Dalsland/Ånimskogs Kyrka: Skillnad mellan sidversioner
Jano (diskussion | bidrag) Märke: Manuell återställning |
Jano (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 32: | Rad 32: | ||
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romansk stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var bara för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. |
På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romansk stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var bara för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster. |
||
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus. |
<p style="text-indent:6em;">Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus. |
||
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. |
År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Ordet skog knöts nu till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema sjö. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.<p style="text-indent:6em;">Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. <p style="text-indent:6em;">År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar. Detta för att betala Sveriges enorma skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogs stom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. <p style="text-indent:6em;">Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning. |
||
| ⚫ | <p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Dessa kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började att bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och hela Tydje med omnejd brändes ner. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet och ersatt med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, detta var dessutom brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad. Att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och uppbrottet från katolska kyrkan med i Tösse pastorat. Detta på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.<p style="text-indent:6em;">Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk. Både vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns smälts och blir material till en lite större klocka, som beställts på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop. Dessa har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klara 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas altare och predikstol 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur jämte Henrik Måneskäld. Som <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.<p style="text-indent:6em;">År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Hade för övrigt klagats tidigare på att det var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret <p style="text-indent:6em;">Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet och fraktad över Vänerns is från Kinnekulle. Man kalkar även över draperimålningen. Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första kyrkoherden som var kyrkoherde blev nu den dåvarande prästen V. Björen som tillträdde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krsenlund. <p style="text-indent:6em;">Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. man lyckades väl med detta och den sattes i verket mellan 1920-1930. man plockade ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade bänkarna till mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå.Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta. det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats istället för som då stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog fram de överkalkade draperimålningarna. <p style="text-indent:6em;">Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården. <p style="text-indent:6em;"> |
||
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan. I vapenhuset står dopfunten för ingen fick beträda kyrkorummet utan att vara döpt, inte ens spädbarn. I koret fick bara prästerna vistas. |
|||
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar, för att betala Sveriges skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogsstom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg. |
|||
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning. |
|||
| ⚫ | <p style="text-indent:6em;">När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. |
||
Versionen från 16 juli 2026 kl. 23.01
|
Ånimskogs Kyrka
| ||
|---|---|---|
 | ||
| Landskap | Dalsland | |
| Socken | Ånimskog | |
| Namn | Ånimskogs Kyrka | |
| Typ | Kyrka | |
| Hemman | Ånimskogs Stom | |
| Koordinater | 58.89184,12.541828 | |
|
| ||
| Visa på | ||
| ekonomiska kartan | ||
| häradsekonomiska kartan | ||
| topografiska kartan | ||
| Google Maps | ||
|
Sockipedia.se - Lokalhistoria på nätet. | ||
Ånimskogs kyrka är uppförd under 1100-1200-tal, som en romansk stenkyrka. Delar av de ursprungliga murarna står kvar och antyder ett nästan kvadratiskt långhus, eventuellt hade den en liten absid i öster och huvudingång var i söder. Dopfunten är av sandsten med avtappningshål, vilket daterar den till 1200-talets början eller tidigare. Kyrkans nuvarande form, en rektangulär planform med tredelat kor mot öster, har tillkommit genom tillbyggnader under 16- och 1700- talen. Då byggdes också ett vapenhus mot söder. År 1768 tillbyggdes ett nytt vapenhus mot väster med en kraftig träport in mot långhuset, och det gamla vapenhuset förändrades till sakristia. Vapenhuset har två våningar med en trappa mellan våningsplanen. Öppningen mellan nuvarande sakristian och långhuset är kyrkans ursprungliga södra ingång och den smala järnbeslagna dörren är enligt uppgift senmedeltida. Under 1700-talet skedde betydande interiöra förändringar i kyrkan. Interiören präglas av dekor och inventarier från den tiden och är ett mycket välbevarat exempel på s k provinsiell barock från tiden. Då tillkom bl a det bemålade plana trätaket av målarmästaren Hans Georg Schüffner år 1739. Han kallades allmänt "Guds målare på Dal och i västra Värmland" och tillhör den västsvenska måleriskolan.
