Brudbacken

Sida 22

Man rustade till bröllop i Nergården. Den vackra Lissi skulle gå i brudstol med grannens ståtlige Helge, enda arvingen till Nordgården. Familjerna hade i alla tider stått på vänlig fot med varandra och umgåtts i god sämja som det anstår vänliga och hederliga dannemän.

  Det hade väl aldrig varit tal om jonelag mellan ungdomarna, men på bägge hållen hade man liksom tagit för givet, att vår Herre haft i tankarna att forma grunden till en stadig och högmögen bondeätt i den bygden.
  När så ungdomarna började tya sig till varandra mera öppet, logo föräldrarna i mjugg och fingo ofta ärenden till varandra. Det blev så mycket att planera och tala om. I Nordgården började far och mor komma till åren och hade ingenting emot att lämna gården i yngre och kraftfullare händer. Helge hade vistats vid en lantmannaskola och hade visat intresse och fallenhet för den svenska modernäringen. Han skulle säkert bli en god och framsynt odalman.
  Man höll alltså på med förberedelserna till det stora bröllopet, och det skulle bli en fest att länge minnas och tala om i bygden.
Men nu var det så, att Lissi hade ännu en friare. Det var sonen till patron Linus på Högåsen, en högfärdig odåga utan anseende och moral. Men hans far troddes vara mycket rik, och därför hade Olof fått växa upp i stor frihet utan arbete och ansvar. Lissi hade gång efter annan avvisat närmanden från hans sida, vilket i hög grad irriterat familjen på Högåsen. Skulle inte deras förnäma son duga åt en bondtös! Patron Christer hade hoppats mycket på den förbindelse, ty han visste att på Nergården fanns det stora rikedomar, och den förträffliga gården var helt fri från skulder eller gravationer. På senare år hade patronens affärer inte velat sig

Sida 23

Skulderna hade ökats och inteckningarna likaså. Han hade i själva verket sett sin räddning i ett giftermål mellan sin förhoppningsfulle son och den vackra flickan i Nergården. Han trodde som de flesta andra, att nergårdsfolket skulle känna sig mycket smickrade över att komma i släkt med den fina familjen på Högåsen, som visst skulle ha berömda anor. Man var allmänt förvånad över att Olof försmåddes. En så fin friare, enda arvingen till traktens förnämsta herresäte, var det ju en dåregärning att inte med största förtjusning ta emot med öppna armar. Det var att i ungdomligt övermod kasta bort den största lyckan i livet.
  Det var midsommadfton med sol och en ljuvlig värme. Ljumma västanfläktar svepte sakta över bygden och bidrog på sitt sätt till den trolska stämningen. Hela naturen stod i sin vackraste fägring.
  Från Nergård rullade en lång rad av välputsade fordon. Seldonen voro i yppersta skick och hästarna välryktade och skinande blanka. I första ekipaget åkte två spelmän, så kom själva brudfolket med familjer och därefter släkt och grannar. Det var en ståtlig färd genom den fagra bygden med kråmande hästar, leende ungdom och stormäktiga odalmän med sina fruntimmer. Man färdades runt Odhnemas sagoomsusade insjö till kyrkan, som låg vid sjöns östra strand.
  Vid en brant uppförsbacke norr om Kärrholmen hade Olof med ett hoprafsat följe av vilda sällar gömt sig i en skogsdunge. De rusade nu fram och rövade bruden i full gangsterstil och kastade henne på en handhäst.
  Sedan två beväpnade män fattat posto i backkrönet för att hindra brudföljets vidare resa, satte Olof och hans män av i sporrsträck mot kyrkan, där präst och klockare väntade. Under hot befalldes prästen förrätta vigsel. Bruden grät och protesterade. Olof hade tidigare sagt, att finge inte han henne, så skulle inte heller någon annan bli gift med henne. En revolver kom fram och ett skrämskott ekade i kyrkan. Meningen var att nästa skott skulle riktas mot Lissi som ett hot för att hon skulle falla undan. Revolvern hanterades av en tattare, som Olof fått tag i och inrangerat i sitt följe. Detta skott blev dock aldrig avlossat, ty det första hade träffat prästen, som föll död ner framför altaret.


Sida 23

  I den allmänna villervallan lyckades våldsmännen komma undan och fly utomlands. Hela ligan, vars namn man lyckades fastställa, drogs inför domaren och dömdes i sin frånvaro till förlust av liv, ära och egendom, den senare tillföll kronan.
  Olof och hans kumpaner försvunno helt från bygden och lämnade inga spår efter sig. Man trodde, att de sökt sig till Frankrike och kommit in i Främlingslegionen. Bruden blev svårt chockad. En tung stämning lade sig över bygden. Man sörjde djupt över prästens öde, ty han var en god man.
  Efter någon tid stod bröllopet mellan Lissi och Helge. Helge övertog sin faders gård, och de båda makarna skapade där ett trivsamt hem med vänsäll anda, arbetsglädje och stor gästfrihet enligt gammal god tradition.