Dalsland/Ånimskog/Hult - Versionshistorik

Jano den 14 maj 2026 kl. 13.04

2026-05-14T13:04:20Z

← Äldre version		Versionen från 14 maj 2026 kl. 15.04
Rad 15:		Rad 15:
	[[Dalsland/Ånimskog/Kingrensstugan\|Kingrenstugan]] drogs av änkan Anna Arvidsdotter (dotter till Arvid Eriksson). Kingrensstugan fick sitt namn när Kingrenarna flyttade dit från Klockarebol 1854. Per Jansson drog Lågebacken som nu kallades för [[Dalsland/Ånimskog/Hult Änga\|Änga]]. Pär Andersson drog [[Dalsland/Ånimskog/Hult Gatan\|Gatan]]. Erik Eriksson med familj som hade de bästa husen fick bo kvar. Man fick mark och virke av de gamla husen. Allt betalades med pengar, kördagar, arbetsdagar och om man bistod med häst eller annat. Fick huset stå kvar fick man betala. Gruvan. Där finns ett gruvhål kvar i dag. Man bröt mangan här någon gång under 1700-talet.		[[Dalsland/Ånimskog/Kingrensstugan\|Kingrenstugan]] drogs av änkan Anna Arvidsdotter (dotter till Arvid Eriksson). Kingrensstugan fick sitt namn när Kingrenarna flyttade dit från Klockarebol 1854. Per Jansson drog Lågebacken som nu kallades för [[Dalsland/Ånimskog/Hult Änga\|Änga]]. Pär Andersson drog [[Dalsland/Ånimskog/Hult Gatan\|Gatan]]. Erik Eriksson med familj som hade de bästa husen fick bo kvar. Man fick mark och virke av de gamla husen. Allt betalades med pengar, kördagar, arbetsdagar och om man bistod med häst eller annat. Fick huset stå kvar fick man betala. Gruvan. Där finns ett gruvhål kvar i dag. Man bröt mangan här någon gång under 1700-talet.
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Hemmansklyvning 1895.jpg\|miniatyr\|Hemmansklyvning 1875]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Hemmansklyvning 1895.jpg\|miniatyr\|Hemmansklyvning 1875]]
	Erik Eriksson hade inte bara de bästa husen utan var dessutom år1816 störst markägare. Eriks söner var även de ägare fram till 1844. En rest av Hults by är det så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] och [[Dalsland/Ånimskog/Hult Dammberget\|Dammberget]] där ättlingar till Arvid Eriksson bodde. Per Jansson som drog ”Lågebacken” (Änga) och byggde upp huset där, av material han fått i skiftet. Men han hade större planer och var för övrigt den ende som beställde ut kopior av skiftesförhandlingarna. Hans son August Persson hade även han affärssinne. När han tog över efter far sin, köpte han även husen och marken av Eriksönerna. Husen hade blivit dåliga och nya behövdes, därför revs husen och material forslades till den plats som idag är Hult. Material härifrån finns i bland annat i det magasin som nu står på Hult. Under August Perssons ägar tid 1861–1865 uppfördes ladugård och uthus och han hade redan börjat bygga bostadshuset redan när han bodde på Änga. (Detta renoverades och byggdes om av Petter Eliasson som då delvis hyrde på Myran) Magasinet stod nere vid dammen och ladugården fanns närmare boningshuset. Klockarebol köptes och införlivades även detta till Hult. Huset på ”Änga” blev bostad åt arbetsfolk. Men han fick antagligen ekonomiska problem. Tvingades därför flytta till Ressbyn den 1 november 1865. Nu klev CP Ekblad in som ny ägare (löste in de skuldebrev och annat som fanns) till Hult och sålde det vidare till [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Petter Eliasson\|Petter Eliasson]] 25/3-1867 som jämte sin maka Emilia Maria Nelzon och sina barn Selma och Gustaf bosatte sig på Hult 1874 (Hult köptes i olika delar, och blev komplett först 1874). Ett år senare flyttar Petters bror Fredrik till Hult Han Köpte nu även in Kingrenstugan med tillhörande mark, där Erik Kingren nu bodde. Han var nu även orolig för konkurs och gjorde i förebyggande syfte en hemmansklyvning 1875 som sedan aldrig behövdes användas. Han delade av det som sedan blev gatan. Eliasson hade köpt Hult för att kunna göra affärer med järnvägsbolaget. På Hult föddes ytterligare 3 barn Emma, Anna och Hilma. '''('''Först var han i Åmål och gick i lära till smed här i Åmål. Han tog då plats uppe i Västmanland på en stor gård, med gårdsmejeri ,som gårds smed. Där träffade han Emelia, som var mejerska och gifte sig där. Det slutade med att de övertog mejeriet och han slutade som gårds smed. Petter tog även dit sin farmor och hans frus syster Tilda som mejerskor. År 1869 ställde de sin kosa mot Ånimskog, eftersom han genom sina affärer fått klart för sig att att det gick att tjäna pengar på järnvägsbygget''')'''.		Erik Eriksson hade inte bara de bästa husen utan var dessutom år1816 störst markägare. Eriks söner var även de ägare fram till 1844. En rest av Hults by är det så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] och [[Dalsland/Ånimskog/Hult Dammberget\|Dammberget]] där ättlingar till Arvid Eriksson bodde. Per Jansson som drog ”Lågebacken” (Änga) och byggde upp huset där, av material han fått i skiftet. Men han hade större planer och var för övrigt den ende som beställde ut kopior av skiftesförhandlingarna. Hans son August Persson hade även han affärssinne. När han tog över efter far sin, köpte han även husen och marken av Eriksönerna. Husen hade blivit dåliga och nya behövdes, därför revs husen och material forslades till den plats som idag är Hult. Material härifrån finns i bland annat i det magasin som nu står på Hult. Under August Perssons ägar tid 1861–1865 uppfördes ladugård och uthus och han hade redan börjat bygga bostadshuset redan när han bodde på Änga. (Detta renoverades och byggdes om av Petter Eliasson som då delvis hyrde på Myran) Magasinet stod nere vid dammen och ladugården fanns närmare boningshuset. Klockarebol köptes och införlivades även detta till Hult. Huset på ”Änga” blev bostad åt arbetsfolk. Men han fick antagligen ekonomiska problem. Tvingades därför flytta till Ressbyn den 1 november 1865.

			Nu klev CP Ekblad in som ny ägare (löste in de skuldebrev och annat som fanns) till Hult och sålde det vidare till [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Petter Eliasson\|Petter Eliasson]] 25/3-1867 som jämte sin maka Emilia Maria Nelzon och sina barn Selma och Gustaf bosatte sig på Hult 1874 (Hult köptes i olika delar, och blev komplett först 1874). Ett år senare flyttar Petters bror Fredrik till Hult Han Köpte nu även in Kingrenstugan med tillhörande mark, där Erik Kingren nu bodde. Han var nu även orolig för konkurs och gjorde i förebyggande syfte en hemmansklyvning 1875 som sedan aldrig behövdes användas. Han delade av det som sedan blev gatan. Eliasson hade köpt Hult för att kunna göra affärer med järnvägsbolaget. På Hult föddes ytterligare 3 barn Emma, Anna och Hilma. '''('''Först var han i Åmål och gick i lära till smed här i Åmål. Han tog då plats uppe i Västmanland på en stor gård, med gårdsmejeri ,som gårds smed. Där träffade han Emelia, som var mejerska och gifte sig där. Det slutade med att de övertog mejeriet och han slutade som gårds smed. Petter tog även dit sin farmor och hans frus syster Tilda som mejerskor. År 1869 ställde de sin kosa mot Ånimskog, eftersom han genom sina affärer fått klart för sig att att det gick att tjäna pengar på järnvägsbygget''')'''.
	Han var inte bara affärsman utan även som sagt smed och tog kontrakt på bl.a. beslag och smide till grindar mellan stationen och Myran. Han var, välkänd som stor affärsman, köpte och sålde bl.a. gårdar, virke och lite av varje. han hade även ett intresse för hästar. En norsk gulaktig fjordings ras som han var mycket stolt över, oftast hade han 4 st i stallet på Hult och fölunge nästan varje år. Han sålde grus till "Bergslagens järnvägar" ur det som i dag är ”[[Dalsland/Ånimskog/Hult Pettersjö\|Pettersjö]]”. Där var för övrigt den varggrop som hade byggts i samförstånd mellan Hult och Myran omkring 1830-1840. Petter såg att där fanns grus när han tittade i resterna av varggropen. Man drog räls ner i grusgropen och efter att man kommit på en större vattenåder fylldes snabbt grusgropen med vatten. Så man fick ta båtar till hjälp för att få upp rälsen. Här byggdes för övrigt brygghus för mattvätt som även användes som badhus och en tvättstuga. Den finns fortfarande kvar i trädgården på Hult, min far drog hem den med traktor från Pettersjö. Runt år 1950 .		Han var inte bara affärsman utan även som sagt smed och tog kontrakt på bl.a. beslag och smide till grindar mellan stationen och Myran. Han var, välkänd som stor affärsman, köpte och sålde bl.a. gårdar, virke och lite av varje. han hade även ett intresse för hästar. En norsk gulaktig fjordings ras som han var mycket stolt över, oftast hade han 4 st i stallet på Hult och fölunge nästan varje år. Han sålde grus till "Bergslagens järnvägar" ur det som i dag är ”[[Dalsland/Ånimskog/Hult Pettersjö\|Pettersjö]]”. Där var för övrigt den varggrop som hade byggts i samförstånd mellan Hult och Myran omkring 1830-1840. Petter såg att där fanns grus när han tittade i resterna av varggropen. Man drog räls ner i grusgropen och efter att man kommit på en större vattenåder fylldes snabbt grusgropen med vatten. Så man fick ta båtar till hjälp för att få upp rälsen. Här byggdes för övrigt brygghus för mattvätt som även användes som badhus och en tvättstuga. Den finns fortfarande kvar i trädgården på Hult, min far drog hem den med traktor från Pettersjö. Runt år 1950 .

Jano den 14 maj 2026 kl. 13.02

2026-05-14T13:02:13Z

← Äldre version		Versionen från 14 maj 2026 kl. 15.02
Rad 13:		Rad 13:
	Hults By och all mark delades nu upp i 5 delar. Man rev nu även de flesta husen. Det som gick lottades nu ut vid detta "laga skifte" bland de 5 familjer som fanns i Hults By. Man fick ta hänsyn till ägarandelar, jordmån, skick av hus o.s.v. Jan Kingren och hans hustru Cajsa fick [[Dalsland/Ånimskog/Klockarbol\|Klockarebol]] där han redan börjat bygga innan skiftet. (det fick sitt namn när klockaren Elias Hulte'n flyttade dit 1837).		Hults By och all mark delades nu upp i 5 delar. Man rev nu även de flesta husen. Det som gick lottades nu ut vid detta "laga skifte" bland de 5 familjer som fanns i Hults By. Man fick ta hänsyn till ägarandelar, jordmån, skick av hus o.s.v. Jan Kingren och hans hustru Cajsa fick [[Dalsland/Ånimskog/Klockarbol\|Klockarebol]] där han redan börjat bygga innan skiftet. (det fick sitt namn när klockaren Elias Hulte'n flyttade dit 1837).
	<p style="text-indent:6em;">		<p style="text-indent:6em;">
	[[Dalsland/Ånimskog/Kingrensstugan\|Kingrenstugan]] drogs av änkan Anna Arvidsdotter (dotter till Arvid Eriksson). Kingrensstugan fick sitt namn när Kingrenarna flyttade dit från Klockarebol 1854. Per Jansson drog Lågebacken som nu kallades för [[Dalsland/Ånimskog/Hult Änga\|Änga]]. Pär Andersson drog [[Dalsland/Ånimskog/Hult Gatan\|Gatan]]. Erik Eriksson med familj som hade de bästa husen fick bo kvar. Man fick mark och virke av de gamla husen. Allt betalades med pengar, kördagar, arbetsdagar och om man bistod med häst eller annat. Fick huset stå kvar fick man betala. Gruvan. Där finns ett gruvhål kvar i dag. Man bröt mangan här någon gång under 1700-talet.		[[Dalsland/Ånimskog/Kingrensstugan\|Kingrenstugan]] drogs av änkan Anna Arvidsdotter (dotter till Arvid Eriksson). Kingrensstugan fick sitt namn när Kingrenarna flyttade dit från Klockarebol 1854. Per Jansson drog Lågebacken som nu kallades för [[Dalsland/Ånimskog/Hult Änga\|Änga]]. Pär Andersson drog [[Dalsland/Ånimskog/Hult Gatan\|Gatan]]. Erik Eriksson med familj som hade de bästa husen fick bo kvar. Man fick mark och virke av de gamla husen. Allt betalades med pengar, kördagar, arbetsdagar och om man bistod med häst eller annat. Fick huset stå kvar fick man betala. Gruvan. Där finns ett gruvhål kvar i dag. Man bröt mangan här någon gång under 1700-talet.
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Hemmansklyvning 1895.jpg\|miniatyr\|Hemmansklyvning 1875]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Hemmansklyvning 1895.jpg\|miniatyr\|Hemmansklyvning 1875]]
	Erik Eriksson hade inte bara de bästa husen utan var dessutom år1816 störst markägare. Eriks söner var även de ägare fram till 1844. En rest av Hults by är det så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] och [[Dalsland/Ånimskog/Hult Dammberget\|Dammberget]] där ättlingar till Arvid Eriksson bodde. Per Jansson som drog ”Lågebacken” (Änga) och byggde upp huset där, av material han fått i skiftet. Men han hade större planer och var för övrigt den ende som beställde ut kopior av skiftesförhandlingarna. Hans son August Persson hade även han affärssinne. När han tog över efter far sin, köpte han även husen och marken av Eriksönerna. Husen hade blivit dåliga och nya behövdes, därför revs husen och material forslades till den plats som idag är Hult. Material härifrån finns i bland annat i det magasin som nu står på Hult. Under August Perssons ägar tid 1861–1865 uppfördes ladugård och uthus och han hade redan börjat bygga bostadshuset redan när han bodde på Änga. (Detta renoverades och byggdes om av Petter Eliasson som då delvis hyrde på Myran) Magasinet stod nere vid dammen och ladugården fanns närmare boningshuset. Klockarebol köptes och införlivades även detta till Hult. Huset på ”Änga” blev bostad åt arbetsfolk. Men han fick antagligen ekonomiska problem. Tvingades därför flytta till Ressbyn den 1 november 1865. Nu klev CP Ekblad in som ny ägare (löste in de skuldebrev och annat som fanns) till Hult och sålde det vidare till [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Petter Eliasson\|Petter Eliasson]] 25/3-1867 som jämte sin maka Emilia Maria Nelzon och sina barn Selma och Gustaf bosatte sig på Hult 1874 (Hult köptes i olika delar, och blev komplett först 1874). Ett år senare flyttar Petters bror Fredrik till Hult Han Köpte nu även in Kingrenstugan med tillhörande mark, där Erik Kingren nu bodde. Han var nu även orolig för konkurs och gjorde i förebyggande syfte en hemmansklyvning 1875 som sedan aldrig behövdes användas. Han delade av det som sedan blev gatan. Eliasson hade köpt Hult för att kunna göra affärer med järnvägsbolaget. På Hult föddes ytterligare 3 barn Emma, Anna och Hilma. '''('''Först var han i Åmål och gick i lära till smed här i Åmål. Han tog då plats uppe i Västmanland på en stor gård, med gårdsmejeri ,som gårds smed. Där träffade han Emelia, som var mejerska och gifte sig där. Det slutade med att de övertog mejeriet och han slutade som gårds smed. Petter tog även dit sin farmor och hans frus syster Tilda som mejerskor. År 1869 ställde de sin kosa mot Ånimskog, eftersom han genom sina affärer fått klart för sig att att det gick att tjäna pengar på järnvägsbygget''')'''.		Erik Eriksson hade inte bara de bästa husen utan var dessutom år1816 störst markägare. Eriks söner var även de ägare fram till 1844. En rest av Hults by är det så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] och [[Dalsland/Ånimskog/Hult Dammberget\|Dammberget]] där ättlingar till Arvid Eriksson bodde. Per Jansson som drog ”Lågebacken” (Änga) och byggde upp huset där, av material han fått i skiftet. Men han hade större planer och var för övrigt den ende som beställde ut kopior av skiftesförhandlingarna. Hans son August Persson hade även han affärssinne. När han tog över efter far sin, köpte han även husen och marken av Eriksönerna. Husen hade blivit dåliga och nya behövdes, därför revs husen och material forslades till den plats som idag är Hult. Material härifrån finns i bland annat i det magasin som nu står på Hult. Under August Perssons ägar tid 1861–1865 uppfördes ladugård och uthus och han hade redan börjat bygga bostadshuset redan när han bodde på Änga. (Detta renoverades och byggdes om av Petter Eliasson som då delvis hyrde på Myran) Magasinet stod nere vid dammen och ladugården fanns närmare boningshuset. Klockarebol köptes och införlivades även detta till Hult. Huset på ”Änga” blev bostad åt arbetsfolk. Men han fick antagligen ekonomiska problem. Tvingades därför flytta till Ressbyn den 1 november 1865. Nu klev CP Ekblad in som ny ägare (löste in de skuldebrev och annat som fanns) till Hult och sålde det vidare till [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Petter Eliasson\|Petter Eliasson]] 25/3-1867 som jämte sin maka Emilia Maria Nelzon och sina barn Selma och Gustaf bosatte sig på Hult 1874 (Hult köptes i olika delar, och blev komplett först 1874). Ett år senare flyttar Petters bror Fredrik till Hult Han Köpte nu även in Kingrenstugan med tillhörande mark, där Erik Kingren nu bodde. Han var nu även orolig för konkurs och gjorde i förebyggande syfte en hemmansklyvning 1875 som sedan aldrig behövdes användas. Han delade av det som sedan blev gatan. Eliasson hade köpt Hult för att kunna göra affärer med järnvägsbolaget. På Hult föddes ytterligare 3 barn Emma, Anna och Hilma. '''('''Först var han i Åmål och gick i lära till smed här i Åmål. Han tog då plats uppe i Västmanland på en stor gård, med gårdsmejeri ,som gårds smed. Där träffade han Emelia, som var mejerska och gifte sig där. Det slutade med att de övertog mejeriet och han slutade som gårds smed. Petter tog även dit sin farmor och hans frus syster Tilda som mejerskor. År 1869 ställde de sin kosa mot Ånimskog, eftersom han genom sina affärer fått klart för sig att att det gick att tjäna pengar på järnvägsbygget''')'''.

