Dalsland/Tydje/BJ järnväg

BJ som blev SJ

I och med beviljandet den 26/9 1871 om koncession för järnväg från Falun till Göteborg, kunde Bergslagarnas Järnvägsaktiebolag bildas året därpå. Redan den 21/7 1872 togs det första spadtaget vid Falun. Sedan sattes successivt, från den 1/12 1875 till den 1/12 1879, olika bansträckor i trafik. Denna trafik, mellan Falun och Göteborg, kom bolaget som Sveriges största enskilda järnvägsföretag att upprätthålla fram till 1947. Den 30/6 detta år avgick det sista tåget i BJ:s regi från Göteborgs centralstation. Därefter tog tågen ett ‘annat spår’. Nu under Statens Järnvägar, SJ:s, försorg.

På den tiden det begav sig och under många år efteråt, talades det mycket om den rallarinvasion som ägde På den tiden det begav sig och under många år efteråt, talades det mycket om den rallarinvasion som ägde rum där järnvägen drogs fram. Det var ett vilt liv som fördes av dessa rälsens riddare i de stugor där de inkvarterades. Den 1 december 1879 tuffade i alla fall det första ångloket genom Tydje socken. Det skedde på den av BJ nybyggda spårsträckning i nord-sydlig riktning. Premiärturen startade kl. 5 på morgonen från Åmåls station och slutmålet var Göteborg. Lokomotivet framför detta festtåg var utsmyckat med sköldar och girlander samt kransar. Efter avgången från Åmål fortsatte sedan firandet där med fattigbespisning, kunglig salut, gudstjänst och festmiddag. Man kan förmoda att en och annan tydjebo såg detta premiärtågs färd genom socknen. Samtalsämnet var ju givet. Dels från jordägarna som fått delar av sin mark exproprierad och dels från allmänheten, som nu fick se hur fort detta vidunder färdades. Vid Slädekärr fick Tydjeborna så småningom, 1932, en hållplats. Detta dock först efter flera försök. Den fanns kvar till sommaren 1966 då den drogs in. Vidare fanns vid spårsträckningen genom Tydje, en banvaktstuga, som också den låg i Slädekärr. Den förste banvakten här var Carl Emil Jonsson, som flyttade hit 1879, (se reg-nr 1:51). – 119 – Skolfröken Britta Magnusson, som var endast sjutton år när hon tillträdde. Anhalten i Slädekärr där väntkuren, som hade tre väggar, syns till vänster. Till höger den vändskiva, som vändes så att den blev synlig för lokföraren, då man ville få tåget att stanna. Damen till vänster är Augusta Olivia Andersson i Gärdsbyn. Till höger står Mina Leandersson på Änga i Björbyn. Foto taget omkring 1948. Tydjebok 1 02-04-25 08.03 Sida 119 Senare byggdes ytterligare en banvaktstuga (se reg-nr 1:27). Den ena banvakten fick då bevakning av spåret norrut medan den andra hade kontrollen söderut. I februari 1939 blev sträckan Åmål-Öxnered elektrifierad. Då släpptes nämligen den 16000 volt starka strömmen på. Att BJ och senare SJ har haft en mycket stor betydelse för Åmål är ju allmänt känt, och de är inte få de tydjebor, som genom åren har haft sin utkomst från dessa järnvägsbolag. En av dem var Martin Torin (se vidare Tydjebyn 1:49). Han var född 1874 och fick i slutet på 1890-talet arbete vid BJ:s replag. Hans avdelning hade reparbeten på sträckan Säffle-Ånimskog. Lönen var 1:50 för tio timmars arbete. Det ansågs vara ganska bra på den tiden. Det var huvudsakligen stängsel och slipersarbeten som han utförde, men han var också med om att förnya rälsen vid tre tillfällen. Detta p.g.a. att man hela tiden fick allt tyngre vagnenheter och allt hårdare vagnsbelastning, och till detta var den ursprungliga