Dalsland/Ånimskog/Norra Håkerud - Versionshistorik

Sockadm: Bytt mall från SockMall:Plats till NyPlats

2026-02-07T06:18:54Z

Bytt mall från SockMall:Plats till NyPlats

← Äldre version		Versionen från 7 februari 2026 kl. 08.18
Rad 1:		Rad 1:
			{{NyPlats
	{{SockMall:Plats
	\| socken = Ånimskog		\| socken = Ånimskog
	\| landskap = Dalsland		\| landskap = Dalsland

Mikael S: Lagt till länkar.

2025-05-26T18:28:15Z

Lagt till länkar.

← Äldre version		Versionen från 26 maj 2025 kl. 20.28
Rad 10:		Rad 10:

	[[Fil:Dalsland-ånimskog-norra håkerud.jpg\|miniatyr\|411x411px]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-norra håkerud.jpg\|miniatyr\|411x411px]]
	Den norra gården på Håkerud är belägen mellan Vingnäsviken och Norra Gällsjön, ett par hundra meter väster om landsvägen. Boningshuset är en dalslandsstuga i två våningar som under 1900-talets senare del renoverats och tillbyggts med bl.a. balkong mot söder. Den ursprungliga timmerstommen är förmodligen från 1860-talet och då uppfördes också ladugårdsbyggnaden söder om manbyggnaden. Även den har genomgått omfattande reparationer under årens lopp. Åkermarken, som i stort sett omgärdar bebyggelsen på alla sidor, kunde ge grödor som gjorde det möjligt att föda häst och tre kor. Jordbruket hölls vid liv till i slutet av 1980-talet. Då hade emellertid en traktor sedan flera årtionden övertagit hästens roll. Skogsmarken sträcker sig långt västerut, ända till andra sidan av Övre Gällsjön, men en stor del av arealen har övertagits av Naturvårdsverket.		Den norra gården på Håkerud är belägen mellan Vingnäsviken och [[Dalsland/Ånimskog/Norra Gällsjön\|Norra Gällsjön]], ett par hundra meter väster om landsvägen. Boningshuset är en dalslandsstuga i två våningar som under 1900-talets senare del renoverats och tillbyggts med bl.a. balkong mot söder. Den ursprungliga timmerstommen är förmodligen från 1860-talet och då uppfördes också ladugårdsbyggnaden söder om manbyggnaden. Även den har genomgått omfattande reparationer under årens lopp. Åkermarken, som i stort sett omgärdar bebyggelsen på alla sidor, kunde ge grödor som gjorde det möjligt att föda häst och tre kor. Jordbruket hölls vid liv till i slutet av 1980-talet. Då hade emellertid en traktor sedan flera årtionden övertagit hästens roll. Skogsmarken sträcker sig långt västerut, ända till andra sidan av [[Dalsland/Ånimskog/Övre Gällsjön\|Övre Gällsjön]], men en stor del av arealen har övertagits av Naturvårdsverket.

	HISTORIK		HISTORIK

	Gårdens förste ägare efter hemmansklyvningen 1859 var Erik Johansson, som vid laga skiftet några år tidigare blev tvungen att utflytta från bygemenskapen i Vingnäs. Troligen fanns det då redan en torpstuga på markområdet, men den egentliga gårdsbebyggelsen uppfördes säkerligen av Erik Johansson ungefär samtidigt som brodern Peter tog itu med byggandet på Södra Håkerud och sannolikt hjälpte de varandra med det tunga arbetet.		Gårdens förste ägare efter hemmansklyvningen 1859 var Erik Johansson, som vid laga skiftet några år tidigare blev tvungen att utflytta från bygemenskapen i [[Dalsland/Ånimskog/Vingnäs\|Vingnäs]]. Troligen fanns det då redan en torpstuga på markområdet, men den egentliga gårdsbebyggelsen uppfördes säkerligen av Erik Johansson ungefär samtidigt som brodern Peter tog itu med byggandet på [[Dalsland/Ånimskog/Södra Håkerud\|Södra Håkerud]] och sannolikt hjälpte de varandra med det tunga arbetet.

