Torpruiner i Åmåls kommun - Versionshistorik

Sockadm: Mindre typografisk ändring

2024-10-12T07:52:38Z

Mindre typografisk ändring

← Äldre version		Versionen från 12 oktober 2024 kl. 09.52
Rad 2:		Rad 2:
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-TorpruinerFörsättsblad.jpg\|miniatyr]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-TorpruinerFörsättsblad.jpg\|miniatyr]]

	Dalslands Skogskarlars Klubb genomförde under åren 1974-1984 en inventering av torpruiner i Åmåls kommun. Detta resulterade i en bok "Torpruiner i Åmåls kommun" som utgavs av Åmåls Kulturnämnd 1985. Bokens förteckningar är indelad efter församling och upptar 893 st objekt med beskrivningar för de flesta samt en karta där objekten är utmarkerade.		'''Dalslands Skogskarlars Klubb''' genomförde under åren 1974-1984 en inventering av torpruiner i Åmåls kommun. Detta resulterade i en bok "''Torpruiner i Åmåls kommun''" som utgavs av Åmåls Kulturnämnd 1985. Bokens förteckningar är indelad efter församling och upptar 893 st objekt med beskrivningar för de flesta samt en karta där objekten är utmarkerade.

	=== Förord till boken ===		=== Förord till boken ===

Sockadm: Lagt till text om ursprung.

2024-10-12T07:50:29Z

Lagt till text om ursprung.

← Äldre version		Versionen från 12 oktober 2024 kl. 09.50
Rad 1:		Rad 1:
	[[Fil:Pärm Torpruiner i Åmåls Kommun.jpg\|miniatyr\|vänster]]		[[Fil:Pärm Torpruiner i Åmåls Kommun.jpg\|miniatyr\|vänster]]
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-TorpruinerFörsättsblad.jpg\|miniatyr]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-TorpruinerFörsättsblad.jpg\|miniatyr]]

			Dalslands Skogskarlars Klubb genomförde under åren 1974-1984 en inventering av torpruiner i Åmåls kommun. Detta resulterade i en bok "Torpruiner i Åmåls kommun" som utgavs av Åmåls Kulturnämnd 1985. Bokens förteckningar är indelad efter församling och upptar 893 st objekt med beskrivningar för de flesta samt en karta där objekten är utmarkerade.

	=== Förord till boken ===		=== Förord till boken ===

DanS: /* Kartor */ Lagt till uppmaning att klicka för större bild

2024-10-12T06:54:11Z

Kartor: Lagt till uppmaning att klicka för större bild

← Äldre version		Versionen från 12 oktober 2024 kl. 08.54
Rad 30:		Rad 30:

	=== Kartor ===		=== Kartor ===
	De kartor '''som omfattar Ånimskog''' finns som bildfiler här:<gallery>		De kartor '''som omfattar Ånimskog''' finns som bildfiler här (klicka för större bild (kan göras några gånger)):<gallery>
	Fil:Torpruiner-ÖV.jpg\|Övre högra delen		Fil:Torpruiner-ÖV.jpg\|Övre högra delen
	Fil:Torpruiner-ÖH.jpg\|Övre vänstra delen		Fil:Torpruiner-ÖH.jpg\|Övre vänstra delen

DanS: /* Kartor */ Mindre typografisk ändring

2024-10-12T06:53:06Z

Kartor: Mindre typografisk ändring

← Äldre version		Versionen från 12 oktober 2024 kl. 08.53
Rad 30:		Rad 30:

	=== Kartor ===		=== Kartor ===
	De kartor som omfattar Ånimskog finns som bildfiler ~~nedan.~~<gallery>		De kartor '''som omfattar Ånimskog''' finns som bildfiler här:<gallery>
	Fil:Torpruiner-ÖV.jpg\|Övre högra delen		Fil:Torpruiner-ÖV.jpg\|Övre högra delen
	Fil:Torpruiner-ÖH.jpg\|Övre vänstra delen		Fil:Torpruiner-ÖH.jpg\|Övre vänstra delen

DanS: Lagt till scannade delar av kartan

2024-10-12T06:52:23Z

Lagt till scannade delar av kartan

← Äldre version		Versionen från 12 oktober 2024 kl. 08.52
Rad 2:		Rad 2:
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-TorpruinerFörsättsblad.jpg\|miniatyr]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-TorpruinerFörsättsblad.jpg\|miniatyr]]

