Dalsland/Ånimskog/Tomten 2 1 (Salebol) - Versionshistorik

Sockadm: Bytt mall från SockMall:Plats till NyPlats

2026-02-07T06:18:58Z

Bytt mall från SockMall:Plats till NyPlats

← Äldre version		Versionen från 7 februari 2026 kl. 08.18
Rad 1:		Rad 1:
			{{NyPlats
	{{SockMall:Plats
	\| socken = Ånimskog		\| socken = Ånimskog
	\| landskap = Dalsland		\| landskap = Dalsland

Mikael S: Lagt till länkar.

2025-05-22T14:24:51Z

Lagt till länkar.

Mikael S den 30 april 2025 kl. 14.02

2025-04-30T14:02:50Z

← Äldre version		Versionen från 30 april 2025 kl. 16.02
Rad 29:		Rad 29:

	I mitten av 1830-talet var de båda makarna på väg mot ålderdomen, och det var nu dags för något av barnen att ta över. Det blev Göran Svensson, Lenas son i första äktenskapet, som nu blev brukare och senare ägare av gården. Han föddes år 1800 och gifte sig med Anna Cajsa Andersdotter i mitten av 1830-talet. Sonen Sven August föddes 1837, Lena Stina 1840, Lars Gustaf 1844, Johanna Sofia 1848, Anders Fredrik 1851, Augusta Vilhelmina 1854, Johan Otto 1857 (dog i späd ålder liksom Lotta Amalia född 1858).		I mitten av 1830-talet var de båda makarna på väg mot ålderdomen, och det var nu dags för något av barnen att ta över. Det blev Göran Svensson, Lenas son i första äktenskapet, som nu blev brukare och senare ägare av gården. Han föddes år 1800 och gifte sig med Anna Cajsa Andersdotter i mitten av 1830-talet. Sonen Sven August föddes 1837, Lena Stina 1840, Lars Gustaf 1844, Johanna Sofia 1848, Anders Fredrik 1851, Augusta Vilhelmina 1854, Johan Otto 1857 (dog i späd ålder liksom Lotta Amalia född 1858).
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.1(2).jpg\|miniatyr\|~~238x238px~~\|Lena Larsson, "Lena på Bönhuset", med dottern Anna, gift med Carl Nicolausson, och sonen Johan som antog efternamnet Valder.]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.1(2).jpg\|miniatyr\|293x293px\|Lena Larsson, "Lena på Bönhuset", med dottern Anna, gift med Carl Nicolausson, och sonen Johan som antog efternamnet Valder.]]
	När Göran Svensson avled 1871 övergick ägandet till dödsboet, och något år senare blev sonen Anders Fredrik ensamägare och brukare av gården. 1879 gifte han sig med den blott 19-åriga Lena Larsdotter från Näs i Västra Korsbyn och i februari föddes deras första barn, dottern Anna, och nästan exakt ett år senare sonen Johan. Framåt höstkanten samma år, när den lille Johan kunde förmodas krypa omkring, vandrade Anders Fredrik en eftermiddag västerut till Gällsjön, gjorde loss en eka vid stranden och rodde över till andra sidan för att hälsa på vänner i Djupslund. Han trakterades rikligt, kanske inte minst av dryckjom, ty när han i kvällsmörkret åter skulle ro över Gällsjön förlorade han balansen, föll överbord och drunknade.		När Göran Svensson avled 1871 övergick ägandet till dödsboet, och något år senare blev sonen Anders Fredrik ensamägare och brukare av gården. 1879 gifte han sig med den blott 19-åriga Lena Larsdotter från Näs i Västra Korsbyn och i februari föddes deras första barn, dottern Anna, och nästan exakt ett år senare sonen Johan. Framåt höstkanten samma år, när den lille Johan kunde förmodas krypa omkring, vandrade Anders Fredrik en eftermiddag västerut till Gällsjön, gjorde loss en eka vid stranden och rodde över till andra sidan för att hälsa på vänner i Djupslund. Han trakterades rikligt, kanske inte minst av dryckjom, ty när han i kvällsmörkret åter skulle ro över Gällsjön förlorade han balansen, föll överbord och drunknade.

