Östergötland/Åsbo/Lindkullen

---

Socken: Åsbo Gård: Lindhult Platsnamn: Lindkullen Typ: Torp Koordinater: [58.20607,15.22050] Visa på Kartbild.com

---

Lindkullen

Lindkullen, torpmärkning

Även Linnekullen.

Historik

1834 kommer det nybyggare till Lindhult. Anders Olofsson född 1807 och hans hustru Stina Carlsdotter. S. Per August f. 1835, flyttar till Hultekil 1857. S. Anders Magnus Andersson f. 1835, flyttar till Rådet 1854. D. Mathilda Chr f. 1838, flyttar till Lindhult 1853. D. Johanna f. 1840, flyttar till Stålfall 1857. S. Johan Alfred f. 1843, flyttar till Hultekil 1865. D. Clara 1846, flyttar till Hultekil 1862. D. Carolina f. 1850. flyttar till Lindhult 1868.

Anders Magnus kommer tillbaka 1871 och gifter sig med Mathilda Lovisa Petersdotter. De får barnen: D. Anna Mathilda f. 1872 d. 1877. S. Anders Johan f. 1874 Död 1875, D. Elin Augusta f. 1875 d. 1877. S. Per August f. 1878 flyttar till Lockarp 1901, flyttar vidare till Lindhult Södergården 1897 och till Lockarp igen 1904. (där har skär pigan Elin Antonia med lien av misstag). Flyttar Sedan till Östanå 1912 och sen hem ett tag. Fadern dör 1912 och modern 1919. Han Flyttar till Sanden 1921 som dräng och återkommer till Lindkullen 1924 och stannar där tills sin död 1963. Per August levde som hjälpkarl vid tröskning och liknande arbete och det sägs att efter trösken så var fickorna fulla av säd och ett och annat han fick tag i vid måltiderna. S. Johan Fredrik f. 1881 flyttar omkring som dräng och snickare och gifter sig med Selma Mathilda Fritz och får två döttrar som senare gifter sig med två bröder Rydberg och bor i Stortorp och Svarvarhem Broarp.

August i Lindkullen

Om någon kan göra skäl för. namnet "Hembygdsoriginal" så är det August i Lindkullen. Han föddes 1878 som nummer fyra av fem sys- kon i Lindkullen, en liten kall och omodern stuga om ett rum och kök och där bodde han i stort sett hela sitt liv. Tre av syskonen dog i späd ålder men August var av segare virke. Fadern Anders Magnus var ganska förmögen och han lånade ut pengar till behövande och kallades därför procentare. Han var även likkistemakare. På den tiden togs mått på den avlidne och sedan tillverkades kistan efter måttet.

August fina skolbetyg, har återgetts i tidigare hembygdshäfte (nr 4), visar att han var begåvad över medelmåttan. Endast i sång var han svag.

Under ungdomsåren arbetade han som sommardräng på flera gårdar i grannskapet och vintertid var det skogsarbete och även en del snickerier, men senare delade han sin tid mellan egna torpet och grannar främst då i Lindhult.

August i Lindkullen

I Lindkullen hade de oftast en ko och en gris samt några höns.

August var ogift och hade en hushållerska som hette Anna. Alla som minns henne vittnar samstämmigt om hur duktig hon var, alltid rent och snyggt och hon bakade så goda kakor. Oftast var det Anna som fick sköta djuren och mjölkningen.

Hönsen var tydligen gamla för min mor frågade en gång August om de värpte bra och då svarade han att "kycklingarna värper lite men inte de gamle". Grannen Ernst Rehn berättade då att hönsen var 15 år gamla så produktionen av ägg kunde inte vara så hög.

Jordbruket skötte August med flåhacka. Det var först efter mitten på 1940 talet som han tog hjälp av någon granne att harva åkern med häst och fjäderharv. Ängar och åkerrenar slogs med lie och höet bar han sedan på en "buga" in i ladan Buga bestod av en böjd enegren sammanbunden med ett rep av tagel eller svinhår.

Säden tröskade han med slaga, ett verktyg som August skötte med god vana. När August på 1940 talet slutade att ha ko sålde han istället säden till handlaren i Sandkulla som "hönsasä" och bytte till sig matvaror. Han hade då sädessäcken hängande över cykelstången och gick själv bredvid.

