Dalsland/Tydje/Avrättningsplatsen - Versionshistorik

Jano: /* Ögonvittnesskildring */

2026-05-03T08:29:42Z

Ögonvittnesskildring

← Äldre version		Versionen från 3 maj 2026 kl. 10.29
Rad 36:		Rad 36:
	En ögonvittnesbeskrivning finns från dels Elsa Svenssons när hon berättade om det hon hört från gamla nära släktingar 3 generation bakat och även Ingvar Bäckströms släkting som också var på platsen 1826 då sista avrättningen skedde här. "''Det hade samlats mycket folk, uppefter berget var alldeles svart av folk och längre ner i de stora granarna hade folk klättrat upp för att se bättre. När bilan föll svimmade många i träden och ramlade ner som mogna äpplen när man skakar trädet.''" Det var ofta kyrkan som tvingade speciellt fattiga barn och personer i samhällets utkant, att stå nära stupstocken. För att de skulle lära sig och förstå hur det kan gå om man inte sköter sig. Detta synsätt förvandlades över tid till att bli ett allmänt folknöje. Dit man färdades från när och fjärran.		En ögonvittnesbeskrivning finns från dels Elsa Svenssons när hon berättade om det hon hört från gamla nära släktingar 3 generation bakat och även Ingvar Bäckströms släkting som också var på platsen 1826 då sista avrättningen skedde här. "''Det hade samlats mycket folk, uppefter berget var alldeles svart av folk och längre ner i de stora granarna hade folk klättrat upp för att se bättre. När bilan föll svimmade många i träden och ramlade ner som mogna äpplen när man skakar trädet.''" Det var ofta kyrkan som tvingade speciellt fattiga barn och personer i samhällets utkant, att stå nära stupstocken. För att de skulle lära sig och förstå hur det kan gå om man inte sköter sig. Detta synsätt förvandlades över tid till att bli ett allmänt folknöje. Dit man färdades från när och fjärran.

	I gammal folktro trodde man att blod från en nyss avrättad hade helande egenskaper (man trodde att livet fanns i blodet). När bilan gick sprutade blodet från kroppen ända upp till 6 fot i det granris som lagts framför. Innan 1800 talet rusade folk ofta fram och tog med sig blod, man strök det på kroppen eller svalde det, eller tog med sig hem till sina sjuka anförvanter. För att de skulle få del av blodets magiska krafter.		I gammal folktro trodde man att blod från en nyss avrättad hade helande egenskaper (man trodde att livet fanns i blodet). När bilan gick sprutade blodet från kroppen ända upp till 6 fot i det granris som lagts framför. Innan 1800 talet rusade folk ofta fram och tog med sig blod. man ville åt dess magiska kraft. Man strök det på kroppen eller svalde det, eller tog med sig hem till sina sjuka anförvanter. För att de skulle få del av blodets magiska krafter och bli friska.

	==AVRÄTTNINGSPLATSEN I SKÄGGEBOL==		==AVRÄTTNINGSPLATSEN I SKÄGGEBOL==

Jano: /* Ögonvittnesskildring */

2026-05-03T08:26:59Z

Ögonvittnesskildring

← Äldre version		Versionen från 3 maj 2026 kl. 10.26
Rad 36:		Rad 36:
	En ögonvittnesbeskrivning finns från dels Elsa Svenssons när hon berättade om det hon hört från gamla nära släktingar 3 generation bakat och även Ingvar Bäckströms släkting som också var på platsen 1826 då sista avrättningen skedde här. "''Det hade samlats mycket folk, uppefter berget var alldeles svart av folk och längre ner i de stora granarna hade folk klättrat upp för att se bättre. När bilan föll svimmade många i träden och ramlade ner som mogna äpplen när man skakar trädet.''" Det var ofta kyrkan som tvingade speciellt fattiga barn och personer i samhällets utkant, att stå nära stupstocken. För att de skulle lära sig och förstå hur det kan gå om man inte sköter sig. Detta synsätt förvandlades över tid till att bli ett allmänt folknöje. Dit man färdades från när och fjärran.		En ögonvittnesbeskrivning finns från dels Elsa Svenssons när hon berättade om det hon hört från gamla nära släktingar 3 generation bakat och även Ingvar Bäckströms släkting som också var på platsen 1826 då sista avrättningen skedde här. "''Det hade samlats mycket folk, uppefter berget var alldeles svart av folk och längre ner i de stora granarna hade folk klättrat upp för att se bättre. När bilan föll svimmade många i träden och ramlade ner som mogna äpplen när man skakar trädet.''" Det var ofta kyrkan som tvingade speciellt fattiga barn och personer i samhällets utkant, att stå nära stupstocken. För att de skulle lära sig och förstå hur det kan gå om man inte sköter sig. Detta synsätt förvandlades över tid till att bli ett allmänt folknöje. Dit man färdades från när och fjärran.

