Visa källa för Dalsland/Ånimskog/Bjurdämmekasen

{{SockMall:Plats
|landskap=Dalsland
|socken=Ånimskog
|namn=Bjurdämmekasen
|hemman=Nedre Kilane
|knord=58.848980
|kost=12.464054
|typ=Torp
}}
Alternativt namn: '''Bjurdämmatorpet''', '''Norra Bjurdämma'''

Strax norr om Bjurdämmas inägor finns det
några sparsamma lämningar efter ett gammalt
torp som i äldre tider benämndes Norra
Bjurdämma och senare Bjurdämmekasen.
”Kasa” betyder röja eller rensa undan, och det
är troligt att den odlade marken efterhand utvidgades genom röjning eller ”kasning”.

Det är endast möjligt att lämna några sporadiska uppgifter om de människor som levat och
bott på det lilla torpet. Den förste som omnämns
är Peter Johansson med hustrun Britta Andersdotter och deras dotter Maria. Familjen bodde
här 1752-1761 och avlöstes sedan av Per Andersson och hans hustru Ingri, vilka flyttade in 1762
med sönerna Erik och Anders. Dottern Kristina
föddes på Bjurdämma 1764.

En lång rad människor har under årens lopp
levat och verkat här, men vi måste lämna dessa därhän för att stanna upp vid Anders Magnusson som troligen var den allra sista i den långa
raden av torpare. Han och hustrun Sofia Andersdotter och fyra barn bodde på Bjurdämmekasen från mitten av 1880-talet och några år framåt. En djup sorg drabbade denna
unga familj när Anders rycktes bort 1894, endast 40 år gammal, och Sofia blev lämnad ensam med barnen. Maria, som var äldst, var åtta år, Hulda sex, Karl Viktor fyra och Edla Matilda två år. Källorna anger helt lakoniskt att Sofia och
barnen blev fattighjon, vilket i praktiken innebar att de blev hemlösa och utlämnade till människors godtyckliga givmildhet.

Om barnens vidare öden vet vi att Maria och
Hulda flyttade till Steneby 1907, där Maria gifte
sig samma år. Karl Viktor hamnade i Skållerud,
och lillflickan Edla Matilda fick inte uppleva sin
femtonårsdag. Hon dog 1906.

Omkring sekelskiftet var således nästan alla
torp under Kilane och Charlotten avfolkade.
Det var ett tecken på att en ny tid höll på att
bryta in. Det framväxande industrisamhället
gjorde det möjligt att erbjuda den egendomslösa
befolkningen en alternativ försörjning. Människor tvingades inte längre ut i skogen för att med
svett och möda erövra odlingsbar mark för sitt
dagliga bröd.
{{ÅnimskogSockenbok|del=II|sidintervall=35}}
{{TorpruinerÅmål|platsnummer=89}}