Slundell: Skapade sidan med '{{DISPLAYTITLE: Skeenden}}
'''SKEENDEN SOM PÅVERKAT ÄVEN VÅR BYGD'''
Det kan naturligtvis tas upp många händelser som mer eller mindre haft betydelse för Tydje socken. Här följer några.
'''''Kristnat''''' blev Sverige i och med att regenten Olof Skötkonung några år in på 1000-talet lät sig döpas i Husaby källa vid Kinnekulle i Västergötland. Han lät då bygga...'

2026-06-24T13:32:08Z

Skapade sidan med '{{DISPLAYTITLE: Skeenden}} '''<big>SKEENDEN SOM PÅVERKAT ÄVEN VÅR BYGD</big>''' Det kan naturligtvis tas upp många händelser som mer eller mindre haft betydelse för Tydje socken. Här följer några. '''''Kristnat''''' blev Sverige i och med att regenten Olof Skötkonung några år in på 1000-talet lät sig döpas i Husaby källa vid Kinnekulle i Västergötland. Han lät då bygga...'

Ny sida

{{DISPLAYTITLE: Skeenden}}
'''<big>SKEENDEN SOM PÅVERKAT ÄVEN VÅR BYGD</big>'''
Det kan naturligtvis tas upp många händelser som mer eller mindre haft betydelse för Tydje socken. Här följer
några.
'''''Kristnat''''' blev Sverige i och med att regenten Olof Skötkonung några år in på 1000-talet lät sig döpas i
Husaby källa vid Kinnekulle i Västergötland. Han lät då bygga en stavkyrka i trä och dessutom installera den
första biskopen, Turgot, i Skara. Naturligtvis blev inte hela befolkningen kristnat över en natt. Det gamla hedniska
Uppsalatemplet med det gamla offerträdet totalförstördes t.ex. inte förrän omkring 1087, då det sista
asaupproret slogs ned. Många hedniska seder och bruk levde säkert kvar länge ute i bygderna. En del finns ju
faktiskt kvar ända in i våra dagar. När detta kom att påverka Tydje är svårt att med säkerhet fastställa. Vad
man däremot kan säga för att belysa frågan är, att i grannsocknen Edsleskog dödades före 1220 kyrkoherden
därstädes, Nicolaus. Så vid denna tid var kristendomen känd i våra trakter. Man anser, bl.a. med hjälp av dopfuntarnas
historia, att kristendomen fått sitt fotfäste i Dalsland i slutet på 1100-talet och att årtiondena kring
1200 var kristendomens stora organisationsperiod.
'''''Digerdöden''''', den stora döden, var något som satte sina spår i hela Sverige under flera generationer. Tydje
var med all säkerhet inte något undantag. Pesten utbröt i Kina 1333. Det dröjde till 1350 innan den fanns i
alla sina former i Sverige: böld-, blod- och lungpest. Man räknar med att det fanns omkring 500 000 invånare,
i vårt land, då pesten kom. Någon exakt dödssiffra finns inte. Uppskattningar gör dock gällande att det kunde
rört sig om 1/3-del av befolkningen. Smittan spreds huvudsakligen via loppor från svartråttan. I och med att
människorna bodde både trångt och smutsigt, kunde man dåligt skydda sig mot denna skoningslösa pest. I
Stockholm tornade likhögarna upp sig i gränderna och på landsbygden övergavs både byar och gårdar.
Boskapen dog och jordbruken förföll. Skräcken och lidandet efter denna pest talades det om i hundratals år.
'''''Hannibalsfejden''''' drabbade Tydje 1645. Enligt jordeboken från samma år plundrades Hult, Torpane, Sjögar
(=Västra), Gatan, Tydjebyn och Tydje stom. Det var den norske ståthållaren Hannibal Sehested, som förde
befälet över trupperna, som härjade både i Värmland och på Dal.
