Dalsland/Ånimskog/Tomten 2 2 (Salebol) - Versionshistorik

Lars den 2 februari 2026 kl. 14.40

2026-02-02T14:40:27Z

← Äldre version		Versionen från 2 februari 2026 kl. 16.40
Rad 1:		Rad 1:
			{{NyPlats
	{{SockMall:Plats
	\| socken = Ånimskog		\| socken = Ånimskog
	\| landskap = Dalsland		\| landskap = Dalsland

DanS: Rättat länk

2025-08-13T03:18:44Z

Rättat länk

← Äldre version		Versionen från 13 augusti 2025 kl. 05.18
Rad 21:		Rad 21:
	Efter Lena Cajsas död splittrades ägandet upp mellan fadern och barnen på ett komplicerat sätt som vi inte kan fördjupa oss i här. Emellertid tycks alla barnen ha lämnat hemmet kring slutet av 1870-talet, medan fadern fortsatte att bruka gården så länge krafterna stod bi. 1896 avyttrade han sin del i fastigheten till Sven Pettersson som senare också förvärvade den resterande marken och således blev ägare till hela den östra gården på Tomten.		Efter Lena Cajsas död splittrades ägandet upp mellan fadern och barnen på ett komplicerat sätt som vi inte kan fördjupa oss i här. Emellertid tycks alla barnen ha lämnat hemmet kring slutet av 1870-talet, medan fadern fortsatte att bruka gården så länge krafterna stod bi. 1896 avyttrade han sin del i fastigheten till Sven Pettersson som senare också förvärvade den resterande marken och således blev ägare till hela den östra gården på Tomten.

	Sven Pettersson föddes i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn\|Västra Korsbyn]] 1846 och var son till Petter Andersson och hans hustru Maja Lisa Hesselbom. Han gifte sig 1894 med Kristina Nilsdotter från [[Dalsland/Ånimskog/~~Bröteln~~\|Brötteln]]. I november 1896 tog makarna sin gård i besittning och den förre ägaren Gustaf Eriksson fick en fristad under deras tak den korta tid han hade kvar att leva. Dessutom flyttade Sven Petterssons ogifta systrar, Augusta och Lena, in på gården. De var båda i 60-årsåldern och hade tidigare tjänat sitt uppehälle som hembiträden. Lena kallades för "Jungfrun på Tomta" och lär enligt uppgift aldrig ha hälsat på en karl utan handskar på händerna, hon hade nämligen tjänat hos fina familjer i Stockholm.		Sven Pettersson föddes i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn\|Västra Korsbyn]] 1846 och var son till Petter Andersson och hans hustru Maja Lisa Hesselbom. Han gifte sig 1894 med Kristina Nilsdotter från [[Dalsland/Ånimskog/Brötteln\|Brötteln]]. I november 1896 tog makarna sin gård i besittning och den förre ägaren Gustaf Eriksson fick en fristad under deras tak den korta tid han hade kvar att leva. Dessutom flyttade Sven Petterssons ogifta systrar, Augusta och Lena, in på gården. De var båda i 60-årsåldern och hade tidigare tjänat sitt uppehälle som hembiträden. Lena kallades för "Jungfrun på Tomta" och lär enligt uppgift aldrig ha hälsat på en karl utan handskar på händerna, hon hade nämligen tjänat hos fina familjer i Stockholm.

	Man får anta att julen 1896 firades i god gemenskap. Den gamle hemmansägaren var kanske för skröplig för att delta i firandet, ty fyra dagar in på det nya året avled han. Ett och ett halvt år senare skulle döden göra ännu ett tillslag på Tomten, nu betydligt mera tragiskt och dramatiskt.		Man får anta att julen 1896 firades i god gemenskap. Den gamle hemmansägaren var kanske för skröplig för att delta i firandet, ty fyra dagar in på det nya året avled han. Ett och ett halvt år senare skulle döden göra ännu ett tillslag på Tomten, nu betydligt mera tragiskt och dramatiskt.

