Dalsland/Tösse/Indelningsverket - Versionshistorik

Jano den 25 mars 2026 kl. 08.42

2026-03-25T08:42:54Z

← Äldre version		Versionen från 25 mars 2026 kl. 10.42
Rad 1:		Rad 1:
			'''Indelningsverket och Västgötadals Regemente.'''
	'''Förklaring av vad Indelningsverket innebar'''.

	== '''<u>INDELNINGSVERKET OCH VÄSTGÖTA-DALS REGEMENTE</u>''' ==
	Redan på Gustav Vasas tid i mitten på 1500-talet, och även under hans närmaste efterträdare		Redan på Gustav Vasas tid i mitten på 1500-talet, och även under hans närmaste efterträdare
	på tronen, hade man rekryterat folk till infanteriet genom vävning. Detta räckte dock så småningom inte, varvid man fick tillgripa utskrivning bland de utskrivningsskyldiga, för att få erforderligt manskap. Denna åtgärd företogs så ofta folk behövdes, men vid Gustaf II Adolfs		på tronen, hade man rekryterat folk till infanteriet genom vävning. Detta räckte dock så småningom inte, varvid man fick tillgripa utskrivning bland de utskrivningsskyldiga, för att få erforderligt manskap. Denna åtgärd företogs så ofta folk behövdes, men vid Gustaf II Adolfs

Jano den 25 mars 2026 kl. 08.40

2026-03-25T08:40:14Z

← Äldre version		Versionen från 25 mars 2026 kl. 10.40
Rad 1:		Rad 1:
			'''Förklaring av vad Indelningsverket innebar'''.

	== '''<u>INDELNINGSVERKET OCH VÄSTGÖTA-DALS REGEMENTE</u>''' ==		== '''<u>INDELNINGSVERKET OCH VÄSTGÖTA-DALS REGEMENTE</u>''' ==
	Redan på Gustav Vasas tid i mitten på 1500-talet, och även under hans närmaste efterträdare		Redan på Gustav Vasas tid i mitten på 1500-talet, och även under hans närmaste efterträdare

Slundell den 19 februari 2026 kl. 11.29

2026-02-19T11:29:46Z

← Äldre version		Versionen från 19 februari 2026 kl. 13.29
Rad 1:		Rad 1:
	'''<u>INDELNINGSVERKET OCH VÄSTGÖTA-DALS REGEMENTE</u>'''		== '''<u>INDELNINGSVERKET OCH VÄSTGÖTA-DALS REGEMENTE</u>''' ==

	Redan på Gustav Vasas tid i mitten på 1500-talet, och även under hans närmaste efterträdare		Redan på Gustav Vasas tid i mitten på 1500-talet, och även under hans närmaste efterträdare
	på tronen, hade man rekryterat folk till infanteriet genom vävning. Detta räckte dock så småningom inte, varvid man fick tillgripa utskrivning bland de utskrivningsskyldiga, för att få erforderligt manskap. Denna åtgärd företogs så ofta folk behövdes, men vid Gustaf II Adolfs		på tronen, hade man rekryterat folk till infanteriet genom vävning. Detta räckte dock så småningom inte, varvid man fick tillgripa utskrivning bland de utskrivningsskyldiga, för att få erforderligt manskap. Denna åtgärd företogs så ofta folk behövdes, men vid Gustaf II Adolfs

Slundell den 19 februari 2026 kl. 11.27

2026-02-19T11:27:41Z

← Äldre version		Versionen från 19 februari 2026 kl. 13.27
Rad 1:		Rad 1:
	'''<u>INDELNINGSVERKET OCH VÄSTGÖTA-DALS REGEMENTE</u>'''		'''<u>INDELNINGSVERKET OCH VÄSTGÖTA-DALS REGEMENTE</u>'''

	Redan på Gustav Vasas tid i mitten på 1500-talet, och även under hans närmaste efterträdare		Redan på Gustav Vasas tid i mitten på 1500-talet, och även under hans närmaste efterträdare
	på tronen, hade man rekryterat folk till infanteriet genom vävning. Detta räckte dock så småningom inte, varvid man fick tillgripa utskrivning bland de utskrivningsskyldiga, för att få erforderligt manskap. Denna åtgärd företogs så ofta folk behövdes, men vid Gustaf II Adolfs		på tronen, hade man rekryterat folk till infanteriet genom vävning. Detta räckte dock så småningom inte, varvid man fick tillgripa utskrivning bland de utskrivningsskyldiga, för att få erforderligt manskap. Denna åtgärd företogs så ofta folk behövdes, men vid Gustaf II Adolfs