Dopfunt av sandsten från 1200-talets början. Foto M.Nilars På predikstolen finns en trätavla från 1774 med text om dess donator, gästgivaren Anders Månsson Wall (1636-1738). Anders Wall ligger begravd med sina hustrur under en gravhäll i korgolvet framför altarringen. På altartavlan finns också två vapensköldar, ätterna Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre på Henriksholm år 1729 och är liksom predikstolen snidad av bildhuggaren Nils Falk. Senare målad av Schuffner. Den gamla altartavlan såldes till Ödskölt socken och kan ses i sakristian i Ödskölt kyrka. På läktarbarriären syns apostlamålningar (Kristus och de tolv lärljungarna) utförda av okänd konstnär på 1700-talet. Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början och närmast koret finns patronatsbänkar med adelsvapen på sidorna. Bänkarna är ombyggda och målade av arkitekt Sven Brandel vid en renovering 1928-29. Vid urgrävningar vid norra väggen hittades då en urholkad ekkista, troligen från 1100-talet, som nu finns på vapenhusets övervåning.
På norra långväggens utsida finns en källarnedgång till ett i berggrunden utsprängt pannrum som tillkom 1928-29. Kyrkan saknar torn men har en fristående klockstapel byggd 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Här hänger två klockor. Golvets stenhällar lades in på 1820-talet. Takkronan i kyrkorummets mitt är en gåva av brukspatron Magnus Sahlin i Fröskog. År 1924 tillkom en ny orgelfasad med klassicistiska drag. Ritad av arkitekt Melchior Wernstedt, Göteborg och byggd av H. Nordfors, Lidköping. I kyrkans ägo finns flera verk av bygdens son, konstnären Otto Hesselbom, som också ligger begravd på kyrkogården under en minnessten. Bland kyrkans många inventarier märks särskilt en mässhake, som sägs vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget. På dess rygg finns ett motiv broderat i silke och guldtråd som föreställer Maria på sin dödsbädd omgiven av Jesu lärjungar.
Det finns belägg för att det funnits ett hednatempel på kyrkans plats innan den byggdes. Flera kända personer har uttryckt den tanken, även om vi vet väldigt lite fakta om detta, Men man gjorde ofta så under 1100 talet för att folk skulle godta kyrkan och acceptera kristendomen. Till höger om ingången till kyrkan finns en häll, där man förr i tiden lade s.k. självspillingar på. För att de med hjälp av någon vänlig vaktmästare skulle hamna i vigd jord. Viket gjordes innanför murarna ofta på nordsidan av kyrkogården.
Församlingshemmet
Ånimskogs församlingshem ligger vackert vid Ånimmens östra strand i närheten av kyrkan.
Historik om Ånimskogs Kyrka.
<poem>
En tidslinje skriven av Jan Olsson. (arbetet kommer fortskrida under en tid)
Ånimskogs tidiga kyrkohistoria börjar redan på 1000 talet när kristendomen gjorde entré i bygden. Man räknar med att Ånimskog blev kristet på mitten av 1000 talet. Då fans fortfarande en hednisk kultplats där kyrkan står idag. Hur kan man veta det? Jo man renoverade kyrka på 1920-1930 talet och ordnade bland annat med ett pannrum mitt på norra ytterväggen. Man grävde ner och bröt sig igenom väggen och fann då att kyrkan hade dubbla väggar som innehöll lämningar från en tidigare kultur. Vanligt med dubbla väggar i kyrkor för att isolera med grus. Nu fann man mänskliga ben träbitar och till och med djurben i mellanrummet. Man hade tydligen när man gjorde grunden tagit bort gravar och annat som funnits här tidigare och lagt dem i mellanrummet för att de ändå skulle ha plats i kyrkan. Enligt vissa källor var detta en plats där Oden dyrkades. Man hade ofta en favorit gud som dyrkades på en plats, man bytte alltså inte gud till andra som fanns. Men det är klart att detta var en skrämmande och omtumlande tid. speciellt för bygdens kvinnor. De skulle ju nu ta hänsyn till Evas skuld som gav frukten till Adam och få mindre lön för arbete. Inte få medverka i religiösa ritualer och annat som de inte var vana vid. Vissa tror idag att detta kunde vara platsen för en stavkyrka eller enklare kyrkobyggnad som stod på samma plats, andra menar att det bara var en hednisk kultplats som revs för att ge plats åt kyrkan.