	Erik Johansson flyttade från Västra Korsbyn till Vingnäs 1844, där han slog sig ner i den gamla byn. Han var då sedan några år gift med Ulrika Svanbom. Makarna, som båda var födda 1815, hade nio barn varav sex nådde vuxen ålder. Maja Lisa var först i raden 1839, sedan Sophia 1841, Cajsa 1843, Johanna 1845, Johannes 1847, Stina 1849 (dog ett år gammal), Lena Stina 1852, Charlotta 1858 (dog ett år gammal) och en ny Charlotta 1861 som också hon dog i späd ålder.		Erik Johansson flyttade från [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn\|Västra Korsbyn]] till [[Dalsland/Ånimskog/Vingnäs\|Vingnäs]] 1844, där han slog sig ner i den gamla byn. Han var då sedan några år gift med Ulrika Svanbom. Makarna, som båda var födda 1815, hade nio barn varav sex nådde vuxen ålder. Maja Lisa var först i raden 1839, sedan Sophia 1841, Cajsa 1843, Johanna 1845, Johannes 1847, Stina 1849 (dog ett år gammal), Lena Stina 1852, Charlotta 1858 (dog ett år gammal) och en ny Charlotta 1861 som också hon dog i späd ålder.

	Barnen skingrades under 1860- och 1870-talen och Erik Johansson och hans hustru verkar ha levat ensamma på Håkerud under de sista tjugo åren. Erik avled 1892, medan Ulrika kom att leva sex år in på det nya seklet.		Barnen skingrades under 1860- och 1870-talen och Erik Johansson och hans hustru verkar ha levat ensamma på Håkerud under de sista tjugo åren. Erik avled 1892, medan Ulrika kom att leva sex år in på det nya seklet.
Rad 24:		Rad 24:
	Kontakten med Challman inspirerade Johannes att själv utbilda sig till präst och den 1 juni 1879 prästvigdes han i Chicago. Dagen därpå gifte han sig med Eva Charlotta Dahlström, och redan samma sommar anträddes färden till hemlandet och Håkerud. Efter återkomsten till USA fick han tjänst i Nebraska, och där kom han med undantag av några få kortvariga förordnanden i New York och Florida att verka hela sitt liv. Hans maka dog redan 1899, men trots att äktenskapet endast varade i tjugo år föddes nio barn i familjen. Johannes Svanbom dog 1926 nedbruten av en långvarig sjukdom.		Kontakten med Challman inspirerade Johannes att själv utbilda sig till präst och den 1 juni 1879 prästvigdes han i Chicago. Dagen därpå gifte han sig med Eva Charlotta Dahlström, och redan samma sommar anträddes färden till hemlandet och Håkerud. Efter återkomsten till USA fick han tjänst i Nebraska, och där kom han med undantag av några få kortvariga förordnanden i New York och Florida att verka hela sitt liv. Hans maka dog redan 1899, men trots att äktenskapet endast varade i tjugo år föddes nio barn i familjen. Johannes Svanbom dog 1926 nedbruten av en långvarig sjukdom.

	Efter Erik Johanssons död såldes gården på Håkerud till Johan Borgström och hans hustru Kajsa som tidigare bott på Korsbyudden och är närmare presenterade under kapitlet Västra Korsbyn. Änkan Ulrika, som levde ett tiotal år efter gårdens försäljning, står sedan upptagen i kyrkoböckerna som inhysesjon någonstans i Vingnäs, men det är oklart var.		Efter Erik Johanssons död såldes gården på Håkerud till Johan Borgström och hans hustru Kajsa som tidigare bott på [[Dalsland/Ånimskog/Korsbyudden\|Korsbyudden]] och är närmare presenterade under kapitlet [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn\|Västra Korsbyn]]. Änkan Ulrika, som levde ett tiotal år efter gårdens försäljning, står sedan upptagen i kyrkoböckerna som inhysesjon någonstans i [[Dalsland/Ånimskog/Vingnäs\|Vingnäs]], men det är oklart var.

	De nya ägarna hade fört ett strävsamt liv vid Bergstjärnets västra stränder, där de uppfostrat tio barn av vilka de flesta nu var utflugna. Kajsa Borgström dog 1923, och efter någon tid flyttade maken Johan till dottern Matilda i Tisselskog. Håkerud ägdes sedan fram till 1931 av dödsboet, då Johan Nilsson förvärvade gården.		De nya ägarna hade fört ett strävsamt liv vid [[Dalsland/Ånimskog/Bergstjärnet\|Bergstjärnets]] västra stränder, där de uppfostrat tio barn av vilka de flesta nu var utflugna. Kajsa Borgström dog 1923, och efter någon tid flyttade maken Johan till dottern Matilda i [[Dalsland/Tisselskog\|Tisselskog]]. Håkerud ägdes sedan fram till 1931 av dödsboet, då Johan Nilsson förvärvade gården.

