Västergötland/Väne-Åsaka/Grevinnans - Versionshistorik

LGAnders den 23 juni 2026 kl. 19.16

2026-06-23T19:16:06Z

← Äldre version		Versionen från 23 juni 2026 kl. 21.16
Rad 12:		Rad 12:
	Född 3 juli 1801 Britta Hansdotter vid Herrsta Brunna <BR>		Född 3 juli 1801 Britta Hansdotter vid Herrsta Brunna <BR>
	Föräldrar: Hans Ambjörnson och Gunilla Larsdotter<BR>		Föräldrar: Hans Ambjörnson och Gunilla Larsdotter<BR>
	Död 15 maj 1888 Britta Hansdotter<BR>		Död 15 maj 1888 Britta Hansdotter, boende i en bergsskreva<BR>
	boende i en bergsskreva<BR>
	<BR>		<BR>
	Brita Hansdotter<BR>		Brita Hansdotter<BR>

LGAnders den 23 juni 2026 kl. 19.15

2026-06-23T19:15:16Z

@@ Rad 5: / Rad 5: @@
 |typ=Backstuga
 |hemman=Velanda
 |kartkod=47
 }}
-fått av sin far och sedan fått behålla genom livet. H on var 7 år när han dog. Hon skall egenhändigt, av gråsten, ha murat de två väggar som inte berget bestod med samt eldstaden och skorstenen. Mjölnare Vogel vid Wissla hjälpte henne med dörr och fönster och från Kobergs skog förmedlade han virke till tak och inredning. Sedan hon flyttat in i sin ”stenkula”, som folk kallade byggningen, fick hon ofta heta ” Britta i Berget”. Många nyfikna kom och tittade, till och med baronen på Koberg med gäster sägs ha kommit ibland. Spånad på vintern och bärplockning under sommaren bidrog till uppehället. Under hennes sista år hade hjälpsamma grannar omtanke om henne men en morgon satt Britta död i sängen med katten i knät. En fattig människa hade gått ur tiden. Hon efterlämnade få ägodelar men bergväggarna i hennes boning står ju fortfarande kvar. Platsen finns beskriven i fornlämningsregistret, ett krönikespel ”Grevinnan” har framställts på Polhemsskolan — och denna berättelse, som svar på min undran om vem kvinnan i jordkulan var, har sammanställts av Eivi Danielsson
+Det har berättats att hon hade en liten apel som hon bytte bort mot en julost och att smeden Björk en gång lagade hennes stekpanna vars skaft lossnat. I Åsakas fattigvårdsstyrelses protokollsbok, den som börjar 1869, står Britta Hansdotter antecknad som fattighjon ”på ordinarie stat”. Som sådant fick hon mellan åren 1869 och 87 hjälp. Beloppet var 2 kronor (egentligen riksdaler) första året och höjdes sedan för att 1887 vara 6 kronor. Hon fick 6 kubikfot råg och 6 kubikfot havre år 1869 medan m ängden 1887 var 11 kubikfot råg och ingen havre. Dessutom fick hon under åren 1880— 87 hjälp med 2 par kängor och styrelsens- kommentar var vid ena tillfället att ”det är skäligt att bewilja alldenstund den gumman alltid är anspåkslös och behofvet af kängor är stort”. År 1887 har en hustru Anna Wass fått 4 kronor i ersättning för 6 veckors sjukskötsel. År 1888 finns begravningskostnaden bokförd med 10 kronor. Omskriven oeh Omskriven oeh omtalad — men hur mycket är ” ljug”? Av det som berättas om Britta Hansdotter i folkmun verkar en del sannolikt, en del inte. Det har sagts att hon kommit vandrande, utstött av de sina, och funnit platsen där hon ordnade sin bostad. Kanske finns det värdesaker gömda på platsen än i dag, antyds också.Nam net ” Grevinnan” skulle hon ha fått av sin far och sedan fått behålla genom livet. H on var 7 år när han dog. Hon skall egenhändigt, av gråsten, ha murat de två väggar som inte berget bestod med samt eldstaden och skorstenen. Mjölnare Vogel vid Wissla hjälpte henne med dörr och fönster och från Kobergs skog förmedlade han virke till tak och inredning. Sedan hon flyttat in i sin ”stenkula”, som folk kallade byggningen, fick hon ofta heta ” Britta i Berget”. Många nyfikna kom och tittade, till och med baronen på Koberg med gäster sägs ha kommit ibland. Spånad på vintern och bärplockning under sommaren bidrog till uppehället. Under hennes sista år hade hjälpsamma grannar omtanke om henne men en morgon satt Britta död i sängen med katten i knät. En fattig människa hade gått ur tiden. Hon efterlämnade få ägodelar men bergväggarna i hennes boning står ju fortfarande kvar. Platsen finns beskriven i fornlämningsregistret, ett krönikespel ”Grevinnan” har framställts på Polhemsskolan — och denna berättelse, som svar på min undran om vem kvinnan i jordkulan var, har sammanställts av Eivi Danielsson
 {{JsonFörPlats}}

