Dalsland/Ånimskog/Rönningen - Versionshistorik

Sockadm: Bytt mall från SockMall:Plats till NyPlats

2026-02-07T06:18:55Z

Bytt mall från SockMall:Plats till NyPlats

← Äldre version		Versionen från 7 februari 2026 kl. 08.18
Rad 1:		Rad 1:
			{{NyPlats
	{{SockMall:Plats
	\| socken = Ånimskog		\| socken = Ånimskog
	\| landskap = Dalsland		\| landskap = Dalsland

Mikael S den 17 maj 2025 kl. 20.06

2025-05-17T20:06:47Z

← Äldre version		Versionen från 17 maj 2025 kl. 22.06
Rad 17:		Rad 17:
	Rönningen avstyckades inte förrän 1928 då Johan Jonasson, ägare till [[Dalsland/Ånimskog/Aspelund\|Aspelund]] och [[Dalsland/Ånimskog/Ängkullen\|Ängkullen]], avyttrade 6000 kvadratmeter mark till bröderna Hugo och Karl Eriksson. Den nya fastigheten fick beteckningen 1:34. Bröderna lät uppföra ett nytt hus i början av 1930-talet. Föräldrarna flyttade in i det nyuppförda huset, och Hugo och hans hustru Helga bodde också där en tid som nygifta.[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen2.jpg\|miniatyr\|''Hildur och Tryggve Olsson vid Eds kyrka. I mitten Karl Lindqvist.''\|vänster]]Magnus Olsson gick ur tiden 1937, och Julia flyttade till sin dotter i [[Dalsland/Ånimskog/Gyltungebyn\|Gyltungebyn]]. Karl som blivit ensamägare till Rönningen, sedan Hugos del saluförts på exekutiv auktion sålde fastigheten till Tryggve Olsson i [[Dalsland/Ånimskog/Brandalen\|Brandalen]] 1937 och lät sedan uppföra en liten stuga åt sin mor ett hundratal meter öster om barndomshemmet. Julia fick således njuta sin ålderdom nära den plats där hon verkat större delen av sitt liv. Hon avled 1943.		Rönningen avstyckades inte förrän 1928 då Johan Jonasson, ägare till [[Dalsland/Ånimskog/Aspelund\|Aspelund]] och [[Dalsland/Ånimskog/Ängkullen\|Ängkullen]], avyttrade 6000 kvadratmeter mark till bröderna Hugo och Karl Eriksson. Den nya fastigheten fick beteckningen 1:34. Bröderna lät uppföra ett nytt hus i början av 1930-talet. Föräldrarna flyttade in i det nyuppförda huset, och Hugo och hans hustru Helga bodde också där en tid som nygifta.[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen2.jpg\|miniatyr\|''Hildur och Tryggve Olsson vid Eds kyrka. I mitten Karl Lindqvist.''\|vänster]]Magnus Olsson gick ur tiden 1937, och Julia flyttade till sin dotter i [[Dalsland/Ånimskog/Gyltungebyn\|Gyltungebyn]]. Karl som blivit ensamägare till Rönningen, sedan Hugos del saluförts på exekutiv auktion sålde fastigheten till Tryggve Olsson i [[Dalsland/Ånimskog/Brandalen\|Brandalen]] 1937 och lät sedan uppföra en liten stuga åt sin mor ett hundratal meter öster om barndomshemmet. Julia fick således njuta sin ålderdom nära den plats där hon verkat större delen av sitt liv. Hon avled 1943.
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen.jpg\|miniatyr\|352x352px\|''Ttyggve och Hildur Olosson med sonen Sten framför huset på Rönningen i början av 1940-talet.'']]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen.jpg\|miniatyr\|352x352px\|''Ttyggve och Hildur Olosson med sonen Sten framför huset på Rönningen i början av 1940-talet.'']]
	I samband med att Tryggve Olsson övertog Rönningen revs den gamla byggnaden, och efter någon tid lät Tryggve förse sitt hus med brutet tak för att ge större utrymme i övervåningen. Tryggve var gift med Hildur Andersson från [[Nössemark]] och tillsammans fick de två barn, Sten född 1937 och Ulla 1942.		I samband med att Tryggve Olsson övertog Rönningen revs den gamla byggnaden, och efter någon tid lät Tryggve förse sitt hus med brutet tak för att ge större utrymme i övervåningen. Tryggve var gift med Hildur Andersson från [[Dalsland/Nössemark\|Nössemark]] och tillsammans fick de två barn, Sten född 1937 och Ulla 1942.