Rad 37:		Rad 37:

	Carl Josef Larsson, född 1851, som nu flyttade in på Tomten var gift med Elisabeth Isaksdotter från Västra Berg. Hon var ett femtontal år yngre än sin make. De hade inga egna barn, men en fosterson vid namn Nils Gustaf som emigrerade till Amerika 1907. Den nye ägaren till Tomten blev snart en förgrundsfigur i bygden. Förutom skötseln av lantbruket engagerade han sig i socknens angelägenheter och påtog sig ett flertal förtroendeuppdrag både inom och utom sockengränsen. Han blev nämndeman redan i trettioårsåldern och krönte sin karriär med att bli utnämnd till häradsdomare 1927. För Västsidans bebyggare blev han "Nämman på Tomta" som allt skulle bestyra när det gällde testamenten, boutredningar eller arvskiften. Han kunde också anlitas när någon villrådig sockenbo behövde lotsas genom byråkratins labyrinter.		Carl Josef Larsson, född 1851, som nu flyttade in på Tomten var gift med Elisabeth Isaksdotter från Västra Berg. Hon var ett femtontal år yngre än sin make. De hade inga egna barn, men en fosterson vid namn Nils Gustaf som emigrerade till Amerika 1907. Den nye ägaren till Tomten blev snart en förgrundsfigur i bygden. Förutom skötseln av lantbruket engagerade han sig i socknens angelägenheter och påtog sig ett flertal förtroendeuppdrag både inom och utom sockengränsen. Han blev nämndeman redan i trettioårsåldern och krönte sin karriär med att bli utnämnd till häradsdomare 1927. För Västsidans bebyggare blev han "Nämman på Tomta" som allt skulle bestyra när det gällde testamenten, boutredningar eller arvskiften. Han kunde också anlitas när någon villrådig sockenbo behövde lotsas genom byråkratins labyrinter.
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.1(3).jpg\|vänster\|miniatyr\|Elisabet och Josef Larsson utanför Övre Tomten.]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.1(3).jpg\|vänster\|miniatyr\|Elisabet och Josef Larsson utanför Övre Tomten.\|419x419px]]
	Omkring 1920 lämnade han lantbrukssysslorna och flyttade ett par stenkast till den östra gården som också benämnes Tomten (se 2:2) och som han förvärvat i sin helhet 1911. Han företog en genomgripande reparation på den gamla dalslandsstugan, byggde en glasveranda och anlade en vacker trädgård.		Omkring 1920 lämnade han lantbrukssysslorna och flyttade ett par stenkast till den östra gården som också benämnes Tomten (se 2:2) och som han förvärvat i sin helhet 1911. Han företog en genomgripande reparation på den gamla dalslandsstugan, byggde en glasveranda och anlade en vacker trädgård.

Mikael S den 30 april 2025 kl. 14.02

2025-04-30T14:02:19Z

← Äldre version		Versionen från 30 april 2025 kl. 16.02
Rad 4:		Rad 4:
	\| hemman = Salebol		\| hemman = Salebol
	\| namn = Tomten 2:1		\| namn = Tomten 2:1
	\| knord = 58.~~879136~~		\| knord = 58.879114
	\| kost = 12.~~492528~~		\| kost = 12.491841
	\| typ = Gård		\| typ = Gård
	}}		}}

Mikael S den 30 april 2025 kl. 13.46

2025-04-30T13:46:47Z

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 [[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.1.jpg|miniatyr|441x441px]]
 I Salebols nordvästra hörn ligger Tomten eller "Tomta" som egentligen består av två stamfastigheter, men det är endast den som ligger längst i väster som idag är jordbruksfastighet. Mangårdsbyggnaden, som uppfördes omkring 1850, är en typisk dalslandsstuga i två våningar. Stallet och ladugårdslängan, som avtecknar sig mot skogen i väster, tillkom på 1870-talet. Åkerarealen som omger gården på trenne sidor har under tidernas lopp genomgått olika gränsdragningar, och när den var som mest uppodlad kunde den ge försörjning åt två hästar, sex kor, ungdjur, får och svin. Tomtens historia är sammanflätad, inte bara med den intilliggande fastigheten, utan också med Smedserud och delar av Övre Salebol, och under vissa perioder kan det vara svårt att ge en klar bild av ägandeförhållandena.
@@ Rad 32: / Rad 42: @@
 sålde han den västra gården till August Svan från Tisselskog. Det blev emellertid sönerna Hjalmar och Rudolf Svahn som brukade gården gemensamt några år tills Rudolf gifte sig med Ruth Nyström från Kasenberg 1932.
-Samma år föddes deras äldsta dotter Inger, sedan Anita 1939 och Claes-Göran 1944. Vid arvskiftet efter fadern 1939 blev Rudolf Svahn ägare till Tomten. 1963 förändrades markinnehavet genom sammanläggning av 1:2,1:10,1:11 och Smedserud, vilket medförde att arealen utökades till 52 har och gården fick beteckningen Tomten 2:1. Samtidigt avstyckades boningshuset på östra Tomten med ett omgivande markområde på 1500 kvadratmeter.
+Samma år föddes deras äldsta dotter Inger, sedan Anita 1939 och Claes-Göran 1944. Vid arvskiftet efter fadern 1939 blev Rudolf Svahn ägare till Tomten. 1963 förändrades markinnehavet genom sammanläggning av 1:2,1:10,1:11 och Smedserud, vilket medförde att arealen utökades till 52 har och gården fick beteckningen Tomten 2:1. Samtidigt avstyckades boningshuset på östra Tomten med ett omgivande markområde på 1500 kvadratmeter.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 200-203.</ref>

Mikael S: Skapat sidan med OCR-läst text från Sockenboken.