Slundell den 19 februari 2026 kl. 11.27

2026-02-19T11:27:20Z

← Äldre version		Versionen från 19 februari 2026 kl. 13.27
Rad 1:		Rad 1:
	'''<u>INDELNINGSVERKET OCH VÄSTGÖTA-DALS REGEMENTE</u>'''		'''<u>INDELNINGSVERKET OCH VÄSTGÖTA-DALS REGEMENTE</u>'''
	Redan på Gustav Vasas tid i mitten på 1500-talet, och även under hans närmaste efterträdare		Redan på Gustav Vasas tid i mitten på 1500-talet, och även under hans närmaste efterträdare
	på tronen, hade man rekryterat folk till infanteriet genom vävning. Detta räckte dock så småningom inte, varvid man fick tillgripa utskrivning bland de utskrivningsskyldiga, för att få erforderligt manskap. Denna åtgärd företogs så ofta folk behövdes, men vid Gustaf II Adolfs		på tronen, hade man rekryterat folk till infanteriet genom vävning. Detta räckte dock så småningom inte, varvid man fick tillgripa utskrivning bland de utskrivningsskyldiga, för att få erforderligt manskap. Denna åtgärd företogs så ofta folk behövdes, men vid Gustaf II Adolfs

Slundell den 19 februari 2026 kl. 11.27

2026-02-19T11:27:01Z

← Äldre version		Versionen från 19 februari 2026 kl. 13.27
Rad 1:		Rad 1:
	== '''INDELNINGSVERKET OCH VÄSTGÖTA-DALS REGEMENTE''' ==		'''<u>INDELNINGSVERKET OCH VÄSTGÖTA-DALS REGEMENTE</u>'''
	Redan på Gustav Vasas tid i mitten på 1500-talet, och även under hans närmaste efterträdare		Redan på Gustav Vasas tid i mitten på 1500-talet, och även under hans närmaste efterträdare
	på tronen, hade man rekryterat folk till infanteriet genom vävning. Detta räckte dock så småningom inte, varvid man fick tillgripa utskrivning bland de utskrivningsskyldiga, för att få erforderligt manskap. Denna åtgärd företogs så ofta folk behövdes, men vid Gustaf II Adolfs		på tronen, hade man rekryterat folk till infanteriet genom vävning. Detta räckte dock så småningom inte, varvid man fick tillgripa utskrivning bland de utskrivningsskyldiga, för att få erforderligt manskap. Denna åtgärd företogs så ofta folk behövdes, men vid Gustaf II Adolfs