LGAnders den 23 juni 2026 kl. 19.05

2026-06-23T19:05:05Z

@@ Rad 13: / Rad 13: @@
 med föräldrar och syskon. Hans Ambjörnsson och Gunilla Larsdotter fick
 åtminstone tre barn, möjligen hade en pojke fötts redan när de bodde i Upphärad. I Tunhem kom förutom Britta en Anders och en Anna Britta till världen, 1804 respektive 1806. Anders blev nog inte två år ens, en dödsnotis från september 1805 avser högst sannolikt honom. Redan 1808 dog Hans Ambjörnsson, 30 år gam mal och utfattig. Gunilla och barnen flyttade till svärfadern Ambjörn Tollesson som bodde i en backstuga, Stufwet under Sjöstorp i Västra Tunhem. I december 1813 gick Ambjörn ur tiden och i augusti Gunilla, bara 38 år gam mal. Båda var utfattiga. Någon son till Gunilla fördes inte in i husförhörslängden men om han alls existerade kan han ha lämnat hemmet före 1813, det år längden påbörjades.
-Minsta barnet, Anna Britta, togs om hand i Sjöstorp. Hon gifte sig senare med soldaten Gustaf Berg, Åsaka Storegården, och fick en dotter och en son.
+Minsta barnet, Anna Britta, togs om hand i Sjöstorp. Hon gifte sig senare med soldaten Gustaf Berg, Åsaka Storegården, och fick en dotter och en son. Flyttade omkring som piga'' Britta, alltså ” Grevinnan”, flyttade till Lagmansered där modern var född och syskon till henne fanns kvar. Ar 1815 kom hon till Ekeskogen, Asaka, som piga hos sin mosters styvdotter. Sedan flyttade hon, år 1816, till Kohlebacken, därifrån till Bostebacke och 1818 till
 ordnade sin bostad är belägen vid Velanda, exakt var framgår bäst av en kartskiss Skrevans ena sida var åtta meter lång, den andra betydligt kortare. Klyftan var 2— 2,5 meter bred och 1— 1,7 meter hög. I NÖ har en kraftig kallmur bildat kortvägg, där har hon också haft eldstaden vilket lite rester efter murtegel visar. Där den kortaste bergssidan slutar fanns en
 mindre kallmur. Taket har varit täckt med tegel vilket kanske närheten till Velanda tegelbruk m öjliggjort. Det fanns ett ” vattenhål” i närheten och man ser spår av fåror för dränering av vatten från bostaden. Vidare finns det lite plana ytor där hon kan ha odlat något.Här hade hon sitt enda egna hem under den vuxna delen av sitt 87 år långa liv. Som nära granne bodde Cajsa Åberg
@@ Rad 33: / Rad 23: @@
 Det har berättats att hon hade en liten apel som hon bytte bort mot en julost
 och att smeden Björk en gång lagade hennes stekpanna vars skaft lossnat.
-I Åsakas fattigvårdsstyrelses protokollsbok, den som börjar 1869, står Britta Hansdotter antecknad som fattighjon ” på ordinarie stat”. Som sådant fick hon mellan åren 1869 och 87 hjälp. Beloppet var 2 kronor (egentligen riksdaler) första året och höjdes sedan för att 1887 vara 6 kronor. Hon fick 6 kubikfot råg och 6 kubikfot havre år 1869 medan m ängden 1887 var 11 kubikfot råg och ingen havre. Dessutom fick hon under åren 1880— 87 hjälp med 2 par kängor och styrelsens- kommentar var vid ena tillfället att ” det är skäligt att bewilja alldenstund den gumman alltid är anspåkslös och behofvet af kängor är stort”. År 1887 har en hustru Anna Wass fått 4 kronor i ersättning för 6 veckors sjukskötsel. År 1888 finns begravningskostnaden bokförd med 10 kronor. Omskriven oeh Omskriven oeh omtalad — men hur mycket är ” ljug” ?
+I Åsakas fattigvårdsstyrelses protokollsbok, den som börjar 1869, står Britta Hansdotter antecknad som fattighjon ” på ordinarie stat”. Som sådant fick hon mellan åren 1869 och 87 hjälp. Beloppet var 2 kronor (egentligen riksdaler) första året och höjdes sedan för att 1887 vara 6 kronor. Hon fick 6 kubikfot råg och 6 kubikfot havre år 1869 medan m ängden 1887 var 11 kubikfot råg och ingen havre. Dessutom fick hon under åren 1880— 87 hjälp med 2 par kängor och styrelsens- kommentar var vid ena tillfället att ” det är skäligt att bewilja alldenstund den gumman alltid är anspåkslös och behofvet af kängor är stort”. År 1887 har en hustru Anna Wass fått 4 kronor i ersättning för 6 veckors sjukskötsel. År 1888 finns begravningskostnaden bokförd med 10 kronor. Omskriven oeh Omskriven oeh omtalad — men hur mycket är ” ljug”? Av det som berättas om Britta Hansdotter i folkmun verkar en del sannolikt, en del inte. Det har sagts att hon kommit vandrande, utstött av de sina, och funnit platsen där hon ordnade sin bostad. Kanske finns det värdesaker gömda på platsen än i dag, antyds också.Nam net ” Grevinnan” skulle hon ha
 {{JsonFörPlats}}