	= Förord till boken =		=== Förord till boken ===
	Folkmängden i Dalsland uppgick 1805 till 41 000 personer, 1865 till mer än det dubbla, 84 000. Under dessa sextio år ökade sålunda befolkningen i landskapet med 105%, medan ökningen för riket i dess helhet utgjorde 60–70%. Sverige var vid denna tid ett av Europas mest utpräglade jordbruksländer. Dalsland var känt speciellt för sin boskapsskötsel, vars produkter exporterades både utom och inom landet och utgjorde en sedan gammalt viktig inkomstkälla för dalsländska jordägare. Utöver detta kan noteras att de dalsländska järnbruken under några årtionden vid denna tid upplevde en blomstring, som gav arbete åt många på bruk och herrgårdar och i skogen med avverkning, kolning och körslor.		Folkmängden i Dalsland uppgick 1805 till 41 000 personer, 1865 till mer än det dubbla, 84 000. Under dessa sextio år ökade sålunda befolkningen i landskapet med 105%, medan ökningen för riket i dess helhet utgjorde 60–70%. Sverige var vid denna tid ett av Europas mest utpräglade jordbruksländer. Dalsland var känt speciellt för sin boskapsskötsel, vars produkter exporterades både utom och inom landet och utgjorde en sedan gammalt viktig inkomstkälla för dalsländska jordägare. Utöver detta kan noteras att de dalsländska järnbruken under några årtionden vid denna tid upplevde en blomstring, som gav arbete åt många på bruk och herrgårdar och i skogen med avverkning, kolning och körslor.

	När det nu gällde att försörja den hastigt växande befolkningen, låg det naturligast till att försöka göra det genom att öka skördarna. Till den ändan inleddes en nyodling utan motstycke förr eller senare i vårt land. Anders Edestam beräknar att åkerjorden i Dalsland i genomsnitt fyrdubblades under 1800-talet. Störst var givetvis nyodIingen på Slättdal. Ängar, betesmarker och mer eller mindre lämpliga utmarker lades under plogen; även sjöar utdikades helt eller delvis. På den nyvunna åkerjorden odlades till dels potatis men framför allt havre; potatis och havrebröd blev basfödan för den växande befolkningen. överskottet av Slättdals väldiga skördar av havre fann avsättning i export till England, som hade ett outtömligt behov av den varan som foder åt de hundratusentals droskhästarna i sina växande industristäder. Det blev goda tider för de besuttna på Dal.		När det nu gällde att försörja den hastigt växande befolkningen, låg det naturligast till att försöka göra det genom att öka skördarna. Till den ändan inleddes en nyodling utan motstycke förr eller senare i vårt land. Anders Edestam beräknar att åkerjorden i Dalsland i genomsnitt fyrdubblades under 1800-talet. Störst var givetvis nyodIingen på Slättdal. Ängar, betesmarker och mer eller mindre lämpliga utmarker lades under plogen; även sjöar utdikades helt eller delvis. På den nyvunna åkerjorden odlades till dels potatis men framför allt havre; potatis och havrebröd blev basfödan för den växande befolkningen. överskottet av Slättdals väldiga skördar av havre fann avsättning i export till England, som hade ett outtömligt behov av den varan som foder åt de hundratusentals droskhästarna i sina växande industristäder. Det blev goda tider för de besuttna på Dal.

