Dalsland/Ånimskog/Stenmarkerud - Versionshistorik

Sockadm: Bytt mall från SockMall:Plats till NyPlats

2026-02-07T06:18:57Z

Bytt mall från SockMall:Plats till NyPlats

← Äldre version		Versionen från 7 februari 2026 kl. 08.18
Rad 1:		Rad 1:
			{{NyPlats
	{{SockMall:Plats
	\|landskap=Dalsland		\|landskap=Dalsland
	\|socken=Ånimskog		\|socken=Ånimskog

Mikael S: Lagt till länkar.

2025-05-24T19:42:59Z

Lagt till länkar.

← Äldre version		Versionen från 24 maj 2025 kl. 21.42
Rad 8:		Rad 8:
	\|kost=12.478469		\|kost=12.478469
	}}		}}
	Stenmarkerud är kanske den märkligaste bosättningen i hela Ånimskog. Platsen beskrivits av John Landälv, i en skildring som ingick i en artikelserie i Provinstidningen Dalsland 1986.<blockquote>"Från nära stranden markeras N-och S-gräns av stengärdesgårdar, 200 m till sneda backen eller kala berget däruppe. Där går stenmuren 100 m i riktning N-S. Bortemot områdets NV hörn finns väggarna efter djurstallar = fähus, allt av sten, golvyta 10 m x 6 m. Stengärdesgården går 2 m utifrån fähusets V långvägg, liksom N kortväggen murad mot jord (och berg?) 2 m hög upp till marknivå. Den har jämte jordtätning hindrat ytvattnet att rinna däruppifrån, likaså hindrat betande djur att gå upp på taket. Fähuset är medelst tvärväggar delat i tre avdelningar. Dörren var i S gaveln. En del av bl.a. Ö väggen står bra, mer än 2 m hög från utsidan. För övrigt är mycket nedrasat.		Stenmarkerud är kanske den märkligaste bosättningen i hela [[Dalsland/Ånimskog\|Ånimskog]]. Platsen beskrivits av John Landälv, i en skildring som ingick i en artikelserie i Provinstidningen Dalsland 1986.<blockquote>"Från nära stranden markeras N-och S-gräns av stengärdesgårdar, 200 m till sneda backen eller kala berget däruppe. Där går stenmuren 100 m i riktning N-S. Bortemot områdets NV hörn finns väggarna efter djurstallar = fähus, allt av sten, golvyta 10 m x 6 m. Stengärdesgården går 2 m utifrån fähusets V långvägg, liksom N kortväggen murad mot jord (och berg?) 2 m hög upp till marknivå. Den har jämte jordtätning hindrat ytvattnet att rinna däruppifrån, likaså hindrat betande djur att gå upp på taket. Fähuset är medelst tvärväggar delat i tre avdelningar. Dörren var i S gaveln. En del av bl.a. Ö väggen står bra, mer än 2 m hög från utsidan. För övrigt är mycket nedrasat.

	Cirka 20 m åt NO finns rester av stuguväggar, murade av mestadels plana stenhällar, med murbruk/lera kvar i fogarna. I norr är den nedrasade spismuren. Golvytan 5x6 m eller 7 x 8 m, om man medräknar ett tillbygge(?). I närheten ser man några trappsteg ner till en jordkällare; hög bergbrant ned i NO." </blockquote>Det finns uppgifter om att stugan hade jordgolv och att "barnen plaskade i vatten på jordgolvet". John Landälv ställer sig tvivlande till den beskrivningen och framhåller att stugan låg så högt att det säkerligen var torrt på golvet. Däremot kan djurstallarna ha drabbats av vatten under regniga perioder.		Cirka 20 m åt NO finns rester av stuguväggar, murade av mestadels plana stenhällar, med murbruk/lera kvar i fogarna. I norr är den nedrasade spismuren. Golvytan 5x6 m eller 7 x 8 m, om man medräknar ett tillbygge(?). I närheten ser man några trappsteg ner till en jordkällare; hög bergbrant ned i NO." </blockquote>Det finns uppgifter om att stugan hade jordgolv och att "barnen plaskade i vatten på jordgolvet". John Landälv ställer sig tvivlande till den beskrivningen och framhåller att stugan låg så högt att det säkerligen var torrt på golvet. Däremot kan djurstallarna ha drabbats av vatten under regniga perioder.