LGAnders den 23 juni 2026 kl. 19.01

2026-06-23T19:01:09Z

← Äldre version		Versionen från 23 juni 2026 kl. 21.01
Rad 12:		Rad 12:
	Om vi börjar med hennes barndom i Hersta Brunna, som Tunhemsdelen av Brunnered då kallades, så levde hon där		Om vi börjar med hennes barndom i Hersta Brunna, som Tunhemsdelen av Brunnered då kallades, så levde hon där
	med föräldrar och syskon. Hans Ambjörnsson och Gunilla Larsdotter fick		med föräldrar och syskon. Hans Ambjörnsson och Gunilla Larsdotter fick
	åtminstone tre barn, möjligen hade en pojke fötts redan när de bodde i Upphärad. I Tunhem kom förutom Britta en Anders och en Anna Britta till världen, 1804 respektive 1806. Anders blev nog inte två år ens, en dödsnotis från september 1805 avser högst sannolikt ~~ho�nom~~. Redan 1808 dog Hans Ambjörnsson, 30 år gam mal och utfattig. Gunilla och barnen flyttade till svärfadern Ambjörn Tollesson som bodde i en backstuga, Stufwet under Sjöstorp i Västra ~~Tun�hem~~. I december 1813 gick Ambjörn ur tiden och i augusti Gunilla, bara 38 år gam mal. Båda var utfattiga. Någon son till Gunilla fördes inte in i ~~husförhörs�längden~~ men om han alls existerade kan han ha lämnat hemmet före 1813, det år längden påbörjades.		åtminstone tre barn, möjligen hade en pojke fötts redan när de bodde i Upphärad. I Tunhem kom förutom Britta en Anders och en Anna Britta till världen, 1804 respektive 1806. Anders blev nog inte två år ens, en dödsnotis från september 1805 avser högst sannolikt honom. Redan 1808 dog Hans Ambjörnsson, 30 år gam mal och utfattig. Gunilla och barnen flyttade till svärfadern Ambjörn Tollesson som bodde i en backstuga, Stufwet under Sjöstorp i Västra Tunhem. I december 1813 gick Ambjörn ur tiden och i augusti Gunilla, bara 38 år gam mal. Båda var utfattiga. Någon son till Gunilla fördes inte in i husförhörslängden men om han alls existerade kan han ha lämnat hemmet före 1813, det år längden påbörjades.
	Minsta barnet, Anna Britta, togs om hand i Sjöstorp. Hon gifte sig senare med soldaten Gustaf Berg, Åsaka Storegården, och fick en dotter och en son.		Minsta barnet, Anna Britta, togs om hand i Sjöstorp. Hon gifte sig senare med soldaten Gustaf Berg, Åsaka Storegården, och fick en dotter och en son.
	''		''
Rad 25:		Rad 25:
	1852 till statdrängen Anders Bengtsson, Velanda Sölltorp, som blivit änkeman		1852 till statdrängen Anders Bengtsson, Velanda Sölltorp, som blivit änkeman
	med flera små barn. Där blev hon kvar tills han gifte om sig 1856. Då flyttade		med flera små barn. Där blev hon kvar tills han gifte om sig 1856. Då flyttade
	” Grevinnan”, som det året fyllde 53 år, som inhyses till fattighjonet änkan Anna Jonsdotter som bodde i en backstuga under Velanda Skattegård. Anna, som mist sina två barn som små, hade även en föräldralös fosterpojke boende hos sig, August född 1842. Han flyttade 1862 till Dalsland. A nna Jonsdotter dog 1875 och ~~däref�ter~~ stod utfattiga fattighjonet Britta Hansdotter, ” så kallade grevinnan ~~bo�ende~~ i en jordkula”, ensam kvar längst ned på sidan i husförhörslängden.Till slut ett eget hem- Bergsskrevan där Britta Hansdotter		” Grevinnan”, som det året fyllde 53 år, som inhyses till fattighjonet änkan Anna Jonsdotter som bodde i en backstuga under Velanda Skattegård. Anna, som mist sina två barn som små, hade även en föräldralös fosterpojke boende hos sig, August född 1842. Han flyttade 1862 till Dalsland. A nna Jonsdotter dog 1875 och därefter stod utfattiga fattighjonet Britta Hansdotter, ” så kallade grevinnan boende i en jordkula”, ensam kvar längst ned på sidan i husförhörslängden.Till slut ett eget hem- Bergsskrevan där Britta Hansdotter