Slundell: ändrat i text

2025-10-29T10:29:48Z

ändrat i text

Slundell: sida om indelningsverket

2025-10-29T10:19:59Z

sida om indelningsverket

Ny sida

== '''INDELNINGSVERKET OCH VÄSTGÖTA-DALS REGEMENTE''' ==
Redan på Gustav Vasas tid i mitten på 1500-talet, och även under hans närmaste efterträdare
på tronen, hade man rekryterat folk till infanteriet genom vävning. Detta räckte dock så småningom inte, varvid man fick tillgripa utskrivning bland de utskrivningsskyldiga, för att få erforderligt manskap. Denna åtgärd företogs så ofta folk behövdes, men vid Gustaf II Adolfs
tillträde vid tronen år 1611, blev dessa utskrivningar årliga. Utskrivningsskyldiga var först och främst lösdrivare, män utan fast bostad och tjänare som icke var i årstjänst. Med tiden fungerade denna metod allt mer otillfredsställande, och efter danska krigets slut, med freden i Lund 1679, ansåg man att en ny indelning behövdes. 1682 antogs vid Sveriges riksdag förslaget från Karl XI att ett nytt indelningsverk, med ett s k ständigt knektehåll, skulle införas. Detta genomfördes under de närmast därpå följande åren. Första mönsterrullan för Västgötadals regemente är från 1685.
Regementet kom att indelas, för Dals del, enligt följande: 4 kompanier, Valbo, Vedbo, Sundals och Tössbo, med 150 soldatrotar i varje. Totalt 600 man. Det vanligaste var att det i fredstid var något lägre. Varje kompani hade sin trossbod, där man samlades inför regementsmöten eller kommenderingar. Tössbo hade sin i Sörböle, nuvarande Gustavsberg, i Tösse socken. Under senare delen av 1800-talet förlades dock mötesplatsen ofta på annat ställe.
Västgöta-Dals regemente uppsattes 1624 då landshövdingen Nils Stjernsköld blev ålagd av
Gustaf II Adolf, att skapa "trenne hopar eller regementen" på tillsammans tjugofyra kompanier. Året därpå blev Göran Cunninghame chef för det förband, som på 1680-talet officiellt blev Västgötadals regemente.
Under slutet av 1600-talet fick regementet en fast övningsplats. Det blev Nygårdsängen 1,5 km söder om Vänersborg, vid Brinkebergs kulle utmed sjön Vassbotten. Där var emellertid marken "sank och eländig". Det gjordes många försök att finna en bättre mötesplats, men inte förrän 1863 flyttade man till Grunnebohed, 1 mil väster om Vänersborg. Under de knappt 200 åren på Nyängen fanns det endast tält som nattkvarter åt såväl befäl som trupper. På 1850-talet uppfördes dock några mässbyggnader, ett krutkapell och en sjukstuga. På Grunnebohed kom däremot en betydande byggnation att ske. Platsen förblev övningsplats t o m 1906.
År 1901 avskaffades indelningsverket, enligt ett riksdagsbeslut samma år, och ett värnpliktssystem infördes. Västgötadals regemente upplöstes 1902 och blev en del av Kungliga Hallands regemente, I 16.
Det fanns tre gårdar i Tydje som var militärboställen. Västra Sjögar, Skäggebol och Tydje stom. Västra Sjögar blev mönsterskrivareboställe redan vid indelningsverkets början 1682.
En mönsterskrivare var kompanichefens skrivbiträde. Skäggebol var till att börja med furirsboställe, men blev sedermera boställe för adjutanten. Tydje stom blev 1682 tilldelat Västgöta-Dals regemente som löjtnantsboställe.
Vidare fanns här 8 soldattorp eller stommar som de också kallades: Topperud (se vid 1:2), Slädekärr (3:4), Rolfskärr (4:1), Östra Sjögar (5:2), Västanå (12:3), Ålerud (16:3), Rolfsbyn (19:12) och Björbyn (21:2). Samtliga ställens indelta soldater redovisas var för sig under ovanstående nummer.
Den indelte soldaten:
Han hade en viss särställning i bygden. Naturligtvis drog hans uniform blickarna till sig. Inte minst på kyrkbacken om söndagarna. Men det var inte bara därför. Kriteriet för att bli antagen till soldat var ju den, att endast män med fysiska och psykiska kvalifikationer kom ifråga. Dessutom var de oftast ganska resliga. Den kanske viktigaste orsaken till deras ställning var emellertid den att soldaten, jämte prästen och klockaren, var nära nog de ända skriv- och läskunniga, före det att den obligatoriska folkskolan infördes. Vidare kom han ju 'ut i världen' och var han en god berättare är det inte svårt att föreställa sig att han blev populär vid alla kalas. Historier från både när och fjärran berättades säkert av mången soldat. Hans skjutskicklighet gjorde att han också var en mycket viktig person i de varg- och björnskall som förekom förr.
Så länge han var soldat hade han sitt torp. Dessa var inte stora men där fanns ju ändå lite mark att odla på. Värre var det när han på ett eller annat sätt blev tvungen att sluta. Han var då tvungen att flytta från bostället. En ny soldat skulle ju dit. Hade han "tjänt väl" kunde han bli gratialist, vilket innebar att han erhöll en pension från Vadstena Krigsmanshus kassa. Men för många innebar avskedet att deras familj fick svårighet, både med bostad och ekonomi. Än värre var det för änkan och barnen om soldaten hade stupat i fält. Då låg fattighjonsstämpeln nära till hands. Änkan erhöll nämligen ingen hjälp från kronan utöver det s k nödeåret.