'''''Gyldenlövefejden''''' var en annan hemsk upplevelse för människorna i vår bygd. 1675 förklarade Danmark
krig emot Sverige. Den danske konungens halvbror, Ulrik Fredrik Gyldenlöve, var då överbefälhavare över
Norges stridskrafter. Norge var vid denna tid förenat med Danmark. Gyldenlöve hade enligt krigsplanen fått
order om att gå offensivt tillväga under framryckningen mot Sverige. Danskarnas taktik var nämligen att försöka
återvinna de landområden de förlorade till svenskarna vid Roskildefreden. Kriget varade till 1679 men
det var i huvudsak åren 1676 och 1679 som hela Dalsland fick känna på krigets fasor. Det förstnämnda året
härjades bl.a. Åmål och några gårdar i Tössbo härad. 1679 var dock året då de värsta otäckheterna drabbade
Dalsland. Man vet att åtminstone 1/4-del av alla dalslandsgårdarna skövlades och brändes. Om Tydje tycktes
klara sig förhållandevis bra 1676 så kom kriget ändå närmare 1679. Då brändes nämligen Tydje kyrka ner.
Gårdarna i Tydje tycks dock ha klarat sig från att bli nedbrända.
'''''Den första arbetsutvandringen''''' från våra trakter skedde under 1700- och 1800-talet. Det var tillfälliga
säsongsarbeten som togs nere på slätt-Dal. Tössbokustens hemman längs Vänern hyste mycket sjöfolk, som
då båtarna lagts upp för vintern sökte sig söderut för att med slaga utföra s.k. ‘spanntröskning’ på gårdarna.
Lönen var en ‘spannskäppa’, som var en andel av den tröskade säden. Andelens storlek utgjorde i allmänhet
1/12-del, men kunde vara så liten som 1/16-del.
'''''Koleran''''' slog till mot Europa och Frankrike 1830. På sommaren 1834 hade den nått Göteborg. Dess hastiga
förlopp i Frankrike 1830 hade gjort att man här i Sverige redan året därpå hade utfärdat anvisningar om hur
man skulle skydda sig mot smittan. Här står mycket att läsa om vad som skulle ätas och inte ätas. Här står också
att måttligt bruk av “gott vin” och även brännvin är “ofelbart nyttigt, blott härvid måttan icke överskrides”. Här
i Tydje uppmärksammades detta i september 1831, då det konstaterades att om koleran kom, så fanns det ett
tomt hus i Hult, som kunde användas till sjukhus. I november samma år sågs också möjligheten att nyttja tre
stugor i Rolfsbyn. Samtidigt utsågs till sjukhusbetjäning: Håkan Jansson och Anders Eriksson i Rolfsbyn,
Johannes Jonasson i Tydjebyn, Anders Jonsson i Hult, änkan Brita Andersdotter och pigan Sara Larsdotter i
Björbyn samt Britta Maria Wennergrund i Forsnäs. Dagpenningen skulle vara 32 skillingar Riksgälds.
Matvaror skulle tillhandahållas till sjukhusen av Nils Andersson i Hensbyn och medicamenterna av Jacob
Olofsson i Torpane. Extra begravningsplats skulle hållas “nedan Tydje kyrkomur i Tydje stoms gärde”. Bygden
förberedde sig alltså på det värsta. Men man fick vänta i några år innan koleran slog till. Redan samma år som
den kom till Sverige, skördade den liv här i trakten. I september 1834 skrivs det i Tösse-Tydje död- och begravningsboken
“början utan känd anledning till smitta”. Men koleran visade sig inte bli så allvarlig hos oss. Det
finns bara antecknat 27 dödsfall där koleran är orsaken. Alla i Tösse socken. Men skräcken för att bli smittad
– 41 –
Tydjebok 1 02-04-25 08.03 Sida 41
var säkerligen lika stor i Tydje. Att det dracks en del brännvin för att hålla smittan borta får man förmoda.
Kanske hjälpte det. Möjligen kan detta ha varit en bidragande orsak till det stora spritmissbruk, som florerade
under 1800-talet.
