Västergötland/Väne-Åsaka/Eriksdal

---

Lägg till ny plats
Eriksdal
Landskap	Västergötland
Socken	Väne-Åsaka
Namn	Eriksdal
Typ	Torp
Hemman	Höga
Koordinater	58.2386599,12.3783725
Laddar karta ...
Visa på
ekonomiska kartan
häradsekonomiska kartan
topografiska kartan
Google Maps
Sockipedia.se - Lokalhistoria på nätet.

Hette tidigare Granmossen

Först ägdes Granmossen av Erik Andersson vid Nolängen
under Munkebo.Därefter av änkan Annika Olofsdotter och sedan
av sonen Olof Eriksson i Skara. Alla fodda i Mellby.

In 1880
Fastigheten får namnet Eriksdal.

Johan Patrik Johansson 1857 29/7 Gubbegård
Elisabeth Jonasdr. 1860 + 1924 Trollhättan

Några år efter hustruns död flyttar Patrik Johansson
till Främmestad.

Erikdals jordbruksmark ägs av Höga Jonsgård
Många olika personer har varit ägare eller hyresgäster till huset under åren

---

Patrik på Eriksdal av Oskar Väneby
Han var också en ovanlig man vars minne kan förtjäna att bevaras åt
eftervärlden. Som närboende granne vid mitt barndomshem kom jag att lära
känna honom på nära nåii.
iohan Patrik Johansson var född i Åsaka Gubbegård 1857. Hans far var en av
de båda bönder som vid enskiftet i Åsaka hy 1836 fick flytta ut i byns
utmarker. I "Ängera", som den nya gården vanligen benämndes, fanns dä inte
mycket jord under plog men stora odlingsmöjligheter som utnyttjades, och
Patrik fick säkert från barndomen träna sig med hårt arbete.
När fadern dog var det så gott som avgjort att P. skulie övertaga gården, men
som tiderna då, efter fransk-tyska kriget var svåra för jordens brukare, vågade
han inte ta risken, då han också hade flera syskon som delade arvet.
Vid denna tid var det många som sökte arbete \ Stockholm, och då detta
iönaae sig bättre än jordbruksarbete, begav sig Patrik också dit. Där fick han
anställning på hamnbygget vid Lilla Värtan och arbetade där en längre tid. Det
var säkert ett påfrestande knog, men hari talade på senare tid inte så mycket
därom. Det enda jag minns av hans berättelser är, att han kunde säga när foik
klagade i onödan: "I skulle vört mä när ja knoga på Lilla Värtan. Då feck vi
setta ute å äta å steka fläsket på en spae".
Efter något år vände han åter till hembygden, gifte sig och satte bo, men inte i
Åsaka utan i Trollhättan. Här fick han anställning vid A. R. Björnbergs
kakelfabrik, där han förestod brännugnarna. Han klagade på senare år att
händerna efter detta jobb blivit ömtåliga för kyla
Emellertid synes han ha haft större dragning till det mera växlande arbetet vid
modernäringen. När vid den tiden, omkring 1890, Bengt-Erkes arvingar sålde
den iiiia iägenheten Eriksdai, som iåg nära Patriks föräldrahem, biev han
ägare till denna lägenhet. Han fortsatte dock ännu en tid med arbete i
Trollhättan, och det blev mest på kvällar och nätter han fick hjälpa sin hustru
Betti med det tyngre jordbruksarbetet
Vägen till Trollhättan blev nog tröttsam i längden, varför patrik slutade sin
anställning där, då han fann ati uet gick lätt att få arbetéTden närmaste
omgivningen. Företagsam och händig som han var, hade han under åren
förvärvat sotr skicklighet i fiera yrkesarbeten såsom snickeri, murning och
cementarbeten och iantbrukare i trakten, som behövde hjälp med dyiika
arbeten anlitade honom gärna.
Han var inte heller rädd för att hugga i med vanligt jordbruksarbete om så
behövdes. Nu fick han också tid att ägna sig åt sitt lilia jordbruk viiket snart
kom upp i för den tiden hög kultur, och på den lilla areaien av knappt 5
tunniand föddes 2 kor samt häst och gris. Korna var välfödda och
högmjölkande men hästen, Hans, besvärades aldrig av överflödigt hull.
Till Patriks egenheter hörde att han aldrig vilie besvära grannarna med
hastbyte för plöjningen, utan Hans fick streta ensam för piogen, men han var
seg och ihärdig och ievae tiiis han var nära 30 år. På seien fanns aidrig bossor
under bogträna, Patrik påstod att träet var bättre än läder, för att det biev
aldrig så varmt och var lättare att hålia rent, och faktum är att hästen aldrig
blev selbruten. Remtyget i betslet utgjordes i många år bara av en enkel rem
som gick över hästens nacke utan pann- och halsrem.
Beträffande jordbruket gillade P. inte s.k. konstgödsel, vilket han ansåg kunna
förorsaka sjukdomar. De enda jordförbättringsmedel han använde, utom den
naturliga gödsein, var råstampat benmjöi och kaik. En mängd iera, som
grävdes upp när vattendammen fördjupades det svåra torkåret 1901, kördes
också ut på åkrarna och bidrog till rika kioverskordar. Varje höst när havren
var bärgad, kördes gödsel ut på några åkrar, vilka plöjdes och besåddes med
räg.
Det kunde bli sent ibland, och rågen blev inte alltid så kraftig, men den räckte
för husbehovet. Det enda kraftfoder, utom havremjöl, som P. gillade var
finkrossade fotfrökakor s.k. "oliemjöl”.
Den förre ägaren av hemmanet hade anlagt en efter den tidens förhållande
bra fruktträdgård vars avkastning togs väl tilivara. Frukt var på den tiden
lättsålt i Trollhättan, men priserna var låga efter våra begrepp. 10-15 öre lit
var normalt pris för äpple. En tid före jul körde Patrik i tidiga lördags morgnar
den iånga omvägen förbi Åsaka och Brunnerea tiii Troiinättan för att sälja
äppien Att köra den korta vägen över Bagården kostade 25 öre i tuii, och P.
kastade aidrig ut pengar i onödan. De gånger han gav ut pengar tiii
järnvägsbiljett var säkert lätt räknade.
Vad som på senare tid kom att göra Patrik känd långt utom socknen var hans
omfattande praktik som djurläkare. Den teoretiska underbyggnaden härför
hade han antagligen fått i någon bok om husdjurens sjukdomar, och han
kände till en del läkemedel som ej fanns i det vanliga husapoteket. Som
exempel på hans kurer kan nämnas att han för hävande av
mångfålleförstoppning hos kor, s.k. "torparsjuka", ordinerade ett kvarter (1/3
iiter) bomoija eiier också motsvarande mängd smäit smör.Det av veterinärer ofta ordinerade glaubersaltet gillade han däremot inte, Vid