Utöver de indelta soldaterna fanns det i våra trakter ytterligare ett slags infanteri, nämligen de
s k fältjägarna. Den första jägartruppen uppsattes 1745 genom värvning. Denna kår efterföljdes bl a av Värmlands fältjägarbataljon år 1788, eller som den senare kallades Värmlands fältjägarekår. Från början rekryterades enbart raska män från Värmland. Upptagningsområdet för nya fältjägare kom dock snart att omfatta även angränsande provinser. I 1872 års bestämmelser kan man läsa att han måste vara bosatt i Värmland-Dal, vara mellan 21 och 25 år gammal samt vara läs- och skrivkunnig. Fältjägaren var alltså värvad till ett elitförband där han utbildades till skarpskytt med företrädesvis en s.k. studsare som vapen. Man skötte också rekognoscerings- och bevakningstjänst. Värmlands fältjägarkår upplöstes 1901.

I Tydje har det funnits ett flertal män som blivit värvade till No 26 Kungliga Värmlands fältjägarekår. Från 1876 finns följande noterade:
Nr 57 i liv-komp Johan August Strömberg i Kroken f. 27/12 1855 i Tydje
(Avsked år 1882)

Nr 61 i liv-komp Nils Fredrik And-son Blid i Slädekärr f. 25/12 1850 i Tydje

Nr 80 i 3:e komp Olof Fredrik Fälting i Skäggebol f. 22/10 1840 i Ånimskog

Nr 38 i 6:e komp Lars Gustaf Grönqvist i Hensbyn f. 24/4 1859 i Tydje

Nr 36 i 2:a komp Herman Brannfelt i Torpane f. 29/9 1854 i Holm

Nr 56 i liv-komp Johan Adolf And-son Wik i Björbyn f. 24/2 1853 i Tydje
(Han dog i Amerika 15/7 1880 då en gruva rasade)

Nr 58 i liv-komp Erik Alfred Nilsson Krok i Kroken f. 7/10 1851 i Tydje

Nr 62 i liv-komp Gustaf Alfred Qvist i Slädekärr f. 27/9 1856 i Tydje

Nr 3 i 2:a komp Per Adolf Joh-son Lans i Topperud f. 11/2 1855 i Tydje

Nr 54 i 2:a komp Karl Johan Björqvist i Topperud f. 11/5 1858 i Tydje

Nr 1 i 2:a komp Erik Gustaf Joh-son Roth i Kroken f. 22/11 1858 i Tydje

Nr 6 i 3:e komp Erik Säll i Torpane f. 8/8 1858 i Ånimskog

Nr 19 i 2:a komp Johannes And-son Törnqvist i Rolfsbyn f. 8/10 1863 i Tydje
(Han dog den 20/2 1883 i Nås sn, då han fick en stock över ryggen)

Nr 8 i 6:e komp Gustaf Alm i Östra Sjögar f. 2/5 1846 i Tydje
(Korpral som flyttade 1888 till Åmåls landsförs)

Nr 56 i 2:a komp Abraham Emil Hällberg i Torpane f. 12/6 1865 i Fröskog
(Flyttade 1887 till Åmål där han gifte sig)

Nr 48 i 4:e komp August Edvard Eriksson i Gatan f. 7/3 1860 i Tösse
(Senare Nr. 81 i 2:a komp)

Nr 50 i 6:e komp Karl Adolf And-son Nygren i Tydjebyn f. 10/5 1866 i Ånimskog

Nr 37 i 2:a komp Gustaf Adolf Broberg i Rolfsbyn f. 21/12 1867 i Tydje

Nr 52 i 2:a komp Axel Andersson Roth i Rolfsbyn f. 17/2 1871 i Tydje
(Antagen 1889)

Nr 63 i 2:a komp Karl Johan Sundberg i Torpane f. 4/1 1865 i Tydje
(Antagen 1887, från 1893 indelt soldat för Sotebyn, Tösse)

Nr 10 i 6:e komp Johan Emanuel Gullberg i Forsnäs f. 25/1 1866 i Tydje
(Erhöll avsked 1893)

Nr 73 i 6:e komp Alfred Hedlund i Forsnäs f. 7/6 1872 i Tydje
(Erhöll avsked 1895. Ägde senare Forsnäs tillsammans med sin bror)

Nr 36 i 2:a komp August Eriksson Björén i Björbyn f. 28/8 1869 i Tydje
(Senare bosatt på sin egendom Västerås i Kroken)