	Johan Nilsson var född i Fröskog och hade i sin krafts dagar arbetat i Norge och under flera år varit i Amerika. Han hade tidigare varit gift, men när han kom till Håkerud under sin sena mannaålder var han ensam, och städslade därför Hanna Skogsberg från Fröskog som hushållerska. I mitten av 1930- talet fann de för gott att gifta sig, men de hann inte få så många år tillsammans, ty 1940 blev Johan Nilsson sjuk och dog. Hanna blev nu hushållerska på granngården hos Verner Johansson och flyttade senare till släktingar i Nedre Strand, Fröskog.		Johan Nilsson var född i [[Dalsland/Fröskog\|Fröskog]] och hade i sin krafts dagar arbetat i Norge och under flera år varit i Amerika. Han hade tidigare varit gift, men när han kom till Håkerud under sin sena mannaålder var han ensam, och städslade därför Hanna Skogsberg från [[Dalsland/Fröskog\|Fröskog]] som hushållerska. I mitten av 1930- talet fann de för gott att gifta sig, men de hann inte få så många år tillsammans, ty 1940 blev Johan Nilsson sjuk och dog. Hanna blev nu hushållerska på granngården hos Verner Johansson och flyttade senare till släktingar i [[Dalsland/Fröskog/Strand (Nedre)\|Nedre Strand]], [[Dalsland/Fröskog\|Fröskog]].

	Håkerud 1:11 ägdes under några år av dödsboet, och gården var då bebodd av Sofia Skogsberg och hennes dotter Ingrid. Senare gifte sig Ingrid med Agne Andersson och de bodde på gården tills den såldes i oktober 1945.		Håkerud 1:11 ägdes under några år av dödsboet, och gården var då bebodd av Sofia Skogsberg och hennes dotter Ingrid. Senare gifte sig Ingrid med Agne Andersson och de bodde på gården tills den såldes i oktober 1945.

	De nya ägarna var Algot och Karin Karlsson som flyttade in våren 1946. De var gifta sedan två år tillbaka, och deras första bostad var Fridensborg strax norr om Olsbyn i Västra Berg. Algot var född på Olsbyn 1919 och Karin, som var några år yngre, kom från Strand i Fröskog.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 354-355.</ref>		De nya ägarna var Algot och Karin Karlsson som flyttade in våren 1946. De var gifta sedan två år tillbaka, och deras första bostad var [[Dalsland/Ånimskog/Fridensborg\|Fridensborg]] strax norr om [[Dalsland/Ånimskog/Olsbyn\|Olsbyn]] i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg\|Västra Berg]]. Algot var född på [[Dalsland/Ånimskog/Olsbyn\|Olsbyn]] 1919 och Karin, som var några år yngre, kom från Strand i [[Dalsland/Fröskog\|Fröskog]].<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 354-355.</ref>
	== Källor ==		== Källor ==
	<references />		<references />

Mikael S den 12 maj 2025 kl. 13.56

2025-05-12T13:56:32Z

← Äldre version		Versionen från 12 maj 2025 kl. 15.56
Rad 32:		Rad 32:
	Håkerud 1:11 ägdes under några år av dödsboet, och gården var då bebodd av Sofia Skogsberg och hennes dotter Ingrid. Senare gifte sig Ingrid med Agne Andersson och de bodde på gården tills den såldes i oktober 1945.		Håkerud 1:11 ägdes under några år av dödsboet, och gården var då bebodd av Sofia Skogsberg och hennes dotter Ingrid. Senare gifte sig Ingrid med Agne Andersson och de bodde på gården tills den såldes i oktober 1945.