Mikael S: Lagt till länkar.

2025-05-22T14:32:01Z

Lagt till länkar.

Mikael S den 30 april 2025 kl. 14.00

2025-04-30T14:00:50Z

← Äldre version		Versionen från 30 april 2025 kl. 16.00
Rad 4:		Rad 4:
	\| hemman = Salebol		\| hemman = Salebol
	\| namn = Tomten 2:2		\| namn = Tomten 2:2
	\| knord =		\| knord = 58.879136
	\| kost =		\| kost = 12.492528
	\| typ = Gård		\| typ = Gård
	}}		}}

Mikael S den 30 april 2025 kl. 14.00

2025-04-30T14:00:10Z

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 [[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.2.jpg|miniatyr|500x500px]]
 Tomten 2:2 är belägen ett par hundra meter från landsvägen, och är det första boningshus man upptäcker, när man tar av mot väster strax söder om missionshuset. Byggnaden är en dalslandsstuga i två våningar, där dock den övre våningen inte når full takhöjd. Huset är troligen byggt omkring 1850, men ett flertal reparationer har utförts under årens lopp. Under de senaste årtiondena har huset tidvis bebotts året runt, men mestadels har det använts som sommarbostad. En lada som ligger nära landsvägen påminner om att fastigheten en gång varit en lantgård, vars ägor sträckte sig ner mot Ånimmen men också omfattade ett område i väster beläget mellan västra Tomten och Övre Salebol.
@@ Rad 26: / Rad 35: @@
 Josef Larson dog 1937 i en ålder av 87 år. Hans hustru Elisabeth överlevde honom ett femtontal år och bodde hela tiden kvar på gården tills hon slöt sina ögon för gott 1952.
-Under 60-talet skedde markfördelningen som gav fastigheten en ny registersiffra, Tomten 2:2, och reducerade arealen till 1450 kvadratmeter.
+Under 60-talet skedde markfördelningen som gav fastigheten en ny registersiffra, Tomten 2:2, och reducerade arealen till 1450 kvadratmeter.<ref>Ånimskogs Sockenbok del II, sida 203-205.</ref>

Mikael S: Skapat sidan med OCR-läst text från Sockenboken.

2025-04-30T13:57:11Z

Skapat sidan med OCR-läst text från Sockenboken.

Ny sida

[[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.2.jpg|miniatyr|500x500px]]
Tomten 2:2 är belägen ett par hundra meter från landsvägen, och är det första boningshus man upptäcker, när man tar av mot väster strax söder om missionshuset. Byggnaden är en dalslandsstuga i två våningar, där dock den övre våningen inte når full takhöjd. Huset är troligen byggt omkring 1850, men ett flertal reparationer har utförts under årens lopp. Under de senaste årtiondena har huset tidvis bebotts året runt, men mestadels har det använts som sommarbostad. En lada som ligger nära landsvägen påminner om att fastigheten en gång varit en lantgård, vars ägor sträckte sig ner mot Ånimmen men också omfattade ett område i väster beläget mellan västra Tomten och Övre Salebol.

Den förste ägaren av östra Tomten som faller inom ramen för vår historieskrivning är Erik Nilsson som föddes 1764 och gifte sig med Lisa Göransdotter från västra Tomten i slutet av seklet. Deras dotter Stina föddes 1799, sonen Nils 1804, Jan Magnus 1807, Maria Lisa 1809, Johanna 1812, Gustaf 1814, Cajsa 1816 och Johannes 1819.

Erik Nilsson avled 1839 och sedan var gården i hustruns ägo tills hon gick bort 1847. Året därpå gjordes en hemmansklyvning av Salebol 1:3, varvid Andreas Nilsson, som tidigare varit gift med dottern Cajsa fick 1/32 mtl 1:9, sonen Jan Magnus Eriksson 1/32 mtl 1:10, medan sonen Gustaf Eriksson erhöll 1/16 mtl 1:11. 1:9 kom att läggas samman med Övre Salebol som vid den här tiden ägdes av Andreas Nilsson. 1:10 var i Jan Magnus Erikssons ägo till 1884 då markområdet köptes av lärarparet Anders och Wendla Lindgren.

