Dalsland/Tydje/Läkarbesök - Versionshistorik

Jano den 8 maj 2026 kl. 19.42

2026-05-08T19:42:37Z

← Äldre version		Versionen från 8 maj 2026 kl. 21.42
Rad 1:		Rad 1:
	ETT LÄKARBESÖK		ETT LÄKARBESÖK

			<ref>'''Källa:'''''Tydjeboken'' , sida 184 </ref>
	Livet förr var ofta obarmhärtigt. Medellivslängden var klart lägre än idag. En orsak till detta var sjukdom och hög barnadödlighet. Människorna hade ständigt döden nära inpå sig och några egentliga läkare på landsbygden fanns inte förrän långt in på 1800-talet. När dessa sedan kom hade de länge både ringa kunskap och små resurser för att klara sin uppgift. Sjömannen Petrus Hägg har berättat hur det var när han omkring sekelskiftet opererades för en böld i nacken utan bedövning. “Det fick väl gå men värre var det när doktor Törnberg kom in på salen och frågade mig om jag, jämte ett sjukvårdsbiträde, ville hålla i en gubbe från Mo, som fått kallbrand i en tå, som skulle tas av. Jag var nyfiken så jag följde väl med och höll i men gubben skrek så jag blev nervös när doktorn tog till sågen, för det tog lång tid och gubben skrek så in i h-e, så jag sa till doktorn; - Han kan väl för f-n ta och hugga av´na i stället. Doktorn blängde på mig och sa att; - Jag är väl läkare ändå och vet hur det skall gå till. Nej, gubben skulle ha gjort som min farbror Magnus Hägg på Stensön. Han hade också fått en blåsvart tå. Han gick till vedboden han, satte foten på huggkubben, tog yxan och högg av den dåliga tån”. Petrus hade då fått frågan; - Hur kunde han, och blodflödet sen? Han svarade då; - Tja, blodflödet. Han tog en trasa och tulla om, och sen talte han aldrig mer på´t.		Livet förr var ofta obarmhärtigt. Medellivslängden var klart lägre än idag. En orsak till detta var sjukdom och hög barnadödlighet. Människorna hade ständigt döden nära inpå sig och några egentliga läkare på landsbygden fanns inte förrän långt in på 1800-talet. När dessa sedan kom hade de länge både ringa kunskap och små resurser för att klara sin uppgift. Sjömannen Petrus Hägg har berättat hur det var när han omkring sekelskiftet opererades för en böld i nacken utan bedövning. “Det fick väl gå men värre var det när doktor Törnberg kom in på salen och frågade mig om jag, jämte ett sjukvårdsbiträde, ville hålla i en gubbe från Mo, som fått kallbrand i en tå, som skulle tas av. Jag var nyfiken så jag följde väl med och höll i men gubben skrek så jag blev nervös när doktorn tog till sågen, för det tog lång tid och gubben skrek så in i h-e, så jag sa till doktorn; - Han kan väl för f-n ta och hugga av´na i stället. Doktorn blängde på mig och sa att; - Jag är väl läkare ändå och vet hur det skall gå till. Nej, gubben skulle ha gjort som min farbror Magnus Hägg på Stensön. Han hade också fått en blåsvart tå. Han gick till vedboden han, satte foten på huggkubben, tog yxan och högg av den dåliga tån”. Petrus hade då fått frågan; - Hur kunde han, och blodflödet sen? Han svarade då; - Tja, blodflödet. Han tog en trasa och tulla om, och sen talte han aldrig mer på´t.

Jano den 8 maj 2026 kl. 19.38

2026-05-08T19:38:00Z

← Äldre version		Versionen från 8 maj 2026 kl. 21.38
Rad 1:		Rad 1:
	ETT LÄKARBESÖK		ETT LÄKARBESÖK