	Som så många andra arbetade Tryggve på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset\|Annenäset]] men drabbades tidigt av reumatism med svår ledvärk vilket gjorde honom helt invalidiserad under hans sista år. Det blev Hildur som till största delen fick ta på sig försörjningsbördan genom att öppna matservering på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset\|Annenäset]]. Där utfodrade hon ett tjogtal hungriga stenarbetare under några år kring 1950, och när matserveringen lades ner tog hon klivet upp i sociteten genom att överta husföreståndarskapet i disponentvillan där hon anordnade middagar för prominenta gäster. Hildur, som hade en aldrig sinande energi och ett sprudlande humör, rörde sig lika obesvärat bland dammiga blåställ från Algots i Borås som frasande sidenklänningar från Dior i Paris.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 79-81.</ref>		Som så många andra arbetade Tryggve på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset\|Annenäset]] men drabbades tidigt av reumatism med svår ledvärk vilket gjorde honom helt invalidiserad under hans sista år. Det blev Hildur som till största delen fick ta på sig försörjningsbördan genom att öppna matservering på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset\|Annenäset]]. Där utfodrade hon ett tjogtal hungriga stenarbetare under några år kring 1950, och när matserveringen lades ner tog hon klivet upp i sociteten genom att överta husföreståndarskapet i disponentvillan där hon anordnade middagar för prominenta gäster. Hildur, som hade en aldrig sinande energi och ett sprudlande humör, rörde sig lika obesvärat bland dammiga blåställ från Algots i Borås som frasande sidenklänningar från Dior i Paris.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 79-81.</ref>

Mikael S: Lagt till länkar till relevanta sidor.

2025-05-15T08:36:09Z

Lagt till länkar till relevanta sidor.

← Äldre version		Versionen från 15 maj 2025 kl. 10.36
Rad 9:		Rad 9:
	}}		}}
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen3.jpg\|miniatyr]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen3.jpg\|miniatyr]]
	Vi lämnar Ånimmens stränder och förflyttar oss till Rönningen som ligger nere i en dalsänka öster om landsvägen. Nedanför en brant backe stöter vi på ett hus, som med sitt karakteristiska brutna tak för tankarna till 1930-talet. Det ersatte en äldre byggnad, vars rester man kan finna strax norr om det nuvarande huset. I det äldre huset, som troligen restes någon gång under 1870-talet, bodde Erik Magnus Olsson och hans hustru Julia Larsdotter.		Vi lämnar [[Dalsland-Ånimskog-Ånimmen\|Ånimmens]] stränder och förflyttar oss till Rönningen som ligger nere i en dalsänka öster om landsvägen. Nedanför en brant backe stöter vi på ett hus, som med sitt karakteristiska brutna tak för tankarna till 1930-talet. Det ersatte en äldre byggnad, vars rester man kan finna strax norr om det nuvarande huset. I det äldre huset, som troligen restes någon gång under 1870-talet, bodde Erik Magnus Olsson och hans hustru Julia Larsdotter.

