Dalsland/Ånimskog/Hultera - Versionshistorik

DanS: Bytt till mallen NyPlats. Lagt till mallen Inventerad

2025-11-05T05:50:14Z

Bytt till mallen NyPlats. Lagt till mallen Inventerad

← Äldre version		Versionen från 5 november 2025 kl. 07.50
Rad 7:		Rad 7:
	\|knord=58.86366		\|knord=58.86366
	\|kost=12.43904		\|kost=12.43904
			\|bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-UlerudHultera1.jpg
	}}		}}
	<ref>[[Dalsland/Ånimskog/Sockenbok\|Ånimskogs Sockenbok]], del II, sidan 186.</ref><ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun\|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 187.</ref>Öster om [[Dalsland/Ånimskog/Åna\|Åna]] låg det lilla torpet '''Hultera''', vars enda lämningar idag är en stenhög och däromkring högväxande granar, men i undervegetationen kan man urskilja ett område med slät mark som anger att det här funnits små åkertegar, och därför får man anta att torparen en gång har kunnat föda en ko. Det är emellertid inte så länge sedan jorden var öppen, ty Anders Gustafsson på [[Dalsland/Ånimskog/Åna\|Åna]] sådde havre här omkring 1930.		<ref>[[Dalsland/Ånimskog/Sockenbok\|Ånimskogs Sockenbok]], del II, sidan 186.</ref><ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun\|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 187.</ref>Öster om [[Dalsland/Ånimskog/Åna\|Åna]] låg det lilla torpet '''Hultera''', vars enda lämningar idag är en stenhög och däromkring högväxande granar, men i undervegetationen kan man urskilja ett område med slät mark som anger att det här funnits små åkertegar, och därför får man anta att torparen en gång har kunnat föda en ko. Det är emellertid inte så länge sedan jorden var öppen, ty Anders Gustafsson på [[Dalsland/Ånimskog/Åna\|Åna]] sådde havre här omkring 1930.
Rad 15:		Rad 16:
	== Källor ==		== Källor ==
	<references />		<references />

	== Inventeringar ==		== Inventeringar ==
	=== Feb 2025 ===		=== Feb 2025 ===
			{{Inventerad \| datum=2025-02}}
	Platsen hittad och koordinater bestämda.		Platsen hittad och koordinater bestämda.
	<div style="clear: both">
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-UlerudHultera1.jpg\|vänster\|miniatyr\|400x400px\|Inventering av torpet Hultera i Ånimskog i februari 2025.]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-UlerudHultera1.jpg\|vänster\|miniatyr\|400x400px\|Inventering av torpet Hultera i Ånimskog i februari 2025.]]
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-UlerudHultera2.jpg\|vänster\|miniatyr\|400x400px\|Inventering av torpet Hultera i Ånimskog i februari 2025.]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-UlerudHultera2.jpg\|vänster\|miniatyr\|400x400px\|Inventering av torpet Hultera i Ånimskog i februari 2025.]]

DanS den 2 augusti 2025 kl. 06.41

2025-08-02T06:41:24Z

← Äldre version		Versionen från 2 augusti 2025 kl. 08.41
Rad 1:		Rad 1:
			{{NyPlats
	{{SockMall:Plats
	\|landskap=Dalsland		\|landskap=Dalsland
	\|socken=Ånimskog		\|socken=Ånimskog

Mikael S: Lagt till länkar till relevanta sidor.

2025-05-21T15:32:43Z

Lagt till länkar till relevanta sidor.

