Dalsland/Ånimskog/Näs (Västra Korsbyn) - Versionshistorik

DanS: DanS flyttade sidan Dalsland/Ånimskog/Näs till Dalsland/Ånimskog/Näs (Västra Korsbyn)

2025-08-08T08:53:02Z

DanS flyttade sidan Dalsland/Ånimskog/Näs till Dalsland/Ånimskog/Näs (Västra Korsbyn)

← Äldre version		Versionen från 8 augusti 2025 kl. 10.53
(Ingen skillnad)

DanS: Bytt till mallen NyPlats. Lagt till SMW-fråga om tillhörande platser

2025-08-08T08:52:25Z

Bytt till mallen NyPlats. Lagt till SMW-fråga om tillhörande platser

← Äldre version		Versionen från 8 augusti 2025 kl. 10.52
Rad 2:		Rad 2:
	\|landskap=Dalsland		\|landskap=Dalsland
	\|socken=Ånimskog		\|socken=Ånimskog
			\|hemman=Västra Korsbyn
	\|namn=Näs
			\|namn=Näs (Västra Korsbyn)
	\|typ=~~Hemman~~		\|typ=Gård
	\|knord=58.~~887309~~		\|knord=58.892298
	\|kost=12.~~556386~~		\|kost=12.503171
	}}		}}
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-näs.jpg\|miniatyr\|406x406px]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-näs.jpg\|miniatyr\|406x406px]]
Rad 38:		Rad 39:
	"Manne i Näs" var kyrkvärd och allmänt respekterad i bygden och under ett halvt sekel residerade han på den gård hans far byggt upp. Döttrarna gifte sig, Anna ett par kilometer norrut med Martin Karlsson i [[Dalsland/Ånimskog/Kraksbyn\|Kraksbyn]] och Karin några hundra meter söderut med Oskar Eriksson på [[Dalsland/Ånimskog/Berget (Anolfsbyn)\|Berget]]. Sonen Karl stannade kvar hemma på gården, så de tre barnen fanns i hemmets närhet under alla dessa år.		"Manne i Näs" var kyrkvärd och allmänt respekterad i bygden och under ett halvt sekel residerade han på den gård hans far byggt upp. Döttrarna gifte sig, Anna ett par kilometer norrut med Martin Karlsson i [[Dalsland/Ånimskog/Kraksbyn\|Kraksbyn]] och Karin några hundra meter söderut med Oskar Eriksson på [[Dalsland/Ånimskog/Berget (Anolfsbyn)\|Berget]]. Sonen Karl stannade kvar hemma på gården, så de tre barnen fanns i hemmets närhet under alla dessa år.

	År lades till år allt under det att livet gick sin stilla gång på gården, men som så ofta händer i de flesta människors liv tycks plötsligt alla dramatiska händelser komprimeras till en kort, intensiv tidrymd, och detta inträffade på Näs under ett av de sista åren av andra världskriget. Kristina dog i mars 1944 och i maj samma år följde Manne henne bort från den gård de blivit ett med under sin långa levnad. Detta år hade också Karl och hans fästmö Annie, en vacker ljushårig flicka som han träffat något år tidigare bakom disken i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane\|Stora Kilane]] lanthandel, bestämt att gifta sig. Det blev några hektiska månader för det unga paret, men Annie Olsson, som var bonddotter från [[Värmlandsnäs/Värmlandsnäs\|Värmlandsnäs]], växte snabbt in i rollen som ny gårdsfru på Näs.~~<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 286-288.</ref>~~		År lades till år allt under det att livet gick sin stilla gång på gården, men som så ofta händer i de flesta människors liv tycks plötsligt alla dramatiska händelser komprimeras till en kort, intensiv tidrymd, och detta inträffade på Näs under ett av de sista åren av andra världskriget. Kristina dog i mars 1944 och i maj samma år följde Manne henne bort från den gård de blivit ett med under sin långa levnad. Detta år hade också Karl och hans fästmö Annie, en vacker ljushårig flicka som han träffat något år tidigare bakom disken i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane\|Stora Kilane]] lanthandel, bestämt att gifta sig. Det blev några hektiska månader för det unga paret, men Annie Olsson, som var bonddotter från [[Värmlandsnäs/Värmlandsnäs\|Värmlandsnäs]], växte snabbt in i rollen som ny gårdsfru på Näs.
	== Källor ==		== Källor ==
			* Ånimskogs Sockenbok del II, sida 286-288
	<references />
	== Externa källor ==
	Mer information om ägare och boende i [https://svenskaherrgardar.se/herrgardsdatabasen/gard/1063 Näs finns i Herrgårdsdatabasen] på webbplatsen [https://svenskaherrgardar.se Svenska Herrgårdar].