	Erik Magnus föddes i Slobol 1863 och var i sin ungdom anställd på Rohlins orgelverkstad i Ånimskog. Han flyttade till västsidan av Ånimmen 1889 då han gifte sig med Julia som var född på Ängkasen 1863. Magnus arbetade en tid på Annenäset men utbildade sig till skomakare vilket innebar att han kunde tillverka skor såväl som laga dem. Han investerade 150 kronor i en skomakarmaskin vilket får betecknas som en djärv investering av en fattig skomakare som hade många munnar att mätta. Det är i sammanhanget värt att notera att hans kunder slöt upp bakom honom genom att teckna sig för ett litet belopp var på en lista som gick runt i bygden, och summan som insamlades utgjorde en god grundplåt för inköpet av den nya maskinen som idag kan beskådas på Ånimskogs hembygdsgård.		Erik Magnus föddes i [[Dalsland/Ånimskog/Slobol\|Slobol]] 1863 och var i sin ungdom anställd på Rohlins orgelverkstad i [[Dalsland/Ånimskog\|Ånimskog]]. Han flyttade till västsidan av [[Dalsland-Ånimskog-Ånimmen\|Ånimmen]] 1889 då han gifte sig med Julia som var född på [[Dalsland/Ånimskog/Ängkasen\|Ängkasen]] 1863. Magnus arbetade en tid på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset\|Annenäset]] men utbildade sig till skomakare vilket innebar att han kunde tillverka skor såväl som laga dem. Han investerade 150 kronor i en skomakarmaskin vilket får betecknas som en djärv investering av en fattig skomakare som hade många munnar att mätta. Det är i sammanhanget värt att notera att hans kunder slöt upp bakom honom genom att teckna sig för ett litet belopp var på en lista som gick runt i bygden, och summan som insamlades utgjorde en god grundplåt för inköpet av den nya maskinen som idag kan beskådas på [[Dalsland/Ånimskog/Hembygdsföreningen\|Ånimskogs hembygdsgård]].
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen4.jpg\|miniatyr\|''Det gamla Rönningen. Utanför står skomakare Magnus Olsson med hustrun Julia samt hennes bror Albert.'']]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen4.jpg\|miniatyr\|''Det gamla Rönningen. Utanför står skomakare Magnus Olsson med hustrun Julia samt hennes bror Albert.'']]
	Det gråa huset i dalsänkan, som bestod av ett stort vardagsrum och en kammare samt en liten verkstad i övervåningen, där Erik Magnus arbetade, kom att härbergera en stor familj. 1890 var det dags för första barnet, Johan Albin, och sedan följde Adina 1892, Ida 1894, Elin Karolina 1895, Hanna 1897, Ester Emilia 1898 (dog ett år gammal), Hilda 1899, Ester Natalia 1900 (dog i späd ålder), Hugo 1901 och Karl 1903.		Det gråa huset i dalsänkan, som bestod av ett stort vardagsrum och en kammare samt en liten verkstad i övervåningen, där Erik Magnus arbetade, kom att härbergera en stor familj. 1890 var det dags för första barnet, Johan Albin, och sedan följde Adina 1892, Ida 1894, Elin Karolina 1895, Hanna 1897, Ester Emilia 1898 (dog ett år gammal), Hilda 1899, Ester Natalia 1900 (dog i späd ålder), Hugo 1901 och Karl 1903.

	Rönningen avstyckades inte förrän 1928 då Johan Jonasson, ägare till Aspelund och Ängkullen, avyttrade 6000 kvadratmeter mark till bröderna Hugo och Karl Eriksson. Den nya fastigheten fick beteckningen 1:34. Bröderna lät uppföra ett nytt hus i början av 1930-talet. Föräldrarna flyttade in i det nyuppförda huset, och Hugo och hans hustru Helga bodde också där en tid som nygifta.[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen2.jpg\|miniatyr\|''Hildur och Tryggve Olsson vid Eds kyrka. I mitten Karl Lindqvist.''\|vänster]]Magnus Olsson gick ur tiden 1937, och Julia flyttade till sin dotter i Gyltungebyn. Karl som blivit ensamägare till Rönningen, sedan Hugos del saluförts på exekutiv auktion sålde fastigheten till Tryggve Olsson i Brandalen 1937 och lät sedan uppföra en liten stuga åt sin mor ett hundratal meter öster om barndomshemmet. Julia fick således njuta sin ålderdom nära den plats där hon verkat större delen av sitt liv. Hon avled 1943.		Rönningen avstyckades inte förrän 1928 då Johan Jonasson, ägare till [[Dalsland/Ånimskog/Aspelund\|Aspelund]] och [[Dalsland/Ånimskog/Ängkullen\|Ängkullen]], avyttrade 6000 kvadratmeter mark till bröderna Hugo och Karl Eriksson. Den nya fastigheten fick beteckningen 1:34. Bröderna lät uppföra ett nytt hus i början av 1930-talet. Föräldrarna flyttade in i det nyuppförda huset, och Hugo och hans hustru Helga bodde också där en tid som nygifta.[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen2.jpg\|miniatyr\|''Hildur och Tryggve Olsson vid Eds kyrka. I mitten Karl Lindqvist.''\|vänster]]Magnus Olsson gick ur tiden 1937, och Julia flyttade till sin dotter i [[Dalsland/Ånimskog/Gyltungebyn\|Gyltungebyn]]. Karl som blivit ensamägare till Rönningen, sedan Hugos del saluförts på exekutiv auktion sålde fastigheten till Tryggve Olsson i [[Dalsland/Ånimskog/Brandalen\|Brandalen]] 1937 och lät sedan uppföra en liten stuga åt sin mor ett hundratal meter öster om barndomshemmet. Julia fick således njuta sin ålderdom nära den plats där hon verkat större delen av sitt liv. Hon avled 1943.
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen.jpg\|miniatyr\|352x352px\|''Ttyggve och Hildur Olosson med sonen Sten framför huset på Rönningen i början av 1940-talet.'']]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen.jpg\|miniatyr\|352x352px\|''Ttyggve och Hildur Olosson med sonen Sten framför huset på Rönningen i början av 1940-talet.'']]
	I samband med att Tryggve Olsson övertog Rönningen revs den gamla byggnaden, och efter någon tid lät Tryggve förse sitt hus med brutet tak för att ge större utrymme i övervåningen. Tryggve var gift med Hildur Andersson från Nössemark och tillsammans fick de två barn, Sten född 1937 och Ulla 1942.		I samband med att Tryggve Olsson övertog Rönningen revs den gamla byggnaden, och efter någon tid lät Tryggve förse sitt hus med brutet tak för att ge större utrymme i övervåningen. Tryggve var gift med Hildur Andersson från [[Nössemark]] och tillsammans fick de två barn, Sten född 1937 och Ulla 1942.

