Bernt Qvist berättar

Bernt Qvist var en språksam och kunnig person som var välkänd på flera håll i Sverige. Han berättade ofta om personer som han träffat under sitt arbetsliv när vi träffades. Han hade varit utan ett förhållande i princip hela livet. Men han träffade en gång en kvinna som han blev "varm i" som han sa. Det var en finska som jag och han hälsade på utanför Oskarshamn, vi var i Småland och besökte bl.a. kärnkraftverket. Bernt var mycket bekant med driftchefen Barnekov på O3an, han var för övrigt gift med Ann Barnekov, chef på O1an och som varit i Finland som chef för Asea Atoms byggnation av kärnkraft där. Vi sov över hos dem och blev guidade på kärnkraftverket och fick naturligtvis gå överallt. Inga problem när högste chefen Barnekov var med.

Bernt berättade att han haft en vän som titulerade sig som "den äldste nu levande döfödde person i Sverige". Han berättade att när han föddes i mitten på 1910 talet, trodde grannfrun som var behjälplig under förlossningen att barnet var dött. De bar ut det i vedskjulet och lade det på en plats bredvid huggkubben. Nu kom en annan grannfru med blommor och skulle gratulera till den nyfödde. Men hörde ett ljud från vedskjulet och gick dit. Hon lyfte upp barnet och bar in det till den gråtande modern.

I Finland hade Bernt en annan god vän, Putanen. Han var även han en högt uppsatt ingenjör på kärnkrafts bygget. Bernt åkte med till hans hus. Nu fanns där en massa trän som Putanen ville få bort. Men han kunde inte kränka sig inför sina grannar att göra det själv. Det skulle förstöra bilden av honom i bygden, tyckte han. Sagt och gjort Bernt sa till Putanen att det gör jag. Bernt var där flera somrar i rad och högg ved. Det kvittade var Bernt åkte, nog fick han tag i någon att språka med. På Hurtigruten, på en parkering, i handelsboden. Bernt pratade med alla. Han köpte potatis av sin gode vän Törner på Värmlandsnäs, när de sysslade med råoljemotorer, hela bagagen full.( 20 tio kilos påsar). Sedan ringde han till goda vänner och frågade om de ville ha leverans av potatis. Vilket många ville. Han fick då ett prat, kanske lite kaffe och så kom han åter om någon månad.

Det fanns en gubbe som Bernt kände redan som ung. Han brukade säga när han rakade sig och kisade i sin lilla rakspegel. "Ett högt och raggete bröst, jaj ä stärk" Denne man var även ofta i butiken vid Sandbol. Ibland köpte han sill som stod i en hel tunna innanför dörren. Nu tog han inte den första bästa sill som låg där och flöt. Utan han körde ner hela armen i tunnan för att känna på dem och ta den som var fetast. Butiksägaren var inte så förtjust i detta. Men han var en bra kund.