Bergesötten

---

Lägg till ny plats
Bergesötten
Landskap	Västergötland
Socken	Väne-Åsaka
Namn	Bergesötten
Typ	Backstuga
Hemman	Piparetomten
Koordinater	58.247459,12.469161
Laddar karta ...
Visa på
ekonomiska kartan
häradsekonomiska kartan
topografiska kartan
generalskartan 1
Google Maps
Sockipedia.se - Lokalhistoria på nätet.

"BERGESÖTTEN" OCH HANS MANBYGGNAD

Inte hade han en tanke på att han skapade ett monument, mannen som slet med all stenen där i kanten av den stora mossen. Ändå gjorde han på sätt och vis det, ett monument över sig själv och det Fattig-Sverige han levde i. Han var i sextioårsåldern och byggde sig ett nytt hus. Kanske gjorde han det för att slippa auktioneras bort när han blivit så gammal och orkeslös att socknen måste försörja honom. Och att Åsaka fattigvårdsstyrelse uppskattade hans vilja att hålla sig med eget husly protokollfördes den 12 oktober 1882: ” Som Andreas Berg vid Bredmossen åt sig uppfört en manbyggnad af sten och dervid ådagalagt stor flit och ihärdighet, men saknar medel att inreda den samma så fann styrelsen skäligt bevilja honom 8 kr hvilka överlämnades till ledamoten A Andersson Östanbäck hvilken lofvade besörja att medlen blir använda till nämde ändamål.” Detta är ju svart på vitt: stenruinen i kanten av Bredmossen nordost om Lagga är väggarna i den boning ” Bergesötten” reste sig — och hans riktiga namn var Andreas Johansson Berg. Huset blev förmodligen byggt i början av 1880-talet, ju i vart fall inte senare.