Nr 41 i 2:a komp Karl Johan Wislander i Slädekärr f. 14/12 1865 i Tydje
(Son till nedanstående fältjägaren Lars Gustaf Hansson. Emigrerade till Nordamerika 1888)

Nr 17 i 2:a komp Gustaf Adolf Törnqvist i Björbyn f. 3/4 1868 i Tydje
(Son till nedanstående fältjägaren Lars Gustaf Hansson)

Nr 80 i 2:a komp Lars Gustaf Hansson i Slädekärr f. 9/11 1837 i Tydje

Nr 18 i 4:e komp Sven Olof Bergqvist i Gärdsbyn f. 29/7 1872 i Ånimskog

Nr 17 i 2:a komp Gustaf Adolf Johansson i Rolfsbyn f. 4/11 1873 i Tydje

Nr 70 i 2:a komp Johan Vennersten i Ålerud f. 15/3 1874 i Tydje

Nr 53 i 2:a komp Johan Martin Torin i Tydjebyn f. 7/5 1874 i Tydje
(Ägde senare fastigheten reg-nr 1:49 i Tydjebyn där han bodde)

Gillow Eriksson i Björbyn f. 1/1 1888 i Tydje
(Ägde senare egendom i Björbyn)

Karl Fredrik Nilsson Blid i Nygård f. 20/9 1874 i Tydje

Johan Petrus Westlund i Västanå f. 20/11 1875 i Tydje
(Blev senare ägare av egendomen Kullen i Västanå)

Johan Fritiof Andersson i Tydjebyn f. 4/5 1873 i Tydje
(Var stamanställd fältjägare)

Fredrik Larsson Wester i Västanå f. 8/4 1858 i Tydje sn

Erik Jan Pet-son Frödin i Gärdsbyn f. 15/11 1833 i Ånimskog
(Bodde tillsammans med nedanstående Åhlgren i ett torp i Gärdsbyn. Flyttade med familjen till Karlstad 1874)

Lars Persson Åhlgren i Gärdsbyn f. 11/2 1802 i Tydje
(Bodde på ett torp i Gärdsbyn, 18:1, där han avled 1884)

Erik Gustaf Johannesson Dahlgren f. 9/3 1858 i Ånimskog
(Soldat i Västanå 1883-1886. Därefter till Nordamerika tillsammans med hustrun)

← Äldre version		Versionen från 29 oktober 2025 kl. 12.29
Rad 3:		Rad 3:
	på tronen, hade man rekryterat folk till infanteriet genom vävning. Detta räckte dock så småningom inte, varvid man fick tillgripa utskrivning bland de utskrivningsskyldiga, för att få erforderligt manskap. Denna åtgärd företogs så ofta folk behövdes, men vid Gustaf II Adolfs		på tronen, hade man rekryterat folk till infanteriet genom vävning. Detta räckte dock så småningom inte, varvid man fick tillgripa utskrivning bland de utskrivningsskyldiga, för att få erforderligt manskap. Denna åtgärd företogs så ofta folk behövdes, men vid Gustaf II Adolfs
	tillträde vid tronen år 1611, blev dessa utskrivningar årliga. Utskrivningsskyldiga var först och främst lösdrivare, män utan fast bostad och tjänare som icke var i årstjänst. Med tiden fungerade denna metod allt mer otillfredsställande, och efter danska krigets slut, med freden i Lund 1679, ansåg man att en ny indelning behövdes. 1682 antogs vid Sveriges riksdag förslaget från Karl XI att ett nytt indelningsverk, med ett s k ständigt knektehåll, skulle införas. Detta genomfördes under de närmast därpå följande åren. Första mönsterrullan för Västgötadals regemente är från 1685.		tillträde vid tronen år 1611, blev dessa utskrivningar årliga. Utskrivningsskyldiga var först och främst lösdrivare, män utan fast bostad och tjänare som icke var i årstjänst. Med tiden fungerade denna metod allt mer otillfredsställande, och efter danska krigets slut, med freden i Lund 1679, ansåg man att en ny indelning behövdes. 1682 antogs vid Sveriges riksdag förslaget från Karl XI att ett nytt indelningsverk, med ett s k ständigt knektehåll, skulle införas. Detta genomfördes under de närmast därpå följande åren. Första mönsterrullan för Västgötadals regemente är från 1685.

