Rålins orgel- och pianofabrik
Texten på denna sida bygger till största del på forskning framtaget av Conny Källvik.
Tiden före verksamheten startade
Anders Gustaf Rålin föddes 8 oktober 1847 i Östra Berg, Ånimskog. Några år senare flyttade familjen till ett torpställe i Tollesbyn som i folkmun med tiden kallades Rolinerud. Kuriöst nog har namnet sitt ursprung i Tydje. A. G. Rålins farfar, Anders Larson Rålin, var visserligen född i Ånimskog, men blev indelt soldat under Rolfskärr, Tydje, och erhöll då namnet Rålin. Korpralen Rålin dekorerades med medalj för tapperhet i fält. Vid 82 års ålder hade den f.d. soldaten fått nog av vår värld och avhändade sig livet. A. G. Rålins far Fredrik var en skicklig möbelsnickare. Detta intygas av Melker Andersson i Lilleskog, som bl.a. innehar en chiffonjé, tillverkad av Fredrik Rålin. A.G. var något av ett geni. I sin ungdom arbetade han som dräng på Hängelö säteri och vid Lunds gästgiveri. Senare flyttade han till Yllingebol, möjligen kan han ha arbetat där med manganbrytning. Men som helt självlärd byggde han sin första orgel vid 28 års ålder. Eller som det står i minnesrunan: ”hvilken han bit för bit förfärdigade utan hjälp i något afseende. Detta unika instrument lär finnas i Göteborg.”
Men som den metodiske man han var insåg han behovet av ytterligare kunskap. Han lyckades låna pengar till en Amerika-biljett och "Over there” studerade han orgelbyggandet. Han reste över första gången över 1879, med destination Council Bluffs, Iowa. Efter att ha återvänt hem var han över en andra gång 1882, då med adress Ishpenning, Michigan.
Tillverkning i Ånimskog 1885-1892
Då han senare återvände till Ånimskog kunde han förverkliga sina planer. Efter att ha erhållit ”ett blygsamt ekonomiskt stöd av några allmogemän” startade han 1885 tillverkningen i Årbol, Ånimskog. Vid den här tiden var fadern behjälplig med svarvningsarbeten till orglarna. Tyvärr finns inga närmare uppgifter om verksamheten under Ånimskogsperioden. Men en notis i Åmåls-Posten 1891 förtäljer följande:
Herr A. Rålins orgelfabrik i Ånimskog tycktes gå en säker framtid till mötes. Från alla ställen, där herr Rålins orglar äro kända, är omdömet detsamma: Förträfflig ton, sinnrik och praktisk konstruktion, smakfull utstyrsel och prisbillighet.
Att Rålin var framgångsrik redan då vittnar en erhållen medalj om: silvermedalj 1:a pris vid utställning i Göteborg 1891.
Årbols skolmuseum är lycklig innehavare av en orgel som tillverkats i Ånimskog. Orgeln skänktes till Östersbyns Missionshus av Gustaf Svensson, Östersbyn, i folkmun kallad ”Gustav på Löcka”. Den är märkt ”A G Rålin Ånimskog Orgelfabrik” och har tillverkats mellan åren 1885 - 1892. Museet har ytterligare två orglar från senare tillverkning, varav en torde vara ganska unik: en kombinerad orgelkateder.
Verksamheten flyttas till Åmål
Kommunikationsförbindelser blev främsta orsaken till att Rålin 1892 flyttade tillverkningen till Åmål. Verkstaden som inreddes i ett bostadshus nere vid hamnen, det s.k. Brantenbergska huset, blev med tiden för trång. År 1900 fanns följande notis i Åmåls-Posten:
A. G. Rålins harmoniumfabrik i Åmål har på grund af sitt utmärkta fabrikat, hvilket blivit belönadt med högsta pris å alla utställningar deri firman deltagit måst utvidga sin verksamhet så att cirka 50 personer nu sysselsättas i fabriken och 3 å 4 orglar i allmänhet tillverkas hvarje dag. Under senare tiden hafva beställningar ingått i sådan mängd, att arbetstiden måst utsträckas rätt betydligt på qvällarna, hvadan fem orglar pr dag tillverkas.
Rålin som deltog flitigt i utställningar var mer sparsam med annonser i lokalpressen, men i mars 1900 kunde man läsa:
”Pianinon af utmärkta svenska och utländska samt Orglar af eget, flera gånger prisbelönta fabrikat finnas på lager och säljas mycket billigt samt levereras fraktfritt vid köparens närmaste järnvägsstation. Gamla instrument tagas i utbyte. Priskurant på begäran. Rikstelefon 28. A.G. Rålin, Åmål.
I slutet av år 1900 var det nya fabriksbygget i full gång och stod färdigt 1901. Efter denna tid började också tillverkningen av pianon, av mycket hög kvalitet. Följande intyg förekom i en annons 1904:
Att vi vid konsert i Åmål hade nöjet få afprofva ett Piano från A. G. Rålins Piano- och Orgelfabrik och funno det till alla delar utmärkt samt kunde man göra fin cresc. & diminuendo, dess ton var stark samt mjuk och klangfull.
- Intygas af: Emil Arnberg
- Pianist vid virtuosfamiljen Th. Kräusel”.