DanS den 2 augusti 2025 kl. 06.11

2025-08-02T06:11:17Z

← Äldre version		Versionen från 2 augusti 2025 kl. 08.11
Rad 1:		Rad 1:
			{{NyPlats
	{{SockMall:Plats
	\|landskap=Dalsland		\|landskap=Dalsland
	\|socken=Ånimskog		\|socken=Ånimskog
Rad 13:		Rad 13:

	Av ekonomibyggnaderna finns endast ett magasin kvar från 1800-talet, medan den nuvarande stall-och ladugårdsbyggnaden uppfördes 1914. Den har sedan dess genomgått en del reparationer. Gården har 12 hektar odlad jord och när den utnyttjades som mest gav den bärgning åt två hästar, sex kor, två ungdjur, svin och höns. Det aktiva jordbruket upphörde omkring 1970.		Av ekonomibyggnaderna finns endast ett magasin kvar från 1800-talet, medan den nuvarande stall-och ladugårdsbyggnaden uppfördes 1914. Den har sedan dess genomgått en del reparationer. Gården har 12 hektar odlad jord och när den utnyttjades som mest gav den bärgning åt två hästar, sex kor, två ungdjur, svin och höns. Det aktiva jordbruket upphörde omkring 1970.
			== Historik ==

	HISTORIK

	Efter den livliga verksamhet som rådde i södra [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn\|Korsbyn]] i början av 1850-talet var det dags för Lars Svensson och hans unga familj att flytta in i den nyuppförda manbyggnaden. Den förste hemmansägaren på Näs var född på [[Dalsland/Ånimskog/Tomten 2 1 (Salebol)\|Nedre Tomten]] i Salebol 1807 och son till Lena Johannesdotter i hennes äktenskap med Sven Larsson. Lars morfar var Göran Johansson, gästgivare i [[Dalsland/Ånimskog/Ånskolund\|Ånskolund]] i slutet av 1700-talet.		Efter den livliga verksamhet som rådde i södra [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn\|Korsbyn]] i början av 1850-talet var det dags för Lars Svensson och hans unga familj att flytta in i den nyuppförda manbyggnaden. Den förste hemmansägaren på Näs var född på [[Dalsland/Ånimskog/Tomten 2 1 (Salebol)\|Nedre Tomten]] i Salebol 1807 och son till Lena Johannesdotter i hennes äktenskap med Sven Larsson. Lars morfar var Göran Johansson, gästgivare i [[Dalsland/Ånimskog/Ånskolund\|Ånskolund]] i slutet av 1700-talet.

Rad 43:		Rad 41:
	== Källor ==		== Källor ==
	<references />		<references />
			== Externa källor ==
			Mer information om ägare och boende i [https://svenskaherrgardar.se/herrgardsdatabasen/gard/1063 Näs finns i Herrgårdsdatabasen] på webbplatsen [https://svenskaherrgardar.se Svenska Herrgårdar].

Mikael S: Lagt till länkar.

2025-05-24T19:35:45Z

Lagt till länkar.

Mikael S: Gör version 16486 av Mikael S (diskussion) ogjord

2025-05-03T19:59:20Z

Gör version 16486 av Mikael S (diskussion) ogjord

← Äldre version		Versionen från 3 maj 2025 kl. 21.59
Rad 3:		Rad 3:
	\|socken=Ånimskog		\|socken=Ånimskog
	\|namn=Näs		\|namn=Näs
	\|typ=~~Gård~~		\|typ=Hemman
	\|knord=58.887309		\|knord=58.887309
	\|kost=12.556386		\|kost=12.556386

Mikael S den 3 maj 2025 kl. 19.58

2025-05-03T19:58:55Z

← Äldre version		Versionen från 3 maj 2025 kl. 21.58
Rad 3:		Rad 3:
	\|socken=Ånimskog		\|socken=Ånimskog
	\|namn=Näs		\|namn=Näs
	\|typ=~~Hemman~~		\|typ=Gård
	\|knord=58.887309		\|knord=58.887309
	\|kost=12.556386		\|kost=12.556386

Mikael S den 2 maj 2025 kl. 14.15

2025-05-02T14:15:22Z

← Äldre version		Versionen från 2 maj 2025 kl. 16.15
Rad 40:		Rad 40:
	"Manne i Näs" var kyrkvärd och allmänt respekterad i bygden och under ett halvt sekel residerade han på den gård hans far byggt upp. Döttrarna gifte sig, Anna ett par kilometer norrut med Martin Karlsson i Kraksbyn och Karin några hundra meter söderut med Oskar Eriksson på Berget. Sonen Karl stannade kvar hemma på gården, så de tre barnen fanns i hemmets närhet under alla dessa år.		"Manne i Näs" var kyrkvärd och allmänt respekterad i bygden och under ett halvt sekel residerade han på den gård hans far byggt upp. Döttrarna gifte sig, Anna ett par kilometer norrut med Martin Karlsson i Kraksbyn och Karin några hundra meter söderut med Oskar Eriksson på Berget. Sonen Karl stannade kvar hemma på gården, så de tre barnen fanns i hemmets närhet under alla dessa år.