← Äldre version		Versionen från 21 maj 2025 kl. 17.32
Rad 8:		Rad 8:
	\|kost=12.43904		\|kost=12.43904
	}}		}}
	<ref>[[Dalsland/Ånimskog/Sockenbok\|Ånimskogs Sockenbok]], del II, sidan 186.</ref><ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun\|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 187.</ref>Öster om [[Dalsland/Ånimskog/Åna\|Åna]] låg det lilla torpet '''Hultera''', vars enda lämningar idag är en stenhög och däromkring högväxande granar, men i undervegetationen kan man urskilja ett område med slät mark som anger att det här funnits små åkertegar, och därför får man anta att torparen en gång har kunnat föda en ko. Det är emellertid inte så länge sedan jorden var öppen, ty Anders Gustafsson på Åna sådde havre här omkring 1930.		<ref>[[Dalsland/Ånimskog/Sockenbok\|Ånimskogs Sockenbok]], del II, sidan 186.</ref><ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun\|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 187.</ref>Öster om [[Dalsland/Ånimskog/Åna\|Åna]] låg det lilla torpet '''Hultera''', vars enda lämningar idag är en stenhög och däromkring högväxande granar, men i undervegetationen kan man urskilja ett område med slät mark som anger att det här funnits små åkertegar, och därför får man anta att torparen en gång har kunnat föda en ko. Det är emellertid inte så länge sedan jorden var öppen, ty Anders Gustafsson på [[Dalsland/Ånimskog/Åna\|Åna]] sådde havre här omkring 1930.

	Den enda som man kan spåra hit är änkan '''Ida Eriksson''' (född Svensdotter i Tisselskog<ref>Församlingsbok för Ånimskogs församling 1915-1929 (AIIa:5), sidan 383.</ref>, 1848-07-27<ref>Födelsebok för Tisselskogs församling 1831-1860 (C:4), sidan 45, löpnummer 28.</ref>--1931-01-23<ref>Död- och begravningsbok för Ånimskog församling 1926-1949 (F:4), sidan 17, löpnummer 5.</ref>) som gick under namnet ”'''Ida på Hultera'''” och var en märklig kvinna. Hon hade läkekonstens gåva och var särskilt berömd för sina blodiglar som användes vid tandvärk och andra åkommor. Hur länge hon bodde på Hultera är ovisst, men enligt uppgift skulle hon ha tagit till sig Otto Erikssons yngsta son Karl när modern dog omkring 1880. Karl var då ett år, men om Ida tog hand om honom just då eller senare vet vi inte, och inte heller om hon då bodde på Hultera. Man kan dock anta att hon bodde på torpet från slutet av 1800-talet till omkring 1925. När det gäller Otto Eriksson och hans övriga barn ges en skildring av dem under [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg\|Västra Berg.]]		Den enda som man kan spåra hit är änkan '''Ida Eriksson''' (född Svensdotter i [[Dalsland/Tisselskog\|Tisselskog]]<ref>Församlingsbok för Ånimskogs församling 1915-1929 (AIIa:5), sidan 383.</ref>, 1848-07-27<ref>Födelsebok för Tisselskogs församling 1831-1860 (C:4), sidan 45, löpnummer 28.</ref>--1931-01-23<ref>Död- och begravningsbok för Ånimskog församling 1926-1949 (F:4), sidan 17, löpnummer 5.</ref>) som gick under namnet ”'''Ida på Hultera'''” och var en märklig kvinna. Hon hade läkekonstens gåva och var särskilt berömd för sina blodiglar som användes vid tandvärk och andra åkommor. Hur länge hon bodde på Hultera är ovisst, men enligt uppgift skulle hon ha tagit till sig Otto Erikssons yngsta son Karl när modern dog omkring 1880. Karl var då ett år, men om Ida tog hand om honom just då eller senare vet vi inte, och inte heller om hon då bodde på Hultera. Man kan dock anta att hon bodde på torpet från slutet av 1800-talet till omkring 1925. När det gäller Otto Eriksson och hans övriga barn ges en skildring av dem under [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg\|Västra Berg.]]

	Karl blev så småningom skolvaktmästare på Linddalens skola i Skållerud och bosatte sig på ett ställe i närheten som passande nog hade namnet Skolmästere, vilket fick till följd att Karl alltid kallades ”Karl på Skolmästere” När Ida blev gammal återgäldade Karl hennes omtanke från hans tidiga barndomsår, och tog till sig sin fostermor, som fick en fristad hos familjen på Skolmästere till sin död.		Karl blev så småningom skolvaktmästare på [[Dalsland/Skållerud/Linddalens skola\|Linddalens skola]] i [[Dalsland/Skållerud\|Skållerud]] och bosatte sig på ett ställe i närheten som passande nog hade namnet [[Dalsland/Skållerud/Skolmästere\|Skolmästere]], vilket fick till följd att Karl alltid kallades ”Karl på Skolmästere” När Ida blev gammal återgäldade Karl hennes omtanke från hans tidiga barndomsår, och tog till sig sin fostermor, som fick en fristad hos familjen på [[Dalsland/Skållerud/Skolmästere\|Skolmästere]] till sin död.
	== Källor ==		== Källor ==
	<references />		<references />