	Den man som med sådan möda kämpade för livsuppehället för sig och de sina hette Petter Larsson och kom från Byn i Fröskog, där han föddes 1809. Modern dog när Petter var endast sex år gammal och snart kom en styvmor in i familjen. När han hunnit upp i de övre tonåren tog han drängplats på olika gårdar, och 1834 kände han sig mogen att bilda egen familj. Han gick i brudstol med Stina Olsdotter från Hensbyn och blev arrendator i Stora Kilane. Där föddes samma år deras dotter Sofia och vittnen vid dopet var Nils Olsson och hans hustru Greta Pärsdotter. Dessa båda var ett äldre par som då ägde Aspelund och det är möjligt att Petter under en tid arrenderade deras gård, men det är en djärv gissning.		Den man som med sådan möda kämpade för livsuppehället för sig och de sina hette Petter Larsson och kom från [[Dalsland/Fröskog/Byn\|Byn]] i [[Dalsland/Fröskog\|Fröskog]], där han föddes 1809. Modern dog när Petter var endast sex år gammal och snart kom en styvmor in i familjen. När han hunnit upp i de övre tonåren tog han drängplats på olika gårdar, och 1834 kände han sig mogen att bilda egen familj. Han gick i brudstol med Stina Olsdotter från [[Dalsland/Fröskog/Hensbyn\|Hensbyn]] och blev arrendator i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane\|Stora Kilane]]. Där föddes samma år deras dotter Sofia och vittnen vid dopet var Nils Olsson och hans hustru Greta Pärsdotter. Dessa båda var ett äldre par som då ägde [[Dalsland/Ånimskog/Aspelund\|Aspelund]] och det är möjligt att Petter under en tid arrenderade deras gård, men det är en djärv gissning.

	Petter och Stina stannade i Stora Kilane i fem år och där föddes också deras andra dotter Lena Kajsa. 1839 flyttade familjen till Tösse och snart var det dags för ännu ett flickebarn, som döptes till Christina, men på självaste dopdagen den 18 juni 1840 dog modern, troligen i sviterna efter barnsbörden. Stina Olsdotter var då endast 33 år gammal. Petter blev nu tvungen att lämna sina döttrar i släktingars vård och började se sig om efter mark att odla.		Petter och Stina stannade i [[Dalsland/Ånimskog/Stora Kilane\|Stora Kilane]] i fem år och där föddes också deras andra dotter Lena Kajsa. 1839 flyttade familjen till [[Dalsland/Tösse\|Tösse]] och snart var det dags för ännu ett flickebarn, som döptes till Christina, men på självaste dopdagen den 18 juni 1840 dog modern, troligen i sviterna efter barnsbörden. Stina Olsdotter var då endast 33 år gammal. Petter blev nu tvungen att lämna sina döttrar i släktingars vård och började se sig om efter mark att odla.
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-stenmarkerud.jpg\|miniatyr\|368x368px\|''Ruin efter boningshuset på Stenmarkerud.'']]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-stenmarkerud.jpg\|miniatyr\|368x368px\|''Ruin efter boningshuset på Stenmarkerud.'']]
	Det är vid den här tiden han finner sitt "stenrike" i Västra Korsbyns nordvästra hörn. Kanske lockades han mera av den vidunderligt vackra naturen med trolska tjärn, mörka skogar och mäktiga berg än lättbearbetad mark som kunde förvandlas till bördig mylla och ge goda skördar i kommande år.		Det är vid den här tiden han finner sitt "stenrike" i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn\|Västra Korsbyns]] nordvästra hörn. Kanske lockades han mera av den vidunderligt vackra naturen med trolska tjärn, mörka skogar och mäktiga berg än lättbearbetad mark som kunde förvandlas till bördig mylla och ge goda skördar i kommande år.

