Dalsland/Ånimskog/Hunnängen - Versionshistorik

Sockadm: Bytt mall från SockMall:Plats till NyPlats

2026-02-07T06:18:51Z

Bytt mall från SockMall:Plats till NyPlats

← Äldre version		Versionen från 7 februari 2026 kl. 08.18
Rad 1:		Rad 1:
			{{NyPlats
	{{SockMall:Plats
	\| socken = Ånimskog		\| socken = Ånimskog
	\| landskap = Dalsland		\| landskap = Dalsland

Mikael S: Lagt till länkar till relevanta sidor.

2025-05-21T13:09:31Z

Lagt till länkar till relevanta sidor.

← Äldre version		Versionen från 21 maj 2025 kl. 15.09
Rad 8:		Rad 8:
	\| typ = Torp		\| typ = Torp
	}}		}}
	Någon kilometer söder om Bräcke låg torpet Hunnängen, just där en vik av Bräcketjärnet skjuter in mot öster. Stugan låg i kanten av sluttningen mot tjärnet, medan ladugården fanns en bit längre ner. Några grundstenar och ett grånat fruktträd är allt som minner om människors verk när man besöker platsen idag. Torpets ålder är svår att bestämma, men troligen kom det till omkring 1850 eller något årtionde senare.		Någon kilometer söder om [[Dalsland/Ånimskog/Västra Bräcke\|Bräcke]] låg torpet Hunnängen, just där en vik av [[Dalsland/Ånimskog/Bräcketjärnet\|Bräcketjärnet]] skjuter in mot öster. Stugan låg i kanten av sluttningen mot tjärnet, medan ladugården fanns en bit längre ner. Några grundstenar och ett grånat fruktträd är allt som minner om människors verk när man besöker platsen idag. Torpets ålder är svår att bestämma, men troligen kom det till omkring 1850 eller något årtionde senare.

	Tyvärr går det heller inte att belägga vilka människor som haft sitt hem under den lilla stugans tak förutom Maja Lena Svensdotter som flyttade hit omkring 1915 sedan hennes dotter Maria gift sig med Adolf Nilsson, som då var nybliven ägare av Bräcke.		Tyvärr går det heller inte att belägga vilka människor som haft sitt hem under den lilla stugans tak förutom Maja Lena Svensdotter som flyttade hit omkring 1915 sedan hennes dotter Maria gift sig med Adolf Nilsson, som då var nybliven ägare av [[Dalsland/Ånimskog/Västra Bräcke\|Bräcke]].

	Maja Lena var född på Korsbyudden 1852 som näst äldst av sju syskon. När hon var 16 år dog hennes far, och snart fick hon ge sig ut och tjäna sitt eget uppehälle. Hon hamnade så småningom som piga i Nedre Kilane, där hon gifte sig med bondsonen Paul Magnusson 1880. Året därpå föddes sonen Emanuel och ungefär samtidigt flyttade makarna till torpet Ödegården som tillhörde Säljedalen. Där föddes Sofia 1882, Maria 1884, tvillingbröderna Johan och Gustaf samt dottern Kristina.		Maja Lena var född på [[Dalsland/Ånimskog/Korsbyudden\|Korsbyudden]] 1852 som näst äldst av sju syskon. När hon var 16 år dog hennes far, och snart fick hon ge sig ut och tjäna sitt eget uppehälle. Hon hamnade så småningom som piga i [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Kilane\|Nedre Kilane]], där hon gifte sig med bondsonen Paul Magnusson 1880. Året därpå föddes sonen Emanuel och ungefär samtidigt flyttade makarna till torpet [[Dalsland/Skållerud/Ödegården\|Ödegården]] som tillhörde [[Dalsland/Skållerud/Säljedalen\|Säljedalen]]. Där föddes Sofia 1882, Maria 1884, tvillingbröderna Johan och Gustaf samt dottern Kristina.

	1908 dog maken Paul och Maja Lena fick nu ensam sörja för familjen. De äldsta barnen hade dock lämnat hemmet, däribland dottern Sofia, som redan som femtonåring blev piga på Backen i Salebol. Maja Lena fick själv göra dagsverken på Backen sedan hennes man dött genom att varje morgon och kväll vandra den långa vägen för att hjälpa till med mjölkningen.		1908 dog maken Paul och Maja Lena fick nu ensam sörja för familjen. De äldsta barnen hade dock lämnat hemmet, däribland dottern Sofia, som redan som femtonåring blev piga på [[Dalsland/Ånimskog/Backen (Salebol)\|Backen]] i [[Dalsland/Ånimskog/Salebol\|Salebol]]. Maja Lena fick själv göra dagsverken på [[Dalsland/Ånimskog/Backen (Salebol)\|Backen]] sedan hennes man dött genom att varje morgon och kväll vandra den långa vägen för att hjälpa till med mjölkningen.