kalvningsfeber ordinerades varm täckning samt en blandning av starkt kaffe
och brännvin som invärtes medicin. När senare metoden att inblåsa luft i
spenarna I kons juver biev känd, kunde han utföra detta med en vanlig
cykelpump.
Förhårdnader i juvrei på kor kunde iösas genom ingnianing med ajfésaiva.
Hästar som fått kolik skuiie täckas varmt och håiias i röreise. i svarare faii gav
e tt kraftigt iavemang. Sprickor i nästens hovar, som ibiand kan uppstå, vaxte
ihop om de fylldes, med en deg av röd bolus och vatten, och mot stråröta
skulle man fylla hovens undersida inom hästskon med trasor indränkta i
trätjära, varefter hoven inlindades och ombands. Som antiseptiskt medel för
sårbehandling rekommenderades kreolinlösning och för särskilt svåriäkta sår
utspädd terpentin. Kirurgrska ingrepp ingick ej i hans behandlingsmetoder,
men med den händighet han ägde, var det säkert ingen svårighet att sy ihop
ett sår om så krävdes.
Svin som fått rödsjuka skuile gnidas med brännvin och bäddas varmt. Kaffe
och brännvin i iämpiig biandning ansågs och vara verksamt som invärtes
medei. Dessutom hade han ibiand en liten fiaska vars innehåii doserades
droppvis, men beträffande innenåiiet gavs ingen annan förkiaring än att "dä ä
svinemedicin”.
Givetvis hände det ibland att kurer misslyckades, och att folk yttrade sig
förklenande om hans läkekonst. Det berättas att när Patrik på ett ställe
behandlat och bäddat ner en sjuk gris biev han efteråt inbjuden på några
kaffehalvar. Han var tidigare nästan absolutist, men senare hände ibland att
han vid sina besök på gårdarna lockades att deitaga i ”gökagiiien", men han
sågs aidrig berusad, innan han gick hem skuiie han emeiiertid se efter hur
grisen mådde, och utkommen i stian började han söka i halmen och locka:
"nasse ieile”. När han då fick tag i grisen var denne kaii, och Patrik utbrast:
"Vad i h-e, har grisen legat och dött mennar vi va inne".
ibiand var han missnöjd för att han tiiikaiiats för sent. När det var fråga om att
rätta felaktiga fosterlägen som hindrade kor att kalva blev P. ofta anlitad, och
jag hörde aidrig att han misslyckades i dylika fall. Ett sådant faiimeu ett folsto
viiie han dock ej befatta sig med, då djuret var försäkrat. Veierinären som
tillkallades ansåg emellertid fallet hopplöst, och det på^å Patriks lott att gripa
in som siaktare. Det hände nog vid fiera tiilfälien att hans kunnighet i detta
yrke kom väi tiii pass, när det var risk att något djur kunde sjäivdö.
Beträffande ersättningen för utförda tjänster hade Patrik inga stora anspråk,
ibland lämnades nog honoraret in natura.
Ofta hade han rätt egendomiiga åsikter om saker och ting som framfördes
med stor tvärsäkerhet och inte tålde motsägelse. Ibland kunde man dock vid
närmare eftertanke finna, att det fanns grund för hans påståenden. En gång
anmärkte nan på, att jag satt gångjärnen fei på en käiiariucka. "Den andra
sidan ska iägga_upp så att gångjärnets axei inie iigger högre än goivet." Men
då passar ju inte sänkhåien tiii skruvarna, invände jag. "Di ä ia inte svårt å
vänna pä", blev svaret.
En del gammal skrock levde kvar i hans föreställningsvärld, och han var säker
på att det fanns mycket som vi inte kunde se eller begripa, t ex varför hästar
stannade ibland på vägen och inte kunde förmås att gå föri en piats där ett
mörd var begånget. Det fanns gamia personer som menade att man ej fick
kasta ut avkiippt hår, uian detta skuiie eiaas upp. ifråga härom sa Patrik att
"dä gör ingenting å kasta ut et, bara en andas pa t först så inga fågia tart, för
då kan en bii sjuker". På tal om spöken fråga jag en gång om han själv sett
några. Han drog lite på svaret, men så sa han att "dä va allt en gäng ja så en
gubbe utan huvve i Stockholm".
Under de år Patrik hade arbete på andra orter hade han iagt bort en dei av det
genuina åsakamåiet och sade såiunda inte t ex "gära” och "vära" och inte
neiier "tynna" och "brysr. Det är ju sjäivkiart att diaiekter siipas av vid
umgänge med foik från andra orter. Det förvånar ju inte helier att han ute i
rallariagen iagt sig tiii med en del mer elier mindre grova uttryck t ex i fråga om
en elak eller brottslig människa: "Dä äen riktier lusfånge, han skulle ha
stockestraff
Om julgrisen blev stor och efter slakten fyllde bra i saltbaljan kunde det heta:
"baija blev smöck skettfuiler, min fäi'".
Ett dylikt epitet brukades ju annars om en person som var redlöst överlastad.
Han använde dock i regel ett vårdat språk, fast nåyra svärord haue iätt att
föija med. Patrik var såiunda inte vad man kaiiar reiigiös, men han trodde på
en ”högre makt”. En gång nämnde han att han fick iäsa för en sjuk granne,
som skickat bud efter prästen, fast denne var förhindrad att komma. Ett
vackert drag var också hans stora hjälpsamhet Den som bad om en tjänst
vädjade aldrig förgäves.
Begåvad med en ovanligt god hälsa hade P. säkert alung sokt läkare, och hani
var ofta skeptisk mot deras behandlingsmetoder. Han hade en tid ett svåriäkt
sår under foten, som han påstod sig sedan iyckats boia med några droppar
hiåsyra.
År det kanske någon av senare tiders barn som undrar hur Patrik såg ut?
Han var av medeiiängd, smärt men kraftig, mot åiderdomen något
framåtlutande. Sedan medelåldern bar han rnorkt helskägg som i regel var val
vårdat. Han var mera mager än fet och tiii ansiktsfärgen biek= Under hans
praktik ute i gårdarna på senare år biev det nog oregeibunaet med måitiderna,
men kaffe dracks så mycket mer. ”En tretti-förti koppa om dan dä ä ia
ingenting” kunde han säga. ibiand biev det vaknätter med sjuka djur, men han
hade en enastående förmåga att reda sig med litet sömn. Han rökte ofta och
mycket stark tobak i pipa.
Nar Patnk blev änkling i början på 2G-talet var det som han ej trivdes längre i
sitt gamia hem. Äktenskapet hade varit barniöst. Hemmanet såide han då tiii
en av hustruns släktingar och fiyttade sedan tiii Stora Meiiby socken, dar han
bodde på flera olika stäiien till sin bortgång år.