	Som så många andra arbetade Tryggve på Annenäset men drabbades tidigt av reumatism med svår ledvärk vilket gjorde honom helt invalidiserad under hans sista år. Det blev Hildur som till största delen fick ta på sig försörjningsbördan genom att öppna matservering på Annenäset. Där utfodrade hon ett tjogtal hungriga stenarbetare under några år kring 1950, och när matserveringen lades ner tog hon klivet upp i sociteten genom att överta husföreståndarskapet i disponentvillan där hon anordnade middagar för prominenta gäster. Hildur, som hade en aldrig sinande energi och ett sprudlande humör, rörde sig lika obesvärat bland dammiga blåställ från Algots i Borås som frasande sidenklänningar från Dior i Paris.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 79-81.</ref>		Som så många andra arbetade Tryggve på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset\|Annenäset]] men drabbades tidigt av reumatism med svår ledvärk vilket gjorde honom helt invalidiserad under hans sista år. Det blev Hildur som till största delen fick ta på sig försörjningsbördan genom att öppna matservering på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset\|Annenäset]]. Där utfodrade hon ett tjogtal hungriga stenarbetare under några år kring 1950, och när matserveringen lades ner tog hon klivet upp i sociteten genom att överta husföreståndarskapet i disponentvillan där hon anordnade middagar för prominenta gäster. Hildur, som hade en aldrig sinande energi och ett sprudlande humör, rörde sig lika obesvärat bland dammiga blåställ från Algots i Borås som frasande sidenklänningar från Dior i Paris.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 79-81.</ref>

	== Källor ==		== Källor ==

Mikael S den 7 maj 2025 kl. 15.26

2025-05-07T15:26:05Z

← Äldre version		Versionen från 7 maj 2025 kl. 17.26
Rad 6:		Rad 6:
	\| knord = 58.842008		\| knord = 58.842008
	\| kost = 12.498740		\| kost = 12.498740
	\| typ = ~~Bostadshus~~		\| typ = Torp
	}}		}}
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen3.jpg\|miniatyr]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen3.jpg\|miniatyr]]

Mikael S den 7 maj 2025 kl. 15.24

2025-05-07T15:24:27Z

← Äldre version		Versionen från 7 maj 2025 kl. 17.24
Rad 6:		Rad 6:
	\| knord = 58.842008		\| knord = 58.842008
	\| kost = 12.498740		\| kost = 12.498740
	\| typ = ~~Torp~~		\| typ = Bostadshus
	}}		}}
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen3.jpg\|miniatyr]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen3.jpg\|miniatyr]]