Sockadm: Textersättning - "{{PlatsboxV2" till "{{SockMall:Plats"

2025-04-14T10:34:30Z

Textersättning - "{{PlatsboxV2" till "{{SockMall:Plats"

← Äldre version		Versionen från 14 april 2025 kl. 12.34
Rad 1:		Rad 1:
			{{SockMall:Plats
	{{PlatsboxV2
	\|landskap=Dalsland		\|landskap=Dalsland
	\|socken=Ånimskog		\|socken=Ånimskog

Sockadm: Mindre ordrättning

2025-02-22T06:48:23Z

Mindre ordrättning

← Äldre version		Versionen från 22 februari 2025 kl. 08.48
Rad 10:		Rad 10:
	<ref>[[Dalsland/Ånimskog/Sockenbok\|Ånimskogs Sockenbok]], del II, sidan 186.</ref><ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun\|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 187.</ref>Öster om [[Dalsland/Ånimskog/Åna\|Åna]] låg det lilla torpet '''Hultera''', vars enda lämningar idag är en stenhög och däromkring högväxande granar, men i undervegetationen kan man urskilja ett område med slät mark som anger att det här funnits små åkertegar, och därför får man anta att torparen en gång har kunnat föda en ko. Det är emellertid inte så länge sedan jorden var öppen, ty Anders Gustafsson på Åna sådde havre här omkring 1930.		<ref>[[Dalsland/Ånimskog/Sockenbok\|Ånimskogs Sockenbok]], del II, sidan 186.</ref><ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun\|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 187.</ref>Öster om [[Dalsland/Ånimskog/Åna\|Åna]] låg det lilla torpet '''Hultera''', vars enda lämningar idag är en stenhög och däromkring högväxande granar, men i undervegetationen kan man urskilja ett område med slät mark som anger att det här funnits små åkertegar, och därför får man anta att torparen en gång har kunnat föda en ko. Det är emellertid inte så länge sedan jorden var öppen, ty Anders Gustafsson på Åna sådde havre här omkring 1930.

	Den enda som man kan spåra hit är änkan '''Ida Eriksson''' (född Svensdotter i Tisselskog<ref>Församlingsbok för Ånimskogs ~~socken~~ 1915-1929 (AIIa:5), sidan 383.</ref>, 1848-07-27<ref>Födelsebok för Tisselskogs församling 1831-1860 (C:4), sidan 45, löpnummer 28.</ref>--1931-01-23<ref>Död- och begravningsbok för Ånimskog församling 1926-1949 (F:4), sidan 17, löpnummer 5.</ref>) som gick under namnet ”'''Ida på Hultera'''” och var en märklig kvinna. Hon hade läkekonstens gåva och var särskilt berömd för sina blodiglar som användes vid tandvärk och andra åkommor. Hur länge hon bodde på Hultera är ovisst, men enligt uppgift skulle hon ha tagit till sig Otto Erikssons yngsta son Karl när modern dog omkring 1880. Karl var då ett år, men om Ida tog hand om honom just då eller senare vet vi inte, och inte heller om hon då bodde på Hultera. Man kan dock anta att hon bodde på torpet från slutet av 1800-talet till omkring 1925. När det gäller Otto Eriksson och hans övriga barn ges en skildring av dem under [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg\|Västra Berg.]]		Den enda som man kan spåra hit är änkan '''Ida Eriksson''' (född Svensdotter i Tisselskog<ref>Församlingsbok för Ånimskogs församling 1915-1929 (AIIa:5), sidan 383.</ref>, 1848-07-27<ref>Födelsebok för Tisselskogs församling 1831-1860 (C:4), sidan 45, löpnummer 28.</ref>--1931-01-23<ref>Död- och begravningsbok för Ånimskog församling 1926-1949 (F:4), sidan 17, löpnummer 5.</ref>) som gick under namnet ”'''Ida på Hultera'''” och var en märklig kvinna. Hon hade läkekonstens gåva och var särskilt berömd för sina blodiglar som användes vid tandvärk och andra åkommor. Hur länge hon bodde på Hultera är ovisst, men enligt uppgift skulle hon ha tagit till sig Otto Erikssons yngsta son Karl när modern dog omkring 1880. Karl var då ett år, men om Ida tog hand om honom just då eller senare vet vi inte, och inte heller om hon då bodde på Hultera. Man kan dock anta att hon bodde på torpet från slutet av 1800-talet till omkring 1925. När det gäller Otto Eriksson och hans övriga barn ges en skildring av dem under [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg\|Västra Berg.]]