	År lades till år allt under det att livet gick sin stilla gång på gården, men som så ofta händer i de flesta människors liv tycks plötsligt alla dramatiska händelser komprimeras till en kort, intensiv tidrymd, och detta inträffade på Näs under ett av de sista åren av andra världskriget. Kristina dog i mars 1944 och i maj samma år följde Manne henne bort från den gård de blivit ett med under sin långa levnad. Detta år hade också Karl och hans fästmö Annie, en vacker ljushårig flicka som han träffat något år tidigare bakom disken i Stora Kilane lanthandel, bestämt att gifta sig, så det blev några hektiska månader för det unga paret, men Annie Olsson, som var bonddotter från Värmlandsnäs, växte snabbt in i rollen som ny gårdsfru på Näs.		År lades till år allt under det att livet gick sin stilla gång på gården, men som så ofta händer i de flesta människors liv tycks plötsligt alla dramatiska händelser komprimeras till en kort, intensiv tidrymd, och detta inträffade på Näs under ett av de sista åren av andra världskriget. Kristina dog i mars 1944 och i maj samma år följde Manne henne bort från den gård de blivit ett med under sin långa levnad. Detta år hade också Karl och hans fästmö Annie, en vacker ljushårig flicka som han träffat något år tidigare bakom disken i Stora Kilane lanthandel, bestämt att gifta sig, så det blev några hektiska månader för det unga paret, men Annie Olsson, som var bonddotter från Värmlandsnäs, växte snabbt in i rollen som ny gårdsfru på Näs.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 286-288.</ref>
			== Källor ==
			<references />

Mikael S: Lagt in text och bilder från sockenboken.

2025-05-02T14:14:50Z

Lagt in text och bilder från sockenboken.

← Äldre version		Versionen från 2 maj 2025 kl. 16.14
Rad 7:		Rad 7:
	\|kost=12.556386		\|kost=12.556386
	}}		}}
			[[Fil:Dalsland-ånimskog-näs.jpg\|miniatyr\|406x406px]]
			Strax innan vi når de höglänta trakterna norr om Anolfsbyn ligger Näs på den östra sidan av vägen alldeles innanför gränsen till Västra Korsbyn. Manbyggnaden vars fasad mot vägen ändrat karaktär genom en ombyggnad på 1940-talet, då verandan revs och en balkong uppfördes, har en vacker inramning av olika slags ädelträd och en trädgård som sträcker sig ända fram till landsvägen.

			Den ursprungliga manbyggnaden, som var en klassisk dalslandsstuga, uppfördes 1852, och under tidigt 1900-tal tillkom en veranda. På senare tid har en tillbyggnad skett mot öster. I ett av de nedre rummen påminner de breda brädorna som är lagda på välhyvlade bjälkar om att delar av huset innehåller virke från den forna herrgården uppe i Korsbybacken.
	Text saknas.

			Av ekonomibyggnaderna finns endast ett magasin kvar från 1800-talet, medan den nuvarande stall-och ladugårdsbyggnaden uppfördes 1914. Den har sedan dess genomgått en del reparationer. Gården har 12 hektar odlad jord och när den utnyttjades som mest gav den bärgning åt två hästar, sex kor, två ungdjur, svin och höns. Det aktiva jordbruket upphörde omkring 1970.

			HISTORIK

			Efter den livliga verksamhet som rådde i södra Korsbyn i början av 1850-talet var det dags för Lars Svensson och hans unga familj att flytta in i den nyuppförda manbyggnaden. Den förste hemmansägaren på Näs var född på Nedre Tomten i Salebol 1807 och son till Lena Johannesdotter i hennes äktenskap med Sven Larsson. Lars morfar var Göran Johansson, gästgivare i Ånskolund i slutet av 1700-talet (se Salebol).

			Lars Svensson etablerade sig tidigt som skeppare och båtägare men också som hemmansägare i Västra Korsbyn redan på 1840-talet. Han ägde och förde galeasen Lavinia som fraktade ved och andra laster mellan Göteborg och olika vänershamnar. Han gifte sig med Kjersti Larsdotter från Anolfsbyn. När hon fick ut sin arvslott 1859 i form av ett markområde var det naturligt att det gränsade till Näs, där makarna nu hade inrättat sig som lantbrukare på heltid sedan Lars sålt sin båt några år tidigare, och en utvidgning av arealen kom således väl till pass.