	I gammal folktro trodde man att blod från en nyss avrättad hade helande egenskaper (livet fanns i blodet). När bilan gick sprutade blodet från kroppen ända upp till 6 fot i det granris som lagts ~~framför. Huvudet trillade ofta ner i den lilla grop som grävts~~ framför. Innan 1800 talet rusade då ofta ~~folk~~ fram och tog med sig blod, man strök det på kroppen eller svalde det, eller tog med sig hem till sina sjuka anförvanter ~~för~~ att de skulle få del av de magiska ~~sjukdoms helande krafterna~~.		I gammal folktro trodde man att blod från en nyss avrättad hade helande egenskaper (man trodde att livet fanns i blodet). När bilan gick sprutade blodet från kroppen ända upp till 6 fot i det granris som lagts framför. Innan 1800 talet rusade folk ofta fram och tog med sig blod, man strök det på kroppen eller svalde det, eller tog med sig hem till sina sjuka anförvanter. För att de skulle få del av blodets magiska krafter.

	==AVRÄTTNINGSPLATSEN I SKÄGGEBOL==		==AVRÄTTNINGSPLATSEN I SKÄGGEBOL==

Jano: /* Ögonvittnesskildring */

2026-05-01T08:39:47Z

Ögonvittnesskildring

← Äldre version		Versionen från 1 maj 2026 kl. 10.39
Rad 34:		Rad 34:

	== Ögonvittnesskildring ==		== Ögonvittnesskildring ==
	En ögonvittnesbeskrivning finns från dels Elsa Svenssons när hon berättade om det hon hört från gamla nära släktingar 3 generation bakat och även Ingvar Bäckströms släkting som också var på platsen 1826 då sista avrättningen skedde här. "''Det hade samlats mycket folk, uppefter berget var alldeles svart av folk och längre ner i de stora granarna hade folk klättrat upp för att se bättre. När bilan föll svimmade många i träden och ramlade ner som mogna äpplen när man skakar trädet.''" Det var ofta kyrkan som tvingade speciellt fattiga barn och personer i samhällets utkant, att stå nära stupstocken. För att de skulle lära sig och förstå hur det kan gå om man inte sköter sig. Detta synsätt ~~fövandlades~~ över tid till att bli ett allmänt folknöje. Dit man färdades från när och fjärran.		En ögonvittnesbeskrivning finns från dels Elsa Svenssons när hon berättade om det hon hört från gamla nära släktingar 3 generation bakat och även Ingvar Bäckströms släkting som också var på platsen 1826 då sista avrättningen skedde här. "''Det hade samlats mycket folk, uppefter berget var alldeles svart av folk och längre ner i de stora granarna hade folk klättrat upp för att se bättre. När bilan föll svimmade många i träden och ramlade ner som mogna äpplen när man skakar trädet.''" Det var ofta kyrkan som tvingade speciellt fattiga barn och personer i samhällets utkant, att stå nära stupstocken. För att de skulle lära sig och förstå hur det kan gå om man inte sköter sig. Detta synsätt förvandlades över tid till att bli ett allmänt folknöje. Dit man färdades från när och fjärran.

			I gammal folktro trodde man att blod från en nyss avrättad hade helande egenskaper (livet fanns i blodet). När bilan gick sprutade blodet från kroppen ända upp till 6 fot i det granris som lagts framför. Huvudet trillade ofta ner i den lilla grop som grävts framför. Innan 1800 talet rusade då ofta folk fram och tog med sig blod, man strök det på kroppen eller svalde det, eller tog med sig hem till sina sjuka anförvanter för att de skulle få del av de magiska sjukdoms helande krafterna.

