Dalsland/Ånimskog/OdhnemaSjö/Kap8

Sida 30

Det hände sig att Petter i Västra Bodane det året hade skaffat sid en griskulting, som skulle uppfostras till en stor fet julnasse. Det skulle bli många julkalas av den till julglädje och lång vinterfröjd för den vid sådor och skäl föda i den gråvardagen vana familjen. Grisen lade i dagen god matlust och visade i övrigt prov på sådana dygder, som bruka rätnas till en riktig familje- och hushållsgris goda egenskaper för ett kommande värdigt offer vid instundande vinterblot. Alltefter som han växte i storlek tyngd och fetma steg också stridiga känslor hos Petter beträffande grisens slutliga öde efter dess stundand, knappast ärofyllda ändalyckt.
  Att få stekpanna, gryta och fläskbalja välfyllda till vintern vore
naturligtvis en nåd att stilla bedja öm.Men ack, den tiden på året blev behovet av de sällsynta slantarna också ett svårt och brännande problem. En otäck skattsedel brukade komma stickande, barnen behövde förstärkning av sin alltid nedslitna garderob, och den stackars Hilda hade inte haft ett par hela kängor sedan de gifte sig, han och Hilda. Och hur skulle det bli någon jul utan den sedvanliga litern? Nej, hur man är vände och vred på vardagens alltid lika segslitna spörsmål,var det kanske till sist ändå bäst att låta grisen komma i hökarnas händer, det vill säga själva skrotten. Det bleve i alla fall inte så litet för eget behov det om det behandlades rätt och med nödig omtanke och sådant brukade Hilda ha gott handlag. Ja HiLda ja hon vore idealet i fruntimmersväg, om hon bara kunde lägga bort det evinnerliga tjatet om den välsignade nykterheten. Alldeles som han, Petter, vore en stor suput. I alla sina dar hade han strävat för familjens nödtorftiga bärgning, det kunde ingen säga annat. En enda gång på året kunde han väl få unna sig lite glädje, tyckte han, men se fruntimmer. Ja, de äro väl bra på sitt sätt, bara de inte tjatade så enbarmligen om saker, som de inte begripa.

Sida 31

  Det blev stort larm i stugan, när Petter meddelade sitt beslut att sälja den kära julnassen, men man tröstade sig snart inför utsikten av allt det, som Petter skulle köpa hem från staden till julklappar åt barn och gumma. För resten var det inte lönt bråka om det far sagt. Det bleve i alla fall som han hade beslutat. Hans vilja var lag i hemmet, åtminstone för det mesta. Men sista instansen var i alla fall Hilda. Satte hon den sidan till, finge till och med Petter ge med sig. Denna gång hade hon emellertid nickat ett trumpet bifall.
  En tidig otta i mitten på december hördes ett villt ramaskri i svin-stian på Petters gård, och när de förskrämda ungarna tittade ut genom isiga rutor, sågo de män i lyktskenet sysslande med knivar och andra mordiska pinaler. Snart släpades den smällfeta grisen ut och hävdes på en bänk och behandlades ritualenligt med hett vatten och vässade knivar. Ja, så gick det som det gick eller borde gå. Grisen skållades och hängdes upp i bodtaket, synades och berömdes, allt som en första etapp på sin tillämnade väg till herrgårds¬köken i staden. Sen skulle borgmästare och rådmän, grosshandlare och fabrikörer och all annan överklass med hustrur, barn och bekanta njuta dess fetma, medan ungstackarna i Petters stuga tittade girigt efter de tunna korvskivorna på mor Hildas fäderne-ärvda skärbräda.
  Petters granne hade häst och skulle till Åmål dagen före julafton, och så kom man överens att göra sällskap. Det hade fallit rätt mycket snö, och resan in till stan på morgonen gick raskt undan, ty föret var gott. Det började emellertid snöa på nytt vid middagstiden, och en hård blåst tog vid och drev ihop stora drivor. De båda grannarna besökte först Veinbergs butik och fyllde sina kuttingar, varefter de hamnade på närmaste kafé. När de vilat ut och tillfreds¬ställt sina lekamliga behov, vilket i fråga om våta varor blivit något i överkant, skulle affärerna ta vid. Nu hade emellertid snöyran kommit i gång på allvar, och i gathörnen stodo virvlarna täta och ilskna i kylan. Hästägaren yrkade på omedelbar hemresa, men Petter skulle först avyttra grisen och köpa hem vad han tänkt sig till de väntande i stugan. Medan han sökte sig till slaktarn, löstes hästen och spändes för släden, men nu började en vild dans. Hästen hade länge varit orolig, och nu tog hans hemlängtan överhand. I

Fortsättning kommer