Västergötland/Väne-Åsaka/Bergesötten

---

Lägg till ny plats
Bergesötten
Landskap	Västergötland
Socken	Väne-Åsaka
Namn	Bergesötten
Typ	Backstuga
Hemman	Piparetomten
Koordinater	58.247459,12.469161
Laddar karta ...
Visa på
ekonomiska kartan
häradsekonomiska kartan
topografiska kartan
generalskartan 1
Google Maps
Sockipedia.se - Lokalhistoria på nätet.

Inte hade han en tanke på att han skapade ett monument, mannen som slet med all stenen där i kanten av den stora mossen. Ändå gjorde han på sätt och vis det, ett monument över sig själv och det Fattig-Sverige han levde i. Han var i sextioårsåldern och byggde sig ett nytt hus. Kanske gjorde han det för att slippa auktioneras bort när han blivit så gammal och orkeslös att socknen måste försörja honom. Och att Åsaka fattigvårdsstyrelse uppskattade hans vilja att hålla sig med eget husly protokollfördes den 12 oktober 1882: ” Som Andreas Berg vid Bredmossen åt sig uppfört en manbyggnad af sten och dervid ådagalagt stor flit och ihärdighet, men saknar medel att inreda den samma så fann styrelsen skäligt bevilja honom 8 kr hvilka överlämnades till ledamoten A Andersson Östanbäck hvilken lofvade besörja att medlen blir använda till nämde ändamål.” Detta är ju svart på vitt: stenruinen i kanten av Bredmossen nordost om Lagga är väggarna i den boning ” Bergesötten” reste sig — och hans riktiga namn var Andreas Johansson Berg. Huset blev förmodligen byggt i början av 1880-talet, ju i vart fall inte senare.

For till Göteborg 12 september 1821 föddes en pojke på Åsaka Storegårds knektstom och han döptes samma dag till Andreas. Föräldrar var Johannes Berg och Anna Andersdotter, han infödd Åsakabo och hon från Stora Mellby. Knekt Johannes avancerade till ”corporal” men led av ”bräcklighet” och slutade som en utfattig gubbe med träben. Avsked fick han redan 1830 då flyttlasset, som nog inte var så imponerande, gick från stommen till torpet Loberget under Storegården. Unge Andreas blev kvar i familjens sköte tills han 1841, alltså tjugoårig, tog drängtjänst i Skalltorp, året därpå i Landbogården. 1844 var han dock åter i Loberget och skrevs ”försvarslös” d v s gående utan tjänst. Och fast han levde i drygt femtio år till tycks han aldrig mer ha tagit drängstädja. Ändå försörjde han sig troligen i stort sett själv: en anteckning att han åter var försvarslös är överstruken och den hjälp han fick av fattigvården utgick som ” extra”, aldrig ”på ordinarie stat”. Kanske tog han tillfälliga jobb, han höll sig inte heller alltid hemma i Åsaka. I husförhörslängderna finns flera noteringar om att han har tagit ut ”betyg” för att fara någonstans, resenärer måste ännu ha ett slags pass utfärdat av prästen. I två fall var resmå­let Göteborg, i ett tredje möjligen Dalarna men den tydningen är högst osäker. 1850 flyttade Andreas till Berget som även det låg under Storegården, sannolikt nära både knekttorpet och Loberget. Berget hade tidigare skrivits "torp" men var degraderat till "backstuga" när den tjugonioårige soldatsonen drog in där. Någon annan hemadress fick Andreas aldrig i kyrkböckerna fast han bodde i åtminstone tolv år vid Bredmossen. Kanske anmälde han sin flyttning bara för fattigvårdsstyrelsen, det var ju den som kunde ge inredningsbidrag.

Tomten gammal äng? För en nutida besökare är det nästan ofattbart att någon ville bo där i den oländiga mosskanten — men kanske ser vi saken från fel håll? Den som slog sig ner på annans mark var en människa i underläge, valde han en hygglig tom plätt kunde ägaren få upp ögonen för den. Folket på Pipartom ten, dit marken på den här tiden hörde, frestades nog aldrig att jaga iväg "nybyggaren" för att överta stället. Fast vi själva har svårt att se oländigheten som en tillgång kan Andreas ha tyckt att den skänkte honom frihet och trygghet. Det kan dock hända att vi är fast i ett annat tokigt perspektiv: kanske valdes platsen i själva verket ut för att den inte var ren vildmark. På den så kallade ekonomiska kartan över Skaraborgs län är huset närmaste omgivning utmärkt som kultiverad. Eftersom förarbetena till kartan gjordes 1877—82 kan det knappast ha varit Andreas som hävdat marken. Fanns det i mosskanten en gammal slåtteräng som ingen brydde sig om längre, en slåtteräng som trots sin belä­genhet såg lite tomtaktig och inbjudande ut? Att det här problemet har fängslat människors fantasi visar de muntliga traditioner som har skapats kring "Bergesötten" och hans val av husplats. Enligt en skulle han ha gett sig av från Berget därför att han otrivdes med de ormar, alternativt onda andar, som höll till där. Enligt en annan flyttade han när nya vä­gen från Åsaka Sand in mot Främmestad började byggas — han skulle ha tyckt att han såg för mycket folk. Denna senare förklaring är uppenbart oriktig, det kan i vart fall inte ha varit fråga om det vägbygget som utfördes på 1900-talet. Till saken hör också att Andreas utsedda markbit låg tämligen nära en väg, den som gick mellan Östanbäck och Bredäng. Det ges över huvud taget ingen anledning tro att han var särskild folkskygg. Hans skäl för att flytta från Berget till Bredmossen låter sig nog inte längre utforskas. Och det samma kan sägas om öknamnets ursprung fast man ju kan spekulera. Var "Bergesötten" en förvrängning av ” bergesettarn” = backstugusittaren på Berget? Eller kom det, om nu platsen redan hade namn, av Berg och "Sötteköllen" ?