Som ett allmänt omdöme om denne onginelle man kan man knappast finna ett
bättre uttryck än Runebergs ord om Lotta Svärd: "Något tålde han att skrattas
åt men hedras ändå". Han avied år...

Laddar karta ...

Platser som tillhör hemmanet är 24 st

Namn	Koordinat	Typ
Alemaden (HögaNilsgård)	58.209631, 12.348131	Torp
Berghagen	58.22872, 12.385862	Torp
Björkhagen (Höga Bengtsgård)	58.206813, 12.340136	Lägenhet
Dundermad	58.187696, 12.381417	Lägenhet
Eriksdal	58.23866, 12.378373	Torp
Gräsmaden		Torp
Höga Bengtsgård 2 1	58.230129, 12.358151	Gård
Höga Jonsgård 1 2	58.237306, 12.373481	Gård
Höga Jonsgård 1 5	58.233979, 12.376474	Gård
Höga Nilsgård 4 1	58.22869, 12.358973	Gård
Höga Persgård 5 1	58.223439, 12.388948	Gård
Höga Svensgård 3 1	58.227053, 12.389909	Gård
Jättebacken	58.187755, 12.381334	Torp
Jättebacken (Höga Jonsgård)	58.187755, 12.381334	Torp
Krösemaden	58.206852, 12.350821	Torp
Kullen (Höga Persgård)		Torp
Laggen (Höga)	58.212773, 12.348884	Torp
Maderna (Höga Jonsgård)		Torp
Måsen		Backstuga
Måsen (Höga Jonsgård)		Torp
Måsen (Höga Persgård)		Torp
Rörmaden	58.208288, 12.343118	Torp
Skogbo (Höga)	58.204726, 12.347699	Torp
Skärskullen		Torp