2025-04-30T13:44:23Z

Skapat sidan med OCR-läst text från Sockenboken.

Ny sida

[[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.1.jpg|miniatyr|441x441px]]
I Salebols nordvästra hörn ligger Tomten eller "Tomta" som egentligen består av två stamfastigheter, men det är endast den som ligger längst i väster som idag är jordbruksfastighet. Mangårdsbyggnaden, som uppfördes omkring 1850, är en typisk dalslandsstuga i två våningar. Stallet och ladugårdslängan, som avtecknar sig mot skogen i väster, tillkom på 1870-talet. Åkerarealen som omger gården på trenne sidor har under tidernas lopp genomgått olika gränsdragningar, och när den var som mest uppodlad kunde den ge försörjning åt två hästar, sex kor, ungdjur, får och svin. Tomtens historia är sammanflätad, inte bara med den intilliggande fastigheten, utan också med Smedserud och delar av Övre Salebol, och under vissa perioder kan det vara svårt att ge en klar bild av ägandeförhållandena.

Vi gör vårt första nedslag i Tomtens historia omkring 1770 då den gamla gråa bebyggelsen från 1600-talet fortfarande skulle ge skydd och värme åt människor och boskap i närmare hundra år. Det är troligt att den gamla gården var belägen på samma plats som den är idag, men bostadhus, fähus och visthus låg säkerligen grupperade tätt tillsammans.

Vid den här tiden var det gästgivaren på Ånskolund, Göran Johansson, och hans hustru Brita Larsdotter Thyberg som bebodde och brukade Tomten. Det kan förefalla lite motsägande att Göran Johansson kunde vara gästgivare och bonde på samma gång på två så vitt skilda platser, men förmodligen var det hustrun Brita som mestadels med hjälp av pigor och drängar skötte gården. Göran föddes 1740 och hans hustru var tio år yngre. 1768 kom deras första barn till världen; det var dottern Kajsa och sedan följde Göran 1771, Lars 1775 (dog i kopporna vid tre års ålder), Lena 1776, Stina och Lisa, som var tvillingar, 1779, Christina 1781 och Maria 1786.

Barnen hade knappt hunnit växa upp när fadern dog 1795. Hustrun Brita överlevde honom i 40 år och dog 1836.

De fyra yngsta döttrarna skulle komma att bli nyckelpersoner i Salebols vidare utveckling, såtillvida att de blev bondmoror på olika gårdar i grannskapet och mödrar till många barn. Märkligast är kanske Lenas öde. Hon gifte sig med en man som hette Sven Larsson och fick med honom sju barn. När han dog ingick hon ett nytt äktenskap med Lars Persson. Troligen upplöstes också detta äktenskap av döden, ty i mogen ålder gifte hon sig en tredje gång, nu med Lars Gullbrandsson som vid laga skiftet 1837 stod som ägare till Tomten efter sin svärmor Brita som gått bort året innan.

Lisa gifte sig med Erik Nilsson i granngården och fick under en period av 20 år åtta barn.

Christina äktade Hans Nilsson i Västra Bräcke, vilket fick tragiska följder, ty hos Hans låg lungsoten latent. Christina smittades och i trettioårsåldern dog båda makarna och lämnade fyra minderåriga flickor efter sig.

Maria sammanlänkade sitt öde med Bryngel Larsson och flyttade till Nedre Salebol.

Låt oss återvända till Lena, gästgivardottern från Ånskolund, som senare blev bondmora på Tomten. Det var troligen omkring 1815 som hon och hennes tredje make Lars Gullbrandsson tog över skötseln av gården, och Lars uppgift blev därutöver att påta sig rollen som styvfar åt Lenas alla barn. Enligt annalerna hade de också ett barn gemensamt, dottern Anna Lisa, som dock endast blev fem år gammal.