Kolerafall dök sedan upp på flera orter i vårt land under de närmaste decennierna. Även här i Tydje hölls
frågan vid liv. T.ex. så betalade socknens fattigkassa 1854 en räkning för inköpt koleramedicin. Rädslan fanns
kvar länge. Så t.ex. fick Tydje kommun, den 8 sep 1893 och den 25 jan 1894 skrivelser från kronolänsman,
att nämnden måste påskynda ett anskaffande av lämplig sjuklokal, sjukvårdare samt besiktningsmän i händelse
att koleran skulle återkomma. Detta fick till följd att Tydje kommun höll ett extra möte den 13 feb 1894
där man beslutade följande. Till sjuklokal vid inträffade kolerafall åtog sig Anders Nilsson i Rolfskärr att upplåta
en stugbyggnad på sina ägor mot en avgift av 10:- i månaden för den tid stugan nyttjades. Att tjänstgöra
som sjukvårdare åtog sig soldaten Gustaf Hane i Topperud. Detta för en kostnad av 2:- per dag under den tid
som behövdes. Till besiktningsmän valdes Johannes Olsson i Nygård och E.M. Jonasson i Slädekärr.
'''''Rödsoten,''''' dysenteri, var annars under hela 1800-talet sett, den största dödsorsaken. Detta var en epidemisk
tarmsjukdom där symtomen var blodblandade diarréer, koliksmärtor och feber. 1843 utbröt här i Tydje och
Tösse en riktig epidemi. Under augusti och september månad dog hela 74 personer i denna sjukdom. Endast
8 av dessa bodde i Tydje.
'''''Den andra arbetsutvandringen''''' från vår bygd blev aktuell i och med den stora befolkningsökning som
skedde under 1800-talet. Detta gällde inte enbart Tydje socken utan i stor grad hela Dalsland. Den ekonomiska
nöden tvingade mycket Tössbofolk att söka arbete på annan ort eller att emigrera till Nordamerika. En hel del
sökte sig också till Norge för att få arbete. Kanske ännu fler styrde kosan norrut till de stora sågverken i
Norrland under dess glanstid på 1860-90 talet. Detta var ett säsongsarbete och så gott som alla kom de åter.
Under denna period var det flera Tydjebor som gick ända upp till Norrland för att vintertid söka arbete.
Hemma var det kärva tider och norrut behövdes det arbetskraft på sågverken. De flesta hamnade i Sundsvall,
men fanns det inga arbeten där kunde de få gå ännu längre norrut. Och man gick. Den som lär ha arbetat norrrut
flest gånger var Johannes ‘som sagt var’ Eriksson från Bsågjörbyn. Han företog den långa vandringen inte
mindre än 8 gånger. En av gångerna lär han dock delvis ha fått skjuts. Lönen vid sågarna var bra och det tjänades
en del pengar. För somliga rann slantarna genom händerna men några kunde också spara. Eriksson
sydde in lönen i kläderna innan han traskade hela vägen tillbaka hemåt. Så småningom kunde han köpa en
egendom i Björbyn. En annan som under flera vintrar arbetade vid sågarna var Karl Gustafsson i Kroken. För
honom blev det 6 vandringar. Ytterligare personer som sökte sig norrut var Lars Gustaf Roth i Rolfsbyn, Sven
Petter Svensson i Västanå och Karl Petter Roth i Rolfsbyn. 1873 hade Anders Eriksson på Stensön arbetsatttest
till Norrland. 1874 var också Johannes Olsson från Nygård och drängen Erik Gustaf Andersson från
Tomasbol vid en ångsåg i Sundsvall. Utöver de redan nämnda fanns det säkert fler Tydjebor som prövade
lyckan vid sågverken i norr.'''''Emigrationen'''''. Se särskild rubrik.