	==AVRÄTTNINGSPLATSEN I SKÄGGEBOL==		==AVRÄTTNINGSPLATSEN I SKÄGGEBOL==

Jano: /* Beskrivning */

2026-03-04T20:16:28Z

Beskrivning

← Äldre version		Versionen från 4 mars 2026 kl. 22.16
Rad 15:		Rad 15:
	Stolpen som finns där idag är på ungefär samma plats där själva stupstocken låg. Den gamla ekstocken fanns kvar ända tills en början av 1900-talet.		Stolpen som finns där idag är på ungefär samma plats där själva stupstocken låg. Den gamla ekstocken fanns kvar ända tills en början av 1900-talet.

	Här användes bila som avrättningsmetod. På många håll var hängning vanlig. Men man ansåg att bila var mer humant eftersom den dömde inte alltid bröt nacken vid hängningen. Utan fick långsamt ~~kvävdas~~ under en utdragen dödskamp. Rådbråkningen eller som lagtexten löd "skärpt dödsstraff" förbjöds 1835. Man krossade alltså vederbörandes lemmar en efter en. Detta ansågs vara ett bra sätt att få den dömde att erkänna. Den siste att hängas i Sverige var lantarbetaren Nils Månsson i Kritianstad som hängdes den 9 mars 1836.		Här användes bila som avrättningsmetod. På många håll var hängning vanlig. Men man ansåg att bila var mer humant eftersom den dömde inte alltid bröt nacken vid hängningen. Utan fick långsamt kvävas under en utdragen dödskamp. Rådbråkningen eller som lagtexten löd "skärpt dödsstraff" förbjöds 1835. Man krossade alltså vederbörandes lemmar en efter en. Detta ansågs vara ett bra sätt att få den dömde att erkänna. Den siste att hängas i Sverige var lantarbetaren Nils Månsson i Kritianstad som hängdes den 9 mars 1836.

	En härad är bildad för i huvudsak ett rättsligt syfte. För Tössbo härad som har funnits sedan början 1600-talet var Torpane tings ställe med häkte för åtalade och allt. Det flyttades därifrån till Åmål år 1849.		En härad är bildad för i huvudsak ett rättsligt syfte. För Tössbo härad som har funnits sedan början 1600-talet var Torpane tings ställe med häkte för åtalade och allt. Det flyttades därifrån till Åmål år 1849.

Slundell: /* Berättelse från J.A. Hultin, född 1855https://sok.folke.isof.se/records/ifgh01334_196965_2 */ lagt till text från Tydjeboken

2026-03-04T11:08:17Z

Berättelse från J.A. Hultin, född 1855https://sok.folke.isof.se/records/ifgh01334_196965_2: lagt till text från Tydjeboken

← Äldre version		Versionen från 4 mars 2026 kl. 13.08
Rad 36:		Rad 36:
	En ögonvittnesbeskrivning finns från dels Elsa Svenssons när hon berättade om det hon hört från gamla nära släktingar 3 generation bakat och även Ingvar Bäckströms släkting som också var på platsen 1826 då sista avrättningen skedde här. "''Det hade samlats mycket folk, uppefter berget var alldeles svart av folk och längre ner i de stora granarna hade folk klättrat upp för att se bättre. När bilan föll svimmade många i träden och ramlade ner som mogna äpplen när man skakar trädet.''" Det var ofta kyrkan som tvingade speciellt fattiga barn och personer i samhällets utkant, att stå nära stupstocken. För att de skulle lära sig och förstå hur det kan gå om man inte sköter sig. Detta synsätt fövandlades över tid till att bli ett allmänt folknöje. Dit man färdades från när och fjärran.		En ögonvittnesbeskrivning finns från dels Elsa Svenssons när hon berättade om det hon hört från gamla nära släktingar 3 generation bakat och även Ingvar Bäckströms släkting som också var på platsen 1826 då sista avrättningen skedde här. "''Det hade samlats mycket folk, uppefter berget var alldeles svart av folk och längre ner i de stora granarna hade folk klättrat upp för att se bättre. När bilan föll svimmade många i träden och ramlade ner som mogna äpplen när man skakar trädet.''" Det var ofta kyrkan som tvingade speciellt fattiga barn och personer i samhällets utkant, att stå nära stupstocken. För att de skulle lära sig och förstå hur det kan gå om man inte sköter sig. Detta synsätt fövandlades över tid till att bli ett allmänt folknöje. Dit man färdades från när och fjärran.