I mitten av 1830-talet var de båda makarna på väg mot ålderdomen, och det var nu dags för något av barnen att ta över. Det blev Göran Svensson, Lenas son i första äktenskapet, som nu blev brukare och senare ägare av gården. Han föddes år 1800 och gifte sig med Anna Cajsa Andersdotter i mitten av 1830-talet. Sonen Sven August föddes 1837, Lena Stina 1840, Lars Gustaf 1844, Johanna Sofia 1848, Anders Fredrik 1851, Augusta Vilhelmina 1854, Johan Otto 1857 (dog i späd ålder liksom Lotta Amalia född 1858).
[[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.1(2).jpg|miniatyr|238x238px|Lena Larsson, "Lena på Bönhuset", med dottern Anna, gift med Carl Nicolausson, och sonen Johan som antog efternamnet Valder.]]
När Göran Svensson avled 1871 övergick ägandet till dödsboet, och något år senare blev sonen Anders Fredrik ensamägare och brukare av gården. 1879 gifte han sig med den blott 19-åriga Lena Larsdotter från Näs i Västra Korsbyn och i februari föddes deras första barn, dottern Anna, och nästan exakt ett år senare sonen Johan. Framåt höstkanten samma år, när den lille Johan kunde förmodas krypa omkring, vandrade Anders Fredrik en eftermiddag västerut till Gällsjön, gjorde loss en eka vid stranden och rodde över till andra sidan för att hälsa på vänner i Djupslund. Han trakterades rikligt, kanske inte minst av dryckjom, ty när han i kvällsmörkret åter skulle ro över Gällsjön förlorade han balansen, föll överbord och drunknade.

Det är märkligt hur några sekunder av ovarsamhet kan släcka en människas liv, och hur tillvaron i ett enda slag kan förvandlas för de anhöriga som måste leva vidare. Den unga änkan, vars far också drunknat några år tidigare, gjorde tappra försök att på olika sätt behålla gården, om strax efter faderns död skrivits över på barnen, men efter några år gav hon upp och sålde den till sin bror Carl Josef Larsson 1895.

Lena och hennes barn flyttade till missionshuset, där en bostad inreddes i norra delen av byggnaden. Hon tjänade sedan sitt uppehälle i många årtionden som vaktmästare på "bönhuset". Dottern Anna gifte sig med Carl Nicolausson på Backen 1911 och Johan, som antog namnet Valder, flyttade till Göteborg och tog anställning vid järnvägen. Emellertid flyttade han hem till sin mor 1933. Han avled 1946 och året därpå gick också hans syster Anna ur tiden. Mor "Lena på Bönhuset" överlevde således båda sina barn och dog i september 1951 i en ålder av 91 år.

Carl Josef Larsson, född 1851, som nu flyttade in på Tomten var gift med Elisabeth Isaksdotter från Västra Berg. Hon var ett femtontal år yngre än sin make. De hade inga egna barn, men en fosterson vid namn Nils Gustaf som emigrerade till Amerika 1907. Den nye ägaren till Tomten blev snart en förgrundsfigur i bygden. Förutom skötseln av lantbruket engagerade han sig i socknens angelägenheter och påtog sig ett flertal förtroendeuppdrag både inom och utom sockengränsen. Han blev nämndeman redan i trettioårsåldern och krönte sin karriär med att bli utnämnd till häradsdomare 1927. För Västsidans bebyggare blev han "Nämman på Tomta" som allt skulle bestyra när det gällde testamenten, boutredningar eller arvskiften. Han kunde också anlitas när någon villrådig sockenbo behövde lotsas genom byråkratins labyrinter.
[[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.1(3).jpg|vänster|miniatyr|Elisabet och Josef Larsson utanför Övre Tomten.]]
Omkring 1920 lämnade han lantbrukssysslorna och flyttade ett par stenkast till den östra gården som också benämnes Tomten (se 2:2) och som han förvärvat i sin helhet 1911. Han företog en genomgripande reparation på den gamla dalslandsstugan, byggde en glasveranda och anlade en vacker trädgård.

1926 sålde han den västra gården till August Svan från Tisselskog. Det blev emellertid sönerna Hjalmar och Rudolf Svahn som brukade gården gemensamt några år tills Rudolf gifte sig med Ruth Nyström från Kasenberg 1932.

Samma år föddes deras äldsta dotter Inger, sedan Anita 1939 och Claes-Göran 1944. Vid arvskiftet efter fadern 1939 blev Rudolf Svahn ägare till Tomten. 1963 förändrades markinnehavet genom sammanläggning av 1:2,1:10,1:11 och Smedserud, vilket medförde att arealen utökades till 52 har och gården fick beteckningen Tomten 2:1. Samtidigt avstyckades boningshuset på östra Tomten med ett omgivande markområde på 1500 kvadratmeter.