	Regementet kom att indelas, för Dals del, enligt följande: 4 kompanier, Valbo, Vedbo, Sundals och Tössbo, med 150 soldatrotar i varje. Totalt 600 man. Det vanligaste var att det i fredstid var något lägre. Varje kompani hade sin trossbod, där man samlades inför regementsmöten eller kommenderingar. Tössbo hade sin i Sörböle, nuvarande Gustavsberg, i Tösse socken. Under senare delen av 1800-talet förlades dock mötesplatsen ofta på annat ställe.		Regementet kom att indelas, för Dals del, enligt följande: 4 kompanier, Valbo, Vedbo, Sundals och Tössbo, med 150 soldatrotar i varje. Totalt 600 man. Det vanligaste var att det i fredstid var något lägre. Varje kompani hade sin trossbod, där man samlades inför regementsmöten eller kommenderingar. Tössbo hade sin i Sörböle, nuvarande Gustavsberg, i Tösse socken. Under senare delen av 1800-talet förlades dock mötesplatsen ofta på annat ställe.

	Västgöta-Dals regemente uppsattes 1624 då landshövdingen Nils Stjernsköld blev ålagd av		Västgöta-Dals regemente uppsattes 1624 då landshövdingen Nils Stjernsköld blev ålagd av
	Gustaf II Adolf, att skapa "trenne hopar eller regementen" på tillsammans tjugofyra kompanier. Året därpå blev Göran Cunninghame chef för det förband, som på 1680-talet officiellt blev Västgötadals regemente.		Gustaf II Adolf, att skapa "trenne hopar eller regementen" på tillsammans tjugofyra kompanier. Året därpå blev Göran Cunninghame chef för det förband, som på 1680-talet officiellt blev Västgötadals regemente.

	Under slutet av 1600-talet fick regementet en fast övningsplats. Det blev Nygårdsängen 1,5 km söder om Vänersborg, vid Brinkebergs kulle utmed sjön Vassbotten. Där var emellertid marken "sank och eländig". Det gjordes många försök att finna en bättre mötesplats, men inte förrän 1863 flyttade man till Grunnebohed, 1 mil väster om Vänersborg. Under de knappt 200 åren på Nyängen fanns det endast tält som nattkvarter åt såväl befäl som trupper. På 1850-talet uppfördes dock några mässbyggnader, ett krutkapell och en sjukstuga. På Grunnebohed kom däremot en betydande byggnation att ske. Platsen förblev övningsplats t o m 1906.		Under slutet av 1600-talet fick regementet en fast övningsplats. Det blev Nygårdsängen 1,5 km söder om Vänersborg, vid Brinkebergs kulle utmed sjön Vassbotten. Där var emellertid marken "sank och eländig". Det gjordes många försök att finna en bättre mötesplats, men inte förrän 1863 flyttade man till Grunnebohed, 1 mil väster om Vänersborg. Under de knappt 200 åren på Nyängen fanns det endast tält som nattkvarter åt såväl befäl som trupper. På 1850-talet uppfördes dock några mässbyggnader, ett krutkapell och en sjukstuga. På Grunnebohed kom däremot en betydande byggnation att ske. Platsen förblev övningsplats t o m 1906.

	År 1901 avskaffades indelningsverket, enligt ett riksdagsbeslut samma år, och ett värnpliktssystem infördes. Västgötadals regemente upplöstes 1902 och blev en del av Kungliga Hallands regemente, I 16.		År 1901 avskaffades indelningsverket, enligt ett riksdagsbeslut samma år, och ett värnpliktssystem infördes. Västgötadals regemente upplöstes 1902 och blev en del av Kungliga Hallands regemente, I 16.

	Det fanns tre gårdar i Tydje som var militärboställen. Västra Sjögar, Skäggebol och Tydje stom. Västra Sjögar blev mönsterskrivareboställe redan vid indelningsverkets början 1682.		Det fanns tre gårdar i Tydje som var militärboställen. Västra Sjögar, Skäggebol och Tydje stom. Västra Sjögar blev mönsterskrivareboställe redan vid indelningsverkets början 1682.
	En mönsterskrivare var kompanichefens skrivbiträde. Skäggebol var till att börja med furirsboställe, men blev sedermera boställe för adjutanten. Tydje stom blev 1682 tilldelat Västgöta-Dals regemente som löjtnantsboställe.		En mönsterskrivare var kompanichefens skrivbiträde. Skäggebol var till att börja med furirsboställe, men blev sedermera boställe för adjutanten. Tydje stom blev 1682 tilldelat Västgöta-Dals regemente som löjtnantsboställe.