			==AVRÄTTNINGSPLATSEN I SKÄGGEBOL==
			Denna avrättningsplats låg på Skäggebols ägor nära gränsen mot Ånimskog. På en karta över hemmanet från 1752 finns platsen utmärkt. Nära nog 200 år senare kom området att skövlas genom ett pågående vägarbete.
			Om man från sockengränsen mellan Tydje och Ånimskog vandrar nära 100 meter norrut befinner man sig vid avrättningsplatsens sydligaste del. Därifrån sträcker den sig ca 60 meter norrut. Den östra väggrenen av riksväg 45 tangerar den gamla platsens östra gräns. Den antog sedan en något triangelliknande utseende. I äldre lantmäterihandlingar anges ytan till 16 kappland vilket motsvarar 2468 kvm. En karta från 1838 beskriver omgivningen som gran och tallbevuxen. Platsen är idag helt igenvuxen av ung granskog.
			Ännu några år in på 1900-talet skulle den gamla stupstocken fortfarande ha legat kvar på platsen. Den beskrevs vara av ek, delvis urgröpt samt mossbelupen. Möjligen skall också en fångkista ha funnits här för länge sedan.
			Den siste som avrättades här var drängen Johan Rasmusson. Han blev halshuggen den 4 april 1826, 34 år gammal. Vem som verkställde beslutet är ej känt. En tidigare skarprättare var Nils Hjerpe, som den 3 dec 1788 avrättade den för mord bestraffade gardiessoldaten Olof Flink. Olof var från torpet Killingen under Vingnäs i Ånimskog och hade mördat torparen Jonas Persson från samma ställe.
			Avrättningsplatsen utnyttjades senare som sandtäkt. Innan dess hade dock en person observerat flera rektangulära gropar på området. Dessa låg parallellt bredvid varandra och var ca 1 meter långa och några decimeter djupa. Formationerna kan möjligen ha varit lämningar efter nedgrävda, avrättade personer. Kanske hade platsens läge valts bl a med tanke på den lättgrävda mjuka sanden.
			Detta och mer om Rasmussons öde står att läsa om i boken 'Fyrtio par spö och halshuggning' av Conny Källvik.
	== Berättelse från J.A. Hultin, född 1855<ref>https://sok.folke.isof.se/records/ifgh01334_196965_2</ref> ==		== Berättelse från J.A. Hultin, född 1855<ref>https://sok.folke.isof.se/records/ifgh01334_196965_2</ref> ==
	<blockquote>		<blockquote>
	''Dä fanns en gammal avrättningsplats i Tydje socken. Far va mä å åsåg när di halshögg en karperson där. Den hetta Rasmus. Dä va i fars barndom. Platsen ligger i norra ändan ätter landsvägen som går te Åmål. 50 änne 100 meter frå gränsen te Ånimskog. Senna di hade halshögge den brotslige satte di opp hôve på en påle ätter vägen. Dä skulle vare te varning för andre. Hôve skulle stegles, sa di. Dä va en skarprättare som högg å hôve. Denne stog bakom prästen som ledde fram den dödsdömde. Prästen läste Fader vår, å när han sa amen, så föll bila. Bila låg på backen mä en röd näsduk över. Han begärde å få se menna avrättninga, men dä feck han inte. Ja såg när ja synda, sa han, å då vill ja se när ja dör og.''		''Dä fanns en gammal avrättningsplats i Tydje socken. Far va mä å åsåg när di halshögg en karperson där. Den hetta Rasmus. Dä va i fars barndom. Platsen ligger i norra ändan ätter landsvägen som går te Åmål. 50 änne 100 meter frå gränsen te Ånimskog. Senna di hade halshögge den brotslige satte di opp hôve på en påle ätter vägen. Dä skulle vare te varning för andre. Hôve skulle stegles, sa di. Dä va en skarprättare som högg å hôve. Denne stog bakom prästen som ledde fram den dödsdömde. Prästen läste Fader vår, å när han sa amen, så föll bila. Bila låg på backen mä en röd näsduk över. Han begärde å få se menna avrättninga, men dä feck han inte. Ja såg när ja synda, sa han, å då vill ja se när ja dör og.''
	</blockquote>		</blockquote>

