan stora åthävor och följaktligen behövde han aldrig ta något arbete utanför hemmet efter återkomsten från Amerika. När någon undrade om han verkligen kunde försörja en familj med så lite möda brukade han svara: "Min kropp fordrar inte så mycket arbete."		Daniel var som sagt en man som levde utan stora åthävor och följaktligen behövde han aldrig ta något arbete utanför hemmet efter återkomsten från Amerika. När någon undrade om han verkligen kunde försörja en familj med så lite möda brukade han svara: "Min kropp fordrar inte så mycket arbete."

	Låt oss återvända till den gamla affären. När bröderna Ottosson köpte den nedslitna ~~man- gårdsbyggnaden~~ på det gamla Kuserud började en ny epok handelsbodens historia. Huset genomgick nu en grundlig reparation som gav det en modern prägel. Övervåningen försågs med brutet tak och en front byggdes ut mot väster. I nedre våningen inreddes kontor och lager innanför själva butiken. I byggnaden inrymdes också ortens första telefonväxel.		Låt oss återvända till den gamla affären. När bröderna Ottosson köpte den nedslitna mangårdsbyggnaden på det gamla Kuserud började en ny epok handelsbodens historia. Huset genomgick nu en grundlig reparation som gav det en modern prägel. Övervåningen försågs med brutet tak och en front byggdes ut mot väster. I nedre våningen inreddes kontor och lager innanför själva butiken. I byggnaden inrymdes också ortens första telefonväxel.

	1935 blev Carl Ottosson ensamägare av lanthandeln i Stora Kilane och det var under den tioårsperiod som nu följde som affärsrörelsen blommade upp på allvar. Under åren före andra världskriget hade landsortsborna blivit mer mobila än någonsin tidigare. Vägarna hade förbättrats, biltätheten hade ökat och för människorna kring Ånimmen tedde sig inte Åmål och Mellerud längre så fjärran. Men så kom Hitler och satte stopp för alla privata bilfärder och många blänkande ekipage med tomma bensintankar pallades upp i garage och på logar i väntan på bättre tider. Uppslutningen kring lanthandeln blev nu större än den någon gång varit, ty den utgjorde ofta den enda kontakten med världen utanför, och hyllorna var trots ransoneringen oftast välfyllda med varor.		1935 blev Carl Ottosson ensamägare av lanthandeln i Stora Kilane och det var under den tioårsperiod som nu följde som affärsrörelsen blommade upp på allvar. Under åren före andra världskriget hade landsortsborna blivit mer mobila än någonsin tidigare. Vägarna hade förbättrats, biltätheten hade ökat och för människorna kring Ånimmen tedde sig inte Åmål och Mellerud längre så fjärran. Men så kom Hitler och satte stopp för alla privata bilfärder och många blänkande ekipage med tomma bensintankar pallades upp i garage och på logar i väntan på bättre tider. Uppslutningen kring lanthandeln blev nu större än den någon gång varit, ty den utgjorde ofta den enda kontakten med världen utanför, och hyllorna var trots ransoneringen oftast välfyllda med varor.

Mikael S: Lagt till bild

2025-04-18T13:59:19Z

Lagt till bild

← Äldre version		Versionen från 18 april 2025 kl. 15.59
Rad 22:		Rad 22:

	Trots att familjen hade en mycket folklig framtoning, var det ofrånkomligt att de ansågs stå ett pinnhål högre på den sociala skalan än folk i allmänhet och så var nog fallet med alla lanthandlare vid den här tiden. Att stå bakom disk var ett manschettyrke som stod i bjärt kontrast till de yrkesutövare som jobbade på åker och äng eller knogade på vägbyggen och fabriker iförda blåblus och storstövlar.		Trots att familjen hade en mycket folklig framtoning, var det ofrånkomligt att de ansågs stå ett pinnhål högre på den sociala skalan än folk i allmänhet och så var nog fallet med alla lanthandlare vid den här tiden. Att stå bakom disk var ett manschettyrke som stod i bjärt kontrast till de yrkesutövare som jobbade på åker och äng eller knogade på vägbyggen och fabriker iförda blåblus och storstövlar.
			[[Fil:Dalsland-ånimskog-hedens3.jpg\|vänster\|miniatyr\|''Julgransskakning hos Ella Ottosson i Stora Kilane 1940. Bakre raden fr. v. Allan Malkusson, Maj Nyström, Inger Svan, Karin Eriksson. Mellanraden, Gunnel Ekeroth, Åke Ottosson, Greta Malkusson, Marianne Andersson, Rune Ottosson. Främre raden, Ingvar Malkusson Gun Andersson och Arne Ekeroth.'']]

