Dalsland/Ånimskog/Hilmer Hermansson botar sin dåliga hörsel: Skillnad mellan sidversioner
Jano (diskussion | bidrag) Lagt in text |
Sockadm (diskussion | bidrag) Lagt till DISPLAYTITLE och lite formattering |
||
| (En mellanliggande sidversion av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
{{DISPLAYTITLE:Hilmer Hermansson botar sin dåliga hörsel}} |
|||
Hej alla Ånimskogsvänner. Tänkte fortsätta med en liten berättelse från 1960-talet |
|||
En liten berättelse från 1960-talet, nedtecknad av Jan Olsson: |
|||
| ⚫ | |||
<blockquote> |
|||
| ⚫ | |||
Den gode Hilmer Hermansson Hemvärnschef var med på en övning på Slobols Skjutbana. Där fanns folk från I 17 som vanligt. Vidar Eriksson, Gunnar Olsson och en massa folk. |
Den gode Hilmer Hermansson Hemvärnschef var med på en övning på Slobols Skjutbana. Där fanns folk från I 17 som vanligt. Vidar Eriksson, Gunnar Olsson och en massa folk. |
||
På dagordningen stod det skjutning med GRG |
På dagordningen stod det skjutning med '''GRG''' (granat gevär). Det sitter nästan som en stor flaggstångskula i änden på ett rör som man lägger över axeln. |
||
Adel Roth hade blivit instruerad och var satt att skjuta iväg ett skott. |
Adel Roth hade blivit instruerad och var satt att skjuta iväg ett skott. |
||
Nu var det så att Hilmer plågades av dålig hörsel. Han pratade med de övriga: Om jag lättar lite på hörselskyddet, så kanske de slår bort brosken i örat och hörseln kommer tillbaka. Det fanns faktiskt hörselskydd, även om de inte var som dagens skydd och de flesta hade bara bomull i öronen och höll händerna ändå för öronen |
Nu var det så att Hilmer plågades av dålig hörsel. Han pratade med de övriga: "Om jag lättar lite på hörselskyddet, så kanske de slår bort brosken i örat och hörseln kommer tillbaka". Det fanns faktiskt hörselskydd, även om de inte var som dagens skydd och de flesta hade bara bomull i öronen och höll händerna ändå för öronen, för GRG smäller ordentligt och lågan bakom är farlig. |
||
Adel gjorde sig beredd. Hilmer likaså. Han flyttade skyddet lite för att råda bot på hörseln. |
Adel gjorde sig beredd. Hilmer likaså. Han flyttade skyddet lite för att råda bot på hörseln. |
||
| Rad 17: | Rad 20: | ||
Alla väntade. Sen small det utav bara den och skottet brann iväg över Roteskog. |
Alla väntade. Sen small det utav bara den och skottet brann iväg över Roteskog. |
||
Hilmer hoppade runt i en cirkel. Han skrek inte. Han snarare väste med hes röst och andades tungt |
Hilmer hoppade runt i en cirkel. Han skrek inte. Han snarare väste med hes röst och andades tungt: |
||
"Förut hörde jag lite, men nu tror jag, att jag är stendöv" |
"Förut hörde jag lite, men nu tror jag, att jag är stendöv" |
||
</blockquote> |
|||
Nuvarande version från 6 september 2025 kl. 08.33
En liten berättelse från 1960-talet, nedtecknad av Jan Olsson:
Hörselbot för den som inte är rädd.
Den gode Hilmer Hermansson Hemvärnschef var med på en övning på Slobols Skjutbana. Där fanns folk från I 17 som vanligt. Vidar Eriksson, Gunnar Olsson och en massa folk.
På dagordningen stod det skjutning med GRG (granat gevär). Det sitter nästan som en stor flaggstångskula i änden på ett rör som man lägger över axeln.
Adel Roth hade blivit instruerad och var satt att skjuta iväg ett skott.
Nu var det så att Hilmer plågades av dålig hörsel. Han pratade med de övriga: "Om jag lättar lite på hörselskyddet, så kanske de slår bort brosken i örat och hörseln kommer tillbaka". Det fanns faktiskt hörselskydd, även om de inte var som dagens skydd och de flesta hade bara bomull i öronen och höll händerna ändå för öronen, för GRG smäller ordentligt och lågan bakom är farlig.
Adel gjorde sig beredd. Hilmer likaså. Han flyttade skyddet lite för att råda bot på hörseln.
Adel fick inte iväg skottet med en gång, utan ryckte och vred.
Alla väntade. Sen small det utav bara den och skottet brann iväg över Roteskog.
Hilmer hoppade runt i en cirkel. Han skrek inte. Han snarare väste med hes röst och andades tungt:
"Förut hörde jag lite, men nu tror jag, att jag är stendöv"