← Äldre version		Versionen från 22 maj 2025 kl. 16.24
Rad 10:		Rad 10:

	[[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.1.jpg\|miniatyr\|441x441px]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.1.jpg\|miniatyr\|441x441px]]
	I Salebols nordvästra hörn ligger Tomten eller "Tomta" som egentligen består av två stamfastigheter, men det är endast den som ligger längst i väster som idag är jordbruksfastighet. Mangårdsbyggnaden, som uppfördes omkring 1850, är en typisk dalslandsstuga i två våningar. Stallet och ladugårdslängan, som avtecknar sig mot skogen i väster, tillkom på 1870-talet. Åkerarealen som omger gården på trenne sidor har under tidernas lopp genomgått olika gränsdragningar, och när den var som mest uppodlad kunde den ge försörjning åt två hästar, sex kor, ungdjur, får och svin. Tomtens historia är sammanflätad, inte bara med den intilliggande fastigheten, utan också med Smedserud och delar av Övre Salebol, och under vissa perioder kan det vara svårt att ge en klar bild av ägandeförhållandena.		I [[Dalsland/Ånimskog/Salebol\|Salebols]] nordvästra hörn ligger Tomten eller "Tomta" som egentligen består av två stamfastigheter, men det är endast den som ligger längst i väster som idag är jordbruksfastighet. Mangårdsbyggnaden, som uppfördes omkring 1850, är en typisk dalslandsstuga i två våningar. Stallet och ladugårdslängan, som avtecknar sig mot skogen i väster, tillkom på 1870-talet. Åkerarealen som omger gården på trenne sidor har under tidernas lopp genomgått olika gränsdragningar, och när den var som mest uppodlad kunde den ge försörjning åt två hästar, sex kor, ungdjur, får och svin. Tomtens historia är sammanflätad, inte bara med den intilliggande fastigheten, utan också med [[Dalsland/Ånimskog/Smedserud\|Smedserud]] och delar av [[Dalsland/Ånimskog/Övre Salebol\|Övre Salebol]], och under vissa perioder kan det vara svårt att ge en klar bild av ägandeförhållandena.

	Vi gör vårt första nedslag i Tomtens historia omkring 1770 då den gamla gråa bebyggelsen från 1600-talet fortfarande skulle ge skydd och värme åt människor och boskap i närmare hundra år. Det är troligt att den gamla gården var belägen på samma plats som den är idag, men bostadhus, fähus och visthus låg säkerligen grupperade tätt tillsammans.		Vi gör vårt första nedslag i Tomtens historia omkring 1770 då den gamla gråa bebyggelsen från 1600-talet fortfarande skulle ge skydd och värme åt människor och boskap i närmare hundra år. Det är troligt att den gamla gården var belägen på samma plats som den är idag, men bostadhus, fähus och visthus låg säkerligen grupperade tätt tillsammans.

	Vid den här tiden var det gästgivaren på Ånskolund, Göran Johansson, och hans hustru Brita Larsdotter Thyberg som bebodde och brukade Tomten. Det kan förefalla lite motsägande att Göran Johansson kunde vara gästgivare och bonde på samma gång på två så vitt skilda platser, men förmodligen var det hustrun Brita som mestadels med hjälp av pigor och drängar skötte gården. Göran föddes 1740 och hans hustru var tio år yngre. 1768 kom deras första barn till världen; det var dottern Kajsa och sedan följde Göran 1771, Lars 1775 (dog i kopporna vid tre års ålder), Lena 1776, Stina och Lisa, som var tvillingar, 1779, Christina 1781 och Maria 1786.		Vid den här tiden var det gästgivaren på [[Dalsland/Ånimskog/Ånskolund\|Ånskolund]], Göran Johansson, och hans hustru Brita Larsdotter Thyberg som bebodde och brukade Tomten. Det kan förefalla lite motsägande att Göran Johansson kunde vara gästgivare och bonde på samma gång på två så vitt skilda platser, men förmodligen var det hustrun Brita som mestadels med hjälp av pigor och drängar skötte gården. Göran föddes 1740 och hans hustru var tio år yngre. 1768 kom deras första barn till världen; det var dottern Kajsa och sedan följde Göran 1771, Lars 1775 (dog i kopporna vid tre års ålder), Lena 1776, Stina och Lisa, som var tvillingar, 1779, Christina 1781 och Maria 1786.

	Barnen hade knappt hunnit växa upp när fadern dog 1795. Hustrun Brita överlevde honom i 40 år och dog 1836.		Barnen hade knappt hunnit växa upp när fadern dog 1795. Hustrun Brita överlevde honom i 40 år och dog 1836.