	Kanske föranledde den till synes lättjefulla och ombonade tillvaron bakom disken en del avundsamma kommentarer, men de flesta förstod att det ofta var förenat med hårt arbete och ett stort ansvar att driva en lanthandel, och den Ottossonska familjen åtnjöt stor respekt bland folket i bygden, och det är nog ingen överdrift att påstå att alla kände stolthet och glädje över sin handelsbod.		Kanske föranledde den till synes lättjefulla och ombonade tillvaron bakom disken en del avundsamma kommentarer, men de flesta förstod att det ofta var förenat med hårt arbete och ett stort ansvar att driva en lanthandel, och den Ottossonska familjen åtnjöt stor respekt bland folket i bygden, och det är nog ingen överdrift att påstå att alla kände stolthet och glädje över sin handelsbod.

Mikael S den 18 april 2025 kl. 13.56

2025-04-18T13:56:48Z

← Äldre version		Versionen från 18 april 2025 kl. 15.56
Rad 3:		Rad 3:
	\| landskap = Dalsland		\| landskap = Dalsland
	\| hemman = Stora Kilane		\| hemman = Stora Kilane
	\| namn = ~~Karlsberg~~		\| namn = Hedéns
	\| typ = Torp		\| typ = Torp
	}}		}}

Mikael S den 18 april 2025 kl. 13.55

2025-04-18T13:55:59Z

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 [[Fil:Dalsland-ånimskog-hedens.jpg|miniatyr|387x387px]]
 Daniel Hedén, som föddes på Aspelund, reste till Amerika med sin bror David 1922 och återkom till sin hembygd 1927 och gifte sig samma år med Hilda Pettersson från Anolfsbyn. De båda makarna reste sedan över Atlanten tillsammans för att bosätta sig i Amerika. Ett par år senare återkom de till hemlandet för en kortare visit, men under besöket insjuknade Daniels mor Sofia och behövde omvårdnad, och därför stannade de kvar för att ta hand om henne, och därmed kom de att stanna i Sverige. När de som nämnts tidigare köpte mark och flyttade in i det lilla huset väster om handelsboden var de således ägare till ett hemman som bestod av fastigheterna 1:29 och 1:30, och där kom de att föra en rofylld tillvaro i flera decennier. Deras enda barn, dottern Berit, föddes 1938.
@@ Rad 20: / Rad 27: @@
 I mitten av 1940-talet byggde Ottosson en stor butik i Snäcke och överlät diversehandeln i Stora Kilane till Karin Andersson från Stigen i Färgelanda. Efter ett tiotal år sålde han affären i Snäcke och behöll filialen i Ryr under några år tills han pensionerade sig och bosatte sig med sin hustru i Åmål. Sönerna Rune och Åke som redan under tiden i Stora Kilane hade biträtt sin far fortsatte att arbeta i firman till omkring 1950 då Rune flyttade till Malmö och bildade familj och Åke började sin bana som handelsresande.
-Karin Andersson övertog handelsboden i Stora Kilane 1947 och flyttade in på övervåningen med sin mor och syster som hjälpte henne under den första tiden. När Karin tog över kunde hon surfa på den våg som byggts upp under kriget, men efter några år ebbade den ut i takt med att folk flyttade till tätorterna och bilarna åter började trafikera vägarna och söka sig till de stora butikerna i Åmål och Mellerud. Karin, som efter några år gifte sig med Albert Nilsson från Anolfsbyn, kämpade dock tappert vidare, men när kundunderlaget minskade drastiskt i början av 1960-talet tvingades hon ge upp. Affärsrörelsen upphörde och huset såldes på exekutiv auktion i maj 1962 och därmed var den sjuttioåriga epoken tillända.
+Karin Andersson övertog handelsboden i Stora Kilane 1947 och flyttade in på övervåningen med sin mor och syster som hjälpte henne under den första tiden. När Karin tog över kunde hon surfa på den våg som byggts upp under kriget, men efter några år ebbade den ut i takt med att folk flyttade till tätorterna och bilarna åter började trafikera vägarna och söka sig till de stora butikerna i Åmål och Mellerud. Karin, som efter några år gifte sig med Albert Nilsson från Anolfsbyn, kämpade dock tappert vidare, men när kundunderlaget minskade drastiskt i början av 1960-talet tvingades hon ge upp. Affärsrörelsen upphörde och huset såldes på exekutiv auktion i maj 1962 och därmed var den sjuttioåriga epoken tillända.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 118-120.</ref>