1:11 som efter hemmansklyvningen får betraktas som stamfastighet brukades av Gustaf Eriksson redan från omkring 1840, då han gifte sig med Lena Cajsa Svanbom från Båga i Anolfsbyn. Det utmärkande för denna kvinna var att hela hennes vuxna liv var en enda följd av barnsbörder. Från det hon gifte sig vid 20 års ålder tills hon dog 45 år gammal födde hon elva barn. Sofia föddes 1841, Laura 1843, Erik Gustaf 1845 (dog samma år), Erik Magnus 1846 (blev endast fyra år), Lars Gustaf 1848, Ida 1849, Carl Johan 1852, Gustaf 1854 (dog i späd ålder) David 1857, Lotta 1859 och Joseph 1862 (dog i späd ålder).

När Lena Cajsa avled 1865 var redan hälften av hennes barn borta, bl.a. den äldsta dottern Sofia som avled 1863. Laura gifte sig med Petter Eriksson i Årbol och Ida med Malkus Magnusson från Djupslund. Carl Johan, David och Lotta emigrerade till Amerika.

Efter Lena Cajsas död splittrades ägandet upp mellan fadern och barnen på ett komplicerat sätt som vi inte kan fördjupa oss i här. Emellertid tycks alla barnen ha lämnat hemmet kring slutet av 1870-talet, medan fadern fortsatte att bruka gården så länge krafterna stod bi. 1896 avyttrade han sin del i fastigheten till Sven Pettersson som senare också förvärvade den resterande marken och således blev ägare till hela den östra gården på Tomten.

Sven Pettersson föddes i Västra Korsbyn 1846 och var son till Petter Andersson och hans hustru Maja Lisa Hesselbom. Han gifte sig 1894 med Kristina Nilsdotter från Brötteln. I november 1896 tog makarna sin gård i besittning och den förre ägaren Gustaf Eriksson fick en fristad under deras tak den korta tid han hade kvar att leva. Dessutom flyttade Sven Petterssons ogifta systrar, Augusta och Lena, in på gården. De var båda i 60-årsåldern och hade tidigare tjänat sitt uppehälle som hembiträden. Lena kallades för "Jungfrun på Tomta" och lär enligt uppgift aldrig ha hälsat på en karl utan handskar på händerna, hon hade nämligen tjänat hos fina familjer i Stockholm.

Man får anta att julen 1896 firades i god gemenskap. Den gamle hemmansägaren var kanske för skröplig för att delta i firandet, ty fyra dagar in på det nya året avled han. Ett och ett halvt år senare skulle döden göra ännu ett tillslag på Tomten, nu betydligt mera tragiskt och dramatiskt.

Sven Pettersson gav sig den 16 september av på ett ärende norrut och lämnade hustrun och systrarna ensamma hemma. Korna, som gick i beteshagen, bröt sig under dagens lopp ut genom stängslet, och när Kristina skulle mota dem tillbaka blev de bångstyriga och hon måste springande försöka att samla ihop dem. Under den häftiga ansträngningen segnade hon plötsligt ned död.

När maken kom hem och fick dödsbudet visade han märkligt nog ingen förvåning utan sade bara: "Jag vet, jag mötte henne vid Strömmen." Det ligger långt bortom vår fattningsförmåga att denna övernaturliga kommunikation mellan man och hustru i dödsögonblicket kan existera, men liknande händelser har inträffat så vi måste nog acceptera att Sven verkligen "mötte" sin hustru vid Strömmen.