			Familjen hade också utvidgats under dessa år. Vid inflyttningen var den äldste sonen Lars Gustaf fyra år, medan Carl Josef var ett, och sedan föddes Sven Robert 1855, Johan Adrian 1857, Maria Lena 1860 och Emanuel 1862.

			En av de första dagarna i maj 1869 skulle några män från Korsbyn ro över Bergstjärnet för att besöka grannar som bodde i trakterna av Sörknatten. Lars Svensson var med i båten och just när man skulle stiga iland vid ett ställe som heter Bratta Kas vinglade farkosten till och den gamle skepparen föll överbord. Trots ivriga försök att hjälpa honom iland tvingades man se hur han sjönk allt djupare ner i vattnet och det sista man såg av honom var hans svallande vita hår och sedan var han borta.

			Drunkningsolyckor var inte ovanliga i dessa trakter. Både Sven Hesselbom och hans farbror Erik hade drunknat i unga år, men att en sjövan man som Lars Svensson mötte döden i ett element som han behärskat i flera årtionden, tedde sig naturligtvis som en ödets skickelse.
			[[Fil:Dalsland-ånimskog-näs2.jpg\|miniatyr\|350x350px\|Näs. Fr. v. Emanuel " Manne" Larsson, hustrun Kristina med sonen Karl på armen, döttrarna Karin och Anna och bakom dem Tilda Roth och Betty Nilsson. Vid väggen, bakom hästen, Anders Uppström.]]
			Överhuvudtaget är det svårt att finna den direkta orsaken till att minst ett dussintal drunkningsolyckor inträffade i socknen kring mitten av 1800-talet. I Ånimskogs dödbok kan man finna att 118 personer drabbats av drunkningsdöden åren 1712-1920. Visserligen utgjorde sjöar och vattendrag en viktig och vanlig kommunikationsled både vinter och sommar, och det gjorde naturligtvis människorna mera utsatta för risken att omkomma under sina färder, men å andra sidan borde det ha gett dem större erfarenhet att umgås med vatten.

			Gunnar Hedén har skrivit en uppsats i ämnet och kommit fram till att de som bodde kring sjöar och vattendrag visade en "otrolig djärvhet" i umgänget med svaga isar och öppet vatten. Lägg därtill att de flesta inte var simkunniga, så är det kanske ändå inte så underligt att vattnen i Ånimskog skördade så många offer.

			Döden genom drunkning försatte ofta en hel bygd i ett chockartat tillstånd, men få har drabbats så svårt av dessa plötsliga och dramatiska dödsbud som Lars Svenssons dotter Lena. Hon var nio år då fadern omkom i Bergstjärnet, och drygt ett decennium senare, då hon var nygift och hade två små barn, fick hon det hemska beskedet att hennes man drunknat i Gällsjön.
			[[Fil:Dalsland-ånimskog-näs3.jpg\|vänster\|miniatyr\|269x269px\|''Näs 1907. Manne och Kristina Larsson.'']]
			Näs övergick nu i dödsboets ägo, och de praktiska sysslorna på gården togs över av änkan och de äldsta sönerna. Efter några år skedde dock stora förändringar i familjen. Lars Gustaf dog 1880 och ett par år senare flyttade Johan Adrian till Tösse. Lena gifte sig med sin kusin Anders Fredrik Göransson på Nedre Tomten, och Carl Josef styrde sina steg till Västra Berg, där han fick "prinsessan och hela kungariket" i och med att han gifte sig med Elisabet Isaksson och därtill köpte hennes föräldragård i Västra Berg.

			Carl Josef, som var nybliven nämndeman, innehade gården några år, men 1895 flyttade han och hans hustru till Nedre Tomten och tog över egendomen, där systern Lena hade haft så goda framtidsutsikter innan hennes man drunknade.
			[[Fil:Dalsland-ånimskog-näs4.jpg\|miniatyr\|Systrarna Anna och Karin från Näs med sina äkta män, Martin Karlsson från Kraksbyn och Oskar Eriksson från Anolfsbyn.]]
			Den yngste sonen, Emanuel, framstod nu alltmer som den verklige husbonden på Näs, och året efter moderns död 1907 blev han ägare till fädernegården. Han var då sedan ett tiotal år gift med Kristina Larsdotter, som var hans kusin och född i Västra Korsbyn 1863. I deras äktenskap föddes dottern Anna 1899, Karin 1900 och Karl 1905.