Inget murbruk Att bygga "i kallmur" är att stapla stenar utan att foga ihop dem med bruk. Använder man obearbetad natursten och går rakt fram får man ett stenhag. Andreas Berg gjorde vinklar och fick med protokollets ord "en manbyggnad af sten" — det låter som en bättre herrgård men med "manbyggnad" avsågs helt enkelt en människoboning. Felet med kallmur är att naren sveper in genom den, särskilt om en stor öppen mosse ligger nära intill. Och Bredmossen var säkerligen inte alls så skogbevuxen och skyddande mot blåst som den är nu. "Bergesötten" satte nog värde på sommarens värme även om myggen bolmade ur gölarna. Ordentligt hett kan han förresten ha fått det när han, enligt vad som berättats, råkade vålla en skogsbrand som spred sig ändå till Bredängsån. Vad beträffar rumsplan och mått hänvisas den gålate läsaren till nedan befintliga skiss och den promenadsugne till verkligheten! Att gå är nyttigt och åtminstone i det här fallet också bildande.

Bygger man i natursten och utan bruk måste man stapla försiktigt och göra väggarna tjocka om inte alltsammans ska rasa ihop för en ordentlig knuff. Andreas Berg hade handlag med sten, ändå kan det sägas att hans manbyggnad inte mer än nätt och jämnt blev ihålig. Cirka tio kvadratmeter fanns där att röra sig på — fattigvårdens åtta kronor förslog måhända rätt bra till inredning. De kvarstående murarna är som mest en och tjugo och troligen var stenväggarna ungefär så höga. Hur träöverbyggnaden såg ut är svårt att rekonstruera i detalj men med den längd-breddproportion byggnaden hade bör ett vanligt ryggåstak ha passat bra. Några tegelrester har vad skrivaren vet inte på­träffats. Möjligen fanns det två härdar att elda på. Om skorstenspipa hörde till bekvämligheterna är outrett, kanske fick röken leta sig ut genom ett hål i taket. Åtminstone den ena gaveln ska ha haft ett fönster. Golv av trä torde Andreas ha trampat bara när han tittade in till någon granne.

Fattigbegravning Medan åren kom och gick blev Andreas Berg naturligtvis allt äldre. Då och då begärde han hjälp av fattigvården och fick en kubikfot råg eller havre, oftast även lite pengar. Aldrig ved, han hade ju nära till både skog och torvmosse. Kontantbidraget var en krona eller mindre men en gång fick han två, till "hjälp till stöflor" . In i det sista tänkte manbyggnadsägaren på underhållet, det framgår av ett protokoll från maj 1893: "Andreas Berg på Bredmossen begärde det dugliga virket uti Johannes Larssons i Rörmossen förr tillhöriga gamla stuga hvartill fattigvårdsstyrelsen lemnade bifall". Det är emellertid ovisst om han mäktade gö­ra bruk av virket, han insjuknade och måste få vård. Till Lagga ska han en dag ha kommit i bara skjortan. Karl Nilsson i Kroken och en Magnus Ström beviljades ersättning för att de hade hjälpt honom, Karl med logi. Andreas hade alltså till slut tvingats lämna sitt med "stor flit och ihärdighet" uppförda hus. Den 23 maj 1894 gick han ur tiden. Socknen spenderade tio kronor på "Bergesöttens" jordafärd och någon gravsten fick han förstås inte. Trädelen av huset började ruttna bort om den nu inte blev ved åt någon annan som levde arm och eländig men ändå vid egen härd. Stenväggarna står dock kvar, i vart fall det mesta av dem. De står där som ett monument över sin skapare och det Fattig-Sverige som fanns för bara hundra år sedan. Med något bistånd av människohänder, exempelvis lite röjning, skulle de kunna hålla sig upprätta länge än. Och de vill hålla sig upprätta — som "Bergesötten" nog själv ville det.

Berättelsen skriven av Bertil Olsson

Laddar karta ...

Platser som tillhör gården är 4 st

Namn	Koordinat	Typ
Bergesötten	58.247459, 12.469161	Backstuga
Hagen (Piparetomten)		Torp
Vaktebergsudde	58.209503, 12.511808	Torp
Åsaka Piparetomten	58.26438, 12.443211	Gård