BJ järnväg
|
BJ järnväg
| ||
|---|---|---|
 | ||
| Landskap | Dalsland | |
| Socken | Tydje | |
| Namn | BJ järnväg | |
| Typ | järnväg | |
|
Sockipedia.se - Lokalhistoria på nätet. | ||
BJ som blev SJ
I och med beviljandet den 26/9 1871 om koncession för järnväg från Falun till Göteborg, kunde Bergslagarnas
Järnvägsaktiebolag bildas året därpå. Redan den 21/7 1872 togs det första spadtaget vid Falun. Sedan sattes
successivt, från den 1/12 1875 till den 1/12 1879, olika bansträckor i trafik. Denna trafik, mellan Falun och
Göteborg, kom bolaget som Sveriges största enskilda järnvägsföretag att upprätthålla fram till 1947. Den 30/6
detta år avgick det sista tåget i BJ:s regi från Göteborgs centralstation. Därefter tog tågen ett ‘annat spår’. Nu
under Statens Järnvägar, SJ:s, försorg.
På den tiden det begav sig och under många år efteråt, talades det mycket om den rallarinvasion som ägde
rum där järnvägen drogs fram. Det var ett vilt liv som fördes av dessa rälsens riddare i de stugor där de
inkvarterades. Den 1 december 1879 tuffade i alla fall det första ångloket genom Tydje socken. Det skedde på
den av BJ nybyggda spårsträckning i nord-sydlig riktning.
Premiärturen startade kl. 5 på morgonen från Åmåls station och
slutmålet var Göteborg. Lokomotivet framför detta festtåg var
utsmyckat med sköldar och girlander samt kransar. Efter avgången
från Åmål fortsatte sedan firandet där med fattigbespisning,
kunglig salut, gudstjänst och festmiddag. Man kan förmoda att
en och annan tydjebo såg detta premiärtågs färd genom socknen.
Samtalsämnet var ju givet. Dels från jordägarna som fått delar av
sin mark exproprierad och dels från allmänheten, som nu fick se
hur fort detta vidunder färdades.
Vid Slädekärr fick Tydjeborna så småningom, 1932, en
hållplats. Detta dock först efter flera försök. Den fanns kvar till
sommaren 1966 då den drogs in.
Vidare fanns vid spårsträckningen genom Tydje, en banvaktstuga,
som också den låg i Slädekärr. Den förste banvakten här
var Carl Emil Jonsson, som flyttade hit 1879, (se reg-nr 1:51).
– 119 –
Skolfröken Britta Magnusson, som var
endast sjutton år när hon tillträdde.
Anhalten i Slädekärr där väntkuren, som hade tre väggar, syns till vänster.
Till höger den vändskiva, som vändes så att den blev synlig för
lokföraren, då man ville få tåget att stanna. Damen till vänster är
Augusta Olivia Andersson i Gärdsbyn. Till höger står Mina
Leandersson på Änga i Björbyn. Foto taget omkring 1948.
Tydjebok 1 02-04-25 08.03 Sida 119
Senare byggdes ytterligare en banvaktstuga (se reg-nr 1:27). Den ena banvakten fick då bevakning av
spåret norrut medan den andra hade kontrollen söderut.
I februari 1939 blev sträckan Åmål-Öxnered elektrifierad. Då släpptes nämligen den 16000 volt starka
strömmen på.
Att BJ och senare SJ har haft en mycket stor betydelse för Åmål är ju allmänt känt, och de är inte få de
tydjebor, som genom åren har haft sin utkomst från dessa järnvägsbolag.
En av dem var Martin Torin (se vidare Tydjebyn 1:49). Han var född 1874 och fick i slutet på 1890-talet
arbete vid BJ:s replag. Hans avdelning hade reparbeten
på sträckan Säffle-Ånimskog. Lönen var 1:50
för tio timmars arbete. Det ansågs vara ganska bra
på den tiden. Det var huvudsakligen stängsel och
slipersarbeten som han utförde, men han var också
med om att förnya rälsen vid tre tillfällen. Detta
p.g.a. att man hela tiden fick allt tyngre vagnenheter
och allt hårdare vagnsbelastning, och till detta var
den ursprungliga rälsen för klen. Ett av rälsläggningsarbetena
förde honom till Värmlands-bro. Då
jobbade han på ackord och tjänade 4:- om dagen. På
detta fick han dock hålla sig med logi. Det var ett
tungt arbete då rälsskenorna var 18 meter långa. När
kurvorna skulle läggas fick man bocka skenorna på
platsen. De var åtta man om en sådan bjässe när den
skulle passas in. När Torin slutade vid järnvägen
hade han vid timarbete 3:- om dagen. Någon pension
fick han aldrig då han var för gammal när han
kom till replaget för att komma med i dåtidens pensionskassa.
Arbetet var organiserat så att samtliga i
replaget åkte på dressin ifrån sina respektive orter,
in till Åmål och därifrån ut till sina olika arbeten.
När Torin började hette banmästaren Svensson.
Sedan avlöstes han av banmästare Fjällman.
I juli 1916 utbröt en strejk bland banarbetarna på
linjen Säffle-Tösse. Ett 40-tal arbetare lade då ner
arbetet med följande fordran: lönen skulle höjas från
35 öre till 40 öre per timma. Baningenjör Insulander
anlände och förklarade att om inte arbetet återupptogs
på förutvarande villkor fick de sluta. Efter
några dagar återgick de flesta till arbetet. 35 öre/tim
var lönen bara på sommaren. På vintern var lönen
lägre.
Att det var olovligt att gå på järnvägen förr fick
en Tydjebo erfara 1917. Han ansåg själv att han
hade rätt att gå på banan då han var anställd på BJ:s
verkstad. Detta hjälpte emellertid inte och han fick
därför böta 10:-. Man kunde dock lösa biljett för att
få beträda järnvägen. Biljetten såg ut som bilden
visar här intill.
En tragisk olycka längs järnvägen inträffade
lördagen den 3 feb 1940. Det var Anna Nord,
boende i Aneberg, Ånimskog sn, som då blev
påkörd av ett ellok, som var ute på en provtur mellan
Trollhättan och Åmål. Nord kom, tillsammans
med en bekant, ifrån banvaktstugan och var på väg
till anhalten i Slädekärr där de skulle ta tåget till
– 120 –
I väntan på fyratåget en dag i augusti 1944, vid järnvägsövergången
i Slädekärr där anhalten låg. En dåtida samlingspunkt.
Fr.v. Gulli Roth, Anna Roth, Britta Eriksson,
Ture Eriksson, Signe Roth, Ingrid Elmarker från Högsäter
samt Sigge Sandelin.
Gångbiljett från 1921 med rätt att beträda BJ:s banvall.
Fram resp. baksida.
Tydjebok 1 02-04-25 08.03 Sida 120
Åmål halv tolv. Hon togs med på loket till
Åmål men var vid ankomsten redan död.
På eftermiddagen den 17 april 1975 inträffade
ytterligare en olycka inom Tydjes
gränser. Det var då som ett dieseldrivet
arbetståg frontalkrockade med ett eldrivet
godståg. Linjen hade ett år tidigare automatiserats
och vid ledningscentralen i Göteborg
hade fjärrtågklareraren sett att tågen gått på
kollisionskurs. Han hade då omedelbart brutit
strömmen, men kunde ju endast få det eldrivna
loket att stanna. Det dieseldrivna loket
rände rakt in i det då stillastående elloket. Två
människor omkom vid denna olycka. Den
ene, som var lokförare, hade Tydjeanknytning
i det att hans hustru var dotter till Selma
Johannesdotter, född i Björbyn.