Sven Pettersson fortsatte att bruka gården med hjälp av drängen Olof Larsson. 1902 sålde han emellertid egendomen till Carl Josef Larsson som nu innehade granngården, men det finns mycket som tyder på att Sven och hans systrar stannade kvar på östra Tomten långt efter försäljningen, och vissa uppgifter bestyrker att de bodde där till sin död som för Lena inträffade 1913, för Sven 1916 och Augusta 1922.

1911 förvärvar Josef Larsson också 1:10 och blir då ägare av all mark tillhörande Tomten. I början av 1920-talet låter han renovera östra Tomten (Tomten 2:1) och bosätter sig där. Han är då i 70-årsåldern och ägnar sig nu uteslutande åt sina kommunala uppdrag. 1926 säljer han västra Tomten och i samband därmed sker en omfördelning av marken mellan de båda gårdarna. Från 1927 benämns östra Tomten 1:15 och 1:16 i jordregistret, där 1:15 är liktydigt med en mindre avsöndring från västra Tomten, benämnd 1:2, medan 1:16 utgör en avsöndring på 3500 kvadratmeter från 1:11.

Josef Larson dog 1937 i en ålder av 87 år. Hans hustru Elisabeth överlevde honom ett femtontal år och bodde hela tiden kvar på gården tills hon slöt sina ögon för gott 1952.

Under 60-talet skedde markfördelningen som gav fastigheten en ny registersiffra, Tomten 2:2, och reducerade arealen till 1450 kvadratmeter.

← Äldre version		Versionen från 22 maj 2025 kl. 16.32
Rad 9:		Rad 9:
	}}		}}
	[[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.2.jpg\|miniatyr\|500x500px]]		[[Fil:Dalsland-ånimskog-tomten 2.2.jpg\|miniatyr\|500x500px]]
	Tomten 2:2 är belägen ett par hundra meter från landsvägen, och är det första boningshus man upptäcker, när man tar av mot väster strax söder om missionshuset. Byggnaden är en dalslandsstuga i två våningar, där dock den övre våningen inte når full takhöjd. Huset är troligen byggt omkring 1850, men ett flertal reparationer har utförts under årens lopp. Under de senaste årtiondena har huset tidvis bebotts året runt, men mestadels har det använts som sommarbostad. En lada som ligger nära landsvägen påminner om att fastigheten en gång varit en lantgård, vars ägor sträckte sig ner mot Ånimmen men också omfattade ett område i väster beläget mellan västra Tomten och Övre Salebol.		Tomten 2:2 är belägen ett par hundra meter från landsvägen, och är det första boningshus man upptäcker, när man tar av mot väster strax söder om missionshuset. Byggnaden är en dalslandsstuga i två våningar, där dock den övre våningen inte når full takhöjd. Huset är troligen byggt omkring 1850, men ett flertal reparationer har utförts under årens lopp. Under de senaste årtiondena har huset tidvis bebotts året runt, men mestadels har det använts som sommarbostad. En lada som ligger nära landsvägen påminner om att fastigheten en gång varit en lantgård, vars ägor sträckte sig ner mot [[Dalsland-Ånimskog-Ånimmen\|Ånimmen]] men också omfattade ett område i väster beläget mellan västra Tomten och [[Dalsland/Ånimskog/Övre Salebol\|Övre Salebol]].

	Den förste ägaren av östra Tomten som faller inom ramen för vår historieskrivning är Erik Nilsson som föddes 1764 och gifte sig med Lisa Göransdotter från västra Tomten i slutet av seklet. Deras dotter Stina föddes 1799, sonen Nils 1804, Jan Magnus 1807, Maria Lisa 1809, Johanna 1812, Gustaf 1814, Cajsa 1816 och Johannes 1819.		Den förste ägaren av östra Tomten som faller inom ramen för vår historieskrivning är Erik Nilsson som föddes 1764 och gifte sig med Lisa Göransdotter från västra Tomten i slutet av seklet. Deras dotter Stina föddes 1799, sonen Nils 1804, Jan Magnus 1807, Maria Lisa 1809, Johanna 1812, Gustaf 1814, Cajsa 1816 och Johannes 1819.

