Dalsland/Tösse/Avrättningsplatsen: Skillnad mellan sidversioner
Slundell (diskussion | bidrag) Lagt till text |
Slundell (diskussion | bidrag) Lagt till bild |
||
| Rad 8: | Rad 8: | ||
| hemman = ? | | hemman = ? | ||
}}Herrskog, Skäggebol i Tydje socken Tössbo härads avrättningsplats låg i Tydje socken (numera Tösse-Tydje) och har omväxlande kallats Härskogsbräckan eller Herrskog. Den låg i en sluttning längs med allmänna landsvägen, inte långt från skogsmarken till Gyltungebyn, på gränsen mellan Tydje och Ånimskogs socknar. Denna trakt var i äldre tid känd för stråtrövare. Avrättningsplatsen var en inhägnad yta och dess sydligaste del låg 100 meter norr om sockengränsmärket mellan Ånimskog och Tydje och sträckte sig cirka 60 meter norrut. På laga skifteskartan 1838 är den utsatt som ”afrättsplatts” och likaså på storskifteskartan från 1752 över kronohemmanet och ”fourirsbostället” Skäggebol. Ytan var 16 kappland stor, det vill säga knappt 2 500 kvadratmeter, med ett något triangelformat utseende och största djup av Cirka 50 meter. Den var omgiven av gran- och tallskog enligt kartan från 1838. Enligt osäkra uppgifter har en fångkista, en liten häktesbyggnad. funnits på platsen långt tillbaka i tiden. Annars låg häktet vid tingsplatsen i Torpane. Den sista avrättningen genomfördes den 4 april 1826. Den gamla stupstocken av ek låg kvar ännu i början av 1900-talet vid Herrskog. Avrättningsplatsen blev skövlad i april 1952 genom vägarbete för nuvarande E45. Vid breddning av vägen på l960-talet hittades återigen skelettfynd, men dessa rapporterades inte till ansvariga myndigheter. Östra vägrenen för E45 tan- gerar avrättningsplatsens östgräns, Platsen hade dessförinnan nyttjats som sand- täkt. Innan avrättningsplatsen skövlades syntes fem eller sex rektangulära paral- lella försänkningar på området, ca en meter långa och några decimeter djupa. Möjligen var det spår efter gravar. I samband med vägbygget rapporterade tidningarna att skelettfynd gjorts på platsen. Vid grävning i den stora grusgropen hittades en skalle och ett annat ben, troligen ett överarmsben. Skelettdelarna följde med i en grävmaskinsskopa och upptäcktes först sedan massorna tippades som fyllning på ett annat ställe. Då avbröts grävningen och landsantikvarien i Vänersborg tillkallades. Skelettdelarna var ganska dåligt bevarade, troligen på grund av den genomsläppliga grusiga marken. Folket i bygden kopplade fyndet till en gubbe som kallades Socker- Kalle, vilken under 1800-talets förra hälft skulle ha rånmördat kringvandrande försäljare. Att det handlar om en vandringsmyt är lätt att se när man jämför med motsvarande berättelser om Odde-Jonas i Ödskölt. En analys av skallen utfördes av Nils-Gustav Gejvall vid Statens Historiska Museum i maj 1952. Från analysrapporten kan man läsa: ”Fyndet utgöres av en defekt kalott i starkt vittrat tillstånd. Kalotten har tillhört en vuxen individ av manligt kön och karaktäriseras av en bred panna, därtill låg, av ovoid och relativt kort skallform samt ovanligt utskjutande bakhuvud, s.k. bathroeephali. Fyndet saknar värde ur antropologisk synpunkt och bör återgå för jordning” Frågan är hur mycket av platsen som återstår efter täktverksamhet och väg- bygge. Idag är här en hårt trafikerad europaväg, men lämningar kan trots allt finnas kvar väster om vägen. | }}Herrskog, Skäggebol i Tydje socken Tössbo härads avrättningsplats låg i Tydje socken (numera Tösse-Tydje) och har omväxlande kallats Härskogsbräckan eller Herrskog. Den låg