Mikael S den 27 april 2025 kl. 12.45

2025-04-27T12:45:10Z

← Äldre version		Versionen från 27 april 2025 kl. 14.45
Rad 4:		Rad 4:
	\| hemman = Stora Kilane		\| hemman = Stora Kilane
	\| namn = Rönningen		\| namn = Rönningen
	\| knord = 58.~~841864~~		\| knord = 58.842008
	\| kost = 12.~~498697~~		\| kost = 12.498740
	\| typ = Torp		\| typ = Torp
	}}		}}

Mikael S den 27 april 2025 kl. 12.41

2025-04-27T12:41:56Z

← Äldre version		Versionen från 27 april 2025 kl. 14.41
Rad 4:		Rad 4:
	\| hemman = Stora Kilane		\| hemman = Stora Kilane
	\| namn = Rönningen		\| namn = Rönningen
			\| knord = 58.841864
			\| kost = 12.498697
	\| typ = Torp		\| typ = Torp
	}}		}}

Sockadm: Textersättning - "{{PlatsboxV2" till "{{SockMall:Plats"

2025-04-14T10:37:03Z

Textersättning - "{{PlatsboxV2" till "{{SockMall:Plats"

← Äldre version		Versionen från 14 april 2025 kl. 12.37
Rad 1:		Rad 1:
			{{SockMall:Plats
	{{PlatsboxV2
	\| socken = Ånimskog		\| socken = Ånimskog
	\| landskap = Dalsland		\| landskap = Dalsland

Mikael S: Rättat fel

2025-04-11T13:03:05Z

Rättat fel

← Äldre version		Versionen från 11 april 2025 kl. 15.03
Rad 17:		Rad 17:
	I samband med att Tryggve Olsson övertog Rönningen revs den gamla byggnaden, och efter någon tid lät Tryggve förse sitt hus med brutet tak för att ge större utrymme i övervåningen. Tryggve var gift med Hildur Andersson från Nössemark och tillsammans fick de två barn, Sten född 1937 och Ulla 1942.		I samband med att Tryggve Olsson övertog Rönningen revs den gamla byggnaden, och efter någon tid lät Tryggve förse sitt hus med brutet tak för att ge större utrymme i övervåningen. Tryggve var gift med Hildur Andersson från Nössemark och tillsammans fick de två barn, Sten född 1937 och Ulla 1942.

	Som så många andra arbetade Tryggve på Annenäset men drabbades tidigt av reumatism med svår ledvärk vilket gjorde honom helt invalidiserad under hans sista år. Det blev Hildur som till största delen fick ta på sig försörjningsbördan genom att öppna matservering på Annenäset. Där utfodrade hon ett tjogtal hungriga stenarbetare under några år kring 1950, och när matserveringen lades ner tog hon klivet upp i sociteten genom att överta husföreståndarskapet i disponentvillan där hon anordnade middagar för prominenta gäster. Hildur, som hade en aldrig sinande energi och ett sprudlande humör, rörde sig lika obesvärat bland dammiga blåställ från Algots i Borås som frasande sidenklänningar från Dior i Paris.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida ~~75-~~79.</ref>		Som så många andra arbetade Tryggve på Annenäset men drabbades tidigt av reumatism med svår ledvärk vilket gjorde honom helt invalidiserad under hans sista år. Det blev Hildur som till största delen fick ta på sig försörjningsbördan genom att öppna matservering på Annenäset. Där utfodrade hon ett tjogtal hungriga stenarbetare under några år kring 1950, och när matserveringen lades ner tog hon klivet upp i sociteten genom att överta husföreståndarskapet i disponentvillan där hon anordnade middagar för prominenta gäster. Hildur, som hade en aldrig sinande energi och ett sprudlande humör, rörde sig lika obesvärat bland dammiga blåställ från Algots i Borås som frasande sidenklänningar från Dior i Paris.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 79-81.</ref>

