HemmanOchLägenhet

I äldre tider delades jorden upp i områden som hade sådan beskaffenhet att de rimligen kunde beskattas och de som inte kunde det. Ett område som kunde föda en familj/släkt kallades hemman och andra områden bl a lägenheter. OBS att "lägenhet" idag har lite annan betydelse - en del av ett flerfamiljsboende.

Varje hemman fick ett "mantal", en siffra som beskrev hur mycket staten tyckte de kunde beskatta området. Så mantal är egentligen inte en storlek på en yta, snarare hur mycket avkastning den gav. Mer att läsa finns i artiklarna ur "Nordisk familjebok, Uggleupplagan 1912" nedan.

Hemman
(i kameralväsendet), är den jordbesittning, som till följd af sin förmåga att bära ett visst minimum af skatter och allmänna besvär blifvit satt i mantal, i motsats till lägenhet, en jordlott, som ej eger detta minimum af förmåga att skatta. Sveriges hemman indelades efter jordnaturen i krono-, frälse- och skattehemman. Efter de ändamål, till hvilka deras afkastning varit eller ännu är använd, ha de fått en mängd olika benämningar: akademi-, hospitals-, prebendehemman o. s. v. Kbg."

Lägenhet
(i kameralväsendet) 1. Egoområde å land eller i vatten (torp, utjordar, skogstrakter, kvarn- och sågplatser, fisken m. m.), som icke ingått i hemmans skattläggning (se Hemman), utan betraktas som från äldre tider för sig bestående egendom. – 2. Tillhörighet till hemman, såsom torp, kvarnar m. m., som fått sig åsatt särskild ränta eller kronotionde eller varit roterad. – 3. Område, som från fastighet upplåtits under nyttjande- eller eganderätt (se Jordafsöndring). Lägenheter af första slaget skola vara i jordeboken upptagna och i jordregistret (se d. o.) uppföras på eget upplägg. De af andra slaget ha äfven skolat införas i jordeboken, men genom grundskatternas afskrifning och roteringens upphörande ha förutsättningarna härför bortfallit. Afsöndringar för alltid skola numera blott antecknas i jordeboken och skola i jordregistret upptagas på samma upplägg som stamfastigheter. Om lägenhets afstående för allmänt behof se Expropriera, sp. 1180. C. v. O.