	Erik Nilsson avled 1839 och sedan var gården i hustruns ägo tills hon gick bort 1847. Året därpå gjordes en hemmansklyvning av Salebol 1:3, varvid Andreas Nilsson, som tidigare varit gift med dottern Cajsa fick 1/32 mtl 1:9, sonen Jan Magnus Eriksson 1/32 mtl 1:10, medan sonen Gustaf Eriksson erhöll 1/16 mtl 1:11. 1:9 kom att läggas samman med Övre Salebol som vid den här tiden ägdes av Andreas Nilsson. 1:10 var i Jan Magnus Erikssons ägo till 1884 då markområdet köptes av lärarparet Anders och Wendla Lindgren.		Erik Nilsson avled 1839 och sedan var gården i hustruns ägo tills hon gick bort 1847. Året därpå gjordes en hemmansklyvning av [[Dalsland/Ånimskog/Salebol\|Salebol]] 1:3, varvid Andreas Nilsson, som tidigare varit gift med dottern Cajsa fick 1/32 mtl 1:9, sonen Jan Magnus Eriksson 1/32 mtl 1:10, medan sonen Gustaf Eriksson erhöll 1/16 mtl 1:11. 1:9 kom att läggas samman med [[Dalsland/Ånimskog/Övre Salebol\|Övre Salebol]] som vid den här tiden ägdes av Andreas Nilsson. 1:10 var i Jan Magnus Erikssons ägo till 1884 då markområdet köptes av lärarparet Anders och Wendla Lindgren.

	1:11 som efter hemmansklyvningen får betraktas som stamfastighet brukades av Gustaf Eriksson redan från omkring 1840, då han gifte sig med Lena Cajsa Svanbom från Båga i Anolfsbyn. Det utmärkande för denna kvinna var att hela hennes vuxna liv var en enda följd av barnsbörder. Från det hon gifte sig vid 20 års ålder tills hon dog 45 år gammal födde hon elva barn. Sofia föddes 1841, Laura 1843, Erik Gustaf 1845 (dog samma år), Erik Magnus 1846 (blev endast fyra år), Lars Gustaf 1848, Ida 1849, Carl Johan 1852, Gustaf 1854 (dog i späd ålder) David 1857, Lotta 1859 och Joseph 1862 (dog i späd ålder).		1:11 som efter hemmansklyvningen får betraktas som stamfastighet brukades av Gustaf Eriksson redan från omkring 1840, då han gifte sig med Lena Cajsa Svanbom från [[Dalsland/Ånimskog/Båga\|Båga]] i [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn\|Anolfsbyn]]. Det utmärkande för denna kvinna var att hela hennes vuxna liv var en enda följd av barnsbörder. Från det hon gifte sig vid 20 års ålder tills hon dog 45 år gammal födde hon elva barn. Sofia föddes 1841, Laura 1843, Erik Gustaf 1845 (dog samma år), Erik Magnus 1846 (blev endast fyra år), Lars Gustaf 1848, Ida 1849, Carl Johan 1852, Gustaf 1854 (dog i späd ålder) David 1857, Lotta 1859 och Joseph 1862 (dog i späd ålder).

	När Lena Cajsa avled 1865 var redan hälften av hennes barn borta, bl.a. den äldsta dottern Sofia som avled 1863. Laura gifte sig med Petter Eriksson i Årbol och Ida med Malkus Magnusson från Djupslund. Carl Johan, David och Lotta emigrerade till Amerika.		När Lena Cajsa avled 1865 var redan hälften av hennes barn borta, bl.a. den äldsta dottern Sofia som avled 1863. Laura gifte sig med Petter Eriksson i [[Dalsland/Ånimskog/Årbol\|Årbol]] och Ida med Malkus Magnusson från [[Dalsland/Ånimskog/Djupslund\|Djupslund]]. Carl Johan, David och Lotta emigrerade till Amerika.