	Efter ett par år gifte Petter om sig med änkan Cajsa Nilsdotter, född 1802 i Kraksbyn, men när äktenskapet ingicks bodde hon i Gyltungebyn. När ytterligare ett par flinka händer sattes in i nyodlingen utvidgades torpets åkermark till tre å fyra tunnland och snart kunde Petter och Cajsa ta till sig hans döttrar från det första äktenskapet.		Efter ett par år gifte Petter om sig med änkan Cajsa Nilsdotter, född 1802 i [[Dalsland/Ånimskog/Kraksbyn\|Kraksbyn]], men när äktenskapet ingicks bodde hon i [[Dalsland/Ånimskog/Gyltungebyn\|Gyltungebyn]]. När ytterligare ett par flinka händer sattes in i nyodlingen utvidgades torpets åkermark till tre å fyra tunnland och snart kunde Petter och Cajsa ta till sig hans döttrar från det första äktenskapet.

	Omkring 1860 var dock alla flickorna utflugna och de båda "gamla" knogade vidare på sin steniga mark och tillbringade natten i stugan under det branta kvartsitberget som reser sig nästan lika högt som Sörknatten någon kilometer söderut.		Omkring 1860 var dock alla flickorna utflugna och de båda "gamla" knogade vidare på sin steniga mark och tillbringade natten i stugan under det branta kvartsitberget som reser sig nästan lika högt som [[Dalsland/Ånimskog/Sörknatten\|Sörknatten]] någon kilometer söderut.

	Cajsa Nilsdotter avled 1871 och det är troligen vid den här tiden som dottern Sofia, hennes man och fyra barn flyttar till Stenmarkerud. Hur länge de bodde där är inte känt, men under de följande årtiondena skulle Petter få erfara hur alla hans grannar bröt upp från stränderna kring Bergstjärnet, de gamla för att finna sin plats i kyrkogårdsmullen, och de unga för att flytta till mera beboliga trakter, och bland de sistnämnda fanns säkerligen Sofia och hennes familj. Petter blev ensam kvar i sitt stenrike och bodde förmodligen där till sin död den 5 december 1896. Han var då 87 år gammal.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 307-308.</ref>		Cajsa Nilsdotter avled 1871 och det är troligen vid den här tiden som dottern Sofia, hennes man och fyra barn flyttar till Stenmarkerud. Hur länge de bodde där är inte känt, men under de följande årtiondena skulle Petter få erfara hur alla hans grannar bröt upp från stränderna kring [[Dalsland/Ånimskog/Bergstjärnet\|Bergstjärnet]], de gamla för att finna sin plats i kyrkogårdsmullen, och de unga för att flytta till mera beboliga trakter, och bland de sistnämnda fanns säkerligen Sofia och hennes familj. Petter blev ensam kvar i sitt stenrike och bodde förmodligen där till sin död den 5 december 1896. Han var då 87 år gammal.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 307-308.</ref>