	Jämsides med denna intensiva nyodling pågick en omfattande jordavstyckning och vid ~~arvsskiften~~ blev hemmansklyvning vanlig. I anslutning till nyodlingen och jordavstyckningen uppstod en omfattande torpbebyggelse. För den växande befolkningen anlades jordtorp, inhysestorp och backstugor i ett för oss ofattbart stort antal, för det mesta på sämre jord i byarnas utkanter och i skogsgläntor. Folkökningen bland dessa egendomslösa var redan på 1830-talet större än bland de besuttna. Stugornas folk blev snabbt ett proletariat också i ordets egentliga mening. Potatisåkern, kanske därtill en havrelycka och en och annan ko och får, som det gällde att skrapa ihop vinterfoder till i sommarens marker, kunde näppeligen föda en växande barnskara. Säkert är att torpets söner och döttrar tidigt fick ge sig ut på förtjänst och husfadern befann sig ofta månader i sträck långt hemifrån för att tjäna ihop behövliga kontanter. Kvar i stugan blev modern och de mindre barnen, som tidigt fick lära sig hjälpa till hemma med bärplockning och vallgång. Det var alltså ett av nöden rörligt liv som fördes av torpens innevånare i dessa årtionden på Dal. Det var "arbetsvandringarnas" tid, som snart skulle få sin av omständigheterna givna förlängning och fortsättning i den stora utvandringen till Amerika. Men nu vandrade man till bönderna på Slättdal och till Norge som mest.		Jämsides med denna intensiva nyodling pågick en omfattande jordavstyckning och vid arvskiften blev hemmansklyvning vanlig. I anslutning till nyodlingen och jordavstyckningen uppstod en omfattande torpbebyggelse. För den växande befolkningen anlades jordtorp, inhysestorp och backstugor i ett för oss ofattbart stort antal, för det mesta på sämre jord i byarnas utkanter och i skogsgläntor. Folkökningen bland dessa egendomslösa var redan på 1830-talet större än bland de besuttna. Stugornas folk blev snabbt ett proletariat också i ordets egentliga mening. Potatisåkern, kanske därtill en havrelycka och en och annan ko och får, som det gällde att skrapa ihop vinterfoder till i sommarens marker, kunde näppeligen föda en växande barnskara. Säkert är att torpets söner och döttrar tidigt fick ge sig ut på förtjänst och husfadern befann sig ofta månader i sträck långt hemifrån för att tjäna ihop behövliga kontanter. Kvar i stugan blev modern och de mindre barnen, som tidigt fick lära sig hjälpa till hemma med bärplockning och vallgång. Det var alltså ett av nöden rörligt liv som fördes av torpens innevånare i dessa årtionden på Dal. Det var "arbetsvandringarnas" tid, som snart skulle få sin av omständigheterna givna förlängning och fortsättning i den stora utvandringen till Amerika. Men nu vandrade man till bönderna på Slättdal och till Norge som mest.

	År 1868 kulminerar folkmängden på Dal på grund av ett stort födelseöverskott med 85 374 personer, den högsta siffran någonsin. Samma år blev ett missväxtår utan like i mannaminne. Nöden gick som alltid först ut över de egendomslösa, som inga marginaler hade. Torpen och backstugorna tömdes för alltid på arbetsdugligt folk, ibland blev inte ens åldringarna kvar, stugorna revs, brann, eldades upp eller flyttades efterhand, tegarna växte igen och skogen tog tillbaka vad den förlorat. Några grundstenar, en nedrasad spiselmur, några aplar och en syrenhäck vittnar i dag i bästa fall om var ställena legat.		År 1868 kulminerar folkmängden på Dal på grund av ett stort födelseöverskott med 85 374 personer, den högsta siffran någonsin. Samma år blev ett missväxtår utan like i mannaminne. Nöden gick som alltid först ut över de egendomslösa, som inga marginaler hade. Torpen och backstugorna tömdes för alltid på arbetsdugligt folk, ibland blev inte ens åldringarna kvar, stugorna revs, brann, eldades upp eller flyttades efterhand, tegarna växte igen och skogen tog tillbaka vad den förlorat. Några grundstenar, en nedrasad spiselmur, några aplar och en syrenhäck vittnar i dag i bästa fall om var ställena legat.
Rad 28:		Rad 28:

	Henrik Viridén		Henrik Viridén

			=== Kartor ===
			De kartor som omfattar Ånimskog finns som bildfiler nedan.<gallery>
			Fil:Torpruiner-ÖV.jpg\|Övre högra delen
			Fil:Torpruiner-ÖH.jpg\|Övre vänstra delen
			Fil:Torpruiner-NH.jpg\|Nedre högra delen
			Fil:Torpruiner-NV.jpg\|Nedre vänstra delen
			</gallery>