	== Referenser ==		== Referenser ==
	<references />		<references />

Jano den 5 februari 2026 kl. 07.40

2026-02-05T07:40:16Z

← Äldre version		Versionen från 5 februari 2026 kl. 09.40
Rad 1:		Rad 1:
			Tössbo Härads avrättningsplats ligger på norra sidan av den så kallade [[Dalsland/Ånimskog/Kungsvägen\|Kungsvägen]] som pilgrimmerna vandrade på väg till Nidaros.{{NyPlats
	{{NyPlats
	\| landskap = Dalsland		\| landskap = Dalsland
	\| kost = 12.582265		\| kost = 12.582265

Slundell den 6 november 2025 kl. 09.39

2025-11-06T09:39:00Z

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-| kost = 12.584268
+| kost = 12.582265
-| knord = 58.920325
+| knord = 58.919232
-| socken = Tösse
+| socken = Tydje
 | typ = Avrättningsplats
-| namn = Avrättningsplatsen
+| namn = Tössbo härads avrättningsplats
 }}
 Herrskog, Skäggebol i Tydje socken Tössbo härads avrättningsplats låg i Tydje socken (numera Tösse-Tydje) och har omväxlande kallats Härskogsbräckan eller Herrskog. Den låg i en sluttning längs med allmänna landsvägen, inte långt från skogsmarken till Gyltungebyn, på gränsen mellan Tydje och Ånimskogs socknar. Denna trakt var i äldre tid känd för stråtrövare. Avrättningsplatsen var en inhägnad yta och dess sydligaste del låg 100 meter norr om sockengränsmärket mellan Ånimskog och Tydje och sträckte sig cirka 60 meter norrut. På laga skifteskartan 1838 är den utsatt som ”afrättsplatts” och likaså på storskifteskartan från 1752 över kronohemmanet och ”fourirsbostället” Skäggebol. Ytan var 16 kappland stor, det vill säga knappt 2 500 kvadratmeter, med ett något triangelformat utseende och största djup av Cirka 50 meter. Den var omgiven av gran- och tallskog enligt kartan från 1838. Enligt osäkra uppgifter har en fångkista, en liten häktesbyggnad, funnits på platsen långt tillbaka i tiden. Annars låg häktet vid tingsplatsen i Torpane. Den sista avrättningen genomfördes den 4 april 1826. Den gamla stupstocken av ek låg kvar ännu i början av 1900-talet vid Herrskog.
@@ Rad 20: / Rad 33: @@
 [[Fil:Dalsland Tösse avrättningsplatsen.jpg|ramlös|698x698px]]

Slundell den 6 november 2025 kl. 09.36

2025-11-06T09:36:36Z

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-| kost = 12.582265
+| kost = 12.584268
-| knord = 58.919232
+| knord = 58.920325
-| socken = Tydje
+| socken = Tösse
 | typ = Avrättningsplats
-| namn = Tössbo härads avrättningsplats
+| namn = Avrättningsplatsen
 }}
 Herrskog, Skäggebol i Tydje socken Tössbo härads avrättningsplats låg i Tydje socken (numera Tösse-Tydje) och har omväxlande kallats Härskogsbräckan eller Herrskog. Den låg i en sluttning längs med allmänna landsvägen, inte långt från skogsmarken till Gyltungebyn, på gränsen mellan Tydje och Ånimskogs socknar. Denna trakt var i äldre tid känd för stråtrövare. Avrättningsplatsen var en inhägnad yta och dess sydligaste del låg 100 meter norr om sockengränsmärket mellan Ånimskog och Tydje och sträckte sig cirka 60 meter norrut. På laga skifteskartan 1838 är den utsatt som ”afrättsplatts” och likaså på storskifteskartan från 1752 över kronohemmanet och ”fourirsbostället” Skäggebol. Ytan var 16 kappland stor, det vill säga knappt 2 500 kvadratmeter, med ett något triangelformat utseende och största djup av Cirka 50 meter. Den var omgiven av gran- och tallskog enligt kartan från 1838. Enligt osäkra uppgifter har en fångkista, en liten häktesbyggnad, funnits på platsen långt tillbaka i tiden. Annars låg häktet vid tingsplatsen i Torpane. Den sista avrättningen genomfördes den 4 april 1826. Den gamla stupstocken av ek låg kvar ännu i början av 1900-talet vid Herrskog.
@@ Rad 33: / Rad 20: @@
 [[Fil:Dalsland Tösse avrättningsplatsen.jpg|ramlös|698x698px]]