DanS: Rättat upp koordinaterna

2025-05-21T11:09:05Z

Rättat upp koordinaterna

← Äldre version		Versionen från 21 maj 2025 kl. 13.09
Rad 5:		Rad 5:
	\|namn=Stenmarkerud		\|namn=Stenmarkerud
	\|typ=Torp		\|typ=Torp
	\|knord=58.~~906296~~		\|knord=58.906376
	\|kost=12.~~478323~~		\|kost=12.478469
	}}		}}
	Stenmarkerud är kanske den märkligaste bosättningen i hela Ånimskog. Platsen beskrivits av John Landälv, i en skildring som ingick i en artikelserie i Provinstidningen Dalsland 1986.<blockquote>"Från nära stranden markeras N-och S-gräns av stengärdesgårdar, 200 m till sneda backen eller kala berget däruppe. Där går stenmuren 100 m i riktning N-S. Bortemot områdets NV hörn finns väggarna efter djurstallar = fähus, allt av sten, golvyta 10 m x 6 m. Stengärdesgården går 2 m utifrån fähusets V långvägg, liksom N kortväggen murad mot jord (och berg?) 2 m hög upp till marknivå. Den har jämte jordtätning hindrat ytvattnet att rinna däruppifrån, likaså hindrat betande djur att gå upp på taket. Fähuset är medelst tvärväggar delat i tre avdelningar. Dörren var i S gaveln. En del av bl.a. Ö väggen står bra, mer än 2 m hög från utsidan. För övrigt är mycket nedrasat.		Stenmarkerud är kanske den märkligaste bosättningen i hela Ånimskog. Platsen beskrivits av John Landälv, i en skildring som ingick i en artikelserie i Provinstidningen Dalsland 1986.<blockquote>"Från nära stranden markeras N-och S-gräns av stengärdesgårdar, 200 m till sneda backen eller kala berget däruppe. Där går stenmuren 100 m i riktning N-S. Bortemot områdets NV hörn finns väggarna efter djurstallar = fähus, allt av sten, golvyta 10 m x 6 m. Stengärdesgården går 2 m utifrån fähusets V långvägg, liksom N kortväggen murad mot jord (och berg?) 2 m hög upp till marknivå. Den har jämte jordtätning hindrat ytvattnet att rinna däruppifrån, likaså hindrat betande djur att gå upp på taket. Fähuset är medelst tvärväggar delat i tre avdelningar. Dörren var i S gaveln. En del av bl.a. Ö väggen står bra, mer än 2 m hög från utsidan. För övrigt är mycket nedrasat.

DanS den 21 maj 2025 kl. 10.58

2025-05-21T10:58:10Z

← Äldre version		Versionen från 21 maj 2025 kl. 12.58
Rad 5:		Rad 5:
	\|namn=Stenmarkerud		\|namn=Stenmarkerud
	\|typ=Torp		\|typ=Torp
	\|knord=58.~~906302~~		\|knord=58.906296
	\|kost=12.~~478519~~		\|kost=12.478323
	}}		}}
	Stenmarkerud är kanske den märkligaste bosättningen i hela Ånimskog. Platsen beskrivits av John Landälv, i en skildring som ingick i en artikelserie i Provinstidningen Dalsland 1986.<blockquote>"Från nära stranden markeras N-och S-gräns av stengärdesgårdar, 200 m till sneda backen eller kala berget däruppe. Där går stenmuren 100 m i riktning N-S. Bortemot områdets NV hörn finns väggarna efter djurstallar = fähus, allt av sten, golvyta 10 m x 6 m. Stengärdesgården går 2 m utifrån fähusets V långvägg, liksom N kortväggen murad mot jord (och berg?) 2 m hög upp till marknivå. Den har jämte jordtätning hindrat ytvattnet att rinna däruppifrån, likaså hindrat betande djur att gå upp på taket. Fähuset är medelst tvärväggar delat i tre avdelningar. Dörren var i S gaveln. En del av bl.a. Ö väggen står bra, mer än 2 m hög från utsidan. För övrigt är mycket nedrasat.		Stenmarkerud är kanske den märkligaste bosättningen i hela Ånimskog. Platsen beskrivits av John Landälv, i en skildring som ingick i en artikelserie i Provinstidningen Dalsland 1986.<blockquote>"Från nära stranden markeras N-och S-gräns av stengärdesgårdar, 200 m till sneda backen eller kala berget däruppe. Där går stenmuren 100 m i riktning N-S. Bortemot områdets NV hörn finns väggarna efter djurstallar = fähus, allt av sten, golvyta 10 m x 6 m. Stengärdesgården går 2 m utifrån fähusets V långvägg, liksom N kortväggen murad mot jord (och berg?) 2 m hög upp till marknivå. Den har jämte jordtätning hindrat ytvattnet att rinna däruppifrån, likaså hindrat betande djur att gå upp på taket. Fähuset är medelst tvärväggar delat i tre avdelningar. Dörren var i S gaveln. En del av bl.a. Ö väggen står bra, mer än 2 m hög från utsidan. För övrigt är mycket nedrasat.