Jano den 14 maj 2026 kl. 13.00

2026-05-14T13:00:43Z

← Äldre version		Versionen från 14 maj 2026 kl. 15.00
Rad 8:		Rad 8:
	<p style="text-indent:6em;">		<p style="text-indent:6em;">
	Storskiftet mot Krusebol ägde rum 1795 och redan år 1797 hade beslutet om Laga skifte upplästs i Ånimskogs Kyrka. Men det fick vänta till den 18/6–1830. Då kungjordes det från predikstolen i Ånimskogs kyrka, att Laga skifte (länk till protokoll) skulle genomföras på samtliga Hults ägor. Skiftet genomfördes nu på samtliga Hults ägor, enda undantaget var soldatstommen som låg fast. Då bodde här 5 familjer i detta som kallades [[Dalsland/Ånimskog/Hults By\|Hults By]]. Det var när Arvid Erikssons dog 1827 (var född i det gamla Huts By, som kallades Hultet) och den bouppteckning som blev som de familjerna blev delägare jämte Erik Eriksson som också bodde där och vars far( även han hette Erik Eriksson och kom från Bolet) köpt in sig där. De 6 familjerna var därför med i skiftet. Soldaten Sven Hultberg var med eftersom hans hustru Annika ärvt en bit jord efter sin far Arvid. Så han brukade både soldatstommen och Annikas jordlott. Fram tills att Anders Skoog blev ny soldat. Var för övrigt en bit av det som sedan blev [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] som troligen är byggt av Sven. Här fanns 2 gemensamma ladugårdar, magasin, åttkantig trösklada och ett 10 tal småhus till allt möjligt bruk. Fruktträd fanns planterade, 11 äppelträd och ett päronträd. ”Utan vandel” som det står i skiftesprotokollet. ( se skiftes protokollet). Norr om Hultåsen låg de så kallade Hults ängar. Åkermarken sträckte sig då förbi soldatstommen [[Dalsland/Ånimskog/Hulteberget\|Hulteberget]] och norrut fram till ängarna. Åkrarna kallades bl.a. för stengärdet (låg vid norra gränsen på nuvarande gatan). Källargärdet (vid jordkällaren), kyrkgärdet är en bit av det som i dag kallas klockarebolsgärder(östligaste biten av det), Björkebacken (som var längst ner i syd) på det som kallas ”tresneppen” i dag. Området norr om dammen vid nuvarande bostadshus på Hult hette ” Hästekasen” Gruvan hette ett område runt ett gammalt gruvhål. (Anna på gruva kallades för övrigt hushållerskan till Petter Eliasson.		Storskiftet mot Krusebol ägde rum 1795 och redan år 1797 hade beslutet om Laga skifte upplästs i Ånimskogs Kyrka. Men det fick vänta till den 18/6–1830. Då kungjordes det från predikstolen i Ånimskogs kyrka, att Laga skifte (länk till protokoll) skulle genomföras på samtliga Hults ägor. Skiftet genomfördes nu på samtliga Hults ägor, enda undantaget var soldatstommen som låg fast. Då bodde här 5 familjer i detta som kallades [[Dalsland/Ånimskog/Hults By\|Hults By]]. Det var när Arvid Erikssons dog 1827 (var född i det gamla Huts By, som kallades Hultet) och den bouppteckning som blev som de familjerna blev delägare jämte Erik Eriksson som också bodde där och vars far( även han hette Erik Eriksson och kom från Bolet) köpt in sig där. De 6 familjerna var därför med i skiftet. Soldaten Sven Hultberg var med eftersom hans hustru Annika ärvt en bit jord efter sin far Arvid. Så han brukade både soldatstommen och Annikas jordlott. Fram tills att Anders Skoog blev ny soldat. Var för övrigt en bit av det som sedan blev [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] som troligen är byggt av Sven. Här fanns 2 gemensamma ladugårdar, magasin, åttkantig trösklada och ett 10 tal småhus till allt möjligt bruk. Fruktträd fanns planterade, 11 äppelträd och ett päronträd. ”Utan vandel” som det står i skiftesprotokollet. ( se skiftes protokollet). Norr om Hultåsen låg de så kallade Hults ängar. Åkermarken sträckte sig då förbi soldatstommen [[Dalsland/Ånimskog/Hulteberget\|Hulteberget]] och norrut fram till ängarna. Åkrarna kallades bl.a. för stengärdet (låg vid norra gränsen på nuvarande gatan). Källargärdet (vid jordkällaren), kyrkgärdet är en bit av det som i dag kallas klockarebolsgärder(östligaste biten av det), Björkebacken (som var längst ner i syd) på det som kallas ”tresneppen” i dag. Området norr om dammen vid nuvarande bostadshus på Hult hette ” Hästekasen” Gruvan hette ett område runt ett gammalt gruvhål. (Anna på gruva kallades för övrigt hushållerskan till Petter Eliasson.

	År 1879 när järnvägen invigdes, fanns en tåghållplats strax norr om nuvarande järnvägsövergång.		År 1879 när järnvägen invigdes, fanns en tåghållplats strax norr om nuvarande järnvägsövergång.
	<p style="text-indent:6em;">		<p style="text-indent:6em;">
	[[Dalsland/Ånimskog/Hultedalen\|Hultedalen]] hette ett torp norr om Pettersjö. Torpet försvann på 1890-talet. Rester av åkrar finns och där fanns ett äppleträd och en vit syren ända fram till mitten 1980-talet. Den siste som bodde där var en gammal gubbe som Axel Axelssons fars farmor Maja-Lisa Jonasdotter som bodde på Ögårn på Myra koppade. Hon slog åder och var så kallad "Klok gumma" och jordemor. Detta gjorde hon ca: 1890.		[[Dalsland/Ånimskog/Hultedalen\|Hultedalen]] hette ett torp norr om Pettersjö. Torpet försvann på 1890-talet. Rester av åkrar finns och där fanns ett äppleträd och en vit syren ända fram till mitten 1980-talet. Den siste som bodde där var en gammal gubbe som Axel Axelssons fars farmor Maja-Lisa Jonasdotter som bodde på Ögårn på Myra koppade. Hon slog åder och var så kallad "Klok gumma" och jordemor. Detta gjorde hon ca: 1890.

	Hults By och all mark delades nu upp i 5 delar. Man rev nu även de flesta husen. Det som gick lottades nu ut vid detta "laga skifte" bland de 5 familjer som fanns i Hults By. Man fick ta hänsyn till ägarandelar, jordmån, skick av hus o.s.v. Jan Kingren och hans hustru Cajsa fick [[Dalsland/Ånimskog/Klockarbol\|Klockarebol]] där han redan börjat bygga innan skiftet. (det fick sitt namn när klockaren Elias Hulte'n flyttade dit 1837).		Hults By och all mark delades nu upp i 5 delar. Man rev nu även de flesta husen. Det som gick lottades nu ut vid detta "laga skifte" bland de 5 familjer som fanns i Hults By. Man fick ta hänsyn till ägarandelar, jordmån, skick av hus o.s.v. Jan Kingren och hans hustru Cajsa fick [[Dalsland/Ånimskog/Klockarbol\|Klockarebol]] där han redan börjat bygga innan skiftet. (det fick sitt namn när klockaren Elias Hulte'n flyttade dit 1837).
	<p style="text-indent:6em;">		<p style="text-indent:6em;">
	[[Dalsland/Ånimskog/Kingrensstugan\|Kingrenstugan]] drogs av änkan Anna Arvidsdotter (dotter till Arvid Eriksson). Kingrensstugan fick sitt namn när Kingrenarna flyttade dit från Klockarebol 1854. Per Jansson drog Lågebacken som nu kallades för [[Dalsland/Ånimskog/Hult Änga\|Änga]]. Pär Andersson drog [[Dalsland/Ånimskog/Hult Gatan\|Gatan]]. Erik Eriksson med familj som hade de bästa husen fick bo kvar. Man fick mark och virke av de gamla husen. Allt betalades med pengar, kördagar, arbetsdagar och om man bistod med häst eller annat. Fick huset stå kvar fick man betala. Gruvan. Där finns ett gruvhål kvar i dag. Man bröt mangan här någon gång under 1700-talet.		[[Dalsland/Ånimskog/Kingrensstugan\|Kingrenstugan]] drogs av änkan Anna Arvidsdotter (dotter till Arvid Eriksson). Kingrensstugan fick sitt namn när Kingrenarna flyttade dit från Klockarebol 1854. Per Jansson drog Lågebacken som nu kallades för [[Dalsland/Ånimskog/Hult Änga\|Änga]]. Pär Andersson drog [[Dalsland/Ånimskog/Hult Gatan\|Gatan]]. Erik Eriksson med familj som hade de bästa husen fick bo kvar. Man fick mark och virke av de gamla husen. Allt betalades med pengar, kördagar, arbetsdagar och om man bistod med häst eller annat. Fick huset stå kvar fick man betala. Gruvan. Där finns ett gruvhål kvar i dag. Man bröt mangan här någon gång under 1700-talet.
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Hemmansklyvning 1895.jpg\|miniatyr\|Hemmansklyvning 1875]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Hemmansklyvning 1895.jpg\|miniatyr\|Hemmansklyvning 1875]]
	Erik Eriksson hade inte bara de bästa husen utan var dessutom år1816 störst markägare. Eriks söner var även de ägare fram till 1844. En rest av Hults by är det så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] och [[Dalsland/Ånimskog/Hult Dammberget\|Dammberget]] där ättlingar till Arvid Eriksson bodde. Per Jansson som drog ”Lågebacken” (Änga) och byggde upp huset där, av material han fått i skiftet. Men han hade större planer och var för övrigt den ende som beställde ut kopior av skiftesförhandlingarna. Hans son August Persson hade även han affärssinne. När han tog över efter far sin, köpte han även husen och marken av Eriksönerna. Husen hade blivit dåliga och nya behövdes, därför revs husen och material forslades till den plats som idag är Hult. Material härifrån finns i bland annat i det magasin som nu står på Hult. Under August Perssons ägar tid 1861–1865 uppfördes ladugård och uthus och han hade redan börjat bygga bostadshuset redan när han bodde på Änga. (Detta renoverades och byggdes om av Petter Eliasson som då delvis hyrde på Myran) Magasinet stod nere vid dammen och ladugården fanns närmare boningshuset. Klockarebol köptes och införlivades även detta till Hult. Huset på ”Änga” blev bostad åt arbetsfolk. Men han fick antagligen ekonomiska problem. Tvingades därför flytta till Ressbyn den 1 november 1865. Nu klev CP Ekblad in som ny ägare (löste in de skuldebrev och annat som fanns) till Hult och sålde det vidare till [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Petter Eliasson\|Petter Eliasson]] 25/3-1867 som jämte sin maka Emilia Maria Nelzon och sina barn Selma och Gustaf bosatte sig på Hult 1874 (Hult köptes i olika delar, och blev komplett först 1874). Ett år senare flyttar Petters bror Fredrik till Hult Han Köpte nu även in Kingrenstugan med tillhörande mark, där Erik Kingren nu bodde. Han var nu även orolig för konkurs och gjorde i förebyggande syfte en hemmansklyvning 1875 som sedan aldrig behövdes användas. Han delade av det som sedan blev gatan. Eliasson hade köpt Hult för att kunna göra affärer med järnvägsbolaget. På Hult föddes ytterligare 3 barn Emma, Anna och Hilma.		Erik Eriksson hade inte bara de bästa husen utan var dessutom år1816 störst markägare. Eriks söner var även de ägare fram till 1844. En rest av Hults by är det så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] och [[Dalsland/Ånimskog/Hult Dammberget\|Dammberget]] där ättlingar till Arvid Eriksson bodde. Per Jansson som drog ”Lågebacken” (Änga) och byggde upp huset där, av material han fått i skiftet. Men han hade större planer och var för övrigt den ende som beställde ut kopior av skiftesförhandlingarna. Hans son August Persson hade även han affärssinne. När han tog över efter far sin, köpte han även husen och marken av Eriksönerna. Husen hade blivit dåliga och nya behövdes, därför revs husen och material forslades till den plats som idag är Hult. Material härifrån finns i bland annat i det magasin som nu står på Hult. Under August Perssons ägar tid 1861–1865 uppfördes ladugård och uthus och han hade redan börjat bygga bostadshuset redan när han bodde på Änga. (Detta renoverades och byggdes om av Petter Eliasson som då delvis hyrde på Myran) Magasinet stod nere vid dammen och ladugården fanns närmare boningshuset. Klockarebol köptes och införlivades även detta till Hult. Huset på ”Änga” blev bostad åt arbetsfolk. Men han fick antagligen ekonomiska problem. Tvingades därför flytta till Ressbyn den 1 november 1865. Nu klev CP Ekblad in som ny ägare (löste in de skuldebrev och annat som fanns) till Hult och sålde det vidare till [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Petter Eliasson\|Petter Eliasson]] 25/3-1867 som jämte sin maka Emilia Maria Nelzon och sina barn Selma och Gustaf bosatte sig på Hult 1874 (Hult köptes i olika delar, och blev komplett först 1874). Ett år senare flyttar Petters bror Fredrik till Hult Han Köpte nu även in Kingrenstugan med tillhörande mark, där Erik Kingren nu bodde. Han var nu även orolig för konkurs och gjorde i förebyggande syfte en hemmansklyvning 1875 som sedan aldrig behövdes användas. Han delade av det som sedan blev gatan. Eliasson hade köpt Hult för att kunna göra affärer med järnvägsbolaget. På Hult föddes ytterligare 3 barn Emma, Anna och Hilma. '''('''Först var han i Åmål och gick i lära till smed här i Åmål. Han tog då plats uppe i Västmanland på en stor gård, med gårdsmejeri ,som gårds smed. Där träffade han Emelia, som var mejerska och gifte sig där. Det slutade med att de övertog mejeriet och han slutade som gårds smed. Petter tog även dit sin farmor och hans frus syster Tilda som mejerskor. År 1869 ställde de sin kosa mot Ånimskog, eftersom han genom sina affärer fått klart för sig att att det gick att tjäna pengar på järnvägsbygget''')'''.

