Visa källa för Dalsland/Fröskog/Hensbyn

{{NyPlats|landskap=Dalsland|socken=Fröskog|namn=Hensbyn|sortnamn=Hensbyn|typ=Gästgiveri|knord=58.974050|kost=12.459912}}

Hensbyn
==== Platser som tillhör hemmanet ====

{{#ask:
[[ har hemman::Hensbyn]]
[[ har socken::Fröskog]]
|? har typ =Typ
| mainlabel = Namn
}}
Tabellen visar ({{#ask: 
[[har hemman:: Hensbyn]]
[[ har socken::Fröskog]]
| format=count }} platser)

===Provinstidningen Dalsland Torsdag 16 mars 1995===

==== 260 år kring Hensbyns gästgiveri: När tjuvarna stal krigskassan och ”Snälle” knäppte ”baggen” ====
Den 24 april 1929 berättade en notis i Åmåls-Tidningen, att ”Skjutsanstalten i Hensbyn skall stängas”. Samma beslut berörde f.ö. också fem andra dalsländska skjutsstationer. Det mångsekelgamla skjutssystemet hade slutligen tjänat ut. Omnibussar och droskbilar tog över huvudparten av landsvägarnas personbefordran. Ett förhållande, som förändrades först med privatbilismens genombrott efter andra världskriget. För Hensbyns del innebar beslutet, att dess tredubbla roll som poststation, gästgiveri och skjutsstation för alltid hade upphört. Exakt hur gammal gästgivartraditionen kring Hensbyn är, har jag inte lyckats klarlägga. Den tidigaste dokumentationen återfanns i ett 260 år gammalt kungligt brev, där Hensbyn berörs av de första planerna på att upprätta fast postgång mellan Åmål och Ed över Torpane, Hensbyn, Fjäll, Taxviken, Vägne och Kårslätt. 
Gästgiveriernas funktioner har ju i alla tider varit intimt kopplade till landets vägsystem. Lövnäs gästgiveri i Hensbyn inrättades vid en av landskapets allra äldsta och viktigaste vägar. 
Så tidigt som 1658, på den första riktiga dalslandskartan (av Felteros), finns bara tre ”röjda vägar" upptagna. Förutom de från Vänersborg till Åmål och Frändefors till Ed finns bara den, som enligt Lignells dalslandsbeskrivning gick från Torpane i Tösse förbi Fröskogs kyrka över fjället till södra ändan av Laxsjön (s. Fjäll) där den tog slut.” För den, som någon gång färdats genom den gamla vägens hisnande branter och knivskarpa kurvor förbi Bocklarud, Järpestolen och Skaterud, är det lätt att föreställa sig hur man tidigare tog sig fram till fots, till häst eller med hästskjuts.

==== "När det smällde för Snälle” ====
Under de många ofredsåren i 1600-talets senare del, blev vägen förbi Hensbyn en strategisk förbindelse for olika militära aktioner. Bland annat för många så kallade strövpartier (eg. halvmilitära norska rövarband). 1676 kom ett sådant under ledning av den beryktade generalen Duncan. Efter att ha skövlat kyrkorna i Bolstad, Frändefors, Edsleskog och Tydje och bränt ned halva Åmål, vände norrmännen åter mot gränsen. I samband därmed utspelas den händelse som ännu finns bevarad i den lokala traditionen. Norrmannen hade gjort halt vid Stenarsbyns (nuvarande Kristinedal) fogdegård, som låg alldeles intill vägen, cirka 2 kilometer från Hensbyn. 

När fogdens son, dragonmajoren Sven "Snälle" Lideman, ovetande kom hemridande. möttes han därför av en norsk vaktpost, som lyfte sitt gevär, varpå skottet klickade! ”Snälle" fällde då först repliker: "klickar det för dig, så klickar det inte för mig”; därefter norrmannen med ett välriktat pistolskott. Hela norska styrkan kom nu utstörtande och majoren ”satte av i sporrsträck nedför backen och försvann uppe vid berget' ("Bläsen"). 
Om traditionen är riktig, så förefaller det egendomligt. att kyrkan i Fröskog. som också ligger i anslutning till vägen, undgick ”norrbaggarnas' skövling, Men här finns en tänkbar förklaring, som på sin sätt styrker sägnens trovärdighet. 

Av kyrkans historia framgår nämligen, att ”en ny träkyrka uppfördes omkring 1680 efter en stavkyrka, som tidigare rivits.” Händelsen kan alltså ha ägt rum så att säga mitt emellan dessa kyrkor. Båda numera försvurna och sedan 1730 ersatta av den nuvarande. 
Tjuvarna stal krigskassan
En annan dramatisk tilldragelse, som också lever i traditionerna kring den gamla vägen är "Stölden i Kråkerud", 
Den skall ha utspelats under det senaste kriget mot Norge 1814, då en militär transport på väg till Norge rastade på kronobostället Fröskogs stom Transporten medförde bland annat en stor krigskassa och under uppehållet passade en tjuv oupptäckt på att skara sönder remmarna. som höll kistan. När transporten sedan kom till den branta Kråkerudsbacken strax väster om Hensbyn, smög två andra tjuvar fram. slet åt sig kistan och försvann. 
Händelsen ﬁck långtgående konsekvenser med bland annat självmord som följd. 

