Visa källa för Dalsland/Ånimskog/Runstenen

Avskrift av korrespondens som ingår i ATA:s arkiv och i handlingar rörande Dalsland.

Åmål 12 december 1929

Till Riksantikvarien.

I ena väggen till korslutet av Ånimskogs kyrka finnes en bit över grundmuren en stenhäll inmurad, sträckande sig utanför väggytan ca 130 x 60 cm. på denna häll kan vid lämplig belysning en del ristningar iakttagas såsom kvadrater, streck och stavar. Stenen har antagligen innan, den på tillbyggnaden under 1600-talet inmurades, varit nött och denna nötning fortsatte efteråt genom takdropp. Kyrkoherde Nilman har visat stenen för Arkitekten, som förestår restaureringen, så att herr Riksantikvarien antagligen genom honom fått kännedom om densamma.

För min del anser jag att hällen bör undersökas av fackman. Skulle så önskas är jag villig att företaga en avklappning av ristningarna och sedan insända densamma för undersökning. En sådan kan väl näppeligen ej företagas förrän sommaren. För arbetet fordras härför lämpligt tjockt och segt läskpapper och då sådant ej finns att få här, frågas om sådant kunde erhållas från Eder? En del yttre likheter med kända runstenar finnas.

Att byggmästaren på 1600-talet velat fästa kommande släkters uppmärksamhet på hällen tyckes framgå av sättet på vilken den är inmurad. Övre ändan synes vara snedslagen med avsikt. Skulle det vara ett medeltida altarbord borde det väl vara rektangelformat.

              Med största högaktning Anders Linder


Stockholm 19 februari 1930

Herr Intendenten Anders Linder, Åmål

Med tack samt upplysningar.

Riksantikvarien ber härmed få uttala sitt tack för eder skrivelse rörande en vid sockeln till Ånimskogs kyrkas korparti inmurad stenhäll.

Undertecknad har vid besök av Ånimskog tagit nämnda sten i betraktande. Det synes mig uteslutet att det här är fråga om en runsten lika litet som en altarbordsskiva. Troligtvis är stenen en gravhäll av enkel art, vilken blivit hårt sliten. Någon anledning till vidtagande av särskilda åtgärder med densamma torde icke förefinnas.

                På Riksantikvariens vägnar: S. Brandel, sntikvarie.



”Runstenen” står nämnd i Hembygden år 1931 sid 90.