	Karl blev så småningom skolvaktmästare på Linddalens skola i Skållerud och bosatte sig på ett ställe i närheten som passande nog hade namnet Skolmästere, vilket fick till följd att Karl alltid kallades ”Karl på Skolmästere” När Ida blev gammal återgäldade Karl hennes omtanke från hans tidiga barndomsår, och tog till sig sin fostermor, som fick en fristad hos familjen på Skolmästere till sin död.		Karl blev så småningom skolvaktmästare på Linddalens skola i Skållerud och bosatte sig på ett ställe i närheten som passande nog hade namnet Skolmästere, vilket fick till följd att Karl alltid kallades ”Karl på Skolmästere” När Ida blev gammal återgäldade Karl hennes omtanke från hans tidiga barndomsår, och tog till sig sin fostermor, som fick en fristad hos familjen på Skolmästere till sin död.

Sockadm: Mindre typografisk ändring

2025-02-22T06:46:01Z

Mindre typografisk ändring

← Äldre version		Versionen från 22 februari 2025 kl. 08.46
Rad 10:		Rad 10:
	<ref>[[Dalsland/Ånimskog/Sockenbok\|Ånimskogs Sockenbok]], del II, sidan 186.</ref><ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun\|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 187.</ref>Öster om [[Dalsland/Ånimskog/Åna\|Åna]] låg det lilla torpet '''Hultera''', vars enda lämningar idag är en stenhög och däromkring högväxande granar, men i undervegetationen kan man urskilja ett område med slät mark som anger att det här funnits små åkertegar, och därför får man anta att torparen en gång har kunnat föda en ko. Det är emellertid inte så länge sedan jorden var öppen, ty Anders Gustafsson på Åna sådde havre här omkring 1930.		<ref>[[Dalsland/Ånimskog/Sockenbok\|Ånimskogs Sockenbok]], del II, sidan 186.</ref><ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun\|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 187.</ref>Öster om [[Dalsland/Ånimskog/Åna\|Åna]] låg det lilla torpet '''Hultera''', vars enda lämningar idag är en stenhög och däromkring högväxande granar, men i undervegetationen kan man urskilja ett område med slät mark som anger att det här funnits små åkertegar, och därför får man anta att torparen en gång har kunnat föda en ko. Det är emellertid inte så länge sedan jorden var öppen, ty Anders Gustafsson på Åna sådde havre här omkring 1930.