Slundell den 26 augusti 2024 kl. 14.34

2024-08-26T14:34:21Z

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 [[Fil:Pärm Torpruiner i Åmåls Kommun.jpg|miniatyr|vänster]]
-[[Fil:Dalsland-Ånimskog-TorpruinerFörsättsblad.jpg|miniatyr]]Torpruiner inom Åmåls kommun
+[[Fil:Dalsland-Ånimskog-TorpruinerFörsättsblad.jpg|miniatyr]]
-= Förord =
+= Förord till boken =
 Folkmängden i Dalsland uppgick 1805 till 41 000 personer, 1865 till mer än det dubbla, 84 000. Under dessa sextio år ökade sålunda befolkningen i landskapet med 105%, medan ökningen för riket i dess helhet utgjorde 60–70%. Sverige var vid denna tid ett av Europas mest utpräglade jordbruksländer. Dalsland var känt speciellt för sin boskapsskötsel, vars produkter exporterades både utom och inom landet och utgjorde en sedan gammalt viktig inkomstkälla för dalsländska jordägare. Utöver detta kan noteras att de dalsländska järnbruken under några årtionden vid denna tid upplevde en blomstring, som gav arbete åt många på bruk och herrgårdar och i skogen med avverkning, kolning och körslor.
@@ Rad 8: / Rad 8: @@
 Jämsides med denna intensiva nyodling pågick en omfattande jordavstyckning och vid arvsskiften blev hemmansklyvning vanlig. I anslutning till nyodlingen och jordavstyckningen uppstod en omfattande torpbebyggelse. För den växande befolkningen anlades jordtorp, inhysestorp och backstugor i ett för oss ofattbart stort antal, för det mesta på sämre jord i byarnas utkanter och i skogsgläntor. Folkökningen bland dessa egendomslösa var redan på 1830-talet större än bland de besuttna. Stugornas folk blev snabbt ett proletariat också i ordets egentliga mening. Potatisåkern, kanske därtill en havrelycka och en och annan ko och får, som det gällde att skrapa ihop vinterfoder till i sommarens marker, kunde näppeligen föda en växande barnskara. Säkert är att torpets söner och döttrar tidigt fick ge sig ut på förtjänst och husfadern befann sig ofta månader i sträck långt hemifrån för att tjäna ihop behövliga kontanter. Kvar i stugan blev modern och de mindre barnen, som tidigt fick lära sig hjälpa till hemma med bärplockning och vallgång. Det var alltså ett av nöden rörligt liv som fördes av torpens innevånare i dessa årtionden på Dal. Det var "arbetsvandringarnas" tid, som snart skulle få sin av omständigheterna givna förlängning och fortsättning i den stora utvandringen till Amerika. Men nu vandrade man till bönderna på Slättdal och till Norge som mest.

Slundell den 26 augusti 2024 kl. 14.25

2024-08-26T14:25:38Z

← Äldre version		Versionen från 26 augusti 2024 kl. 16.25
Rad 1:		Rad 1:
	[[Fil:Pärm Torpruiner i Åmåls Kommun.jpg~~\|centrerad~~\|miniatyr\|~~695x695px~~]]		[[Fil:Pärm Torpruiner i Åmåls Kommun.jpg\|miniatyr\|vänster]]
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-TorpruinerFörsättsblad.jpg\|miniatyr]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-TorpruinerFörsättsblad.jpg\|miniatyr]]Torpruiner inom Åmåls kommun

			= Förord =
			Folkmängden i Dalsland uppgick 1805 till 41 000 personer, 1865 till mer än det dubbla, 84 000. Under dessa sextio år ökade sålunda befolkningen i landskapet med 105%, medan ökningen för riket i dess helhet utgjorde 60–70%. Sverige var vid denna tid ett av Europas mest utpräglade jordbruksländer. Dalsland var känt speciellt för sin boskapsskötsel, vars produkter exporterades både utom och inom landet och utgjorde en sedan gammalt viktig inkomstkälla för dalsländska jordägare. Utöver detta kan noteras att de dalsländska järnbruken under några årtionden vid denna tid upplevde en blomstring, som gav arbete åt många på bruk och herrgårdar och i skogen med avverkning, kolning och körslor.