rälsen för klen. Ett av rälsläggningsarbetena förde honom till Värmlands-bro. Då jobbade han på ackord och tjänade 4:- om dagen. På detta fick han dock hålla sig med logi. Det var ett tungt arbete då rälsskenorna var 18 meter långa. När kurvorna skulle läggas fick man bocka skenorna på platsen. De var åtta man om en sådan bjässe när den skulle passas in. När Torin slutade vid järnvägen hade han vid timarbete 3:- om dagen. Någon pension fick han aldrig då han var för gammal när han kom till replaget för att komma med i dåtidens pensionskassa. Arbetet var organiserat så att samtliga i replaget åkte på dressin ifrån sina respektive orter, in till Åmål och därifrån ut till sina olika arbeten. När Torin började hette banmästaren Svensson. Sedan avlöstes han av banmästare Fjällman. I juli 1916 utbröt en strejk bland banarbetarna på linjen Säffle-Tösse. Ett 40-tal arbetare lade då ner arbetet med följande fordran: lönen skulle höjas från 35 öre till 40 öre per timma. Baningenjör Insulander anlände och förklarade att om inte arbetet återupptogs på förutvarande villkor fick de sluta. Efter några dagar återgick de flesta till arbetet. 35 öre/tim var lönen bara på sommaren. På vintern var lönen lägre. Att det var olovligt att gå på järnvägen förr fick en Tydjebo erfara 1917. Han ansåg själv att han hade rätt att gå på banan då han var anställd på BJ:s verkstad. Detta hjälpte emellertid inte och han fick därför böta 10:-. Man kunde dock lösa biljett för att få beträda järnvägen. Biljetten såg ut som bilden visar här intill. En tragisk olycka längs järnvägen inträffade lördagen den 3 feb 1940. Det var Anna Nord, boende i Aneberg, Ånimskog sn, som då blev påkörd av ett ellok, som var ute på en provtur mellan Trollhättan och Åmål. Nord kom, tillsammans med en bekant, ifrån banvaktstugan och var på väg till anhalten i Slädekärr där de skulle ta tåget till – 120 – I väntan på fyratåget en dag i augusti 1944, vid järnvägsövergången i Slädekärr där anhalten låg. En dåtida samlingspunkt. Fr.v. Gulli Roth, Anna Roth, Britta Eriksson, Ture Eriksson, Signe Roth, Ingrid Elmarker från Högsäter samt Sigge Sandelin. Gångbiljett från 1921 med rätt att beträda BJ:s banvall. Fram resp. baksida. Tydjebok 1 02-04-25 08.03 Sida 120 Åmål halv tolv. Hon togs med på loket till Åmål men var vid ankomsten redan död. På eftermiddagen den 17 april 1975 inträffade ytterligare en olycka inom Tydjes gränser. Det var då som ett dieseldrivet arbetståg frontalkrockade med ett eldrivet godståg. Linjen hade ett år tidigare automatiserats och vid ledningscentralen i Göteborg hade fjärrtågklareraren sett att tågen gått på kollisionskurs. Han hade då omedelbart brutit strömmen, men kunde ju endast få det eldrivna loket att stanna. Det dieseldrivna loket rände rakt in i det då stillastående elloket. Två människor omkom vid denna olycka. Den ene, som var lokförare, hade Tydjeanknytning i det att hans hustru var dotter till Selma Johannesdotter, född i Björbyn. 4 - ROLFSKÄRR 1 mantal. Ägovidd: 218,1 ha. 1624 kastades det lott om Rolfskärrs fortsatta öde. Det dåvarande ägarparet Erik och Elin i Bodane skulle då fördela Rolfskärrs och Bodanes egendom mellan sina fyra döttrar. Lotten utföll på det viset att dottern Anna, som var gift med Per Olsson (se nedan vid A) och dottern Dordi, som var gift med Arne Halvardsson (se nedan vid B) fick hälften var här i Rolfskärr. – 121 – Tågolyckan i april 1975.