==== Järn och silver ====
Den gamla vägen betecknades alltså från början som 'röjd vag'. Detta skall nog inte ges någon modernare tolkning. utan ses som att vägen var farbar till fots eller på hästryggen 

(Text under foto)
''Lövnäs gästgiveri I Hensbyn är känt ända från 1100-talets början. Den nuvarande manbyggnaden är uppför och ligger med sin genuina gårdsmiljö på sluttningen ovanför Ärrslön. Bilden tagen från väg 1236, som nu går öster om det gamla gästglveriet.''

Först på 1730-talet upphöjdes den till 'kärre- och sockenväg" och från 1778 kallas den "landsväg". 
1739 fick den en helt ny uppgift och betydelse.
Vid ett strömfall vid Laxsjöns norra sida hade dynastin Kock anlagt .järnbruket Billingsfors. Tackjärnstransporterna till det nya bruket gick från Tössebäcken vid Vänern via Hensbyn till Laxsjön.
1742 växte transportverksamheten ytterligare Patron :" Kock byggde en brygga vid Ärrsjön i Hensbyn och lät spränga upp strömmen till gransjön Ånimmen. Därmed hade han via Snäcke etablerat en ny transportled söder ut mot Vänern 
Denna tidiga föregångare till Dalslands kanal vållade nr rad konflikter och sysselsatte rättssystemet i nästan ett helt decennium
Silvermalm

1775 kom ytterligare ett industriellt projekt att beröra vägen. Vid Hynån<ref>Numera "Verksån"</ref> någon kilometer från Hensbyn. Anlade Dals Bergssocietet ett anrikningsverk från sex olika gruvor inom Tössbo härad sprängmassor, kol och virke nu att forslas utefter vägen innan verksamheten kollapsade efter knappt tio år på grund av otillräcklig silverhalt i malmen. Av Anders Lignells klassiska Dalslandsbeskrivning 1850 framgår det, att Hensbyns skjutsplikt omfattade 1 1/4 mil österut till Torpane och lika långt västerut till Fjäll. I Landsarkivet i Göteborg finns också uppgifter om att gästgivaren i Hensbyn fram till 1768 hette Anders Andersson. 1808 hette han Anders Bengtsson. 

Det finns också en rik flora av reseberättelser efter vägfarande tjänsteman eller uppdragstagare som alla vittnar om den vådliga men natursköna sträckningen förbi Hensbyn. Den äldsta är från 1768 och författad av ”direktören för den grövre järnförädlingen” Sven Rinman, som i samband med en inspektion av bruket i Billingsfors skriver: 

”…transporten till bruket sker over en svår landsväg 2 1/2 mil  till Fjäll, varifrån det ros 1/ 2 mil over Laxsjön till bruket…”
1820 gjorde militärläkaren Ü.Ch. Ekman vid VästgötaDals regemente en mönstringsresa genom Dalsland:

”… ' härifrån till södra Fjell, 1 1/8 mil, vägen backig med många vackra situationer men också med många vilda (!)… prästerna äro allt för uselt klädda här på Dalsland...Fjell en usel g.gård. Härifrån till Hensbyn 1 1/4 mil. Vägen mycket backig. Mera odlat och vackra utsikter. Usel g.gård (!)... Under vägen gjorde vi visit hos unga Brukspatron Sahlin på Stenarsbyn der vi drucko thé..." 

Den kände åmålsbon P A Edgren, för en tid sedan föremål for en artikelserie i PD, berättar efter en utflykt på den aktuella vägen någon gång 1833: 

”… Vägen gick förbi Fröskogs kyrka och Hensbyns gästgivargård. Vi kom så djupt in i en skogrik trakt, där likväl mången hög backe visade oss härliga utsikter över de starkt skogbevuxna bergen, där det ena skogsfjället reser sig över det andra och mången blåögd sjö framblickar lugn och vänlig ur den mörka barrskogen…", det härvarande bergsfolket är kraftiga, livliga och arbetsamma människor med ljust hår och rödlätta ansikten, se blomstrande och friska ut...” 

Fem år senare gör en C G Brunius en ”antiquarisk och arkitektonisk resa” genom norra Dal och passerar då utefter vägen: 

”... Vi hade redan lemnat Fjälls gästgifvaregård till venster och måste således nu ombyta hästar. Vi togo härifrån en mycket smal byväg förbi Tisselskogs kyrka mot Hensbyns gästgifvaregård… man ser gråberg afvexla med kalkkullar och stycken oc stycken af bådadera ligga om hvarandra Skogsbeväxta höjder vackra  insjöar treﬂiga bondgårdar och små  torpställen bilda somligstädes  i dessa trakter målarsköna grupper... Vid Hensbyns gifvaregård öppnar sig en skön utsigt öfver en insjö och andra sidan härom ligger Stenarsbyn, en täck egendom med ett större trähus. Här anlägges nu ett järnbruk…” 

skriver Brunius, som även rapporterar att man vid den tiden här också bedrev  tegeltillverkning i Fröskog

==== Sista grindpengen ====
Som avslutning kan jag inte  undanhålla läsarna ett klipp ur PD för den 11 januari 1929. Detta kan meddela att Länsstyrelsen prövat en begäran att få behålla de grindar som under alla å funnits över vägen mellan Fröskog  och Tisselskog(!) Länsstyrelsen beslutade dock att avslå denna begäran. Till fromma för dem frambrytande bilismen men för de bygdens barn som tacksamt tagit emot de förbifarandes grindslantar

Bertil Holmström

== Noter ==
<references />
[[Fil:Dalsland-Fröskog-Hensbyn artikel.jpg|vänster|miniatyr]]
[[Fil:Dalsland-Fröskog-Hensbyn artikelfoto.jpg|centrerad|miniatyr]]