DanS: Rättat upp koordinaterna

2025-05-21T10:57:01Z

Rättat upp koordinaterna

← Äldre version		Versionen från 21 maj 2025 kl. 12.57
Rad 5:		Rad 5:
	\|namn=Stenmarkerud		\|namn=Stenmarkerud
	\|typ=Torp		\|typ=Torp
	\|knord=58.~~906347~~		\|knord=58.906302
	\|kost=12.~~478462~~		\|kost=12.478519
	}}		}}
	Stenmarkerud är kanske den märkligaste bosättningen i hela Ånimskog. Platsen beskrivits av John Landälv, i en skildring som ingick i en artikelserie i Provinstidningen Dalsland 1986.<blockquote>"Från nära stranden markeras N-och S-gräns av stengärdesgårdar, 200 m till sneda backen eller kala berget däruppe. Där går stenmuren 100 m i riktning N-S. Bortemot områdets NV hörn finns väggarna efter djurstallar = fähus, allt av sten, golvyta 10 m x 6 m. Stengärdesgården går 2 m utifrån fähusets V långvägg, liksom N kortväggen murad mot jord (och berg?) 2 m hög upp till marknivå. Den har jämte jordtätning hindrat ytvattnet att rinna däruppifrån, likaså hindrat betande djur att gå upp på taket. Fähuset är medelst tvärväggar delat i tre avdelningar. Dörren var i S gaveln. En del av bl.a. Ö väggen står bra, mer än 2 m hög från utsidan. För övrigt är mycket nedrasat.		Stenmarkerud är kanske den märkligaste bosättningen i hela Ånimskog. Platsen beskrivits av John Landälv, i en skildring som ingick i en artikelserie i Provinstidningen Dalsland 1986.<blockquote>"Från nära stranden markeras N-och S-gräns av stengärdesgårdar, 200 m till sneda backen eller kala berget däruppe. Där går stenmuren 100 m i riktning N-S. Bortemot områdets NV hörn finns väggarna efter djurstallar = fähus, allt av sten, golvyta 10 m x 6 m. Stengärdesgården går 2 m utifrån fähusets V långvägg, liksom N kortväggen murad mot jord (och berg?) 2 m hög upp till marknivå. Den har jämte jordtätning hindrat ytvattnet att rinna däruppifrån, likaså hindrat betande djur att gå upp på taket. Fähuset är medelst tvärväggar delat i tre avdelningar. Dörren var i S gaveln. En del av bl.a. Ö väggen står bra, mer än 2 m hög från utsidan. För övrigt är mycket nedrasat.