	'''('''Först var han i Åmål och gick i lära till smed här i Åmål. Han tog då plats uppe i Västmanland på en stor gård, med gårdsmejeri ,som gårds smed. Där träffade han Emelia, som var mejerska och gifte sig där. Det slutade med att de övertog mejeriet och han slutade som gårds smed. Petter tog även dit sin farmor och hans frus syster Tilda som mejerskor. År 1869 ställde de sin kosa mot Ånimskog, eftersom han genom sina affärer fått klart för sig att att det gick att tjäna pengar på järnvägsbygget''')'''.

	Han var inte bara affärsman utan även som sagt smed och tog kontrakt på bl.a. beslag och smide till grindar mellan stationen och Myran. Han var, välkänd som stor affärsman, köpte och sålde bl.a. gårdar, virke och lite av varje. han hade även ett intresse för hästar. En norsk gulaktig fjordings ras som han var mycket stolt över, oftast hade han 4 st i stallet på Hult och fölunge nästan varje år. Han sålde grus till "Bergslagens järnvägar" ur det som i dag är ”[[Dalsland/Ånimskog/Hult Pettersjö\|Pettersjö]]”. Där var för övrigt den varggrop som hade byggts i samförstånd mellan Hult och Myran omkring 1830-1840. Petter såg att där fanns grus när han tittade i resterna av varggropen. Man drog räls ner i grusgropen och efter att man kommit på en större vattenåder fylldes snabbt grusgropen med vatten. Så man fick ta båtar till hjälp för att få upp rälsen. Här byggdes för övrigt brygghus för mattvätt som även användes som badhus och en tvättstuga. Den finns fortfarande kvar i trädgården på Hult, min far drog hem den med traktor från Pettersjö. Runt år 1950 .		Han var inte bara affärsman utan även som sagt smed och tog kontrakt på bl.a. beslag och smide till grindar mellan stationen och Myran. Han var, välkänd som stor affärsman, köpte och sålde bl.a. gårdar, virke och lite av varje. han hade även ett intresse för hästar. En norsk gulaktig fjordings ras som han var mycket stolt över, oftast hade han 4 st i stallet på Hult och fölunge nästan varje år. Han sålde grus till "Bergslagens järnvägar" ur det som i dag är ”[[Dalsland/Ånimskog/Hult Pettersjö\|Pettersjö]]”. Där var för övrigt den varggrop som hade byggts i samförstånd mellan Hult och Myran omkring 1830-1840. Petter såg att där fanns grus när han tittade i resterna av varggropen. Man drog räls ner i grusgropen och efter att man kommit på en större vattenåder fylldes snabbt grusgropen med vatten. Så man fick ta båtar till hjälp för att få upp rälsen. Här byggdes för övrigt brygghus för mattvätt som även användes som badhus och en tvättstuga. Den finns fortfarande kvar i trädgården på Hult, min far drog hem den med traktor från Pettersjö. Runt år 1950 .

Jano den 14 maj 2026 kl. 12.57

2026-05-14T12:57:48Z

← Äldre version		Versionen från 14 maj 2026 kl. 14.57
Rad 5:		Rad 5:
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult-Karta 1836..jpg\|vänster\|miniatyr\|Dalsland/Ånimskog/Hult/Karta]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult-Karta 1836..jpg\|vänster\|miniatyr\|Dalsland/Ånimskog/Hult/Karta]]
	<p style="text-indent:6em;">		<p style="text-indent:6em;">
	Hult (betyder: ligger i lövskog) i Ånimskogs socken och nämns för första gången 1560 (jb). Då kallades det för [[Dalsland/Ånimskog/Hults gamla tomt\|Hultet]] i kyrkböckerna fram till 1748 och har sedan dess gått under namnet Hult. Hult betecknades först som ett ”Kyrktorp” på ¼ dels hemman. Blev därefter överfört till ett Frälsehemman. Det var Henrik Månesköld som för övrigt redan ägde Ökna (Södermanland) Henriksholm och Hängelö. Som under åren 1628-46 köper upp ytterligare ett antal hemman i Ånimskog, däribland Hult ( uppköpta hemman var även Stora och Lilla Bräcke, Tittersrud, Stora och Lilla Mossen, Näs, Krusebol, Myran, Bollsbyn, Ressbyn, Stommen, Ö. Korsbyn och Vingnäs och många fler i Tösse och Tydje). Husen låg då något hundratal meter norr om Klockarebol (endast vattenkällan finns kvar). Åkern som var runt denna boplats kallas i dag Klockarebolsgärdet och hette då Kyrkgärdet. Husen som fanns flyttades förmodligen successivt till en ny plats, strax norr om Dammberget. Detta skedde runt mitten av 1700 talet och stämmer väl med att det efter 1748 hette Hult.		Hult (betyder: ligger i lövskog) i Ånimskogs socken och nämns för första gången 1560 (jb). Då kallades det för [[Dalsland/Ånimskog/Hults gamla tomt\|Hultet]] i kyrkböckerna fram till 1748 och har sedan dess gått under namnet Hult. Hult betecknades först som ett ”Kyrktorp” på ¼ dels hemman. Blev därefter överfört till ett Frälsehemman. Det var Henrik Månesköld som för övrigt redan ägde Ökna (Södermanland) Henriksholm och Hängelö. Som under åren 1628-46 köper upp ytterligare ett antal hemman i Ånimskog, däribland Hult ( uppköpta hemman var även Stora och Lilla Bräcke, Tittersrud, Stora och Lilla Mossen, Näs, Krusebol, Myran, Bollsbyn, Ressbyn, Stommen, Ö. Korsbyn och Vingnäs och många fler i Tösse och Tydje). Husen låg då något hundratal meter norr om Klockarebol (endast vattenkällan finns kvar). Åkern som var runt denna boplats kallas i dag Klockarebolsgärdet och hette då Kyrkgärdet. Husen som fanns flyttades förmodligen successivt till en ny plats, strax norr om Dammberget. Detta skedde runt mitten av 1700 talet och stämmer väl med att det efter 1748 hette Hult.
			<p style="text-indent:6em;">

	Storskiftet mot Krusebol ägde rum 1795 och redan år 1797 hade beslutet om Laga skifte upplästs i Ånimskogs Kyrka. Men det fick vänta till den 18/6–1830. Då kungjordes det från predikstolen i Ånimskogs kyrka, att Laga skifte (länk till protokoll) skulle genomföras på samtliga Hults ägor. Skiftet genomfördes nu på samtliga Hults ägor, enda undantaget var soldatstommen som låg fast. Då bodde här 5 familjer i detta som kallades [[Dalsland/Ånimskog/Hults By\|Hults By]]. Det var när Arvid Erikssons dog 1827 (var född i det gamla Huts By, som kallades Hultet) och den bouppteckning som blev som de familjerna blev delägare jämte Erik Eriksson som också bodde där och vars far( även han hette Erik Eriksson och kom från Bolet) köpt in sig där. De 6 familjerna var därför med i skiftet. Soldaten Sven Hultberg var med eftersom hans hustru Annika ärvt en bit jord efter sin far Arvid. Så han brukade både soldatstommen och Annikas jordlott. Fram tills att Anders Skoog blev ny soldat. Var för övrigt en bit av det som sedan blev [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] som troligen är byggt av Sven. Här fanns 2 gemensamma ladugårdar, magasin, åttkantig trösklada och ett 10 tal småhus till allt möjligt bruk. Fruktträd fanns planterade, 11 äppelträd och ett päronträd. ”Utan vandel” som det står i skiftesprotokollet. ( se skiftes protokollet). Norr om Hultåsen låg de så kallade Hults ängar. Åkermarken sträckte sig då förbi soldatstommen [[Dalsland/Ånimskog/Hulteberget\|Hulteberget]] och norrut fram till ängarna. Åkrarna kallades bl.a. för stengärdet (låg vid norra gränsen på nuvarande gatan). Källargärdet (vid jordkällaren), kyrkgärdet är en bit av det som i dag kallas klockarebolsgärder(östligaste biten av det), Björkebacken (som var längst ner i syd) på det som kallas ”tresneppen” i dag. Området norr om dammen vid nuvarande bostadshus på Hult hette ” Hästekasen” Gruvan hette ett område runt ett gammalt gruvhål. (Anna på gruva kallades för övrigt hushållerskan till Petter Eliasson.		Storskiftet mot Krusebol ägde rum 1795 och redan år 1797 hade beslutet om Laga skifte upplästs i Ånimskogs Kyrka. Men det fick vänta till den 18/6–1830. Då kungjordes det från predikstolen i Ånimskogs kyrka, att Laga skifte (länk till protokoll) skulle genomföras på samtliga Hults ägor. Skiftet genomfördes nu på samtliga Hults ägor, enda undantaget var soldatstommen som låg fast. Då bodde här 5 familjer i detta som kallades [[Dalsland/Ånimskog/Hults By\|Hults By]]. Det var när Arvid Erikssons dog 1827 (var född i det gamla Huts By, som kallades Hultet) och den bouppteckning som blev som de familjerna blev delägare jämte Erik Eriksson som också bodde där och vars far( även han hette Erik Eriksson och kom från Bolet) köpt in sig där. De 6 familjerna var därför med i skiftet. Soldaten Sven Hultberg var med eftersom hans hustru Annika ärvt en bit jord efter sin far Arvid. Så han brukade både soldatstommen och Annikas jordlott. Fram tills att Anders Skoog blev ny soldat. Var för övrigt en bit av det som sedan blev [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] som troligen är byggt av Sven. Här fanns 2 gemensamma ladugårdar, magasin, åttkantig trösklada och ett 10 tal småhus till allt möjligt bruk. Fruktträd fanns planterade, 11 äppelträd och ett päronträd. ”Utan vandel” som det står i skiftesprotokollet. ( se skiftes protokollet). Norr om Hultåsen låg de så kallade Hults ängar. Åkermarken sträckte sig då förbi soldatstommen [[Dalsland/Ånimskog/Hulteberget\|Hulteberget]] och norrut fram till ängarna. Åkrarna kallades bl.a. för stengärdet (låg vid norra gränsen på nuvarande gatan). Källargärdet (vid jordkällaren), kyrkgärdet är en bit av det som i dag kallas klockarebolsgärder(östligaste biten av det), Björkebacken (som var längst ner i syd) på det som kallas ”tresneppen” i dag. Området norr om dammen vid nuvarande bostadshus på Hult hette ” Hästekasen” Gruvan hette ett område runt ett gammalt gruvhål. (Anna på gruva kallades för övrigt hushållerskan till Petter Eliasson.

	År 1879 när järnvägen invigdes, fanns en tåghållplats strax norr om nuvarande järnvägsövergång.		År 1879 när järnvägen invigdes, fanns en tåghållplats strax norr om nuvarande järnvägsövergång.
			<p style="text-indent:6em;">

	[[Dalsland/Ånimskog/Hultedalen\|Hultedalen]] hette ett torp norr om Pettersjö. Torpet försvann på 1890-talet. Rester av åkrar finns och där fanns ett äppleträd och en vit syren ända fram till mitten 1980-talet. Den siste som bodde där var en gammal gubbe som Axel Axelssons fars farmor Maja-Lisa Jonasdotter som bodde på Ögårn på Myra koppade. Hon slog åder och var så kallad "Klok gumma" och jordemor. Detta gjorde hon ca: 1890.		[[Dalsland/Ånimskog/Hultedalen\|Hultedalen]] hette ett torp norr om Pettersjö. Torpet försvann på 1890-talet. Rester av åkrar finns och där fanns ett äppleträd och en vit syren ända fram till mitten 1980-talet. Den siste som bodde där var en gammal gubbe som Axel Axelssons fars farmor Maja-Lisa Jonasdotter som bodde på Ögårn på Myra koppade. Hon slog åder och var så kallad "Klok gumma" och jordemor. Detta gjorde hon ca: 1890.

