Visa källa för Västergötland/Väne-Åsaka/Runstenen

{{NyPlats
|landskap=Västergötland
|socken=Väne-Åsaka
|namn=Runstenen
|typ=Runsten
|hemman=Velanda
|kartkod=47
}}
[[Fil:Västergötland-Väne-Åsaka-ÅBHF 07 067 01.jpg|miniatyr|Maria upptäckte runsten vid Velanda Skattegård 1912, foto (1981?) efter att nyss fyllt 86 år]]
Runstenen vid Velanda Skattegård i
Åsaka socken står vid sidan av färdstrå
ket genom bygden sedan landsvägen rä
tades ut. Kvar är en bit av den gam la vä
gen som letar sig upp på den bergrygg
där den ståtliga stenen är uppställd, syn�lig på långt håll. Dess ursprungliga pla�cering, vald för ca tusen år sedan, torde
ha varit lika monumental här invid då
varande gårdsbebyggelsen som uppförts
på höjderna ej långt från vattendraget
Visslaån. Kanske runstenen kunde läsas
av ättlingar på gårdarna under århund�raden innan den föll för att så sm åning�om hamna i hägnaden nära gårdspla�nen
När och hur stenen återfanns berätta�de Maria Jakobsson på sitt 97:e år för
mig på Vänegården där hon var bosatt
under en rad av år. Hennes minnesbilder
av återupptäckten var då sjuttio år gam 
la. Marias broder var August Jakobsson
som hade inköpt Velanda Skattegården
1896. Maria hade senare anslutit sig till
hushållet för att hjälpa brodern med
gårdens sysslor. Hon mindes, vid tillfäl�let för pratstunden, den sommardag
1912 då hon gick ut med en korg innehål�lande eftermiddagskaffe till manskapet
som var i arbete bakom ladugården. Att
pusta ut kring en kopp kaffe var efter�längtat och Maria, August och de andra
satte sig på den långa stenen som låg
platt på gärdet, intill diket.
— Vi satt där, drack kaffe och hade
det bra, berättade hon. Så skulle jag
flytta mig för att sätta mig bättre tillrät�ta på stenen. Då kände jag med fingrar�na knepiga fördjupningar i stenhällen.
Marias upptäckt intresserade bro�dern August liksom de övriga på den till�fälliga ” kaffebänken” . Anspråklös som
hon var ville Maria på intet sätt fram�hålla sig själv som upptäckare. Det var
ju slumpen som gjorde att vi satte oss på
stenen, sade hon.

Sverigeunik i visst avseende
Enligt G ustaf Lundén i sin bok ” Tun�hems G äll” lät August Jakobsson rap�portera fyndet till fornintresserade re�daktören Oskar Malmrot i Trollhättan.
Malmrot varskodde i sin tur intendenten
vid Vänersborgs m uséum , Fredrik Nor�din, som åkte ut till Skattegården. Han
gjorde anteckningar om besöken och
den 18 maj 1913 skrev han följande:
Sverigeunik i visst avseende
Enligt G ustaf Lundén i sin bok ” Tun�hems G äll” lät August Jakobsson rap�portera fyndet till fornintresserade re�daktören Oskar Malmrot i Trollhättan.
Malmrot varskodde i sin tur intendenten
vid Vänersborgs m uséum , Fredrik Nor�din, som åkte ut till Skattegården. Han
gjorde anteckningar om besöken och
den 18 maj 1913 skrev han följande:
i Åsaka av Fredrik Nordin under rubri�ken ” En nyfunnen västgötarunsten”.
Där berättar han att under flyttning av
en stengärdesgård fann hem m ansäga�ren August Jakobsson den runristade
stenen som är 190 cm lång och 50 cm
bred och har ristningen inhuggen på ena
sidan. Slingan längst upp kunde Nordin
vid dokum entationstillfället inte utrö
na. Senare tolkningar har tydligen fått
den till ett fågelhuvud, vilket snarare är
en gissning än en dokum entation. Fred�rik Nordin konstaterade att stenen var
rest av en kvinna till m inne av hennes
man och att en vädjan till Thor finns
som särskild avdelning. Professor O von
Friesen påpekade att det nog inte var be�tydelselöst att Tyrvi åberopade Tor, sär�skilt som hon bar namnet Tyrvi = Tor�vi. Dateringen man då kom fram till var
slutet av 900-talet eller början av
1000-talet.
Runstenen vid Skattegården är o ffici�ellt dokumenterad i ” Sveriges Runin

skrifter” utgivna av Kungl. Vitterhets
Historie och Antikvitets Akademien,
femte bandet som berör Västergötlands
runinskrifter, närmare bestämt fjärde
häftet vari bl a Älvsborgs läns runstenar
beskrivs av Elisabeth Swärdström. Där
om talas att stenen blivit funnen fyrtio
meter åt sydväst från den plats där den
står upprest. Tolkningen av runorna är
följande:
” TYRVI RESTE STENEN EFTER
OGM UND, SIN MAKE, EN MYCKET
GOD TÄGN, TOR VIGE. ”
Det noteras att skiljetecknen är kraf�tigt huggna, runorna tydliga och säkra
och att Nordin som först läste dem har
tolkat på samma sätt.
N am net Tyrvi är sparsamt belagt på
svenska runstenar men icke ovanligt i
danska inskrifter och finns på bl a den
berömda jellingestenen som namn på
kung Gorms gemål. ” Tyrvi” finns på
ännu en västgötsk runsten. ’ ’A gm undr’ ’
på några västgötska stenar samt ytterli�gare några svenska.
Inskriften med åkallan av Tor anses
märklig och enastående bland svenska
runstenar men har motsvarigheter på
danska stenar där det klart framgår att
det inte är den döde utan runorna eller
stenen som ” vige” syftar på, skriver Eli�sabeth Swärdström.