	ordnade sin bostad är belägen vid Velanda, exakt var framgår bäst av en kartskiss Skrevans ena sida var åtta meter lång, den andra betydligt kortare. Klyftan var 2— 2,5 meter bred och 1— 1,7 meter hög. I NÖ har en kraftig kallmur bildat ~~kort�vägg~~, där har hon också haft eldstaden vilket lite rester efter murtegel visar. Där den kortaste bergssidan slutar fanns en		ordnade sin bostad är belägen vid Velanda, exakt var framgår bäst av en kartskiss Skrevans ena sida var åtta meter lång, den andra betydligt kortare. Klyftan var 2— 2,5 meter bred och 1— 1,7 meter hög. I NÖ har en kraftig kallmur bildat kortvägg, där har hon också haft eldstaden vilket lite rester efter murtegel visar. Där den kortaste bergssidan slutar fanns en
	mindre kallmur. Taket har varit täckt med tegel vilket kanske närheten till ~~Ve�landa~~ tegelbruk m öjliggjort. Det fanns ett ” vattenhål” i närheten och man ser spår av fåror för dränering av vatten från bostaden. Vidare finns det lite ~~pla�na~~ ytor där hon kan ha odlat något.Här hade hon sitt enda egna hem ~~un�der~~ den vuxna delen av sitt 87 år långa liv. Som nära granne bodde Cajsa Åberg		mindre kallmur. Taket har varit täckt med tegel vilket kanske närheten till Velanda tegelbruk m öjliggjort. Det fanns ett ” vattenhål” i närheten och man ser spår av fåror för dränering av vatten från bostaden. Vidare finns det lite plana ytor där hon kan ha odlat något.Här hade hon sitt enda egna hem under den vuxna delen av sitt 87 år långa liv. Som nära granne bodde Cajsa Åberg
	född i Ekeskogen 1815, där Britta sam ma år hade sin pigtjänst. M ånga av demsom hon hade tjänst hos var släkt med varandra, en del var släkt med henne och de bodde dessutom inte långt från varandra. Med tanke på hennes sista tjänst, där hon fick ta hand om flera små moderlösa barn, undrar man om		född i Ekeskogen 1815, där Britta sam ma år hade sin pigtjänst. M ånga av demsom hon hade tjänst hos var släkt med varandra, en del var släkt med henne och de bodde dessutom inte långt från varandra. Med tanke på hennes sista tjänst, där hon fick ta hand om flera små moderlösa barn, undrar man om
	hon var något av den tidens ~~hem sam a�rit~~. Troligt är väl att hon även senare		hon var något av den tidens hemsamarit. Troligt är väl att hon även senare
	gjorde dagsverken för att få lite att leva av. En person som växt upp i en backstuga och efter dryga 40 års pigtjänst åter flyttar in i en backstuga och de sista 13 åren av sitt 87-åriga liv bor i något som betecknas som ” jordkula” frammanar bilden av en både fysiskt och psykiskt stark människa. De svåra nödåren på 1860-talet drabbade inte minst de ~~fatti�gaste~~. Hade hon en inre styrka och ~~stolt�het~~ som kanske gav henne namnet ” Grevinnan” ?		gjorde dagsverken för att få lite att leva av. En person som växt upp i en backstuga och efter dryga 40 års pigtjänst åter flyttar in i en backstuga och de sista 13 åren av sitt 87-åriga liv bor i något som betecknas som ” jordkula” frammanar bilden av en både fysiskt och psykiskt stark människa. De svåra nödåren på 1860-talet drabbade inte minst de fattigaste. Hade hon en inre styrka och stolthet som kanske gav henne namnet ” Grevinnan” ?
	Det har berättats att hon hade en liten apel som hon bytte bort mot en julost		Det har berättats att hon hade en liten apel som hon bytte bort mot en julost
	och att smeden Björk en gång lagade hennes stekpanna vars skaft lossnat.		och att smeden Björk en gång lagade hennes stekpanna vars skaft lossnat.
		⚫	I Åsakas fattigvårdsstyrelses protokollsbok, den som börjar 1869, står Britta Hansdotter antecknad som fattighjon ” på ordinarie stat”. Som sådant fick hon mellan åren 1869 och 87 hjälp. Beloppet var 2 kronor (egentligen riksdaler) första året och höjdes sedan för att 1887 vara 6 kronor. Hon fick 6 kubikfot råg och 6 kubikfot havre år 1869 medan m ängden 1887 var 11 kubikfot råg och ingen havre. Dessutom fick hon under åren 1880— 87 hjälp med 2 par kängor och styrelsens- kommentar var vid ena tillfället att ” det är skäligt att bewilja alldenstund den gumman alltid är anspåkslös och behofvet af kängor är stort”. År 1887 har en hustru Anna Wass fått 4 kronor i ersättning för 6 veckors sjukskötsel. År 1888 finns begravningskostnaden bokförd med 10 kronor. Omskriven oeh Omskriven oeh omtalad — men hur mycket är ” ljug” ?