i en sluttning längs med allmänna landsvägen, inte långt från skogsmarken till Gyltungebyn, på gränsen mellan Tydje och Ånimskogs socknar. Denna trakt var i äldre tid känd för stråtrövare. Avrättningsplatsen var en inhägnad yta och dess sydligaste del låg 100 meter norr om sockengränsmärket mellan Ånimskog och Tydje och sträckte sig cirka 60 meter norrut. På laga skifteskartan 1838 är den utsatt som ”afrättsplatts” och likaså på storskifteskartan från 1752 över kronohemmanet och ”fourirsbostället” Skäggebol. Ytan var 16 kappland stor, det vill säga knappt 2 500 kvadratmeter, med ett något triangelformat utseende och största djup av Cirka 50 meter. Den var omgiven av gran- och tallskog enligt kartan från 1838. Enligt osäkra uppgifter har en fångkista, en liten häktesbyggnad. funnits på platsen långt tillbaka i tiden. Annars låg häktet vid tingsplatsen i Torpane. Den sista avrättningen genomfördes den 4 april 1826. Den gamla stupstocken av ek låg kvar ännu i början av 1900-talet vid Herrskog. Avrättningsplatsen blev skövlad i april 1952 genom vägarbete för nuvarande E45. Vid breddning av vägen på l960-talet hittades återigen skelettfynd, men dessa rapporterades inte till ansvariga myndigheter. Östra vägrenen för E45 tan- gerar avrättningsplatsens östgräns, Platsen hade dessförinnan nyttjats som sand- täkt. Innan avrättningsplatsen skövlades syntes fem eller sex rektangulära paral- lella försänkningar på området, ca en meter långa och några decimeter djupa. Möjligen var det spår efter gravar. I samband med vägbygget rapporterade tidningarna att skelettfynd gjorts på platsen. Vid grävning i den stora grusgropen hittades en skalle och ett annat ben, troligen ett överarmsben. Skelettdelarna följde med i en grävmaskinsskopa och upptäcktes först sedan massorna tippades som fyllning på ett annat ställe. Då avbröts grävningen och landsantikvarien i Vänersborg tillkallades. Skelettdelarna var ganska dåligt bevarade, troligen på grund av den genomsläppliga grusiga marken. Folket i bygden kopplade fyndet till en gubbe som kallades Socker- Kalle, vilken under 1800-talets förra hälft skulle ha rånmördat kringvandrande försäljare. Att det handlar om en vandringsmyt är lätt att se när man jämför med motsvarande berättelser om Odde-Jonas i Ödskölt. En analys av skallen utfördes av Nils-Gustav Gejvall vid Statens Historiska Museum i maj 1952. Från analysrapporten kan man läsa: ”Fyndet utgöres av en defekt kalott i starkt vittrat tillstånd. Kalotten har tillhört en vuxen individ av manligt kön och karaktäriseras av en bred panna, därtill låg, av ovoid och relativt kort skallform samt ovanligt utskjutande bakhuvud, s.k. bathroeephali. Fyndet saknar värde ur antropologisk synpunkt och bör återgå för jordning” Frågan är hur mycket av platsen som återstår efter täktverksamhet och väg- bygge. Idag är här en hårt trafikerad europaväg, men lämningar kan trots allt finnas kvar väster om vägen. | ||
[[Fil:Dalsland Tösse avrättningsplatsen.jpg|ramlös|698x698px]] | |||
'''Källa:''' Hembygden 2012 Dalslands Fornminnes och Hembygdsförbund. | '''Källa:''' Hembygden 2012 Dalslands Fornminnes och Hembygdsförbund. | ||
Här finns förord till boken: '''[[Dalsland/Tösse/Fyrio Par Spö|Fyrtio par spö och halshuggning]]''' av '''Conny Källvik'''. | Här finns förord till boken: '''[[Dalsland/Tösse/Fyrio Par Spö|Fyrtio par spö och halshuggning]]''' av '''Conny Källvik'''. | ||
Versionen från 18 januari 2025 kl. 17.58
-Platsbox- (OBS:Detta visningsformat är tillfälligt!)