	Man kan föreställa sig att Maja Lena Svensdotter fick en betydligt lugnare tillvaro, sedan hon med sin ko flyttade in på torpet Hunnängen. Här hade hon sin dotter och måg alldeles i närheten och dessutom barnbarnen Nils och Astrid. Dottern Sofia som gift sig och bodde på Fammerud i Anolfsbyn fanns heller inte alltför långt borta, och bland barnbarnen där var Signe en flitig besökare på Hunnängen~~. Signe, som fortfarande har starka minnesbilder av torpet, berättar hur prydligt och hemtrevligt det var inne i stugan som hade kök och ett rum~~.		Man kan föreställa sig att Maja Lena Svensdotter fick en betydligt lugnare tillvaro, sedan hon med sin ko flyttade in på torpet Hunnängen. Här hade hon sin dotter och måg alldeles i närheten och dessutom barnbarnen Nils och Astrid. Dottern Sofia som gift sig och bodde på [[Dalsland/Ånimskog/Fammerud\|Fammerud]] i [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn\|Anolfsbyn]] fanns heller inte alltför långt borta, och bland barnbarnen där var Signe en flitig besökare på Hunnängen.

	Så småningom, när krafterna började tryta, fick Maja Lena flytta in i det gamla huset i Bräcke, där hon avled på hösten 1933.		Så småningom, när krafterna började tryta, fick Maja Lena flytta in i det gamla huset i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Bräcke\|Bräcke]], där hon avled på hösten 1933.

	I mitten av 1930-talet revs torpstugan ner och flyttades till Ryr, där den fick bilda stomme till Karl och Elin Nilssons nybygge på Smiberget. Man kan med goda skäl anta att Elins far Johan Andersson på Norra Kasen låg bakom köpet och också ombesörjde de praktiska detaljerna när det gällde rivning och transport.		I mitten av 1930-talet revs torpstugan ner och flyttades till [[Dalsland/Skållerud/Ryr\|Ryr]], där den fick bilda stomme till Karl och Elin Nilssons nybygge på [[Dalsland/Skållerud/Smiberget\|Smiberget]]. Man kan med goda skäl anta att Elins far Johan Andersson på [[Dalsland/Ånimskog/Känsbykasen\|Norra Kasen]] låg bakom köpet och också ombesörjde de praktiska detaljerna när det gällde rivning och transport.

	Några år senare då Carl Ottosson stod i begrepp att uppföra en ny butik i Ryr erinrade han sig att det fortfarande fanns en del timmer kvar på Hunnängen, nämligen i ladugården, som också revs ner och fick bilda väggarna i den nya affärsbyggnaden. Transporten skedde med hästar och slädar den kalla vintern 1940. <ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 161-162.</ref>		Några år senare då Carl Ottosson stod i begrepp att uppföra en ny butik i [[Dalsland/Skållerud/Ryr\|Ryr]] erinrade han sig att det fortfarande fanns en del timmer kvar på Hunnängen, nämligen i ladugården, som också revs ner och fick bilda väggarna i den nya affärsbyggnaden. Transporten skedde med hästar och slädar den kalla vintern 1940. <ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 161-162.</ref>
	== Källor ==		== Källor ==
	<references />		<references />

Mikael S den 29 april 2025 kl. 11.20

2025-04-29T11:20:40Z

← Äldre version		Versionen från 29 april 2025 kl. 13.20
Rad 2:		Rad 2:
	\| socken = Ånimskog		\| socken = Ånimskog
	\| landskap = Dalsland		\| landskap = Dalsland
	\| hemman = ~~Stora~~ ~~Kilane~~		\| hemman = Västra Bräcke
	\| namn = Hunnängen		\| namn = Hunnängen
	\| knord = 58.855007		\| knord = 58.855007