	Hults By och all mark delades nu upp i 5 delar. Man rev nu även de flesta husen. Det som gick lottades nu ut vid detta "laga skifte" bland de 5 familjer som fanns i Hults By. Man fick ta hänsyn till ägarandelar, jordmån, skick av hus o.s.v. Jan Kingren och hans hustru Cajsa fick [[Dalsland/Ånimskog/Klockarbol\|Klockarebol]] där han redan börjat bygga innan skiftet. (det fick sitt namn när klockaren Elias Hulte'n flyttade dit 1837). [[Dalsland/Ånimskog/Kingrensstugan\|Kingrenstugan]] drogs av änkan Anna Arvidsdotter (dotter till Arvid Eriksson). Kingrensstugan fick sitt namn när Kingrenarna flyttade dit från Klockarebol 1854. Per Jansson drog Lågebacken som nu kallades för [[Dalsland/Ånimskog/Hult Änga\|Änga]]. Pär Andersson drog [[Dalsland/Ånimskog/Hult Gatan\|Gatan]]. Erik Eriksson med familj som hade de bästa husen fick bo kvar. Man fick mark och virke av de gamla husen. Allt betalades med pengar, kördagar, arbetsdagar och om man bistod med häst eller annat. Fick huset stå kvar fick man betala. Gruvan. Där finns ett gruvhål kvar i dag. Man bröt mangan här någon gång under 1700-talet.		Hults By och all mark delades nu upp i 5 delar. Man rev nu även de flesta husen. Det som gick lottades nu ut vid detta "laga skifte" bland de 5 familjer som fanns i Hults By. Man fick ta hänsyn till ägarandelar, jordmån, skick av hus o.s.v. Jan Kingren och hans hustru Cajsa fick [[Dalsland/Ånimskog/Klockarbol\|Klockarebol]] där han redan börjat bygga innan skiftet. (det fick sitt namn när klockaren Elias Hulte'n flyttade dit 1837).
			<p style="text-indent:6em;">
			[[Dalsland/Ånimskog/Kingrensstugan\|Kingrenstugan]] drogs av änkan Anna Arvidsdotter (dotter till Arvid Eriksson). Kingrensstugan fick sitt namn när Kingrenarna flyttade dit från Klockarebol 1854. Per Jansson drog Lågebacken som nu kallades för [[Dalsland/Ånimskog/Hult Änga\|Änga]]. Pär Andersson drog [[Dalsland/Ånimskog/Hult Gatan\|Gatan]]. Erik Eriksson med familj som hade de bästa husen fick bo kvar. Man fick mark och virke av de gamla husen. Allt betalades med pengar, kördagar, arbetsdagar och om man bistod med häst eller annat. Fick huset stå kvar fick man betala. Gruvan. Där finns ett gruvhål kvar i dag. Man bröt mangan här någon gång under 1700-talet.
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Hemmansklyvning 1895.jpg\|miniatyr\|Hemmansklyvning 1875]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Hemmansklyvning 1895.jpg\|miniatyr\|Hemmansklyvning 1875]]
	Erik Eriksson hade inte bara de bästa husen utan var dessutom år1816 störst markägare. Eriks söner var även de ägare fram till 1844. En rest av Hults by är det så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] och [[Dalsland/Ånimskog/Hult Dammberget\|Dammberget]] där ättlingar till Arvid Eriksson bodde. Per Jansson som drog ”Lågebacken” (Änga) och byggde upp huset där, av material han fått i skiftet. Men han hade större planer och var för övrigt den ende som beställde ut kopior av skiftesförhandlingarna. Hans son August Persson hade även han affärssinne. När han tog över efter far sin, köpte han även husen och marken av Eriksönerna. Husen hade blivit dåliga och nya behövdes, därför revs husen och material forslades till den plats som idag är Hult. Material härifrån finns i bland annat i det magasin som nu står på Hult. Under August Perssons ägar tid 1861–1865 uppfördes ladugård och uthus och han hade redan börjat bygga bostadshuset redan när han bodde på Änga. (Detta renoverades och byggdes om av Petter Eliasson som då delvis hyrde på Myran) Magasinet stod nere vid dammen och ladugården fanns närmare boningshuset. Klockarebol köptes och införlivades även detta till Hult. Huset på ”Änga” blev bostad åt arbetsfolk. Men han fick antagligen ekonomiska problem. Tvingades därför flytta till Ressbyn den 1 november 1865. Nu klev CP Ekblad in som ny ägare (löste in de skuldebrev och annat som fanns) till Hult och sålde det vidare till [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Petter Eliasson\|Petter Eliasson]] 25/3-1867 som jämte sin maka Emilia Maria Nelzon och sina barn Selma och Gustaf bosatte sig på Hult 1874 (Hult köptes i olika delar, och blev komplett först 1874). Ett år senare flyttar Petters bror Fredrik till Hult Han Köpte nu även in Kingrenstugan med tillhörande mark, där Erik Kingren nu bodde. Han var nu även orolig för konkurs och gjorde i förebyggande syfte en hemmansklyvning 1875 som sedan aldrig behövdes användas. Han delade av det som sedan blev gatan. Eliasson hade köpt Hult för att kunna göra affärer med järnvägsbolaget. På Hult föddes ytterligare 3 barn Emma, Anna och Hilma.		Erik Eriksson hade inte bara de bästa husen utan var dessutom år1816 störst markägare. Eriks söner var även de ägare fram till 1844. En rest av Hults by är det så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] och [[Dalsland/Ånimskog/Hult Dammberget\|Dammberget]] där ättlingar till Arvid Eriksson bodde. Per Jansson som drog ”Lågebacken” (Änga) och byggde upp huset där, av material han fått i skiftet. Men han hade större planer och var för övrigt den ende som beställde ut kopior av skiftesförhandlingarna. Hans son August Persson hade även han affärssinne. När han tog över efter far sin, köpte han även husen och marken av Eriksönerna. Husen hade blivit dåliga och nya behövdes, därför revs husen och material forslades till den plats som idag är Hult. Material härifrån finns i bland annat i det magasin som nu står på Hult. Under August Perssons ägar tid 1861–1865 uppfördes ladugård och uthus och han hade redan börjat bygga bostadshuset redan när han bodde på Änga. (Detta renoverades och byggdes om av Petter Eliasson som då delvis hyrde på Myran) Magasinet stod nere vid dammen och ladugården fanns närmare boningshuset. Klockarebol köptes och införlivades även detta till Hult. Huset på ”Änga” blev bostad åt arbetsfolk. Men han fick antagligen ekonomiska problem. Tvingades därför flytta till Ressbyn den 1 november 1865. Nu klev CP Ekblad in som ny ägare (löste in de skuldebrev och annat som fanns) till Hult och sålde det vidare till [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Petter Eliasson\|Petter Eliasson]] 25/3-1867 som jämte sin maka Emilia Maria Nelzon och sina barn Selma och Gustaf bosatte sig på Hult 1874 (Hult köptes i olika delar, och blev komplett först 1874). Ett år senare flyttar Petters bror Fredrik till Hult Han Köpte nu även in Kingrenstugan med tillhörande mark, där Erik Kingren nu bodde. Han var nu även orolig för konkurs och gjorde i förebyggande syfte en hemmansklyvning 1875 som sedan aldrig behövdes användas. Han delade av det som sedan blev gatan. Eliasson hade köpt Hult för att kunna göra affärer med järnvägsbolaget. På Hult föddes ytterligare 3 barn Emma, Anna och Hilma.
Rad 21:		Rad 23:
	Han var inte bara affärsman utan även som sagt smed och tog kontrakt på bl.a. beslag och smide till grindar mellan stationen och Myran. Han var, välkänd som stor affärsman, köpte och sålde bl.a. gårdar, virke och lite av varje. han hade även ett intresse för hästar. En norsk gulaktig fjordings ras som han var mycket stolt över, oftast hade han 4 st i stallet på Hult och fölunge nästan varje år. Han sålde grus till "Bergslagens järnvägar" ur det som i dag är ”[[Dalsland/Ånimskog/Hult Pettersjö\|Pettersjö]]”. Där var för övrigt den varggrop som hade byggts i samförstånd mellan Hult och Myran omkring 1830-1840. Petter såg att där fanns grus när han tittade i resterna av varggropen. Man drog räls ner i grusgropen och efter att man kommit på en större vattenåder fylldes snabbt grusgropen med vatten. Så man fick ta båtar till hjälp för att få upp rälsen. Här byggdes för övrigt brygghus för mattvätt som även användes som badhus och en tvättstuga. Den finns fortfarande kvar i trädgården på Hult, min far drog hem den med traktor från Pettersjö. Runt år 1950 .		Han var inte bara affärsman utan även som sagt smed och tog kontrakt på bl.a. beslag och smide till grindar mellan stationen och Myran. Han var, välkänd som stor affärsman, köpte och sålde bl.a. gårdar, virke och lite av varje. han hade även ett intresse för hästar. En norsk gulaktig fjordings ras som han var mycket stolt över, oftast hade han 4 st i stallet på Hult och fölunge nästan varje år. Han sålde grus till "Bergslagens järnvägar" ur det som i dag är ”[[Dalsland/Ånimskog/Hult Pettersjö\|Pettersjö]]”. Där var för övrigt den varggrop som hade byggts i samförstånd mellan Hult och Myran omkring 1830-1840. Petter såg att där fanns grus när han tittade i resterna av varggropen. Man drog räls ner i grusgropen och efter att man kommit på en större vattenåder fylldes snabbt grusgropen med vatten. Så man fick ta båtar till hjälp för att få upp rälsen. Här byggdes för övrigt brygghus för mattvätt som även användes som badhus och en tvättstuga. Den finns fortfarande kvar i trädgården på Hult, min far drog hem den med traktor från Pettersjö. Runt år 1950 .

	Karl Kingren från Krusenlund drunknade i Pettersjö 1897. Han körde ner med häst och vagn från västra sidan. Hästen gled på en berghäll och Karl kom under lasset.. Det sades länge att han spökade där. Holger Andersson sade till mig när jag byggde stugan där. Passa dig Karl sitter ibland på andra sidan och tittar, flera har sett han. Ok sa jag. Bra då passar han så att inte barna går i och drunknar svarade jag.		Karl Kingren från Krusenlund drunknade i Pettersjö 1897. Han körde ner med häst och vagn från västra sidan. Hästen gled på en berghäll och Karl kom under lasset.. Det sades länge att han spökade där. Holger Andersson sade till mig när jag byggde stugan där. Passa dig Karl sitter ibland på andra sidan och tittar, flera har sett han. Ok sa jag. Bra då passar han så att inte barna går i och drunknar svarade jag.

	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Gårdamålning Hult.jpg\|miniatyr\|Dalsland/Ånimskog/Hult Gårdamålning 1890]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Gårdamålning Hult.jpg\|miniatyr\|Dalsland/Ånimskog/Hult Gårdamålning 1890]]

Jano den 14 maj 2026 kl. 12.53

2026-05-14T12:53:33Z

← Äldre version		Versionen från 14 maj 2026 kl. 14.53
Rad 4:		Rad 4:

	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult-Karta 1836..jpg\|vänster\|miniatyr\|Dalsland/Ånimskog/Hult/Karta]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult-Karta 1836..jpg\|vänster\|miniatyr\|Dalsland/Ånimskog/Hult/Karta]]
			<p style="text-indent:6em;">
	Hult (betyder: ligger i lövskog) i Ånimskogs socken och nämns för första gången 1560 (jb). Då kallades det för [[Dalsland/Ånimskog/Hults gamla tomt\|Hultet]] i kyrkböckerna fram till 1748 och har sedan dess gått under namnet Hult. Hult betecknades först som ett ”Kyrktorp” på ¼ dels hemman. Blev därefter överfört till ett Frälsehemman. Det var Henrik Månesköld som för övrigt redan ägde Ökna (Södermanland) Henriksholm och Hängelö. Som under åren 1628-46 köper upp ytterligare ett antal hemman i Ånimskog, däribland Hult ( uppköpta hemman var även Stora och Lilla Bräcke, Tittersrud, Stora och Lilla Mossen, Näs, Krusebol, Myran, Bollsbyn, Ressbyn, Stommen, Ö. Korsbyn och Vingnäs och många fler i Tösse och Tydje). Husen låg då något hundratal meter norr om Klockarebol (endast vattenkällan finns kvar). Åkern som var runt denna boplats kallas i dag Klockarebolsgärdet och hette då Kyrkgärdet. Husen som fanns flyttades förmodligen successivt till en ny plats, strax norr om Dammberget. Detta skedde runt mitten av 1700 talet och stämmer väl med att det efter 1748 hette Hult.		Hult (betyder: ligger i lövskog) i Ånimskogs socken och nämns för första gången 1560 (jb). Då kallades det för [[Dalsland/Ånimskog/Hults gamla tomt\|Hultet]] i kyrkböckerna fram till 1748 och har sedan dess gått under namnet Hult. Hult betecknades först som ett ”Kyrktorp” på ¼ dels hemman. Blev därefter överfört till ett Frälsehemman. Det var Henrik Månesköld som för övrigt redan ägde Ökna (Södermanland) Henriksholm och Hängelö. Som under åren 1628-46 köper upp ytterligare ett antal hemman i Ånimskog, däribland Hult ( uppköpta hemman var även Stora och Lilla Bräcke, Tittersrud, Stora och Lilla Mossen, Näs, Krusebol, Myran, Bollsbyn, Ressbyn, Stommen, Ö. Korsbyn och Vingnäs och många fler i Tösse och Tydje). Husen låg då något hundratal meter norr om Klockarebol (endast vattenkällan finns kvar). Åkern som var runt denna boplats kallas i dag Klockarebolsgärdet och hette då Kyrkgärdet. Husen som fanns flyttades förmodligen successivt till en ny plats, strax norr om Dammberget. Detta skedde runt mitten av 1700 talet och stämmer väl med att det efter 1748 hette Hult.