	I Åsakas fattigvårdsstyrelses protokollsbok, den som börjar 1869, står Brit�
		⚫	Av det som berättas om Britta Hansdotter i folkm un verkar en del sannolikt, en del inte. Det har sagts att hon kommit vandrande, utstött av de sina, och funnit platsen där hon ordnade sin bostad. Kanske finns det värdesaker gömda på platsen än i dag, antyds också.Nam net ” Grevinnan” skulle hon ha
	ta Hansdotter antecknad som fattighjon ” på ordinarie stat”. Som sådant fick
⚫	hon mellan åren 1869 och 87 hjälp. ~~Be�loppet~~ var 2 kronor (egentligen ~~riksda�ler~~) första året och höjdes sedan för att 1887 vara 6 kronor. Hon fick 6 kubikfot råg och 6 kubikfot havre år 1869 medan m ängden 1887 var 11 kubikfot råg och ingen havre. Dessutom fick hon under åren 1880— 87 hjälp med 2 par kängor och styrelsens- kommentar var vid ena tillfället att ” det är skäligt att bewilja alldenstund den gumman alltid är ~~an�spåkslös~~ och behofvet af kängor är stort”. År 1887 har en hustru Anna Wass fått 4 kronor i ersättning för 6 ~~vec�kors~~ sjukskötsel. År 1888 finns ~~begrav�ningskostnaden~~ bokförd ~~m ed~~ 10 kronor. Omskriven oeh Omskriven oeh omtalad — men hur mycket är ” ljug” ?
⚫	Av det som berättas om Britta ~~H ansdotter~~ i folkm un verkar en del sannolikt, en del inte. Det har sagts att hon kommit vandrande, utstött av de sina, och funnit platsen där hon ordnade sin bostad. Kanske finns det värdesaker gömda på platsen än i dag, antyds också.Nam net ” Grevinnan” skulle hon ha
	fått av sin far och sedan fått behålla genom livet. H on var 7 år när han dog.		fått av sin far och sedan fått behålla genom livet. H on var 7 år när han dog.
	Hon skall egenhändigt, av gråsten, ha murat de två väggar som inte berget ~~be�stod~~ med samt eldstaden och skorstenen. ~~M jölnare~~ Vogel vid ~~W issla~~ hjälpte henne med dörr och fönster och från Kobergs skog förm edlade han virke till tak och inredning. Sedan hon flyttat in i sin ~~” stenkula”~~, som folk kallade ~~bygg�ningen~~, fick hon ofta heta ” Britta i ~~Ber�get”~~. ~~M ånga~~ nyfikna kom och tittade, till och med baronen på Koberg med gäster sägs ha kommit ibland.		Hon skall egenhändigt, av gråsten, ha murat de två väggar som inte berget bestod med samt eldstaden och skorstenen. Mjölnare Vogel vid Wissla hjälpte henne med dörr och fönster och från Kobergs skog förm edlade han virke till tak och inredning. Sedan hon flyttat in i sin ”stenkula”, som folk kallade byggningen, fick hon ofta heta ” Britta i Berget”. Många nyfikna kom och tittade, till och med baronen på Koberg med gäster sägs ha kommit ibland.
	Spånad på vintern och bärplockning under sommaren bidrog till uppehället.		Spånad på vintern och bärplockning under sommaren bidrog till uppehället.
		⚫	Under hennes sista år hade hjälpsamma grannar omtanke om henne men en morgon satt Britta död i sängen med katten i knät. En fattig människa hade gått ur tiden. Hon efterlämnade få ägodelar men bergväggarna i hennes boning står ju fortfarande kvar. Platsen finns beskriven i fornlämningsregistret, ett krönikespel ” Grevinnan” har framställts på Polhemsskolan — och denna berättelse, som svar på min undran om vem kvinnan i jordkulan var, har sammanställts.
	Under hennes sista år hade hjälpsamma grannar omtanke om henne men en
		⚫	Eivi Danielsson
	morgon satt Britta död i sängen med katten i knät. En fattig människa hade
			{{JsonFörPlats}}
⚫	gått ur tiden. Hon efterlämnade få ägodelar men bergväggarna i hennes boning står ju fortfarande kvar. Platsen finns beskriven i fornlämningsregistret, ett krönikespel ” Grevinnan” har framställts på
	Polhem sskolan — och denna berättelse, som svar på min undran om vem kvinnan i jordkulan var, har sammanställts.
⚫	~~E ivi~~ Danielsson

