Dalsland/Fröskog/Fengersfors Bruk/Oceanpapper

Från tunna till tak – unik takbeklädnad i Ånimskog

Många uthus runt om Fengersfors Bruk blev belagda med plåt från becktunnor. Becket/asfalten användes för att belägga en papperskvalitet som benämndes ”Oceanpapper”. Detta papper bestod av två skikt papper med beck mellan och det kunde användas bl.a. som regnskydd att täcka med utomhus.

Becket kom i plåttunnor med båt till den så kallade ”Bryggan” vid Sjön Ärran där Fengersfors Bruk hade en lagerbyggnad för kommande gods och för leveranser av papper.

Från ”Bryggan” gick transporten med ånglok till pappersbruket.

Väl där höggs  tunnornas botten och överdel bort med yxa. Därefter öppnades tunnan längs med och plåtskalet bändes bort.

Becket gjordes flytande i ett uppvärmt kar och pumpades därefter till oceanmaskinen.

Becket levererades i åtminstone två kvalitéer. En som var hård och spröd. Denna var lätt att slå sönder i mindre bitar som lätt kunde läggas i karet för smältning. Den andra kvalitén var seg och svår att få loss från plåtskalet. Hela klumpen måste lämpas hel i det varma badet vilket var både tungt och lite farligt på grund av stänk.

Vid något tillfälle kom någon på att de plåtar som blev över efter hanteringen av tunnorna kunde användas för att täcka tak med. Det fanns många dåliga uthustak belagda med exempelvis spån som behövde förbättras.

Nu till den lilla gården Sandkullen i Kingebol. Här är ladugården, ett garage och en mindre utbyggnad försedda med plåtar från becktunnor.

(Ladugården har senare försetts med ett plåttak av modernt slag som är lagt ovanpå det gamla becktunnelagret.)

Under hösten 1950 köptes 150 plåtar för 35 öre styck. Se faktura nedan.

När köparen fått sina plåtar återstod mycket jobb förutom att fästa dem på taket. Plåtarna skulle plattas till så att de blev så plana som möjligt. Detta var inte helt enkelt därför att plåttunnorna var försedda med förstärkningsrillor. De gjorde motstånd vid uträtningen. Man var tvungen att med en tung ”stamp” bearbeta dem. Nästa steg var att falsa plåtarna så att det blev tätt i längsskarvarna på taket.

De plåtar som är monterade på Sandkullen har de ungefärliga måtten 80 x 155 cm. Dessa mått ger en volym på ca 157 l vilket stämmer bra med ett engelskt fat (barrel) som rymmer 159 l.

Undersidan på plåtarna (insidan på tunnan) har kvar mycket beck som när solen värmer på sommaren gör att det droppar beck från dem. Det gör det fortfarande efter ca 75 år.

Antalet plåtar (150 st) stämmer bra överens med det uppskattade antalet som är lagda på uthusen på Sandkullen.

Oceanpapper tillverkades från år 1913 och fram till 1967 då Fengersfors Bruk lades ned.

Den smalspåriga järnvägen mellan norra änden på sjön Ärran och Fengersfors Bruk var i drift från mitten av 1920-talet till slutet av 1950.

Nedan finns några bilder från Sandkullens takhistoria.

*) Nedanstående text är hämtad från en minnesskrift över Fengersfors Bruk från 1996 författad av Conny Källvik.

”Arthur Thorstensson, känd profil på sin tid såväl i Fröskog som Ånimskog har i sina minnesangteckningar skrivit: ”Fengersfors bruk var den bästa arbetsplats jag någonsin haft”

Thorstensson hade tidigare i sitt liv utstått en hel del strapatser, bl.a på valkokare och under sin vistelse i Sydgeorgien.

Då han var bosatt i Fröskog hade han också en mindre verkstadsrörelse, som han till en del anpassade till brukets verksamhet. Fengersfors Bruk tillverkade vid den här tiden kabelpapper; d.v.s papper med beckisolation. Becket levererades till bruket på fat. Man högg loss fatets lock i båda ändar, samt öppnade fatet längs efter, beckklumpen blev frilagd. Den kvarblivna plåten kastades. Thorstensson tog till vara plåten, och bankade ut den. Åtskilliga tak i Fröskog socken lär vara täckta av plåt hamrad från Thorstenssons hand med ursprung från Fengersfors Bruk.”

(Thorstensson var anställd vid Fengersfors Bruk från 1926 till 1943)

Faktura från Fengersfors Bruk för 100 st plåtar. Samma år köptes ytterligare 50 plåtar för samma styckepris.