			"Manne i Näs" var kyrkvärd och allmänt respekterad i bygden och under ett halvt sekel residerade han på den gård hans far byggt upp. Döttrarna gifte sig, Anna ett par kilometer norrut med Martin Karlsson i Kraksbyn och Karin några hundra meter söderut med Oskar Eriksson på Berget. Sonen Karl stannade kvar hemma på gården, så de tre barnen fanns i hemmets närhet under alla dessa år.

			År lades till år allt under det att livet gick sin stilla gång på gården, men som så ofta händer i de flesta människors liv tycks plötsligt alla dramatiska händelser komprimeras till en kort, intensiv tidrymd, och detta inträffade på Näs under ett av de sista åren av andra världskriget. Kristina dog i mars 1944 och i maj samma år följde Manne henne bort från den gård de blivit ett med under sin långa levnad. Detta år hade också Karl och hans fästmö Annie, en vacker ljushårig flicka som han träffat något år tidigare bakom disken i Stora Kilane lanthandel, bestämt att gifta sig, så det blev några hektiska månader för det unga paret, men Annie Olsson, som var bonddotter från Värmlandsnäs, växte snabbt in i rollen som ny gårdsfru på Näs.

Sockadm: Textersättning - "{{PlatsboxV2" till "{{SockMall:Plats"

2025-04-14T10:36:37Z

Textersättning - "{{PlatsboxV2" till "{{SockMall:Plats"

← Äldre version		Versionen från 14 april 2025 kl. 12.36
Rad 1:		Rad 1:
			{{SockMall:Plats
	{{PlatsboxV2
	\|landskap=Dalsland		\|landskap=Dalsland
	\|socken=Ånimskog		\|socken=Ånimskog

DanS: Lagt till koordinater

2025-04-08T08:14:47Z

Lagt till koordinater

← Äldre version		Versionen från 8 april 2025 kl. 10.14
Rad 3:		Rad 3:
	\|socken=Ånimskog		\|socken=Ånimskog
	\|namn=Näs		\|namn=Näs
	\|sortnamn=Näs
	\|typ=Hemman		\|typ=Hemman
			\|knord=58.887309
			\|kost=12.556386
	}}		}}

← Äldre version		Versionen från 24 maj 2025 kl. 21.35
Rad 8:		Rad 8:
	}}		}}
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-näs.jpg\|miniatyr\|406x406px]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-näs.jpg\|miniatyr\|406x406px]]
	Strax innan vi når de höglänta trakterna norr om Anolfsbyn ligger Näs på den östra sidan av vägen alldeles innanför gränsen till Västra Korsbyn. Manbyggnaden vars fasad mot vägen ändrat karaktär genom en ombyggnad på 1940-talet, då verandan revs och en balkong uppfördes, har en vacker inramning av olika slags ädelträd och en trädgård som sträcker sig ända fram till landsvägen.		Strax innan vi når de höglänta trakterna norr om [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn\|Anolfsbyn]] ligger Näs på den östra sidan av vägen alldeles innanför gränsen till [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn\|Västra Korsbyn]]. Manbyggnaden vars fasad mot vägen ändrat karaktär genom en ombyggnad på 1940-talet, då verandan revs och en balkong uppfördes, har en vacker inramning av olika slags ädelträd och en trädgård som sträcker sig ända fram till landsvägen.

	Den ursprungliga manbyggnaden, som var en klassisk dalslandsstuga, uppfördes 1852, och under tidigt 1900-tal tillkom en veranda. På senare tid har en tillbyggnad skett mot öster. I ett av de nedre rummen påminner de breda brädorna som är lagda på välhyvlade bjälkar om att delar av huset innehåller virke från den forna herrgården uppe i Korsbybacken.		Den ursprungliga manbyggnaden, som var en klassisk dalslandsstuga, uppfördes 1852, och under tidigt 1900-tal tillkom en veranda. På senare tid har en tillbyggnad skett mot öster. I ett av de nedre rummen påminner de breda brädorna som är lagda på välhyvlade bjälkar om att delar av huset innehåller virke från den forna herrgården uppe i Korsbybacken.
Rad 16:		Rad 16:
	HISTORIK		HISTORIK

	Efter den livliga verksamhet som rådde i södra Korsbyn i början av 1850-talet var det dags för Lars Svensson och hans unga familj att flytta in i den nyuppförda manbyggnaden. Den förste hemmansägaren på Näs var född på Nedre Tomten i Salebol 1807 och son till Lena Johannesdotter i hennes äktenskap med Sven Larsson. Lars morfar var Göran Johansson, gästgivare i Ånskolund i slutet av 1700-talet ~~(se Salebol)~~.		Efter den livliga verksamhet som rådde i södra [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn\|Korsbyn]] i början av 1850-talet var det dags för Lars Svensson och hans unga familj att flytta in i den nyuppförda manbyggnaden. Den förste hemmansägaren på Näs var född på [[Dalsland/Ånimskog/Tomten 2 1 (Salebol)\|Nedre Tomten]] i Salebol 1807 och son till Lena Johannesdotter i hennes äktenskap med Sven Larsson. Lars morfar var Göran Johansson, gästgivare i [[Dalsland/Ånimskog/Ånskolund\|Ånskolund]] i slutet av 1700-talet.