Mikael S: Skapat sidan med OCR-läst text från Sockenboken.

2025-04-18T13:54:48Z

Skapat sidan med OCR-läst text från Sockenboken.

Ny sida

[[Fil:Dalsland-ånimskog-hedens.jpg|miniatyr|387x387px]]
Daniel Hedén, som föddes på Aspelund, reste till Amerika med sin bror David 1922 och återkom till sin hembygd 1927 och gifte sig samma år med Hilda Pettersson från Anolfsbyn. De båda makarna reste sedan över Atlanten tillsammans för att bosätta sig i Amerika. Ett par år senare återkom de till hemlandet för en kortare visit, men under besöket insjuknade Daniels mor Sofia och behövde omvårdnad, och därför stannade de kvar för att ta hand om henne, och därmed kom de att stanna i Sverige. När de som nämnts tidigare köpte mark och flyttade in i det lilla huset väster om handelsboden var de således ägare till ett hemman som bestod av fastigheterna 1:29 och 1:30, och där kom de att föra en rofylld tillvaro i flera decennier. Deras enda barn, dottern Berit, föddes 1938.

Daniel var något av levnadskonstnär, och besatt också en imponerande konstfärdighet när det gällde att fläta korgar och såll, av vilka det var stor efterfrågan på bondgårdarna runtomkring. Dock hade han inte monopol på tillverkningen, för på Aspelund satt Johan Jonasson i sitt vedskjul varje regnvädersdag och förfärdigade såll även han.

Daniel utvecklade efter hand sin korgflätning till konsthantverk och hans alster spreds långt utanför närområdet, bl.a. till Steneby. Han kompletterade emellertid sin försörjning med att laga skor och odla sin jord så att familjen kunde hålla ett par kor i ladugården som låg strax intill vägen norr om handelsboden. Den revs på 1960-talet och hade sitt ursprung långt tillbaka på 1800-talet.
[[Fil:Dalsland-ånimskog-hedens2.jpg|miniatyr|''Hilda och Daniel Hedén Stora Kilane.'']]
Daniel var som sagt en man som levde utan stora åthävor och följaktligen behövde han aldrig ta något arbete utanför hemmet efter återkomsten från Amerika. När någon undrade om han verkligen kunde försörja en familj med så lite möda brukade han svara: "Min kropp fordrar inte så mycket arbete."

Låt oss återvända till den gamla affären. När bröderna Ottosson köpte den nedslitna man- gårdsbyggnaden på det gamla Kuserud började en ny epok handelsbodens historia. Huset genomgick nu en grundlig reparation som gav det en modern prägel. Övervåningen försågs med brutet tak och en front byggdes ut mot väster. I nedre våningen inreddes kontor och lager innanför själva butiken. I byggnaden inrymdes också ortens första telefonväxel.