	Efter Lena Cajsas död splittrades ägandet upp mellan fadern och barnen på ett komplicerat sätt som vi inte kan fördjupa oss i här. Emellertid tycks alla barnen ha lämnat hemmet kring slutet av 1870-talet, medan fadern fortsatte att bruka gården så länge krafterna stod bi. 1896 avyttrade han sin del i fastigheten till Sven Pettersson som senare också förvärvade den resterande marken och således blev ägare till hela den östra gården på Tomten.		Efter Lena Cajsas död splittrades ägandet upp mellan fadern och barnen på ett komplicerat sätt som vi inte kan fördjupa oss i här. Emellertid tycks alla barnen ha lämnat hemmet kring slutet av 1870-talet, medan fadern fortsatte att bruka gården så länge krafterna stod bi. 1896 avyttrade han sin del i fastigheten till Sven Pettersson som senare också förvärvade den resterande marken och således blev ägare till hela den östra gården på Tomten.

	Sven Pettersson föddes i Västra Korsbyn 1846 och var son till Petter Andersson och hans hustru Maja Lisa Hesselbom. Han gifte sig 1894 med Kristina Nilsdotter från Brötteln. I november 1896 tog makarna sin gård i besittning och den förre ägaren Gustaf Eriksson fick en fristad under deras tak den korta tid han hade kvar att leva. Dessutom flyttade Sven Petterssons ogifta systrar, Augusta och Lena, in på gården. De var båda i 60-årsåldern och hade tidigare tjänat sitt uppehälle som hembiträden. Lena kallades för "Jungfrun på Tomta" och lär enligt uppgift aldrig ha hälsat på en karl utan handskar på händerna, hon hade nämligen tjänat hos fina familjer i Stockholm.		Sven Pettersson föddes i [[Dalsland/Ånimskog/Västra Korsbyn\|Västra Korsbyn]] 1846 och var son till Petter Andersson och hans hustru Maja Lisa Hesselbom. Han gifte sig 1894 med Kristina Nilsdotter från [[Dalsland/Ånimskog/Bröteln\|Brötteln]]. I november 1896 tog makarna sin gård i besittning och den förre ägaren Gustaf Eriksson fick en fristad under deras tak den korta tid han hade kvar att leva. Dessutom flyttade Sven Petterssons ogifta systrar, Augusta och Lena, in på gården. De var båda i 60-årsåldern och hade tidigare tjänat sitt uppehälle som hembiträden. Lena kallades för "Jungfrun på Tomta" och lär enligt uppgift aldrig ha hälsat på en karl utan handskar på händerna, hon hade nämligen tjänat hos fina familjer i Stockholm.

	Man får anta att julen 1896 firades i god gemenskap. Den gamle hemmansägaren var kanske för skröplig för att delta i firandet, ty fyra dagar in på det nya året avled han. Ett och ett halvt år senare skulle döden göra ännu ett tillslag på Tomten, nu betydligt mera tragiskt och dramatiskt.		Man får anta att julen 1896 firades i god gemenskap. Den gamle hemmansägaren var kanske för skröplig för att delta i firandet, ty fyra dagar in på det nya året avled han. Ett och ett halvt år senare skulle döden göra ännu ett tillslag på Tomten, nu betydligt mera tragiskt och dramatiskt.
Rad 27:		Rad 27:
	Sven Pettersson gav sig den 16 september av på ett ärende norrut och lämnade hustrun och systrarna ensamma hemma. Korna, som gick i beteshagen, bröt sig under dagens lopp ut genom stängslet, och när Kristina skulle mota dem tillbaka blev de bångstyriga och hon måste springande försöka att samla ihop dem. Under den häftiga ansträngningen segnade hon plötsligt ned död.		Sven Pettersson gav sig den 16 september av på ett ärende norrut och lämnade hustrun och systrarna ensamma hemma. Korna, som gick i beteshagen, bröt sig under dagens lopp ut genom stängslet, och när Kristina skulle mota dem tillbaka blev de bångstyriga och hon måste springande försöka att samla ihop dem. Under den häftiga ansträngningen segnade hon plötsligt ned död.