Det står i skrift bl.a. från Adam af Bremen och från kung Sverre från Norge att den kristna läran hade antagits i våra trakter omkring år 1070. Det var säkert en del delade meningar bland folk om det som skedde. Dessutom ansågs folk ofta vara motsträviga. De var helt enkelt rädda för det nya.
Centrum för kristenheten var Skara stift. Kyrkan var katolsk. De sände ut sina präster och andra för att sprida den kristna läran. Man delade upp landskapet i socknar, varje socken skulle ha en kyrkobyggnad och storleken på socknen (kommer av ordet söka) anpassades därför efter folkmängd. Till varje socken skulle finnas en "Stom", en mark som skulle livnära prästen. Det kunde vara en eller flera gårdar. Här blev det i stort sett den mark som tillhörde Byn. Nuvarande Ånimskogs gård. Detta blev Ånimskogs Stom. Här byggdes ett litet kapell som senare revs. På mitten av 1200 talet började kyrkobygget. Det var en nästan kvadratisk byggnad med ett högt spetsigt tak i det närmaste gotisk stil. Men man tvistade om detta senare och ansåg att de rundade dörrvalven i sakristian tydde på romansk stil. Brytpunkten mellan stilarna bör vara omkring år 1250. Man byggde detta som delvis ett försvarsverk, med smala fönstergluggar. Var lättare att få med sig folk om man sa försvarsverk. Ingången som nu var åt söder var vapenhus. (idag sakristia) Där placerades dopfunten. eftersom man var tvungen att vara döpt för att beträda kyrkorummet, gällde även spädbarn. Koret fick heller inte beträdas av "vanligt" folk. Det var bara för präster och deras personal. Det fanns som man tror en enkel ingång även mot väster och eventuellt någon liten höjning samt ett litet kor mot öster.
Denna första tid var för befolkningen en orolig tid som alltid i gränstrakter. Gränsen låg under viss tid i Ånimmen. Kyrkan var nu katolsk, med mässor på latin och inga bänkar att sitta på. Kyrkan var mörk och kall inuti vintertid. De smala gluggarna släppte inte in så mycket ljus. År 1397 kom en förändring för Ånimskog. Drottning Margaretha den 1 av Danmark skrev nu under Kalmar unionen och diplomatiskt satte hon Erik av Pommern som kung för de tre nordiska rikena. Nu blev det lugnt och kyrka började bli rik. Det är även nu som Odnema skrivs för första gången och då i Danska dokument. Ordet skog knöts nu till många socknar t.ex. Fröskog. Därför Odhnemaskog. Flera äldre forskare menade att detta kom från asaguden Oden (Odens skog), andra att det var sjön som hette Odhnem, alltså skogen vid Odhnema sjö. Detta kan vi inte styrka på något vis. Men spännande tankar.
Nu kommer en lugn tid med få incidenter, på grund av gränstrakts problematik. Nu växer kyrkans rikedomar, men för allmänheten är fortfarande de katolska mässorna på latin och vintertid är det kallt i kyrkan.