1935 blev Carl Ottosson ensamägare av lanthandeln i Stora Kilane och det var under den tioårsperiod som nu följde som affärsrörelsen blommade upp på allvar. Under åren före andra världskriget hade landsortsborna blivit mer mobila än någonsin tidigare. Vägarna hade förbättrats, biltätheten hade ökat och för människorna kring Ånimmen tedde sig inte Åmål och Mellerud längre så fjärran. Men så kom Hitler och satte stopp för alla privata bilfärder och många blänkande ekipage med tomma bensintankar pallades upp i garage och på logar i väntan på bättre tider. Uppslutningen kring lanthandeln blev nu större än den någon gång varit, ty den utgjorde ofta den enda kontakten med världen utanför, och hyllorna var trots ransoneringen oftast välfyllda med varor.

Carl Ottosson föddes i Djupslund 1898 och utbildade sig i sin ungdom till skogvaktare, men intresset för affärer tog överhanden. Han gifte sig med Ellen Nilsson från Ed i mitten av 1920-talet och i äktenskapet föddes sönerna Rune 1927 och Åke 1930.

Trots att familjen hade en mycket folklig framtoning, var det ofrånkomligt att de ansågs stå ett pinnhål högre på den sociala skalan än folk i allmänhet och så var nog fallet med alla lanthandlare vid den här tiden. Att stå bakom disk var ett manschettyrke som stod i bjärt kontrast till de yrkesutövare som jobbade på åker och äng eller knogade på vägbyggen och fabriker iförda blåblus och storstövlar.

Kanske föranledde den till synes lättjefulla och ombonade tillvaron bakom disken en del avundsamma kommentarer, men de flesta förstod att det ofta var förenat med hårt arbete och ett stort ansvar att driva en lanthandel, och den Ottossonska familjen åtnjöt stor respekt bland folket i bygden, och det är nog ingen överdrift att påstå att alla kände stolthet och glädje över sin handelsbod.

I mitten av 1940-talet byggde Ottosson en stor butik i Snäcke och överlät diversehandeln i Stora Kilane till Karin Andersson från Stigen i Färgelanda. Efter ett tiotal år sålde han affären i Snäcke och behöll filialen i Ryr under några år tills han pensionerade sig och bosatte sig med sin hustru i Åmål. Sönerna Rune och Åke som redan under tiden i Stora Kilane hade biträtt sin far fortsatte att arbeta i firman till omkring 1950 då Rune flyttade till Malmö och bildade familj och Åke började sin bana som handelsresande.

Karin Andersson övertog handelsboden i Stora Kilane 1947 och flyttade in på övervåningen med sin mor och syster som hjälpte henne under den första tiden. När Karin tog över kunde hon surfa på den våg som byggts upp under kriget, men efter några år ebbade den ut i takt med att folk flyttade till tätorterna och bilarna åter började trafikera vägarna och söka sig till de stora butikerna i Åmål och Mellerud. Karin, som efter några år gifte sig med Albert Nilsson från Anolfsbyn, kämpade dock tappert vidare, men när kundunderlaget minskade drastiskt i början av 1960-talet tvingades hon ge upp. Affärsrörelsen upphörde och huset såldes på exekutiv auktion i maj 1962 och därmed var den sjuttioåriga epoken tillända.