	Den enda som man kan spåra hit är änkan '''Ida Eriksson''' (född Svensdotter i Tisselskog<ref>Församlingsbok för Ånimskogs socken 1915-1929 (AIIa:5), sidan 383.</ref>, 1848-07-27<ref>Födelsebok för Tisselskogs församling 1831-1860 (C:4), sidan 45, löpnummer 28.</ref>--1931-01-23<ref>Död- och begravningsbok för Ånimskog ~~Församling~~ 1926-1949 (F:4), sidan 17, löpnummer 5.</ref>) som gick under namnet ”'''Ida på Hultera'''” och var en märklig kvinna. Hon hade läkekonstens gåva och var särskilt berömd för sina blodiglar som användes vid tandvärk och andra åkommor. Hur länge hon bodde på Hultera är ovisst, men enligt uppgift skulle hon ha tagit till sig Otto Erikssons yngsta son Karl när modern dog omkring 1880. Karl var då ett år, men om Ida tog hand om honom just då eller senare vet vi inte, och inte heller om hon då bodde på Hultera. Man kan dock anta att hon bodde på torpet från slutet av 1800-talet till omkring 1925. När det gäller Otto Eriksson och hans övriga barn ges en skildring av dem under [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg\|Västra Berg.]]		Den enda som man kan spåra hit är änkan '''Ida Eriksson''' (född Svensdotter i Tisselskog<ref>Församlingsbok för Ånimskogs socken 1915-1929 (AIIa:5), sidan 383.</ref>, 1848-07-27<ref>Födelsebok för Tisselskogs församling 1831-1860 (C:4), sidan 45, löpnummer 28.</ref>--1931-01-23<ref>Död- och begravningsbok för Ånimskog församling 1926-1949 (F:4), sidan 17, löpnummer 5.</ref>) som gick under namnet ”'''Ida på Hultera'''” och var en märklig kvinna. Hon hade läkekonstens gåva och var särskilt berömd för sina blodiglar som användes vid tandvärk och andra åkommor. Hur länge hon bodde på Hultera är ovisst, men enligt uppgift skulle hon ha tagit till sig Otto Erikssons yngsta son Karl när modern dog omkring 1880. Karl var då ett år, men om Ida tog hand om honom just då eller senare vet vi inte, och inte heller om hon då bodde på Hultera. Man kan dock anta att hon bodde på torpet från slutet av 1800-talet till omkring 1925. När det gäller Otto Eriksson och hans övriga barn ges en skildring av dem under [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg\|Västra Berg.]]

	Karl blev så småningom skolvaktmästare på Linddalens skola i Skållerud och bosatte sig på ett ställe i närheten som passande nog hade namnet Skolmästere, vilket fick till följd att Karl alltid kallades ”Karl på Skolmästere” När Ida blev gammal återgäldade Karl hennes omtanke från hans tidiga barndomsår, och tog till sig sin fostermor, som fick en fristad hos familjen på Skolmästere till sin död.		Karl blev så småningom skolvaktmästare på Linddalens skola i Skållerud och bosatte sig på ett ställe i närheten som passande nog hade namnet Skolmästere, vilket fick till följd att Karl alltid kallades ”Karl på Skolmästere” När Ida blev gammal återgäldade Karl hennes omtanke från hans tidiga barndomsår, och tog till sig sin fostermor, som fick en fristad hos familjen på Skolmästere till sin död.

Sockadm: Rättat ordfel

2025-02-22T06:45:27Z

Rättat ordfel

← Äldre version		Versionen från 22 februari 2025 kl. 08.45
Rad 10:		Rad 10:
	<ref>[[Dalsland/Ånimskog/Sockenbok\|Ånimskogs Sockenbok]], del II, sidan 186.</ref><ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun\|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 187.</ref>Öster om [[Dalsland/Ånimskog/Åna\|Åna]] låg det lilla torpet '''Hultera''', vars enda lämningar idag är en stenhög och däromkring högväxande granar, men i undervegetationen kan man urskilja ett område med slät mark som anger att det här funnits små åkertegar, och därför får man anta att torparen en gång har kunnat föda en ko. Det är emellertid inte så länge sedan jorden var öppen, ty Anders Gustafsson på Åna sådde havre här omkring 1930.		<ref>[[Dalsland/Ånimskog/Sockenbok\|Ånimskogs Sockenbok]], del II, sidan 186.</ref><ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun\|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 187.</ref>Öster om [[Dalsland/Ånimskog/Åna\|Åna]] låg det lilla torpet '''Hultera''', vars enda lämningar idag är en stenhög och däromkring högväxande granar, men i undervegetationen kan man urskilja ett område med slät mark som anger att det här funnits små åkertegar, och därför får man anta att torparen en gång har kunnat föda en ko. Det är emellertid inte så länge sedan jorden var öppen, ty Anders Gustafsson på Åna sådde havre här omkring 1930.