Mikael S den 29 april 2025 kl. 10.46

2025-04-29T10:46:35Z

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 Någon kilometer söder om Bräcke låg torpet Hunnängen, just där en vik av Bräcketjärnet skjuter in mot öster. Stugan låg i kanten av sluttningen mot tjärnet, medan ladugården fanns en bit längre ner. Några grundstenar och ett grånat fruktträd är allt som minner om människors verk när man besöker platsen idag. Torpets ålder är svår att bestämma, men troligen kom det till omkring 1850 eller något årtionde senare.
@@ Rad 13: / Rad 22: @@
 I mitten av 1930-talet revs torpstugan ner och flyttades till Ryr, där den fick bilda stomme till Karl och Elin Nilssons nybygge på Smiberget. Man kan med goda skäl anta att Elins far Johan Andersson på Norra Kasen låg bakom köpet och också ombesörjde de praktiska detaljerna när det gällde rivning och transport.
-Några år senare då Carl Ottosson stod i begrepp att uppföra en ny butik i Ryr erinrade han sig att det fortfarande fanns en del timmer kvar på Hunnängen, nämligen i ladugården, som också revs ner och fick bilda väggarna i den nya affärsbyggnaden. Transporten skedde med hästar och slädar den kalla vintern 1940.
+Några år senare då Carl Ottosson stod i begrepp att uppföra en ny butik i Ryr erinrade han sig att det fortfarande fanns en del timmer kvar på Hunnängen, nämligen i ladugården, som också revs ner och fick bilda väggarna i den nya affärsbyggnaden. Transporten skedde med hästar och slädar den kalla vintern 1940. <ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 161-162.</ref>

Mikael S: Skapat sidan med OCR-läst text från Sockenboken.

2025-04-29T10:43:36Z

Skapat sidan med OCR-läst text från Sockenboken.

Ny sida

Någon kilometer söder om Bräcke låg torpet Hunnängen, just där en vik av Bräcketjärnet skjuter in mot öster. Stugan låg i kanten av sluttningen mot tjärnet, medan ladugården fanns en bit längre ner. Några grundstenar och ett grånat fruktträd är allt som minner om människors verk när man besöker platsen idag. Torpets ålder är svår att bestämma, men troligen kom det till omkring 1850 eller något årtionde senare.

Tyvärr går det heller inte att belägga vilka människor som haft sitt hem under den lilla stugans tak förutom Maja Lena Svensdotter som flyttade hit omkring 1915 sedan hennes dotter Maria gift sig med Adolf Nilsson, som då var nybliven ägare av Bräcke.

Maja Lena var född på Korsbyudden 1852 som näst äldst av sju syskon. När hon var 16 år dog hennes far, och snart fick hon ge sig ut och tjäna sitt eget uppehälle. Hon hamnade så småningom som piga i Nedre Kilane, där hon gifte sig med bondsonen Paul Magnusson 1880. Året därpå föddes sonen Emanuel och ungefär samtidigt flyttade makarna till torpet Ödegården som tillhörde Säljedalen. Där föddes Sofia 1882, Maria 1884, tvillingbröderna Johan och Gustaf samt dottern Kristina.

1908 dog maken Paul och Maja Lena fick nu ensam sörja för familjen. De äldsta barnen hade dock lämnat hemmet, däribland dottern Sofia, som redan som femtonåring blev piga på Backen i Salebol. Maja Lena fick själv göra dagsverken på Backen sedan hennes man dött genom att varje morgon och kväll vandra den långa vägen för att hjälpa till med mjölkningen.

Man kan föreställa sig att Maja Lena Svensdotter fick en betydligt lugnare tillvaro, sedan hon med sin ko flyttade in på torpet Hunnängen. Här hade hon sin dotter och måg alldeles i närheten och dessutom barnbarnen Nils och Astrid. Dottern Sofia som gift sig och bodde på Fammerud i Anolfsbyn fanns heller inte alltför långt borta, och bland barnbarnen där var Signe en flitig besökare på Hunnängen. Signe, som fortfarande har starka minnesbilder av torpet, berättar hur prydligt och hemtrevligt det var inne i stugan som hade kök och ett rum.

Så småningom, när krafterna började tryta, fick Maja Lena flytta in i det gamla huset i Bräcke, där hon avled på hösten 1933.

I mitten av 1930-talet revs torpstugan ner och flyttades till Ryr, där den fick bilda stomme till Karl och Elin Nilssons nybygge på Smiberget. Man kan med goda skäl anta att Elins far Johan Andersson på Norra Kasen låg bakom köpet och också ombesörjde de praktiska detaljerna när det gällde rivning och transport.

Några år senare då Carl Ottosson stod i begrepp att uppföra en ny butik i Ryr erinrade han sig att det fortfarande fanns en del timmer kvar på Hunnängen, nämligen i ladugården, som också revs ner och fick bilda väggarna i den nya affärsbyggnaden. Transporten skedde med hästar och slädar den kalla vintern 1940.