	Lars Svensson etablerade sig tidigt som skeppare och båtägare men också som hemmansägare i Västra Korsbyn redan på 1840-talet. Han ägde och förde galeasen Lavinia som fraktade ved och andra laster mellan Göteborg och olika vänershamnar. Han gifte sig med Kjersti Larsdotter från Anolfsbyn. När hon fick ut sin arvslott 1859 i form av ett markområde var det naturligt att det gränsade till Näs, där makarna nu hade inrättat sig som lantbrukare på heltid sedan Lars sålt sin båt några år tidigare, och en utvidgning av arealen kom således väl till pass.		Lars Svensson etablerade sig tidigt som skeppare och båtägare men också som hemmansägare i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn\|Västra Korsbyn]] redan på 1840-talet. Han ägde och förde galeasen Lavinia som fraktade ved och andra laster mellan [[Västergötland/Göteborg\|Göteborg]] och olika vänershamnar. Han gifte sig med Kjersti Larsdotter från [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn\|Anolfsbyn]]. När hon fick ut sin arvslott 1859 i form av ett markområde var det naturligt att det gränsade till Näs, där makarna nu hade inrättat sig som lantbrukare på heltid sedan Lars sålt sin båt några år tidigare, och en utvidgning av arealen kom således väl till pass.

	Familjen hade också utvidgats under dessa år. Vid inflyttningen var den äldste sonen Lars Gustaf fyra år, medan Carl Josef var ett, och sedan föddes Sven Robert 1855, Johan Adrian 1857, Maria Lena 1860 och Emanuel 1862.		Familjen hade också utvidgats under dessa år. Vid inflyttningen var den äldste sonen Lars Gustaf fyra år, medan Carl Josef var ett, och sedan föddes Sven Robert 1855, Johan Adrian 1857, Maria Lena 1860 och Emanuel 1862.

	En av de första dagarna i maj 1869 skulle några män från Korsbyn ro över Bergstjärnet för att besöka grannar som bodde i trakterna av Sörknatten. Lars Svensson var med i båten och just när man skulle stiga iland vid ett ställe som heter Bratta Kas vinglade farkosten till och den gamle skepparen föll överbord. Trots ivriga försök att hjälpa honom iland tvingades man se hur han sjönk allt djupare ner i vattnet och det sista man såg av honom var hans svallande vita hår och sedan var han borta.		En av de första dagarna i maj 1869 skulle några män från [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn\|Korsbyn]] ro över [[Dalsland/Ånimskog/Bergstjärnet\|Bergstjärnet]] för att besöka grannar som bodde i trakterna av [[Dalsland/Ånimskog/Sörknatten\|Sörknatten]]. Lars Svensson var med i båten och just när man skulle stiga iland vid ett ställe som heter [[Dalsland/Ånimskog/Bratta Kas\|Bratta Kas]] vinglade farkosten till och den gamle skepparen föll överbord. Trots ivriga försök att hjälpa honom iland tvingades man se hur han sjönk allt djupare ner i vattnet och det sista man såg av honom var hans svallande vita hår och sedan var han borta.

