Dalsland/Tydje/Läkarbesök: Skillnad mellan sidversioner

Från Sockipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Jano (diskussion | bidrag)
mIngen redigeringssammanfattning
Jano (diskussion | bidrag)
Ingen redigeringssammanfattning
 
Rad 1: Rad 1:
ETT LÄKARBESÖK
ETT LÄKARBESÖK


<ref>'''Källa:'''''Tydjeboken'' , sida 184 </ref>
Livet förr var ofta obarmhärtigt. Medellivslängden var klart lägre än idag. En orsak till detta var sjukdom och hög barnadödlighet. Människorna hade ständigt döden nära inpå sig och några egentliga läkare på landsbygden fanns inte förrän långt in på 1800-talet. När dessa sedan kom hade de länge både ringa kunskap och små resurser för att klara sin uppgift. Sjömannen Petrus Hägg har berättat hur det var när han omkring sekelskiftet opererades för en böld i nacken utan bedövning. “Det fick väl gå men värre var det när doktor Törnberg kom in på salen och frågade mig om jag, jämte ett sjukvårdsbiträde, ville hålla i en gubbe från Mo, som fått kallbrand i en tå, som skulle tas av. Jag var nyfiken så jag följde väl med och höll i men gubben skrek så jag blev nervös när doktorn tog till sågen, för det tog lång tid och gubben skrek så in i h-e, så jag sa till doktorn; - Han kan väl för f-n ta och hugga av´na i stället. Doktorn blängde på mig och sa att; - Jag är väl läkare ändå och vet hur det skall gå till. Nej, gubben skulle ha gjort som min farbror Magnus Hägg på Stensön. Han hade också fått en blåsvart tå. Han gick till vedboden han, satte foten på huggkubben, tog yxan och högg av den dåliga tån”. Petrus hade då fått frågan; - Hur kunde han, och blodflödet sen? Han svarade då; - Tja, blodflödet. Han tog en trasa och tulla om, och sen talte han aldrig mer på´t.
Livet förr var ofta obarmhärtigt. Medellivslängden var klart lägre än idag. En orsak till detta var sjukdom och hög barnadödlighet. Människorna hade ständigt döden nära inpå sig och några egentliga läkare på landsbygden fanns inte förrän långt in på 1800-talet. När dessa sedan kom hade de länge både ringa kunskap och små resurser för att klara sin uppgift. Sjömannen Petrus Hägg har berättat hur det var när han omkring sekelskiftet opererades för en böld i nacken utan bedövning. “Det fick väl gå men värre var det när doktor Törnberg kom in på salen och frågade mig om jag, jämte ett sjukvårdsbiträde, ville hålla i en gubbe från Mo, som fått kallbrand i en tå, som skulle tas av. Jag var nyfiken så jag följde väl med och höll i men gubben skrek så jag blev nervös när doktorn tog till sågen, för det tog lång tid och gubben skrek så in i h-e, så jag sa till doktorn; - Han kan väl för f-n ta och hugga av´na i stället. Doktorn blängde på mig och sa att; - Jag är väl läkare ändå och vet hur det skall gå till. Nej, gubben skulle ha gjort som min farbror Magnus Hägg på Stensön. Han hade också fått en blåsvart tå. Han gick till vedboden han, satte foten på huggkubben, tog yxan och högg av den dåliga tån”. Petrus hade då fått frågan; - Hur kunde han, och blodflödet sen? Han svarade då; - Tja, blodflödet. Han tog en trasa och tulla om, och sen talte han aldrig mer på´t.

Nuvarande version från 8 maj 2026 kl. 21.42

ETT LÄKARBESÖK

[1] Livet förr var ofta obarmhärtigt. Medellivslängden var klart lägre än idag. En orsak till detta var sjukdom och hög barnadödlighet. Människorna hade ständigt döden nära inpå sig och några egentliga läkare på landsbygden fanns inte förrän långt in på 1800-talet. När dessa sedan kom hade de länge både ringa kunskap och små resurser för att klara sin uppgift. Sjömannen Petrus Hägg har berättat hur det var när han omkring sekelskiftet opererades för en böld i nacken utan bedövning. “Det fick väl gå men värre var det när doktor Törnberg kom in på salen och frågade mig om jag, jämte ett sjukvårdsbiträde, ville hålla i en gubbe från Mo, som fått kallbrand i en tå, som skulle tas av. Jag var nyfiken så jag följde väl med och höll i men gubben skrek så jag blev nervös när doktorn tog till sågen, för det tog lång tid och gubben skrek så in i h-e, så jag sa till doktorn; - Han kan väl för f-n ta och hugga av´na i stället. Doktorn blängde på mig och sa att; - Jag är väl läkare ändå och vet hur det skall gå till. Nej, gubben skulle ha gjort som min farbror Magnus Hägg på Stensön. Han hade också fått en blåsvart tå. Han gick till vedboden han, satte foten på huggkubben, tog yxan och högg av den dåliga tån”. Petrus hade då fått frågan; - Hur kunde han, och blodflödet sen? Han svarade då; - Tja, blodflödet. Han tog en trasa och tulla om, och sen talte han aldrig mer på´t.

  1. Källa:Tydjeboken , sida 184