	De nya ägarna var Algot och Karin Karlsson som flyttade in våren 1946. De var gifta sedan två år tillbaka, och deras första bostad var Fridensborg strax norr om Olsbyn i Västra Berg. Algot var född på Olsbyn 1919 och Karin, som var några år yngre, kom från Strand i Fröskog.		De nya ägarna var Algot och Karin Karlsson som flyttade in våren 1946. De var gifta sedan två år tillbaka, och deras första bostad var Fridensborg strax norr om Olsbyn i Västra Berg. Algot var född på Olsbyn 1919 och Karin, som var några år yngre, kom från Strand i Fröskog.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 354-355.</ref>
			== Källor ==
			<references />

Mikael S den 12 maj 2025 kl. 13.55

2025-05-12T13:55:53Z

← Äldre version		Versionen från 12 maj 2025 kl. 15.55
Rad 1:		Rad 1:
			{{SockMall:Plats
			\| socken = Ånimskog
			\| landskap = Dalsland
			\| hemman = Vingnäs
			\| namn = Norra Håkerud
			\| knord = 58.917764
			\| kost = 12.489974
			\| typ = Gård
			}}

	[[Fil:Dalsland-ånimskog-norra håkerud.jpg\|miniatyr\|411x411px]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-norra håkerud.jpg\|miniatyr\|411x411px]]
	Den norra gården på Håkerud är belägen mellan Vingnäsviken och Norra Gällsjön, ett par hundra meter väster om landsvägen. Boningshuset är en dalslandsstuga i två våningar som under 1900-talets senare del renoverats och tillbyggts med bl.a. balkong mot söder. Den ursprungliga timmerstommen är förmodligen från 1860-talet och då uppfördes också ladugårdsbyggnaden söder om manbyggnaden. Även den har genomgått omfattande reparationer under årens lopp. Åkermarken, som i stort sett omgärdar bebyggelsen på alla sidor, kunde ge grödor som gjorde det möjligt att föda häst och tre kor. Jordbruket hölls vid liv till i slutet av 1980-talet. Då hade emellertid en traktor sedan flera årtionden övertagit hästens roll. Skogsmarken sträcker sig långt västerut, ända till andra sidan av Övre Gällsjön, men en stor del av arealen har övertagits av Naturvårdsverket.		Den norra gården på Håkerud är belägen mellan Vingnäsviken och Norra Gällsjön, ett par hundra meter väster om landsvägen. Boningshuset är en dalslandsstuga i två våningar som under 1900-talets senare del renoverats och tillbyggts med bl.a. balkong mot söder. Den ursprungliga timmerstommen är förmodligen från 1860-talet och då uppfördes också ladugårdsbyggnaden söder om manbyggnaden. Även den har genomgått omfattande reparationer under årens lopp. Åkermarken, som i stort sett omgärdar bebyggelsen på alla sidor, kunde ge grödor som gjorde det möjligt att föda häst och tre kor. Jordbruket hölls vid liv till i slutet av 1980-talet. Då hade emellertid en traktor sedan flera årtionden övertagit hästens roll. Skogsmarken sträcker sig långt västerut, ända till andra sidan av Övre Gällsjön, men en stor del av arealen har övertagits av Naturvårdsverket.

Mikael S: Skapat sidan med OCR-läst text från Sockenboken.

2025-05-12T13:55:09Z

Skapat sidan med OCR-läst text från Sockenboken.

Ny sida

[[Fil:Dalsland-ånimskog-norra håkerud.jpg|miniatyr|411x411px]]
Den norra gården på Håkerud är belägen mellan Vingnäsviken och Norra Gällsjön, ett par hundra meter väster om landsvägen. Boningshuset är en dalslandsstuga i två våningar som under 1900-talets senare del renoverats och tillbyggts med bl.a. balkong mot söder. Den ursprungliga timmerstommen är förmodligen från 1860-talet och då uppfördes också ladugårdsbyggnaden söder om manbyggnaden. Även den har genomgått omfattande reparationer under årens lopp. Åkermarken, som i stort sett omgärdar bebyggelsen på alla sidor, kunde ge grödor som gjorde det möjligt att föda häst och tre kor. Jordbruket hölls vid liv till i slutet av 1980-talet. Då hade emellertid en traktor sedan flera årtionden övertagit hästens roll. Skogsmarken sträcker sig långt västerut, ända till andra sidan av Övre Gällsjön, men en stor del av arealen har övertagits av Naturvårdsverket.