År 1523 sker en förändring. Gustav Wasa kliver in i historien och startar reformationen. Danskarna blev ursinniga och började genast planera motdrag och ganska snart fick kyrkan klart för sig att han ville åt kyrkans rikedomar. Detta för att betala Sveriges enorma skulder. År 1527 på Västerås riksdag bestämdes även att de gårdar som kyrkan fått eller ägde i de stommar man inrättat. Skulle tillfalla kronan. Underströks ytterligare 1540 då all kyrkans egendom togs av kronan. Ånimskogs stom säljs nu. Många kyrkor fick släppa ifrån sig sina klockor, de fraktades till Lübeck och smältes ner för att även de skulle gå till skulderna. Kyrkorna fick endast ha en "nödvändig" klocka. Om Ånimskog blev av med någon klocka vet vi ej, men det är troligt. Underhåll av tak och byggnader uteblev och många kyrkor började förfalla. Taket på södra sidan av kyrkan började rasa in. Det finns tydliga märken på takstolarna än i dag att de blivit utsatta för väder och vind. Så det var inte lätt att hålla mässor nu. Så när Birgerius Erici började predika år 1562 här var det under stundtals kaotiska villkor. Spänningarna mot Danmark steg.
Men Kyrkorna började trots allt, så småningom få lite medel så att underhållet började ta lite form. Mellan år 1571-1593 kom andra reformationen med sin striktare syn på människors levene. Hårdare krav på individen, med kyrkotukt och krav på mer personlig omvändelse. Hela samhället skulle underordnas Guds lag. Medförde att läskunnigheten började få större spridning.
När 1600-talet kom. Började man även förändra kyrkobyggnaden. Nu kom Hannibal fejden 1645. Den Danske kungen ville ha avgift för att inte bränna ner de gods och gårdar som var i gränstrakterna. Säkert någon slags förhandlings strategi för att rita om gränsen. Oroliga tider i Ånimskog, hus bränns och fientligheterna till Danmark blev synliga. Dessa kulminerar när Danske generalmajoren Gyldenlöve började att bränna på allvar. Ånimskogs Lund och många fastigheter fick sina hus brända. En annan härförare. Duncan hade sin här vid Tösse och hela Tydje med omnejd brändes ner. Kriget varade ungefär mellan 1677-1679. Krig på den tiden var även då fruktansvärt, man slog ihjäl män, våldtog kvinnor och slaktade boskap för att kuva befolkningen och tvinga dem till underkastelse. Medan kyrkan skonades var denna tid fruktansvärd för befolkningen i Ånimskog med omnejd. Nu under 1600-talet börjar man även bygga ut kyrkan. Kyrkan behövde bli större. Trots umbäranden för befolkningen infördes ändå, en ny typ av kyrkoskatt. När precis ombyggnation och annat sker är dock oklart eftersom man först år 1689 införde räkenskapsbok och då var kyrkan redan utbyggd under minst 2 omgånger och det gamla koret i öster rivet och ersatt med nytt kor mot öster. Även nytt tak hade byggts, detta var dessutom brutet och klätt med träspån. Klockstapeln i söder fanns, men var redan nu omdiskuterad. Att bygga klocktorn i väster kom på agendan. Nu börjar en ny tids era i Ånimskog. Ånimskog var efter reformationen och uppbrottet från katolska kyrkan med i Tösse pastorat. Detta på grund av invånarantalet. Man började nu införa sittbänkar samtidigt som befolkningen hade växt. Takspånen byttes till Glava skiffer och fönstren blev större. Man har nu även gjort ett fint innertak som målas av en konstnär, vi vet dock inte vem.