LGAnders: Skapade sidan med '{{NyPlats |landskap=Västergötland |socken=Väne-Åsaka |namn=Grevinnans |typ=Backstuga |hemman=Velanda |kartkod=47 }} Brita Hansdotter Så står det om början och slutet av ” Grevinnans” liv i kyrkböckerna. Ett levnadsöde som väckte mitt intresse när jag i husförhörslängden för året 1866—81 läst prästens anteckning efter hennes namn: ” Så kallade grevinnan boende i en jordkula”. Mina första tankar då, en kall vinterkväll 1986, var hur en m...'

2026-06-23T18:57:58Z

Skapade sidan med '{{NyPlats |landskap=Västergötland |socken=Väne-Åsaka |namn=Grevinnans |typ=Backstuga |hemman=Velanda |kartkod=47 }} Brita Hansdotter Så står det om början och slutet av ” Grevinnans” liv i kyrkböckerna. Ett levnadsöde som väckte mitt intresse när jag i husförhörslängden för året 1866—81 läst prästens anteckning efter hennes namn: ” Så kallade grevinnan boende i en jordkula”. Mina första tankar då, en kall vinterkväll 1986, var hur en m...'

Ny sida

{{NyPlats
|landskap=Västergötland
|socken=Väne-Åsaka
|namn=Grevinnans
|typ=Backstuga
|hemman=Velanda
|kartkod=47
}}
Brita Hansdotter