Verksamheten växte efter hand. Rålin insåg värdet av att synas offentligt och ytterligare medaljer från utställningar vittnar om den goda kvalitén:
- silvermedalj vid utställning i Mellerud 1894
- 1:a pris vid utställning i Vänersborg 1895
- 1:a pris vid lantbruksmässan i Uddevalla 1895
- 1:a pris vid lantbruksutställningen i Åmål 1896
- Uddevalla 1896
- Malmö 1896
- allmänna industri- och konstutställningen i Stockholm 1897
- hantverks- och industrimötet i Jönköping 1899
- utställning i Gävle 1901
- guldmedalj i Helsingborg 1903
- utställning i Vänersborg 1906
- hantverks- och industrimötet i Västerås 1908
- Mellerud 1909
- Falköping 1910.
Automobilens 100-årsjubileum i Åmål
År 1901 kunde Åmålsborna storögda se en automobils framfart på gatorna:
En automobil finnes nu här i staden och uppväcker naturligtvis förvåning och nöje hos det unga slägtet, då den i rask fart köres fram å gatorna. Det är fabrikör A.G. Rålin, som förskaffat sig det moderna vordna fordonet i och för transport af orglar.
Detta fordon bör ha varit en mindre lastbil, eftersom den första riktiga personbilen syns först 1903 på Åmåls gator:
Den moderna tiden rullar in på hjul i Åmål med Viktor Rålins [A. G. Rålins son] bil: den första i staden och troligen på Dal. Det väckte stort uppseende när ”åmålsbilen” gjorde visiter i bygderna. Men det fanns bönder som sa många fula ord, då vidundret skrämde deras hästar i sken.
Framgång - bortgång
Rålin invaldes i stadsfullmäktige 1904: ”ett erkännande åt den driftige mannen, som med sin verksamhet ju väsentligt bidragit till samhällets utveckling.” A. G. Rålin avled i lunginflammation 1906. Han var vid sin bortgång stadens störste industriidkare med 45 - 50 anställda. Produkterna var kända över hela Europa och hade även exporterats till Afrika och Australien. Ytterligare ett exempel på framgången kan återges:
A. G. Rålins orgelfabrik levererar en stor konsertflygel till Kungl. Teatern. Bland dem som prövade orgeln märktes en verklig storman inom svenskt musikliv, nämligen Wilhelm Stenhammar. Han uttryckte efteråt "sin synnerliga belåtenhet". Orgeln gjorde sin debut i december 1902 i Meyerbeers "Profeten”.
Efter hans död ombildades verksamheten till aktiebolag; sonen Viktor var vid tidpunkten verkmästare på företaget.
Elin Rålin minns
Elin Rålin, född 1901, var dotter till A.G. Rålins bror Karl Fredrik. Brodern arbetade som orgelsnickare vid fabriken. Hembygdsmuseet i Åmål har varit förutseende att banda en intervju med Elin Rålin, där hon bl.a. hade ett minne från den nybyggda fabriken:
Det var hiss därnere på orgelfabriken. Det hade jag aldrig sett förut. Då fick jag följa med pappa och åka i den några gånger. Det var ett trevligt nöje, mina skolkamrater var avundsjuka på mig för det. Men ibland kunde det hända att de fick åka med på en 'resa' upp till toppen.
Katastrofal brand
År 1917 drabbades verksamheten av ett dråpslag, då själva fabrikslokalen fattade eld och lades i aska. Kl. 5.45 på morgonen den 31 januari upptäckte en patrullerande polis branden. Man trodde att orsaken var självantändning, p.g.a. varmgång i ett hisslager. Vid denna tidpunkt sysselsattes 75 - 80 arbetare och man hade stora inneliggande beställningar. Av 500 beställda orglar var ett hundratal i det närmaste klara och även ett hundratal pianon under tillverkning förstördes. Fastigheten med tillhörande maskiner, inventarier och lager var försäkrad för c:a 200.000 kr. Fabriken började genast återuppbyggas och för att stå färdigbyggd i juli månad samma år.
1922 inköptes Åbergska gården, ämnad som bostad åt de anställda. Företaget månade tydligen om sina anställda och redan år 1900 hade orgelfabriken en egen orkester.
En epok går i (sjö)graven
1933 avslutades Rålinsepoken i Åmål, då tillverkningen flyttades till Arvika, där den övertogs av De Förenade Pianofabrikerna. Den befintliga fabriken i Åmål köptes senare av Per Enger. Fabriken revs slutligen 1983. Det överblivna teglet kom att användas som fyllnadsmaterial till vägbygge över Vänern till Nötön. Men därute på Nötön lever fortfarande minnet av en svunnen tid genom vägnamnen Pianovägen, Orgelvägen och Rålins gränd!
Vad som finns på Åmåls Hembygdsmuseum
Förutom bandad intervju som tidigare omnämnts, finns två orglar till beskådande. Dessutom har man 4 olika priskuranter från åren 1906, 1910, 1916 och 1929 med avbildade orglar och pianon med åtföljande priser. Som exempel kan nämnas att en kammarorgel år 1908 kostade 140 kronor. Vid betalning kontant eller inom 30 dagar lämnades hela 10 96 rabatt vid orgelköp. Katalogerna innehåller även en mängd rekommendationer och intyg på tillverkningens höga kvalitet. På väggen finns också ett inramad orderbekräftelse från den 9 augusti 1920 med besked att den beställda orgeln kunde avhämtas redan den 12 samma månad. Några foton på fabrik och anställda finns likaså.
Urkunder och uppgiftslämnare
- Melcher Andersson
- Åke Blomgren
- Åke Emanuelsson
- Emigrantregistret
- Daniel och Svea Högfeldt
- Internet
- Kyrkböcker* Henry Rahmn: Håärrs backspegel 1978
Bilder på orglarna
De tidiga orglarna från Ånimskog var till en början mycket enkla. Med tiden blev de mer smyckade.
Tidningsnotiser om Rålins Orglar