	De fyra yngsta döttrarna skulle komma att bli nyckelpersoner i Salebols vidare utveckling, såtillvida att de blev bondmoror på olika gårdar i grannskapet och mödrar till många barn. Märkligast är kanske Lenas öde. Hon gifte sig med en man som hette Sven Larsson och fick med honom sju barn. När han dog ingick hon ett nytt äktenskap med Lars Persson. Troligen upplöstes också detta äktenskap av döden, ty i mogen ålder gifte hon sig en tredje gång, nu med Lars Gullbrandsson som vid laga skiftet 1837 stod som ägare till Tomten efter sin svärmor Brita som gått bort året innan.		De fyra yngsta döttrarna skulle komma att bli nyckelpersoner i [[Dalsland/Ånimskog/Salebol\|Salebols]] vidare utveckling, såtillvida att de blev bondmoror på olika gårdar i grannskapet och mödrar till många barn. Märkligast är kanske Lenas öde. Hon gifte sig med en man som hette Sven Larsson och fick med honom sju barn. När han dog ingick hon ett nytt äktenskap med Lars Persson. Troligen upplöstes också detta äktenskap av döden, ty i mogen ålder gifte hon sig en tredje gång, nu med Lars Gullbrandsson som vid laga skiftet 1837 stod som ägare till Tomten efter sin svärmor Brita som gått bort året innan.

	Lisa gifte sig med Erik Nilsson i granngården och fick under en period av 20 år åtta barn.		Lisa gifte sig med Erik Nilsson i granngården och fick under en period av 20 år åtta barn.

	Christina äktade Hans Nilsson i Västra Bräcke, vilket fick tragiska följder, ty hos Hans låg lungsoten latent. Christina smittades och i trettioårsåldern dog båda makarna och lämnade fyra minderåriga flickor efter sig.		Christina äktade Hans Nilsson i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Bräcke\|Västra Bräcke]], vilket fick tragiska följder, ty hos Hans låg lungsoten latent. Christina smittades och i trettioårsåldern dog båda makarna och lämnade fyra minderåriga flickor efter sig.

	Maria sammanlänkade sitt öde med Bryngel Larsson och flyttade till Nedre Salebol.		Maria sammanlänkade sitt öde med Bryngel Larsson och flyttade till [[Dalsland/Ånimskog/Nedre Salebol\|Nedre Salebol]].

	Låt oss återvända till Lena, gästgivardottern från Ånskolund, som senare blev bondmora på Tomten. Det var troligen omkring 1815 som hon och hennes tredje make Lars Gullbrandsson tog över skötseln av gården, och Lars uppgift blev därutöver att påta sig rollen som styvfar åt Lenas alla barn. Enligt annalerna hade de också ett barn gemensamt, dottern Anna Lisa, som dock endast blev fem år gammal.		Låt oss återvända till Lena, gästgivardottern från [[Dalsland/Ånimskog/Ånskolund\|Ånskolund]], som senare blev bondmora på Tomten. Det var troligen omkring 1815 som hon och hennes tredje make Lars Gullbrandsson tog över skötseln av gården, och Lars uppgift blev därutöver att påta sig rollen som styvfar åt Lenas alla barn. Enligt annalerna hade de också ett barn gemensamt, dottern Anna Lisa, som dock endast blev fem år gammal.