Cykeln har sin egen historia. Den köpte August på auktion efter Iandsfiskalen i Boxholm för 15 kr och den var utrustad med s.k. borgmästarepinne - Borgmästarepinne var en förlängning av bak- axeln. Man ställde sig gränsle över bakhjulet - pakethållaren satt fram satte en fot på pinnen, sparkade upp lite fart med andra benet och lyfte sig upp på sadeln bakifrån och började trampa.

August var kyrkligt intresserad och besökte sommartid ofta kyr- kor långt från hemsocknen. När han sedan kom på dagsverke i byar- na berättade han om hur den och den kyrkan såg ut och vad präs- terna hette och även om han ansåg att de var bra förkunnare som kunde sin bibel. August själv läste mycket i bibeln och kunde kontrollera om prästerna talade rätt.

Trots att August var ekonomisk var han inte dyr med sitt dagsverke. Istället försåg han sig med lite extra ersättning. Var han på trösk fyllde han fickor och stövlar med säd eller ärtor och var han och plockade potatis tog han alltid korgen med sig hem med lite potatis i den. En gång blev han ertappad i potatislandet på väg från Källeberg. Kvickt lossade han hängslena och låtsades bli "nödig" varför han blev tvungen "huka sig" på gär- det som han sa till sitt försvar. När man skördade sattes ofta sädesnekarna i s.k. öppenrök. Det var jämna par nekar som sattes mot varandra för att torka. Ofta fattades ett par i varje rök och då hade August tagit dem med hem till sig. En gång klagade en Lindhultsbonde på att det var repat säd ur kärvarna. August skyllde på älgarna men bonden lade sig på kvällen på lur och i skymningen kom August med 2 spannar, lade sig vid en rök och bör- jade repa. Bonden Allan sköt ett hagelskott upp i luften och August sprang med knirkande spanngrepar ända hem till Lindkullen. När Helge Wikström var barn fick han order av sin far att bära ut stakar och linor till höhässjor. Han tog 7 stakar och 1 lina till varje men vid sista hässjan fanns ingen lina kvar när hässj- ningen skulle börja, August hade behövt den. Många liknande historier finns att berätta men ingen gjorde något åt August för alla behövde honom till hjälp och då hade man överseende med hans olater.

Augusts renlighet var inte av bästa slag. Hans naglar var oklippta och rullade, nästan kloliknande med mycket smuts inuti. Över spiseln hängde strumpor till tork som droppade ner i stekpannan när han lagade mat men detta bekom inte August nämnvärt.

Kaffepåtår drack han gärna på bit, men det behövdes bara en halv sockerbit till koppen och då bet han av och lade andra halvan till- baka i skålen till husmödrarnas förtret.

August åt allt. Han berättade att han plundrat både kråk och skatbo på ägg. De smakar som hönsägg fast de är lite beskare förklarade han. Hos Kristian i Lindhult hade de fångat två grävlingar och flått av skinnen. August tiggde till sig djurkropparna för att smälta fettet till lädersmörja, men senare berättade han att han ätit köttet. "Ungen" var fin men den gamle var lite tranig, förklarade han.

Någon läkarundersökning hade August aldrig gjort, utom när han mönst- rade. Han var aldrig sjuk. Ibland blev han genom blöt men han tog inte av sig kläderna utan när det blev läggdags tog han tidningar om sig under täcket och när han steg upp var han torr och klar för nästa dagsverke.

Sista vintern var han på ålderdomshemmet, men när vårsolen värmde flyttade han åter till Lindkullen. Det gick bra till oktober, då var han ett ärende fram till byn och på hemvägen drabbades han av hjärn- blödning och blev liggande vid skogsvägen, en del kläder hade han rivit av sig, varför man först trodde att något brott begåtts. August bars på en stege till närmaste gård och väg, kördes med ambulansbil till läkare, han var kraftigt nerkyld men inga andra yttre skador. Hans krafter var dock slut och han avled innan han kom fram till lasarettet den 28 oktober 1963.

Bygdens syn på August tolkas bäst av grannfrun Ingegerd Johansson i Dalen. Under många år hade August ätit julmiddag hos dem. Skolläraren frågade Ingegerd om det inte var besvärligt att ställa upp och ha gubben varje jul? Jag tror inte att det bleve någon jul utan August vid julbordet, svarade Ingegerd. August var borta men historierna om honom lever ännu kvar i många årtionden.