Jano den 1 maj 2026 kl. 16.05

2026-05-01T16:05:06Z

← Äldre version		Versionen från 1 maj 2026 kl. 18.05
Rad 1:		Rad 1:
	{{NyPlats\|landskap=Dalsland\|socken=Ånimskog\|namn=Hult\|typ=Hemman\|knord=58.893040\|kost=12.583370\|bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult-Foto1936.jpg}}		{{NyPlats\|landskap=Dalsland\|socken=Ånimskog\|namn=Hult\|typ=Hemman\|knord=58.893040\|kost=12.583370\|bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult-Foto1936.jpg}}
	<ref>'''Källa:'''''Torpboken'' , Arkiv Digital . intrvju Axel ~~Axeksson~~ , Jan Olsson </ref>		<ref>'''Källa:'''''Torpboken'' , Arkiv Digital . intrvju Axel Axelsson , Jan Olsson </ref>
	[[Fil:Foto Hult.jpg\|miniatyr\|Dalsland/Ånimskog/Hult 2024]]		[[Fil:Foto Hult.jpg\|miniatyr\|Dalsland/Ånimskog/Hult 2024]]

Slundell den 1 maj 2026 kl. 06.32

2026-05-01T06:32:28Z

← Äldre version		Versionen från 1 maj 2026 kl. 08.32
Rad 82:		Rad 82:
	\|? har typ =Typ		\|? har typ =Typ
	\| mainlabel = Namn		\| mainlabel = Namn
			}}
	}}==Källa ==		==Källa ==
	<references />		<references />

Jano den 29 april 2026 kl. 14.45

2026-04-29T14:45:56Z

← Äldre version		Versionen från 29 april 2026 kl. 16.45
Rad 1:		Rad 1:
	{{NyPlats\|landskap=Dalsland\|socken=Ånimskog\|namn=Hult\|typ=Hemman\|knord=58.893040\|kost=12.583370\|bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult-Foto1936.jpg}}		{{NyPlats\|landskap=Dalsland\|socken=Ånimskog\|namn=Hult\|typ=Hemman\|knord=58.893040\|kost=12.583370\|bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult-Foto1936.jpg}}
	<ref>'''Källa:'''''Torpboken'' , Arkiv Digital </ref>		<ref>'''Källa:'''''Torpboken'' , Arkiv Digital . intrvju Axel Axeksson , Jan Olsson </ref>
	[[Fil:Foto Hult.jpg\|miniatyr\|Dalsland/Ånimskog/Hult 2024]]		[[Fil:Foto Hult.jpg\|miniatyr\|Dalsland/Ånimskog/Hult 2024]]

Jano den 29 april 2026 kl. 14.44

2026-04-29T14:44:53Z

← Äldre version		Versionen från 29 april 2026 kl. 16.44
Rad 82:		Rad 82:
	\|? har typ =Typ		\|? har typ =Typ
	\| mainlabel = Namn		\| mainlabel = Namn
			}}==Källa ==
	}}
			<references />

Jano den 29 april 2026 kl. 14.43

2026-04-29T14:43:52Z

← Äldre version		Versionen från 29 april 2026 kl. 16.43
Rad 1:		Rad 1:
	{{NyPlats\|landskap=Dalsland\|socken=Ånimskog\|namn=Hult\|typ=Hemman\|knord=58.893040\|kost=12.583370\|bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult-Foto1936.jpg}}		{{NyPlats\|landskap=Dalsland\|socken=Ånimskog\|namn=Hult\|typ=Hemman\|knord=58.893040\|kost=12.583370\|bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult-Foto1936.jpg}}
			<ref>'''Källa:'''''Torpboken'' , Arkiv Digital </ref>
	[[Fil:Foto Hult.jpg\|miniatyr\|Dalsland/Ånimskog/Hult 2024]]		[[Fil:Foto Hult.jpg\|miniatyr\|Dalsland/Ånimskog/Hult 2024]]

← Äldre version		Versionen från 14 maj 2026 kl. 15.04
Rad 15:		Rad 15:
	[[Dalsland/Ånimskog/Kingrensstugan\|Kingrenstugan]] drogs av änkan Anna Arvidsdotter (dotter till Arvid Eriksson). Kingrensstugan fick sitt namn när Kingrenarna flyttade dit från Klockarebol 1854. Per Jansson drog Lågebacken som nu kallades för [[Dalsland/Ånimskog/Hult Änga\|Änga]]. Pär Andersson drog [[Dalsland/Ånimskog/Hult Gatan\|Gatan]]. Erik Eriksson med familj som hade de bästa husen fick bo kvar. Man fick mark och virke av de gamla husen. Allt betalades med pengar, kördagar, arbetsdagar och om man bistod med häst eller annat. Fick huset stå kvar fick man betala. Gruvan. Där finns ett gruvhål kvar i dag. Man bröt mangan här någon gång under 1700-talet.		[[Dalsland/Ånimskog/Kingrensstugan\|Kingrenstugan]] drogs av änkan Anna Arvidsdotter (dotter till Arvid Eriksson). Kingrensstugan fick sitt namn när Kingrenarna flyttade dit från Klockarebol 1854. Per Jansson drog Lågebacken som nu kallades för [[Dalsland/Ånimskog/Hult Änga\|Änga]]. Pär Andersson drog [[Dalsland/Ånimskog/Hult Gatan\|Gatan]]. Erik Eriksson med familj som hade de bästa husen fick bo kvar. Man fick mark och virke av de gamla husen. Allt betalades med pengar, kördagar, arbetsdagar och om man bistod med häst eller annat. Fick huset stå kvar fick man betala. Gruvan. Där finns ett gruvhål kvar i dag. Man bröt mangan här någon gång under 1700-talet.
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Hemmansklyvning 1895.jpg\|miniatyr\|Hemmansklyvning 1875]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Hemmansklyvning 1895.jpg\|miniatyr\|Hemmansklyvning 1875]]
	Erik Eriksson hade inte bara de bästa husen utan var dessutom år1816 störst markägare. Eriks söner var även de ägare fram till 1844. En rest av Hults by är det så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] och [[Dalsland/Ånimskog/Hult Dammberget\|Dammberget]] där ättlingar till Arvid Eriksson bodde. Per Jansson som drog ”Lågebacken” (Änga) och byggde upp huset där, av material han fått i skiftet. Men han hade större planer och var för övrigt den ende som beställde ut kopior av skiftesförhandlingarna. Hans son August Persson hade även han affärssinne. När han tog över efter far sin, köpte han även husen och marken av Eriksönerna. Husen hade blivit dåliga och nya behövdes, därför revs husen och material forslades till den plats som idag är Hult. Material härifrån finns i bland annat i det magasin som nu står på Hult. Under August Perssons ägar tid 1861–1865 uppfördes ladugård och uthus och han hade redan börjat bygga bostadshuset redan när han bodde på Änga. (Detta renoverades och byggdes om av Petter Eliasson som då delvis hyrde på Myran) Magasinet stod nere vid dammen och ladugården fanns närmare boningshuset. Klockarebol köptes och införlivades även detta till Hult. Huset på ”Änga” blev bostad åt arbetsfolk. Men han fick antagligen ekonomiska problem. Tvingades därför flytta till Ressbyn den 1 november 1865. Nu klev CP Ekblad in som ny ägare (löste in de skuldebrev och annat som fanns) till Hult och sålde det vidare till [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Petter Eliasson\|Petter Eliasson]] 25/3-1867 som jämte sin maka Emilia Maria Nelzon och sina barn Selma och Gustaf bosatte sig på Hult 1874 (Hult köptes i olika delar, och blev komplett först 1874). Ett år senare flyttar Petters bror Fredrik till Hult Han Köpte nu även in Kingrenstugan med tillhörande mark, där Erik Kingren nu bodde. Han var nu även orolig för konkurs och gjorde i förebyggande syfte en hemmansklyvning 1875 som sedan aldrig behövdes användas. Han delade av det som sedan blev gatan. Eliasson hade köpt Hult för att kunna göra affärer med järnvägsbolaget. På Hult föddes ytterligare 3 barn Emma, Anna och Hilma. '''('''Först var han i Åmål och gick i lära till smed här i Åmål. Han tog då plats uppe i Västmanland på en stor gård, med gårdsmejeri ,som gårds smed. Där träffade han Emelia, som var mejerska och gifte sig där. Det slutade med att de övertog mejeriet och han slutade som gårds smed. Petter tog även dit sin farmor och hans frus syster Tilda som mejerskor. År 1869 ställde de sin kosa mot Ånimskog, eftersom han genom sina affärer fått klart för sig att att det gick att tjäna pengar på järnvägsbygget''')'''.		Erik Eriksson hade inte bara de bästa husen utan var dessutom år1816 störst markägare. Eriks söner var även de ägare fram till 1844. En rest av Hults by är det så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] och [[Dalsland/Ånimskog/Hult Dammberget\|Dammberget]] där ättlingar till Arvid Eriksson bodde. Per Jansson som drog ”Lågebacken” (Änga) och byggde upp huset där, av material han fått i skiftet. Men han hade större planer och var för övrigt den ende som beställde ut kopior av skiftesförhandlingarna. Hans son August Persson hade även han affärssinne. När han tog över efter far sin, köpte han även husen och marken av Eriksönerna. Husen hade blivit dåliga och nya behövdes, därför revs husen och material forslades till den plats som idag är Hult. Material härifrån finns i bland annat i det magasin som nu står på Hult. Under August Perssons ägar tid 1861–1865 uppfördes ladugård och uthus och han hade redan börjat bygga bostadshuset redan när han bodde på Änga. (Detta renoverades och byggdes om av Petter Eliasson som då delvis hyrde på Myran) Magasinet stod nere vid dammen och ladugården fanns närmare boningshuset. Klockarebol köptes och införlivades även detta till Hult. Huset på ”Änga” blev bostad åt arbetsfolk. Men han fick antagligen ekonomiska problem. Tvingades därför flytta till Ressbyn den 1 november 1865.

			Nu klev CP Ekblad in som ny ägare (löste in de skuldebrev och annat som fanns) till Hult och sålde det vidare till [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Petter Eliasson\|Petter Eliasson]] 25/3-1867 som jämte sin maka Emilia Maria Nelzon och sina barn Selma och Gustaf bosatte sig på Hult 1874 (Hult köptes i olika delar, och blev komplett först 1874). Ett år senare flyttar Petters bror Fredrik till Hult Han Köpte nu även in Kingrenstugan med tillhörande mark, där Erik Kingren nu bodde. Han var nu även orolig för konkurs och gjorde i förebyggande syfte en hemmansklyvning 1875 som sedan aldrig behövdes användas. Han delade av det som sedan blev gatan. Eliasson hade köpt Hult för att kunna göra affärer med järnvägsbolaget. På Hult föddes ytterligare 3 barn Emma, Anna och Hilma. '''('''Först var han i Åmål och gick i lära till smed här i Åmål. Han tog då plats uppe i Västmanland på en stor gård, med gårdsmejeri ,som gårds smed. Där träffade han Emelia, som var mejerska och gifte sig där. Det slutade med att de övertog mejeriet och han slutade som gårds smed. Petter tog även dit sin farmor och hans frus syster Tilda som mejerskor. År 1869 ställde de sin kosa mot Ånimskog, eftersom han genom sina affärer fått klart för sig att att det gick att tjäna pengar på järnvägsbygget''')'''.
	Han var inte bara affärsman utan även som sagt smed och tog kontrakt på bl.a. beslag och smide till grindar mellan stationen och Myran. Han var, välkänd som stor affärsman, köpte och sålde bl.a. gårdar, virke och lite av varje. han hade även ett intresse för hästar. En norsk gulaktig fjordings ras som han var mycket stolt över, oftast hade han 4 st i stallet på Hult och fölunge nästan varje år. Han sålde grus till "Bergslagens järnvägar" ur det som i dag är ”[[Dalsland/Ånimskog/Hult Pettersjö\|Pettersjö]]”. Där var för övrigt den varggrop som hade byggts i samförstånd mellan Hult och Myran omkring 1830-1840. Petter såg att där fanns grus när han tittade i resterna av varggropen. Man drog räls ner i grusgropen och efter att man kommit på en större vattenåder fylldes snabbt grusgropen med vatten. Så man fick ta båtar till hjälp för att få upp rälsen. Här byggdes för övrigt brygghus för mattvätt som även användes som badhus och en tvättstuga. Den finns fortfarande kvar i trädgården på Hult, min far drog hem den med traktor från Pettersjö. Runt år 1950 .		Han var inte bara affärsman utan även som sagt smed och tog kontrakt på bl.a. beslag och smide till grindar mellan stationen och Myran. Han var, välkänd som stor affärsman, köpte och sålde bl.a. gårdar, virke och lite av varje. han hade även ett intresse för hästar. En norsk gulaktig fjordings ras som han var mycket stolt över, oftast hade han 4 st i stallet på Hult och fölunge nästan varje år. Han sålde grus till "Bergslagens järnvägar" ur det som i dag är ”[[Dalsland/Ånimskog/Hult Pettersjö\|Pettersjö]]”. Där var för övrigt den varggrop som hade byggts i samförstånd mellan Hult och Myran omkring 1830-1840. Petter såg att där fanns grus när han tittade i resterna av varggropen. Man drog räls ner i grusgropen och efter att man kommit på en större vattenåder fylldes snabbt grusgropen med vatten. Så man fick ta båtar till hjälp för att få upp rälsen. Här byggdes för övrigt brygghus för mattvätt som även användes som badhus och en tvättstuga. Den finns fortfarande kvar i trädgården på Hult, min far drog hem den med traktor från Pettersjö. Runt år 1950 .