Socken: Tösse
Hemman: ?
Platsnamn: Avrättningsplats
Typ: Avrättningsplats
Herrskog, Skäggebol i Tydje socken Tössbo härads avrättningsplats låg i Tydje socken (numera Tösse-Tydje) och har omväxlande kallats Härskogsbräckan eller Herrskog. Den låg i en sluttning längs med allmänna landsvägen, inte långt från skogsmarken till Gyltungebyn, på gränsen mellan Tydje och Ånimskogs socknar. Denna trakt var i äldre tid känd för stråtrövare. Avrättningsplatsen var en inhägnad yta och dess sydligaste del låg 100 meter norr om sockengränsmärket mellan Ånimskog och Tydje och sträckte sig cirka 60 meter norrut. På laga skifteskartan 1838 är den utsatt som ”afrättsplatts” och likaså på storskifteskartan från 1752 över kronohemmanet och ”fourirsbostället” Skäggebol. Ytan var 16 kappland stor, det vill säga knappt 2 500 kvadratmeter, med ett något triangelformat utseende och största djup av Cirka 50 meter. Den var omgiven av gran- och tallskog enligt kartan från 1838. Enligt osäkra uppgifter har en fångkista, en liten häktesbyggnad. funnits på platsen långt tillbaka i tiden. Annars låg häktet vid tingsplatsen i Torpane. Den sista avrättningen genomfördes den 4 april 1826. Den gamla stupstocken av ek låg kvar ännu i början av 1900-talet vid Herrskog. Avrättningsplatsen blev skövlad i april 1952 genom vägarbete för nuvarande E45. Vid breddning av vägen på l960-talet hittades återigen skelettfynd, men dessa rapporterades inte till ansvariga myndigheter. Östra vägrenen för E45 tan- gerar avrättningsplatsens östgräns, Platsen hade dessförinnan nyttjats som sand- täkt. Innan avrättningsplatsen skövlades syntes fem eller sex rektangulära paral- lella försänkningar på området, ca en meter långa och några decimeter djupa. Möjligen var det spår efter gravar. I samband med vägbygget rapporterade tidningarna att skelettfynd gjorts på platsen. Vid grävning i den stora grusgropen hittades en skalle och ett annat ben, troligen ett överarmsben. Skelettdelarna följde med i en grävmaskinsskopa och upptäcktes först sedan massorna tippades som fyllning på ett annat ställe. Då avbröts grävningen och landsantikvarien i Vänersborg tillkallades. Skelettdelarna var ganska dåligt bevarade, troligen på grund av den genomsläppliga grusiga marken. Folket i bygden kopplade fyndet till en gubbe som kallades Socker- Kalle, vilken under 1800-talets förra hälft skulle ha rånmördat kringvandrande försäljare. Att det handlar om en vandringsmyt är lätt att se när man jämför med motsvarande berättelser om Odde-Jonas i Ödskölt. En analys av skallen utfördes av Nils-Gustav Gejvall vid Statens Historiska Museum i maj 1952. Från analysrapporten kan man läsa: ”Fyndet utgöres av en defekt kalott i starkt vittrat tillstånd. Kalotten har tillhört en vuxen individ av manligt kön och karaktäriseras av en bred panna, därtill låg, av ovoid och relativt kort skallform samt ovanligt utskjutande bakhuvud, s.k. bathroeephali. Fyndet saknar värde ur antropologisk synpunkt och bör återgå för jordning” Frågan är hur mycket av platsen som återstår efter täktverksamhet och väg- bygge. Idag är här en hårt trafikerad europaväg, men lämningar kan trots allt finnas kvar väster om vägen.
Källa: Hembygden 2012 Dalslands Fornminnes och Hembygdsförbund.
Här finns förord till boken: Fyrtio par spö och halshuggning av Conny Källvik.