	Den enda som man kan spåra hit är änkan '''Ida Eriksson''' (född Svensdotter i Tisselskog<ref>Församlingsbok för Ånimskogs socken 1915-1929 (AIIa:5), sidan 383.</ref>, 1848-07-27<ref>Födelsebok för Tisselskogs församling 1831-1860 (C:4), sidan 45, löpnummer 28.</ref>--1931-01-23<ref>Död- och begravningsbok för Ånimskog ~~Socken~~ 1926-1949 (F:4), sidan 17, löpnummer 5.</ref>) som gick under namnet ”'''Ida på Hultera'''” och var en märklig kvinna. Hon hade läkekonstens gåva och var särskilt berömd för sina blodiglar som användes vid tandvärk och andra åkommor. Hur länge hon bodde på Hultera är ovisst, men enligt uppgift skulle hon ha tagit till sig Otto Erikssons yngsta son Karl när modern dog omkring 1880. Karl var då ett år, men om Ida tog hand om honom just då eller senare vet vi inte, och inte heller om hon då bodde på Hultera. Man kan dock anta att hon bodde på torpet från slutet av 1800-talet till omkring 1925. När det gäller Otto Eriksson och hans övriga barn ges en skildring av dem under [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg\|Västra Berg.]]		Den enda som man kan spåra hit är änkan '''Ida Eriksson''' (född Svensdotter i Tisselskog<ref>Församlingsbok för Ånimskogs socken 1915-1929 (AIIa:5), sidan 383.</ref>, 1848-07-27<ref>Födelsebok för Tisselskogs församling 1831-1860 (C:4), sidan 45, löpnummer 28.</ref>--1931-01-23<ref>Död- och begravningsbok för Ånimskog Församling 1926-1949 (F:4), sidan 17, löpnummer 5.</ref>) som gick under namnet ”'''Ida på Hultera'''” och var en märklig kvinna. Hon hade läkekonstens gåva och var särskilt berömd för sina blodiglar som användes vid tandvärk och andra åkommor. Hur länge hon bodde på Hultera är ovisst, men enligt uppgift skulle hon ha tagit till sig Otto Erikssons yngsta son Karl när modern dog omkring 1880. Karl var då ett år, men om Ida tog hand om honom just då eller senare vet vi inte, och inte heller om hon då bodde på Hultera. Man kan dock anta att hon bodde på torpet från slutet av 1800-talet till omkring 1925. När det gäller Otto Eriksson och hans övriga barn ges en skildring av dem under [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg\|Västra Berg.]]

	Karl blev så småningom skolvaktmästare på Linddalens skola i Skållerud och bosatte sig på ett ställe i närheten som passande nog hade namnet Skolmästere, vilket fick till följd att Karl alltid kallades ”Karl på Skolmästere” När Ida blev gammal återgäldade Karl hennes omtanke från hans tidiga barndomsår, och tog till sig sin fostermor, som fick en fristad hos familjen på Skolmästere till sin död.		Karl blev så småningom skolvaktmästare på Linddalens skola i Skållerud och bosatte sig på ett ställe i närheten som passande nog hade namnet Skolmästere, vilket fick till följd att Karl alltid kallades ”Karl på Skolmästere” När Ida blev gammal återgäldade Karl hennes omtanke från hans tidiga barndomsår, och tog till sig sin fostermor, som fick en fristad hos familjen på Skolmästere till sin död.

Sockadm: Lagt till födelse- och dödsår på "Ida på Hultera"

2025-02-22T06:41:12Z

Lagt till födelse- och dödsår på "Ida på Hultera"

← Äldre version		Versionen från 22 februari 2025 kl. 08.41
Rad 10:		Rad 10:
	<ref>[[Dalsland/Ånimskog/Sockenbok\|Ånimskogs Sockenbok]], del II, sidan 186.</ref><ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun\|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 187.</ref>Öster om [[Dalsland/Ånimskog/Åna\|Åna]] låg det lilla torpet '''Hultera''', vars enda lämningar idag är en stenhög och däromkring högväxande granar, men i undervegetationen kan man urskilja ett område med slät mark som anger att det här funnits små åkertegar, och därför får man anta att torparen en gång har kunnat föda en ko. Det är emellertid inte så länge sedan jorden var öppen, ty Anders Gustafsson på Åna sådde havre här omkring 1930.		<ref>[[Dalsland/Ånimskog/Sockenbok\|Ånimskogs Sockenbok]], del II, sidan 186.</ref><ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun\|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 187.</ref>Öster om [[Dalsland/Ånimskog/Åna\|Åna]] låg det lilla torpet '''Hultera''', vars enda lämningar idag är en stenhög och däromkring högväxande granar, men i undervegetationen kan man urskilja ett område med slät mark som anger att det här funnits små åkertegar, och därför får man anta att torparen en gång har kunnat föda en ko. Det är emellertid inte så länge sedan jorden var öppen, ty Anders Gustafsson på Åna sådde havre här omkring 1930.