	== Källor ==		== Källor ==

Mikael S: Lag till bilder

2025-04-11T12:40:02Z

Lag till bilder

← Äldre version		Versionen från 11 april 2025 kl. 14.40
Rad 6:		Rad 6:
	\| typ = Torp		\| typ = Torp
	}}		}}
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-~~rönningen~~.jpg\|miniatyr~~\|352x352px\|''Ttyggve och Hildur Olosson med sonen Sten framför huset på Rönningen i början av 1940-talet.''~~]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen3.jpg\|miniatyr]]
	Vi lämnar Ånimmens stränder och förflyttar oss till Rönningen som ligger nere i en dalsänka öster om landsvägen. Nedanför en brant backe stöter vi på ett hus, som med sitt karakteristiska brutna tak för tankarna till 1930-talet. Det ersatte en äldre byggnad, vars rester man kan finna strax norr om det nuvarande huset. I det äldre huset, som troligen restes någon gång under 1870-talet, bodde Erik Magnus Olsson och hans hustru Julia Larsdotter.		Vi lämnar Ånimmens stränder och förflyttar oss till Rönningen som ligger nere i en dalsänka öster om landsvägen. Nedanför en brant backe stöter vi på ett hus, som med sitt karakteristiska brutna tak för tankarna till 1930-talet. Det ersatte en äldre byggnad, vars rester man kan finna strax norr om det nuvarande huset. I det äldre huset, som troligen restes någon gång under 1870-talet, bodde Erik Magnus Olsson och hans hustru Julia Larsdotter.

	Erik Magnus föddes i Slobol 1863 och var i sin ungdom anställd på Rohlins orgelverkstad i Ånimskog. Han flyttade till västsidan av Ånimmen 1889 då han gifte sig med Julia som var född på Ängkasen 1863. Magnus arbetade en tid på Annenäset men utbildade sig till skomakare vilket innebar att han kunde tillverka skor såväl som laga dem. Han investerade 150 kronor i en skomakarmaskin vilket får betecknas som en djärv investering av en fattig skomakare som hade många munnar att mätta. Det är i sammanhanget värt att notera att hans kunder slöt upp bakom honom genom att teckna sig för ett litet belopp var på en lista som gick runt i bygden, och summan som insamlades utgjorde en god grundplåt för inköpet av den nya maskinen som idag kan beskådas på Ånimskogs hembygdsgård.		Erik Magnus föddes i Slobol 1863 och var i sin ungdom anställd på Rohlins orgelverkstad i Ånimskog. Han flyttade till västsidan av Ånimmen 1889 då han gifte sig med Julia som var född på Ängkasen 1863. Magnus arbetade en tid på Annenäset men utbildade sig till skomakare vilket innebar att han kunde tillverka skor såväl som laga dem. Han investerade 150 kronor i en skomakarmaskin vilket får betecknas som en djärv investering av en fattig skomakare som hade många munnar att mätta. Det är i sammanhanget värt att notera att hans kunder slöt upp bakom honom genom att teckna sig för ett litet belopp var på en lista som gick runt i bygden, och summan som insamlades utgjorde en god grundplåt för inköpet av den nya maskinen som idag kan beskådas på Ånimskogs hembygdsgård.
			[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen4.jpg\|miniatyr\|''Det gamla Rönningen. Utanför står skomakare Magnus Olsson med hustrun Julia samt hennes bror Albert.'']]

	Det gråa huset i dalsänkan, som bestod av ett stort vardagsrum och en kammare samt en liten verkstad i övervåningen, där Erik Magnus arbetade, kom att härbergera en stor familj. 1890 var det dags för första barnet, Johan Albin, och sedan följde Adina 1892, Ida 1894, Elin Karolina 1895, Hanna 1897, Ester Emilia 1898 (dog ett år gammal), Hilda 1899, Ester Natalia 1900 (dog i späd ålder), Hugo 1901 och Karl 1903.		Det gråa huset i dalsänkan, som bestod av ett stort vardagsrum och en kammare samt en liten verkstad i övervåningen, där Erik Magnus arbetade, kom att härbergera en stor familj. 1890 var det dags för första barnet, Johan Albin, och sedan följde Adina 1892, Ida 1894, Elin Karolina 1895, Hanna 1897, Ester Emilia 1898 (dog ett år gammal), Hilda 1899, Ester Natalia 1900 (dog i späd ålder), Hugo 1901 och Karl 1903.