Så står det om början och slutet av ” Grevinnans” liv i kyrkböckerna. Ett levnadsöde som väckte mitt intresse när jag i husförhörslängden för året 1866—81 läst prästens anteckning efter hennes namn: ” Så kallade grevinnan boende i en jordkula”. Mina första tankar då, en kall vinterkväll 1986, var hur en m änniska kunde överleva i en sådan bostad de kalla vintrar som måste förekommit även på 1800-talet.
Om vi börjar med hennes barndom i Hersta Brunna, som Tunhemsdelen av Brunnered då kallades, så levde hon där
med föräldrar och syskon. Hans Ambjörnsson och Gunilla Larsdotter fick
åtminstone tre barn, möjligen hade en pojke fötts redan när de bodde i Upphärad. I Tunhem kom förutom Britta en Anders och en Anna Britta till världen, 1804 respektive 1806. Anders blev nog inte två år ens, en dödsnotis från september 1805 avser högst sannolikt ho�nom. Redan 1808 dog Hans Ambjörnsson, 30 år gam mal och utfattig. Gunilla och barnen flyttade till svärfadern Ambjörn Tollesson som bodde i en backstuga, Stufwet under Sjöstorp i Västra Tun�hem. I december 1813 gick Ambjörn ur tiden och i augusti Gunilla, bara 38 år gam mal. Båda var utfattiga. Någon son till Gunilla fördes inte in i husförhörs�längden men om han alls existerade kan han ha lämnat hemmet före 1813, det år längden påbörjades.
Minsta barnet, Anna Britta, togs om hand i Sjöstorp. Hon gifte sig senare med soldaten Gustaf Berg, Åsaka Storegården, och fick en dotter och en son.
''
Flyttade omkring som piga'' Britta, alltså ” Grevinnan”, flyttade till Lagmansered där modern var född och syskon till henne fanns kvar. Ar 1815
kom hon till Ekeskogen, Asaka, som piga hos sin mosters styvdotter. Sedan
flyttade hon, år 1816, till Kohlebacken, därifrån till Bostebacke och 1818 till
Sjöstorp. Mellan 1825 och 37 hade hon tjänster på olika ställen i Lagmansered,
bland annat Koberg, och hon om näm ns som ärlig och pålitlig. Under åren 1839
till 42 bodde hon hos änkan Ingrid Larsdotter i Skäremosse. Efter dennas
död flyttade hon till Hinnekullen och år 1845 till Malöga. 1849 var hon tillbaka i
Velandaområdet, då i Havresvedjan. 1850 gick flytten till Kohlebacken och
1852 till statdrängen Anders Bengtsson, Velanda Sölltorp, som blivit änkeman
med flera små barn. Där blev hon kvar tills han gifte om sig 1856. Då flyttade
” Grevinnan”, som det året fyllde 53 år, som inhyses till fattighjonet änkan Anna Jonsdotter som bodde i en backstuga under Velanda Skattegård. Anna, som mist sina två barn som små, hade även en föräldralös fosterpojke boende hos sig, August född 1842. Han flyttade 1862 till Dalsland. A nna Jonsdotter dog 1875 och däref�ter stod utfattiga fattighjonet Britta Hansdotter, ” så kallade grevinnan bo�ende i en jordkula”, ensam kvar längst ned på sidan i husförhörslängden.Till slut ett eget hem- Bergsskrevan där Britta Hansdotter
ordnade sin bostad är belägen vid Velanda, exakt var framgår bäst av en kartskiss Skrevans ena sida var åtta meter lång, den andra betydligt kortare. Klyftan var 2— 2,5 meter bred och 1— 1,7 meter hög. I NÖ har en kraftig kallmur bildat kort�vägg, där har hon också haft eldstaden vilket lite rester efter murtegel visar. Där den kortaste bergssidan slutar fanns en
mindre kallmur. Taket har varit täckt med tegel vilket kanske närheten till Ve�landa tegelbruk m öjliggjort. Det fanns ett ” vattenhål” i närheten och man ser spår av fåror för dränering av vatten från bostaden. Vidare finns det lite pla�na ytor där hon kan ha odlat något.Här hade hon sitt enda egna hem un�der den vuxna delen av sitt 87 år långa liv. Som nära granne bodde Cajsa Åberg