HISTORIK

Gårdens förste ägare efter hemmansklyvningen 1859 var Erik Johansson, som vid laga skiftet några år tidigare blev tvungen att utflytta från bygemenskapen i Vingnäs. Troligen fanns det då redan en torpstuga på markområdet, men den egentliga gårdsbebyggelsen uppfördes säkerligen av Erik Johansson ungefär samtidigt som brodern Peter tog itu med byggandet på Södra Håkerud och sannolikt hjälpte de varandra med det tunga arbetet.

Erik Johansson flyttade från Västra Korsbyn till Vingnäs 1844, där han slog sig ner i den gamla byn. Han var då sedan några år gift med Ulrika Svanbom. Makarna, som båda var födda 1815, hade nio barn varav sex nådde vuxen ålder. Maja Lisa var först i raden 1839, sedan Sophia 1841, Cajsa 1843, Johanna 1845, Johannes 1847, Stina 1849 (dog ett år gammal), Lena Stina 1852, Charlotta 1858 (dog ett år gammal) och en ny Charlotta 1861 som också hon dog i späd ålder.

Barnen skingrades under 1860- och 1870-talen och Erik Johansson och hans hustru verkar ha levat ensamma på Håkerud under de sista tjugo åren. Erik avled 1892, medan Ulrika kom att leva sex år in på det nya seklet.

Av barnen var det sonen Johannes som skulle komma att bli den mest bemärkte. Han emigrerade till USA 1869 i syfte att hjälpa fadern som var skuldsatt på gården, och under den första tiden bodde och arbetade han i Indiana och skickade den största delen av sina intjänade pengar hem till föräldrarna. Efter en tid kom han i kontakt med en pastor Challman som studerade till präst i Augustana College i Paxton. Detta college, som senare flyttade till Rock Island i västra Illinois, utbildade präster inom Augustanasynoden, som var ett Svenskt-Lutherskt kyrkosamfund grundat 1860.

Kontakten med Challman inspirerade Johannes att själv utbilda sig till präst och den 1 juni 1879 prästvigdes han i Chicago. Dagen därpå gifte han sig med Eva Charlotta Dahlström, och redan samma sommar anträddes färden till hemlandet och Håkerud. Efter återkomsten till USA fick han tjänst i Nebraska, och där kom han med undantag av några få kortvariga förordnanden i New York och Florida att verka hela sitt liv. Hans maka dog redan 1899, men trots att äktenskapet endast varade i tjugo år föddes nio barn i familjen. Johannes Svanbom dog 1926 nedbruten av en långvarig sjukdom.

Efter Erik Johanssons död såldes gården på Håkerud till Johan Borgström och hans hustru Kajsa som tidigare bott på Korsbyudden och är närmare presenterade under kapitlet Västra Korsbyn. Änkan Ulrika, som levde ett tiotal år efter gårdens försäljning, står sedan upptagen i kyrkoböckerna som inhysesjon någonstans i Vingnäs, men det är oklart var.

De nya ägarna hade fört ett strävsamt liv vid Bergstjärnets västra stränder, där de uppfostrat tio barn av vilka de flesta nu var utflugna. Kajsa Borgström dog 1923, och efter någon tid flyttade maken Johan till dottern Matilda i Tisselskog. Håkerud ägdes sedan fram till 1931 av dödsboet, då Johan Nilsson förvärvade gården.

Johan Nilsson var född i Fröskog och hade i sin krafts dagar arbetat i Norge och under flera år varit i Amerika. Han hade tidigare varit gift, men när han kom till Håkerud under sin sena mannaålder var han ensam, och städslade därför Hanna Skogsberg från Fröskog som hushållerska. I mitten av 1930- talet fann de för gott att gifta sig, men de hann inte få så många år tillsammans, ty 1940 blev Johan Nilsson sjuk och dog. Hanna blev nu hushållerska på granngården hos Verner Johansson och flyttade senare till släktingar i Nedre Strand, Fröskog.

Håkerud 1:11 ägdes under några år av dödsboet, och gården var då bebodd av Sofia Skogsberg och hennes dotter Ingrid. Senare gifte sig Ingrid med Agne Andersson och de bodde på gården tills den såldes i oktober 1945.

De nya ägarna var Algot och Karin Karlsson som flyttade in våren 1946. De var gifta sedan två år tillbaka, och deras första bostad var Fridensborg strax norr om Olsbyn i Västra Berg. Algot var född på Olsbyn 1919 och Karin, som var några år yngre, kom från Strand i Fröskog.