skrifter” utgivna av Kungl. Vitterhets
Historie och Antikvitets Akademien,
femte bandet som berör Västergötlands
runinskrifter, närmare bestämt fjärde
häftet vari bl a Älvsborgs läns runstenar
beskrivs av Elisabeth Swärdström. Där
om talas att stenen blivit funnen fyrtio
meter åt sydväst från den plats där den
står upprest. Tolkningen av runorna är
följande:
” TYRVI RESTE STENEN EFTER
OGM UND, SIN MAKE, EN MYCKET
GOD TÄGN, TOR VIGE. ”
Det noteras att skiljetecknen är kraf�tigt huggna, runorna tydliga och säkra
och att Nordin som först läste dem har
tolkat på samma sätt.
N am net Tyrvi är sparsamt belagt på
svenska runstenar men icke ovanligt i
danska inskrifter och finns på bl a den
berömda jellingestenen som namn på
kung Gorms gemål. ” Tyrvi” finns på
ännu en västgötsk runsten. ’ ’A gm undr’ ’
på några västgötska stenar samt ytterli�gare några svenska.
Inskriften med åkallan av Tor anses
märklig och enastående bland svenska
runstenar men har motsvarigheter på
danska stenar där det klart framgår att
det inte är den döde utan runorna eller
stenen som ” vige” syftar på, skriver Eli�sabeth Swärdström.

Kantiga därför att man ur�sprungligen ” ristade” i trä
Runskriften anses ha skapats under
andra århundradet efter tideräkningens
början. Förebilden var det latinska alfa�betet som germanerna kom i kontakt
med. Skrifttecknen skars i trä, därav det
kantiga utseendet. Vanligen har det som
skars i trä försvunnit. Närmast här finns
flera fynd av runinskrifter i trä gjorda i
Lödöse där de hittades vid arkeologiska
undersökningar av tjocka kulturlager.
D e är då från tidig medeltid.
Tack vare att runor inhuggits i sten
har inskriptioner med ofta svårtolkade
budskap bevarats till oss.
De flesta runstenar finns i U ppsala�området men Västergötland har många
fina exempel. Runstenen i Åsaka är
västligaste utpost i vårt landskaps run�område med närmast två runstenar i Flo
socken: en delvis bevarad i Bragnum

Kantiga därför att man ur�sprungligen ” ristade” i trä
Runskriften anses ha skapats under
andra århundradet efter tideräkningens
början. Förebilden var det latinska alfa�betet som germanerna kom i kontakt
med. Skrifttecknen skars i trä, därav det
kantiga utseendet. Vanligen har det som
skars i trä försvunnit. Närmast här finns
flera fynd av runinskrifter i trä gjorda i
Lödöse där de hittades vid arkeologiska
undersökningar av tjocka kulturlager.
D e är då från tidig medeltid.
Tack vare att runor inhuggits i sten
har inskriptioner med ofta svårtolkade
budskap bevarats till oss.
De flesta runstenar finns i U ppsala�området men Västergötland har många
fina exempel. Runstenen i Åsaka är
västligaste utpost i vårt landskaps run�område med närmast två runstenar i Flo
socken: en delvis bevarad i Bragnum
erade korsen om.
I boken ” Runinskrifter i Sverige” ut�given av Sven B F Jansson, som var vårt
lands stora auktoritet på området, finns
även runstenen i Åsaka med. Jansson
pekar på att runstenarnas skrivna inne�håll ofta handlar om arv. Runstenarna
är i likhet med Åsakastenen uppresta
över vanligen närmaste anhörig som
gått bort, ibland under färd i främman�de land. Birgit Sawyer har som m edel�tidshistoriker ägnat runstenarnas skrift�liga innehåll särskild uppmärksamhet
och ser dem som juridiska arvsdoku�ment. Stenresaren eller stenresarna står
alltid först och är nära släkt med den
bortgångne. På en del stenar är dess�utom släktskapen noga angiven. 30 pro�cent av runstenarna är resta av kvinnor.
Kvinnor var mera positiva till kristendo�men och under 1100-talet var kvinnor
givm ilda klostergrundare, berättar Bir�git Sawyer. Men innan missionen blev
helt spridd i bygden inhöggs runor på
uppdrag av Tyrvi, uppenbarligen som
arvtagare efter bortgångne maken, he�dersmannen, Ogmund då ännu m ytolo�gins Tor fanns kvar inte endast här i
Åsaka.
Runstenen är registrerad som forn�läm ning nr 8 i Väne Åsaka socken.
Erling Svensson