	Rönningen avstyckades inte förrän 1928 då Johan Jonasson, ägare till Aspelund och Ängkullen, avyttrade 6000 kvadratmeter mark till bröderna Hugo och Karl Eriksson. Den nya fastigheten fick beteckningen 1:34. Bröderna lät uppföra ett nytt hus i början av 1930-talet. Föräldrarna flyttade in i det nyuppförda huset, och Hugo och hans hustru Helga bodde också där en tid som nygifta.		Rönningen avstyckades inte förrän 1928 då Johan Jonasson, ägare till Aspelund och Ängkullen, avyttrade 6000 kvadratmeter mark till bröderna Hugo och Karl Eriksson. Den nya fastigheten fick beteckningen 1:34. Bröderna lät uppföra ett nytt hus i början av 1930-talet. Föräldrarna flyttade in i det nyuppförda huset, och Hugo och hans hustru Helga bodde också där en tid som nygifta.[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen2.jpg\|miniatyr\|''Hildur och Tryggve Olsson vid Eds kyrka. I mitten Karl Lindqvist.''\|vänster]]Magnus Olsson gick ur tiden 1937, och Julia flyttade till sin dotter i Gyltungebyn. Karl som blivit ensamägare till Rönningen, sedan Hugos del saluförts på exekutiv auktion sålde fastigheten till Tryggve Olsson i Brandalen 1937 och lät sedan uppföra en liten stuga åt sin mor ett hundratal meter öster om barndomshemmet. Julia fick således njuta sin ålderdom nära den plats där hon verkat större delen av sitt liv. Hon avled 1943.
			[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen.jpg\|miniatyr\|352x352px\|''Ttyggve och Hildur Olosson med sonen Sten framför huset på Rönningen i början av 1940-talet.'']]

	Magnus Olsson gick ur tiden 1937, och Julia flyttade till sin dotter i Gyltungebyn. Karl som blivit ensamägare till Rönningen, sedan Hugos del saluförts på exekutiv auktion sålde fastigheten till Tryggve Olsson i Brandalen 1937 och lät sedan uppföra en liten stuga åt sin mor ett hundratal meter öster om barndomshemmet. Julia fick således njuta sin ålderdom nära den plats där hon verkat större delen av sitt liv. Hon avled 1943.
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen2.jpg\|miniatyr\|''Hildur och Tryggve Olsson vid Eds kyrka. I mitten Karl Lindqvist.'']]
	I samband med att Tryggve Olsson övertog Rönningen revs den gamla byggnaden, och efter någon tid lät Tryggve förse sitt hus med brutet tak för att ge större utrymme i övervåningen. Tryggve var gift med Hildur Andersson från Nössemark och tillsammans fick de två barn, Sten född 1937 och Ulla 1942.		I samband med att Tryggve Olsson övertog Rönningen revs den gamla byggnaden, och efter någon tid lät Tryggve förse sitt hus med brutet tak för att ge större utrymme i övervåningen. Tryggve var gift med Hildur Andersson från Nössemark och tillsammans fick de två barn, Sten född 1937 och Ulla 1942.