DanS: Rättat upp koordinaterna

2025-05-21T07:36:27Z

Rättat upp koordinaterna

← Äldre version		Versionen från 21 maj 2025 kl. 09.36
Rad 5:		Rad 5:
	\|namn=Stenmarkerud		\|namn=Stenmarkerud
	\|typ=Torp		\|typ=Torp
	\|knord=58.~~902972~~		\|knord=58.906347
	\|kost=12.~~476950~~		\|kost=12.478462
	}}		}}
	Stenmarkerud är kanske den märkligaste bosättningen i hela Ånimskog. Platsen beskrivits av John Landälv, i en skildring som ingick i en artikelserie i Provinstidningen Dalsland 1986.<blockquote>"Från nära stranden markeras N-och S-gräns av stengärdesgårdar, 200 m till sneda backen eller kala berget däruppe. Där går stenmuren 100 m i riktning N-S. Bortemot områdets NV hörn finns väggarna efter djurstallar = fähus, allt av sten, golvyta 10 m x 6 m. Stengärdesgården går 2 m utifrån fähusets V långvägg, liksom N kortväggen murad mot jord (och berg?) 2 m hög upp till marknivå. Den har jämte jordtätning hindrat ytvattnet att rinna däruppifrån, likaså hindrat betande djur att gå upp på taket. Fähuset är medelst tvärväggar delat i tre avdelningar. Dörren var i S gaveln. En del av bl.a. Ö väggen står bra, mer än 2 m hög från utsidan. För övrigt är mycket nedrasat.		Stenmarkerud är kanske den märkligaste bosättningen i hela Ånimskog. Platsen beskrivits av John Landälv, i en skildring som ingick i en artikelserie i Provinstidningen Dalsland 1986.<blockquote>"Från nära stranden markeras N-och S-gräns av stengärdesgårdar, 200 m till sneda backen eller kala berget däruppe. Där går stenmuren 100 m i riktning N-S. Bortemot områdets NV hörn finns väggarna efter djurstallar = fähus, allt av sten, golvyta 10 m x 6 m. Stengärdesgården går 2 m utifrån fähusets V långvägg, liksom N kortväggen murad mot jord (och berg?) 2 m hög upp till marknivå. Den har jämte jordtätning hindrat ytvattnet att rinna däruppifrån, likaså hindrat betande djur att gå upp på taket. Fähuset är medelst tvärväggar delat i tre avdelningar. Dörren var i S gaveln. En del av bl.a. Ö väggen står bra, mer än 2 m hög från utsidan. För övrigt är mycket nedrasat.

Mikael S: Lagt till bild.

2025-05-04T15:47:44Z

Lagt till bild.

← Äldre version		Versionen från 4 maj 2025 kl. 17.47
Rad 15:		Rad 15:

	Petter och Stina stannade i Stora Kilane i fem år och där föddes också deras andra dotter Lena Kajsa. 1839 flyttade familjen till Tösse och snart var det dags för ännu ett flickebarn, som döptes till Christina, men på självaste dopdagen den 18 juni 1840 dog modern, troligen i sviterna efter barnsbörden. Stina Olsdotter var då endast 33 år gammal. Petter blev nu tvungen att lämna sina döttrar i släktingars vård och började se sig om efter mark att odla.		Petter och Stina stannade i Stora Kilane i fem år och där föddes också deras andra dotter Lena Kajsa. 1839 flyttade familjen till Tösse och snart var det dags för ännu ett flickebarn, som döptes till Christina, men på självaste dopdagen den 18 juni 1840 dog modern, troligen i sviterna efter barnsbörden. Stina Olsdotter var då endast 33 år gammal. Petter blev nu tvungen att lämna sina döttrar i släktingars vård och började se sig om efter mark att odla.
			[[Fil:Dalsland-ånimskog-stenmarkerud.jpg\|miniatyr\|368x368px\|''Ruin efter boningshuset på Stenmarkerud.'']]

	Det är vid den här tiden han finner sitt "stenrike" i Västra Korsbyns nordvästra hörn. Kanske lockades han mera av den vidunderligt vackra naturen med trolska tjärn, mörka skogar och mäktiga berg än lättbearbetad mark som kunde förvandlas till bördig mylla och ge goda skördar i kommande år.		Det är vid den här tiden han finner sitt "stenrike" i Västra Korsbyns nordvästra hörn. Kanske lockades han mera av den vidunderligt vackra naturen med trolska tjärn, mörka skogar och mäktiga berg än lättbearbetad mark som kunde förvandlas till bördig mylla och ge goda skördar i kommande år.