Slundell: Tagit bort fet stil på länkar

2025-11-06T09:33:52Z

Tagit bort fet stil på länkar

← Äldre version		Versionen från 6 november 2025 kl. 11.33
Rad 21:		Rad 21:
	(Koordinaterna är uppskattad då den förstördes när nuvarande E45 byggdes.) Ligger orienterad på båda sidor om nuvarande E45 och låg längs med och på norra sidan vägen till Liljerud som på den tiden var landsväg och gick vidare söderut till nuvarande "Bolet vägen" och upp på åsen och ner vid Härskobräckan. Stupstocken låg enl. beskrivningar precis väster om nuvarande E45 framför ett berg där. Större delen låg väster om E45.		(Koordinaterna är uppskattad då den förstördes när nuvarande E45 byggdes.) Ligger orienterad på båda sidor om nuvarande E45 och låg längs med och på norra sidan vägen till Liljerud som på den tiden var landsväg och gick vidare söderut till nuvarande "Bolet vägen" och upp på åsen och ner vid Härskobräckan. Stupstocken låg enl. beskrivningar precis väster om nuvarande E45 framför ett berg där. Större delen låg väster om E45.

	Alldeles söderut härifrån ca: 80 meter låg torpet ~~'''~~[[Dalsland/Tydje/Herreskog\|Herreskog]]~~'''~~ (även kallat för nedre Sandbäcken) , som då även fick ge namn över tid åt avrättningsplatsen. Man kanske helt enkelt sa att det låg vid Herrsko i folkmun och sedan fick avrättningsplatsen heta så. Härskog eller Herrsko var det folkliga namnet på den skog som har ägts av s.k. herrskapsfolk (Härskaps skogen) och som sträcker sig härifrån och ner till [[Dalsland/Ånimskog/Härskogsbräckan\|~~'''~~Härskogsbräckan~~'''~~]] (Den branta backen i Herrskogen) i söder. Ytterligare ett 80-tal meter söderut ligger torpet övre [[Dalsland/Ånimskog/Sandbäcken\|Sandbäcken]].		Alldeles söderut härifrån ca: 80 meter låg torpet [[Dalsland/Tydje/Herreskog\|Herreskog]] (även kallat för nedre Sandbäcken) , som då även fick ge namn över tid åt avrättningsplatsen. Man kanske helt enkelt sa att det låg vid Herrsko i folkmun och sedan fick avrättningsplatsen heta så. Härskog eller Herrsko var det folkliga namnet på den skog som har ägts av s.k. herrskapsfolk (Härskaps skogen) och som sträcker sig härifrån och ner till [[Dalsland/Ånimskog/Härskogsbräckan\|Härskogsbräckan]] (Den branta backen i Herrskogen) i söder. Ytterligare ett 80-tal meter söderut ligger torpet övre [[Dalsland/Ånimskog/Sandbäcken\|Sandbäcken]].