	Drunkningsolyckor var inte ovanliga i dessa trakter. Både Sven Hesselbom och hans farbror Erik hade drunknat i unga år, men att en sjövan man som Lars Svensson mötte döden i ett element som han behärskat i flera årtionden, tedde sig naturligtvis som en ödets skickelse.		Drunkningsolyckor var inte ovanliga i dessa trakter. Både Sven Hesselbom och hans farbror Erik hade drunknat i unga år, men att en sjövan man som Lars Svensson mötte döden i ett element som han behärskat i flera årtionden, tedde sig naturligtvis som en ödets skickelse.
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-näs2.jpg\|miniatyr\|350x350px\|Näs. Fr. v. Emanuel " Manne" Larsson, hustrun Kristina med sonen Karl på armen, döttrarna Karin och Anna och bakom dem Tilda Roth och Betty Nilsson. Vid väggen, bakom hästen, Anders Uppström.]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-näs2.jpg\|miniatyr\|350x350px\|Näs. Fr. v. Emanuel " Manne" Larsson, hustrun Kristina med sonen Karl på armen, döttrarna Karin och Anna och bakom dem Tilda Roth och Betty Nilsson. Vid väggen, bakom hästen, Anders Uppström.]]
	Överhuvudtaget är det svårt att finna den direkta orsaken till att minst ett dussintal drunkningsolyckor inträffade i socknen kring mitten av 1800-talet. I Ånimskogs dödbok kan man finna att 118 personer drabbats av drunkningsdöden åren 1712-1920. Visserligen utgjorde sjöar och vattendrag en viktig och vanlig kommunikationsled både vinter och sommar, och det gjorde naturligtvis människorna mera utsatta för risken att omkomma under sina färder, men å andra sidan borde det ha gett dem större erfarenhet att umgås med vatten.		Överhuvudtaget är det svårt att finna den direkta orsaken till att minst ett dussintal drunkningsolyckor inträffade i socknen kring mitten av 1800-talet. I [[Dalsland/Ånimskog\|Ånimskogs]] dödbok kan man finna att 118 personer drabbats av drunkningsdöden åren 1712-1920. Visserligen utgjorde sjöar och vattendrag en viktig och vanlig kommunikationsled både vinter och sommar, och det gjorde naturligtvis människorna mera utsatta för risken att omkomma under sina färder, men å andra sidan borde det ha gett dem större erfarenhet att umgås med vatten.

	Gunnar Hedén har skrivit en uppsats i ämnet och kommit fram till att de som bodde kring sjöar och vattendrag visade en "otrolig djärvhet" i umgänget med svaga isar och öppet vatten. Lägg därtill att de flesta inte var simkunniga, så är det kanske ändå inte så underligt att vattnen i Ånimskog skördade så många offer.		Gunnar Hedén har skrivit en uppsats i ämnet och kommit fram till att de som bodde kring sjöar och vattendrag visade en "otrolig djärvhet" i umgänget med svaga isar och öppet vatten. Lägg därtill att de flesta inte var simkunniga, så är det kanske ändå inte så underligt att vattnen i [[Dalsland/Ånimskog\|Ånimskog]] skördade så många offer.

	Döden genom drunkning försatte ofta en hel bygd i ett chockartat tillstånd, men få har drabbats så svårt av dessa plötsliga och dramatiska dödsbud som Lars Svenssons dotter Lena. Hon var nio år då fadern omkom i Bergstjärnet, och drygt ett decennium senare, då hon var nygift och hade två små barn, fick hon det hemska beskedet att hennes man drunknat i Gällsjön.		Döden genom drunkning försatte ofta en hel bygd i ett chockartat tillstånd, men få har drabbats så svårt av dessa plötsliga och dramatiska dödsbud som Lars Svenssons dotter Lena. Hon var nio år då fadern omkom i [[Dalsland/Ånimskog/Bergstjärnet\|Bergstjärnet]], och drygt ett decennium senare, då hon var nygift och hade två små barn, fick hon det hemska beskedet att hennes man drunknat i [[Dalsland/Ånimskog/Gällsjön\|Gällsjön]].
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-näs3.jpg\|vänster\|miniatyr\|269x269px\|''Näs 1907. Manne och Kristina Larsson.'']]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-näs3.jpg\|vänster\|miniatyr\|269x269px\|''Näs 1907. Manne och Kristina Larsson.'']]
	Näs övergick nu i dödsboets ägo, och de praktiska sysslorna på gården togs över av änkan och de äldsta sönerna. Efter några år skedde dock stora förändringar i familjen. Lars Gustaf dog 1880 och ett par år senare flyttade Johan Adrian till Tösse. Lena gifte sig med sin kusin Anders Fredrik Göransson på Nedre Tomten, och Carl Josef styrde sina steg till Västra Berg, där han fick "prinsessan och hela kungariket" i och med att han gifte sig med Elisabet Isaksson och därtill köpte hennes föräldragård i Västra Berg.		Näs övergick nu i dödsboets ägo, och de praktiska sysslorna på gården togs över av änkan och de äldsta sönerna. Efter några år skedde dock stora förändringar i familjen. Lars Gustaf dog 1880 och ett par år senare flyttade Johan Adrian till [[Dalsland/Tösse\|Tösse]]. Lena gifte sig med sin kusin Anders Fredrik Göransson på [[Dalsland/Ånimskog/Tomten 2 1 (Salebol)\|Nedre Tomten]], och Carl Josef styrde sina steg till [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg\|Västra Berg]], där han fick "prinsessan och hela kungariket" i och med att han gifte sig med Elisabet Isaksson och därtill köpte hennes föräldragård i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg\|Västra Berg]].

