Visa källa för Dalsland/Fröskog/Fengersfors Bruk/Järnväg

==== '''När Fenger Krog ville bygga järnväg till Tösse och Ånimskog'''                           Se även Byabladet nr 94 ====
'''I september 1925 öppnades industrispåret mellan Fengersfors bruk och lastageplatsen vid Ärrsjön i Fröskog. Banan tog fem år att få färdig. En bonde utmed banan satte sig på tvären, men tvingades till slut att sälja marken. Enbart den proceduren tog tre år. Sträckan var bara 2,5 kilometer. Men när Fenger Krog började fundera kring ett eget spår, handlade det om längre sträckor.''' 

Fengersforsdisponentens järnvägsplaner skildras i en nyutkommen skrift på Svenska järnvägsklubbens (SJK) förlag. Boken heter ’Skogen tar tåget” och innehåller beskrivningar av småbanor med 600 millimeters spårvidd, sa kallade Décauvillespår, med anknytning till skogsindustrin Boken är en katalog över alla smalspåriga industrijärnvägar som tillkom för att frakta timmer, virke, ved, pappersmassa och papper under tiden före lastbilens tillkomst. Industrin byggdes ut snabbt och då behövdes ett transportsystem som var enkelt att bygga till en relativt låg kostnad. Ett system med lätt flyttbara spårspann och bland annat små tippvagnar hade vid 1800-talets slut utvecklats av fransmannen Paul Décauville och det spreds snabbt över hela Europa. 

'''Tidigare bok följs upp''' 

”Skogen tar taget” omfattar en beskrivning av samtliga 22 småbanor i Sverige. Texten handlar om industriernas historia, flottleder, skogsbanor och fabriksområdenas spårnät och inte minst data om banornas ång- och motorlok. Boken är i viss mån en fortsättning på ”’Vägen från bruk och gruva” från 1984. Redaktör för den nyutkomna boken ar Lennart Welander som sammanställt material från nio medförfattare. 

'''Två banor i Dalsland''' 

Två industribanor i Dalsland beskrivs i boken. Mats Freding har skrivit om Fengersfors bruk och järnvägen till Ärrsjön. Svante Forseaus, författare till böcker om Lelångenbanan och Dal Västra Värmlands järnväg, har skrivit om industribanan mellan tvillingbruken i Håverud och Åsensbruk.  

'''Fenger Krogs stora _ bekymmer'''

  Freding skildrar John Fenger Krogs funderingar kring att lösa Fengersfors bruks transportproblem, vilka tilltog i takt med att produktionen ökade. Sommartid skeppades bruket ut sitt papper från lastageplatsen vid Ärrsjön. Bryggan låg drygt två kilometer från bruket. På vintern var transportväggen ännu längre. Med häst och släde såg inlejda bönder till att pappersbalarna kom till järnvägsstationen i Tösse, där Fengersfors bruk i många år hade ett eget magasin, ”Pappersmagasinet”. 

'''Eget spår till Tösse.'''

  När bruket brann ned 1906, ville Fenger Krog till att börja med bygga nytt vid Ärrsjön. Men bruket blev kvar i Fengersfors. Det blev billigare att bygga nytt på den gamla grunden, visade det sig. Det var då tankarna på ett eget järnvägsspår väcktes till liv igen. Redan när Fenger Krog övertog Lisefors bruk (senare Fengersfors) fanns planer på att bygga ett spår till Tösse järnvägsstation. 1910 gick Fenger Krog från ord till handling och lät överstelöjtnant Helleberg, distriktschef i Västra Vag och Vattenbyggnadsdistriktet upprätta ritningar över en bana till Tösse. 

'''Första etappen mot Ånimskog'''

  Planerna lades dock ned och en bana till Ärrsjön blev aktuell ett par ar in på 1910-talet. Tanken var att spåret skulle läggas i vägbanan och utgöra första etappen i ett spår till Ånimskogs station. Ånimskog bedömdes vara intressant av flera skal. Dels var terrängen ”ej synnerligen svår”, dels hade gruvföretagen AB Mangan och Lake Coppe Mining etablerat sig i gränstrakterna mellan Fröskog och Ånimskog. Men bönderna inom väghållningsdistriktet satte stopp for projektet ”av rädsla for allt det ofog en sådan järnväg skulle ställa till för deras hästar och egna dyrbara liv”, som John Fenger Krog själv uttryckte det.  

'''Vrång bonde ordnade svenskt rekord'''  

Under 1920 kunde i alla fall arbetet med spåret till Ärrsjön sättas igång. Banan skulle vara färdig för allmän trafik i juli 1921, var det tänkt. Men en vrång bonde förhalade Fenger Krogs uppgörelse med jordägarna utmed banan. Resultatet blev att bruksdisponenten fick skriva till kungen och begära att bonden skulle tvingas till att sälja sin markstump. Detta beviljades i november 1921. Men förrättningen var inte genomförd förrän i juli 1923. Banan gjordes klar under 1925.  —Detta måste väl vara svenskt rekord i byggtid för en 2,0 kilometer lång bana, säger Mats Freding.   

'''Omtyckt ånglok'''

  —  Svante Forseaus_ beskrivning av den lika långa banan mellan Håverud och Åsensbruk kompletteras av en intervju med en av veteranerna på Håveruds bruk, förman Henry Karlsson. Han var anställd från 1919 till 1970 och var bland annat transportchef vid järnvägen.  

— Vi hade fem motorlok och ett ånglok på spåret. Vi tyckte bäst om ångloket som var i tjänst mellan 1926 och 1952, berättar Henry Karlsson i ”Skogen tar taget”

'''Sten Lindström'''
[[Fil:Dalsland-Fröskog-Tidningsklipp000001.jpg|centrerad|miniatyr|879x879px]]
[[Kategori:Artiklar i Fröskog]]