Nu börjar 1700 talet, som för Ånimskogs Kyrka blev ett nytänk. Både vad gäller utsmyckning och annat. Det fanns bland många förmögna Ånimskogsbor nu en vilja att förnya Kyrkan. Kyrkklockan som nu fanns smälts och blir material till en lite större klocka, som beställts på Petreaus gjuteri i Örebro. Man pratar åter om att bygga ett klocktorn i väster, men får vänta trots att stapeln anses dålig.. Altar tavlan och predikstolen anses omoderna. Den gamla altartavlan och predikstolen säljs 1726 till Ödskölts kyrka som behöver dessa och köper dessa för 10 daler silver. En ny altartavla skänks nu av Erik Månsson Ulfsparre och Anna Soop. Dessa har anlitat bildhuggaren Nils Falk att göra den. Anders Wall skänker nu medel till predikstolen som även den görs av Falk. Han flyttar till Bräcke under arbetet. Altaret och predikstolen är klara 1729. Falk gör nu Fröskog kyrkas altare och predikstol 1739. Anders Wall gravsätts i kyrkgolvet framför altar ringen med sina hustrur jämte Henrik Måneskäld. Som
Ny kyrkstapeln byggs 1731 av Per Andersson i Sotebyn. Nu beställs även en ny större klocka av Petreaus i Örebro, levereras 1753. På norra delen av kyrkogården hade man inrättat en gravkammare som tjänstgjorde som förvaring av kistor när tjälen var för hård. Detta mot en avgift och kallades "Torstens grav". Men det klagades på detta eftersom inte liken flyttades i tid. Så 1813 togs den bort. Ett flertal personer skänker nu dyrgripar till Ånimskogs kyrka. Hans Georg Shüffner, kallad "Guds målare på Dal" anlitades 1739 för att måla kyrkans innertak. Han målade över den gamla takmålningen som dock delvis finns kvar. För arbetet fick han 103 riksdaler.
År 1768 tages beslut om nytt vapenhus i väster. Klart 1769. Då hade det även varit en ny diskussion och klocktorn. Varför man redan nu dimensionerade väggarna för eventuellt kyrktorn. Det innebar att man även nu fick en läktare. Man hade nu 2 trappor upp till läktaren, den södra tages 1928 bort. När nu nytt vapenhus var byggt, gör man om det gamla till sakristia. Korgången som tidigare var bakom altaret och som tjänstgjort som sakristia. var nu ett minne blott. Hade för övrigt klagats tidigare på att det var för trångt för prästen att byta om i. Nu målas den draperimålning som är runt koret
Under 1800 talet början börjar predikstolen att svaja. Sagt och gjort man tog nu dopfunten som stod på västra sidan av sakristian och satte den som stöd under predikstolen. Dopfunten som för övrigt är väldigt gammal, troligen sedan 1200 talet och fraktad över Vänerns is från Kinnekulle. Man kalkar även över draperimålningen. Någon präst tyckte att det var mer religiöst riktigt så. År 1885 blev Ånimskog eget pastorat. Första kyrkoherden som var kyrkoherde blev nu den dåvarande prästen V. Björen som tillträdde ämbetet 1888. Nu var det Näs som blev Prästgård. Björen fick för övrigt sparken 1905 på grund av fylleri och sattes under förmyndare på Krsenlund.
Nu började en stor insamling för att renovera kyrkan. man lyckades väl med detta och den sattes i verket mellan 1920-1930. man plockade ut bänkarna och lade ett nytt trägolv under dem och ändrade bänkarna till mer sittvänliga. Man lade om övriga stengolv och murade värmekanaler där varmluft från pannan skulle gå.Man tog bort den gamla kaminen och man grävde sig ner vid norra väggen där man anlade ett nytt pannrum. Bröderna Skog höll på med detta. det fick även sprängas för att få pannrummet tillräckligt stort. Norra väggen genombröts och där såg man de dubbla väggarna och de rester som fanns där. Man placerade dopfunten på hedersplats istället för som då stöd under predikstolen. Takmålningarna restaurerades. (Alvar Lundin var en av målarna). Man tog fram de överkalkade draperimålningarna.
Ny kyrkogård anlades västerut. Gerda de Verdier (Ånimskogs första kvinnliga kyrkvärd) skänkte marken. Mark har vid flera tillfällen skänkts till kyrkan av Ånimskogs gård. År 1961 går Ånimskogs pastorat upp i Tösse o. Tydje församling och vidare till Åmåls församling 2010. År ca. 1985 flyttas gravarna från Henriksholm hit. Man ansåg inte att gravar skulle vara där utan på kyrkogården.
- ↑ Källa:Info Kyrka , Arkiv Digital . Ånimskogsboken, Olle Ljung, Gunnar Hedens skrifter, svenska Kyrkan, intrvju Axel Axelsson, Jan Olsson