	Carl Josef, som var nybliven nämndeman, innehade gården några år, men 1895 flyttade han och hans hustru till Nedre Tomten och tog över egendomen, där systern Lena hade haft så goda framtidsutsikter innan hennes man drunknade.		Carl Josef, som var nybliven nämndeman, innehade gården några år, men 1895 flyttade han och hans hustru till [[Dalsland/Ånimskog/Tomten 2 1 (Salebol)\|Nedre Tomten]] och tog över egendomen, där systern Lena hade haft så goda framtidsutsikter innan hennes man drunknade.
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-näs4.jpg\|miniatyr\|Systrarna Anna och Karin från Näs med sina äkta män, Martin Karlsson från Kraksbyn och Oskar Eriksson från Anolfsbyn.]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-näs4.jpg\|miniatyr\|Systrarna Anna och Karin från Näs med sina äkta män, Martin Karlsson från [[Dalsland/Ånimskog/Kraksbyn\|Kraksbyn]] och Oskar Eriksson från [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn\|Anolfsbyn]].]]
	Den yngste sonen, Emanuel, framstod nu alltmer som den verklige husbonden på Näs, och året efter moderns död 1907 blev han ägare till fädernegården. Han var då sedan ett tiotal år gift med Kristina Larsdotter, som var hans kusin och född i Västra Korsbyn 1863. I deras äktenskap föddes dottern Anna 1899, Karin 1900 och Karl 1905.		Den yngste sonen, Emanuel, framstod nu alltmer som den verklige husbonden på Näs, och året efter moderns död 1907 blev han ägare till fädernegården. Han var då sedan ett tiotal år gift med Kristina Larsdotter, som var hans kusin och född i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn\|Västra Korsbyn]] 1863. I deras äktenskap föddes dottern Anna 1899, Karin 1900 och Karl 1905.

	"Manne i Näs" var kyrkvärd och allmänt respekterad i bygden och under ett halvt sekel residerade han på den gård hans far byggt upp. Döttrarna gifte sig, Anna ett par kilometer norrut med Martin Karlsson i Kraksbyn och Karin några hundra meter söderut med Oskar Eriksson på Berget. Sonen Karl stannade kvar hemma på gården, så de tre barnen fanns i hemmets närhet under alla dessa år.		"Manne i Näs" var kyrkvärd och allmänt respekterad i bygden och under ett halvt sekel residerade han på den gård hans far byggt upp. Döttrarna gifte sig, Anna ett par kilometer norrut med Martin Karlsson i [[Dalsland/Ånimskog/Kraksbyn\|Kraksbyn]] och Karin några hundra meter söderut med Oskar Eriksson på [[Dalsland/Ånimskog/Berget (Anolfsbyn)\|Berget]]. Sonen Karl stannade kvar hemma på gården, så de tre barnen fanns i hemmets närhet under alla dessa år.

	År lades till år allt under det att livet gick sin stilla gång på gården, men som så ofta händer i de flesta människors liv tycks plötsligt alla dramatiska händelser komprimeras till en kort, intensiv tidrymd, och detta inträffade på Näs under ett av de sista åren av andra världskriget. Kristina dog i mars 1944 och i maj samma år följde Manne henne bort från den gård de blivit ett med under sin långa levnad. Detta år hade också Karl och hans fästmö Annie, en vacker ljushårig flicka som han träffat något år tidigare bakom disken i Stora Kilane lanthandel, bestämt att gifta sig, ~~så det~~ blev några hektiska månader för det unga paret, men Annie Olsson, som var bonddotter från Värmlandsnäs, växte snabbt in i rollen som ny gårdsfru på Näs.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 286-288.</ref>		År lades till år allt under det att livet gick sin stilla gång på gården, men som så ofta händer i de flesta människors liv tycks plötsligt alla dramatiska händelser komprimeras till en kort, intensiv tidrymd, och detta inträffade på Näs under ett av de sista åren av andra världskriget. Kristina dog i mars 1944 och i maj samma år följde Manne henne bort från den gård de blivit ett med under sin långa levnad. Detta år hade också Karl och hans fästmö Annie, en vacker ljushårig flicka som han träffat något år tidigare bakom disken i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane\|Stora Kilane]] lanthandel, bestämt att gifta sig. Det blev några hektiska månader för det unga paret, men Annie Olsson, som var bonddotter från [[Värmlandsnäs/Värmlandsnäs\|Värmlandsnäs]], växte snabbt in i rollen som ny gårdsfru på Näs.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 286-288.</ref>
	== Källor ==		== Källor ==
	<references />		<references />