← Äldre version		Versionen från 14 maj 2026 kl. 15.02
Rad 13:		Rad 13:
	Hults By och all mark delades nu upp i 5 delar. Man rev nu även de flesta husen. Det som gick lottades nu ut vid detta "laga skifte" bland de 5 familjer som fanns i Hults By. Man fick ta hänsyn till ägarandelar, jordmån, skick av hus o.s.v. Jan Kingren och hans hustru Cajsa fick [[Dalsland/Ånimskog/Klockarbol\|Klockarebol]] där han redan börjat bygga innan skiftet. (det fick sitt namn när klockaren Elias Hulte'n flyttade dit 1837).		Hults By och all mark delades nu upp i 5 delar. Man rev nu även de flesta husen. Det som gick lottades nu ut vid detta "laga skifte" bland de 5 familjer som fanns i Hults By. Man fick ta hänsyn till ägarandelar, jordmån, skick av hus o.s.v. Jan Kingren och hans hustru Cajsa fick [[Dalsland/Ånimskog/Klockarbol\|Klockarebol]] där han redan börjat bygga innan skiftet. (det fick sitt namn när klockaren Elias Hulte'n flyttade dit 1837).
	<p style="text-indent:6em;">		<p style="text-indent:6em;">
	[[Dalsland/Ånimskog/Kingrensstugan\|Kingrenstugan]] drogs av änkan Anna Arvidsdotter (dotter till Arvid Eriksson). Kingrensstugan fick sitt namn när Kingrenarna flyttade dit från Klockarebol 1854. Per Jansson drog Lågebacken som nu kallades för [[Dalsland/Ånimskog/Hult Änga\|Änga]]. Pär Andersson drog [[Dalsland/Ånimskog/Hult Gatan\|Gatan]]. Erik Eriksson med familj som hade de bästa husen fick bo kvar. Man fick mark och virke av de gamla husen. Allt betalades med pengar, kördagar, arbetsdagar och om man bistod med häst eller annat. Fick huset stå kvar fick man betala. Gruvan. Där finns ett gruvhål kvar i dag. Man bröt mangan här någon gång under 1700-talet.		[[Dalsland/Ånimskog/Kingrensstugan\|Kingrenstugan]] drogs av änkan Anna Arvidsdotter (dotter till Arvid Eriksson). Kingrensstugan fick sitt namn när Kingrenarna flyttade dit från Klockarebol 1854. Per Jansson drog Lågebacken som nu kallades för [[Dalsland/Ånimskog/Hult Änga\|Änga]]. Pär Andersson drog [[Dalsland/Ånimskog/Hult Gatan\|Gatan]]. Erik Eriksson med familj som hade de bästa husen fick bo kvar. Man fick mark och virke av de gamla husen. Allt betalades med pengar, kördagar, arbetsdagar och om man bistod med häst eller annat. Fick huset stå kvar fick man betala. Gruvan. Där finns ett gruvhål kvar i dag. Man bröt mangan här någon gång under 1700-talet.
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Hemmansklyvning 1895.jpg\|miniatyr\|Hemmansklyvning 1875]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Hemmansklyvning 1895.jpg\|miniatyr\|Hemmansklyvning 1875]]
	Erik Eriksson hade inte bara de bästa husen utan var dessutom år1816 störst markägare. Eriks söner var även de ägare fram till 1844. En rest av Hults by är det så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] och [[Dalsland/Ånimskog/Hult Dammberget\|Dammberget]] där ättlingar till Arvid Eriksson bodde. Per Jansson som drog ”Lågebacken” (Änga) och byggde upp huset där, av material han fått i skiftet. Men han hade större planer och var för övrigt den ende som beställde ut kopior av skiftesförhandlingarna. Hans son August Persson hade även han affärssinne. När han tog över efter far sin, köpte han även husen och marken av Eriksönerna. Husen hade blivit dåliga och nya behövdes, därför revs husen och material forslades till den plats som idag är Hult. Material härifrån finns i bland annat i det magasin som nu står på Hult. Under August Perssons ägar tid 1861–1865 uppfördes ladugård och uthus och han hade redan börjat bygga bostadshuset redan när han bodde på Änga. (Detta renoverades och byggdes om av Petter Eliasson som då delvis hyrde på Myran) Magasinet stod nere vid dammen och ladugården fanns närmare boningshuset. Klockarebol köptes och införlivades även detta till Hult. Huset på ”Änga” blev bostad åt arbetsfolk. Men han fick antagligen ekonomiska problem. Tvingades därför flytta till Ressbyn den 1 november 1865. Nu klev CP Ekblad in som ny ägare (löste in de skuldebrev och annat som fanns) till Hult och sålde det vidare till [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Petter Eliasson\|Petter Eliasson]] 25/3-1867 som jämte sin maka Emilia Maria Nelzon och sina barn Selma och Gustaf bosatte sig på Hult 1874 (Hult köptes i olika delar, och blev komplett först 1874). Ett år senare flyttar Petters bror Fredrik till Hult Han Köpte nu även in Kingrenstugan med tillhörande mark, där Erik Kingren nu bodde. Han var nu även orolig för konkurs och gjorde i förebyggande syfte en hemmansklyvning 1875 som sedan aldrig behövdes användas. Han delade av det som sedan blev gatan. Eliasson hade köpt Hult för att kunna göra affärer med järnvägsbolaget. På Hult föddes ytterligare 3 barn Emma, Anna och Hilma. '''('''Först var han i Åmål och gick i lära till smed här i Åmål. Han tog då plats uppe i Västmanland på en stor gård, med gårdsmejeri ,som gårds smed. Där träffade han Emelia, som var mejerska och gifte sig där. Det slutade med att de övertog mejeriet och han slutade som gårds smed. Petter tog även dit sin farmor och hans frus syster Tilda som mejerskor. År 1869 ställde de sin kosa mot Ånimskog, eftersom han genom sina affärer fått klart för sig att att det gick att tjäna pengar på järnvägsbygget''')'''.		Erik Eriksson hade inte bara de bästa husen utan var dessutom år1816 störst markägare. Eriks söner var även de ägare fram till 1844. En rest av Hults by är det så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] och [[Dalsland/Ånimskog/Hult Dammberget\|Dammberget]] där ättlingar till Arvid Eriksson bodde. Per Jansson som drog ”Lågebacken” (Änga) och byggde upp huset där, av material han fått i skiftet. Men han hade större planer och var för övrigt den ende som beställde ut kopior av skiftesförhandlingarna. Hans son August Persson hade även han affärssinne. När han tog över efter far sin, köpte han även husen och marken av Eriksönerna. Husen hade blivit dåliga och nya behövdes, därför revs husen och material forslades till den plats som idag är Hult. Material härifrån finns i bland annat i det magasin som nu står på Hult. Under August Perssons ägar tid 1861–1865 uppfördes ladugård och uthus och han hade redan börjat bygga bostadshuset redan när han bodde på Änga. (Detta renoverades och byggdes om av Petter Eliasson som då delvis hyrde på Myran) Magasinet stod nere vid dammen och ladugården fanns närmare boningshuset. Klockarebol köptes och införlivades även detta till Hult. Huset på ”Änga” blev bostad åt arbetsfolk. Men han fick antagligen ekonomiska problem. Tvingades därför flytta till Ressbyn den 1 november 1865. Nu klev CP Ekblad in som ny ägare (löste in de skuldebrev och annat som fanns) till Hult och sålde det vidare till [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Petter Eliasson\|Petter Eliasson]] 25/3-1867 som jämte sin maka Emilia Maria Nelzon och sina barn Selma och Gustaf bosatte sig på Hult 1874 (Hult köptes i olika delar, och blev komplett först 1874). Ett år senare flyttar Petters bror Fredrik till Hult Han Köpte nu även in Kingrenstugan med tillhörande mark, där Erik Kingren nu bodde. Han var nu även orolig för konkurs och gjorde i förebyggande syfte en hemmansklyvning 1875 som sedan aldrig behövdes användas. Han delade av det som sedan blev gatan. Eliasson hade köpt Hult för att kunna göra affärer med järnvägsbolaget. På Hult föddes ytterligare 3 barn Emma, Anna och Hilma. '''('''Först var han i Åmål och gick i lära till smed här i Åmål. Han tog då plats uppe i Västmanland på en stor gård, med gårdsmejeri ,som gårds smed. Där träffade han Emelia, som var mejerska och gifte sig där. Det slutade med att de övertog mejeriet och han slutade som gårds smed. Petter tog även dit sin farmor och hans frus syster Tilda som mejerskor. År 1869 ställde de sin kosa mot Ånimskog, eftersom han genom sina affärer fått klart för sig att att det gick att tjäna pengar på järnvägsbygget''')'''.

← Äldre version		Versionen från 14 maj 2026 kl. 15.00
Rad 8:		Rad 8:
	<p style="text-indent:6em;">		<p style="text-indent:6em;">
	Storskiftet mot Krusebol ägde rum 1795 och redan år 1797 hade beslutet om Laga skifte upplästs i Ånimskogs Kyrka. Men det fick vänta till den 18/6–1830. Då kungjordes det från predikstolen i Ånimskogs kyrka, att Laga skifte (länk till protokoll) skulle genomföras på samtliga Hults ägor. Skiftet genomfördes nu på samtliga Hults ägor, enda undantaget var soldatstommen som låg fast. Då bodde här 5 familjer i detta som kallades [[Dalsland/Ånimskog/Hults By\|Hults By]]. Det var när Arvid Erikssons dog 1827 (var född i det gamla Huts By, som kallades Hultet) och den bouppteckning som blev som de familjerna blev delägare jämte Erik Eriksson som också bodde där och vars far( även han hette Erik Eriksson och kom från Bolet) köpt in sig där. De 6 familjerna var därför med i skiftet. Soldaten Sven Hultberg var med eftersom hans hustru Annika ärvt en bit jord efter sin far Arvid. Så han brukade både soldatstommen och Annikas jordlott. Fram tills att Anders Skoog blev ny soldat. Var för övrigt en bit av det som sedan blev [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] som troligen är byggt av Sven. Här fanns 2 gemensamma ladugårdar, magasin, åttkantig trösklada och ett 10 tal småhus till allt möjligt bruk. Fruktträd fanns planterade, 11 äppelträd och ett päronträd. ”Utan vandel” som det står i skiftesprotokollet. ( se skiftes protokollet). Norr om Hultåsen låg de så kallade Hults ängar. Åkermarken sträckte sig då förbi soldatstommen [[Dalsland/Ånimskog/Hulteberget\|Hulteberget]] och norrut fram till ängarna. Åkrarna kallades bl.a. för stengärdet (låg vid norra gränsen på nuvarande gatan). Källargärdet (vid jordkällaren), kyrkgärdet är en bit av det som i dag kallas klockarebolsgärder(östligaste biten av det), Björkebacken (som var längst ner i syd) på det som kallas ”tresneppen” i dag. Området norr om dammen vid nuvarande bostadshus på Hult hette ” Hästekasen” Gruvan hette ett område runt ett gammalt gruvhål. (Anna på gruva kallades för övrigt hushållerskan till Petter Eliasson.		Storskiftet mot Krusebol ägde rum 1795 och redan år 1797 hade beslutet om Laga skifte upplästs i Ånimskogs Kyrka. Men det fick vänta till den 18/6–1830. Då kungjordes det från predikstolen i Ånimskogs kyrka, att Laga skifte (länk till protokoll) skulle genomföras på samtliga Hults ägor. Skiftet genomfördes nu på samtliga Hults ägor, enda undantaget var soldatstommen som låg fast. Då bodde här 5 familjer i detta som kallades [[Dalsland/Ånimskog/Hults By\|Hults By]]. Det var när Arvid Erikssons dog 1827 (var född i det gamla Huts By, som kallades Hultet) och den bouppteckning som blev som de familjerna blev delägare jämte Erik Eriksson som också bodde där och vars far( även han hette Erik Eriksson och kom från Bolet) köpt in sig där. De 6 familjerna var därför med i skiftet. Soldaten Sven Hultberg var med eftersom hans hustru Annika ärvt en bit jord efter sin far Arvid. Så han brukade både soldatstommen och Annikas jordlott. Fram tills att Anders Skoog blev ny soldat. Var för övrigt en bit av det som sedan blev [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] som troligen är byggt av Sven. Här fanns 2 gemensamma ladugårdar, magasin, åttkantig trösklada och ett 10 tal småhus till allt möjligt bruk. Fruktträd fanns planterade, 11 äppelträd och ett päronträd. ”Utan vandel” som det står i skiftesprotokollet. ( se skiftes protokollet). Norr om Hultåsen låg de så kallade Hults ängar. Åkermarken sträckte sig då förbi soldatstommen [[Dalsland/Ånimskog/Hulteberget\|Hulteberget]] och norrut fram till ängarna. Åkrarna kallades bl.a. för stengärdet (låg vid norra gränsen på nuvarande gatan). Källargärdet (vid jordkällaren), kyrkgärdet är en bit av det som i dag kallas klockarebolsgärder(östligaste biten av det), Björkebacken (som var längst ner i syd) på det som kallas ”tresneppen” i dag. Området norr om dammen vid nuvarande bostadshus på Hult hette ” Hästekasen” Gruvan hette ett område runt ett gammalt gruvhål. (Anna på gruva kallades för övrigt hushållerskan till Petter Eliasson.

	År 1879 när järnvägen invigdes, fanns en tåghållplats strax norr om nuvarande järnvägsövergång.		År 1879 när järnvägen invigdes, fanns en tåghållplats strax norr om nuvarande järnvägsövergång.
	<p style="text-indent:6em;">		<p style="text-indent:6em;">
	[[Dalsland/Ånimskog/Hultedalen\|Hultedalen]] hette ett torp norr om Pettersjö. Torpet försvann på 1890-talet. Rester av åkrar finns och där fanns ett äppleträd och en vit syren ända fram till mitten 1980-talet. Den siste som bodde där var en gammal gubbe som Axel Axelssons fars farmor Maja-Lisa Jonasdotter som bodde på Ögårn på Myra koppade. Hon slog åder och var så kallad "Klok gumma" och jordemor. Detta gjorde hon ca: 1890.		[[Dalsland/Ånimskog/Hultedalen\|Hultedalen]] hette ett torp norr om Pettersjö. Torpet försvann på 1890-talet. Rester av åkrar finns och där fanns ett äppleträd och en vit syren ända fram till mitten 1980-talet. Den siste som bodde där var en gammal gubbe som Axel Axelssons fars farmor Maja-Lisa Jonasdotter som bodde på Ögårn på Myra koppade. Hon slog åder och var så kallad "Klok gumma" och jordemor. Detta gjorde hon ca: 1890.