	Den enda som man kan spåra hit är änkan Ida Eriksson som gick under namnet ”'''Ida på Hultera'''” och var en märklig kvinna. Hon hade läkekonstens gåva och var särskilt berömd för sina blodiglar som användes vid tandvärk och andra åkommor. Hur länge hon bodde på Hultera är ovisst, men enligt uppgift skulle hon ha tagit till sig Otto Erikssons yngsta son Karl när modern dog omkring 1880. Karl var då ett år, men om Ida tog hand om honom just då eller senare vet vi inte, och inte heller om hon då bodde på Hultera. Man kan dock anta att hon bodde på torpet från slutet av 1800-talet till omkring 1925. När det gäller Otto Eriksson och hans övriga barn ges en skildring av dem under [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg\|Västra Berg.]]		Den enda som man kan spåra hit är änkan '''Ida Eriksson''' (född Svensdotter i Tisselskog<ref>Församlingsbok för Ånimskogs socken 1915-1929 (AIIa:5), sidan 383.</ref>, 1848-07-27<ref>Födelsebok för Tisselskogs församling 1831-1860 (C:4), sidan 45, löpnummer 28.</ref>--1931-01-23<ref>Död- och begravningsbok för Ånimskog Socken 1926-1949 (F:4), sidan 17, löpnummer 5.</ref>) som gick under namnet ”'''Ida på Hultera'''” och var en märklig kvinna. Hon hade läkekonstens gåva och var särskilt berömd för sina blodiglar som användes vid tandvärk och andra åkommor. Hur länge hon bodde på Hultera är ovisst, men enligt uppgift skulle hon ha tagit till sig Otto Erikssons yngsta son Karl när modern dog omkring 1880. Karl var då ett år, men om Ida tog hand om honom just då eller senare vet vi inte, och inte heller om hon då bodde på Hultera. Man kan dock anta att hon bodde på torpet från slutet av 1800-talet till omkring 1925. När det gäller Otto Eriksson och hans övriga barn ges en skildring av dem under [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg\|Västra Berg.]]

	Karl blev så småningom skolvaktmästare på Linddalens skola i Skållerud och bosatte sig på ett ställe i närheten som passande nog hade namnet Skolmästere, vilket fick till följd att Karl alltid kallades ”Karl på Skolmästere” När Ida blev gammal återgäldade Karl hennes omtanke från hans tidiga barndomsår, och tog till sig sin fostermor, som fick en fristad hos familjen på Skolmästere till sin död.		Karl blev så småningom skolvaktmästare på Linddalens skola i Skållerud och bosatte sig på ett ställe i närheten som passande nog hade namnet Skolmästere, vilket fick till följd att Karl alltid kallades ”Karl på Skolmästere” När Ida blev gammal återgäldade Karl hennes omtanke från hans tidiga barndomsår, och tog till sig sin fostermor, som fick en fristad hos familjen på Skolmästere till sin död.

DanS: Lagt till referenser och redigerat lite

2025-02-22T05:39:43Z

Lagt till referenser och redigerat lite

@@ Rad 8: / Rad 8: @@
 |kost=12.43904
 }}
 == Källor ==
 == Inventeringar ==
 === Feb 2025 ===

DanS: Lagt till OCR-läst text från sockenboken

2025-02-22T05:32:51Z

Lagt till OCR-läst text från sockenboken

@@ Rad 8: / Rad 8: @@
 |kost=12.43904
 }}
 == Inventeringar ==
 === Feb 2025 ===