	I mitten av 1830-talet var de båda makarna på väg mot ålderdomen, och det var nu dags för något av barnen att ta över. Det blev Göran Svensson, Lenas son i första äktenskapet, som nu blev brukare och senare ägare av gården. Han föddes år 1800 och gifte sig med Anna Cajsa Andersdotter i mitten av 1830-talet. Sonen Sven August föddes 1837, Lena Stina 1840, Lars Gustaf 1844, Johanna Sofia 1848, Anders Fredrik 1851, Augusta Vilhelmina 1854, Johan Otto 1857 (dog i späd ålder liksom Lotta Amalia född 1858).		I mitten av 1830-talet var de båda makarna på väg mot ålderdomen, och det var nu dags för något av barnen att ta över. Det blev Göran Svensson, Lenas son i första äktenskapet, som nu blev brukare och senare ägare av gården. Han föddes år 1800 och gifte sig med Anna Cajsa Andersdotter i mitten av 1830-talet. Sonen Sven August föddes 1837, Lena Stina 1840, Lars Gustaf 1844, Johanna Sofia 1848, Anders Fredrik 1851, Augusta Vilhelmina 1854, Johan Otto 1857 (dog i späd ålder liksom Lotta Amalia född 1858).
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.1(2).jpg\|miniatyr\|293x293px\|Lena Larsson, "Lena på Bönhuset", med dottern Anna, gift med Carl Nicolausson, och sonen Johan som antog efternamnet Valder.]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.1(2).jpg\|miniatyr\|293x293px\|Lena Larsson, "Lena på Bönhuset", med dottern Anna, gift med Carl Nicolausson, och sonen Johan som antog efternamnet Valder.]]
	När Göran Svensson avled 1871 övergick ägandet till dödsboet, och något år senare blev sonen Anders Fredrik ensamägare och brukare av gården. 1879 gifte han sig med den blott 19-åriga Lena Larsdotter från Näs i Västra Korsbyn och i februari föddes deras första barn, dottern Anna, och nästan exakt ett år senare sonen Johan. Framåt höstkanten samma år, när den lille Johan kunde förmodas krypa omkring, vandrade Anders Fredrik en eftermiddag västerut till Gällsjön, gjorde loss en eka vid stranden och rodde över till andra sidan för att hälsa på vänner i Djupslund. Han trakterades rikligt, kanske inte minst av dryckjom, ty när han i kvällsmörkret åter skulle ro över Gällsjön förlorade han balansen, föll överbord och drunknade.		När Göran Svensson avled 1871 övergick ägandet till dödsboet, och något år senare blev sonen Anders Fredrik ensamägare och brukare av gården. 1879 gifte han sig med den blott 19-åriga Lena Larsdotter från [[Dalsland/Ånimskog/Näs\|Näs]] i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn\|Västra Korsbyn]] och i februari föddes deras första barn, dottern Anna, och nästan exakt ett år senare sonen Johan. Framåt höstkanten samma år, när den lille Johan kunde förmodas krypa omkring, vandrade Anders Fredrik en eftermiddag västerut till [[Dalsland/Ånimskog/Gällsjön\|Gällsjön]], gjorde loss en eka vid stranden och rodde över till andra sidan för att hälsa på vänner i [[Dalsland/Ånimskog/Djupslund\|Djupslund]]. Han trakterades rikligt, kanske inte minst av dryckjom, ty när han i kvällsmörkret åter skulle ro över [[Dalsland/Ånimskog/Gällsjön\|Gällsjön]] förlorade han balansen, föll överbord och drunknade.

	Det är märkligt hur några sekunder av ovarsamhet kan släcka en människas liv, och hur tillvaron i ett enda slag kan förvandlas för de anhöriga som måste leva vidare. Den unga änkan, vars far också drunknat några år tidigare, gjorde tappra försök att på olika sätt behålla gården, om strax efter faderns död skrivits över på barnen, men efter några år gav hon upp och sålde den till sin bror Carl Josef Larsson 1895.		Det är märkligt hur några sekunder av ovarsamhet kan släcka en människas liv, och hur tillvaron i ett enda slag kan förvandlas för de anhöriga som måste leva vidare. Den unga änkan, vars far också drunknat några år tidigare, gjorde tappra försök att på olika sätt behålla gården, om strax efter faderns död skrivits över på barnen, men efter några år gav hon upp och sålde den till sin bror Carl Josef Larsson 1895.

	Lena och hennes barn flyttade till missionshuset, där en bostad inreddes i norra delen av byggnaden. Hon tjänade sedan sitt uppehälle i många årtionden som vaktmästare på "bönhuset". Dottern Anna gifte sig med Carl Nicolausson på Backen 1911 och Johan, som antog namnet Valder, flyttade till Göteborg och tog anställning vid järnvägen. Emellertid flyttade han hem till sin mor 1933. Han avled 1946 och året därpå gick också hans syster Anna ur tiden. Mor "Lena på Bönhuset" överlevde således båda sina barn och dog i september 1951 i en ålder av 91 år.		Lena och hennes barn flyttade till [[Dalsland/Ånimskog/SalebolsMissionshus\|missionshuset]], där en bostad inreddes i norra delen av byggnaden. Hon tjänade sedan sitt uppehälle i många årtionden som vaktmästare på "bönhuset". Dottern Anna gifte sig med Carl Nicolausson på [[Dalsland/Ånimskog/Backen (Salebol)\|Backen]] 1911 och Johan, som antog namnet Valder, flyttade till [[Västergötland/Göteborg\|Göteborg]] och tog anställning vid järnvägen. Emellertid flyttade han hem till sin mor 1933. Han avled 1946 och året därpå gick också hans syster Anna ur tiden. Mor "Lena på Bönhuset" överlevde således båda sina barn och dog i september 1951 i en ålder av 91 år.