← Äldre version		Versionen från 18 maj 2025 kl. 17.00
Rad 9:		Rad 9:
	}}		}}
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-hedens.jpg\|miniatyr\|387x387px]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-hedens.jpg\|miniatyr\|387x387px]]
	Daniel Hedén, som föddes på Aspelund, reste till Amerika med sin bror David 1922 och återkom till sin hembygd 1927 och gifte sig samma år med Hilda Pettersson från Anolfsbyn. De båda makarna reste sedan över Atlanten tillsammans för att bosätta sig i Amerika. Ett par år senare återkom de till hemlandet för en kortare visit, men under besöket insjuknade Daniels mor Sofia och behövde omvårdnad, och därför stannade de kvar för att ta hand om henne, och därmed kom de att stanna i Sverige. När de som nämnts tidigare köpte mark och flyttade in i det lilla huset väster om handelsboden var de således ägare till ett hemman som bestod av fastigheterna 1:29 och 1:30, och där kom de att föra en rofylld tillvaro i flera decennier. Deras enda barn, dottern Berit, föddes 1938.		Daniel Hedén, som föddes på [[Dalsland/Ånimskog/Aspelund 1 81\|Aspelund]], reste till Amerika med sin bror David 1922 och återkom till sin hembygd 1927 och gifte sig samma år med Hilda Pettersson från [[Dalsland/Ånimskog/Annolfsbyn\|Anolfsbyn]]. De båda makarna reste sedan över Atlanten tillsammans för att bosätta sig i Amerika. Ett par år senare återkom de till hemlandet för en kortare visit, men under besöket insjuknade Daniels mor Sofia och behövde omvårdnad, och därför stannade de kvar för att ta hand om henne, och därmed kom de att stanna i Sverige. När de som nämnts tidigare köpte mark och flyttade in i det lilla huset väster om handelsboden var de således ägare till ett hemman som bestod av fastigheterna 1:29 och 1:30, och där kom de att föra en rofylld tillvaro i flera decennier. Deras enda barn, dottern Berit, föddes 1938.

	Daniel var något av levnadskonstnär, och besatt också en imponerande konstfärdighet när det gällde att fläta korgar och såll, av vilka det var stor efterfrågan på bondgårdarna runtomkring. Dock hade han inte monopol på tillverkningen, för på Aspelund satt Johan Jonasson i sitt vedskjul varje regnvädersdag och förfärdigade såll även han.		Daniel var något av levnadskonstnär, och besatt också en imponerande konstfärdighet när det gällde att fläta korgar och såll, av vilka det var stor efterfrågan på bondgårdarna runtomkring. Dock hade han inte monopol på tillverkningen, för på [[Dalsland/Ånimskog/Aspelund 1 81\|Aspelund]] satt Johan Jonasson i sitt vedskjul varje regnvädersdag och förfärdigade såll även han.

	Daniel utvecklade efter hand sin korgflätning till konsthantverk och hans alster spreds långt utanför närområdet, bl.a. till Steneby. Han kompletterade emellertid sin försörjning med att laga skor och odla sin jord så att familjen kunde hålla ett par kor i ladugården som låg strax intill vägen norr om handelsboden. Den revs på 1960-talet och hade sitt ursprung långt tillbaka på 1800-talet.		Daniel utvecklade efter hand sin korgflätning till konsthantverk och hans alster spreds långt utanför närområdet, bl.a. till [[Dalsland/Steneby\|Steneby]]. Han kompletterade emellertid sin försörjning med att laga skor och odla sin jord så att familjen kunde hålla ett par kor i ladugården som låg strax intill vägen norr om handelsboden. Den revs på 1960-talet och hade sitt ursprung långt tillbaka på 1800-talet.
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-hedens2.jpg\|miniatyr\|''Hilda och Daniel Hedén Stora Kilane.'']]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-hedens2.jpg\|miniatyr\|''Hilda och Daniel Hedén Stora Kilane.'']]
	Daniel var som sagt en man som levde utan stora åthävor och följaktligen behövde han aldrig ta något arbete utanför hemmet efter återkomsten från Amerika. När någon undrade om han verkligen kunde försörja en familj med så lite möda brukade han svara: "Min kropp fordrar inte så mycket arbete."		Daniel var som sagt en man som levde utan stora åthävor och följaktligen behövde han aldrig ta något arbete utanför hemmet efter återkomsten från Amerika. När någon undrade om han verkligen kunde försörja en familj med så lite möda brukade han svara: "Min kropp fordrar inte så mycket arbete."

