Visa källa för Dalsland/Tösse/Avrättningsplatsen

{{DISPLAYTITLE:Avrättningsplatsen}}
{{Platsbox
| kost = 12.584268
| knord = 58.920325
| socken = Tösse
| typ = Avrättningsplats
| namn = Avrättningsplatsen
| hemman = ?
}}
(Koordinaterna är uppskattad då den förstördes när nuvarande E45 byggdes.)

Herrskog, Skäggebol i Tydje socken Tössbo härads avrättningsplats låg i Tydje socken (numera Tösse-Tydje) och har omväxlande kallats Härskogsbräckan eller Herrskog. Den låg i en sluttning längs med allmänna landsvägen, inte långt från skogsmarken till Gyltungebyn, på gränsen mellan Tydje och Ånimskogs socknar. Denna trakt var i äldre tid känd för stråtrövare. Avrättningsplatsen var en inhägnad yta och dess sydligaste del låg 100 meter norr om sockengränsmärket mellan Ånimskog och Tydje och sträckte sig cirka 60 meter norrut. På laga skifteskartan 1838 är den utsatt som ”afrättsplatts” och likaså på storskifteskartan från 1752 över kronohemmanet och ”fourirsbostället” Skäggebol. Ytan var 16 kappland stor, det vill säga knappt 2 500 kvadratmeter, med ett något triangelformat utseende och största djup av Cirka 50 meter. Den var omgiven av gran- och tallskog enligt kartan från 1838. Enligt osäkra uppgifter har en fångkista, en liten häktesbyggnad, funnits på platsen långt tillbaka i tiden. Annars låg häktet vid tingsplatsen i Torpane. Den sista avrättningen genomfördes den 4 april 1826. Den gamla stupstocken av ek låg kvar ännu i början av 1900-talet vid Herrskog.

Avrättningsplatsen blev skövlad i april 1952 genom vägarbete för nuvarande E45. Vid breddning av vägen på l960-talet hittades återigen skelettfynd, men dessa rapporterades inte till ansvariga myndigheter. Östra vägrenen för E45 tangerar avrättningsplatsens östgräns, Platsen hade dessförinnan nyttjats som sandtäkt. Innan avrättningsplatsen skövlades syntes fem eller sex rektangulära parallella försänkningar på området, ca en meter långa och några decimeter djupa. Möjligen var det spår efter gravar.

I samband med vägbygget rapporterade tidningarna att skelettfynd gjorts på platsen. Vid grävning i den stora grusgropen hittades en skalle och ett annat ben, troligen ett överarmsben. Skelettdelarna följde med i en grävmaskinsskopa och upptäcktes först sedan massorna tippades som fyllning på ett annat ställe. Då avbröts grävningen och landsantikvarien i Vänersborg tillkallades. Skelettdelarna var ganska dåligt bevarade, troligen på grund av den genomsläppliga grusiga marken.En analys av skallen utfördes av Nils-Gustav Gejvall vid Statens Historiska Museum i maj 1952. Från analysrapporten kan man läsa: ”Fyndet utgöres av en defekt kalott i starkt vittrat tillstånd. Kalotten har tillhört en vuxen individ av manligt kön och karaktäriseras av en bred panna, därtill låg, av ovoid och relativt kort skallform samt ovanligt utskjutande bakhuvud, s.k. bathroeephali. Fyndet saknar värde ur antropologisk synpunkt och bör återgå för jordning”.  Folket i bygden kopplade fyndet till en gubbe som kallades Socker-Kalle, vilken under 1800-talets förra hälft skulle ha rånmördat kringvandrande försäljare. Att det handlar om en vandringsmyt är lätt att se när man jämför med motsvarande berättelser om Odde-Jonas i Ödskölt. 

Frågan är hur mycket av platsen som återstår efter täktverksamhet och vägbygge. Idag är här en hårt trafikerad europaväg, men lämningar kan trots allt finnas kvar väster om vägen. 

[[Fil:Dalsland Tösse avrättningsplatsen.jpg|ramlös|698x698px]]

'''Källa:''' Hembygden 2012 Dalslands Fornminnes och Hembygdsförbund.

Mer finns att läsa i boken: [[Dalsland/Tösse/FyrtioParSpö|'''Fyrtio Par Spö och Halshuggning''']] av '''Conny Källvik'''.

En ögonvittnes beskrivning från dels Elsa Svenssons när hon berättade om det hon hört från gamla nära släktingar 3 generation bakat och även Ingvar Bäckströms släkting som också var på platsen 1826 då sista avrättningen skedde här. "Det hade samlats mycket folk, uppefter berget var alldeles svart av folk och längre ner i de stora granarna hade folk klättrat upp för att se bättre. När bilan föll svimmade många i träden och ramlade ner som mogna äpplen när man skakar trädet." Har även hört från annat håll att Kyrkan ofta tvingade speciellt fattiga barn att vara nära stupstocken. För att de skulle förstå hur det kan gå om man inte sköter sig.

'''[[Dalsland/Avrättningsplatser|Länk tillbaka till huvudsidan]]'''