	Herrskog, Skäggebol i Tydje socken Tössbo härads avrättningsplats låg i Tydje socken (numera Tösse-Tydje) och har omväxlande kallats Härskogsbräckan eller Herrskog. Den låg i en sluttning längs med allmänna landsvägen, inte långt från skogsmarken till Gyltungebyn, på gränsen mellan Tydje och Ånimskogs socknar. Denna trakt var i äldre tid känd för stråtrövare. Avrättningsplatsen var en inhägnad yta och dess sydligaste del låg 100 meter norr om sockengränsmärket mellan Ånimskog och Tydje och sträckte sig cirka 60 meter norrut. På laga skifteskartan 1838 är den utsatt som ”afrättsplatts” och likaså på storskifteskartan från 1752 över kronohemmanet och ”fourirsbostället” Skäggebol. Ytan var 16 kappland stor, det vill säga knappt 2 500 kvadratmeter, med ett något triangelformat utseende och största djup av Cirka 50 meter. Den var omgiven av gran- och tallskog enligt kartan från 1838. Enligt osäkra uppgifter har en fångkista, en liten häktesbyggnad, funnits på platsen långt tillbaka i tiden. Annars låg häktet vid tingsplatsen i Torpane. Den sista avrättningen genomfördes den 4 april 1826. Den gamla stupstocken av ek låg kvar ännu i början av 1900-talet vid Herrskog.		Herrskog, Skäggebol i Tydje socken Tössbo härads avrättningsplats låg i Tydje socken (numera Tösse-Tydje) och har omväxlande kallats Härskogsbräckan eller Herrskog. Den låg i en sluttning längs med allmänna landsvägen, inte långt från skogsmarken till Gyltungebyn, på gränsen mellan Tydje och Ånimskogs socknar. Denna trakt var i äldre tid känd för stråtrövare. Avrättningsplatsen var en inhägnad yta och dess sydligaste del låg 100 meter norr om sockengränsmärket mellan Ånimskog och Tydje och sträckte sig cirka 60 meter norrut. På laga skifteskartan 1838 är den utsatt som ”afrättsplatts” och likaså på storskifteskartan från 1752 över kronohemmanet och ”fourirsbostället” Skäggebol. Ytan var 16 kappland stor, det vill säga knappt 2 500 kvadratmeter, med ett något triangelformat utseende och största djup av Cirka 50 meter. Den var omgiven av gran- och tallskog enligt kartan från 1838. Enligt osäkra uppgifter har en fångkista, en liten häktesbyggnad, funnits på platsen långt tillbaka i tiden. Annars låg häktet vid tingsplatsen i Torpane. Den sista avrättningen genomfördes den 4 april 1826. Den gamla stupstocken av ek låg kvar ännu i början av 1900-talet vid Herrskog.

Jano den 6 november 2025 kl. 08.39

2025-11-06T08:39:58Z

← Äldre version		Versionen från 6 november 2025 kl. 10.39
Rad 34:		Rad 34:

	== Ögonvittnesskildring ==		== Ögonvittnesskildring ==
	En ögonvittnesbeskrivning finns från dels Elsa Svenssons när hon berättade om det hon hört från gamla nära släktingar 3 generation bakat och även Ingvar Bäckströms släkting som också var på platsen 1826 då sista avrättningen skedde här. "''Det hade samlats mycket folk, uppefter berget var alldeles svart av folk och längre ner i de stora granarna hade folk klättrat upp för att se bättre. När bilan föll svimmade många i träden och ramlade ner som mogna äpplen när man skakar trädet.''" ~~Har~~ ~~även~~ ~~hört från annat håll att~~ kyrkan ~~ofta~~ tvingade speciellt fattiga barn att ~~vara~~ nära stupstocken. För att de skulle förstå hur det kan gå om man inte sköter sig.		En ögonvittnesbeskrivning finns från dels Elsa Svenssons när hon berättade om det hon hört från gamla nära släktingar 3 generation bakat och även Ingvar Bäckströms släkting som också var på platsen 1826 då sista avrättningen skedde här. "''Det hade samlats mycket folk, uppefter berget var alldeles svart av folk och längre ner i de stora granarna hade folk klättrat upp för att se bättre. När bilan föll svimmade många i träden och ramlade ner som mogna äpplen när man skakar trädet.''" Det var ofta kyrkan som tvingade speciellt fattiga barn och personer i samhällets utkant, att stå nära stupstocken. För att de skulle lära sig och förstå hur det kan gå om man inte sköter sig. Detta synsätt fövandlades över tid till att bli ett allmänt folknöje. Dit man färdades från när och fjärran.

	== Berättelse från J.A. Hultin, född 1855<ref>https://sok.folke.isof.se/records/ifgh01334_196965_2</ref> ==		== Berättelse från J.A. Hultin, född 1855<ref>https://sok.folke.isof.se/records/ifgh01334_196965_2</ref> ==