Mikael S den 4 maj 2025 kl. 15.45

2025-05-04T15:45:06Z

← Äldre version		Versionen från 4 maj 2025 kl. 17.45
Rad 27:		Rad 27:
	Torparen Erik Hesselbom f 1774. Barn: Erik f 1833, Maja f 1835.		Torparen Erik Hesselbom f 1774. Barn: Erik f 1833, Maja f 1835.

	Torparen Johan Bergström f 1842 i Tydje, gift med Kajsa Eriksdotter f 1843. barn: Adolf f 1866, Karl August f 1868, Ulla Charlotte f 1870, Kristina f 1872, Bertha f 1873, Johannes f 1875, Lina f 1879, Julia f 1881, Dina f 1883, Mathilda f 1884.<ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun\|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]]</ref>		Torparen Johan Bergström f 1842 i Tydje, gift med Kajsa Eriksdotter f 1843. barn: Adolf f 1866, Karl August f 1868, Ulla Charlotte f 1870, Kristina f 1872, Bertha f 1873, Johannes f 1875, Lina f 1879, Julia f 1881, Dina f 1883, Mathilda f 1884.<ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun\|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]] platsnr 118.</ref>
	== Källor ==		== Källor ==
	<references />		<references />


	{{TorpruinerÅmål\|platsnummer=118}}

Mikael S den 4 maj 2025 kl. 15.44

2025-05-04T15:44:30Z

← Äldre version		Versionen från 4 maj 2025 kl. 17.44
Rad 27:		Rad 27:
	Torparen Erik Hesselbom f 1774. Barn: Erik f 1833, Maja f 1835.		Torparen Erik Hesselbom f 1774. Barn: Erik f 1833, Maja f 1835.

	Torparen Johan Bergström f 1842 i Tydje, gift med Kajsa Eriksdotter f 1843. barn: Adolf f 1866, Karl August f 1868, Ulla Charlotte f 1870, Kristina f 1872, Bertha f 1873, Johannes f 1875, Lina f 1879, Julia f 1881, Dina f 1883, Mathilda f 1884.<ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun\|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]]		Torparen Johan Bergström f 1842 i Tydje, gift med Kajsa Eriksdotter f 1843. barn: Adolf f 1866, Karl August f 1868, Ulla Charlotte f 1870, Kristina f 1872, Bertha f 1873, Johannes f 1875, Lina f 1879, Julia f 1881, Dina f 1883, Mathilda f 1884.<ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun\|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]]</ref>
	== Källor ==		== Källor ==
	<references />		<references />