	Låt oss återvända till den gamla affären. När bröderna Ottosson köpte den nedslitna mangårdsbyggnaden på det gamla Kuserud började en ny epok handelsbodens historia. Huset genomgick nu en grundlig reparation som gav det en modern prägel. Övervåningen försågs med brutet tak och en front byggdes ut mot väster. I nedre våningen inreddes kontor och lager innanför själva butiken. I byggnaden inrymdes också ortens första telefonväxel.		Låt oss återvända till den [[Dalsland/Ånimskog/Kuserud\|gamla affären]]. När bröderna Ottosson köpte den nedslitna mangårdsbyggnaden på det gamla [[Dalsland/Ånimskog/Kuserud\|Kuserud]] började en ny epok handelsbodens historia. Huset genomgick nu en grundlig reparation som gav det en modern prägel. Övervåningen försågs med brutet tak och en front byggdes ut mot väster. I nedre våningen inreddes kontor och lager innanför själva butiken. I byggnaden inrymdes också ortens första telefonväxel.

	1935 blev Carl Ottosson ensamägare av lanthandeln i Stora Kilane och det var under den tioårsperiod som nu följde som affärsrörelsen blommade upp på allvar. Under åren före andra världskriget hade landsortsborna blivit mer mobila än någonsin tidigare. Vägarna hade förbättrats, biltätheten hade ökat och för människorna kring Ånimmen tedde sig inte Åmål och Mellerud längre så fjärran. Men så kom Hitler och satte stopp för alla privata bilfärder och många blänkande ekipage med tomma bensintankar pallades upp i garage och på logar i väntan på bättre tider. Uppslutningen kring lanthandeln blev nu större än den någon gång varit, ty den utgjorde ofta den enda kontakten med världen utanför, och hyllorna var trots ransoneringen oftast välfyllda med varor.		1935 blev Carl Ottosson ensamägare av lanthandeln i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane\|Stora Kilane]] och det var under den tioårsperiod som nu följde som affärsrörelsen blommade upp på allvar. Under åren före andra världskriget hade landsortsborna blivit mer mobila än någonsin tidigare. Vägarna hade förbättrats, biltätheten hade ökat och för människorna kring [[Dalsland-Ånimskog-Ånimmen\|Ånimmen]] tedde sig inte [[Dalsland/Åmål\|Åmål]] och [[Dalsland/Holm/Mellerud\|Mellerud]] längre så fjärran. Men så kom Hitler och satte stopp för alla privata bilfärder och många blänkande ekipage med tomma bensintankar pallades upp i garage och på logar i väntan på bättre tider. Uppslutningen kring lanthandeln blev nu större än den någon gång varit, ty den utgjorde ofta den enda kontakten med världen utanför, och hyllorna var trots ransoneringen oftast välfyllda med varor.

	Carl Ottosson föddes i Djupslund 1898 och utbildade sig i sin ungdom till skogvaktare, men intresset för affärer tog överhanden. Han gifte sig med Ellen Nilsson från Ed i mitten av 1920-talet och i äktenskapet föddes sönerna Rune 1927 och Åke 1930.		Carl Ottosson föddes i [[Dalsland/Ånimskog/Djupslund\|Djupslund]] 1898 och utbildade sig i sin ungdom till skogvaktare, men intresset för affärer tog överhanden. Han gifte sig med Ellen Nilsson från [[Dalsland/Dals-Ed/Ed\|Ed]] i mitten av 1920-talet och i äktenskapet föddes sönerna Rune 1927 och Åke 1930.

	Trots att familjen hade en mycket folklig framtoning, var det ofrånkomligt att de ansågs stå ett pinnhål högre på den sociala skalan än folk i allmänhet och så var nog fallet med alla lanthandlare vid den här tiden. Att stå bakom disk var ett manschettyrke som stod i bjärt kontrast till de yrkesutövare som jobbade på åker och äng eller knogade på vägbyggen och fabriker iförda blåblus och storstövlar.		Trots att familjen hade en mycket folklig framtoning, var det ofrånkomligt att de ansågs stå ett pinnhål högre på den sociala skalan än folk i allmänhet och så var nog fallet med alla lanthandlare vid den här tiden. Att stå bakom disk var ett manschettyrke som stod i bjärt kontrast till de yrkesutövare som jobbade på åker och äng eller knogade på vägbyggen och fabriker iförda blåblus och storstövlar.
Rad 27:		Rad 27:
	Kanske föranledde den till synes lättjefulla och ombonade tillvaron bakom disken en del avundsamma kommentarer, men de flesta förstod att det ofta var förenat med hårt arbete och ett stort ansvar att driva en lanthandel, och den Ottossonska familjen åtnjöt stor respekt bland folket i bygden, och det är nog ingen överdrift att påstå att alla kände stolthet och glädje över sin handelsbod.		Kanske föranledde den till synes lättjefulla och ombonade tillvaron bakom disken en del avundsamma kommentarer, men de flesta förstod att det ofta var förenat med hårt arbete och ett stort ansvar att driva en lanthandel, och den Ottossonska familjen åtnjöt stor respekt bland folket i bygden, och det är nog ingen överdrift att påstå att alla kände stolthet och glädje över sin handelsbod.