			När det nu gällde att försörja den hastigt växande befolkningen, låg det naturligast till att försöka göra det genom att öka skördarna. Till den ändan inleddes en nyodling utan motstycke förr eller senare i vårt land. Anders Edestam beräknar att åkerjorden i Dalsland i genomsnitt fyrdubblades under 1800-talet. Störst var givetvis nyodIingen på Slättdal. Ängar, betesmarker och mer eller mindre lämpliga utmarker lades under plogen; även sjöar utdikades helt eller delvis. På den nyvunna åkerjorden odlades till dels potatis men framför allt havre; potatis och havrebröd blev basfödan för den växande befolkningen. överskottet av Slättdals väldiga skördar av havre fann avsättning i export till England, som hade ett outtömligt behov av den varan som foder åt de hundratusentals droskhästarna i sina växande industristäder. Det blev goda tider för de besuttna på Dal.

			Jämsides med denna intensiva nyodling pågick en omfattande jordavstyckning och vid arvsskiften blev hemmansklyvning vanlig. I anslutning till nyodlingen och jordavstyckningen uppstod en omfattande torpbebyggelse. För den växande befolkningen anlades jordtorp, inhysestorp och backstugor i ett för oss ofattbart stort antal, för det mesta på sämre jord i byarnas utkanter och i skogsgläntor. Folkökningen bland dessa egendomslösa var redan på 1830-talet större än bland de besuttna. Stugornas folk blev snabbt ett proletariat också i ordets egentliga mening. Potatisåkern, kanske därtill en havrelycka och en och annan ko och får, som det gällde att skrapa ihop vinterfoder till i sommarens marker, kunde näppeligen föda en växande barnskara. Säkert är att torpets söner och döttrar tidigt fick ge sig ut på förtjänst och husfadern befann sig ofta månader i sträck långt hemifrån för att tjäna ihop behövliga kontanter. Kvar i stugan blev modern och de mindre barnen, som tidigt fick lära sig hjälpa till hemma med bärplockning och vallgång. Det var alltså ett av nöden rörligt liv som fördes av torpens innevånare i dessa årtionden på Dal. Det var "arbetsvandringarnas" tid, som snart skulle få sin av omständigheterna givna förlängning och fortsättning i den stora utvandringen till Amerika. Men nu vandrade man till bönderna på Slättdal och till Norge som mest.

Slundell den 26 augusti 2024 kl. 14.21

2024-08-26T14:21:17Z

← Äldre version		Versionen från 26 augusti 2024 kl. 16.21
Rad 1:		Rad 1:
	[[Fil:Pärm Torpruiner i Åmåls Kommun.jpg\|centrerad\|miniatyr\|695x695px]]		[[Fil:Pärm Torpruiner i Åmåls Kommun.jpg\|centrerad\|miniatyr\|695x695px]]
	[[Fil:Dalsland-Ånimskog-TorpruinerFörsättsblad.jpg\|miniatyr]]		[[Fil:Dalsland-Ånimskog-TorpruinerFörsättsblad.jpg\|miniatyr]]
	Fil:Dalsland-Ånimskog-TorpruinerFörsättsblad.jpg
	NamnrymderFilDiskussionBevakaSidåtgärderLäsRedigeraRedigera wikitextHistorik
	Fil F

Slundell den 26 augusti 2024 kl. 14.20

2024-08-26T14:20:45Z

← Äldre version		Versionen från 26 augusti 2024 kl. 16.20
Rad 1:		Rad 1:
	[[Fil:Pärm Torpruiner i Åmåls Kommun.jpg\|centrerad\|miniatyr\|695x695px]]		[[Fil:Pärm Torpruiner i Åmåls Kommun.jpg\|centrerad\|miniatyr\|695x695px]]
			[[Fil:Dalsland-Ånimskog-TorpruinerFörsättsblad.jpg\|miniatyr]]
			Fil:Dalsland-Ånimskog-TorpruinerFörsättsblad.jpg
			NamnrymderFilDiskussionBevakaSidåtgärderLäsRedigeraRedigera wikitextHistorik
			Fil F

Slundell: Skapade sidan med '695x695px'

2024-08-26T13:46:36Z

Skapade sidan med 'centrerad|miniatyr|695x695px'

Ny sida

[[Fil:Pärm Torpruiner i Åmåls Kommun.jpg|centrerad|miniatyr|695x695px]]