	Carl Josef Larsson, född 1851, som nu flyttade in på Tomten var gift med Elisabeth Isaksdotter från Västra Berg. Hon var ett femtontal år yngre än sin make. De hade inga egna barn, men en fosterson vid namn Nils Gustaf som emigrerade till Amerika 1907. Den nye ägaren till Tomten blev snart en förgrundsfigur i bygden. Förutom skötseln av lantbruket engagerade han sig i socknens angelägenheter och påtog sig ett flertal förtroendeuppdrag både inom och utom sockengränsen. Han blev nämndeman redan i trettioårsåldern och krönte sin karriär med att bli utnämnd till häradsdomare 1927. För Västsidans bebyggare blev han "Nämman på Tomta" som allt skulle bestyra när det gällde testamenten, boutredningar eller arvskiften. Han kunde också anlitas när någon villrådig sockenbo behövde lotsas genom byråkratins labyrinter.		Carl Josef Larsson, född 1851, som nu flyttade in på Tomten var gift med Elisabeth Isaksdotter från [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg\|Västra Berg]]. Hon var ett femtontal år yngre än sin make. De hade inga egna barn, men en fosterson vid namn Nils Gustaf som emigrerade till Amerika 1907. Den nye ägaren till Tomten blev snart en förgrundsfigur i bygden. Förutom skötseln av lantbruket engagerade han sig i socknens angelägenheter och påtog sig ett flertal förtroendeuppdrag både inom och utom sockengränsen. Han blev nämndeman redan i trettioårsåldern och krönte sin karriär med att bli utnämnd till häradsdomare 1927. För Västsidans bebyggare blev han "Nämman på Tomta" som allt skulle bestyra när det gällde testamenten, boutredningar eller arvskiften. Han kunde också anlitas när någon villrådig sockenbo behövde lotsas genom byråkratins labyrinter.
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.1(3).jpg\|vänster\|miniatyr\|Elisabet och Josef Larsson utanför Övre Tomten.\|419x419px]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.1(3).jpg\|vänster\|miniatyr\|Elisabet och Josef Larsson utanför Övre Tomten.\|419x419px]]
	Omkring 1920 lämnade han lantbrukssysslorna och flyttade ett par stenkast till den östra gården som också benämnes Tomten ~~(se 2:2)~~ och som han förvärvat i sin helhet 1911. Han företog en genomgripande reparation på den gamla dalslandsstugan, byggde en glasveranda och anlade en vacker trädgård.		Omkring 1920 lämnade han lantbrukssysslorna och flyttade ett par stenkast till den [[Dalsland/Ånimskog/Tomten 2 2 (Salebol)\|östra gården]] som också benämnes Tomten och som han förvärvat i sin helhet 1911. Han företog en genomgripande reparation på den gamla dalslandsstugan, byggde en glasveranda och anlade en vacker trädgård.

	1926 sålde han den västra gården till August Svan från Tisselskog. Det blev emellertid sönerna Hjalmar och Rudolf Svahn som brukade gården gemensamt några år tills Rudolf gifte sig med Ruth Nyström från Kasenberg 1932.		1926 sålde han den västra gården till August Svan från [[Dalsland/Tisselskog\|Tisselskog]]. Det blev emellertid sönerna Hjalmar och Rudolf Svahn som brukade gården gemensamt några år tills Rudolf gifte sig med Ruth Nyström från [[Dalsland/Ånimskog/Kasenberg\|Kasenberg]] 1932.

	Samma år föddes deras äldsta dotter Inger, sedan Anita 1939 och Claes-Göran 1944. Vid arvskiftet efter fadern 1939 blev Rudolf Svahn ägare till Tomten. 1963 förändrades markinnehavet genom sammanläggning av 1:2,1:10,1:11 och Smedserud, vilket medförde att arealen utökades till 52 har och gården fick beteckningen Tomten 2:1. Samtidigt avstyckades boningshuset på östra Tomten med ett omgivande markområde på 1500 kvadratmeter.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 200-203.</ref>		Samma år föddes deras äldsta dotter Inger, sedan Anita 1939 och Claes-Göran 1944. Vid arvskiftet efter fadern 1939 blev Rudolf Svahn ägare till Tomten. 1963 förändrades markinnehavet genom sammanläggning av 1:2,1:10,1:11 och [[Dalsland/Ånimskog/Smedserud\|Smedserud]], vilket medförde att arealen utökades till 52 har och gården fick beteckningen Tomten 2:1. Samtidigt avstyckades boningshuset på östra Tomten med ett omgivande markområde på 1500 kvadratmeter.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 200-203.</ref>
	== Källor ==		== Källor ==
	<references />		<references />