Dalsland/Ånimskog/Skogsgårdens skola/Wärn: Skillnad mellan sidversioner

Från Sockipedia
Slundell (diskussion | bidrag)
Ingen redigeringssammanfattning
Slundell (diskussion | bidrag)
 
Rad 23: Rad 23:


Nedtecknat av Gunilla Henriksson 2016-01-31
Nedtecknat av Gunilla Henriksson 2016-01-31
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hugo och Karl-Erik Wärn.jpg|centrerad|miniatyr|alt=Hugo och Karl-Erik Wärn]]
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Hugo och Karl-Erik Wärn.jpg|centrerad|miniatyr|alt=Hugo och Karl-Erik Wärn|Hugo och Karl-Erik Wärn]]

Nuvarande version från 15 september 2024 kl. 12.00

Hugo och Karl-Erik Wärn berättar om Skogsgårdens skola.

Vi flyttade till Kingebol från Fröskog 1937 och kom att höra till Skogsgárdens skola.  Vi hade tidigare gått i Östersbyns skola i Fröskog.

I Skogsgården fick Hugo börja i andra klass och Karl-Erik i tredje.  Sofia Skogsberg var lärare for de sex klasserna i Skogsgården.  Det var inte så många barn i varje klass då.  Hugo gick där från klass lvå till fyra och Karl-Erik från klass tre till fem.

I Skogsgårdens skola gick vi till och med vårterminen 1940.  Då lades den skolan ner och klasserna 1–4 fick sedan gå i Östersbyn och 5–7 i Kyrkskolan. Efter skolans nedläggning flyttade lärarinnan Sofia Skogsberg till Bohuslän.

Vägen från Kingebol till Skogsgården var lång.  Man cyklade eller gick genvägar över gärden, för att ta sig fort fram till skolan.  På vintern var det värre.  Då fick man gå landsvägen till skolan.  Det var långt och kallt.  Vintrarna i slutet på 30-talet och början på 40-talet var stränga och bistra.  Karl-Erik förfrös ena öral. Det var inte roligt.  En kamin värmde upp skolan.  Bamen hjälpte till att bara in veden.  Sannolikt var det Fröken i skolan, som eldade och såg till att det blev varmt i skolsalen.  Det var bara en enda sal i skolan.

Det fanns ett uthus på gården, som bestod av tvättstuga, vedbod och naturligtvis ett dass. Vatten att dricka fick man hämta i en brunn på skolgården.  Det hände att vattnet tog slut, då fick vi hämta hos grannen Anton.

Fröken var sträng. Det förekom att hon slog oss med pekpinnen.  Hugo fick ett slag over fingrarna.  Det gjorde mycket ont!!

Fröken satt och grät en gång i skolan och det var när Norge blev invaderat.  Vi kommer ihåg när soldater marscherade förbi skolan.  De var på väg mot norska gränsen.

Tvättstugan var också “badstuga“.  Vid ett tillfälle, när fröken badade gick Bernhard Emanuelsson runt uthuset och drog en käpp i väggen så det förde ett förskräckligt väsen. Fröken blev mycket arg.

Vår familj flyttade till Hensviken, strax söder om Kyrkan.  Första tiden i Hensviken, gick vi dock kvar i Skogårdens skola.  Da blev ju skolvägen dit ännu längre.

Efter Skogsgårdens nedläggning 1940 fick vi börja i Kyrkskolan.

Efter tiden i Kyrkskolan väntade arbetslivet, men det är en annan historia.

Nedtecknat av Gunilla Henriksson 2016-01-31

Hugo och Karl-Erik Wärn
Hugo och Karl-Erik Wärn