	När maken kom hem och fick dödsbudet visade han märkligt nog ingen förvåning utan sade bara: "Jag vet, jag mötte henne vid Strömmen." Det ligger långt bortom vår fattningsförmåga att denna övernaturliga kommunikation mellan man och hustru i dödsögonblicket kan existera, men liknande händelser har inträffat så vi måste nog acceptera att Sven verkligen "mötte" sin hustru vid Strömmen.		När maken kom hem och fick dödsbudet visade han märkligt nog ingen förvåning utan sade bara: "Jag vet, jag mötte henne vid [[Dalsland/Ånimskog/Strömmen\|Strömmen]]." Det ligger långt bortom vår fattningsförmåga att denna övernaturliga kommunikation mellan man och hustru i dödsögonblicket kan existera, men liknande händelser har inträffat så vi måste nog acceptera att Sven verkligen "mötte" sin hustru vid [[Dalsland/Ånimskog/Strömmen\|Strömmen]].

	Sven Pettersson fortsatte att bruka gården med hjälp av drängen Olof Larsson. 1902 sålde han emellertid egendomen till Carl Josef Larsson som nu innehade granngården, men det finns mycket som tyder på att Sven och hans systrar stannade kvar på östra Tomten långt efter försäljningen, och vissa uppgifter bestyrker att de bodde där till sin död som för Lena inträffade 1913, för Sven 1916 och Augusta 1922.		Sven Pettersson fortsatte att bruka gården med hjälp av drängen Olof Larsson. 1902 sålde han emellertid egendomen till Carl Josef Larsson som nu innehade [[Dalsland/Ånimskog/Tomten 2 1 (Salebol)\|granngården]], men det finns mycket som tyder på att Sven och hans systrar stannade kvar på östra Tomten långt efter försäljningen, och vissa uppgifter bestyrker att de bodde där till sin död som för Lena inträffade 1913, för Sven 1916 och Augusta 1922.

	1911 förvärvar Josef Larsson också 1:10 och blir då ägare av all mark tillhörande Tomten. I början av 1920-talet låter han renovera östra Tomten (Tomten 2:1) och bosätter sig där. Han är då i 70-årsåldern och ägnar sig nu uteslutande åt sina kommunala uppdrag. 1926 säljer han västra Tomten och i samband därmed sker en omfördelning av marken mellan de båda gårdarna. Från 1927 benämns östra Tomten 1:15 och 1:16 i jordregistret, där 1:15 är liktydigt med en mindre avsöndring från västra Tomten, benämnd 1:2, medan 1:16 utgör en avsöndring på 3500 kvadratmeter från 1:11.		1911 förvärvar Josef Larsson också 1:10 och blir då ägare av all mark tillhörande Tomten. I början av 1920-talet låter han renovera östra Tomten ([[Dalsland/Ånimskog/Tomten 2 1 (Salebol)\|Tomten 2:1]]) och bosätter sig där. Han är då i 70-årsåldern och ägnar sig nu uteslutande åt sina kommunala uppdrag. 1926 säljer han västra Tomten och i samband därmed sker en omfördelning av marken mellan de båda gårdarna. Från 1927 benämns östra Tomten 1:15 och 1:16 i jordregistret, där 1:15 är liktydigt med en mindre avsöndring från västra Tomten, benämnd 1:2, medan 1:16 utgör en avsöndring på 3500 kvadratmeter från 1:11.

	Josef Larson dog 1937 i en ålder av 87 år. Hans hustru Elisabeth överlevde honom ett femtontal år och bodde hela tiden kvar på gården tills hon slöt sina ögon för gott 1952.		Josef Larson dog 1937 i en ålder av 87 år. Hans hustru Elisabeth överlevde honom ett femtontal år och bodde hela tiden kvar på gården tills hon slöt sina ögon för gott 1952.