	Hults By och all mark delades nu upp i 5 delar. Man rev nu även de flesta husen. Det som gick lottades nu ut vid detta "laga skifte" bland de 5 familjer som fanns i Hults By. Man fick ta hänsyn till ägarandelar, jordmån, skick av hus o.s.v. Jan Kingren och hans hustru Cajsa fick [[Dalsland/Ånimskog/Klockarbol\|Klockarebol]] där han redan börjat bygga innan skiftet. (det fick sitt namn när klockaren Elias Hulte'n flyttade dit 1837).		Hults By och all mark delades nu upp i 5 delar. Man rev nu även de flesta husen. Det som gick lottades nu ut vid detta "laga skifte" bland de 5 familjer som fanns i Hults By. Man fick ta hänsyn till ägarandelar, jordmån, skick av hus o.s.v. Jan Kingren och hans hustru Cajsa fick [[Dalsland/Ånimskog/Klockarbol\|Klockarebol]] där han redan börjat bygga innan skiftet. (det fick sitt namn när klockaren Elias Hulte'n flyttade dit 1837).
	<p style="text-indent:6em;">		<p style="text-indent:6em;">
	[[Dalsland/Ånimskog/Kingrensstugan\|Kingrenstugan]] drogs av änkan Anna Arvidsdotter (dotter till Arvid Eriksson). Kingrensstugan fick sitt namn när Kingrenarna flyttade dit från Klockarebol 1854. Per Jansson drog Lågebacken som nu kallades för [[Dalsland/Ånimskog/Hult Änga\|Änga]]. Pär Andersson drog [[Dalsland/Ånimskog/Hult Gatan\|Gatan]]. Erik Eriksson med familj som hade de bästa husen fick bo kvar. Man fick mark och virke av de gamla husen. Allt betalades med pengar, kördagar, arbetsdagar och om man bistod med häst eller annat. Fick huset stå kvar fick man betala. Gruvan. Där finns ett gruvhål kvar i dag. Man bröt mangan här någon gång under 1700-talet.		[[Dalsland/Ånimskog/Kingrensstugan\|Kingrenstugan]] drogs av änkan Anna Arvidsdotter (dotter till Arvid Eriksson). Kingrensstugan fick sitt namn när Kingrenarna flyttade dit från Klockarebol 1854. Per Jansson drog Lågebacken som nu kallades för [[Dalsland/Ånimskog/Hult Änga\|Änga]]. Pär Andersson drog [[Dalsland/Ånimskog/Hult Gatan\|Gatan]]. Erik Eriksson med familj som hade de bästa husen fick bo kvar. Man fick mark och virke av de gamla husen. Allt betalades med pengar, kördagar, arbetsdagar och om man bistod med häst eller annat. Fick huset stå kvar fick man betala. Gruvan. Där finns ett gruvhål kvar i dag. Man bröt mangan här någon gång under 1700-talet.
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Hemmansklyvning 1895.jpg\|miniatyr\|Hemmansklyvning 1875]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Hemmansklyvning 1895.jpg\|miniatyr\|Hemmansklyvning 1875]]
	Erik Eriksson hade inte bara de bästa husen utan var dessutom år1816 störst markägare. Eriks söner var även de ägare fram till 1844. En rest av Hults by är det så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] och [[Dalsland/Ånimskog/Hult Dammberget\|Dammberget]] där ättlingar till Arvid Eriksson bodde. Per Jansson som drog ”Lågebacken” (Änga) och byggde upp huset där, av material han fått i skiftet. Men han hade större planer och var för övrigt den ende som beställde ut kopior av skiftesförhandlingarna. Hans son August Persson hade även han affärssinne. När han tog över efter far sin, köpte han även husen och marken av Eriksönerna. Husen hade blivit dåliga och nya behövdes, därför revs husen och material forslades till den plats som idag är Hult. Material härifrån finns i bland annat i det magasin som nu står på Hult. Under August Perssons ägar tid 1861–1865 uppfördes ladugård och uthus och han hade redan börjat bygga bostadshuset redan när han bodde på Änga. (Detta renoverades och byggdes om av Petter Eliasson som då delvis hyrde på Myran) Magasinet stod nere vid dammen och ladugården fanns närmare boningshuset. Klockarebol köptes och införlivades även detta till Hult. Huset på ”Änga” blev bostad åt arbetsfolk. Men han fick antagligen ekonomiska problem. Tvingades därför flytta till Ressbyn den 1 november 1865. Nu klev CP Ekblad in som ny ägare (löste in de skuldebrev och annat som fanns) till Hult och sålde det vidare till [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Petter Eliasson\|Petter Eliasson]] 25/3-1867 som jämte sin maka Emilia Maria Nelzon och sina barn Selma och Gustaf bosatte sig på Hult 1874 (Hult köptes i olika delar, och blev komplett först 1874). Ett år senare flyttar Petters bror Fredrik till Hult Han Köpte nu även in Kingrenstugan med tillhörande mark, där Erik Kingren nu bodde. Han var nu även orolig för konkurs och gjorde i förebyggande syfte en hemmansklyvning 1875 som sedan aldrig behövdes användas. Han delade av det som sedan blev gatan. Eliasson hade köpt Hult för att kunna göra affärer med järnvägsbolaget. På Hult föddes ytterligare 3 barn Emma, Anna och Hilma.		Erik Eriksson hade inte bara de bästa husen utan var dessutom år1816 störst markägare. Eriks söner var även de ägare fram till 1844. En rest av Hults by är det så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] och [[Dalsland/Ånimskog/Hult Dammberget\|Dammberget]] där ättlingar till Arvid Eriksson bodde. Per Jansson som drog ”Lågebacken” (Änga) och byggde upp huset där, av material han fått i skiftet. Men han hade större planer och var för övrigt den ende som beställde ut kopior av skiftesförhandlingarna. Hans son August Persson hade även han affärssinne. När han tog över efter far sin, köpte han även husen och marken av Eriksönerna. Husen hade blivit dåliga och nya behövdes, därför revs husen och material forslades till den plats som idag är Hult. Material härifrån finns i bland annat i det magasin som nu står på Hult. Under August Perssons ägar tid 1861–1865 uppfördes ladugård och uthus och han hade redan börjat bygga bostadshuset redan när han bodde på Änga. (Detta renoverades och byggdes om av Petter Eliasson som då delvis hyrde på Myran) Magasinet stod nere vid dammen och ladugården fanns närmare boningshuset. Klockarebol köptes och införlivades även detta till Hult. Huset på ”Änga” blev bostad åt arbetsfolk. Men han fick antagligen ekonomiska problem. Tvingades därför flytta till Ressbyn den 1 november 1865. Nu klev CP Ekblad in som ny ägare (löste in de skuldebrev och annat som fanns) till Hult och sålde det vidare till [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Petter Eliasson\|Petter Eliasson]] 25/3-1867 som jämte sin maka Emilia Maria Nelzon och sina barn Selma och Gustaf bosatte sig på Hult 1874 (Hult köptes i olika delar, och blev komplett först 1874). Ett år senare flyttar Petters bror Fredrik till Hult Han Köpte nu även in Kingrenstugan med tillhörande mark, där Erik Kingren nu bodde. Han var nu även orolig för konkurs och gjorde i förebyggande syfte en hemmansklyvning 1875 som sedan aldrig behövdes användas. Han delade av det som sedan blev gatan. Eliasson hade köpt Hult för att kunna göra affärer med järnvägsbolaget. På Hult föddes ytterligare 3 barn Emma, Anna och Hilma. '''('''Först var han i Åmål och gick i lära till smed här i Åmål. Han tog då plats uppe i Västmanland på en stor gård, med gårdsmejeri ,som gårds smed. Där träffade han Emelia, som var mejerska och gifte sig där. Det slutade med att de övertog mejeriet och han slutade som gårds smed. Petter tog även dit sin farmor och hans frus syster Tilda som mejerskor. År 1869 ställde de sin kosa mot Ånimskog, eftersom han genom sina affärer fått klart för sig att att det gick att tjäna pengar på järnvägsbygget''')'''.

	'''('''Först var han i Åmål och gick i lära till smed här i Åmål. Han tog då plats uppe i Västmanland på en stor gård, med gårdsmejeri ,som gårds smed. Där träffade han Emelia, som var mejerska och gifte sig där. Det slutade med att de övertog mejeriet och han slutade som gårds smed. Petter tog även dit sin farmor och hans frus syster Tilda som mejerskor. År 1869 ställde de sin kosa mot Ånimskog, eftersom han genom sina affärer fått klart för sig att att det gick att tjäna pengar på järnvägsbygget''')'''.

	Han var inte bara affärsman utan även som sagt smed och tog kontrakt på bl.a. beslag och smide till grindar mellan stationen och Myran. Han var, välkänd som stor affärsman, köpte och sålde bl.a. gårdar, virke och lite av varje. han hade även ett intresse för hästar. En norsk gulaktig fjordings ras som han var mycket stolt över, oftast hade han 4 st i stallet på Hult och fölunge nästan varje år. Han sålde grus till "Bergslagens järnvägar" ur det som i dag är ”[[Dalsland/Ånimskog/Hult Pettersjö\|Pettersjö]]”. Där var för övrigt den varggrop som hade byggts i samförstånd mellan Hult och Myran omkring 1830-1840. Petter såg att där fanns grus när han tittade i resterna av varggropen. Man drog räls ner i grusgropen och efter att man kommit på en större vattenåder fylldes snabbt grusgropen med vatten. Så man fick ta båtar till hjälp för att få upp rälsen. Här byggdes för övrigt brygghus för mattvätt som även användes som badhus och en tvättstuga. Den finns fortfarande kvar i trädgården på Hult, min far drog hem den med traktor från Pettersjö. Runt år 1950 .		Han var inte bara affärsman utan även som sagt smed och tog kontrakt på bl.a. beslag och smide till grindar mellan stationen och Myran. Han var, välkänd som stor affärsman, köpte och sålde bl.a. gårdar, virke och lite av varje. han hade även ett intresse för hästar. En norsk gulaktig fjordings ras som han var mycket stolt över, oftast hade han 4 st i stallet på Hult och fölunge nästan varje år. Han sålde grus till "Bergslagens järnvägar" ur det som i dag är ”[[Dalsland/Ånimskog/Hult Pettersjö\|Pettersjö]]”. Där var för övrigt den varggrop som hade byggts i samförstånd mellan Hult och Myran omkring 1830-1840. Petter såg att där fanns grus när han tittade i resterna av varggropen. Man drog räls ner i grusgropen och efter att man kommit på en större vattenåder fylldes snabbt grusgropen med vatten. Så man fick ta båtar till hjälp för att få upp rälsen. Här byggdes för övrigt brygghus för mattvätt som även användes som badhus och en tvättstuga. Den finns fortfarande kvar i trädgården på Hult, min far drog hem den med traktor från Pettersjö. Runt år 1950 .

← Äldre version		Versionen från 14 maj 2026 kl. 14.57
Rad 5:		Rad 5:
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult-Karta 1836..jpg\|vänster\|miniatyr\|Dalsland/Ånimskog/Hult/Karta]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult-Karta 1836..jpg\|vänster\|miniatyr\|Dalsland/Ånimskog/Hult/Karta]]
	<p style="text-indent:6em;">		<p style="text-indent:6em;">
	Hult (betyder: ligger i lövskog) i Ånimskogs socken och nämns för första gången 1560 (jb). Då kallades det för [[Dalsland/Ånimskog/Hults gamla tomt\|Hultet]] i kyrkböckerna fram till 1748 och har sedan dess gått under namnet Hult. Hult betecknades först som ett ”Kyrktorp” på ¼ dels hemman. Blev därefter överfört till ett Frälsehemman. Det var Henrik Månesköld som för övrigt redan ägde Ökna (Södermanland) Henriksholm och Hängelö. Som under åren 1628-46 köper upp ytterligare ett antal hemman i Ånimskog, däribland Hult ( uppköpta hemman var även Stora och Lilla Bräcke, Tittersrud, Stora och Lilla Mossen, Näs, Krusebol, Myran, Bollsbyn, Ressbyn, Stommen, Ö. Korsbyn och Vingnäs och många fler i Tösse och Tydje). Husen låg då något hundratal meter norr om Klockarebol (endast vattenkällan finns kvar). Åkern som var runt denna boplats kallas i dag Klockarebolsgärdet och hette då Kyrkgärdet. Husen som fanns flyttades förmodligen successivt till en ny plats, strax norr om Dammberget. Detta skedde runt mitten av 1700 talet och stämmer väl med att det efter 1748 hette Hult.		Hult (betyder: ligger i lövskog) i Ånimskogs socken och nämns för första gången 1560 (jb). Då kallades det för [[Dalsland/Ånimskog/Hults gamla tomt\|Hultet]] i kyrkböckerna fram till 1748 och har sedan dess gått under namnet Hult. Hult betecknades först som ett ”Kyrktorp” på ¼ dels hemman. Blev därefter överfört till ett Frälsehemman. Det var Henrik Månesköld som för övrigt redan ägde Ökna (Södermanland) Henriksholm och Hängelö. Som under åren 1628-46 köper upp ytterligare ett antal hemman i Ånimskog, däribland Hult ( uppköpta hemman var även Stora och Lilla Bräcke, Tittersrud, Stora och Lilla Mossen, Näs, Krusebol, Myran, Bollsbyn, Ressbyn, Stommen, Ö. Korsbyn och Vingnäs och många fler i Tösse och Tydje). Husen låg då något hundratal meter norr om Klockarebol (endast vattenkällan finns kvar). Åkern som var runt denna boplats kallas i dag Klockarebolsgärdet och hette då Kyrkgärdet. Husen som fanns flyttades förmodligen successivt till en ny plats, strax norr om Dammberget. Detta skedde runt mitten av 1700 talet och stämmer väl med att det efter 1748 hette Hult.
			<p style="text-indent:6em;">