Mikael S den 4 maj 2025 kl. 15.44

2025-05-04T15:44:02Z

← Äldre version		Versionen från 4 maj 2025 kl. 17.44
Rad 5:		Rad 5:
	\|namn=Stenmarkerud		\|namn=Stenmarkerud
	\|typ=Torp		\|typ=Torp
			\|knord=58.902972
			\|kost=12.476950
	}}		}}
	Stenmarkerud är kanske den märkligaste bosättningen i hela Ånimskog. Platsen beskrivits av John Landälv, i en skildring som ingick i en artikelserie i Provinstidningen Dalsland 1986.<blockquote>"Från nära stranden markeras N-och S-gräns av stengärdesgårdar, 200 m till sneda backen eller kala berget däruppe. Där går stenmuren 100 m i riktning N-S. Bortemot områdets NV hörn finns väggarna efter djurstallar = fähus, allt av sten, golvyta 10 m x 6 m. Stengärdesgården går 2 m utifrån fähusets V långvägg, liksom N kortväggen murad mot jord (och berg?) 2 m hög upp till marknivå. Den har jämte jordtätning hindrat ytvattnet att rinna däruppifrån, likaså hindrat betande djur att gå upp på taket. Fähuset är medelst tvärväggar delat i tre avdelningar. Dörren var i S gaveln. En del av bl.a. Ö väggen står bra, mer än 2 m hög från utsidan. För övrigt är mycket nedrasat.		Stenmarkerud är kanske den märkligaste bosättningen i hela Ånimskog. Platsen beskrivits av John Landälv, i en skildring som ingick i en artikelserie i Provinstidningen Dalsland 1986.<blockquote>"Från nära stranden markeras N-och S-gräns av stengärdesgårdar, 200 m till sneda backen eller kala berget däruppe. Där går stenmuren 100 m i riktning N-S. Bortemot områdets NV hörn finns väggarna efter djurstallar = fähus, allt av sten, golvyta 10 m x 6 m. Stengärdesgården går 2 m utifrån fähusets V långvägg, liksom N kortväggen murad mot jord (och berg?) 2 m hög upp till marknivå. Den har jämte jordtätning hindrat ytvattnet att rinna däruppifrån, likaså hindrat betande djur att gå upp på taket. Fähuset är medelst tvärväggar delat i tre avdelningar. Dörren var i S gaveln. En del av bl.a. Ö väggen står bra, mer än 2 m hög från utsidan. För övrigt är mycket nedrasat.
Rad 20:		Rad 22:
	Omkring 1860 var dock alla flickorna utflugna och de båda "gamla" knogade vidare på sin steniga mark och tillbringade natten i stugan under det branta kvartsitberget som reser sig nästan lika högt som Sörknatten någon kilometer söderut.		Omkring 1860 var dock alla flickorna utflugna och de båda "gamla" knogade vidare på sin steniga mark och tillbringade natten i stugan under det branta kvartsitberget som reser sig nästan lika högt som Sörknatten någon kilometer söderut.

	Cajsa Nilsdotter avled 1871 och det är troligen vid den här tiden som dottern Sofia, hennes man och fyra barn flyttar till Stenmarkerud. Hur länge de bodde där är inte känt, men under de följande årtiondena skulle Petter få erfara hur alla hans grannar bröt upp från stränderna kring Bergstjärnet, de gamla för att finna sin plats i kyrkogårdsmullen, och de unga för att flytta till mera beboliga trakter, och bland de sistnämnda fanns säkerligen Sofia och hennes familj. Petter blev ensam kvar i sitt stenrike och bodde förmodligen där till sin död den 5 december 1896. Han var då 87 år gammal.		Cajsa Nilsdotter avled 1871 och det är troligen vid den här tiden som dottern Sofia, hennes man och fyra barn flyttar till Stenmarkerud. Hur länge de bodde där är inte känt, men under de följande årtiondena skulle Petter få erfara hur alla hans grannar bröt upp från stränderna kring Bergstjärnet, de gamla för att finna sin plats i kyrkogårdsmullen, och de unga för att flytta till mera beboliga trakter, och bland de sistnämnda fanns säkerligen Sofia och hennes familj. Petter blev ensam kvar i sitt stenrike och bodde förmodligen där till sin död den 5 december 1896. Han var då 87 år gammal.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 307-308.</ref>


	Torparen Erik Hesselbom f 1774. Barn: Erik f 1833, Maja f 1835.		Torparen Erik Hesselbom f 1774. Barn: Erik f 1833, Maja f 1835.

	Torparen Johan Bergström f 1842 i Tydje, gift med Kajsa Eriksdotter f 1843. barn: Adolf f 1866, Karl August f 1868, Ulla Charlotte f 1870, Kristina f 1872, Bertha f 1873, Johannes f 1875, Lina f 1879, Julia f 1881, Dina f 1883, Mathilda f 1884.		Torparen Johan Bergström f 1842 i Tydje, gift med Kajsa Eriksdotter f 1843. barn: Adolf f 1866, Karl August f 1868, Ulla Charlotte f 1870, Kristina f 1872, Bertha f 1873, Johannes f 1875, Lina f 1879, Julia f 1881, Dina f 1883, Mathilda f 1884.<ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun\|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]]
			== Källor ==
			<references />


	{{TorpruinerÅmål\|platsnummer=118}}		{{TorpruinerÅmål\|platsnummer=118}}