For till Göteborg 12 september 1821 föddes en pojke på Åsaka Storegårds knektstom och han döptes samma dag till Andreas. Föräld�rar var Johannes Berg och A nna An�dersdotter, han infödd Åsakabo och hon från Stora Mellby. Knekt Johannes avancerade till ” corporal” men led av ” bräcklighet” och slutade som en utfat�tig gubbe med träben. Avsked fick han redan 1830 då flyttlasset, som nog inte var så imponerande, gick från stommen till torpet Loberget under Storegården. Unge Andreas blev kvar i familjens sköte tills han 1841, alltså tjugoårig, tog drängtjänst i Skalltorp, året därpå i Landbogården. 1844 var han dock åter i Loberget och skrevs ” försvarslös” d v s gående utan tjänst. Och fast han levde i drygt femtio år till tycks han aldrig mer ha tagit drängstädja. Ä ndå försörjde han sig troligen i stort sett själv: en an�teckning att han åter var försvarslös är överstruken och den hjälp han fick av fattigvården utgick som ” extra”, aldrig ” på ordinarie stat” . Kanske tog han till�fälligajobb, han höll sig inte heller alltid hemma i Åsaka. I husförhörslängderna finns flera noteringar om att han har ta�git ut ” betyg” för att fara någonstans, resenärer måste ännu ha ett slags pass utfärdat av prästen. I två fall var resmå­ let Göteborg, i ett tredje möjligen Dalar�na men den tydningen är högst osäker. 1850 flyttade Andreas till Berget som även det låg under Storegården, sanno�likt nära både knekttorpet och Lober�get. Berget hade tidigare skrivits ” torp’ ’ men var degraderat till ” backstuga” när den tjugonioårige soldatsonen drog in där. Någon annan hemadress fick Andreas aldrig i kyrkböckerna fast han bodde i åtm instone tolv år vid Bredmos�sen. Kanske anm älde han sin flyttning bara för fattigvårdsstyrelsen, det var ju den som kunde ge inredningsbidrag. Tomten gammal äng? För en nutida besökare är det nästan ofattbart att någon ville bo där i den oländiga mosskanten — men kanske ser vi saken från fel håll? Den som slog sig ner på annans m ark var en människa i underläge, valde han en hygglig tom t�plätt kunde ägaren få upp ögonen för den. Folket på Pipartom ten, dit marken på den här tiden hörde, frestades nog aldrig att jaga iväg ” nybyggaren” för att överta stället. Fast vi själva har svårt att se oländigheten som en tillgång kan Andreas ha tyckt att den skänkte honom frihet och trygghet Det kan dock hända att vi är fast i ett annat tokigt perspektiv: kanske valdes platsen i själva verket ut för att den inte var ren vildmark. På den så kallade eko�nomiska kartan över Skaraborgs län är huset närmaste omgivning utm ärkt som kultiverad. Eftersom förarbetena till kartan gjordes 1877—82 kan det knap�past ha varit Andreas som hävdat m ar�ken. Fanns det i mosskanten en gammal slåtteräng som ingen brydde sig om längre, en slåtteräng som trots sin belä­ genhet såg lite tom taktig och inbjudan�de ut? A tt det här problemet har fängslat människors fantasi visar de muntliga traditioner som har skapats kring ” Berge�sötten” och hans val av husplats. Enligt en skulle han ha gett sig av från Berget därför att han otrivdes med de ormar, alternativt onda andar, som höll till där. Enligt en annan flyttade han när nya vä­ gen från Åsaka Sand in mot Främme�stad började byggas — han skulle ha tyckt att han såg för mycket folk. Denna senare förklaring är uppenbart oriktig, det kan i vart fall inte ha varit fråga om det vägbygget som utfördes på 1900-ta�let. Till saken hör också att Andreas ut�sedda m arkbit låg tämligen nära en väg, den som gick mellan Ö stanbäck och Bredäng. Det ges över huvud taget ingen anledning tro att han var särskild folk�skygg. Hans skäl för att flytta från Berget till Bredmossen låter sig nog inte längre ut�forskas. Och det samma kan sägas om öknam ­ nets ursprung fast man ju kan spekule�ra. Var ” Bergesötten” en förvrängning av ” bergesettarn” = backstugusittaren på Berget? Eller kom det, om nu platsen redan hade nam n, av Berg och ” Sötte�köllen” ? Inget murbruk Att bygga ” i kallm ur’ är att stapla ste�nar utan att foga ihop dem med bruk. Använder m an obearbetad natursten och går rakt fram får man ett stenhag. Andreas Berg gjorde vinklar och fick med protokollets ord ” en manbyggnad af sten” — det låter som en bättre herr�gård men med ” m anbyggnad” avsågs helt enkelt en människoboning. Felet med kallmur är att naren sveper in ge�nom den, särskilt om en stor öppen mos�se ligger nära intill. Och Bredmossen var säkerligen inte alls så skogbevuxen och skyddande mot blåst som den är nu. ” Bergesötten” satte nog värde på som� marens värme även om myggen bolmade ur gölarna. Ordentligt hett kan han för�resten ha fått det när han, enligt vad som berättats, råkade vålla en skogsbrand som spred sig ändå till Bredängsån. Vad beträffar rum splan och mått hänvisas den gålate läsaren till nedan befintliga skiss och den prom enadsugne till verkligheten! A tt gå är nyttigt och åt�minstone i det här fallet också bildande. Bygger m an i natursten och utan bruk måste man stapla försiktigt och göra väggarna tjocka om inte alltsam m ans ska rasa ihop för en ordentlig knuff. A n�dreas Berg hade handlag med sten, ändå kan det sägas att hans manbyggnad inte mer än nätt och jäm nt blev ihålig. Cirka tio kvadratm eter fanns där att röra sig på — fattigvårdens åtta kronor förslog m åhända rätt bra till inredning. De kvarstående m urarna är som mest en och tjugo och troligen var stenväg�garna ungefär så höga. H ur träöver�byggnaden såg ut är svårt att rekonstru�era i detalj men med den längd-bredd�proportion byggnaden hade bör ett vanligt ryggåstak ha passat bra. Några tegelrester har vad skrivaren vet inte på­ träffats. M öjligen fanns det två härdar att elda på. Om skorstenspipa hörde till bekvämligheterna är outrett, kanske fick röken leta sig ut genom ett hål i ta�ket. Åtminstone den ena gaveln ska ha haft ett fönster. Golv av trä torde Andre�as ha tram pat bara när han tittade in till någon granne.Fattigbegravning M edan åren kom och gick blev Andreas Berg naturligtvis allt äldre. Då och då begärde han hjälp av fattigvården och fick en kubikfot råg eller havre, oftast även lite pengar. Aldrig ved, han hade ju nära till både skog och torvmosse. Kon�tantbidraget var en krona eller mindre men en gång fick han två, till ” hjälp till stöflor” . In i det sista tänkte manbyggnadsäga�ren på underhållet, det fram går av ett protokoll från maj 1893: ”Andreas Berg på Bredmossen begärde det dugliga vir�ket uti Johannes Larssons i Rörmossen förr tillhöriga gamla stuga hvartill fat�tigvårdsstyrelsen lemnade bifall”. Det är emellertid ovisst om han m äktade gö­ ra bruk av virket, han insjuknade och måste få vård. Till Lagga ska han en dag ha kommit i bara skjortan. Karl Nilsson i Kroken och en Magnus Ström bevilja�des ersättning för att de hade hjälpt ho�nom, Karl med logi. Andreas hade alltså till slut tvingats läm na sitt med ” stor flit och ihärdighet” uppförda hus. Den 23 maj 1894 gick han ur tiden. Socknen spenderade tio kronor på ” Bergesöt�tens” jordafärd och någon gravsten fick han förstås inte. Trädelen av huset bör�jade ruttna bort om den nu inte blev ved åt någon annan som levde arm och elän�dig men ändå vid egen härd. Stenväggarna står dock kvar, i vart fall det mesta av dem. De står där som ett m onument över sin skapare och det Fattig-Sverige som fanns för bara hund� ra år sedan. Med något bistånd av m än�niskohänder, exempelvis lite röjning, skulle de kunna hålla sig upprätta länge än. Och de vill hålla sig upprätta — som ” Bergesötten” nog själv ville det. Berättelsen skriven av Bertil Olsson

Laddar karta ...

Platser som tillhör gården är 4 st

Namn	Koordinat	Typ
Bergesötten	58.247459, 12.469161	Backstuga
Hagen (Piparetomten)		Torp
Vaktebergsudde	58.209503, 12.511808	Torp
Åsaka Piparetomten	58.26438, 12.443211	Gård