	I mitten av 1940-talet byggde Ottosson en stor butik i Snäcke och överlät diversehandeln i Stora Kilane till Karin Andersson från Stigen i Färgelanda. Efter ett tiotal år sålde han affären i Snäcke och behöll filialen i Ryr under några år tills han pensionerade sig och bosatte sig med sin hustru i Åmål. Sönerna Rune och Åke som redan under tiden i Stora Kilane hade biträtt sin far fortsatte att arbeta i firman till omkring 1950 då Rune flyttade till Malmö och bildade familj och Åke började sin bana som handelsresande.		I mitten av 1940-talet byggde Ottosson en stor butik i [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke\|Snäcke]] och överlät diversehandeln i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane\|Stora Kilane]] till Karin Andersson från [[Västra Götaland/Färgelanda/Stigen\|Stigen]] i [[Västra Götaland/Färgelanda\|Färgelanda]]. Efter ett tiotal år sålde han affären i [[Dalsland/Ånimskog/Snäcke\|Snäcke]] och behöll filialen i [[Dalsland/Skållerud/Ryr\|Ryr]] under några år tills han pensionerade sig och bosatte sig med sin hustru i [[Dalsland/Åmål\|Åmål]]. Sönerna Rune och Åke som redan under tiden i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane\|Stora Kilane]] hade biträtt sin far fortsatte att arbeta i firman till omkring 1950 då Rune flyttade till [[Skåne/Malmö\|Malmö]] och bildade familj och Åke började sin bana som handelsresande.

	Karin Andersson övertog handelsboden i Stora Kilane 1947 och flyttade in på övervåningen med sin mor och syster som hjälpte henne under den första tiden. När Karin tog över kunde hon surfa på den våg som byggts upp under kriget, men efter några år ebbade den ut i takt med att folk flyttade till tätorterna och bilarna åter började trafikera vägarna och söka sig till de stora butikerna i Åmål och Mellerud. Karin, som efter några år gifte sig med Albert Nilsson från Anolfsbyn, kämpade dock tappert vidare, men när kundunderlaget minskade drastiskt i början av 1960-talet tvingades hon ge upp. Affärsrörelsen upphörde och huset såldes på exekutiv auktion i maj 1962 och därmed var den sjuttioåriga epoken tillända.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 118-120.</ref>		Karin Andersson övertog handelsboden i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane\|Stora Kilane]] 1947 och flyttade in på övervåningen med sin mor och syster som hjälpte henne under den första tiden. När Karin tog över kunde hon surfa på den våg som byggts upp under kriget, men efter några år ebbade den ut i takt med att folk flyttade till tätorterna och bilarna åter började trafikera vägarna och söka sig till de stora butikerna i [[Dalsland/Åmål\|Åmål]] och [[Dalsland/Holm/Mellerud\|Mellerud]]. Karin, som efter några år gifte sig med Albert Nilsson från [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn\|Anolfsbyn]], kämpade dock tappert vidare, men när kundunderlaget minskade drastiskt i början av 1960-talet tvingades hon ge upp. Affärsrörelsen upphörde och huset såldes på exekutiv auktion i maj 1962 och därmed var den sjuttioåriga epoken tillända.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 118-120.</ref>
	== Källor ==		== Källor ==
	<references />		<references />