			Livet förr var ofta obarmhärtigt. Medellivslängden var klart lägre än idag. En orsak till detta var sjukdom och hög barnadödlighet. Människorna hade ständigt döden nära inpå sig och några egentliga läkare på landsbygden fanns inte förrän långt in på 1800-talet. När dessa sedan kom hade de länge både ringa kunskap och små resurser för att klara sin uppgift. Sjömannen Petrus Hägg har berättat hur det var när han omkring sekelskiftet opererades för en böld i nacken utan bedövning. “Det fick väl gå men värre var det när doktor Törnberg kom in på salen och frågade mig om jag, jämte ett sjukvårdsbiträde, ville hålla i en gubbe från Mo, som fått kallbrand i en tå, som skulle tas av. Jag var nyfiken så jag följde väl med och höll i men gubben skrek så jag blev nervös när doktorn tog till sågen, för det tog lång tid och gubben skrek så in i h-e, så jag sa till doktorn; - Han kan väl för f-n ta och hugga av´na i stället. Doktorn blängde på mig och sa att; - Jag är väl läkare ändå och vet hur det skall gå till. Nej, gubben skulle ha gjort som min farbror Magnus Hägg på Stensön. Han hade också fått en blåsvart tå. Han gick till vedboden han, satte foten på huggkubben, tog yxan och högg av den dåliga tån”. Petrus hade då fått frågan; - Hur kunde han, och blodflödet sen? Han svarade då; - Tja, blodflödet. Han tog en trasa och tulla om, och sen talte han aldrig mer på´t.
	Livet förr var ofta obarmhärtigt. Medellivslängden var klart lägre än idag. En orsak till detta var sjukdom och

	hög barnadödlighet. Människorna hade ständigt döden nära inpå sig och några egentliga läkare på landsbyg�den fanns inte förrän långt in på 1800-talet. När dessa sedan kom hade de länge både ringa kunskap och små

	resurser för att klara sin uppgift.

	Sjömannen Petrus Hägg har berättat hur det var när han omkring sekelskiftet opererades för en böld i nack�en utan bedövning. “Det fick väl gå men värre var det när doktor Törnberg kom in på salen och frågade mig

	om jag, jämte ett sjukvårdsbiträde, ville hålla i en gubbe från Mo, som fått kallbrand i en tå, som skulle tas

	av. Jag var nyfiken så jag följde väl med och höll i men gubben skrek så jag blev nervös när doktorn tog till

	sågen, för det tog lång tid och gubben skrek så in i h-e, så jag sa till doktorn; - Han kan väl för f-n ta och

	hugga av´na i stället. Doktorn blängde på mig och sa att; - Jag är väl läkare ändå och vet hur det skall gå till.

	Nej, gubben skulle ha gjort som min farbror Magnus Hägg på Stensön. Han hade också fått en blåsvart tå.

	Han gick till vedboden han, satte foten på huggkubben, tog yxan och högg av den dåliga tån”. Petrus hade då

	fått frågan; - Hur kunde han, och blodflödet sen? Han svarade då; - Tja, blodflödet. Han tog en trasa och tulla

	om, och sen talte han aldrig mer på´t.

Jano: Lagt in text

2026-05-08T19:35:56Z

Lagt in text

Ny sida

ETT LÄKARBESÖK

Livet förr var ofta obarmhärtigt. Medellivslängden var klart lägre än idag. En orsak till detta var sjukdom och

hög barnadödlighet. Människorna hade ständigt döden nära inpå sig och några egentliga läkare på landsbyg�den fanns inte förrän långt in på 1800-talet. När dessa sedan kom hade de länge både ringa kunskap och små

resurser för att klara sin uppgift.

Sjömannen Petrus Hägg har berättat hur det var när han omkring sekelskiftet opererades för en böld i nack�en utan bedövning. “Det fick väl gå men värre var det när doktor Törnberg kom in på salen och frågade mig

om jag, jämte ett sjukvårdsbiträde, ville hålla i en gubbe från Mo, som fått kallbrand i en tå, som skulle tas

av. Jag var nyfiken så jag följde väl med och höll i men gubben skrek så jag blev nervös när doktorn tog till

sågen, för det tog lång tid och gubben skrek så in i h-e, så jag sa till doktorn; - Han kan väl för f-n ta och

hugga av´na i stället. Doktorn blängde på mig och sa att; - Jag är väl läkare ändå och vet hur det skall gå till.

Nej, gubben skulle ha gjort som min farbror Magnus Hägg på Stensön. Han hade också fått en blåsvart tå.

Han gick till vedboden han, satte foten på huggkubben, tog yxan och högg av den dåliga tån”. Petrus hade då

fått frågan; - Hur kunde han, och blodflödet sen? Han svarade då; - Tja, blodflödet. Han tog en trasa och tulla

om, och sen talte han aldrig mer på´t.