'''''Första världskriget''''' bröt ut på sommaren 1914. Redan den 3 augusti samma år proklamerade Sverige fullständig
neutralitet. Dessutom vidtogs omedelbart militära beredskapsåtgärder. Naturligtvis fick kriget också
under flera år följder i våra trakter. Den 18 januari 1919 inleddes fredskonferensen i Paris.
Några notiser, av lokal karaktär, från tidningarna under denna period:
1917 31/1: Nya sockerkort för Tydje socken utlämnas å skolhuset 2/2 på em och kunna av samma personer
som biträdde dem med utdelning av brödkorten avhämtas.
1918 18/3: All överlåtelsepliktig spannmål till staten skall ovillkorligen vara levererad före 31 mars 1918
vid påföljd att påföljd af åtal för uraktlåtenhet här utinnan finns. Alla utfärdade utsädeskort böra
så fort som möjligt expideras och till undertecknad återställas inom denna månad. Slädekärr,
Tydje 18 mars 1918. Torsten Larsson.
1918 22/3: Tydjebor. Som potatisförrådet inom Tydje kommun anses vara minsta möjliga för att säkerställla
behovet så erinras ägare av potatis inom kommunen att från och med 1/4 att potatis ej får säljas
eller utlämnas till annat distrikt. Tydje Livsmedelsnämnd.
1918 24/5: Offentlig vaccination för Tydje socken verkställes kostnadsfritt vid skolhuset i Forsnäs fredagen
24/5 kl 1 em av provinsialläkare J. Broman.
1918 26/7: Foderbristen måste avhjälpas! Utsikterna för lantmännen att, enbart med hjälp av årets dåliga
foderskörd, kunna över vintern framföda sina djur är mörkare än någonsin förut. Nodvändigt är
därför att i möjligaste mån tillvarata allt det hjälpfoder, som står tillbuds, såsom vass, ljung, löv,
lav, kvickrot m m. Lantmännen uppmanas att i första hand själva söka insamla dylikt hjälpfoder,
– 42 –
Tydjebok 1 02-04-25 08.03 Sida 42
men därjämte vill Livsmedelstryrelsen alldeles särskilt vädja till alla helt eller delvis arbetslösa
män och kvinnor att vara lantmännen behjälpliga vid detta insamlingsarbete. Då brist på foder
medför brist på mjölk och smör m m vill Livsmedelstyrelsen framhålla nödvändigheten av att
insamlingsarbetet energiskt påskyndas. Rätta tiden för insamlingen av löv är nu under högsommaren
till mitten av augusti månad och för insamlingen av ljung något senare.......
Livsmedelsstryrelsen för norra Älvsborgs län.
1919 27/1: Tydje Livsmedelsnämnd har nu erhållit fotogen och försäljer densamma hos Torsten Larsson i
Slädekärr från och med idag. Slädekärr, Tydje 27 jan 1919.
1919 4/2: Göteborgs hamn fick igår efterlängtat besök. En spansk ångare med 12000 lådor apelsiner.
1919 13/6: 80000 säckar kaffe har med ångaren Svecia inkommit till Göteborg. (anm. kanske någon låda
med apelsiner och någon säck med kaffe även nådde Tydje).
'''''Andra världskriget''''' inleddes efter en flerårig tysk upprustning den 1 sep 1939, då Tyskland utan krigsförklaring
tågade in i grannlandet Polen. Redan året innan hade dock Österrike anslutits till det tyska riket. Ett
storkrig kom att bli ett faktum, där axelmakterna Tyskland, Italien och Japan stod på ena sidan medan de s.k.
allierade, till vilka Sovjetunionen sedermera anslöt sig, stod på den andra. Krigsslutet inträffade inte förrän
1945. Slutet i korthet var följande. Den 28 april dödades Italiens ledare Mussolini, två dagar senare begick
Hitler självmord. Tyskland kapitulerade villkorslöst den 7 maj. Därpå släpptes den 6 och 9 augusti, två amerikanska
atombomber över de båda japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. Den 2 sep kapitulerade Japan
och kriget var slut.

Dalsland/Tydje/Skeeenden - Versionshistorik