Dalbergså historia

Norr om Dalbergs å, som under äldre tider varit Vänerns bästa naturliga hamn, låg en av Dalslands gamla marknadsplatser. Marknaden omnämns första gången år 1508. Marknadsplatsen vid Dalbergså är välkänd som Dalboå marknad och användes troligtvis redan under Dalborgs storhetstid på 1300-1400-talet.

Dalboå marknad var en viktig mötesplats för handel och jordbruk i det gamla Dalsland (Dal), eftersom städer var ovanliga i området under medeltiden. Dalboåns läge vid Dalbergså, nära Dalaborg, gjorde den till en naturlig samlingsplats för människor från det dalsländska centralområdet. Vid marknadsplatsen beslöt Karl XI att anlägga en stad för att styra handeln och motverka gränshandeln mor Norge. Planerna förverkligades aldrig, däremot påbörjades uppförandet av en kungsgård.

Historiskt-Geografiskt lexikon från 1860 skriver:

Att denna byggnad jämväl påbörjades, är tydligt, emedan Dalbönderna klagade över de dagsverken de måste utgöra därstädes samt vid Göteborg och Carlsgrav. Dessförutan upplyses av Michel Pederssons räkenskap i kammararchivet 1609, att han till kungsgården Kambol lämnat oxar, kor, får, m. m. av Gustaf Adolfs brev den 26 Aug. 1612 synes, att den påbörjade kungsgården nu var nedlagd, varför bönderna på Dal i stället skulle göra var sina 2 hjälpedagsverken vid Leckö slott. Den grundmur och jordvall, 150 alnar lång, 65 alnar bred, i rätvinklig form anlagd, som ännu synes vid norra stranden av Dalbergså, nära dess utlopp, mitt för Södra Strätet, antagas vara lämningar efter den påbörjade kungsgården.