← Äldre version		Versionen från 17 maj 2025 kl. 22.06
Rad 17:		Rad 17:
	Rönningen avstyckades inte förrän 1928 då Johan Jonasson, ägare till [[Dalsland/Ånimskog/Aspelund\|Aspelund]] och [[Dalsland/Ånimskog/Ängkullen\|Ängkullen]], avyttrade 6000 kvadratmeter mark till bröderna Hugo och Karl Eriksson. Den nya fastigheten fick beteckningen 1:34. Bröderna lät uppföra ett nytt hus i början av 1930-talet. Föräldrarna flyttade in i det nyuppförda huset, och Hugo och hans hustru Helga bodde också där en tid som nygifta.[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen2.jpg\|miniatyr\|''Hildur och Tryggve Olsson vid Eds kyrka. I mitten Karl Lindqvist.''\|vänster]]Magnus Olsson gick ur tiden 1937, och Julia flyttade till sin dotter i [[Dalsland/Ånimskog/Gyltungebyn\|Gyltungebyn]]. Karl som blivit ensamägare till Rönningen, sedan Hugos del saluförts på exekutiv auktion sålde fastigheten till Tryggve Olsson i [[Dalsland/Ånimskog/Brandalen\|Brandalen]] 1937 och lät sedan uppföra en liten stuga åt sin mor ett hundratal meter öster om barndomshemmet. Julia fick således njuta sin ålderdom nära den plats där hon verkat större delen av sitt liv. Hon avled 1943.		Rönningen avstyckades inte förrän 1928 då Johan Jonasson, ägare till [[Dalsland/Ånimskog/Aspelund\|Aspelund]] och [[Dalsland/Ånimskog/Ängkullen\|Ängkullen]], avyttrade 6000 kvadratmeter mark till bröderna Hugo och Karl Eriksson. Den nya fastigheten fick beteckningen 1:34. Bröderna lät uppföra ett nytt hus i början av 1930-talet. Föräldrarna flyttade in i det nyuppförda huset, och Hugo och hans hustru Helga bodde också där en tid som nygifta.[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen2.jpg\|miniatyr\|''Hildur och Tryggve Olsson vid Eds kyrka. I mitten Karl Lindqvist.''\|vänster]]Magnus Olsson gick ur tiden 1937, och Julia flyttade till sin dotter i [[Dalsland/Ånimskog/Gyltungebyn\|Gyltungebyn]]. Karl som blivit ensamägare till Rönningen, sedan Hugos del saluförts på exekutiv auktion sålde fastigheten till Tryggve Olsson i [[Dalsland/Ånimskog/Brandalen\|Brandalen]] 1937 och lät sedan uppföra en liten stuga åt sin mor ett hundratal meter öster om barndomshemmet. Julia fick således njuta sin ålderdom nära den plats där hon verkat större delen av sitt liv. Hon avled 1943.
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen.jpg\|miniatyr\|352x352px\|''Ttyggve och Hildur Olosson med sonen Sten framför huset på Rönningen i början av 1940-talet.'']]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-rönningen.jpg\|miniatyr\|352x352px\|''Ttyggve och Hildur Olosson med sonen Sten framför huset på Rönningen i början av 1940-talet.'']]
	I samband med att Tryggve Olsson övertog Rönningen revs den gamla byggnaden, och efter någon tid lät Tryggve förse sitt hus med brutet tak för att ge större utrymme i övervåningen. Tryggve var gift med Hildur Andersson från [[Nössemark]] och tillsammans fick de två barn, Sten född 1937 och Ulla 1942.		I samband med att Tryggve Olsson övertog Rönningen revs den gamla byggnaden, och efter någon tid lät Tryggve förse sitt hus med brutet tak för att ge större utrymme i övervåningen. Tryggve var gift med Hildur Andersson från [[Dalsland/Nössemark\|Nössemark]] och tillsammans fick de två barn, Sten född 1937 och Ulla 1942.

	Som så många andra arbetade Tryggve på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset\|Annenäset]] men drabbades tidigt av reumatism med svår ledvärk vilket gjorde honom helt invalidiserad under hans sista år. Det blev Hildur som till största delen fick ta på sig försörjningsbördan genom att öppna matservering på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset\|Annenäset]]. Där utfodrade hon ett tjogtal hungriga stenarbetare under några år kring 1950, och när matserveringen lades ner tog hon klivet upp i sociteten genom att överta husföreståndarskapet i disponentvillan där hon anordnade middagar för prominenta gäster. Hildur, som hade en aldrig sinande energi och ett sprudlande humör, rörde sig lika obesvärat bland dammiga blåställ från Algots i Borås som frasande sidenklänningar från Dior i Paris.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 79-81.</ref>		Som så många andra arbetade Tryggve på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset\|Annenäset]] men drabbades tidigt av reumatism med svår ledvärk vilket gjorde honom helt invalidiserad under hans sista år. Det blev Hildur som till största delen fick ta på sig försörjningsbördan genom att öppna matservering på [[Dalsland/Ånimskog/Annenäset\|Annenäset]]. Där utfodrade hon ett tjogtal hungriga stenarbetare under några år kring 1950, och när matserveringen lades ner tog hon klivet upp i sociteten genom att överta husföreståndarskapet i disponentvillan där hon anordnade middagar för prominenta gäster. Hildur, som hade en aldrig sinande energi och ett sprudlande humör, rörde sig lika obesvärat bland dammiga blåställ från Algots i Borås som frasande sidenklänningar från Dior i Paris.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 79-81.</ref>