	Storskiftet mot Krusebol ägde rum 1795 och redan år 1797 hade beslutet om Laga skifte upplästs i Ånimskogs Kyrka. Men det fick vänta till den 18/6–1830. Då kungjordes det från predikstolen i Ånimskogs kyrka, att Laga skifte (länk till protokoll) skulle genomföras på samtliga Hults ägor. Skiftet genomfördes nu på samtliga Hults ägor, enda undantaget var soldatstommen som låg fast. Då bodde här 5 familjer i detta som kallades [[Dalsland/Ånimskog/Hults By\|Hults By]]. Det var när Arvid Erikssons dog 1827 (var född i det gamla Huts By, som kallades Hultet) och den bouppteckning som blev som de familjerna blev delägare jämte Erik Eriksson som också bodde där och vars far( även han hette Erik Eriksson och kom från Bolet) köpt in sig där. De 6 familjerna var därför med i skiftet. Soldaten Sven Hultberg var med eftersom hans hustru Annika ärvt en bit jord efter sin far Arvid. Så han brukade både soldatstommen och Annikas jordlott. Fram tills att Anders Skoog blev ny soldat. Var för övrigt en bit av det som sedan blev [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] som troligen är byggt av Sven. Här fanns 2 gemensamma ladugårdar, magasin, åttkantig trösklada och ett 10 tal småhus till allt möjligt bruk. Fruktträd fanns planterade, 11 äppelträd och ett päronträd. ”Utan vandel” som det står i skiftesprotokollet. ( se skiftes protokollet). Norr om Hultåsen låg de så kallade Hults ängar. Åkermarken sträckte sig då förbi soldatstommen [[Dalsland/Ånimskog/Hulteberget\|Hulteberget]] och norrut fram till ängarna. Åkrarna kallades bl.a. för stengärdet (låg vid norra gränsen på nuvarande gatan). Källargärdet (vid jordkällaren), kyrkgärdet är en bit av det som i dag kallas klockarebolsgärder(östligaste biten av det), Björkebacken (som var längst ner i syd) på det som kallas ”tresneppen” i dag. Området norr om dammen vid nuvarande bostadshus på Hult hette ” Hästekasen” Gruvan hette ett område runt ett gammalt gruvhål. (Anna på gruva kallades för övrigt hushållerskan till Petter Eliasson.		Storskiftet mot Krusebol ägde rum 1795 och redan år 1797 hade beslutet om Laga skifte upplästs i Ånimskogs Kyrka. Men det fick vänta till den 18/6–1830. Då kungjordes det från predikstolen i Ånimskogs kyrka, att Laga skifte (länk till protokoll) skulle genomföras på samtliga Hults ägor. Skiftet genomfördes nu på samtliga Hults ägor, enda undantaget var soldatstommen som låg fast. Då bodde här 5 familjer i detta som kallades [[Dalsland/Ånimskog/Hults By\|Hults By]]. Det var när Arvid Erikssons dog 1827 (var född i det gamla Huts By, som kallades Hultet) och den bouppteckning som blev som de familjerna blev delägare jämte Erik Eriksson som också bodde där och vars far( även han hette Erik Eriksson och kom från Bolet) köpt in sig där. De 6 familjerna var därför med i skiftet. Soldaten Sven Hultberg var med eftersom hans hustru Annika ärvt en bit jord efter sin far Arvid. Så han brukade både soldatstommen och Annikas jordlott. Fram tills att Anders Skoog blev ny soldat. Var för övrigt en bit av det som sedan blev [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] som troligen är byggt av Sven. Här fanns 2 gemensamma ladugårdar, magasin, åttkantig trösklada och ett 10 tal småhus till allt möjligt bruk. Fruktträd fanns planterade, 11 äppelträd och ett päronträd. ”Utan vandel” som det står i skiftesprotokollet. ( se skiftes protokollet). Norr om Hultåsen låg de så kallade Hults ängar. Åkermarken sträckte sig då förbi soldatstommen [[Dalsland/Ånimskog/Hulteberget\|Hulteberget]] och norrut fram till ängarna. Åkrarna kallades bl.a. för stengärdet (låg vid norra gränsen på nuvarande gatan). Källargärdet (vid jordkällaren), kyrkgärdet är en bit av det som i dag kallas klockarebolsgärder(östligaste biten av det), Björkebacken (som var längst ner i syd) på det som kallas ”tresneppen” i dag. Området norr om dammen vid nuvarande bostadshus på Hult hette ” Hästekasen” Gruvan hette ett område runt ett gammalt gruvhål. (Anna på gruva kallades för övrigt hushållerskan till Petter Eliasson.

	År 1879 när järnvägen invigdes, fanns en tåghållplats strax norr om nuvarande järnvägsövergång.		År 1879 när järnvägen invigdes, fanns en tåghållplats strax norr om nuvarande järnvägsövergång.
			<p style="text-indent:6em;">

	[[Dalsland/Ånimskog/Hultedalen\|Hultedalen]] hette ett torp norr om Pettersjö. Torpet försvann på 1890-talet. Rester av åkrar finns och där fanns ett äppleträd och en vit syren ända fram till mitten 1980-talet. Den siste som bodde där var en gammal gubbe som Axel Axelssons fars farmor Maja-Lisa Jonasdotter som bodde på Ögårn på Myra koppade. Hon slog åder och var så kallad "Klok gumma" och jordemor. Detta gjorde hon ca: 1890.		[[Dalsland/Ånimskog/Hultedalen\|Hultedalen]] hette ett torp norr om Pettersjö. Torpet försvann på 1890-talet. Rester av åkrar finns och där fanns ett äppleträd och en vit syren ända fram till mitten 1980-talet. Den siste som bodde där var en gammal gubbe som Axel Axelssons fars farmor Maja-Lisa Jonasdotter som bodde på Ögårn på Myra koppade. Hon slog åder och var så kallad "Klok gumma" och jordemor. Detta gjorde hon ca: 1890.

	Hults By och all mark delades nu upp i 5 delar. Man rev nu även de flesta husen. Det som gick lottades nu ut vid detta "laga skifte" bland de 5 familjer som fanns i Hults By. Man fick ta hänsyn till ägarandelar, jordmån, skick av hus o.s.v. Jan Kingren och hans hustru Cajsa fick [[Dalsland/Ånimskog/Klockarbol\|Klockarebol]] där han redan börjat bygga innan skiftet. (det fick sitt namn när klockaren Elias Hulte'n flyttade dit 1837). [[Dalsland/Ånimskog/Kingrensstugan\|Kingrenstugan]] drogs av änkan Anna Arvidsdotter (dotter till Arvid Eriksson). Kingrensstugan fick sitt namn när Kingrenarna flyttade dit från Klockarebol 1854. Per Jansson drog Lågebacken som nu kallades för [[Dalsland/Ånimskog/Hult Änga\|Änga]]. Pär Andersson drog [[Dalsland/Ånimskog/Hult Gatan\|Gatan]]. Erik Eriksson med familj som hade de bästa husen fick bo kvar. Man fick mark och virke av de gamla husen. Allt betalades med pengar, kördagar, arbetsdagar och om man bistod med häst eller annat. Fick huset stå kvar fick man betala. Gruvan. Där finns ett gruvhål kvar i dag. Man bröt mangan här någon gång under 1700-talet.		Hults By och all mark delades nu upp i 5 delar. Man rev nu även de flesta husen. Det som gick lottades nu ut vid detta "laga skifte" bland de 5 familjer som fanns i Hults By. Man fick ta hänsyn till ägarandelar, jordmån, skick av hus o.s.v. Jan Kingren och hans hustru Cajsa fick [[Dalsland/Ånimskog/Klockarbol\|Klockarebol]] där han redan börjat bygga innan skiftet. (det fick sitt namn när klockaren Elias Hulte'n flyttade dit 1837).
			<p style="text-indent:6em;">
			[[Dalsland/Ånimskog/Kingrensstugan\|Kingrenstugan]] drogs av änkan Anna Arvidsdotter (dotter till Arvid Eriksson). Kingrensstugan fick sitt namn när Kingrenarna flyttade dit från Klockarebol 1854. Per Jansson drog Lågebacken som nu kallades för [[Dalsland/Ånimskog/Hult Änga\|Änga]]. Pär Andersson drog [[Dalsland/Ånimskog/Hult Gatan\|Gatan]]. Erik Eriksson med familj som hade de bästa husen fick bo kvar. Man fick mark och virke av de gamla husen. Allt betalades med pengar, kördagar, arbetsdagar och om man bistod med häst eller annat. Fick huset stå kvar fick man betala. Gruvan. Där finns ett gruvhål kvar i dag. Man bröt mangan här någon gång under 1700-talet.
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Hemmansklyvning 1895.jpg\|miniatyr\|Hemmansklyvning 1875]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Hemmansklyvning 1895.jpg\|miniatyr\|Hemmansklyvning 1875]]
	Erik Eriksson hade inte bara de bästa husen utan var dessutom år1816 störst markägare. Eriks söner var även de ägare fram till 1844. En rest av Hults by är det så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] och [[Dalsland/Ånimskog/Hult Dammberget\|Dammberget]] där ättlingar till Arvid Eriksson bodde. Per Jansson som drog ”Lågebacken” (Änga) och byggde upp huset där, av material han fått i skiftet. Men han hade större planer och var för övrigt den ende som beställde ut kopior av skiftesförhandlingarna. Hans son August Persson hade även han affärssinne. När han tog över efter far sin, köpte han även husen och marken av Eriksönerna. Husen hade blivit dåliga och nya behövdes, därför revs husen och material forslades till den plats som idag är Hult. Material härifrån finns i bland annat i det magasin som nu står på Hult. Under August Perssons ägar tid 1861–1865 uppfördes ladugård och uthus och han hade redan börjat bygga bostadshuset redan när han bodde på Änga. (Detta renoverades och byggdes om av Petter Eliasson som då delvis hyrde på Myran) Magasinet stod nere vid dammen och ladugården fanns närmare boningshuset. Klockarebol köptes och införlivades även detta till Hult. Huset på ”Änga” blev bostad åt arbetsfolk. Men han fick antagligen ekonomiska problem. Tvingades därför flytta till Ressbyn den 1 november 1865. Nu klev CP Ekblad in som ny ägare (löste in de skuldebrev och annat som fanns) till Hult och sålde det vidare till [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Petter Eliasson\|Petter Eliasson]] 25/3-1867 som jämte sin maka Emilia Maria Nelzon och sina barn Selma och Gustaf bosatte sig på Hult 1874 (Hult köptes i olika delar, och blev komplett först 1874). Ett år senare flyttar Petters bror Fredrik till Hult Han Köpte nu även in Kingrenstugan med tillhörande mark, där Erik Kingren nu bodde. Han var nu även orolig för konkurs och gjorde i förebyggande syfte en hemmansklyvning 1875 som sedan aldrig behövdes användas. Han delade av det som sedan blev gatan. Eliasson hade köpt Hult för att kunna göra affärer med järnvägsbolaget. På Hult föddes ytterligare 3 barn Emma, Anna och Hilma.		Erik Eriksson hade inte bara de bästa husen utan var dessutom år1816 störst markägare. Eriks söner var även de ägare fram till 1844. En rest av Hults by är det så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Fågelberget\|Fågelberget]] och [[Dalsland/Ånimskog/Hult Dammberget\|Dammberget]] där ättlingar till Arvid Eriksson bodde. Per Jansson som drog ”Lågebacken” (Änga) och byggde upp huset där, av material han fått i skiftet. Men han hade större planer och var för övrigt den ende som beställde ut kopior av skiftesförhandlingarna. Hans son August Persson hade även han affärssinne. När han tog över efter far sin, köpte han även husen och marken av Eriksönerna. Husen hade blivit dåliga och nya behövdes, därför revs husen och material forslades till den plats som idag är Hult. Material härifrån finns i bland annat i det magasin som nu står på Hult. Under August Perssons ägar tid 1861–1865 uppfördes ladugård och uthus och han hade redan börjat bygga bostadshuset redan när han bodde på Änga. (Detta renoverades och byggdes om av Petter Eliasson som då delvis hyrde på Myran) Magasinet stod nere vid dammen och ladugården fanns närmare boningshuset. Klockarebol köptes och införlivades även detta till Hult. Huset på ”Änga” blev bostad åt arbetsfolk. Men han fick antagligen ekonomiska problem. Tvingades därför flytta till Ressbyn den 1 november 1865. Nu klev CP Ekblad in som ny ägare (löste in de skuldebrev och annat som fanns) till Hult och sålde det vidare till [[Dalsland/Ånimskog/Hult/Petter Eliasson\|Petter Eliasson]] 25/3-1867 som jämte sin maka Emilia Maria Nelzon och sina barn Selma och Gustaf bosatte sig på Hult 1874 (Hult köptes i olika delar, och blev komplett först 1874). Ett år senare flyttar Petters bror Fredrik till Hult Han Köpte nu även in Kingrenstugan med tillhörande mark, där Erik Kingren nu bodde. Han var nu även orolig för konkurs och gjorde i förebyggande syfte en hemmansklyvning 1875 som sedan aldrig behövdes användas. Han delade av det som sedan blev gatan. Eliasson hade köpt Hult för att kunna göra affärer med järnvägsbolaget. På Hult föddes ytterligare 3 barn Emma, Anna och Hilma.
Rad 21:		Rad 23:
	Han var inte bara affärsman utan även som sagt smed och tog kontrakt på bl.a. beslag och smide till grindar mellan stationen och Myran. Han var, välkänd som stor affärsman, köpte och sålde bl.a. gårdar, virke och lite av varje. han hade även ett intresse för hästar. En norsk gulaktig fjordings ras som han var mycket stolt över, oftast hade han 4 st i stallet på Hult och fölunge nästan varje år. Han sålde grus till "Bergslagens järnvägar" ur det som i dag är ”[[Dalsland/Ånimskog/Hult Pettersjö\|Pettersjö]]”. Där var för övrigt den varggrop som hade byggts i samförstånd mellan Hult och Myran omkring 1830-1840. Petter såg att där fanns grus när han tittade i resterna av varggropen. Man drog räls ner i grusgropen och efter att man kommit på en större vattenåder fylldes snabbt grusgropen med vatten. Så man fick ta båtar till hjälp för att få upp rälsen. Här byggdes för övrigt brygghus för mattvätt som även användes som badhus och en tvättstuga. Den finns fortfarande kvar i trädgården på Hult, min far drog hem den med traktor från Pettersjö. Runt år 1950 .		Han var inte bara affärsman utan även som sagt smed och tog kontrakt på bl.a. beslag och smide till grindar mellan stationen och Myran. Han var, välkänd som stor affärsman, köpte och sålde bl.a. gårdar, virke och lite av varje. han hade även ett intresse för hästar. En norsk gulaktig fjordings ras som han var mycket stolt över, oftast hade han 4 st i stallet på Hult och fölunge nästan varje år. Han sålde grus till "Bergslagens järnvägar" ur det som i dag är ”[[Dalsland/Ånimskog/Hult Pettersjö\|Pettersjö]]”. Där var för övrigt den varggrop som hade byggts i samförstånd mellan Hult och Myran omkring 1830-1840. Petter såg att där fanns grus när han tittade i resterna av varggropen. Man drog räls ner i grusgropen och efter att man kommit på en större vattenåder fylldes snabbt grusgropen med vatten. Så man fick ta båtar till hjälp för att få upp rälsen. Här byggdes för övrigt brygghus för mattvätt som även användes som badhus och en tvättstuga. Den finns fortfarande kvar i trädgården på Hult, min far drog hem den med traktor från Pettersjö. Runt år 1950 .

	Karl Kingren från Krusenlund drunknade i Pettersjö 1897. Han körde ner med häst och vagn från västra sidan. Hästen gled på en berghäll och Karl kom under lasset.. Det sades länge att han spökade där. Holger Andersson sade till mig när jag byggde stugan där. Passa dig Karl sitter ibland på andra sidan och tittar, flera har sett han. Ok sa jag. Bra då passar han så att inte barna går i och drunknar svarade jag.		Karl Kingren från Krusenlund drunknade i Pettersjö 1897. Han körde ner med häst och vagn från västra sidan. Hästen gled på en berghäll och Karl kom under lasset.. Det sades länge att han spökade där. Holger Andersson sade till mig när jag byggde stugan där. Passa dig Karl sitter ibland på andra sidan och tittar, flera har sett han. Ok sa jag. Bra då passar han så att inte barna går i och drunknar svarade jag.

	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Gårdamålning Hult.jpg\|miniatyr\|Dalsland/Ånimskog/Hult Gårdamålning 1890]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hult Gårdamålning Hult.jpg\|miniatyr\|Dalsland/Ånimskog/Hult Gårdamålning 1890]]