född i Ekeskogen 1815, där Britta sam ma år hade sin pigtjänst. M ånga av demsom hon hade tjänst hos var släkt med varandra, en del var släkt med henne och de bodde dessutom inte långt från varandra. Med tanke på hennes sista tjänst, där hon fick ta hand om flera små moderlösa barn, undrar man om
hon var något av den tidens hem sam a�rit. Troligt är väl att hon även senare
gjorde dagsverken för att få lite att leva av. En person som växt upp i en backstuga och efter dryga 40 års pigtjänst åter flyttar in i en backstuga och de sista 13 åren av sitt 87-åriga liv bor i något som betecknas som ” jordkula” frammanar bilden av en både fysiskt och psykiskt stark människa. De svåra nödåren på 1860-talet drabbade inte minst de fatti�gaste. Hade hon en inre styrka och stolt�het som kanske gav henne namnet ” Grevinnan” ?
Det har berättats att hon hade en liten apel som hon bytte bort mot en julost
och att smeden Björk en gång lagade hennes stekpanna vars skaft lossnat.
I Åsakas fattigvårdsstyrelses protokollsbok, den som börjar 1869, står Brit�
ta Hansdotter antecknad som fattighjon ” på ordinarie stat”. Som sådant fick
hon mellan åren 1869 och 87 hjälp. Be�loppet var 2 kronor (egentligen riksda�ler) första året och höjdes sedan för att 1887 vara 6 kronor. Hon fick 6 kubikfot råg och 6 kubikfot havre år 1869 medan m ängden 1887 var 11 kubikfot råg och ingen havre. Dessutom fick hon under åren 1880— 87 hjälp med 2 par kängor och styrelsens- kommentar var vid ena tillfället att ” det är skäligt att bewilja alldenstund den gumman alltid är an�spåkslös och behofvet af kängor är stort”. År 1887 har en hustru Anna Wass fått 4 kronor i ersättning för 6 vec�kors sjukskötsel. År 1888 finns begrav�ningskostnaden bokförd m ed 10 kronor. Omskriven oeh Omskriven oeh omtalad — men hur mycket är ” ljug” ?
Av det som berättas om Britta H ansdotter i folkm un verkar en del sannolikt, en del inte. Det har sagts att hon kommit vandrande, utstött av de sina, och funnit platsen där hon ordnade sin bostad. Kanske finns det värdesaker gömda på platsen än i dag, antyds också.Nam net ” Grevinnan” skulle hon ha
fått av sin far och sedan fått behålla genom livet. H on var 7 år när han dog.
Hon skall egenhändigt, av gråsten, ha murat de två väggar som inte berget be�stod med samt eldstaden och skorstenen. M jölnare Vogel vid W issla hjälpte henne med dörr och fönster och från Kobergs skog förm edlade han virke till tak och inredning. Sedan hon flyttat in i sin ” stenkula”, som folk kallade bygg�ningen, fick hon ofta heta ” Britta i Ber�get”. M ånga nyfikna kom och tittade, till och med baronen på Koberg med gäster sägs ha kommit ibland.
Spånad på vintern och bärplockning under sommaren bidrog till uppehället.
Under hennes sista år hade hjälpsamma grannar omtanke om henne men en
morgon satt Britta död i sängen med katten i knät. En fattig människa hade
gått ur tiden. Hon efterlämnade få ägodelar men bergväggarna i hennes boning står ju fortfarande kvar. Platsen finns beskriven i fornlämningsregistret, ett krönikespel ” Grevinnan” har framställts på
Polhem sskolan — och denna berättelse, som svar på min undran om vem kvinnan i jordkulan var, har sammanställts.
E ivi Danielsson