	Vidare fanns här 8 soldattorp eller stommar som de också kallades: Topperud (se vid 1:2), Slädekärr (3:4), Rolfskärr (4:1), Östra Sjögar (5:2), Västanå (12:3), Ålerud (16:3), Rolfsbyn (19:12) och Björbyn (21:2). Samtliga ställens indelta soldater redovisas var för sig under ovanstående nummer.		Vidare fanns här 8 soldattorp eller stommar som de också kallades: Topperud (se vid 1:2), Slädekärr (3:4), Rolfskärr (4:1), Östra Sjögar (5:2), Västanå (12:3), Ålerud (16:3), Rolfsbyn (19:12) och Björbyn (21:2). Samtliga ställens indelta soldater redovisas var för sig under ovanstående nummer.

	Den indelte soldaten:		'''Den indelte soldaten:'''

	Han hade en viss särställning i bygden. Naturligtvis drog hans uniform blickarna till sig. Inte minst på kyrkbacken om söndagarna. Men det var inte bara därför. Kriteriet för att bli antagen till soldat var ju den, att endast män med fysiska och psykiska kvalifikationer kom ifråga. Dessutom var de oftast ganska resliga. Den kanske viktigaste orsaken till deras ställning var emellertid den att soldaten, jämte prästen och klockaren, var nära nog de ända skriv- och läskunniga, före det att den obligatoriska folkskolan infördes. Vidare kom han ju 'ut i världen' och var han en god berättare är det inte svårt att föreställa sig att han blev populär vid alla kalas. Historier från både när och fjärran berättades säkert av mången soldat. Hans skjutskicklighet gjorde att han också var en mycket viktig person i de varg- och björnskall som förekom förr.		Han hade en viss särställning i bygden. Naturligtvis drog hans uniform blickarna till sig. Inte minst på kyrkbacken om söndagarna. Men det var inte bara därför. Kriteriet för att bli antagen till soldat var ju den, att endast män med fysiska och psykiska kvalifikationer kom ifråga. Dessutom var de oftast ganska resliga. Den kanske viktigaste orsaken till deras ställning var emellertid den att soldaten, jämte prästen och klockaren, var nära nog de ända skriv- och läskunniga, före det att den obligatoriska folkskolan infördes. Vidare kom han ju 'ut i världen' och var han en god berättare är det inte svårt att föreställa sig att han blev populär vid alla kalas. Historier från både när och fjärran berättades säkert av mången soldat. Hans skjutskicklighet gjorde att han också var en mycket viktig person i de varg- och björnskall som förekom förr.

	Så länge han var soldat hade han sitt torp. Dessa var inte stora men där fanns ju ändå lite mark att odla på. Värre var det när han på ett eller annat sätt blev tvungen att sluta. Han var då tvungen att flytta från bostället. En ny soldat skulle ju dit. Hade han "tjänt väl" kunde han bli gratialist, vilket innebar att han erhöll en pension från Vadstena Krigsmanshus kassa. Men för många innebar avskedet att deras familj fick svårighet, både med bostad och ekonomi. Än värre var det för änkan och barnen om soldaten hade stupat i fält. Då låg fattighjonsstämpeln nära till hands. Änkan erhöll nämligen ingen hjälp från kronan utöver det s k nödeåret.		Så länge han var soldat hade han sitt torp. Dessa var inte stora men där fanns ju ändå lite mark att odla på. Värre var det när han på ett eller annat sätt blev tvungen att sluta. Han var då tvungen att flytta från bostället. En ny soldat skulle ju dit. Hade han "tjänt väl" kunde han bli gratialist, vilket innebar att han erhöll en pension från Vadstena Krigsmanshus kassa. Men för många innebar avskedet att deras familj fick svårighet, både med bostad och ekonomi. Än värre var det för änkan och barnen om soldaten hade stupat i fält. Då låg fattighjonsstämpeln nära till hands. Änkan erhöll nämligen ingen hjälp från kronan utöver det s k nödeåret.